Kyrkorådet begärde även befogenhetsprövning rörande beslut om uppsägning och domkapitlet meddelade i den frågan särskilt beslut den 10 januari 2004.

Transkript

1 Fråga om obehörighetsförklaring av en präst som bl.a. påstods vara spelberoende. 31 kap. 12 kyrkoordningen. Kyrkorådet i M församling väckte hos domkapitlet frågan om obehörighetsförklaring av komministern X och anförde att man ifrågasatte att denne är spelberoende. Man anförde även att X använt församlingens arbetsredskap på ett sätt som varit otillåtet och som skadar kyrkans anseende. På grund härav var X avstängd från sin arbetsplats sedan den 26 juni En arbetsgrupp inom domkapitlet fick i anledning av skrivelsen i uppdrag att utreda ärendet. Kyrkorådet begärde även befogenhetsprövning rörande beslut om uppsägning och domkapitlet meddelade i den frågan särskilt beslut den 10 januari Arbetsgruppen träffade ordföranden i kyrkorådet, församlingens kamrer och kyrkoherden samt X och tog del av de handlingar som ingivits i ärendet. Arbetsgruppen inhämtade även per telefon upplysningar från en näringsidkare, från tidigare hustru och från kronofogdemyndigheten. Arbetsgruppen föreslog att domkapitlet i anledning av framställningen från kyrkorådet skulle pröva följande påstående. "X har genom spelberoende och långvarig krisreaktion kommit i den situationen att han på grund av sina problem inte kan fullgöra sina uppgifter som präst. Han är under dessa omständigheter för närvarande uppenbart olämplig för uppdraget att utöva kyrkans vigningstjänst, då han på grund av sjukdom eller av liknande anledning har förlorat förmågan att rätt utöva vigningstjänsten och även genom sitt levnadssätt han har satt sin och familjens ekonomi i kris och förfarit bedrägligt i en spelbutik i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha." X fick vid sammanträde den 20 februari 2004 med domkapitlet tillfälle att yttra sig över det angivna påståendet. Han förnekade därvid att han var spelberoende och ingav ett läkarintyg angående sitt hälsotillstånd. Domkapitlet fick genom en ledamot kompletterande uppgifter till läkarintyget. Av domkapitlets utredning i ärendet framgick vidare följande. X har enligt sina egna uppgifter under studieåren även i viss utsträckning ägnat sig åt spel med små insatser, kanske upp till 40 kr i veckan, tillsammans med hustrun och därefter har han deltagit med andra anställda på olika platser i spelbolag i normal omfattning. För några år sedan under en tid av nio månader - ett år spelade han i en spelbutik i ungefär samma omfattning. Det blev emellertid så att han gjorde ett systematiskt upplägg och trots att man började blygsamt blev det en vinst på kr. Han fortsatte sedan att spela och lyckades få mycket stora vinster, och han fick ett överskott på kr. Vinsten gick till en utlandsresa för familjen och en del inköp, bl.a. en TV-apparat. Den största delen av vinstpengarna gick till en person som han hjälpte. Han tyckte inte det var riktigt att inte hjälpa då han hade tillgångar. När han vunnit kr slutade han spela. Han hade då inte dålig ekonomi. Vid de träffar han haft med domkapitlets utredningsgrupp har han inte velat nämna om denna spelvinst. Efter detta fick emellertid familjen dålig ekonomi och han har anklagats för spelmissbruk. Det är nog riktigt att han till utredningsgruppen uppgivit att under tiden strax före separationen använde kr i veckan till spel och att detta spel inte vare sig förbättrade eller försämrade familjeekonomin. Denna uppgift avsåg dock spelet i D. I själva verket spelade han under en kort tid för högst 200 kr sammanlagt. Hans läkare känner inte till misstankarna om spelberoende och han har inte talat med läkaren om detta. Domkapitlet får ta kontakt med läkaren C. Det är riktigt att det uppstått ett

2 missförstånd i spelbutiken i E. Han hade med sig några flaskor men inte nog med pengar när han spelade för 40 kr. Föreståndaren har bett om ursäkt för vad han sagt om att han skall ha spelat så oerhört och uppgivit att det uppstått missförstånd; de har nu blivit vänner. X åberopade ett läkarintyg, avgivet av överläkaren C, den 18 februari I intyget sägs bl.a. att X nu kan återgå till arbetet efter ett trauma med svår psykisk sjukdom i det akuta skedet och att det är ytterst angeläget att denne får möjlighet att arbetsträna så fort som möjligt. Läkaren anför vidare att den svåra kris X gått igenom nu är över och att det inte betyder att han är mer psykiskt instabil nu än han var före det inträffade. Från minnesanteckning från samtal med C noteras att X nu återhämtat sig från en långvarig kris och att denne nu kan återgå i arbete samt att vare sig X har eller inte har ett spelberoende, så finns det inget i hans psykiska hälsa som nu omöjliggör arbete. Det antecknas att näringsidkaren i E uppgivit att X i början av 2004 skolat lämna tomflaskor som spelinsats men inte gjort detta och att X en period i stort sett dagligen besökt spelbutiken. Det antecknas även att X hos kronofogden restförts för omkring kr. Domkapitlet beslutade den 16 april 2004 att meddela en prövotid om tre år för fortsatt behörighet för X och att han, om han under prövotiden på nytt visar sig olämplig för sitt uppdrag, skall förklaras obehörig. Som skäl för beslutet anförde domkapitlet bl.a. följande: "Enligt läkarens bedömning synes X numera ha återhämtat sig från sin sjukdom så att han kan återgå i någon form av arbete. Av X uppgifter, som varierat betydligt under den utredning som gjorts, framgår att X i vart fall periodvis utövat spel om pengar på ett tämligen avancerat sätt. Med tanke på att uppgifterna i väsentliga avseenden ändrats från samtalstillfälle till samtalstillfälle synes det vara svårt att enbart från hans egna uppgifter fastställa i vilken omfattning X i verkligheten deltagit i olika spel. Det finns dock övervägande skäl att godtaga X tidigare uppgift att han vid tiden för familjens upplösning veckovis använde kr i veckan till spel och att han även därefter deltagit i spel. De uppgifter som lämnats av en affärsidkare i E har i viss utsträckning bekräftats av X och ger ett betydande stöd för att X vanemässigt utövat spel under det senaste året och även uppgiften från kronofogdemyndigheten om restförda skulder talar för att han under de senaste åren deltagit i spel av tämligen omfattande art. Sammanfattningsvis anser domkapitlet det vara utrett i ärendet att X i vart fall periodvis under de senaste tre åren vanemässigt deltagit i spel och därigenom undergrävt sin familjs och sin egen ekonomi. Vidare har han från hösten 2002 i samband med skilsmässa haft en akut krisreaktion, som sannolikt förvärrats av hans ekonomiska situation. Under sin krisreaktion har han inte kunnat hantera sin relation till kyrkoråd och arbetslag på ett acceptabelt sätt. X spelbeteende och hans hantering av sin krisreaktion har i avsevärd mån skadat det anseende som en präst bör ha. X har genom detta åsidosatt de skyldigheter han åtagit sig vid mottagandet av uppdraget att vara präst. Emellertid synes det för närvarande, mot bakgrund av ingivet läkarintyg om genomgången sjukdomsperiod, inte föreligga tillräckliga skäl att förklara X obehörig att utöva vigningstjänsten men det bör föreskrivas en prövotid om tre år för fortsatt behörighet. Om X under prövotiden på nytt visar sig olämplig för sitt uppdrag skall han förklaras obehörig." X överklagade domkapitlets beslut till Svenska kyrkans överklagandenämnd och yrkade att domkapitlets beslut skulle upphävas. Till stöd för sitt överklagande anförde X att domkapitlet gjort en felaktig bedömning baserad på ett felaktigt underlag. Vidare anförde X bl.a. följande. "Han har aldrig till någon uppgivit att han vid tiden för familjens upplösning veckovis använt kr till spel Han har sagt att han tidigare, under studietiden, spelat för ungefär 40 kr per vecka och att han efter det han vunnit relativt mycket pengar under cirka ett halvårs tid spelat för kr totalt. Veckorna före familjens upplösning spelade han för

3 ungefär 200 kr per vecka under två veckor Efter det att familjen upplösts har han spelat för maximalt 200 kr för hela perioden Den affärsidkare i E som omnämns förnekar att han skulle ha sagt någonting om hans spel och omfattningen av detta till utredarna. Vad näringsidkaren har pratat om är ett tillfälle när X var skyldig honom ett mindre belopp, cirka 40 kr. En anställd på närbutiken och X missuppfattade varandra angående betalning men den saken är utagerad och X är inte skyldig närbutiken några pengar Uppgiften från kronofogdemyndigheten kan rimligtvis inte tala för att X under de senaste åren deltagit i spel av tämligen omfattande art Att X lånat pengar tillsammans med sin hustru har inget som helst att göra med något spel Det finns ingenting som tyder på att X vanemässigt deltagit i spel och därigenom undergrävt sin familjs och sin egen ekonomi X har aldrig någonsin påstått, ingen annan synes heller ha gjort det, att hans krisreaktion förvärrats av hans ekonomiska situation Även om X skulle ha blivit överbevisad om att han spelat i den omfattning som domkapitlet och utredarna påstår är detta icke tillräckliga skäl för att besluta om prövotid. Det finns inget hinder vare sig för präst eller andra att delta i spel, spel är lagligt, spel utövas av staten och vinsterna från statens spelverksamhet är högst betydande och används förmodligen till något så när vettiga saker. Jag har inte kunnat se att det finns några direkta upparbetade regler för hur och i vilken omfattning en präst skall tillåtas att spela. Att det inte föreligger ett direkt förbud torde vara ostridigt och även om man tycker att X spelande varit för omfattande för att vara lämpligt kan det inte vara rimligt att man meddelar prövotid på honom då det inte finns klara bestämmelser Den utredning som finns i ärendet är under all kritik Arbetsgruppen har dock valt att inte redovisa de upplysningar som inhämtats per telefon från en näringsidkare, X tidigare hustru och från kronofogdemyndigheten. X har inte getts en rimlig chans att få försvara sig Om näringsidkaren i E uppgivit att X i början av 2004 lämnat tomflaskor som spelinsats styrker det närmast X uppgifter om omfattningen av spelet. Om man ska spela för kr per vecka och varje tomflaska betingar en pant av 50 öre skulle alltså X ha lämnat in tomflaskor i veckan till spelbutiken. Detta faller ändå på sin egen orimlighet. Att X i en period i stort sett dagligen besökt spelbutiken är ingalunda anmärkningsvärt, spelbutiken är en närbutik som X besöker i stort sett dagligen." Domkapitlet bestred ändring av beslutet och anförde till stöd för det följande: "Domkapitlet har utifrån X egna uppgifter och med stöd av omständigheter i övrigt funnit utrett att X under de tre senaste åren vanemässigt deltagit i spel, vilket fått konsekvenser för hans familj, hans ekonomi och hans övriga förhållanden, bl.a. även ifråga om uppträdande gentemot ledamöter i kyrkorådet. Det är inte olagligt eller kanske ens omoraliskt att delta i spel så länge detta inte blivit så väsentligt att det påverkar livssituationen och möjligheterna att fullgöra uppgifterna i arbetslivet. Vad gäller X förhållanden har spelandet enligt domkapitlets mening varit så omfattande att det blivit en allvarlig belastning för hans möjlighet att rätt utöva uppdraget som präst. Församlingen har begärt befogenhetsprövning och erhållit beskedet att en uppsägning inte skulle strida mot kyrkoordningens regler om tillsyn vad gäller lära, utövande av vigningstjänsten eller efterlevnad av vigningslöften. Församlingen har därefter sagt upp X från tjänsten." Svenska kyrkans överklagandenämnd (Elisabeth Palm, Kenneth Nordgren, Hans-Olof Hansson, Sture Johansson och Bo E. Nilsson) anförde i beslut den 24 januari 2005: Bestämmelser om obehörighetsförklaring av präster finns i 31 kap. 12 kyrkoordningen års kyrkomöte beslutade att införa alternativa påföljder till obehörighetsförklaring att utöva kyrkans vigningstjänst. Ändringarna trädde i kraft den 1 januari Av kommentarerna till bestämmelserna framgår följande (se KsSkr 2003:7 s. 52 ff och Kr 2003:2 s ). Förutom obehörighetsförklaring kan domkapitlet numera besluta om en treårig prövotid för fortsatt behörighet eller att tilldela prästen en skriftlig erinran. Alternativen utesluter inte varandra, utan är snarast kompletterande instrument för

4 domkapitlets tillsyn. Prövotid är dock att anse som en mer ingripande åtgärd än skriftlig erinran. Ett uttalat motiv till ändringarna har varit att det skall finnas mellanformer mellan att besluta om obehörighetsförklaring och formellt inte ingripa alls från domkapitlets sida, är att det har funnits situationer när obehörighetsförklaring bedömts som alltför långtgående men det inte heller varit tillfredsställande att ingen tydlig åtgärd kunnat vidtas. Det skall ställas samma krav på beslutsunderlaget oavsett vilken form av ingripande det är fråga om. När det gäller präster skall de förhållanden som enligt tidigare bestämmelser visar på uppenbar olämplighet kvarstå som grund för ingripanden från domkapitlets sida. Enligt 31 kap. 12 kyrkoordningen, får domkapitlet förklara en präst obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst, besluta om prövotid för fortsatt behörighet eller tilldela prästen skriftlig erinran, om denne 1. har brutit de löften som han eller hon har givit vid vigningen, 2. har brutit sin tystnadsplikt i fråga om sådant han eller hon har fått veta under själavårdande samtal, 3. på grund av sjukdom eller av annan liknande anledning har förlorat förmågan att rätt utöva vigningstjänsten, eller 4. genom brottslig gärning, på grund av sitt levnadssätt eller på annat sätt i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha. Om domkapitlet beslutar om prövotid skall den pågå tre år. Om prästen under prövotiden på nytt visar sig olämplig för sitt uppdrag skall han eller hon förklaras obehörig. Bestämmelsen anger inte längre att det skall vara fråga om en "uppenbar olämplighet" för att ingripande skall kunna förekomma. Istället anges vilka förhållanden som visar på olämplighet. Är det fråga om beteenden som kan anses grovt klandervärda är ett beslut om obehörigförklaring, utan föregående prövotid, den adekvata åtgärden. Några särskilda övergångsbestämmelser har inte meddelats. Domkapitlet har konstaterat att X spelbeteende och hans hantering av en krisreaktion i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha och genom detta åsidosatt de skyldigheter han åtagit sig vid mottagandet av uppdraget att vara präst. Nämnda omständigheter torde omfattas av 31 kap. 12 första stycket fjärde punkten kyrkoordningen. Syftet med den bestämmelsen är att markera att kyrkan ställer krav på dem som utövar vigningstjänsten, inte bara i själva utövningen av tjänsten utan också i det privata livet. Det kan därvid röra sig om såväl handlingar vilka påvisar en för kyrkan oacceptabel livsstil, som enstaka händelser vilka påvisar ett för kyrkan oacceptabelt agerande. Som Överklagandenämnden tidigare har gett uttryck för, måste det ställas stränga beviskrav när det gäller en så ingripande åtgärd som att förklara någon obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst, se Överklagandenämndens beslut 1/01. Nämnden har i beslutet även redovisat vilka grundläggande principer som skall iakttagas vid handläggning av obehörighetsärenden. Samma beviskrav och principer gäller alltjämt och bör givetvis iakttagas också vid andra former av ingripande enligt 31 kap. 12 kyrkoordningen. Som nämnts ovan har domkapitlet funnit utrett att X, i vart fall periodvis under de senaste tre åren, vanemässigt deltagit i spel och därigenom undergrävt sin familjs och sin egen ekonomi, att han från hösten 2002 i samband med skilsmässa haft en akut krisreaktion, som sannolikt förvärrats av hans ekonomiska situation och att han under sin krisreaktion inte har kunnat hantera sin relation till kyrkoråd och arbetslag på ett acceptabelt sätt. Domkapitlet har därvid dragit slutsatsen att X spelbeteende och hans hantering av sin krisreaktion i avsevärd mån har skadat det anseende som en präst bör ha och genom detta åsidosatt de skyldigheter han åtagit sig vid mottagandet av uppdraget att vara präst.

5 Överklagandenämnden kan inledningsvis konstatera att det av X egna uppgifter framgår att han i viss utsträckning ägnat sig åt spel. Hans uppgifter om omfattningen har varierat. Domkapitlet har till stöd för sin bedömning bl.a. åberopat uppgifter lämnade av en affärsidkare och kronofogdemyndigheten. Mot bakgrund av de stränga beviskrav som uppställs (se Överklagandenämndens beslut 1/01) och den utredning som finns tillgänglig i ärendet bedömer Överklagandenämnden, till skillnad från domkapitlet, att det inte kan anses vara utrett i vilken omfattning X deltagit i spel. Det går därmed inte lägga hans "spelbeteende" till grund för bedömningen enligt 31 kap. 12 kyrkoordningen. Överklagandenämnden kan vidare konstatera att det av utredningen, i vart fall inte av det material som har förebringats inför nämnden, inte närmare framgår på vilket sätt X "akuta krisreaktion" har inverkat på hans sätt att sköta sitt arbete och påverkat hans relation till kyrkoråd och arbetslag. Domkapitlet har mot den bakgrunden inte haft tillräckligt stöd för sin slutsats att hanteringen inte har skett på ett acceptabelt sätt. Sammanfattningsvis finner Överklagandenämnden att en del omständigheter talar för att X kan ha skadat det anseende en präst bör ha, och att domkapitlet kan ha haft mer stöd för sina slutsatser än som redovisats i beslutet. Av det material som Överklagandenämnden har haft tillgång till i ärendet framgår emellertid inte att det skulle föreligga tillräckliga skäl att tillgripa en så ingripande åtgärd som att meddela prövotid. Överklagandet skall därför bifallas. Överklagandenämndens beslut: Överklagandenämnden undanröjer domkapitlets beslut. Sökord: Obehörighet. Ärendenummer ÖN Beslut 1/05