Odensvi kraftstation från dammvallen, med gamla bron och Strömstad kvarn. Odensvi Västerviks kommun, Odensvi socken Byggår: 1950-1952 Botorpsströmmen Tynnsån Historik Historiskt sammanhang: Landsbygdselektrifiering. Privat verk. I den norra delen av Botorpsströmmens vittförgrenade vattensystem ligger Kyrksjön, som i äldre tid även kallades sjön Hertsen. Vid dess strand ligger Odenviholms egendom, bildad som säteri under 1600-talet av den tidigare byn Harg. Från 1800-talet innehades det närmare 4000 hektar stora godset av familjen Fleetwood, som sålde det 1973 efter att de låtit stycka ägorna i flera delar. Över Odensviholms herrgårds forna ägor rinner Tynnsån, Fram till mitten av 1900-talet letade sig ån ned för branten vid Strömstad i ett slingrande lopp med tre vattenfall. Kartor visar att två vattendrivna verk fanns vid Strömstad både i slutet av 1600-talet och i slutet av 1700-talet. År 1736 uppfördes en tullkvarn vid Strömstad. Troligen ersattes den av den kvarnbyggnad i sten som uppfördes vid det översta fallet år 1806. I kvarnens ovanvåning drevs ett oljeslageri i lagman Granschougs regi, vilket år 1845 flyttades till en egen byggnad vid det mellersta fallet. Kvarnfastigheten avstyckades som en egen fastighet (Löta 1:2) redan år 1844. Åren 1865-1866 byggdes kvarnen om till nuvarande utformning och samtidigt byggdes en ny mjölnarbostad. Vid denna tid tillhörde fastigheten Ogestads herrgård. Troligen kom den i Odensviholms ägo under slutet av 1800-talet. En större landsväg passerade platsen. I början av 1900-talet gick även en flottningsled förbi fallen, men flottningen upphörde omkring år 1932. Då agronomen Sten Grönhammar tillträdde sin tjänst som inspektor på Odensviholm vid mitten av 1930-talet hade det elektriska ljuset ännu inte nått dit, frånsett själva herrgården. Där fanns en ångmaskinsdriven likströmsgenerator som gav lite ström till huvudbyggnaden med flyglar och ladugårdar. På det gamla mejeriets vind hade man glasbehållare med blybatterier i elektrolyt, för att kunna lagra spänningen till lyse om kvällen. Grönhammar såg att det fanns goda förutsättningar för utbyggnad av ett vattenkraftverk på godset, vilket framfördes till ägarna. I början av 1940-talet uppdrog man åt Per Johanssons Ingenjörsbyrå i Växjö att upprätta ett förslag till utbyggnad av ett vattenkraftverk vid Strömstad 1. Saken utreddes och ett ritningsförslag levererades år 1941, men det pågående kriget gjorde att kraftverksbygget sköts på framtiden. Vid krigsslutet återupptogs arbetet omgående. Som en första åtgärd 1 Denna ingenjörsfirma var välrenommerad och kom att utforma många kraftverk från 1920-talet och fram på 1950-talet. Firmans arkiv ska finnas bevarat i Korrö, Kronobergs län.
uppfördes ett provisoriskt kraftverk vid det nedersta fallet i Strömstad, där en turbin med generator om 100 kw installerades av godsets byggmästare, varefter ledning drogs till herrgården och därefter även till andra hushåll på godset. Enligt Svenska kvarnar, en katalog över de svenska kvarnar som gavs ut år 1940, hade dock Strömstad kvarn vid redan vid denna tid försetts med ett elektriskt kraftverk. År 1949, just när bygget av det stora kraftverket stod i sitt inledningsskede, avled Folke Fleetwood vid 58 års ålder och bara något år senare hans 84-åriga mor Astrid. Det blev därför Folkes syskon Vera och Kjell Fleetwood som fick se kraftverket färdigställas. De ägde då godset tillsammans med ett par brorsbarn, men förvaltningen skedde genom bolaget Odensviholms Egendom AB och det mesta kring elektrifieringsprojektet sköttes av inspektor Grönhammar, assisterad av bokhållarna Gösta Brennerfors och efter honom Karl Olofsson. Kraftverksbygget genomfördes i huvudsak åren 1950-1951. Då anlades en hög damm just uppströms Strömstad kvarn. Det resulterade i att en sjö som fick namnet Losjön bildades, varvid en och en halv kilometer av Tynnsåns lopp sattes under vatten tillsammans med stora delar av Löta bys inägor. Därmed försvann bl.a. en äldre dammanläggning och bro vid Strömstad, samt vad som fanns kvar av tegelbruket, sågen och benstampen vid Sågarstugan. Tegelbruket hade lagts ned omkring 1940. Själva kraftstationen vid Strömstad utfördes som ett bergverk med schakt och tunnlar, samt ett horisontellt kraftaggregat med två stycken francisturbiner. Då ledningsdragningen väl slutförts av Janssons Elektriska i Överum kunde alla arrendegårdar, torp och industrianläggningar på Odensviholms ägor äntligen lysas upp av elektriskt ljus 2. Sammanlagt drogs ledningar till 35 ställen för en kostnad av cirka 63 000 kronor 3 I samband med kraftverksbygget elektrifierades driften av Strömstad kvarn, vars vattenhjul ersatts av fyra turbiner i slutet av 1910-talet. Kvarndriften lades ned år 1962. Fram till år 1970 ledde landsvägen i en skarp kurva förbi kraftverket och kvarnen, där flera trafikolyckor inträffade, men 1969 byggdes den nuvarande bron över ravinen så att vägen rätades ut. I samband med försäljningen av Odensviholms egendom köptes Odensvi kraftverk av Forskraft som lät bygga om och höja dammen år 1973. År 1997 gick Forskraft upp i Vattenfall. Eftersom Vattenfall endast var intresserade av elnätet, såldes Forskrafts 15 kraftverk, däribland Odensvi, snabbt vidare till Sydkraft. Den 1 april 2002 köptes alla dessa kraftverk av Tekniska Verken i Linköping, vilka äger och driver kraftverket i Odensvi sedan dess. Beskrivning av miljön Miljösammanhang: Småskalig industrimiljö Odensvi kraftverk ligger mellan skogsklädda höjder i en ravinliknande dalgång med nord-sydlig sträckning. Platsen passeras av väg 135, som på höga bropelare korsar dalgången. På den västra sidan om ravinen reser sig Skansbergets markanta kulle, med en fornborg på krönet. På den östra sidan, norr om vägen, ligger Strömstad kvarn, två mindre bostadshus, en ladugård, samt Odensvi kraftstation. Den stora kvarnen med sina rundbågiga fönster är iögonfallande, med det mesta av kvarnutrustningen bevarad. Kraftstationen ligger något högre upp i sluttningen och är inte är lika synlig från vägen. Just ovanför kraftstationen ligger fyllnadsdammens gräsbevuxna slänt som abrupt skär av dalgången och bildar fond för kvarn- och kraftverksmiljön. Genom att kraftverket utnyttjar den naturliga sluttningen är dammvallen inte så hög, kanske 5-6 meter. Till miljön hör också den gamla landsvägsbron, en stenvalvsbro av kvaderhuggna stenar som troligen uppförts kring sekelskiftet 1900. I början av 1990-talet fanns ännu rester av flottningsrännan intill bron. Kraftverksdammen har omvandlat landskapet drastiskt genom att den långsträckta Losjön bildats av dämningen. Strax ovanför kraftverket kan man se den gamla riksvägen försvinna ned under vattenytan. Losjön är sedan höjningen i början av 1970-talet tre kilometer lång. Både skog, odlingsmark och en del bebyggelse ligger utmed sjöns stränder och i detta avseende har sjön en stor betydelse för upplevelsen av omgivningarna. Vattenspegeln ligger dock uppströms kvarn- och kraftstationsmiljön och uppfattas därför inte från denna, annat än från dammkrönet. Merparten av vattenflödet leds genom kraftverkets tunnel som mynnar i åfåran vid foten av den höga bron, men spillvattnet tappas ut i åfåran vid dammtån och hålls i en spegeldamm i anslutning till stenvalvsbron och kvarnen. Denna kvarndamm är ytterst värdefull för upplevelsen av miljön. Kraftstationen, som genom sin konstruktion går djupt ned i berget, är ovan jord en nätt byggnad i enkel funktionalistisk utformning. Fasaden har den grovskurade puts som är typisk för regionen. Det avslöjar troligen att en lokal byggmästare, sannolikt godset egen, står bakom verkets överbyggnad. Kraftstationen är i princip bevarad med samma utformning och utrustning som då den uppfördes, men har kompletterats med nyare kontrollutrustning. 2 Den sena elektrifieringen av Odensvibygden sägs delvis kunna förklaras av de dåliga och dyrköpta erfarenheter som gjorts av Mulestads elände, det kooperativa, vattenhjulsdrivna kraftverk som uppförts vid Mulestads såg av bönderna i Mulestad och Boda år 1918. Trots att förbättringar gjordes på verket, bl.a. insattes en turbin i början av 1930-talet, kom det aldrig att fungera tillfredsställande och 1933 lades driften ned, varefter byggnaden fick förfalla. 3 I Odensviholmsarkivet finns flera handlingar som beskriver ledningsarbetet och kostnaderna för detta.
Kulturhistoriska värden Odensvi kraftverk har ett högt kulturhistoriskt värde, vilket omfattar verket som helhet. Kraftverket utgör ett intressant exempel på hur elektrifieringen av landsbygden kunde dra ut på tiden. Då det väl anlades i början av 1950- talet hade de flesta hushåll i länet elektriskt lyse sedan ett par decennier. Kraftverket utgör även ett av få exempel, kanske det tydligaste, i Kalmar län på storskalig landskapsomvandling orsakad av vattenkraftsutbyggnad. Vid Strömstad bildar kvarnen och den tillhörande mjölnarbostadsmiljön tillsammans med vattendraget, kvarndammen och den gamla landsvägsträckningen med sin fina stenvalvsbro en tydligt historisk miljö. Denna kulturmiljö flankeras åt norr respektive söder av kraftverk och vägbro, som adderat ett nytt tidslager av vattenkraftutnyttjande och vägtransporter till miljön. Vid Strömstad kvarn kan med lätthet göra tidsresan från 1800- talets mitt till 1900-talets mitt. Utmed vattendraget, som trots att vattenföringen är begränsad är relativt tydlig genom topografin och kvarndammen, finns sannolikt lämningar av äldre kraftutnyttjande och kommunikationer (ej besiktigat). Bergverkslösningen är typisk för verkets tillkomsttid, men bidrar till att kraftverkets vattenvägar och funktion inte framgår så tydligt. Vattenmagasinet uppfattas inte heller direkt ifrån den centrala kulturmiljön och har därför inte så stor betydelse för denna. Kraftstationsbyggnaden är förhållandevis enkel, men välbevarad och tidstypiskt utformad, så att den ännu såväl interiört som exteriört speglar sin tillkomsttid. Historiska källor Historiska kartor: Skattläggningskartor över Hästerum från år 1699 (08-ovi-3, 08-ovi-8). Arealavmätningskarta över Löta från år 1787. Avstyckning och sammanläggning av Löta 1:1, Löta 1:2 m.fl. (08-ovi-184). Litteratur: Svenska kvarnar (1940). Svensk Uppslagsbok, 1955. Vattenmyndigheten Södra Östersjön, rapport 2012, arbetskopia; Kunskapsöversikt Botorpsströmmens avrinningsområde. Brennerfors, Gösta; När ljuset kom till Odensviholm (Ur: Frosterud-Jägerhorn, Åsa (1996); Förtjust i Tjust.) Bäckmark, Thorsten (1991); Flottningshistoria från Tjustbygden. Johansson, Christer (2010): Mulestad elände 1918-1933 eller Mulestad Elektriska förening m.b.p.a med begränsad personlig ansvarighet Internet: www.sockenbilder.se Muntl: Anders Dahlqwist, Tekniska Verken. Per-Inge Linderson, Odensvi Intresseförening. Mariann Gustafsson, Odensvi intresseförening. Karta över Strömstad kvarns närmaste omgivningar. Kartan upprättades 1947 vid den fastighetsförrättning som inledde anläggandet av Odensvi kraftverk.
Trappschaktet med maskinrummet nedanför. Maskinrummet med kraftaggregatet. Interör från kraftstationen, ställverket. Generatorn och bakom denna turbinerna, samt spiraltrappan. Intaget i dammen. 1970 års bro, väg 135. De två äldre bostadshusen vid infarten till kraftverket och kvarnen.något, eller båda, har fungerat som mjölnarbostad.
Nedströms kraftverket, Strömstad kvarn. Strömstad kvarn sommartid. (Foto: Per Lindegård) Kraftstationen, entréfasaden. Utomhusställverket och kraftstationen från gamla bron. Den siste mjölnaren vid Strömstad kvarn, Sven Carlsson, år 1961. (Odensvi hembygdsförenings bildarkiv; SvenAr003) Vy över Strömstad omkring år 1932. (Odensvi hembygdsförenings bildarkiv; FF115.) Kraftverket vid sågen i Mulestad (1 mil väster om Strömstad)på 1930-talet. (Odensvi hembygdsförenings bildarkiv; Neg_0399) Bygget av den nya bron vid Strömstad år 1969. (Odensvi hembygdsförenings bildarkiv; Cal020)