Obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst. 32 kap. 12 kyrkoordningen S är diakon i F-S kyrkliga samfällighet sedan våren 2008. Kyrkoherde M meddelade Domkapitlet i Xs stift i skrivelse den 1 juli 2009 att S blev omplacerad den 22 juni 2009 på grund av alkoholism till tjänst som lokalvårdare fram till den 24 november 2009. M begärde att domkapitlet skulle pröva Ss lämplighet som diakon enligt bestämmelsen i 32 kap 12 kyrkoordningen. Han begärde även att domkapitlet skulle fatta beslut om befogenhetsprövning. Domkapitlet beslutade den 13 juli 2009 att avvisa begäran om befogenhetsprövning eftersom beslutet om omplacering av S fattats före det att begäran om befogenhetsprövning var ingiven till domkapitlet. Av Ms skrivelse framgår bl.a. följande. I gudstjänsten söndagen den 31 maj skulle S leda kyrkans förbön. Hon var då så alkoholpåverkad att M fick ta henne avsides och fortsätta leda förbönen själv. Hon uppgav själv att hon hade druckit i flera dagar innan söndagen och att hon var alkoholpåverkad innan gudstjänsten. Hon körde troligen påverkad från sin bostad till arbetsplatsen. I ett behandlingskontrakt för överenskommelse om rehabiliteringsplan gällande ett år från den 24 november 2008 anges som anledning till kontraktet Ss missbruk av alkohol som uppmärksammats på arbetsplatsen under tredje kvartalet 2008. I kontraktet förbinder sig S 'att genomgå behandling som ska genomföras hos av arbetsgivaren anvisad vårdgivare. Målsättningen med behandlingen är att vårdtagaren ska få rätt hjälp och stöd för att kunna fungera normalt i arbetet och bli fri från sitt beroende. Samfälligheten ska genom chefen noga följa upp pågående behandling och vårdtagarens arbetsinsatser under behandlingen samt fortlöpande stämma av dessa under kontraktets giltighetstid. Provtagning/alkotest skall ske när chefen kräver detta och redovisas för denne.' Detta kontrakt har S brutit vid ett flertal tillfällen, bl.a. när hon var på arbetet och han bad henne att ta ett utandningsprov vilket visade sig positivt. Vid anställningen av S våren 2008 framkom att hon haft alkoholproblem men att det, enligt henne själv, var längesedan. Antabus har utskrivits till henne under hösten 2007. Den 2 juni hämtade M S utanför hennes hem. Hennes bil stod kvar vid arbetsplatsen eftersom han körde hem henne den 31 maj. När de kom till arbetsplatsen begärde M att S skulle ta ett utandningsprov. Efter det fjärde försöket lyckades hon blåsa. Provet visade tillräckligt mycket för att S skulle bli av med körkortet. S tilldelades en erinran av arbetsgivaren den 2 juni 2009. Som grund för erinran angavs att hon brutit sina skyldigheter i anställningsavtalet och behandlingskontraktet genom att komma till arbetsplatsen berusad dels vid tjänstgöring i gudstjänst den 31 maj kl 12.00 i F samt att komma berusad till arbetsplatsen i F församlingshem den 2 juni vid vilket tillfälle utandningsprov togs kl 15.15 som uppgick till 1,23 promille. Erinran innebar ingen disciplinär åtgärd utan var endast ett klarläggande av vissa skyldigheter i anställningsavtalet. S svarade den 28 juli 2009 bl.a. följande till domkapitlet. Att drabbas av sjukdom är inget man önskar sig eller någon annan. Är det dessutom en beroendesjukdom som är förenad med en stor skam och skuld känns bördan mer än tung. Hon kan inte förändra historien utan endast förändra det hon kan förändra i
framtiden. Den 23 juni fick hon möjlighet att delta i Y kommuns beroendeenhet Ks rehabiliterings- och behandlingsprogram som öppnade dörrar och möjligheter till övervinnande och skapa kontroll av sjukdomen. Med anledning av Ms skrivelse inledde domkapitlet ett ärende enligt 32 kap 12 kyrkoordningen innebärande en prövning av Ss behörighet att utöva kyrkans vigningstjänst. Samtal hölls på stiftskansliet den 10 november 2009 med S under ledning av ersättande domarledamoten J i närvaro av stiftsjuristen W, vilken förde minnesanteckningar. Vid samtalet biträddes S av L, ombudsman vid SKTF. S fick före samtalet dels del av läkarintyg daterat den 10 augusti 2009 av behandlande företagsläkaren vid Företagshälsan i Z som vid upprepade samtal med S bedömt henne ha ett kroniskt alkoholmissbruk dels skriftligt besked från domkapitlet som anger att till grund för domkapitlets prövning enligt 32 kap 12 kyrkoordningen läggs att S kommit alkoholpåverkad till arbetsplatsen den 31 maj och den 2 juni 2009. Det framgår av beskedet att händelsen den 31 maj ägde rum i gudstjänst vid läsning av kyrkans förbön. Vid samtalet uppgav S bl.a. följande. Hon sluddrade och var ej nykter vid gudstjänsten den 31 maj. M avbröt henne när hon ledde kyrkans förbön och tog över läsningen av förbönen. Hon kommer inte ihåg något av händelsen den 2 juni men kan inte förneka att hennes promillehalt uppgick till 1,23. Hon kommer inte ihåg om hon först vid det fjärde försöket lyckades blåsa i alkoholmätaren men kommer ihåg att hon inte hade druckit den dagen men kan ha gjort det dagen innan. Hon har alltid lämnat prov när arbetsgivaren begärt det. Under sommaren 2009 drack hon ingen alkohol. Den 19 oktober fick hon ett återfall och intogs på NÄL. Hon har sedan dess varit intagen ytterligare en gång. Hon "faller tillbaks" och kan inte motstå drogen. Hon dricker då vin men även lite starksprit. En anledning till återfallet var att hennes morbror dog och att hennes pappa som är bosatt i Norrland fick amputera en fot vilket ställde krav på henne att ta ansvar för honom. Hon lever ensam i Y och har använt alkohol som medicin. Vid första mötet med öppenvårdsmottagningen K i Y borde läkare varit med, så var inte fallet. I september bedömde hon själv att hon gjort framsteg i sin behandling. Hon bedömer sig ej vara behandlingsoförmögen. Hon har varit intagen på behandlingshem i U för sju-åtta år sedan och fullföljde då tolvstegsprogrammet. Efter det att hon vigdes till diakon 1982 arbetade hon i en församling utanför U i tio år och därefter i sexton år i V församling tills en ny kyrkoherde tillträdde som "städade bort all personal" och hon köptes ut. Hon tog antabus under 2007 och har alltid haft det i reserv. Hon har som mål att efter den 24 november när behandlingskontraktet löper ut återgå till sin tjänst som diakon. Hon tror att hon med stöd och hjälp kan klara det. Hon har upplevt en god vilja från arbetskamrater och församlingsbor. Hon har genom sina erfarenheter kunnat följa de människor som är längst ner på samhällsstegen och hon kan vara en medvandrare till andra människor. L uppgav vid samtalet att han å S vägnar kontaktat N-kliniken i X för att få henne undersökt av läkare med kompetens inom vård av alkoholsjuka då hon tidigare inte blivit behandlad och bedömd av expertis. Han uppgav vidare att hon fått en tid på N-kliniken efter samtalet på stiftskansliet.
Efter samtalet på stiftskansliet har samtal förts med kyrkoherde L i V församling som uppgav följande. När han kom till församlingen 2003 hade S genomgått en behandling för sitt alkoholmissbruk. Hon genomgick ytterligare en behandling 2005. Hon kom "berusad gång efter annan" till arbetsplatsen. S sa upp sig på egen begäran och erhöll ca sex månadslöner. Anledningen till uppsägningen var alkoholberoendet. Enligt uppgift från stiftsjurist O, Ö stift, övervägde kyrkorådet i V församling att säga upp S från befattningen som diakon med anledning av hennes alkoholproblem. Domkapitlet uttalade i beslut om befogenhetsprövning i december 2005 att kyrkorådets beslut om uppsägning inte skulle strida mot kyrkoordningens regler om tillsyn från biskop och domkapitel vad gäller lära utövande av vigningstjänsten och efterlevnad av vigningslöften. S tog del av minnesanteckningarna och anteckningar från samtal med kyrkoherde L och stiftsjurist O. Hon inkom därefter med kopia av journalanteckningar från sitt besök på N- kliniken, X, den 10 november 2009 och framförde bl.a. följande. Har en person ett problem fokuseras endast på detta. De positiva egenskaperna och utvecklingen, glöms ofta bort och endast återfall i sjukdomen sätts i fokus. Hon anser inte att hon har brutit mot det uppgjorda behandlingskontraktet utan hon har fått återfall i sjukdomen. Hon har genomfört det som ålagts henne hos den vårdgivare som arbetsgivaren har anvisat, men anser att inte att hon fått den rätta hjälpen. Den läkare som arbetsgivaren anlitat har varit en allmänläkare inte specialiserad på beroendesjukdomar. Hon ser nu ett ljus i den långa tunneln eftersom hon fått en ny läkarkontakt och expert på beroendesjukdomar, nya alternativ av åtgärder, behandlingsprogram vid N-kliniken. Kyrkoherde M inkom med ytterligare en inlaga i vilken han uppgav bl.a. att S tidigare deltagit i tre 12-stegsprogram enligt Minnesotamodellen. S fick Ms inlaga för kännedom. Därefter skickade L, SKTF, in en skrivelse angående rehabiliteringen av S. Domkapitlet beslutade den 10 december 2009 att förklara S obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst. Som skäl för beslutet anförde domkapitlet följande: "Enligt 32 kap. 12 får domkapitlet förklara en diakon obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst, besluta om prövotid för fortsatt behörighet eller tilldela diakonen skriftlig erinran, om diakonen 1. har brutit de löften som han eller hon har givit vid vigningen, 2. har brutit sin tystnadsplikt i fråga om sådant som han eller hon har fått veta under själavårdande samtal, 3. på grund av sjukdom eller av annan liknande anledning har förlorat förmågan att rätt utöva vigningstjänsten, eller 4. genom brottslig gärning, på grund av sitt levnadssätt eller på annat sätt i avsevärd mån har skadat det anseende en diakon bör ha. S vigdes som diakon för Ös stift 1982. Hon var anställd som diakon i E församling 1982 1990 och därefter i V församling fram till 2006. Hon började sin anställning som diakon i F-S kyrkliga samfällighet den 1 april 2008. Av uppgifter som kyrkoherde M lämnat till domkapitlet framgår att S vid en gudstjänst i F söndagen den 31 maj 2009 varit så påverkad av alkohol att hon inte kunde leda kyrkans förbön utan M fick ta henne avsides och fortsätta leda förbönen själv. M har vidare uppgett att S den 2 juni 2009 återigen varit alkoholpåverkad på arbetet. Promillehalten i hennes blod
uppgick vid det tillfället till 1,23 promille. S har vid samtal på stiftskansliet med ersättande domarledamoten J i närvaro av handläggande stiftsjurist medgett att hon inte var nykter vid gudstjänsten den 31 maj. Hon har inte förnekat den promillehalt som uppmätts hos henne den 2 juni. Hon har vidare uppgett att hon den 19 oktober 2009 fick ett återfall och intogs på NÄL och att hon sedan dess varit intagen på NÄL vid ytterligare ett tillfälle på grund av sitt alkoholberoende. Det framgår vidare av handlingarna i ärendet att S har genomgått tre 12-stegsbehandlingar enligt Minnesotamodellen. Hon deltar för närvarande i tjänsten i en två veckor lång motivations- och fördjupningskurs genom N-klinikens försorg. Enligt domkapitlets uppfattning har S i avsevärd mån skadat det anseende en diakon bör ha genom att vara alkoholpåverkad på sin arbetsplats den 31 maj och den 2 juni 2009, vid tillfället den 31 maj under ledande av gudstjänstens förbön. Domkapitlet finner inte att beslut om prövotid för fortsatt behörighet eller tilldelning av erinran är en tillräcklig åtgärd. S ska därför förklaras obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst. Beslutet gäller omedelbart." S överklagade domkapitlets beslut och anförde: "Alkoholberoende av olika allvarlighetsgrader och följder av detta är kategoriserat som en av vårt samhälles folksjukdomar. Då kyrkans grundbudskap i det heliga evangeliet är förlåtelse för våra misstag, överträdelser, synder anser jag att domkapitlet inte fattat sitt beslut utifrån detta. Jag har inte med brått uppsåt brutit i mina vigningslöften utan är en del i symtomen i den beroendesjukdom jag befunnit mig i men på ett aktivt sätt arbetar mig ur och finna kontroll över. Där av anser jag domkapitlet dömt mer än bedömt den uppkomna situationen utifrån makt mot den redan svaga. Den svaga är alltid diakonens uppgift att försvara något jag anser mig fullvärdigt uppfylla av mina erfarenheter som gör mig till en mänsklig diakon. I mitt rehabiliteringsarbete har jag inte haft tillgång till behörig läkarkontakt i beroendeproblematik som arbetsgivaren hänvisat mig något jag av egen kraft sökt upp och numera har kontakt med vid N-kliniken i X. Där har jag deltagit i motivations och fördjupningsprogram samt fortsätter i deras verksamhet på fritiden under 2010. N-kliniken är tillgänglig för den som har svårigheter i livet relaterat till sin alkoholkonsumtion samtidigt som individen inte har någon diagnosticerad psykiatrisk problematik. En kunskap som finns är motivation att bryta ofta är en färskvara. N-kliniken utgör den samlade resursen för alkoholvård inom Universitetssjukhuset. Jag har genomfört dom åtgärder arbetsgivaren hänvisat mig trotts otydlighet i arbetsledning och obefintliga arbetsbeskrivningar men fått utstå mycket förnedring, utanförskap, särkränkande behandling. Vad andra gör mot mig kan jag inte ta ansvar för utan bara förändra det jag kan. Så litar jag till vår Herre att han ger mig ro att inse skillnaden. Därav yrkar jag på att beslutet ändras till prövotid för fortsatt behörighet, då jag fått bekräftat av Dr B N-kliniken att mitt tillfrisknade är av god prognos." Svenska kyrkans överklagandenämnd (Elisabeth Palm, Catharina Segerbank, Hans-Olof Hansson, Sture Johansson och Bengt Peterson) anförde i beslut den 19 mars 2010: Domkapitlet har i sina skäl redogjort för den bestämmelse i kyrkoordningen som reglerar i vilka fall en diakon kan förklaras obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst, meddelas prövotid för fortsatt behörighet eller tilldelas en skriftlig erinran.
Av utredningen i ärendet framgår att S när hon tjänstgjorde vid en gudstjänst i F söndagen den 31 maj 2009 varit så påverkad av alkohol att hon inte kunde leda kyrkans förbön och att hon den 2 juni 2009 återigen varit alkoholpåverkad på arbetet. Vid det sista tillfället uppmättes alkoholhalten i hennes blod till 1,23 promille. Överklagandenämnden instämmer i domkapitlets bedömning att S härigenom i avsevärd mån har skadat det anseende en diakon bör ha. Likaså instämmer nämnden i domkapitlets bedömning att skriftlig erinran eller prövotid inte är tillräckligt ingripande åtgärder. Den behandling som S numera har påbörjat kan bidra till att hon åter kan komma att förklaras behörig att utöva kyrkans vigningstjänst när hon själv, biskopen och domkapitlet gemensamt med hänsyn till då rådande förhållanden finner så lämpligt. Överklagandenämndens beslut: Överklagandenämnden avslår överklagandet. _ Sökord: Diakon, Obehörighet Ärendenummer: ÖN 2009/51 Beslut 7/10