Vinterpaddling - en nybörjares funderingar Av Kalle Esbo Vem ger sig frivilligt ut på havet i en ranglig liten plastbalja när det är 3 grader i vattnet och snöar? För ett år sedan hade jag aldrig givit mig in på sådan galenskap. Nu räknar jag dagarna till nästa tur i skärgården, oavsett snålblåst och horisonellt underkylt regn. Vad har hänt? Min första kajak I oktober förra året köpte jag en begagnad kajak inklusive lite kringprylar. Jag ville inte göra någon storsatsning innan jag visste om paddlingen skulle motsvara mina förväntningar, så jag köpte en begagnad Point 65 med rund botten och roder. Med på köpet fick jag ett bra neoprenkapell och en rejäl, men tung, paddel samt en flytväst. Inspirationen till inköpet kom från Jocke, en kompis som tidigare under året äntligen byggt färdigt en träkajak. Efter ett par år i olika garage och verkstäder hade han sjösatt den tidigare på våren och var nu angelägen att imponera på mig. Han pratade in mig på att följa med på en dagstur i Göteborgs skärgård. Jag var i och för sig inte hopplöst svårövertalad. Jag har paddlat lite förut i hyrda kajaker och visste ungefär hur man betedde sig med paddeln. Inför turen lånade jag en kajak som var någon sorts hemdesignad skärgårdskajak från Jonsered med kantig botten. Den var minst 70 cm bred och hade en två meter lång sittbrunn. Jocke swischade snabbt iväg i sin egen skapelse, medan jag slet som en galärslav i bakvattnet för att hänga på. Bristen på roder och skädda tvingade mig att paddla ungefär dubbelt så många tag på ena sidan. Vi tog oss ut från Hinsholmen till Stora Känsö och lagade lunch i eftermiddagssolen innan färden tillbaka. Då bytte vi kajaker så jag skulle få testa på Jockes bygge. Jocke föreslog det själv, mest förstås för att han ville att jag skulle överösa honom med beröm för hans hantverksskicklighet. Hemfärden tog minst lika lång tid. Vi fick till och med motvind, men trots de i vissa avseenden dåliga förutsättningarna blev jag biten av paddlandet. Jag bestämde mig nästan på fläcken för att göra slag i saken och köpa en egen kajak. Jocke bidrog förstås genom att måla upp vilka fina turer vi skulle kunna göra tillsammans. Hur mycket det var värt visade sig när han flyttade till Karlskrona en månad efter att jag köpt en kajak. När jag köpte min Point 65 hade jag ingen annan ambition än att den skulle vara billig men ändå hyfsat trevlig att paddla. Pointen uppfyller båda kriterierna tycker jag alltjämt. Eftersom jag köpte den först i oktober förra året blev det inte många turer innan det blev dags att lägga upp kajaken för vinterförvaring. Trots att jag redan då hade fått blodad tand tyckte jag det var ganska självklart att sluta paddla när det blev så kallt i vattnet att det inte skulle vara skönt att bada, ens ett litet snabbt dopp. Jag kan tänka mig att bada i ganska kalla temperaturer, men någonstans vid 10-12 grader går helt klart en gräns och kajaken hamnade på land någon gång i slutet av oktober. Jag ville inte paddla om jag inte kunde tänka mig att bada samtidigt. Började med ballast Under våren längtade jag mer och mer efter att komma igång och paddla igen, men det var inte förrän i maj som jag tyckte vattnet var tillräckigt varmt igen för att ge mig ut. Eftersom kajaken jag köpt är rundbottnad upplevde jag den som ganska rank i början och gav mig aldrig ut med mindre än 15-20 liter vatten i dunkar som barlast. Med en rank kajak kände jag mig ytterligare tveksam inför att paddla då jag inte kände mig helt säker på att utan problem kunna ligga i och bada i vattnet. Med barlast blev kajaken dock stabil och jag kände heller ingen skillnad i hur lätt den var att driva framåt. Det var dock träligt att fylla på dunkarna, stoppa i skotten och sedan lyfta ner hela det nu ganska tunga ekipaget i vattnet. Att packa och stänga luckorna när den låg i vattnet var närapå en omöjlighet eftersom kajaken slingrade sig som en orm i vattnet när jag försökte kränga på de stela kajaksportluckorna. Under sommaren paddlade jag en hel del och behovet av barlasten minskade och försvann till slut helt.
Efter en lång sommar- och höstsäsong började vattnet återigen bli kallt i oktober i år. Eftersom jag kände mig säkrare i kajaken nu kändes det inte längre så uteslutet att paddla även när det var lite för kallt i vattnet för att bada. En förutsättning för att fortsätta paddlandet blev dock att ha klädsel jag kände mig trygg med. Klädsel Vinterpaddling bjuder på en svårighet vad gäller klädseln. Det finns två situationer som klädseln skall fungera i. Den ena, och vanligaste, är när paddlaren sitter i sittbrunnen och paddlar. Den andra är när paddlaren ligger i vattnet och försöker rädda sig efter en kapsejsning. Problemet ligger i att klädsel för den ena situationen ofta utesluter bra funktion i den andra. Man måste prioritera vilken situation kläderna skall fungera bäst i. Självklart är även priset på kläderna en viktig faktor som påverkar valet. En helt tät dräkt med huva, handskar och tjocka ylleunderkläder och fleeceoverall under är förstås hemskt mysig när man ligger i vattnet, men samtidigt hopplöst opraktisk och varm när man paddlar. I gengäld är en välventilerad men regntät jacka och ett tunt underställ ofta tillräckligt när man paddlar, men direkt livsfarligt när man ligger i vattnet en längre tid. Eftersom överlevnad inte är ett förhandlingsbart krav kan man utgå ifrån det som en miniminivå, och sedan se hur bekvämt man kan få det för själva paddlingen. För att överleva en kapsejsning i skärgården på vintern krävs att man har klädsel som förhindrar att vattnet cirkulerar kring kroppens stora ytor. Att tillfälligt bli helt blöt i nollgradadigt vatten är ingen fara, bara man snabbt kan bli torr eller varm igen. Faran ligger i att ligga i vattnet och ha kallt vatten som cirkulerar kring kroppen och hela tiden transporterar bort vattenskiktet precis runt kroppen som värmts upp av kroppstemperaturen. En våtdräkt fungerar så att den släpper in vatten runt kroppen, men förhindrar att det rinner bort igen. Därmed hålls kroppen varm eftersom det lilla vatten som ligger an mot huden värms upp relativt snabbt av kroppsvärmen. En torrdräkt förhindrar helt att kroppen ens blir blöt och är naturligtvis bäst ur värmesynpunkt.
Kapsejsningskalkyl Eftersom jag inte har ambitionen att ligga och plaska i vattnet, och sedan utan vidare häva mig upp och fortsätta som om inget hänt, kom jag fram till att det räcker för mig att förhindra alltför stor nedkylning under ett normalt kapsejsnings- och räddningsförlopp, med marginaler förstås. Jag räknar med att inte paddla längre bort från land än att jag kan ta mig dit på högst 20 minuter. Det innebär att jag inte avlägsnar mig längre bort än 2 km från land, och följdaktligen inte gör överfarter på mer än 4 km. Jag räknar med att kunna paddla i vart fall i 6 km/timme. För att ta mig upp i kajaken igen efter en kapsejsning med "wet exit", alltså att jag måste ut ur sittbrunnen och inte lyckas rolla upp kajaken, räknar jag med att jag behöver maximalt tre-fyra minuter. För att tömma kajaken på vatten med pump eller öskar behöver jag 5 minuter till. Min klädsel måste alltså klara: 5 minuter liggandes i vattnet, 5 minuter sittandes relativt stilla i kajaken och 20 minuter intensivt paddlande till land. Jag räknar med att bli helt blöt och tvingas byta kläder och ta mig hem igen om det händer att jag kapsejsar. Det är en såpass extraordinär händelse att jag inte kan räkna med att fortsätta en dagstur efter det. När så lägstanivån på klädselns funktion vid kapsejsning är definierad funderade jag på vad som är skönast att paddla i, och även ha på mig runt omkring paddlingen - vid fikapauser på land etc. Torrdräkt eller inte? Torrdräkt strök jag ganska snabbt ur funderingarna främst eftersom det är för dyrt. Dessutom tycker jag det verkar vara väldigt varmt och obekvämt med täta muddar i hals och ärmar. Torrdräkt är säkert bra om man räknar med att paddla väldigt mycket i riktigt kalla vatten, eller om man tänker sig att träna rollar och räddningar och leka och stoja med kajaken året runt. Annars känns det dels som lite onödigt dyrt och tätt, dels för varmt. Våtdräkts-Long John, alltså hängselbyxor, i kombination med en paddeljacka funderade jag länge på, men strök det till slut eftersom det inte verkar skönt att sitta hela dagen i en våtdräkt eller ha den på vid pauser. Fördelen med en sådan skulle vara att jag hade kunnat använda den vid lek och räddningsövningar. En nackdel bland andra skulle vara att det är svårt att ta på ytterligare kläder under för att kompensera för ytterligare kyla i luften. Jag testade budgetvarianten hur det var att kapsejsa med en vanlig gore-texjacka utan muddar i ärmar eller hals. Jag hade desstuom ett par vanliga regnbyxor med långkalsonger under. Allt blev helt genomblött omedelbart och efter någon minut i vattnet var jag rejält kall. Förutom att kläderna inte förhindrade cirkulation i någon större utsträckning blev de väldigt otympliga och gjorde det svårt för mig att ta mig upp i kajaken igen. Det jag slutligen bestämde mig för att köpa blev en jacka med neoprenmuddar i midja och ärmslut och en lite enklare mudd av något gummiaktigt tyg i halsen. Till jackan köpte jag ett par tillhörande byxor
med neoprenmudd i midjan och latexmuddar i bensluten. På fötterna har jag ett par gamla dykarboots. Under dykarbootsen har jag ett par tjocka sockar för värmen och komfortens skull och under jackan och byxorna har jag ett ullfrottéunderställ och en tunn fleecetröja. Huvudet håller jag varmt med en fleecemössa eller om det är bistert en sydväst med hakband och flanellfoder. På händerna har jag paddelhandskar i vindtätt men ofodrat material. För säkerhets skull har jag ett par neoprenhandskar instoppade under flytvästen att ta till om jag faller i vattnet. Vid paddlingen fungerar klädseln utmärkt. Jackan ger bra rörelsefrihet och neoprenmuddarna i ärmsluten gör att det inte rinner in vatten i ärmarna även om jag skulle doppa handen. Handskarna håller händerna förvånansvärt varma även efter att jag kylt ner dem genom att pilla med något utanför handsken eller doppat dem i vattnet. Sydvästen åker på om det blåser eller regnar. Fördelen med en sydväst jämfört med en huva på jackan är att sydvästen följer med när jag vrider på huvudet. I kajaken vill jag inte råka ut för några överraskningar när jag snabbt ser mig om efter lurpassande Stenafärjor. Sydvästen går ner tillräckligt långt i nacken för att det skall vara varmt och vindtåligt även vid rejäl medvind. Tack vare den tighta passformen sitter den kvar bra även vid rollar och kapsejsningar. Faktum är att huvudet hålls ganska torrt under sydvästen. Förmodligen trycks den mot skallen av vattnet utanför så att det endast sipprar in lite vatten i håret. Det underlättar säkert att vara kortklippt, eller ännu bättre skallig. Jag skall överväga det. Om jag kapsejsar blir jag blöt. Ungefär en liter vatten rinner in genom midjan och halsliningen. Det är inte skönt, men inte heller livshotande. Jag har testat några gånger och varje gång har jag kunnat ligga i och plaska runt en stund så jag blivit rejält blöt, men utan att vattnet cirkulerat för mycket. Därefter har jag kunnat hoppa upp i kajaken, töma den och sedan paddlat mig varm igen. Jag har inte upplevt att jag blivit så blöt att jag måste komma in till land snabbt, utan istället blivit varmare ju längre jag paddlat. Det innebär att klädseln kanske skulle fungera även vid längre överfarter än de i början stipulerade maiximala 4 km, men det känns fortfarande som en bra gräns som jag istället har en bra marginal till. Kostnad Ja, men blir inte det jättedyrt med vinterpaddlingskläder då? Jo, om man bara jämför med vad kläder annars kostar är de det. Men om man räknar på vad en kajak kostar och hur mycket mer den går att använda tjänar man faktiskt på att köpa vinterpaddlingskläder! För min del kostade kajaken 8 000 kr inklusive allt jag behövde för att paddla på sommaren. Då varade säsongen från maj till oktober, alltså sex månader. Det gör att investeringen hamnade på 1 333 kr per månad jag kunde utnyttja den. Vinterpaddlingskläderna kostade ungefär 3 500 kr. Alltså har jag totalt investerat 11 500 kr, men nu kan jag utnyttja kajaken 12 månader. Alltså hamnar investeringen på 958 kr per månad istället. Självfallet varar både kajaken och kläderna längre tid än ett år, så investeringen per månad utslaget på utrustningens livslängd blir lägre än siffrorna ovan, men resonemanget fungerar likaväl. (Om man inte gräver för djupt i de olika livslängderna på utrustningen.) Jag kommer kunna paddla hela året! Från början var min tanke att kunna paddla vidare kanske november ut och starta redan i mars med hjälp av kläderna. Nu när jag testat dem mer inser jag att jag komer att kunna hålla på hela året. Här i Göteborg blir det sällan kallare än några minusgrader och det är snarare bitande vind och regn som avskräcker från uteliv under vinterhalvåret. Självklart skall man ha respekt för att det kan vara farligt att ge sig ut på havet på vintern, särskilt om det blåser, men man skall inte överdriva farorna eller svårigheterna heller. Med rätt utrustning och lite träning på självräddning och i att plaska runt i kläderna man har på sig tycker jag gott man kan våga sig ut i bra väder. Jag paddlar inte om det blåser för mycket eller går för höga vågor, men dimma, regn, snö eller lite snålblåst hindrar mig inte längre. Är det då ett nöje att paddla när det är kallt och blåser snålt? Ja, för mig är det det. Jag är övertygad om att det handlar om inställningen till att ge sig ut. Om man sitter hemma i bästa fåtöljen och har gjort en rejäl skinkmacka och plockat fram en god bok framför brasan är det nog ovanligt att man hejdar sig mitt i tuggan och tänker att äsch, jag sticker ut och paddlar i regnet istället för att sitta här och ha det varmt. Om man däremot istället bokar in en eftermiddag i sin kalender då man skall ut och paddla och förbereder allt inför det kommer man nästan garanterat iväg - om man inte stoppas av osäkert väder förstås. Och man kommer att uppskatta det när man väl är ute, oavsett väder. Hur många har inte tänkt på hur kul det är att vara ute när man väl är det, även i lite regn och rusk, men hur svårt det kan vara att komma iväg. Man är aldrig så känslig för störningar som minuten innan man tagit det definitiva steget mot att ta sig ut. Så länge man drar på beslutet kommer det att vara stor risk att man blir sittandes hemma, som så många andra dagar.
Många vinterpaddlarfrälsta lockar med att det är så tyst och stilla i skärgården på vintern, att det är vackert med frost på klipporna, att djur vågar sig närmare än på den överbefolkade sommaren, att det är klart i vattnet så man ser botten på fem meters djup och annat fint. Det stämmer säkert att det kan vara så, men det är inte alltid man får uppleva det om man paddlar regelbundet på vintern. Kanske är det till och med så att det är undantagsvis det är så. Jag må verka knasig men det gör mig inget. Jag uppskattar även en dimmig dag eller en dag med regn och blåst. Så länge jag är varm och torr och har lite fika med mig är det kul ändå. Med klädseln jag besrivit ovan kommer jag att vara varm och torr i alla väder och då begränsar inte det längre. (Jag vet att jag låter hurtig som en Gunde.) Prova du också! Hoppas mina funderingar kan leda till att fler än jag vågar ta det lilla steget över från bara sommarpaddling till att även utforska havet på vintern. Jag är övertygad om att ingen som gör det kommer att bli besviken. Kalle