Rovdjur i Västra Götalands län En sammanfattning av inventeringsdata 2011-2012 Rapport 2012:63
Rapportnr: 2012:63 ISSN: 1403-168X Rapportansvarig: Mia Bisther Foto omslag: Mia Bisther Utgivare: Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Naturvårdsenheten Rapporten finns som pdf på www.lansstyrelsen.se/vastragotaland under Publikationer/Rapporter.
Innehåll Sammanfattning... 2 Historik... 3 Varg... 3 Lodjur... 3 Kungsörn... 3 Varg (Canis lupus)... 4 Varg i Sverige... 5 Varg i Västra Götalands län... 5 Lodjur (Lynx lynx)... 6 Lodjur i Sverige... 7 Lodjur i Västra Götalands län... 7 Kungsörn (Aquila chrysaetos)... 8 Kungsörn i Sverige... 8 Björn (Ursus arctos)... 9 Björn i Sverige... 10 Jaktstatistik... 11 Varg... 11 Lodjur... 11 Illegal jakt i Västra Götalands län... 12 Konflikten rovdjur och tamdjur... 13 Rovdjur och hundar... 14 Förebyggande åtgärder... 14 Inventeringsmetodik... 16 Ny rovdjursförvaltning... 17 Resultat... 18 Observationer av varg... 18 Vargrevir 2011-2012... 19 Kynnefjäll... 19 Dals Ed... 19 Bredfjället... 19 Ensamma vandringsvargar... 19 Observationer av lodjur... 21 1
Sammanfattning Spårförhållandena inom länet växlar kraftigt mellan olika år. Till följd av den varierande snöförekomsten uppstår ibland svårigheter att inventera utifrån gällande kriterier främst vid särskiljning av individer och/eller familjegrupper. Inventeringssäsongen sträcker sig fram till vårvintern 2012 och omfattar därför inte eventuella observationer gjorda under sommaren. Årets inventeringsresultat för varg redovisar två revir (Kynnefjäll och Dals Ed- Haldenreviret) varav ett med konstaterad föryngring under 2011 (Kynnefjällsreviret). Sedan finns ytterligare ett revir, där enbart en ensam stationär varg finns kvar (Bredfjällsreviret). Flera så kalladse vandringsvargar har rapporterats från olika kommuner i länet. En skattning av antalet vargar i Västra Götalands län 2011 skulle vara 10-18 vargar. Årets inventeringsresultat för lodjur redovisar minst 17 familjegrupper, men att det med hög sannolikhet finns ytterligare 3-4 familjegrupper som inte har kunnat urskiljas enligt gällande kriterier. Enligt Viltskadecenters beräkningar skulle därmed antalet lodjur i Västra Götaland skattas till mellan 170 och 210 djur. Majoriteten av populationen finns i Dalsland och norra Bohuslän, nordöstra delarna av före detta Skaraborg och i sydligaste delarna av före detta Älvsborg. Ingen häckning av kungsörn har rapporterats, och inga bekräftade rapporter av björn i länet finns från 2011. Spår efter flera vargar på isbelagd sjö. Foto: Kent-Åke Gustavsson 2
Historik Varg I Sverige har det funnits varg över hela landet, utom på Öland och Gotland. Skottpengar på varg infördes 1647 och avskaffades först efter fridlysningen 1966. I början av 1800-talet ökade vargstammen kraftigt för att sedan minska stadigt från 1830 och framåt. Nedgången fortsatte under den första hälften av 1900-talet och under stora delar av 1900-talet var vargen nästan helt utrotad i Skandinavien. Det finns således mycket lite data över förekomst av varg i Västra Götaland mellan slutet av 1800-talet och slutet av 1900-talet. Lodjur Under första halvan av 1800-talet var lodjuren vanligt förekommande i hela landet med undantag av de nordligaste områdena. Sedan dess har lodjurspopulationen fluktuerat kraftigt i täthet på grund av förföljelse och jakt, sjukdomar och nedgång i bytespopulationerna. Under de senare delarna av 1800-talet minskade stammen kraftigt och i början av 1900-talet fanns mycket få djur (färre än 100 stycken) kvar i de norra delarna av landet. I Skaraborg försvann de sista lodjuren omkring 1865 och i övriga delar av nuvarande Västra Götalands län var de sista lodjuren borta runt 1890. 1928 fridlystes lodjuret i hela landet och stammen ökade så pass att allmän jakt tilläts igen 1943. Återigen minskade stammen kraftigt och 1986 fredades lodjuret utanför renskötselområdet och 1991 i hela landet. Kungsörn Under 1800-talets senare del utsattes kungsörn för en massiv förföljelse med utbetalning av skottpengar mot inlämnande av örnfötter. Mellan åren 1907 och 1919 utbetalades skottpengar för 2 858 kungsörnar och över hälften kom från Blekinge, Skåne och Halland. Denna förföljelse ledde till en dramatisk minskning av kungsörnsstammen och på 1920-talet fanns det starka farhågor om artens fullständiga utdöende. Enligt en uppskattning fanns det då knappt 40 par i Sverige. Arten, dess ägg och bo fridlystes redan 1924 i Sverige och först 1962 i Norge och 1968 i Finland. 3
Varg (Canis lupus) Foto: Mia Bisther Vargen tillhör familjen hunddjur (Canidae) och finns spridd över stora delar av det norra halvklotet. Pälsen hos europeiska vargar är ljust grågul med inslag av rödbrunt och svart. Under vintern är pälsen betydligt tjockare och mer grå till färgen. De Skandinaviska vargarna kännetecknas dessutom av ett ljusare kind- och hakparti. En varg väger mellan 35-55 kg och lever tillsammans i familjegrupper så kallade flockar. Det är enbart föräldraparat (alfaparet) som reproducerar sig och parningen sker under februari till mars månad. Efter 63 dagar föds valparna (3-8 stycken) i en lya. Under hösten är valparna stora nog att följa med de vuxna vargarna ut på jakt. När valparna är drygt ett år gamla lämnar de flesta flocken för att söka sig ett eget revir och partner. Några årsvalpar stannar dock kvar och hjälper till med att föda upp nästa års valpar. Vargflocken försvarar sitt revir som i genomsnitt är 10-12 kvadratmil stort. Födan består i huvudsak av älg, ren och rådjur men även hare, bäver och grävling ingår i dieten. För att ta stora byten (som en älg) är det en fördel att vargarna samarbetar vid jakten, men vissa vargindivider har visat sig kunna ta stora byten ensamma. Vargar blir i genomsnitt 3-4 år gamla i det vilda. 4
Varg i Sverige Vargen fredades i Sverige 1966. Då fanns det troligen enbart ett tiotal vargar kvar i hela landet. Att vår nuvarande population härstammar enbart från ett fåtal vargar har bidragit till att den svenska vargstammen är hårt drabbad av inavel. Tack vara två invandrade vargar (Galven och Kynna) har dock inavelsgraden minskat från 0,34 till 0,26. I dagsläget finns det uppskattningsvis 230-300 vargar (25 dokumenterade föryngringar) i Sverige. Varg finns i huvudsak i mellersta Sverige dvs. Gävleborg, Dalarna, Värmland, Uppland, Stockholm, Västmanland, Örebro och Västra Götalands län. Varg i Västra Götalands län En familjegrupp av varg registrerades 1997 i området mellan Dals Ed (Västra Götalands län) och Halden (Østfold fylke) över landsgränsen Sverige och Norge. Sedan etableringen har flera föryngringar dokumenterats i reviret (1999, 2002, 2003 och 2004 men troligen även 1998 och 2000). Under hösten 2004 blir alfahannen påkörd av tåget och en ung varg hittas död på en isbelagd sjö i området under vintern 2005. I december 2005 får tiken sällskap av en ny hanne med defekt svans och paret får valpar under sommaren 2006. Under vintern 2006/2007 sker en splittring av flocken där 5 vargar med ett revirmarkerande par etablerar sig över gränsen till Norge (Dals Ed norra). De får valpar under de nästkommande fyra åren 2006-2010 men hannen försvinner i januari 2011. Tiken får så småningom sällskap i mars 2011 av en ny hanne från Linnekläppsreviret och en av hans årsungar. För närvarande finns det alltså tre vargar i Dals Ed-reviret men ingen föryngring. Den gamla tiken och hannen med defekt svans från Dals Ed-Halden etablerar sig sydost om Dals Ed (Dals Ed södra senare omdöpt till Kynnefjällsreviret). De får troligen valpar under 2007. Sista observationen av tiken är från september 2007 då hon observeras från ett hus. Tiken är då uppskattningsvis 11-13 år gammal. En årsunge etablerar sig i Kynnefjäll och får sällskap av en hanne från Värmland och får valpar 2009. Hannen försvann till Kroppefjällsreviret där han så småningom skjuts under licensjakten 2010. Tiken får nytt sällskap i november 2010 och valpar föddes under sommaren 2011. I detta revir finns för närvarande 8 vargar och är den enda konstaterade föryngringen i Västra Götalands län under 2011. Under 2007/2008 etablerar sig en hanne med en årsunge (tik) i Kroppefjäll. Hannen vandrar vidare och etablerar sig i Bredfjället. Tiken får sällskap av hannen från Kynnefjäll 2009 som skjuts under licensjakten 2010. Tiken får sällskap av ytterligare en hanne men båda vargarna skjuts under licensjakten 2011. För tillfället finns inga revirmarkerande vargar kvar på Kroppefjäll. Bredfjällsreviret uppstod 2008 och det föddes valpar under sommaren 2008 och 2009. Valparna från 2009 var med en andra hanne eftersom den första hannen sköts under skyddsjakt efter omfattande skador på fårbesättningar. En valp från Bredfällsreviret skjuts under licensjakten 2010 och sedan 2011 finns endast en ensam tik kvar i reviret. Det har funnits ytterligare ett revir i Västra Götaland (Edsleskogsreviret) där det föddes valpar 2007. Sedan försvann samtliga vargar utom en ensam tik som till slut utvandrade till Glaskogareviret. Här finns i dagsläget inga vargar kvar. 5
Lodjur (Lynx lynx) Foto: Kent-Åke Gustavsson Parningssäsongen för lodjur infaller mellan slutet av februari och början av april. Efter 70 dagar föds ungarna, vanligtvis under maj-juni månad. Kullstorleken varierar mellan en och fyra ungar. Oftast sker separationen mellan honan och fjolårets ungar i samband med brunsten. Efter separationen vandrar en stor andel av fjolårsungarna ut från sitt uppväxtområde för att etablera sig på en ny plats. Några väljer att stanna inom eller i närheten av moders område. Hannar etablerar sig längre bort än honor. Med undantag för familjegrupperna och under brunsten så lever lodjur solitärt. De flesta honor blir könsmogna som ettåringar och föder sin första kull ungar när de är två år. Dödligheten hos ungarna är som stört under deras första levnadsår. För små ungar är den vanligaste dödsorsaken svält eller predation. Trafiken står för cirka 40 % av den naturliga dödligheten under det första året. Jakten (laglig och olaglig) är den främsta dödsorsaken för vuxna lodjur men även skabb och andra sjukdomar är viktiga orsaker. Lodjur kan, i sällsynta fall, bli upp mot 17 år gamla. Lodjuret är ursprungligen ett skogsdjur och trivs särskilt väl i bergig, brant terräng. Hemområden för honor med ungar är runt 300 km2 och runt 600 km2 för hannar 6
men kan i en del fall vara så stora som 1 000 km2. Honors hemområden överlappar helst inte varandra och storleken på hemområde beror på bytestätheten. I områden där det finns gott om bytesdjur blir hemområdena mindre än i områden med lite bytesdjur. Lodjuret är främst en predator på mindre klövvilt, dvs. rådjur i södra Sverige och ren i norra Sverige. Men den tar även mindre bytesdjur så som hare, skogsfågel, smågnagare och räv. Tillgången på föda är den viktigaste begränsande faktorn för lodjurspopulationen. När bytestillgången minskar sjunker reproduktionen och dödligheten ökar. Lodjur i Sverige Lodjurspopulationen har under det senaste decenniet återhämtat sig från sin låga numerär under 1980-talets senare del. Under början av 1980-talet var populationen nere på 200-500 individer. Denna minskning orsakades sannolikt av ett högt jakttryck i kombination med en ökad mortalitet till följd av rävskabb (Sarcoptes scabiei). Hjälpt av fredningen och ökad förekomst av rådjur började lodjurspopulationen åter att öka under tidigt 1990-tal. Lodjur i Västra Götalands län Det finns mycket lite historisk data kring förekomsten av lodjur i Västra Götalands län. Länsstyrelsen påbörjade en stor del av det inventeringsarbete som ligger till grund för det fortsatta arbetet med rovdjur under tidigt 2000-tal. Vid en sammanställning av antalet kvalitetssäkrade familjegrupper mellan 2003 och 2011 visar trenden på en ökande lodjurspopulation i länet (figur 1). De år som uppvisar förhållandevis låg förekomst av familjegrupper (2004 och 2007) är troligen en följd av snöbrist under inventeringsperioden. Lodjuren finns i huvudsak i Dalsland och norra Bohuslän, nordöstra delarna av före detta Skaraborg och i sydligaste delarna av före detta Älvsborg. 25 20 15 10 Familjegrupp lodjur 5 0 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 År Figur 1. Antal kvalitetssäkrade lodjursfamiljer mellan 2003-2011 7
Kungsörn (Aquila chrysaetos) Foto: Länsstyrelsen Kungsörnen har en kroppslängs på 0,9 m och en vingspann på 1,90 2,25 m. Äldre fåglar har en mörk dräkt medan yngre har vita fält i vingarna och vit stjärt med ett svart band. Reviret är 10-17 km där storleken varierar beroende på bytestillgången i området. Kungsörnar häckar i skogs- och fjällområden där de bygger risbon (1,5 m i diameter) i kraftiga tallar eller på klippavsatser. Könsmognaden sker vid 3-5 års ålder och de lägger 1-2 ägg. Födan består av små till medelstora däggdjur och fåglar men kungsörnar kan även ta renkalvar eller leva av kadaver. Den äldsta kända kungsörnen i Sverige blev 32 år. Kungsörn i Sverige I Sverige registrerades totalt 235 lyckade häckningar, 2 häckningar med okänt resultat samt 68 misslyckade häckningar under 2011. De totalt 304 häckningarna 2011 fördelades på 14 län. Flest häckningar konstaterades i Norrbottens och Västerbottens län (87 respektive 62 häckningar), tätt följt av Jämtland och Gotland (49 respektive 26 häckningar). Kungsörnen häckar i fjälltrakterna och barrskogar från norra Värmland och norrut, samt på Gotland och i Skåne. Enstaka bosättningar finns även i övriga Götaland och Svealand. Det finns fast förekomst av kungsörn i Västra Götalands län men ingen häckning har registrerats för länet mellan 2001 och 2011. 8
Björn (Ursus arctos) Foto: Mia Bisther Björnar är ensamlevande djur där hona och hane enbart träffas i samband med parning. Könsmognaden sker först vid 5-7 års ålder och det föds vanligen 1-4 ungar per kull. Ungarna följer normalt sin mor under ett eller två år. Parningen sker på försommaren, mellan 30 maj och 10 juni. Björnhonan föder sedan sina ungar i januari-februari, då är de inte mycket större än marsvin. När de sedan lämnar idet i april maj har de växt till 2 4 kg. Björnar lever i huvudsak av bär, gräs, örter, myror och älgkalvar. Honor väger 60-200 kg medan hanar är betydligt tyngre, 100-315 kg. Även hemområdets storlek varierar mellan könen, honor 400-500 km² och hanar 1 400-1 500 km². Normalt ligger björnen i ide från slutet av oktober till i månadsskiftet april/maj, längre i norr och kortare i söder. Vintersömnen är en anpassning för att överleva vintern då det finns lite mat att äta. Innan björnen går i ide slutar den att både äta och dricka, detta för att tömma systemet. Björnen sover hela vintern utan att varken äta, dricka, kissa eller bajsa. För att klara det sker flera förändringar i björnens kropp. Bland annat sjunker kroppstemperatur från 38 C till 33-34 C och antalet hjärtslag sjunker från 40 till 10 slag/minut. Trots att björnen inte dricker på sex månader drabbas den inte av vätskeförlust eftersom det fett som björnen bryter ner omvandlas till vatten. När fettreserven hos björnen är slut blir björnen törstig och vaknar. Björnen sover alltså hela vintern, men den går inte i dvala, utan kan både väckas och somna om flera gånger under vintersömnen. Mest lättstörda är björnar i början av ideperioden. En björn som störts byter ofta till ett nytt ide. Idet verkar väljas ut i förväg av björnarna som besöker platsen flera gånger under sommaren. Idet kan 9
variera både till utseende och till utformning. Oftast är det ett utgrävt hål i marken, gärna i en gammal myrstack, under en rotvälta, i ett tätt gransnår, eller i en hålighet mellan stora stenblock. Idet fodras ofta med mossa, lav, granris och gräs. Björnar har en livslängd på drygt 25 år men de kan bli 40 år gamla. Björn i Sverige Björnen fredades i Sverige redan 1913. Stammens positiva utveckling resulterade i att jakt infördes på nytt 1943. Sedan 1981 har Sverige haft licensjakt på björn. I dagsläget finns cirka 3 200 björnar i Sverige (100 föryngringar per år) där majoriteten av populationen finns i norra Svealand och norrut (Jämtland, Norrbotten och Dalarna). Det förekommer enbart enstaka rapporter om förbivandrande björnar i Västra Götaland. Det finns inga stationära björnar i länet i nuläget. Spår efter björn. Foto: Kent-Åke Gustavsson 10
Jaktstatistik Varg För varg har licensjakt endast bedrivits under åren 2010 och 2011. År Licensjakt Skyddsjakt tillstyrkt Skyddsjakt avslag 2012 0 1 (blev inte skjuten) 2 2011 2 0 0 2010 3 0 2 2009 0 0 0 2008 0 2 0 2007 0 0 0 2006 0 0 0 2005 0 0 0 2004 0 0 0 2003 0 0 0 Lodjur För lodjur har licensjakt bedrivits sedan 2001 År Licensjakt Skyddsjakt tillstyrkt Skyddsjakt avslag 2012 2 0 2 2011 0 1 (blev inte skjutet) 2 2010 7 0 0 2009 6 0 1 2008 6 4 (1 blev inte skjutet, 2 återkallade) 0 2007 5 0 1 2006 1 2 (ingen blev skjuten) 1 2005 0 1 0 2004 0 1 (blev inte skjutet) 0 2003 2 0 1 2001 2 0 1 11
Illegal jakt i Västra Götalands län Enligt data från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) finns det 16 fall av illegal jakt av rovdjur dokumenterade för Västra Götalands län mellan 2006 och 2011 (figur 2). Samma statistik för våra angränsande län är 26 fall i Värmland, 4 fall i Västmanlands län och 18 fall i Örebro län. Fördelningen av antalet fall med illegal jakt är förhållandevis jämn mellan olika kommuner inom länet. Det enda data som avviker är de sex fall med illegal jakt som alla skett i Mellerud kommun 2010 (figur 3). 9 8 7 6 5 4 3 2 Värmland Västmanland Västra Götaland Örebro 1 0 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Figur 2. Illegal jakt i olika län under tidsperioden 2006-2011 7 6 5 4 3 2 Antal fall med illegal jakt 1 0 Figur 3. Antal fall med illegal jakt i olika kommuner 2006-2011 12
Konflikten rovdjur och tamdjur När rovdjuren sprider sig till nya områden ökar ofta konflikten mellan rovdjur och tamdjur. Omfattningen beror främst på vilken art av rovdjur det gäller och egenskapen hos enskilda individer. Vargen har en större konfliktpotential än lodjur eftersom vargar oftast tar fler tamdjur vid samma angreppstillfälle. Enskilda individer kan vara mer eller mindre benägna att döda tamdjur. Vid en sammanställning av antalet tamdjur som dödats av rovdjur har en ensam varg tagit 80 djur av totalt 142 stycken under 2008. Denna varg sköts senare via skyddsjaktsbeslut (figur 4). 160 140 120 Antal 100 80 60 40 20 Antal djur Antal angrepp 0 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 År Figur 4. Antal dödade tamdjur och antal angrepp på tamdjur i länet 2005-2011 Länsstyrelsen har tre akutstängsel som kan sättas upp inom ett dygn. Ett akutstängsel består av ett elförande nät som räcker till en hektar stor fålla. Stängslet är mycket lätt att sätta upp men är endast avsett att vara en tillfällig lösning. För information om akutstängsel kontakta Länsstyrelsen eller någon av våra besiktningsmän. Efter ett angrepp på tamdjur bör du: 1) Kontakta Länsstyrelsen för att få ut en besiktningsman till platsen 2) Om det inte finns ett fullgott stängsel kan ett akutstängsel sättas upp tills en mer hållbar åtgärd kan göras 3) Kontakta Länsstyrelsen för information om vilka möjligheter som finns till att åtgärda det stängsel som finns alternativt om det behövs ett rovdjursavvisande stängsel. Information om ersättning finns på länsstyrelsens hemsida 13
Rovdjur och hundar Vargen har den största konfliktpotentialen när det gäller angrepp på hundar, både här i länet och i Sverige som helhet. I Länsstyrelsens databas finns 29 hundar registrerade som dödade eller skadade av större rovdjur mellan 2005 och 1 augusti 2012 (figur 5). Ytterligare en hund har tagits av kungsörn i Bengtsfors kommun. Tre har tagits av lodjur, resterande av varg. Majoriteten är typiska jakthundar - drever, tax och hamiltonstövare. Studier visar att en av anledningarna är att varg och hund är en och samma art. Det vanligaste skälet till vargskador på hundar är således att vargen ser hunden som en annan varg. Vargar lever normalt i en flock som består av föräldraparet och deras ungar från ett eller flera år. Normalt tolereras inga främmande vargar av flocken. En främmande varg jagas därför bort eller dödas. De flesta angrepp av varg på hund sker under höst och vinter. Statistiken visar att 80 procent av angreppen sker i samband med jakt. De hundraser som oftast blir angripna av varg är stövare, drever, tax, jämthund eller gråhund. Antalet hundar som angrips av varje ras står i proportion till antalet jaktdagar. Risken för att få sin hund angripen av varg beror, förutom vilka förebyggande åtgärder du vidtagit, till stor del på hur ofta hunden släpps i område med varg. Risken för att en jakthund ska bli skadad eller dödad i ett område med en etablerad vargflock är 1 på 5000 jaktdagar (källa: Viltskadecenter). Förebyggande åtgärder 1) Avspårning innan jakt Innan jakten spåras de vägar som omsluter jaktområdet av med hjälp av exempelvis bil eller skoter. 2) Användning av hundpejl Sändaren minskar inte risken för angrepp, men ökar möjligheten att få fatt i hunden om det rapporteras om vargspår i jaktområdet. 3) Träna hunden att bli mindre intresserad av vargspår Varje år angrips 2-3 hundar i Sverige sedan de själva aktivt har sökt upp varg. Genom att träna sin hund att inte följa vargspår, och helst undvika dem, kan åtminstone dessa 2-3 angrepp förebyggas. 4) Skyddsväst Använd skyddsväst med stålpiggar som gör det svårt för vargen att bita över hundens rygg kan vara en åtgärd som förebygger angrepp. 5) Använd hundgård En vanlig hundgård med nätstängsel utgör ett mycket bra skydd mot angrepp. 6) Hundrastning under uppsikt Det är mycket ovanligt att hundar som befinner sig inom synhåll från människor angrips av rovdjur. Är hunden dessutom inom synhåll finns möjlighet att avvärja ett angrepp genom att skrämma bort vargen. På kvällen eller morgonen då det är relativt lite mänsklig aktivitet runt hus och bebyggelse kan vargar röra sig i närheten av bebyggelse. Det har inträffat att hundar som släpps ut för att rasta sig själva har blivit angripna i närheten av hus. 14
Mariestad Tidaholm Stenungsund Borås Svenljunga Lilla Edet Uddevalla Vänersborg Varg Lo Kungsörn Tanum Munkedal Färgelanda Dals Ed Bengtsfors 0 1 2 3 4 5 6 7 Figur 5. Antalet hundar per kommun som har dödats av rovdjur under åren 2005 till 1 augusti 2012. 15
Inventeringsmetodik Majoriteten av allt fältarbete vid inventering (både för varg och lodjur) utförs vintertid och baseras på snöspårningar och insamling av spillning. Den totala inventeringsperioden sträcker sig från 1 oktober till 28 februari. Vid gynnsamma snöförhållanden kan inventeringsarbetet för varg fortsätta även under mars månad. Detta för att främst kunna bekräfta eventuella föryngringar. Som komplement till spårningarna tillkommer resultat från DNA-analys av insamlad spillning. Särskiljningar av revir sker i huvudsak genom att särskilja de revirhävdande paren genetiskt och genom längre och mer omfattande spårningar. Även fallviltstatistik ger en viktig kompletterande information till inventeringsresultaten. Fältpersonal som spårar med skidor. Foto: Kent-Åke Gustavsson Vid spårning är det viktigt att alltid bakspåra färska spår, d.v.s. att spåra djuret åt det håll som det kom ifrån. Undvik att förstöra spåren genom att trampa i dem! Spår och spårtecken är konstant utsatta för väder och vind och kan därför på kort tid förändras eller förstöras. Även spår från en och samma individ kan uppvisa stor variation i utseende beroende på om det är fram- eller baktassar, vilken gångart djuret använt, hur fort djuret rört sig eller hur djupt tassarna sjunkit i snön. Kontakta länsstyrelsens rovdjurshandläggare och inventeringsansvariga om du har sett något av de fem rovdjuren eller spår av dem. Det är särskilt viktigt om du har sett honor med ungar. Ange vilken art det rör sig om, antal djur, var du gjort observationen samt vilken dag och tid du gjorde den. Observera att det är viktigt att rapporteringen sker så snabbt som möjligt så att eventuella tveksamheter kan redas ut innan väder och vind förstört spåren. Om spåren eller spårtecknen behöver undersökas vidare kan länsstyrelsen skicka ut fältpersonal. 16
På www.o.rovobs.se kan du också rapportera dina rovdjursobservationer och se var rovdjur finns i länet. Spår efter ett lodjur. Foto: Gillis Persson Ny rovdjursförvaltning Riksdagen antog i november 2009 regeringens proposition 2008/09:210 En ny rovdjursförvaltning. De rovdjur som berörs i propositionen är arterna björn, järv, lodjur, varg samt kungsörn. I linje med rovdjurspolitiken måste hänsyn tas till de människor som bor i områden med tät förekomst av rovdjur. Ansvaret för att säkerställa de nationella målen för livskraftiga stammar behöver tas nationellt, men ansvaret för förvaltningen bör ske regionalt med ett lokalt inflytande. Länsstyrelserna har därför fått ett utvidgat ansvar för förvaltningen av de stora rovdjuren. Till exempel har Naturvårdsverket delegerat beslut om skyddsjakt och licensjakt till Länsstyrelserna. En förutsättning för att delegering ska ske är att det funnits reproducerande stam av den aktuella arten de senaste tre åren i länet. Delegeringen kan dras tillbaka om förvaltningen skulle leda till att arten minskar under vissa nivåer. Länsstyrelserna har ansvaret för inventeringen av de stora rovdjuren. Förutom inventering och beslut om skyddsjakt/licensjakt omfattar Länsstyrelsens arbete besiktningar av viltskador och stängsel och jaktbrottsförebyggande verksamhet. Dessutom handläggs remisser, skyddsjaktärenden, stängselbidrag och ersättningar, datahantering, informationsarbete, förvaltningsplaner samt andra ekonomiska och administrativa rapporter. 17
Resultat Observationer av varg I figur sex finns en sammanställning av samtliga spårobservationer av varg som inrapporterats till den nationella databasen Rovdjursforum (77 stycken) mellan 2011-11-01 och 2012-04-01. Senare observationer av enstaka vargar, så kallade vandringsvargar, har gjorts bland annat i Alingsås, Borås, Ulricehamn, Härryda och Tiveden. Figur 6. Samtliga spårobservationer av varg mellan 2011-11-01 och 2012-04-01 18
Vargrevir 2011-2012 Kynnefjäll En årsunge från vargreviret Dals Ed-Halden etablerar sig i Kynnefjäll 2008 och får sällskap av en hanne från Värmland 2009. Hannen försvann till Kroppefjällsreviret där han skjuts under licensjakten 2010. Tiken får nytt sällskap i november 2010 och valpar föddes under sommaren 2011. I detta revir finns för närvarande 6-8 vargar och är den enda konstaterade föryngringen i Västra Götalands län under 2011 (figur 7). Dals Ed Ett revirmarkerande par etablerar sig över gränsen till Norge. De får valpar under de nästkommande fyra åren 2006-2010 men hannen försvinner i januari 2011. Tiken får sällskap i mars 2011 av en ny hanne från Linnekläppsreviret (Norge) och en av hans årsungar. För närvarande finns det alltså tre vargar i Dals Ed-reviret men ingen föryngring (figur 7). Bredfjället Reviret består sedan ett par år tillbaka enbart av en ensam tik. Ensamma vandringsvargar Ensamma så kallade vandringsvargar har under spårsäsongen 2011-2012 observerats i Tiveden, Gullspång, Härryda, Uddevalla, Vänersborg, Bollebygd, Borås och Alingsås. Figur 7. Polygonerna visar de två vargrevir som finns i Västra Götaland 2011-2012. Karta: Viltskadecenter 19
Sammanställningar av inventeringsrapporterna från vintern 2011/2012 konstaterar minst 17 föryngringar av lodjur i Västra Götalands län (figur 8). Tre av familjegrupper rör sig över länsgränserna med Jönköpings och Örebro län. Troligtvis finns det ytterligare 3-4 föryngringar som inte kunnat redovisas enligt gällande kriterier. Lodjuren finns i huvudsak i Dalsland och norra Bohuslän, nordöstra delarna av före detta Skaraborg och i sydligaste delarna av före detta Älvsborg. Det har även konstaterats flera ensamma lodjur spridda över stora delar av länet. Figur 8. 17 kvalitetssäkrade familjegrupper av lodjur spårsäsongen 2011-2012 20
Observationer av lodjur I figur nio finns en sammanställning av samtliga spårobservationer som inrapporterats till Rovdjursforum (138 stycken) mellan 1 november 2011 och 1 april 2012. Figur 9. Samtliga spårobservationer av lodjur mellan 2011-11-01 och 2012-04-01 21