Ökad finansiell integration - framtida utmaningar



Relevanta dokument
Frågor och svar om förslaget till högre kapitaltäckningskrav för de stora svenska bankgrupperna

Finansiella kriser i ett internationellt perspektiv

Ja, vad har du fått för reaktioner från bankkunder den här veckan?

Ett förstärkt ramverk för finansiell stabilitet

Euro ja demokratia Bankunionen Ekonom Hanna Westman, Finlands Bank

1. Sammanfattning. Stockholm den 13 mars 2008 R-2008/0031. Till Finansdepartementet. Fi2007/9001

Nordisk samverkan inom samhällsskyddet och krisberedskapen. Workshop, Snekkersten, Danmark,

Finansplats Stockholm

25 maj val till Europaparlamentet

1. Antagande av den preliminära dagordningen. 2/3. Godkännande av listorna över A-punkter. 4. Mervärdesskattebehandling av posttjänster - lägesrapport

Kommittédirektiv. Tilläggsdirektiv till Arbetsmarknadsutredningen (A 2016:03) Dir. 2017:71. Beslut vid regeringssammanträde den 22 juni 2017

Mål och strategi för Riksbankens internationella arbete 2010

Förslag till ändring av Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2013:10) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFM-föreskrifterna)

Betänkandet Färdplan för framtiden en utvecklad flygtrafiktjänst (SOU 2012:27)

Promemoria om börsers regelverk

en ny lag om ingripande mot marknadsmissbruk vid handel med grossistenergiprodukter.

Det offentliga ramverket för banker i EU En introduktion 1

Promemoria Finansdepartementet. Finansministern. Arbetet mot skatteflykt, skatteundandragande och penningtvätt

Finansinspektionen och makrotillsynen

ehälsotjänster över gränser!

Utdrag ur protokoll vid sammanträde

EMAB:s yttrande över SOU 2015:6 Mer gemensamma tobaksregler

Sammanfattning. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2007.

Penningpolitiken och Riksbankens kommunikation

Överenskommelse om samarbete avseende finansiell stabilitet och krishantering

Policy. Riksbankens kommunikationspolicy. Kommunikationsmål, syfte och målgrupper. Riksbankens kommunikation förhållningssätt

Riksbankens kommunikationspolicy

Hantering av problembanker

Framställning om vissa utredningsbehov med anledning av Panaxias konkurs

Ekonomiska kommentarer

Öppen utfrågning om finansiell stabilitet ur ett konsumentperspektiv

Nordiskt samarbete. Nordens invånare om nordiskt samarbete. En opinionsundersökning i Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige

Vad vill Moderaterna med EU

Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 20 december 2007 beretts tillfälle att avge yttrande över promemorian Börsers regelverk.

En kommunallag för framtiden (SOU 2015:24)

Europeisering av civil protection - civilskydd. Fil.dr Malena Britz Institutionen för Säkerhet, Strategi och Ledarskap Försvarshögskolan

Policy. Riksbankens kommunikationspolicy. Kommunikationsmål, syfte och målgrupper. Riksbankens kommunikation förhållningssätt

Fondkommission och en ny kommissionslag (SOU 2005:120)

Reglering är en ödesfråga för finansmarknaden

Ds 2004:47 Lönegaranti vid gränsöverskridande situationer

Ett naturligt steg för Sverige. Dags för euron

Hur uppstår intressekonflikter i universalbanker och vilka är argumenten att separera investment och commercial banking?

Riksbankschef Stefan Ingves Brussels Economic Forum, Bryssel

Hur gemensam är EU:s gemensamma flyktingpolitik? Hans E Andersson

NOBINA AB (PUBL) Börsintroduktion av

Marknadsstaten och valfrihetssystemen

Ändringar i regler om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Synpunkter på Riksbankens förslag till ny statistik över hushållens finansiella tillgångar och skulder

Uppdrag 10 i regleringsbrevet

Invandrarföretagare i Sverige och Europa. Farbod Rezania, Ahmet Önal Oktober 2009

Detta är Swedbank. 2 februari, 2017

27 MARS 2008 DNR :9. Marknadsoron och de svenska bankerna

Yttrande över promemorian Ett ökat avgiftsuttag till resolutionsreserven

Yttrande över Finansinspektionens förslag till nya regler om verksamhet med bostadskrediter Regelrådets ställningstagande

Framställning om vissa utredningsbehov med anledning av Panaxias konkurs

Enmansbolag med begränsat ansvar

Världens äldsta centralbank firar 350 år

Reglering av distanshandel med alkoholdrycker (Ds 2016:33) Remiss från Socialdepartementet Remisstid den 30 december 2016

DET ÄR ALLDELES FÖR LÅNGT FRÅN MIN VARDAG.

Stockholm den 3 september 2013

EU-samarbetet i ekonomiska och finansiella frågor

SVERIGES ADVOKATSAMFUND Generalsekreteraren Cirkulär nr 7/2000

Kommittédirektiv. Ett nytt regelverk om kapitaltäckning för värdepappersbolag. Dir. 2019:22. Beslut vid regeringssammanträde den 16 maj 2019

Regeringskansliet (Finansdepartementet) Stockholm

Europeiska unionens råd Bryssel den 14 april 2016 (OR. en) Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare

Sårbarheter i det moderna betalningsväsendet

BOMBER OCH GRANATER SVENSKA BANKERS INVESTERINGAR I KONTROVERSIELL VAPENEXPORT

De nordiska försäkringsföreningarnas stipendiatutbyte

Europeiska unionens råd Bryssel den 1 oktober 2015 (OR. en)

Överenskommelse mellan Finansinspektionen och Sveriges riksbank om arbetsfördelning och samarbete rörande finansiell stabilitet och effektivitet

Yttrande över Riksbankens förslag till föreskrifter om rapportering av krediter KRITA

Boverkets föreskrifter och allmänna råd om detaljplan med planbeskrivning

Kommittédirektiv. Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och. och barnäktenskap. Dir. 2010: Beslut vid regeringssammanträde den 20 maj 2010

Ändringar i övergångsbestämmelsen i Finansinspektionens

ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSBEDÖMNINGEN. Följedokument till

Svenska Bankföreningen, Fondbolagens Förening och Svenska Fondhandlareföreningen

Kapitaltäckningsrapport,

Avgifter inom ramen för ett utbildningssamarbete inom högskoleutbildning

ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSANALYSEN. Följedokument till. förslaget till

Riksgälden och finansiell stabilitet. Riksgäldsdirektör Hans Lindblad

Kommittédirektiv. Kommittén för finansiell stabilitet. Dir. 2013:120. Beslut vid regeringssammanträde den 19 december 2013

Oslo - Stockholm. En kartläggning av kontaktintensiteten mellan de två huvudstadsregionerna av. Februari 2012

Ekonomiska kommentarer

KAPITEL 9: SLUTSATSER

Stockholm den 19 oktober 2015

Rättslig styrning RCI 19/2011

Ekofinrådets möte den 11 juli 2017

Det handlar inte om rör.

Konkurrera på rätt sätt! Så fungerar konkurrenslagen INFORMATION FRÅN KONKURRENSVERKET

ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSANALYSEN. Följedokument till

Bakgrund. Remissvar (Fi2014/3021) En ny reglering för tjänstepensionsföretag (SOU 2014:57)

VEM ÄR DU? VÄGEN FRAMÅT FÖR ATT HJÄLPA DIG? Våra grundläggande värderingar

Eurokrisen: för och nackdelar med olika strategier. Lars Calmfors Finansutskottet och Sieps 13 oktober 2011

Framställan om vissa ändringar i lagen(1988:1385) om Sveriges riks ban k

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG om marknader för finansiella instrument (MiFID). 2

EUROPEISKA CENTRALBANKEN

ÄNDRINGSFÖRSLAG 1-14

Detta är Swedbank. 23 oktober 2018

MW Årsstämma Ordförandes anförande om styrelsens arbete. I den ekonomiska miljö banken verkar så förblir styrelsearbetet i SEB intensivt.

Transkript:

ANFÖRANDE DATUM: 2007-04-19 TALARE: PLATS: Vice riksbankschef Svante Öberg Konferens: Bank & Finans Outlook (Affärsvärlden), Stockholm SVERIGES RIKSBANK SE-103 37 Stockholm (Brunkebergstorg 11) Tel +46 8 787 00 00 Fax +46 8 21 05 31 registratorn@riksbank.se www.riksbank.se Ökad finansiell integration - framtida utmaningar Inledning Till att börja med vill jag tacka för att jag har fått komma hit och prata om den finansiella integrationen och de utmaningar den innebär. Mitt huvudbudskap idag är att den finansiella integrationen ökar snabbt i Europa, att den innebär bättre förutsättningar för ekonomisk tillväxt, men att den också innebär att regelverk, tillsyn och arrangemang för krishantering måste bli mer internationella. Jag har disponerat mitt anförande i fyra delar. Jag börjar med att kort beskriva den finansiella integrationen i Europa under senare år. Därefter tar jag upp fördelarna med en ökad integration. Sedan kommer jag in på de utmaningar integrationen ställer oss inför och avslutar med möjliga lösningar på problemen. Ämnet är brett och tiden är kort. Därför kommer jag att begränsa mig till banksektorn. Finansiell integration Traditionellt sett har de flesta länders bankmarknader nästan uteslutande varit helt nationella. I den utsträckning som banker har bedrivit verksamhet utomlands har den främst varit riktad mot storföretag och värdepappersmarknader. Mindre företag och konsumenter har i princip varit hänvisade till att använda de tjänster som de inhemska bankerna har erbjudit. Men under senare år har stora förändringar skett. Många europeiska banker erbjuder numera sina tjänster utanför hemlandets gränser. Fler än 40 europeiska bankkoncerner har idag en betydande del av sin verksamhet i fler än tre europeiska länder. Namn som Unicredit, Barclays, Fortis och ING är alla exempel på banker som ligger i fronten av denna utveckling. De internationellt aktiva bankerna vänder sig dessutom i allt högre utsträckning till hushåll och mindre företag med sina tjänster. 1 [6]

Integrationen har varit särskilt tydlig i vår egen närhet. Nordea och Danske Bank har betydande marknadsandelar utanför sina respektive hemländer. Med undantag för Island handlar det i Nordeas fall om marknadsandelar på över 10 procent i samtliga nordiska länder. Swedbank och SEB är dominerande aktörer i den baltiska regionen. Men den finansiella integrationen ökar nu snabbt i även andra delar av Europa. Tidpunkten för mitt anförande kunde knappast ha varit mer läglig. Bara under de senaste veckorna har massmedia rapporterat om långtgående planer på ett sammangående mellan brittiska Barclays och holländska ABN Amro, två banker som tillsammans skulle bli en av världens absoluta tungviktare inom branschen. Parallellt med denna integration över nationsgränserna pågår också en annan typ av integration inom bankerna. Det blir allt vanligare att dessa koncerner organiserar sig så att de i praktiken fungerar som en bank i stället för som en rad fristående bankföretag. Det som driver bankerna att förändra sin organisation är de effektivitetsvinster som en ökad centralisering och specialisering innebär. Samtidigt flätas verksamheten samman på ett sätt som gör att koncernens olika delar blir mer beroende av varandra. Fördelar En ökad finansiell integration i Europa innebär samhällsekonomiska fördelar. Integrationen för med sig ökad konkurrens. Det leder i sin tur till att företag och konsumenter får fler produkter att välja bland och att priser och räntor blir lägre. Fler produkter gör det lättare att hantera och sprida risker. Lägre räntor innebär lägre kostnader för att låna, vilket är gynnsamt för både företag och hushåll. Integrationen betyder därmed bättre förutsättningar för ekonomisk tillväxt. Listan över de vinster som integrationen för med sig skulle kunna göras längre. Men fördelarna är väl kända i den här församlingen och jag tror inte att jag behöver gå in mer på det här. Det räcker med att understryka att vi från Riksbanken välkomnar en ökad finansiell integration. Utmaningar Jag kommer nu in på de utmaningar den finansiella integrationen ställer oss inför. Eftersom den ökade integrationen innebär att länders finansiella marknader flätas samman allt tätare ökar också risken för att problem ska sprida sig mellan olika länder. För att möta utvecklingen ställs nya och högre krav på gemensamma lösningar och samarbete över landgränserna. Tiden är förbi då vi kunde arbeta med enbart ett nationellt perspektiv på de finansiella frågorna. Nu handlar det om att hitta sätt att hantera både våra egna och andra länders intressen på ett bra sätt. Det handlar om hur vi bedriver tillsyn, hur vi utformar regelverk och hur vi organiserar oss för att kunna hantera finansiella kriser, om sådana skulle uppstå. I Europa har vi tack vare EU-samarbetet ett gemensamt forum för att tackla denna utmaning. EU:s handlingsplan för finansiella tjänster lanserades 1999. Den har drivit på den utveckling som jag har beskrivit tidigare. De åtgärder som föreslogs i handlingsplanen är nu i stort sett genomförda. 2 [6]

Men det återstår mycket att göra. Det är uppenbart när man tittar närmare på de EG-regler som lägger grunden för de nationella ramverken för tillsyn och krishantering. Det regelverk som vi har inom EU idag och det sätt vi organiserar oss på är inte anpassade efter de nya förhållanden som råder i och med den ökade integrationen. Ett problem är att ansvaret för tillsynen inte är anpassat till gränsöverskridande banker. Inom EU styrs tillsynsansvaret för banker av den princip som i praktiken genomsyrar all EG-reglering på det finansiella området, den så kallade hemlandsprincipen. Den innebär kortfattat att ansvaret för tillsyn ligger på det land där banken har sin juridiska hemvist. För att illustrera hur detta fungerar kan vi föreställa oss en bank som har filialer utomlands. Banken och filialerna betraktas som en enhet. De styrs därför av den reglering och tillsyn som gäller i hemlandet. Hur verksamheten i själva verket fördelar sig mellan olika länder har i princip ingen betydelse. Danske bank är ett exempel på en bank, som har valt att organisera sig på detta sätt. Den relativt omfattande verksamhet som banken bedriver i Sverige står i huvudsak under dansk reglering och tillsyn. Om en bank i stället väljer dotterbanker för sin utländska verksamhet, så kommer döttrarna eftersom de betraktas som självständiga enheter att omfattas av de regler och den tillsyn som gäller i respektive land. I detta fall finns i formell mening flera hemländer. Nordeas verksamhet i Sverige, Finland, Norge och Danmark är organiserad i en sådan dotterbolagsstruktur, vilket innebär att koncernen omfattas av fyra olika reglerings- och tillsynssystem. I båda dessa fall finns det anledning att fråga sig om en renodlad hemlandsprincip är den bästa utgångspunkten för tillsyn av banker med betydande verksamhet i flera länder. I fallet med Danske bank, där den utländska verksamheten bedrivs i filialform, är den viktigaste frågan om det är rimligt och lämpligt att ansvaret för tillsyn koncentreras till ett enda land. Frågan blir särskilt befogad om banken är en stor aktör utanför hemlandet och i dessa länder spelar en avgörande roll för det finansiella systemets stabilitet. I fallet med Danske banks svenska verksamhet kan man kanske inte säga att så är fallet i dagens läge. Men det är inte otänkbart att en sådan situation kan uppstå i framtiden. Än mer kritiskt skulle det bli om banken samtidigt var en relativt liten spelare i sitt eget hemland. I ett sådant läge anser sannolikt tillsynsmyndigheten i hemlandet vilken i detta fall är den som bestämmer att behovet av tillsyn inte är detsamma som de andra länderna anser det vara. Risken för intressekonflikter mellan länderna är uppenbar. Även i Nordea-fallet finns inslag av denna problematik. Men här är problemet snarast det motsatta, nämligen att bankkoncernens olika bolag (moder och döttrar) omfattas av tillsyn i flera länder. Att varje gränsöverskridande bankkoncern tvingas lyda under och rapportera till flera tillsynsmyndigheter medför givetvis kostnader och administrativa pålagor på banken. Det är ett hinder mot fortsatt integration och mot den europeiska bankmarknadens konkurrenskraft. 3 [6]

Ett annat problem är att det saknas gemensamma arrangemang för krishantering inom EU. De i stort sett enda EG-regler som definierar hur ansvaret mellan länder ska fördelas vid en gränsöverskridande kris är regler för att kompensera insättare vid bankkonkurser. Men dessa regler är i första hand inte till för att säkerställa en effektiv krishantering. De ska snarare ses som ett skydd för konsumenterna. Att ansvarsfördelningen mellan länder vid gränsöverskridande kriser i princip är oreglerad innebär åtminstone två allvarliga problem: För det första så lägger det grunden till de intressekonflikter som jag nyss nämnde. Även om ansvaret för krishanteringen i formell mening är oreglerat kommer det oundvikligen att falla på det land vars samhällsekonomi i hög grad är beroende av den krisdrabbade banken. Detta land är inte nödvändigtvis detsamma som det land som har ansvaret för tillsynen. Konsekvensen kan alltså bli att ett land som i hög grad präglas av utländska banker tvingas betala notan för en otillräcklig tillsyn som bedrivits i annat land. Avsaknaden av en formell koppling mellan ansvar för tillsyn och krishantering är i detta fall ett uppenbart problem. För det andra innebär den oreglerade ansvarsfördelningen för krishantering att varje land som är inblandat i en gränsöverskridande kris är hänvisat till sin egen nationella krishantering och till de andra berörda ländernas goda vilja att på olika sätt bidra till en effektiv krishantering. Det är långt ifrån säkert att detta leder till lösningar som är optimala. Utan enhetliga regler, samarbetsformer eller mekanismer för gemensamt beslutsfattande är risken stor att vi hamnar i spelliknande situationer där de drabbade länderna på olika sätt agerar för att slippa betala krisnotan. I ett sådant läge är risken uppenbar att samtliga inblandande parter slutar som förlorare. Det här är ett problem som inte bara berör regeringar och myndigheter i krisdrabbade länder. Arrangemangen för krishantering påverkar, precis som tillsynen, de affärsmässiga förutsättningar bankerna arbetar under. Ett väl fungerande skyddsnät utgör en sorts kvalitetsstämpel på banksystemet. Det har i sin tur betydelse för bankernas förmåga att attrahera kunder och finansiärer. Om lagstiftare och myndigheter inte kan tillhandahålla detta kommer den inhemska marknaden att förlora i konkurrenskraft i förhållande till andra marknader. Att det idag saknas gemensamma regler för krishantering inom EU är därför ett problem, även ur bankernas perspektiv. Möjliga lösningar Jag har nu kommit till den fjärde och sista delen av mitt anförande, avsnittet om möjliga lösningar på problemen. Regelverk, tillsyn och krishantering behöver utvecklas så att de kan fungera även när banker söker sig över nationsgränserna. Målet är ett ramverk som kan tillgodose behovet av finansiell stabilitet, både nationellt och internationellt. Lika viktigt är att se till så att regler och institutionella arrangemang utformas på ett sådant sätt att den finansiella integrationen kan fortsätta och den europeiska banksektorn konkurrenskraft därmed kan stärkas. Inom EU pågår ett intensivt tankearbete kring dessa frågor. Vissa insatser har man också redan gjort. Bland annat har man delvis tillgodosett behovet av en 4 [6]

mer effektiv och enhetlig tillsyn banker som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Det har man gjort genom att ge tillsynsmyndigheten i koncernens hemland stärkta befogenheter och ett ökat samordningsansvar. För att förbättra utbytet av information och samarbetet mellan myndigheter i olika länder har särskilda överenskommelser upprättats mellan EU:s medlemsstater. Inom ramen för EU-samarbetet pågår dessutom olika arbeten för att se till att medlemsstaterna genomför och tillämpar relevanta EG-regler på ett enhetligt sätt. Allt detta är givetvis bra och syftar till att hantera de problem och utmaningar som jag har tagit upp här idag. Men det är långt ifrån tillräckligt. Jag tänker inte gå in i på några detaljförslag om hur de olika problemen bör lösas. I stället vill jag som ett bidrag till en fortsatt diskussion i ämnet förmedla några vägledande tankar kring hur vi kan gå vidare. På kort sikt bör vi genomföra förbättringar på framförallt på tre områden: För det första bör vi inom EU utveckla gemensamma regler för krishantering, vilka på ett bra sätt kopplar samman ansvaret för tillsyn och krishantering. Den yttersta drivkraften för en effektiv och ändamålsenlig tillsyn är ju trots allt vetskapen om att man själv får ta konsekvenserna av brister i tillsynen. För det andra bör vi förbättra och fördjupa informationsutbytet, samarbetet och koordineringen mellan myndigheter i olika länder. I dag saknas exempelvis en gemensam modell för hur tillsynsmyndigheter kan arbeta tillsammans. En sådan modell är en förutsättning för att hålla en hög kvalitet och effektivitet i tillsynen över komplexa banker med verksamhet i flera länder. Ett utvidgat samarbete kan förhoppningsvis också bidra till en harmonisering av tillsynen som går längre än den som åstadkoms enbart genom gemensamma regelverk. De överenskommelser, som jag har nämnt tidigare, tar sikte på att åstadkomma allt detta. Men det är tveksamt hur väl dessa frivilliga överenskommelser kommer att fungera i ett skarpt krisläge. För att säkerställa en effektiv tillsyn och krishantering behöver innehållet i överenskommelserna formaliseras. En viktig del i detta är också att hitta sätt att lösa meningsskiljaktigheter mellan myndigheter. För det tredje behöver vi också arbeta för att minska införandet av nationella särregler i EU:s medlemsstater. Självklart måste det även i fortsättningen finnas utrymme för länder att utforma regler utifrån nationella förutsättningar. Samtidigt innebär det att utsikterna försämras för att en verklig harmonisering ska komma till stånd. Därför är det viktigt att i regelarbetet inom EU ständigt ifrågasätta behovet av nationella särlösningar. Målsättningen bör vara att minska nationella avvikelser så långt som möjligt. På lång sikt kommer det att krävas mer djupgående strukturella förändringar. Främst handlar det om att på EU-nivå etablera gemensamma institutioner för tillsyn och krishantering. Det kan innebära att man skapar en tillsynsmyndighet för de 40-tal banker som idag bedriver omfattande verksamhet i flera europeiska länder. Det kan också handla om att skapa en gemensam europeisk insättningsgaranti för gränsöverskridande banker. En sådan ordning skulle ha flera fördelar. Framförallt skulle den innebära att enskilda länder inte tvingas betala ut stora ersättningsbelopp till insättare i andra länder. Jag är medveten om att den här typen av förslag är långtgående och kontroversiella. De skulle innebära en maktförskjutning från medlemsstaterna till EU. Men de föreslagna arrangemangen skulle bara gälla för de banker som 5 [6]

bedriver gränsöverskridande verksamhet av sådan omfattning att det motiverar EU-gemensamma insatser. Den främsta fördelen med ett sådant överstatligt arrangemang är att de offentliga ramverken för reglering, tillsyn och krishantering skulle komma att motsvara den finansiella marknadens faktiska utseende. När tillsyn och krishantering centraliseras skapas också förutsättningar för att minska de administrativa bördorna på bankerna och att samtidigt hantera riskerna där de faktiskt uppstår. Både bankerna och de enskilda länderna skulle bli vinnare i ett sådant system. Avslutning Mitt huvudbudskap har idag varit att den finansiella integrationen ökar snabbt i Europa, att det innebär bättre förutsättningar för ekonomisk tillväxt, men att det också innebär att regelverk, tillsyn och arrangemang för krishantering måste bli mer internationella. Den finansiella integrationen ställer oss inför ett antal nya utmaningar och vi måste gemensamt arbeta med att finna lösningar på de problem som uppkommer. Tack för ordet! 6 [6]