STATSVETENSKAPLIGA FAKULTETEN Urvalsprov i Allmän statslära Linjen för politologi Bedömningsgrunder Sommar 2014 Urvalsprovet bedömdes år 2014 utgående från nedanstående bedömningsgrunder. Inträdesboken var Jonas Linde & Joakim Ekman: Demokratiseringsprocesser. Teoretiska ansatser och empiriska studier. Materialet delades ut vid provtillfället. LITTERATURPROVET Harisalo Risto: Organisaatioteoriat. Tampereen yliopistopaino. 2008. ISBN 978-951-44-7533-7 (nid.) eller på svenska Abrahamsson B & Andersen J.A.: Organisation. Att beskriva och förstå organisationer. Upplaga 4, förnyad och utökat. 2005. Liber AB. 1. Definiera följande begrepp: a. Demokratiseringsvåg enligt Samuel Huntington (2 p) Den amerikanska Samuel Huntington har i boken The Third Wave (1991) visat hur man utifrån ett historiskt perspektiv kan betrakta demokratins framväxt i världen i tre vågrörelser. Dessa rörelser kallar Huntington demokratiseringsvågor, och han definierar dem som en grupp transitionsprocesser från icke-demokratiska till demokratiska regimer som inträffar inom en avgränsad tidsperiod och som påtagligt överstiger antalet transitionsprocesser i motsatt riktning (s. 51). Redan genom att beskriva innehållet i detta citat eller på ett annat sätt visa att man förstått rätt Huntingtons idé fick man 1 poäng. Ytterligare 0,5 p kunde man få genom att vidare utveckla svaret på ett allmänt plan, t.ex. nämna att en demokratiseringsvåg också vanligtvis innefattar liberalisering och/eller begränsad demokratisering och att de två första vågorna följts av motvågor. För att få ytterligare 0,5 p krävdes att de tre demokratiseringsvågorna (första 1828-1926, andra 1943-1962 och tredje 1974 framåt) nämndes åtminstone kort. (s. 51-69) b. Totalitarism (2 p)
Termen totalitarism, eller totalitarianism, myntades enligt Linde & Ekman på 1920- och 1930-talen som en del av den italienska fascistiska ideologin. Under 1950-talet återkom begreppet totalitarism som ett centralt begrepp inom statsvetenskapen och användes då för att beskriva såväl kommunistiska som fascistiska regimer. Genom att konstatera det här fick man 0,5 p. Karakteristiska drag för totalitära regimer är den dominerande, statsbärande ideologin, enpartisystemet, propagandan, terrorn, förtrycket och det djupfrysta ekonomiska livet. Genom att nämna de karakteristiska dragen fick man 1 p. Ytterligare 0,5 p. kunde man få genom att utveckla beskrivningen av totalitarism, t.ex. genom att referera till Friedrich och Brzezinskis deskriptiva teori om den totalitära regimen. (s. 112-113) c. Konsensusdemokrati Konsensusdemokrati syftar på demokratiska system där man strävar efter maktdelning mellan ett flertal politiska aktörer eller samhällsgrupper för att maximera förhandling, kompromiss och deliberation (1 p). De har ställts mot majoritetsdemokrati som innebär att den politiska makten koncentreras i händerna på det största partiet i parlamentet (0,5 p). För att få ytterligare 0,5 p krävdes att definitionen utvecklades, t.ex. genom att referera till sammanställningen av karaktärsdragen för konsensusdemokrati enligt Pippa Norris. (s. 178-181) 2. Vad avses med moderniseringsteori inom demokratiforskningen och hur har perspektivet kritiserats? (6 p) Den statsvetenskapliga forskningen som fokuserade på demokrati och demokratisering var under 1960- och 70-talen till stor del sysselsatt med att försöka finna och förklara faktorer som var nödvändiga för demokratins överlevnad och stabilitet. Den viktigaste forskningsfrågan gällde i vilken grad det existerar specifika faktorer som måste finnas på plats för att ett demokratiskt styrelseskick överhuvudtaget ska kunna etableras, och i förlängningen också överleva och stabiliseras. Grundtanken var att det är de grundläggande strukturerna i ett samhälle som bestämmer om demokrati är möjligt eller inte. Perspektivet har kommit att kallas strukturperspektivet, moderniseringsteori eller funktionalistisk teori. För den här beskrivningen kunde man få 2 p. Av de poängen fick man 1 p om man kunde placera moderninseringsteorins guldålder i ett tidsperspektiv och 1 p för att ta upp strukturernas betydelse i sammanhanget De strukturella frågorna som Linde & Ekman tar upp i sammanhanget är den socioekonomiska utvecklingsnivån och den politiska kulturen. En utförlig beskrivning av dessa två perspektiv gav sammanlagt 4 p: 2 p för beskrivningen av det socioekonomiska perspektivet och 2 p för beskrivningen av den politiska kulturen. Eftersom det också frågas efter hur moderniseringsperspektivet kritiserats krävdes att också kritiken togs upp i beskrivningen av den
socioekonomiska utvecklingsnivån och den politiska kulturen i annat fall kunde fulla poäng inte uppnås. (Linde & Ekman 73-92) 3. Vilka metoder har använts för att främja demokrati i internationell kontext? (6 p) Att främja en demokratisk utveckling i enskilda länder handlar enligt Linde & Ekman om demokratibistånd i olika staters och internationella organisationers regi, men även den roll som transnationella civilsamhällsaktörer och transnationella företag kan spela i demokratiseringsprocesser. Aktörerna som ägnar sig åt att försöka påverka demokratiseringsprocesser i olika länder kan därmed vara stater och internationella organisationer, men även icke-statliga aktörer såsom civilsamhällsgrupper och företag. När Linde & Ekman diskuterar analysen av demokratifrämjande åtgärder refererar de till Silander som anser att man i sammanhanget bör beakta följande aspekter: aktörerna, intresset som driver aktörerna, metoderna (som kan vara politiska, ekonomiska eller militära till sin natur), kanaler (uppifrån och ner eller nerifrån och upp), relationer (i termer av krav och stöd) och påverkan (som kan vara större eller mindre, positiv eller negativ). Man kunde få 1 p genom att nämna vilka aktörer som deltar i demokratifrämjande. 2 p kunde man få genom att diskutera de olika aspekterna som är viktiga i analysen av demokratifrämjande åtgärder. Ekman och Linde diskuterar också separat stater, internationella organisationer och institutioner samt icke-statliga aktörer som demokratifrämjare. Man kunde få 1 p genom att beskriva utförligare hur stater agerar för att främja demokrati, 1 p för hur internationella organisationer främjar demokrati och 1 p för beskrivningen om hur icke-statliga aktörer främjar demokrati. (Linde & Ekman 202-212) MATERIALBASERAT PROV 4. Vad menar John Rawls när han talar om en slöja av okunnighet? I detta svar behöver du inte referera till inträdesboken. Johan Rawls presenterar i stycket från En teori on rättvisa, som materialet bestod av, en rättviseuppfattning, där den vägledande tanken är att det är rättviseprinciperna för samhällets grundstruktur som den ursprungliga överenskommelsen detta till skillnad från Lockes, Rousseaus och Kants idé om samhällsfördraget som med det ursprungliga fördraget syftar på ett avtal om anslutning till ett särskilt samhälle eller val av något särskilt styrelseskick. Sitt sätt att se på rättviseprinciperna kallar Rawls för rättvisa som skälighet. I rättvisa som skälighet motsvarar den jämlika ursprungspositionen naturtillståndet i den traditionella teorin on samhällsfördraget. Det är en hypotetisk situation inte något som är tänkt som ett faktiskt historiskt tillstånd. Till de väsentligaste dragen i denna situation hör att ingen känner till sin plats i samhället, sin klasstillhörighet eller sociala status, ingen vet heller om han haft tur vid fördelning av naturgivna
talanger och förmågor. Det är det här som Rawls syftar på med en slöja av okunnighet. När rättviseprinciperna väljs ska därmed varken naturens nycker eller de sociala ojämlikheterna ge någon person fördelar eller nackdelar. Genom att konstatera detta kunde man få 4 poäng. Viktigt var att definiera begreppet en slöja av okunnighet. Därtill förutsattes att man redogör för de principer som ska väljas bakom denna slöja det vill säga slöjans funktion. Viktigt var också att den jämlika ursprungspositionen som uppstår av att rättviseprinciperna väljs bakom en slöja av okunnighet är en hypotetisk situation Vidare 2 p kunde man få genom att konstatera att personerna i begynnelsesituationen bakom slöjan av okunnighet enligt Rawls antagande skulle välja två olika principer: den första kräver jämlikhet vid tilldelning av grundläggande rättigheter och skyldigheter, medan den andra säger att sociala och ekonomiska ojämlikheter i fråga om välstånd och auktoritet är rättvisa endast om de ger kompenserade förmåner åt alla, och i synnerhet åt samhällets minst gynnade medlemmar. 5. I hurdana samhällen kan Rawls rättviseteori enligt din uppfattning tillämpas? (6) Svaret kunde byggas upp på många olika sätt. Det som var relevant att nämna var att Rawls rättviseprinciper inte är avsedda att tillämpas för till exempel konkreta institutioner, utan att det handlar om rättviseprinciper för samhällets grundstruktur. Klart är att Rawls behandlar principer som är centrala för demokratiska samhällen: det är rationella individer som han tar som utgångspunkt i sitt tänkande. De är rationella och driver sina egna intressen och har också möjligheter att göra det. Rawls idéer om rättvisa skulle därmed knappast användas i diktaturer. I länder som övergår till demokrati kan de däremot fungera som grund för diskussion när demokratiska institutioner skapas. Lika bra var argumentet om att Rawls teori bättre lämpar sig för samhällen där demokratin är etablerad. För denna diskussion kunde man få sammanlagt 4 p. Då väntades att det i svaren refererades till konkreta exempel i Linde & Ekmans bok. 2 poäng kunde man ytterligare få om man diskuterade Rawls argument om ekonomi, det vill säga att han tog som utgångspunkt att alla medlemmar i begynnelsesituationen väljer en princip där sociala och ekonomiska ojämlikheter i fråga om välstånd och auktoritet är rättvisa endast om de ger kompenserade förmåner åt alla, i synnerhet samhällets minst gynnade medlemmar. I det här sammanhanget var det intressant att diskutera kopplingen mellan ekonomi och demokrati, både på ett allmänt plan (ekonomiska strukturer) och relaterat till staters humanitära, demokratifrämjande åtgärder som en del av biståndspolitiken. 6. Vilka utmaningar ställer globaliseringen på Rawls rättviseteori? (6 p) Demokratiteorier har av tradition varit fokuserade på statliga strukturer eller beslutsfattande i ännu mindre enheter. Jämförelser mellan länder har därmed gjorts mycket. I och med att nationalstaternas roll minskat i och med globaliseringen har många klassiska teorier relaterade till demokrati ställts inför nya utmaningar. Det här gäller också Rawls teori om rättvisa.
För att få 6 poäng krävdes att man i svaret diskuterade minst tre utmaningar. För varje fråga som togs upp kunde man få max 2 poäng. Att den ojämlika, globala verkligheten är långt från Rawls rättviseteori och därför svår att uppnå var något som togs upp i svaren och som man fick poäng för. I det här sammanhanget krävdes det att man åtminstone kort nämnde att Rawls teori är hypotetisk. Att det i den internationella politiken ofta är länder som är aktörer, inte individer som Rawls teori behandlar var ett annat tema som man kunde få max 2 p för. Att det på grund av religiös och kulturell pluralism kan vara svårt att få alla i världen att godkänna Rawls utgångspunkt där rationella individer står i centrum var en annan diskussion som man kunde få max 2 poäng för. Resursfördelningen i världen togs också upp i svaren. Det är alldeles relevant att nämna att det på globalt plan kan vara rent omöjligt att skapa ett sådant ekonomiskt system där precis alla skulle gynnas vilket är Rawls mål i teorin. Att diskutera ett argument om att Rawls teori kan fungera som ett bra instrument när man funderar på hur rättvisa kan främjas globalt gav också 2 p. Hans tankar kan till exempel användas av medborgarorganisationer som har demokrati och ökad jämlikhet på sin agenda.