RIKTLINJER FÖR INSATSER TILL PERSONER MED RISKBRUK, MISSBRUK OCH BEROENDE

RIKTLINJER FÖR INSATSER TILL PERSONER MED RISKBRUK, MISSBRUK OCH BEROENDE FÖR DANDERYDS SOCIALKONTOR Antagen av socialnämnden 2016-02-22 SN 2016/0038

Innehållsförteckning 1. Inledning 4 2. Lagstiftning 5 2.1 Kommunens ansvar 5 2.2 Särskilda insatser för missbrukare 5 2.3 Rätten till bistånd 5 2.4 Barnets bästa 5 3. Lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM 7 4. Offentlighets- och sekretesslagen, OSL 7 5. Brottsofferparagrafen 5 kap. 11 SoL 7 6. Handlingsplan för arbetet mot våld i nära relationer 7 7. Rapporteringsskyldighet Lex Sarah 8 8. Socialstyrelsens författningssamling SOSFS 9 9. ANDTS riskbruk, missbruk och beroende 9 10. Kommunens mål 9 11. Socialnämndens ansvar och verksamhet 10 12. Samverkan 11 12.1 Intern samverkan 11 12.2 Extern samverkan 11 13. Samordnad individuell plan (SIP) 12 14. Handläggning och dokumentation 13 14.1 Ansökan 14 14.2 Anmälan 14 14.3 Förhandsbedömning 14 14.4 Utredning 15 14.5 Handläggningstider 15 14.6 Bedömning av insats 15 14.7 Beslut 15 14.8 Överklagan 16 14.9 Verkställighet 16 15. Genomförande av insatser 16 15.1 Genomförandeplan 16 15.2 Uppföljning 17 15.3 Avslut av insats 17 16. Insatser till personer med riskbruk, missbruk eller beroende 17 16.1 Kontaktperson 17 16.2 Kvalificerad kontaktperson 18 16.3 Boendestöd 18 16.4 Sysselsättning/arbetscoach 18 16.5 Offentligt skyddad anställning (OSA) 19 2

17. Öppenvårdsbehandling 20 18. Heldygnsvård 20 18.1 Behandlingshem (HVB) 21 18.2 Boende med omvårdnad 21 18.3 Stödboende 22 18.4 Familjehem 22 18.5 Insatser i samverkan med Kriminalvården 22 18.6 Vårdvistelse om kriminalvård i anstalt 23 18.7 Slutenvård och eftervård enligt LVM 23 19. God man och förvaltare 23 20. Grupper med särskilda behov 24 20.1 Ansvarsfördelning mellan kommun och landsting 25 20.2 Utredning insatser 25 20.3 Personer med samsjuklighet 25 20.4 Unga vuxna 26 20.5 Hemlösa 26 20.6 Kvinnor med missbruk/beroende 27 20.7 Barn och andra närstående till personer med missbruk/beroende 27 3

1. Inledning Riktlinjerna tar utgångspunkt i socialtjänstlagen (2001:453, SoL), lagen om vård av missbrukare i vissa fall (1998:870, LVM), föreskrifter och allmänna råd från Socialstyrelsen, annan gällande lagstiftning och föreskrifter, rättspraxis samt kommunens mål. Riktlinjerna utgår även ifrån Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård (2015) och den av Stockholms läns landsting, kommunerna i Stockholms län och Kommunförbundet Stockholms Län (KSL) gemensamt framtagna policyn för att förebygga och behandla missbruk och beroende (2008 med revidering 2013). Riktlinjerna har tre huvudsyften: Ge en generell beskrivning av socialnämndens tjänsteutbud för personer med missbruk/beroende och därmed informera sökande, anhöriga och allmänhet om vilket stöd som erbjuds av Danderyds kommun. Fungera som en vägledning för handläggarna genom att beskriva vilka kriterier som generellt gäller för att en person ska beviljas en viss insats och i vilken omfattning biståndet vanligen ges. Bidra till enhetliga bedömningsgrunder för att garantera likställighet och rättssäkerhet för de sökande och en god kvalitet i verksamheten. Det är viktigt att betona att riktlinjerna inte innebär någon inskränkning i den enskildes rätt att få en individuell prövning av sin ansökan. Varje beslut ska vara baserat på den enskilda individens behov. Målgrupp Riktlinjerna avser insatser till vuxna, från 20 år, med ett riskbruk 1, missbruk 2 eller beroende 3 av alkohol, narkotika och/eller tabletter. 1 Riskbruk innebär en konsumtion av alkohol som, om den fortsätter, kan leda till missbruk och beroende med svåra medicinska och sociala skador som följd. Det är dock individuellt och situations betingat vad som är riskfyllt. 2 Missbruk innebär att den enskilde gång efter gång skapar problem för sig själv genom att använda alkohol. 3 Beroende innebär att den enskilde inte längre klarar av att styra intaget av alkohol eller substanser. 4

2. Lagstiftning Socialnämndens verksamhet styrs av ett stort antal lagar och regler, däribland Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt FN:s konvention om barnets rättigheter. I detta kapitel kommer de lagrum som normalt tillämpas i verksamheten tas upp. 2.1 Kommunens ansvar Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område, och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän (2 kap. l SoL). Exempel på andra huvudmän kan vara bland annat Landstinget eller Kriminalvården. Bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan kommuner i fråga om stöd och hjälp finns i 2 a kap. SoL. 2.2 Särskilda insatser för missbrukare Socialnämnden ska aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden ska i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen fullföljs (5 kap. 9 SoL). 2.3 Rätten till bistånd Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt (4 kap. 1 första stycket, SoL). Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv (4 kap. 1 3 stycket, SoL). Begreppet livsföring i övrigt kan bland annat avse insatser till personer med ett missbruk/beroende. 2.4 Barnets bästa När åtgärder rör barn ska det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år. Grunden i barnkonventionen är principen om barnets bästa. Denna princip uttrycks i svensk lagstiftning som rör barn. Barns rätt att komma till tals i mål och ärenden är lagfäst sedan l januari 1996. Barnkonventionen stadgar att barnet ska ha rätt att uttrycka sin 5

mening i frågor som berör det och att barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. 3. Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (1988:870), LVM Vård till missbrukare ska ges i samförstånd med den enskilde, enligt bestämmelserna i SoL. Under vissa förutsättningar, som anges i LVM, ska dock vård beredas missbrukaren oberoende av hans eller hennes samtycke. Tvångsvården ska syfta till att motivera missbrukaren till att medverka frivilligt till fortsatt behandling och till att ta emot stöd för att komma ifrån missbruket (2 och 3 LVM). Tvångsvård ska beslutas (4 LVM) om 1. någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk 2. vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt SoL eller på något annat sätt och 3. han eller hon till följd av missbruket a) utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara b) löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller c) kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående Beslut om tvångsvård fattas av förvaltningsrätten (5 LVM) efter ansökan av socialnämnden (l l LVM). Om rättens beslut om vård inte kan avvaktas kan socialnämndens ordförande besluta enligt 13 LVM om omedelbart omhändertagande. LVM-vård respektive vård med stöd av Lag om psykiatrisk tvångsvård (LPT-vård) Även om socialtjänsten har huvudansvaret för vård och behandling av missbrukare har hälso och sjukvården ansvar för medicinsk avgiftning, behandling av akuta komplikationer och för mer långvarig vård vid t.ex. toxiska psykoser eller allvarligare psykiska tillstånd som kan följa på missbruk. Om den psykiska funktionsnedsättningen är svår bör behandlingsuppgiften falla inom psykiatrins ansvarsområde enligt HSL eller LPT även om det finns en kombinationsproblematik med ett intensivt missbruk. Om däremot missbruket bedöms vara det primära och tvångsåtgärder nödvändiga, kan LVM vara tillämpligt. Beslut om vård enligt LVM kan fattas även om någon för kortare tid ges vård med stöd av LPT. Om psykiatrisk tvångsvård behövs under längre tid bör LVMvården upphöra. Psykiatrisk tvångsvård får inte bedrivas på LVM-hem. 6

4. Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL All kontakt med socialtjänsten regleras av 26 kap. OSL. Enligt 26 kap. l OSL gäller sekretess inom socialtjänsten om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider personliga men. Sekretess gäller inte i förhållande till den enskilde själv. Den enskilde kan även helt eller delvis häva sekretessen. Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (10 kap. 28 OSL). Sekretess hindrar inte att uppgifter ges till hälso- och sjukvården för att ge nödvändig vård, behandling eller stöd till den som fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel (26 kap. 9 OSL). 5. Brottsofferparagrafen 5 kap.11 SoL Av 5 kap. 11 SoL, framgår att socialtjänsten särskilt ska beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående samt barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna kan vara i behov av stöd och hjälp. Barn som upplever våld i hemmet är att betrakta som brottsoffer. Barn som har upplevt våld har ofta också varit utsatta för våld. I ärenden om våld, hot och förtryck är skyddsaspekten extra viktig. En hotad eller våldsutsatt förälder kan i en akut situation behöva ta med sig sitt barn och få stöd med skyddat boende. För mer information hänvisas till Socialstyrelsens handbok om socialnämndens ansvar för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld och socialkontorets handlingsplan för arbetet mot våld i nära relationer 4. 6. Handlingsplan för arbetet mot våld i nära relationer Socialkontorets arbete mot våld i nära relationer utgår från det resultatmål som beslutats av socialnämnden 2014. Socialkontoret har metoder för att upptäcka och erbjuda anpassat stöd till personer som är eller har varit våldsutsatta. Omfattningen av våld i nära relationer ska kartläggas årligen, genom att varje enskild handläggare tar fram statistik angående antal relationsvåldsärenden 4 http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2015/2015-4-4 7

utan barn, relationsvåldsärenden med barn, beslutade insatser, våldsutövare som genomgått behandling, antal genomförda FREDA (FREDA är en standardisera bedömningsmetod som används i arbetet mot våld i nära relationer) samt antal barn och ungdomar som erhållit stöd genom t.ex. Trappansamtal (trappansamtal är en modell för korttidsstöd för barn som upplevt våld i familjen). Vuxna våldsärenden utreds av handläggare på Försörjningsstöd. Barn och ungdomar utreds av handläggare på barn- och ungdomsgruppen. Från och med den 1 oktober 2014 gäller Socialstyrelsens nya föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer SOSFS 2014:4 5. Dessa föreskrifter ska tillämpas i socialnämndens och vårdgivares arbete med: 1. barn och vuxna som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående (våldsutsatta), och 2. barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående (barn som bevittnat våld) 7. Rapporteringsskyldighet Lex Sarah Enligt bestämmelserna om Lex Sarah i 14 kap. 3 SOL och 24 b LSS ska personalen genast rapportera missförhållanden till den som bedriver verksamheten den som bedriver verksamheten utreda och avhjälpa eller undanröja det rapporterade missförhållandet utan dröjsmål den som bedriver verksamheten om det visar sig att missförhållandet är allvarligt, snarast anmäla det till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). rapport ges till socialnämnden Med missförhållanden som ska rapporteras avses såväl utförda handlingar som handlingar som någon av försummelse eller av annat skäl har underlåtit att utföra och som innebär eller har inneburit ett hot mot eller har medfört konsekvenser för enskildas liv, säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa. Med påtaglig risk för missförhållanden, som också ska rapporteras, ska avses att det är fråga om en uppenbar och konkret risk för ett missförhållande. 5 http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2014/2014-5-7 8

Se även kommunens riktlinjer för missförhållanden enligt lex Sarah, Socialstyrelsens föreskrift SOSFS 2011:05 och Meddelandeblad nr 4/2011. 8. Socialstyrelsens författningssamling SOSFS I Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS) publiceras myndighetens föreskrifter och allmänna råd. Föreskrifter är bindande regler. Allmänna råd innehåller rekommendationer om hur en författning kan eller bör tillämpas och utesluter inte andra sätt att uppnå de mål som avses i författningen. Se - SOSFS 2014:5 Dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS 6. 9. ANDTS alkohol, narkotika, doping, tobak och spel Socialstyrelsen ger ut nationeller riktlinjer till stöd för dem som arbetar inom missbruks- och beroendevården. I dessa finner man: kunskap, vägledning och stöd i hur vården bör och kan utformas för att personer med missbruk och beroende ska få god vård information om vad som gäller och hur verksamheter ska arbeta uppföljningar, statistik och analyser av den nationella utvecklingen 7. 10. Kommunens mål I detta avsnitt anges de av kommunens övergripande mål som har inverkan på missbruksarbetet samt socialnämndens berörda inriktningsmål. Övergripande mål Danderyd ska erbjuda sina invånare stor valfrihet i den kommunala servicen utifrån individens önskemål och förutsättningar. Kopplat inriktningsmål Danderyds individ- och familjeomsorgsverksamhet ger familjer och individer stöd och vård av hög kvalitet och insatserna stärker den enskilde individens förmåga att ta ett egenansvar. 6 http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2014/2014-5-19 7 http://www.socialstyrelsen.se/missbrukochberoende 9

Jämställdhet Målet för den svenska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom livets alla områden. I all myndighetsutövning och i genomförandet av beslut ska hänsyn tas till jämställdhetsperspektivet. 11. Socialnämndens ansvar och verksamhet Socialtjänsten har det totala ansvaret för den sociala missbruksvården såväl utredning som behandling. Socialtjänstens verksamhet för vuxna med riskbruk, missbruk eller beroende innefattar information, rådgivning, vård och behandling (se nedan under rubrik Insatser). Vård eller behandlingsinsatser av missbruk ska utredas och biståndsbedömas. Socialtjänsten har ansvar för uppsökande arbete. Syftet med det uppsökande arbetet är att socialtjänsten ska göra sig förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för människor med missbruk/beroende och psykiska funktionsnedsättningar samt i det uppsökande arbetet upplysa om socialtjänstens olika insatser. Ett ärende hos socialtjänsten kan aktualiseras genom ansökan, anmälan eller på initiativ av myndigheten själv. Varje ansökan ska utredas och varje beslut ska baseras på den enskildes individuella behov. Utredning och insatser ska så långt som möjligt utgå från Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård samt Kommunförbundet i Stockholms län och Stockholms läns landstings gemensamma policy för att förebygga och behandla missbruk och beroende. De insatser som socialtjänsten fattar beslut om ska så långt som möjligt ges i frivilliga former med beaktande av den enskildes självbestämmanderätt. Under vissa förutsättningar ska dock vård beredas missbrukaren oberoende av hans eller hennes samtycke. Vid behov av tvångsinsatser gäller bestämmelserna i LVM. Enligt FN:s barnkonvention ska barnets bästa alltid komma i första rummet. För att uppmärksamma barnets situation har Socialstyrelsen gett ut en vägledning för socialtjänsten, Barn och unga i familjer med missbruk 8. Barnperspektivet ska alltid beaktas i handläggningen även när barn inte direkt är föremål för åtgärder. Bedömning av hur barnet påverkas av förälderns problematik ska alltid finnas med i dokumentationen. 8 http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/2009-12-15 10

12. Samverkan Myndigheter har enligt 6 Förvaltningslagen (FL) en allmän lagstadgad skyldighet att samverka. Myndigheterna ska inte bara samverka med andra myndigheter, utan även med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. För att samverkan ska bli långsiktig och hållbar måste den integreras och förankras i de ordinarie verksamheterna. Kommunen ska ingå en överenskommelse med landstinget om ett samarbete i fråga om personer som missbrukar alkohol, narkotika, andra beroendeframkallande medel, läkemedel eller dopningsmedel (5 kap, 9a SoL). 12.1 Intern samverkan Intern samverkan handlar i huvudsak om samarbete kring den enskilde där det finns behov av olika sorters insatser. Behovet av olika insatser kan innebära att den enskilde blir aktuell inom flera av socialkontorets avdelningar. Sekretess råder inte emellan olika avdelningar inom socialkontoret utan information kan förmedlas mellan handläggare om det behövs för ärendets handläggning. Där det är lämpligt bör gemensamma möten hållas tillsammans med den enskilde och handläggare eller annan som har uppdrag att stödja den enskilde för att på bästa sätt samordna de olika insatserna. Verksamheter inom socialkontoret är skyldiga att genast anmäla om de får kännedom om något som kan innebära att nämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Pågående missbruk eller beroende hos den som har omsorgsansvaret för ett barn är normalt ett sådant förhållande. Finns ett riskbruk, missbruk eller beroende ska familjeavdelningen konsulteras. 12.2 Extern samverkan I enlighet med den för länet gemensamma policyn finns i kommunen ett lokalt samråd, där företrädare för Beroendecentrum, Kriminalvården, PRIMA vuxenpsykiatrin, försäkringskassan, primärvården och socialkontoret träffas fyra gånger per år. I det lokala samrådet beslutar de lokala parterna om gemensamma åtaganden, målsättningar, genomförande, uppföljning och utvärdering. En samverkansöverenskommelse mellan huvudmännen Prima vuxenpsykiatri, Beroendecentrum, Kriminalvården, Psykiatri Nordväst, Rättspsykiatrin vård SLSO, Primärvården Danderyd och Socialnämnden har tecknats 2014. Primärvården Primärvården är första linjens sjukvård vilket innebär att personer med upplevd psykisk ohälsa och/eller missbruk i första hand tas 11

om hand där. Vid behov av specialistvård ska den enskilde hänvisas till det specialiserade beroendecentrumet för bedömning. Beroendecentrum Beroendecentrum ansvarar för att medicinskt utreda och behandla personer med svår eller komplicerad missbruksproblematik avseende alkohol, narkotika- och/eller läkemedelsmissbruk och spelmissbruk. Beroendevården ska medverka till att insatserna för personer med komplexa vårdbehov på grund av psykisk störning och missbruk är samordnade. Beroendevården ska sprida kunskap om missbruk och hur det yttrar sig samt om effektiva behandlingsmetoder med syfte att bidra till andra huvudmäns möjlighet till planering och samordnande insatser. Beroendemottagningen har ett nära samarbete kring varje persons sociala och medicinska behov utifrån riskbruk, missbruk eller beroende. Samarbetet förutsätter ett skriftligt samtycke till öppen kontakt mellan personal från kommun och landsting. PRIMA vuxenpsykiatri Psykiatrin har ett ansvar för specialiserad psykiatrisk bedömning, utredning, diagnostik och behandling. Detta gäller såväl inom den öppna som slutna vården. Psykiatrin har ansvar för vårdplanering för patienter som är utskrivningsklara från slutenvård och ansvarar för att kommunen underrättas före utskrivning där behov av gemensamma insatser föreligger. Läkare i slutenvården ansvarar för att kallelse till vårdplanering sker enligt gällande lagstiftning. Socialnämnden och PRIMA vuxenpsykiatri har samverkansöverenskommelse angående personer18 år och äldre som på grund av psykisk sjukdom behöver samordnade insatser från såväl kommun som landsting. Kriminalvården Samverkan förekommer mellan socialnämnden och Kriminalvården. En särskild rutin/samverkansöverenskommelse tydliggör ansvaret för gemensamma klienter gällande kontraktsvård och vårdvistelse (se nedan under Insatser) 13. Samordnad individuell plan (SIP) Sedan 2010 gäller att en samordnad individuell plan upprättas om landstinget, kommunen eller den enskilde bedömer att det behövs. För landstingets del gäller planeringen hälso- och sjukvårdsinsatser. Målgruppen är personer som behöver insatser från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten enligt Hälso- och sjukvårdslagen, 3 f HSL, och socialtjänstlagen, 2 kap. 7 SoL. 12

Initiativ till en SIP kan tas av den enskilde själv, närstående eller personal inom kommun eller landsting. Syftet med SIP är att individen ska ha inflytande och vara delaktig i planeringen och genomförandet av sin vård och omsorg. Den ska även tydliggöra ansvaret mellan olika huvudmän och förbättra den sammanhållande processen. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål och ska följas upp. En plan för uppföljning av SIP ska finnas. En SIP kan upprättas för personer från 18 år och uppåt. Syftet med samordnad individuell plan är att personen i fråga får den hjälp han/hon behöver och har rätt till. Planen kan upprättas efter samtycke med den enskilde. Av planen ska det framgå 1. Vilka insatser som behövs 2. Vilka insatser respektive huvudman ska svara för 3. Vilka åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen eller landstinget, och 4. Vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen. Vägledning (SIP) för vuxna och äldre i Stockholms län Vägledningen ger ett stöd till hur processen går till och hur samverkan kan se ut. Den ger också förslag på praktiska lösningar på olika problem man kan ställas inför och tydliggör skyldigheter och tillvägagångssätt för olika huvudmäns verksamheter och aktörer vid samverkan kring en SIP 9. 14. Handläggning och dokumentation I 11 kap. SoL och i förvaltningslagen (1986:223) finns en stor del av bestämmelserna för handläggning och dokumentation. För mer ingående information hänvisas till handboken Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten. Denna ska underlätta tillämpningen av de lagar och regler som gäller socialnämndens handläggning av ärenden (SOSFS 2014:5) om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS, som trädde i kraft den 1 januari 2015 10. 9 http://www.ksl.se/download/18.1484a3a91511959975317446/144 7861950981/SIP+v%C3%A4gledning.pdf 10 http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2015/2015-1-10 13

Alla beslut om insatser ska föregås av en ansökan och utredning. Vid all handläggning ska stor vikt läggas vid den enskildes rätt till delaktighet, inflytande och självbestämmande. Evidens-/kunskapsbaserad praktik Vård och insatser ska ges med en evidens- och kunskapsbaserad utgångspunkt där följande tre delar är lika viktiga: brukarens och brukarorganisationernas kunskap professionell erfarenhet och yrkeskunskap bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap 14.1 Ansökan Ansökan kan göras muntligt eller skriftligt. Ansökan kan göras av den enskilde själv eller genom att den enskilde anlitar ett ombud. 14.2 Anmälan Anmälan kan göras muntligt eller skriftligt. Om någon är i behov av vård enligt LVM är de myndigheter och läkare som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med personer med missbruk skyldiga enligt 6 LVM att genast anmäla detta till socialnämnden. 14.3 Förhandsbedömning Frågan om en utredning ska inledas avgörs genom en förhandsbedömning. Om det redan från början står klart att socialnämnden inte kan eller bör vidta några åtgärder ska utredning inte inledas. När det gäller vuxna kan en utredning enligt 11 kap. 1 SoL inte inledas mot den enskildes vilja. Däremot måste nämnden alltid inleda utredning oavsett om den enskilde vill medverka till utredningen eller inte, när andra myndigheter som nämnden är skyldig att yttra sig till begär nämndens yttrande. Detta gäller t.ex. vid begäran om yttrande i körkortsfrågor. Bedömningen går ut på att bilda sig en uppfattning om den enskildes situation och inställning till att ta emot hjälp. Om nämnden efter en förhandsbedömning beslutat att inte inleda en utredning enligt SoL, ska detta dokumenteras med uppgifter om 1. att en utredning inte inleds 2. skälen för nämndens beslut 3. beslutsdatum, och 4. namn och befattning eller titel på den som har fattat beslutet. Om förhandsbedömningen leder till ett beslut att inleda en utredning ska detta dokumenteras i journalen. Även datum för 14

beslutet samt namn och befattning eller titel på den som har fattat beslutet ska dokumenteras. 14.4 Utredning Enligt l l kap. l SoL ska socialnämnden utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden. Utredningen ligger till grund för bedömningen om insats för den enskilde. Den enskilde ska vara delaktig i utredningen. Screeninginstrument som AUDIT (Alcohol Use Disorders Idenfication Test) och DUDIT (Drug Use Disorder Identification Test) används för tidig upptäckt av riskbruk eller problem relaterade till alkohol eller droger. En utredning får endast påbörjas med den enskildes samtycke. Undantag är om det kan finnas ett behov av vård enligt LVM då utredning ska inledas även mot den enskildes vilja. Utredningen genomförs med hjälp av intervju- och utredningsinstrumentet ASI (Addiction Severity Index), om det inte föreligger särskilda skäl som hindrar detta. Om inte ASI-instrument används ska skälet dokumenteras. Som en del i utredning kan bedömningsmetoden ADDIS (Alkohol, Drog, Diagnos Instrument) användas för att diagnostisera skadligt bruk, missbruk och beroende av alkohol och andra droger. 14.5 Handläggningstider En ansökan eller en anmälan ska handläggas skyndsamt. En utredning ska slutföras inom fyra månader om inga särskilda hinder för detta föreligger. Förlängd utredningstid beslutas i samråd med gruppledare. 14.6 Bedömning av insats Bedömningen av insats ska bygga på en helhetssyn. Biståndet ska ges med respekt utifrån den enskildes självbestämmande, delaktighet och integritet. I bedömningen ska således stor hänsyn tas till den enskildes önskemål om inriktning på insats. 14.7 Beslut Delegation för beslut regleras i socialnämndens delegationsordning. Av beslutet ska framgå vad den enskilde ansökt om, vilka insatser som beviljats, målet med insatsen, omfattningen och för hur lång tid beslutet gäller. Beslut om avslag, helt eller delvis, ska motiveras skriftligt. Information om rätten att överklaga ska bifogas beslutet. Den enskilde ska underrättas om sin 15

rätt att få företräde inför socialutskottet vid beslut som rör den enskilde. Alla beslut om beviljade insatser ska följas upp och omprövas innan beslutet löper ut eller vid förändrade behov. 14.8 Överklagan Den enskilde ska alltid underrättas om sin möjlighet att överklaga beslut om bistånd. Beslut enligt 4 kap. l SoL kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. När en överklagan inkommit till socialnämnden görs ett ställningstagande om eventuell omprövning av beslutet. Om beslutet inte ändras skickas överklagan, i normalfallet inom en vecka, till berörd domstol. Det är alltid berörd domstol som prövar om beslutet går att överklaga och om klagandens besvärsrätt. 14.9 Verkställighet Beslut om bifall till en ansökan om bistånd enligt SoL eller beslut om vård enligt LVM ska verkställas omedelbart. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) följer varje kvartal upp alla icke verkställda beslut hos kommunerna. Finns det särskilda skäl som medför att ett beviljat bistånd inte verkställs som planerat är det av vikt att dokumentera varför detta inte sker. 15. Genomförande av insatser Beslut om insats ska utformas och genomföras tillsammans med den enskilde som ska ges möjlighet att påverka synpunkter på innehållet i aktuell insats. Insatserna ska vara av god kvalitet och bygga på kunskap och beprövad erfarenhet. När beslut om en insats är fattat ska insatsen påbörjas av en utförare. Utföraren kan vara såväl en verksamhet inom kommunens socialtjänst som en privat utförare. Vid beslut om insats ska ett skriftligt uppdrag till utföraren formuleras tillsammans med den enskilde. I uppdraget ska insatsens tidsperiod, syfte, innehåll och målsättning beskrivas. 15.1 Genomförandeplan Hur en insats ska genomföras bör dokumenteras i en genomförandeplan som upprättas hos utföraren. Planen bör upprättas med utgångspunkt från den beslutande nämndens uppdrag till utföraren. Om uppdraget gäller vård i ett hem för vård eller boende, bör genomförandeplanen även upprättas med utgångspunkt från nämndens vårdplan. Genomförandeplanen bör tillföras den enskildes personakt så snart planen är upprättad. Av genomförandeplanen bör det bl.a. framgå vilket eller vilka mål som gäller för insatsen enligt nämndens beslut 16

om insatsen innehåller en eller flera aktiviteter hos utföraren vilket eller vilka mål som gäller för varje aktivitet vem hos utföraren som ansvarar för genomförandet av varje aktivitet när och hur olika aktiviteter ska genomföras hur utföraren ska samverka med nämnden, andra utförare eller andra huvudmän, t.ex. hälso- och sjukvården, skolan eller Arbetsförmedlingen när och hur insatsen som helhet eller olika aktiviteter som ingår i insatsen ska följas upp om den enskilde har deltagit i planeringen och i så fall vilken hänsyn som har tagits till hans eller hennes synpunkter och önskemål vilka andra personer som har deltagit i arbetet med att upprätta genomförandeplanen när planen har fastställts, och när och hur planen ska följas upp 15.2 Uppföljning Innan beslutsperiodens slut ska beslut om insats följas upp och utvärderas i samråd med den enskilde. Uppdraget till utföraren, genomförandeplan och SIP ska revideras vid behov. Uppföljningsintervju ska göras enligt ASI-modellen om det inte föreligger särskilda skäl som hindrar detta. Om ASI-uppföljning inte genomförs ska skälet dokumenteras. Vid uppföljning ska det tydligt framgå om den enskilde ansökt om fortsatt insats. 15.3 Avslut av insats När målet med insatsen är uppfyllt och inga nya behov framkommit ska insatsen avslutas. I samband med avslutad insats ska en skriftlig sammanställning inhämtas från utföraren och en utvärdering av insatsen göras i samråd med den enskilde. 16. Insatser till personer med riskbruk, missbruk eller beroende 16.1 Kontaktperson Kontaktperson är en insats som har till syfte att ge stöd till att bibehålla drogfrihet genom att hjälpa den enskilde i personliga angelägenheter och bryta den enskildes isolering genom samvaro och fritidsaktiviteter. Insatsen är ett icke professionellt stöd och ska inte ersätta andra insatser från kommun och landsting. 17

Kriterier för att bevilja kontaktperson Kontaktperson kan beviljas till personer som har behov av att utöka sitt personliga nätverk och som tillhör målgruppen. Omfattning och uppföljning Omfattningen är normalt en träff per vecka. Beslutet ska vara tidsbegränsat och följas upp regelbundet. När en kontaktperson utses upprättas ett avtal mellan socialkontoret och kontaktpersonen. Av avtalet ska framgå omfattningen av uppdraget, vilket arvode och vilken omkostnadsersättning som ska utgå. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ger ut cirkulär med rekommendationer gällande ersättningar för arvode och omkostnadsersättning. Den som beviljats kontaktperson står för sina egna privata utlägg. 16.2 Kvalificerad kontaktperson Kvalificerad kontaktperson beviljas som individuellt behovsprövat bistånd. Syftet är att ge den enskilde stöd och struktur i sin livssituation med fokus på drogfrihet. Insatsen innefattar ett professionellt stöd som kan avse samtal kring drogfrihet, skapa struktur i vardagen och hjälp till att initiera andra vårdkontakter. Den kvalificerade kontaktpersonen ska ha en för uppdraget lämplig utbildning och kompetens. Kriterier för att bevilja kvalificerad kontaktperson Kvalificerad kontaktperson kan beviljas som förberedelse inför behandling eller till personer som har genomgått behandling för missbruk/beroende. Insatsen ges till personer som har ett svagt eget nätverk och som har behov av hjälp till att etablera och fullfölja andra stödkontakter. Omfattning och uppföljning I beslut och uppdrag till utföraren anges innehåll i uppdraget och antal beviljade timmar i veckan. Omfattningen kan variera och beror på uppdragets innehåll. Vid första tillfället beviljas kvalificerad kontaktperson för högst tre månader. Beslutet ska vara tidsbegränsat och följas upp regelbundet. 16.3 Boendestöd Boendestöd beviljas som ett tidsbegränsat individuellt behovsprövat bistånd. Syftet är att ge den enskilde stöd och struktur för att så självständigt som möjligt klara göromål som normalt ingår i vardagen. Boendestöd kan även beviljas utifrån ett uppsökande och motiverande syfte. 18

Kriterier för att bevilja boendestöd Boendestöd kan beviljas för personer som t ex har svårt att klara vardagen och som behöver stöd i att sköta vanligt förekommande göromål i hemmet (hjälp till självhjälp), hjälp att hitta en meningsfull fritid. Boendestödet ska vara flexibelt och kunna utformas efter den enskildes behov. Stödet syftar till att ge den enskilde ett socialt sammanhang och så långt som möjligt ett självständigt liv. Uppsökande och motiverande boendestöd ges till personer då det kommit till socialtjänstens kännedom att denne kan vara i behov av insatser från kommunen. Om den enskilde inte själv ansöker om stöd och hjälp kan boendestöd bli aktuellt utifrån ett uppsökande och motiverande uppdrag. En förutsättning är att den enskilde samtycker till kontakt. Omfattning och uppföljning Insatsens omfattning varierar utifrån den enskildes behov. Beslutet ska vara tidsbegränsat och följas upp regelbundet. 16.4 Sysselsättning/arbetscoach Sysselsättning är en verksamhet i drogfri miljö där inriktningen är att skapa en meningsfull och strukturerad sysselsättning med planerade dagar för deltagarna samt ge dem stöd i nykterhet och drogfrihet. Arbetscoach är en insats som ger stöd och vägledning till praktik och arbetsträning. Den skapar förutsättning för att bli självförsörjande, bryta isolering, ge stöd i nykterhet och drogfrihet och skapa förutsättning för meningsfull sysselsättning. Kriterier för att bevilja daglig sysselsättning/arbetscoach Sysselsättning/arbetscoach är ett individuellt behovsprövat bistånd som kan beviljas till personer som har ett missbruk/beroende och som själva tydligt önskar en förändring. En förutsättning är att den enskilde har ett ordnat boende och bedöms klara av nykterhet/drogfrihet. Omfattning och uppföljning Insatsens omfattning varierar utifrån den enskildes behov. Beslutet ska vara tidsbegränsat och följas upp regelbundet. 16.5 Offentlig skyddad anställning (OSA) Offentlig skyddad anställning är en anställning hos en offentlig arbetsgivare. Det kan vara en verksamhet som drivs av stat, kommun eller landsting. Beslut om OSA fattas för ett år i taget, 19

vanligast är att anställningen pågår i 2 år, men det finns möjlighet till längre OSA vid särskilda fall. Målet är att arbetet på sikt ska leda till jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Kriterier för att bevilja OSA För att komma ifråga för en OSA ska den enskilde ha eller haft beroendeproblematik, vara berättigad till LSS eller varit borta från arbetsmarknaden på grund av psykisk ohälsa. Arbetsförmedlingen betalar den största delen av lönen, (upp till 16700 kr), beroende på funktionsnedsättningens påverkan på arbetsförmågan. 17. Öppenvårdsbehandling Öppenvårdsbehandling är en biståndsbedömd behandling där olika former av program kan erbjudas vuxna med riskbruk, missbruk eller beroende av alkohol, narkotika och/eller läkemedel. Öppenvård kan innefatta kommunens egna öppenvårdsprogram eller öppenvård inom ramupphandlad verksamhet. Kriterier för att bevilja öppenvårdsbehandling Öppenvårdsbehandling kan beviljas till personer som har ett riskbruk, missbruk eller beroende och som själva önskar en förändring. En förutsättning är att den enskilde har ett boende och bedöms klara av drogfrihet i sin hemmiljö. Möjligheten till öppenvårdsbehandling ska övervägas innan heldygnsvård beviljas. Öppenvårdsbehandling kan även beviljas efter avslutad heldygnsvård. Omfattning och uppföljning Beslut fattas om ett behandlingsprogram med ett visst antal träffar eller en bestämd tidsperiod. En första uppföljning ska göras inom en månad. Uppföljning ska ske vid förändrade förhållanden eller minst var tredje månad. Val av utförare Ramavtal finns med flera utförare av öppenvårdsbehandling. Den enskilde ska vara delaktig i valet av behandling och utförare. 18. Heldygnsvård Egenavgift Ett beslut om placering i ett behandlingshem, Hem för vård eller boende, (HVB) eller familjehem enligt 4 kap l SoL ska alltid innehålla uppgifter om för vilken tid beslutet avser samt beslut om den enskilde ska betala egenavgift enligt 8 kap. l SoL. Om ersättningsskyldighet ska efterges, helt eller delvis, ska beslut fattas med stöd av 9 kap. 4 SoL. 20

Om biståndet avser en placering i ett stöd- eller omvårdnadsboende ska egenavgift för kost och logi betalas av den enskilde. Se särskilt upprättade riktlinjer och rutiner för egenavgifter. 18.1 Behandlingshem (HVB) Ett behandlingshem ger heldygnsvård utifrån ett strukturerat behandlingsprogram. Där finns tillgång till personal dygnet runt. Kriterier för att bevilja behandlingshem Behandlingshem kan beviljas till personer som har ett missbruk/beroende och som själva tydligt önskar en förändring och där öppenvårdsbehandling inte bedöms som tillräcklig. Omfattning och uppföljning Normalt fattas beslut om att genomgå ett helt program. Behandlingens längd kan variera från fyra veckor till ett år. Uppföljning ska ske vid förändrade förhållanden eller minst var tredje månad. Val av utförare Ramavtal finns med flera utförare. Dessa vårdgivare ska användas vid placeringar. Undantag kan göras om det efter noggrann utredning framkommer att personen har vårdbehov som inte kan tillgodoses av någon av dessa vårdgivare. Den enskilde ska vara delaktig i valet av behandling och utförare. 18.2 Boende med omvårdnad Ett boende med omvårdnad är ett dygnetruntboende där det finns viss tillgång till sjuk- och omvårdnadspersonal. Kriterier för att bevilja boende med omvårdnad Boende med omvårdnad beviljas till personer med ett långvarigt missbruk/beroende, som ofta lever under svåra sociala förhållanden. Insatsen kan beviljas när den enskilde p.g.a. kognitiva funktionsnedsättningar har svårt att tillgodogöra sig behandling och/eller har ett stort medicinskt omvårdnadsbehov. Omfattning och uppföljning Beslut om boende med omvårdnad fattas för kortare perioder. Uppföljning ska ske vid förändrade förhållanden eller minst var tredje månad. Val av utförare Ramavtal finns med flera utförare. Den enskilde ska vara delaktig i valet av behandling och utförare. 21

18.3 Stödboende Ett stödboende är ett drogfritt boende med personalstöd, men utan behandling. Kriterier för att bevilja stödboende Stödboende beviljas i normalfallet till personer med ett långvarigt missbruk/beroende som har svårt att klara ett eget boende men som har en vilja till att vara drogfri. Insatsen stödboende bör kompletteras med annan stödjande behandlande insats. Stödboende kan även beviljas under en utredningsperiod. Omfattning och uppföljning Beslut om tidsperiod för stödboende kan variera. Uppföljning ska ske vid förändrade förhållanden eller minst var tredje månad. Val av utförare Ramavtal finns med flera utförare. Dessa vårdgivare ska användas vid placeringar. Undantag kan göras om det efter noggrann utredning framkommer att personen har vårdbehov som inte kan tillgodoses av någon av dessa vårdgivare. Den enskilde ska vara delaktig i valet av behandling och utförare. Den enskilde ska vara delaktig i valet av behandling och utförare. 18.4 Familjehem Med familjehem avses ett enskilt hem som tar emot personer för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. Kriterier för att bevilja familjehem Familjehem beviljas i undantagsfall till personer som har behov av ett boende i en avskild miljö och/eller i behov av ett förstärkt nätverk t.ex. efter att ha genomgått en omfattande behandling. Omfattning och uppföljning Beslut om familjehemsplaceringens längd kan variera. En första uppföljning ska göras inom en månad. Uppföljning ska ske vid förändrade förhållanden eller minst var tredje månad. Val av utförare Ramavtal finns med flera utförare som erbjuder familjehemsvård. Den enskilde ska vara delaktig i valet av behandling och utförare. 18.5 Insatser i samverkan med Kriminalvården Kontraktsvård Kontraktsvård är en särskild form av skyddstillsyn som innebär att den dömde får behandling och minst ett års övervakning som ett 22

alternativ till fängelse. Inför domen upprättas en behandlingsplan som innehåller en beskrivning av vårdinnehåll, behandlingstid, regler gällande drogkontroller och misskötsamhet etcetera. Frivården ansvarar för utredning och planering i nära samarbete med socialnämnden. (skyddstillsyn med föreskrift om särskild behandlingsplan, Brottsbalken 1962: 700 28 kap. 6a ) Socialnämndens kostnadsansvar för kontraktsvården inträder från och med dagen efter den tänkta tidpunkten för villkorlig frigivning. Kontraktsvård handläggs, utreds och beslutas i övrigt på samma sätt som annan vård. En ansvarsförbindelse som fastställer Kriminalvårdens respektive socialnämndens kostnads- och uppföljningsansvar upprättas. 18.6 Vårdvistelse enligt 11 Kap. 3 Fängelselagen (2010:610) om kriminalvård i anstalt Vårdvistelse får beviljas till personer som har behov av vård och/eller behandling mot missbruk av beroendeframkallande medel. Frivården har det övergripande ansvaret för verkställighetsplanering och ansvarar därmed för utredning och planering av vårdvistelsen i nära samarbete med socialnämnden. Kriminalvården har kostnadsansvar för den intagne under vistelsen från planeringsdagen till och med frigivningsdagen. Därefter övergår kostnadsansvaret i normalfallet till socialnämnden. En ansvarsförbindelse som fastställer Kriminalvårdens respektive socialnämndens kostnads- och uppföljningsansvar upprättas. Se även särskild upprättad samverkansrutin. 18.7 Slutenvård och eftervård enligt Lagen om vård för missbrukare i vissa fall, LVM (1988:870) Slutenvård enligt LVM Vård enligt LVM ansöks hos förvaltningsrätten då villkoren för LVM är uppfyllda. Slutenvård enligt LVM ges på institution genom Statens institutionsstyrelses (SiS) försorg. Eftervård enligt 27 LVM Enligt 27 LVM ska SiS, så snart det kan ske med hänsyn till den planerade vården, besluta att den intagne ska beredas tillfälle att vistas utanför LVM-hemmet för vård i annan form. Socialnämnden ska se till att sådan vård anordnas. Vid misskötsamhet får SiS besluta att den enskilde ska hämtas tillbaka till LVM-hemmet. 19. God man och förvaltare God man Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att 23

bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, ska domstolen, om det behövs, besluta att anordna godmanskap för honom eller henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke av den för vilken godmanskap ska anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas. Förvaltare Om godmanskap inte är tillräckligt, får domstolen i stället besluta om förvaltare för den som inte kan vårda sig själv eller sin egendom. Förvaltarskapet är mer ingripande än godmanskapet och ska inte anordnas om det är tillräckligt med godmanskap eller om den enskilde på annat mindre ingripande sätt får hjälp. Förvaltaruppdraget ska anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller egendom överstigande ett visst värde. Förvaltaren fungerar som ställföreträdare för sin huvudman. Denne har ensam rådighet över huvudmannens egendom och kan företräda huvudmannen i alla angelägenheter som ingår i uppdraget. Den enskilde förlorar genom förvaltarskapet stora delar av sina egna handlingsmöjligheter. Även om grundkriterierna för förvaltarskap är uppfyllda, kan det vara så att personen ändå kan klara sig med endast en god man, banktjänster, advokattjänster eller professionella insatser från handläggare inom socialtjänsten eller psykiatrin. Eftersom förvaltarskapet är ett stort ingrepp i den personliga integriteten ska det användas mycket restriktivt. Anmälningsskyldighet till Överförmyndarnämnden Socialnämnden är skyldig att anmäla till överförmyndarnämnden om den finner att en god man eller förvaltare bör förordnas för någon eller om sådan inte längre behövs. Anmälningsskyldigheten framgår av bestämmelser i Socialtjänstförordningens 5 kap. 3 och LSS 15 6 p. Om nämnden får kännedom om förhållanden som kan vara av betydelse för överförmyndarens tillsynsverksamhet så ska överförmyndaren underrättas. Det kan t.ex. gälla då nämnden känner till att en god man försummar sitt uppdrag. 20. Grupper med särskilda behov Insatser till personer med samtidig missbruks- och beroendeproblematik och psykisk funktionsnedsättning regleras främst i SoL och Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL. Dessa personer kan också omfattas av åtgärder enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (1991:1 128), lagen om rättspsykiatrisk vård (1991:1129) och LVM. Vissa personer kan vara i behov av och ha rätt till insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387), LSS. 24

20.1 Ansvarsfördelning mellan kommun och landsting Socialtjänsten och hälso- och sjukvården har ett gemensamt ansvar för personer med missbruk/beroende och samtidig psykiatrisk eller somatisk sjukdom. När den enskilde har behov av insatser både från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska en samordnad individuell plan (SIP) upprättas (2 kap. 7 SoL och 2 g HSL). Se vidare under punkt 13. Kommunen har ansvar för vård för missbruket och för sociala insatser och stöd i form av boende, social omvårdnad och sysselsättning. Kommunen har även ett uppsökande ansvar. Landstinget har det medicinska ansvaret, psykiatrisk-, neuropsykiatrisk och somatisk utredning samt motivationsarbete. Psykiatrin har huvud- och samordningsansvar för de psykiatriska insatserna till personer med samsjuklighet i form av missbruk/beroende och psykiatrisk sjukdom. Ansvarsfördelningen mellan kommun och landsting finns förtydligad i den samverkansöverenskommelse som är upprättad av kommunens lokala samråd. 20.2 Utredning insatser En noggrann utredning ska leda fram till en gemensam planering där de olika huvudmännens ansvar klargörs. All planering ska göras i samråd med den enskilde och en samordnad individuell plan ska utformas. Personer med missbruk och psykiska eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har behov av långvarig, ibland livslång psykiatrisk behandling och social omvårdnad och det kan ta lång tid innan förändringar sker. Den enskildes missbruk/beroende och psykiska/neuropsykiatrisk funktionsnedsättning bör därför behandlas samtidigt. Insatser kan behövas samtidigt i olika kombinationer utifrån den enskildes behov och förutsättningar. 20.3 Personer med samsjuklighet Personer med missbruk/beroende har en ökad risk för psykisk funktionsnedsättning. Det är även vanligare att personer som någon gång haft en psykisk sjukdom också har en ökad risk att utveckla ett missbruk/beroende. Personer med samsjuklighet har det gemensamt att de ofta är i behov av insatser från flera myndigheter eller vårdgivare. 20.4 Unga vuxna Unga vuxna utgör en viktig målgrupp i arbetet med att förebygga riskbruk, missbruk och beroende. Unga personer riskerar att skadas 25

mer av missbruk än vad äldre gör. Personer med ett missbruk/beroende har i regel haft en tidig alkoholdebut. Arbetsmetoderna vid missbruksarbete med äldre kan inte i alla delar överföras på arbete med yngre med missbruksproblematik. Bedömningskriterierna skiljer sig åt och det krävs särskild kunskap om till exempel fysiska och psykiska mognadsprocesser och hur olika droger påverkar den unga. När det gäller beslut om åtgärder och behandlingsinsatser är snabba reaktioner och tidiga insatser av stor betydelse. Så långt det är möjligt och lämpligt ska anhöriga involveras i arbetet. Unga med missbruk/beroende och psykisk ohälsa ska ägnas särskild uppmärksamhet och vid behov ska nödvändig specialistvård involveras. 20.5 Hemlösa Ett stort antal av de hemlösa i Stockholmsområdet har missbruksberoendeproblematik och många har även psykiatrisk problematik. Hemlösheten är ofta ett uttryck för en omfattande och svår social situation. På grund av den omfattande problembilden har en hemlös person vanligen många olika vård- och myndighetskontakter såväl inom socialtjänst, hälso- och sjukvård som kriminalvård. Då problematiken är komplex behövs effektiva, samordnade och långsiktiga vård- och rehabiliteringsinsatser för att uppnå goda och varaktiga resultat. Den som hamnar utanför den reguljära bostadsmarknaden har ofta svårt att få en ny bostad. Det är därför av största vikt att förebygga att personer med ett missbruk/beroende förlorar sin bostad. Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för att bedriva uppsökande verksamhet, dels för att motivera till vård och behandling, dels aktivt arbeta för att fånga upp personer som riskerar att bli avhysta från sin bostad. Det sociala behandlings- och stödarbetet bör bygga på erfarenheter från arbetet med klienter med komplexa vårdbehov. Det kräver allsidiga utredningar samt bedömningar i nära samarbete mellan olika professioner inom socialtjänst, beroendevård, psykiatri och somatisk vård. För många av de hemlösa kan dagverksamheter, natthärbärgen och andra insatser som drivs av ideella organisationer vara ett första steg på väg mot en positiv förändring. Socialkontoret ska ha kunskap om de lokala och regionala frivilligorganisationerna och 26

deras verksamheter för hemlösa. Kommunförbundet i Stockholms Län (KSL) har utarbetat riktlinjer får att reglera kommunernas samverkan och ansvar för hemlösa. Många hemlösa personer rör sig mellan länets kommuner, vilket försvårar tillämpningen av vistelsebegreppet och att fastställa vilken kommun som har det egentliga ansvaret. Riktlinjerna reder ut frågor kring ansvarsfördelning mellan länets kommuner. Syftet är att få en snabbare lösning av boendefrågan så att den enskilde inte förorsakas onödigt lidande. 20.6 Kvinnor med missbruk/beroende Kvinnor med ett missbruk/beroende lever många gånger under svåra sociala förhållanden. De riskerar att utsättas får våld eller andra övergrepp och söker ofta dölja missbruket. Kvinnor med missbruk/beroende uppvisar såväl fysiska som psykiska sjukdomstillstånd oftare än män, vilket gör det extra viktigt att samverkan sker med landstingets beroendevård och psykiatri. Kvinnors specifika behov bör beaktas vid valet av vård- och behandlingsinsatser. Kvinnor med ett missbruk/beroende som har barn ska särskilt uppmärksammas, oavsett om kvinnorna är ensamförsörjare eller inte. Gravida med missbruk/beroende ska motiveras till kontakt med mödrahälsovård i ett så tidigt skede av graviditeten som möjligt. Inom landstingets beroendevård finns en mödravård specialiserad på kvinnor med missbruk/beroende. Samråd mellan socialtjänsten och myndigheter inom hälso- och sjukvården kan ske oavsett kvinnans samtycke eftersom det anges i 26 kap. 9 OSL att uppgifter om gravid kvinna eller närstående till henne kan lämnas mellan myndigheter om det behövs för en nödvändig insats till skydd får det väntade barnet. Samråd med familjeavdelningen ska ske i ett tidigt skede för ställningstagande till om utredning ska inledas vid barnets födelse. 20.7 Barn och andra närstående till personer med missbruk/beroende Socialtjänsten ska erbjuda hjälp till närstående till personer med missbruk eller beroende. Det är speciellt angeläget att uppmärksamma barn till personer med missbruk/beroende eftersom de utgör en särskilt utsatt grupp. Utredande socialsekreterare ska alltid ta reda på om personer med missbruk/beroende är föräldrar, har egna hemmavarande barn eller bor tillsammans med barn som de inte är vårdnadshavare för. 27