Krav på företagens Egenkontroll enligt Miljöbalken Med denna handbok vill Miljökontoret i Höganäs hjälpa dig och ditt företag att leva upp till Miljöbalkens krav på egenkontroll. Kraven är omfattande men om kontrollen inte genomförs på rätt sätt kan det medföra påverkan på miljön och att företaget riskerar påföljder.
Innehåll Egenkontroll ger effektivt miljöarbete 3 Vem är ansvarig för egenkontrollen? 4 Dokumentation underlättar arbetet 5 Vad ska egenkontrollen innehålla? 6 Kemikalieförteckning 8 Några goda råd 9 Kunskapskrav 10 Miljösanktionsavgift 11 Vill du veta mer? 12 Har du frågor? 14 Checklista för egenkontroll 15
Egenkontroll ger effektivt miljöarbete Alla som bedriver miljöfarlig verksamhet ska fortlöpande planera och kontrollera sin verksamhet. Genom sin egenkontroll ska verksamhetsutövaren se till att motverka eller förebygga olägenhet för människors hälsa eller påverkan på miljön. En väl fungerande egenkontroll ger bra förutsättningar för att fel på utrustning och felaktig hantering upptäcks innan allvarlig skada inträffar. Omfattningen av egenkontrollen beror på den enskilda verksamhetens art, storlek och påverkan. För anmälnings- och tillståndspliktiga verksamheter eller åtgärder enligt miljöbalken finns mer detaljerade krav enligt förordningen (1998:901) om verksamhets utövares egenkontroll. 3
Vem är ansvarig för egenkontrollen? Verksamhetsut övaren eller den som vidtar en åtgärd ansvarar genom sin egenkontroll att miljöbalkens och myndigheternas krav följs. Ansvaret för att egenkontrollen fungerar gäller även om inte myndigheten har ålagt detta. Egenkontrollen innefattar den organisation, de rutiner (till exempel för drift, skötsel och underhåll), åtgärder och liknande som är förutsättning för lagefterlevnad. Är verksamheten stor, komplex eller förknippad med en stor risk för människors hälsa eller miljön, behöver egenkontrollen vara mer omfattande än om verksamheten är liten, enkel eller innebär en liten risk. 4
Dokumentation underlättar arbetet Egenkontrollen bör dokumenteras, eftersom verksamhetsutövaren har bevisbördan för att visa att egenkontrollen fungerar. Dokumentationen gör även att det blir lättare för personalen att göra rätt. Det underlättar också uppföljningen och gör det lättare att hitta brister om något blivit fel. Dokumentationen kan se olika ut beroende på hur verksamheten ser ut. Anpassa dokumentationen efter verksamhetens typ och storlek samt förekommande risker för miljö och hälsa. Krav på dokumentation finns för tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter se förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll. Dokumentationen bör sparas i minst fem år. 5
Vad ska egenkontr Många företag genomför någon form av egenkontroll men i ofta saknas en gemensam dokumentation eller sammanställning för detta och vissa rutiner är kanske inte nedtecknade. Nedan ges ett antal förslag till vad en egenkontroll kan omfatta. Observera att egenkontrollen ska anpassas till varje enskild verksamhet och din egenkontroll kan behöva innehålla fl er eller färre punkter. En sammanställning över de bestämmelser och myndighetsbeslut som berör verksamheten bör finnas. Företaget ska ha tillgång till samtliga bestämmelser och beslut i sammanställningen. En fastställd och dokumenterad fördelning av det organisatoriska ansvaret inom miljöområdet. Personalen skall ha tillräcklig kompetens och kunskap om verksamhetens hälso- och miljöpåverkan och hur denna kan minskas. 6
ollen innehålla? Dokumentation som visar ett egenkontrollen utförs. Rutiner för regelbunden kontroll av utsläpp till luft, vatten, mark eller annat som kan påverka människa eller miljö. Rutiner för att fortlöpande kontrollera att utrustning och liknande för drift och kontroll hålls i gott skick så att påverkan på miljön minimeras. Rutiner för att fortlöpande identifiera och bedöma riskerna med verksamheten från hälso- och miljösynpunkt. Rutiner vid driftstörningar och hur dessa ska hanteras. Förteckning över de kemiska produkter och biotekniska organismer som hanteras inom verksamheten och kan innebära risker ur hälso- och miljösynpunkt. 7
Kemikalieförteckning Det ska finnas en förteckning över de kemiska produkter och biotekniska organismer som hanteras inom verksamheten och kan innebära risker ur hälso- och miljösynpunkt. Förteckningen ska innefatta produktens namn, omfattning och användning av produkten samt produktens klassificering med avseende på hälso- och miljöfarlighet. Så här kan en kemikalieförteckning se ut. Handelsnamn Mängd per år Användning Egenskaper Klassificering Kommentar OK Q8 Avfettning 3 liter Avfettningsmedel R 67 Ångor kan göra att man blir dåsig och omtöcknad S 23 Undvik inandning av ånga Xn Hälsoskadlig Här anger du var i verksamheten som produkten används samt om det finns några speciella bestämmelser för produkten För att ta reda på produktens egenskaper och klassificering kan du titta under punkt 15 i varuinformationsbladet för produkten. 8
Några goda råd För varje punkt i egenkontrollen behöver man fundera på om och hur genomförda åtgärder skall dokumenteras, vem som är ansvarig för att åtgärder vidtas, ansvar för revidering etc. Dokumentationen behöver inte vara omfattande. Utför hellre ett bra miljöarbete än att dokumentera allt. Det kan ibland räcka med enkla minnesanteckningar från möten, där det framgår vilka beslut som fattats, ansvarig samt tidplan för besluten. Anteckningarna kan vara ett bra stöd i uppfölj nings arbetet och är även ett enkelt sätt att dokumentera resultatet av miljöarbetet och kan dessutom redovisas till tillsynsmyndigheten vid förfrågan. Dokumentera avfallshanteringen och inköp av kemikalier. Spara och nyttja varuinforma tions blad över kemikalier samt fakturor från leverantörer eller transportörer. Gör varuin formations bladen lätt tillgängliga för dem som hanterar kemikalier. Spara och följ också de skötselin struktioner som vanligen följer med en teknisk utrustning. Är skötselinstruktionerna omfattande kan egna enklare checklistor upprättas. Kontakta alltid tillsynsmyndigheten vid driftsstörningar 9
Kunskapskrav Verksamhetsutövaren måste skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksam heten eller åtgärdernas art och omfattning för att skydda människans hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. Kunskapskravet framgår av miljöbalkens 2 kap 2. Det är viktigt att fördela ansvar för egenkontrollen inom verksamheten. Det innebär i sin tur att de som får sig tilldelat ett ansvar också har kompetens, befogenhet och resurser både i tid, pengar och personal för att kunna vidta de åtgärder som krävs. Som exempel kan nämnas ansvarig för avfallshantering. Den som har fått ansvar för förvaringsutrymmet, avhämtning etc. ska känna till vilka regler som gäller för detta. Den som har kompetens vet också vilka skyddsåtgärder som kan vidtas, till exempel val och utformning av utrymme, införskaffande av lämpliga förvaringskärl och dylikt. Se till att egenkontrollen blir en naturlig del av arbetet. Den kan med fördel samordnas med systematisk arbetsmiljöarbete, miljöledningssystem, eller andra liknande ledningssystem om sådant finns på företaget. 10
Miljösanktionsavgift En näringsidkare som omfattas av förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll, anmälnings- eller tillståndspliktig verksamhet, kan bli skyldig att betala en miljösanktions avgift om man brister i sin egenkontroll. Är den miljöfarliga verksamheten anmälningspliktig och man inte omgående underrättar tillsynsmyndigheten om driftstörning eller liknande kan man få betala 5 000 kr i miljösanktionsavgift. För tillståndspliktig verksamhet finns miljö sanktionsavgifter även för andra delar av egenkontrollen. 11
Vill du veta mer? Miljöbalken Miljöbalken (SFS 1998:808) är den grundläggande författningen inom miljöområdet. Den inkluderar bland annat de allmänna hänsynsreglerna (2 kap) och bestämmelser om egenkontroll (26 kap 19 ). Miljöbalken finns på Naturvårdsverkets hemsida www.naturvardsverket.se och Rättsnätets hemsida www.notisum.se Förordning om egenkontroll Förordningen (SFS 1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll innehåller bestämmelser om egenkontroll. Förordningen gäller för alla verksamheter som är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt kapitel 9 eller kapitel 11-14 i miljöbalken. Förordningen finns på www.naturvardsverket.se och www.notisum.se Förordning om miljöfarlig verksamhet Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (SFS 1998:899) definierar vad som är miljöfarlig verksamhet samt skyldigheter för dessa verksamheter. I bilagan till förordningen finns en förteckning över vilka typer av miljöfarliga verksamheter som kräver tillstånd eller anmälan. Förordningen finns på www.naturvardsverket.se och www.notisum.se 12
Kemikalieinspektionens föreskrifter Kemikalieinspektionens föreskrifter om kemiska produkter och biotekniska organismer (KIFS 1998:8) innehåller bland annat regler om förpackningars utformning, varuinformationsblad och bekämpningsmedel. I föreskriften (KIFS 1994:12) finns regler för klassificering och märkning av kemiska produkter. Mer information finns på Kemikalieinspektionens hemsida www.kemi.se Avfallsförordningen Avfallsförordningen (SFS 2001:1063) innehåller bland annat bestämmelser om hantering av avfall, inklusive farligt avfall. I bilagan finns förteckning av avfall. Förordningen finns på www.notisum.se och www.naturvardsverket.se Handbok om egenkontroll Naturvårdsverket har gett ut en handbok som heter Handbok 2001:3 Egenkontroll - en fortlöpande process. Boken innehåller grunderna för egenkontroll enligt miljöbalken. Handboken kan beställas från Naturvårdsverket på tel 08-698 10 00 eller via Naturvårdsverkets hemsida www.naturvardsverket.se 13
Har du frågor? Ring gärna miljöavdelningen miljökontoret om om du har du har frågor, frågor, tel 042-10 tel 042-33 77 50. 72 84. Du kan även skicka e-post till byggochmiljo@hoganas.se, eller besöka oss. Järnvägsgatan 8 i Höganäs ("Stationshuset"). 14