Rapport 2010:14 R. Kårobligatoriet. en kartläggning. www.hsv.se

Rapport 2010:14 R Kårobligatoriet en kartläggning www.hsv.se

Rapport 2010:14 R Kårobligatoriet en kartläggning

Högskoleverket Luntmakargatan 13 Box 7851, 103 99 Stockholm tfn 08-563 085 00 fax 08-563 085 50 e-post hsv@hsv.se www.hsv.se Kårobligatoriet en kartläggning Utgiven av Högskoleverket 2010 Högskoleverkets rapportserie 2010:14 R ISSN 1653-0632 Innehåll: Högskoleverket, analysavdelningen, Anna Lundh Omslagsbild: Ingram Publishing Formgivning: Högskoleverkets informationsavdelning

Innehåll Sammanfattning 5 Högskoleverkets projekt 6 Projektidé och fokus 6 Genomförandet 6 Inledning 7 Kårobligatoriets avskaffande 7 Tidigare utredningar och propositioner 8 Kårobligatoriet vad innebar det? 9 Studentkårernas verksamhet och studentinflytandet efter den 1 juli 11 Lärosätenas utökade ansvar för studiesociala frågor 14 Finansieringen efter kårobligatoriets avskaffande 14 Kårobligatorium hur gör andra länder? 16 Resultat från webbenkäten 19 Webbenkätens utformning och genomförande 19 Kårernas verksamhet 21 Studentinflytandet 26 Finansiering och organisation 42 Övrigt 47 Fortsättningen 49 Studentkårernas verksamhet och finansiering 49 Studentinflytandet 50 Referenser 52 Bilaga 1: Webbenkäten vilka fick enkäten och vilka svarade? 53 De studentkårer som har svarat och de som inte har svarat på enkäten 53 Bilaga 2: Webbenkätens frågor 56 Verksamhet 56 Studentinflytandet 57 Finanser och organisation 59 Övrigt 61

Sammanfattning Den 1 juli 2010 avskaffades kårobligatoriet i enlighet med ett riksdagsbeslut 2009. I propositionen som låg till grund för beslutet Frihet och inflytande kårobligatoriets avskaffande (prop. 2008/09:154) betonades framför allt föreningsfriheten som argument för avskaffandet. Enligt riksdagens beslut ska en studentkår ha som huvudsakligt syfte att bevaka och medverka i utvecklingen av utbildningen och förutsättningarna för studier vid lärosätet. Vidare ges lärosätena ett utökat ansvar för studiesociala frågor. Riksdagen har även fattat beslut om ökad frihet för universitet och högskolor, som bl.a. innebär att lärosätena själva får bestämma sin interna organisation från den 1 januari 2011. Det är svårt att förutse hur förändringarna, från ett kårobligatorium till frivilligt kårmedlemskap och den ökade friheten för lärosätena, kommer att påverka studentinflytandet och studentkårernas verksamhet. För att synliggöra förändringarna och deras konsekvenser genomför Högskoleverket en kartläggning av verksamheten före kårobligatoriets avskaffande. Denna kan utgöra en grund för en senare uppföljning. Frågeställningen som ligger till grund för den webbenkät som skickats till studentkårerna är Hur såg det ut innan studentkårerna inledde omställningen till en situation utan kårobligatorium? Bland de 36 studentkårer som har svarat på enkäten finns både stora kårer med fler än 30 000 medlemmar och små kårer med drygt 100 medlemmar. Vissa gemensamma nämnare finns mellan dem vad gäller verksamheten. Alla studentkårer uppger sig ha sysslat med utbildningsbevakning och flertalet har varit engagerade i mottagning av nya studenter, enskilda studentärenden med utbildningsfokus och arbetsmiljöfrågor. Studentkårernas svar visar att studentinflytandet har fungerat mycket väl på central lärosätesnivå, något sämre på fakultetsnivå eller motsvarande och ytterligare något sämre på institutionsnivå. Även i kårernas beskrivning av hur de informella kontakterna mellan studentkåren och lärosätets ledning har fungerat märks skillnader mellan organisationsnivåerna: kontakterna har varit mer utvecklade och regelbundna på central nivå än på institutionsnivå. Fyra kårer, drygt 10 procent, svarar att de har varit helt beroende av medlemsavgifterna för sin verksamhet. Drygt 60 procent av kårerna uppger att de har haft betydelsefulla intäkter från lärosätet och hälften av kårerna har haft intäkter från företag. Även kommunen har bidragit till verksamheten. Studentkårerna besvarade enkäten under juni 2010. Fyra studentkårer har vid den tidpunkten uppgett att de saknar officiellt besked från lärosätet om vilka studentsammanslutningar som fått ställning som studentkårer. Sex studentkårer svarar att lärosätet ännu inte beslutat i frågan om extra bidrag till kårens verksamhet. 5

Högskoleverkets projekt Projektidé och fokus Från den 1 juli 2010 är kårmedlemskap frivilligt för studenter vid de svenska statliga universiteten och högskolorna. Det är svårt att på förhand veta hur denna förändring kommer att påverka studentinflytandet och studentkårernas verksamhet. För att synliggöra utvecklingen genomför Högskoleverket en kartläggning, som tar avstamp i hur det såg ut innan studentkårerna inledde omställningen till en verksamhet utan kårobligatorium. Denna kartläggning kan ligga till grund för en framtida uppföljning. Tyngdpunkten i projektet ligger på kårens verksamhet och studentinflytandet, men även vissa relaterade frågor som finansiering och organisation ingår. Högskoleverket och Sveriges förenade studentkårer, SFS, har samarbetat i materialinsamlingen till denna kartläggning. Analysen av resultaten har organisationerna gjort var för sig. Genomförandet Efter en initial inläsning på området under april diskuterade Högskoleverket och SFS hur samarbetet skulle läggas upp. Organisationerna var överens om att tillsammans kontakta studentkårerna och att skicka ut en webbenkät för att få en lägesbeskrivning av deras verksamhet, som den var innan omställningsarbetet inleddes och innan kårobligatoriet avskaffades. Under maj utformades enkätfrågor och en pilotversion av enkäten testades på några kårer i slutet av maj. Pilotenkäten innehöll närmare femtio frågor, vilket är betydligt fler än vad som rekommenderas. Även efter att en prioritering gjorts kvarstod hälften av frågorna. Bedömningen var dock att de flesta kårer skulle vilja svara på enkäten eftersom de såg det som viktigt att berätta om sin verksamhet. Webbenkäten skickades ut med e-post till studentkårerna den 1 juni och kunde besvaras under en dryg månad, till den 2 juli. En del av kårernas svar kompletterades med telefonintervjuer och uppgiftssökning på internet under juli. Under juli och augusti analyserades kårernas svar. Ytterligare uppgifter samlades in om kårobligatoriefrågan och rapportarbetet påbörjades. I september publicerade Högskoleverket rapporten med resultaten från kartläggningen. 6

Inledning Kårobligatoriets avskaffande I juni 2009 beslutade Sveriges riksdag att avskaffa kårobligatoriet från och med den 1 juli 2010. Det innebar att ett 400 år gammalt system som funnits vid de statliga lärosätena skulle ändras. En gång tidigare under de senaste tjugo åren har riksdagen fattat ett liknande beslut och det var 1993. Från den 1 juli 1995 skulle kårobligatoriet vara avskaffat. Detta beslut ändrades i och med regeringsskiftet 1994 och kårobligatoriet behölls. Den här gången tyder inte debatten på att historien kommer att upprepa sig partiblocken har inte längre motsatta åsikter i frågan även om detaljer i genomförandet skiljer dem åt. Båda riksdagsbesluten hade föregåtts av utredningar och ett femtiotal motioner, från alla riksdagspartier, rörde kårobligatoriet mellan 1988 och 2009. Lärosäten och studentkårer har under processerna svarat på remisser i frågan, och olika åsikter och alternativ har livligt debatterats. Beslutet om att avskaffa kårobligatoriet, och istället göra kårmedlemskap frivilligt för studenter och doktorander, gäller endast de statliga universiteten och högskolorna. Riksdagsbeslutet omfattar även obligatoriet att tillhöra en nation, som finns för studenter och doktorander vid Lunds universitet och Uppsala universitet, eller en fakultetsförening, som finns vid Stockholms universitet. 1 Nationerna kommer, liksom studentkårerna, även i fortsättningen att inneha vissa skattemässiga förmåner. 2 Den här rapporten kommer inte att gå in på nationernas och fakultetsföreningarnas verksamhet eller konsekvenser av obligatoriets avskaffande för dessa. Regeringens argument för att avskaffa kårobligatoriet är först och främst att obligatoriet är oförenligt med grundläggande demokratiska principer, att föreningsfriheten ska gälla även högskolans studenter och doktorander. Den refererar till regeringsformen och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som är lag i Sverige sedan 1995. Europadomstolen har i sin tillämpning av konventionen gett den negativa föreningsrätten skydd. Regeringen är övertygad om att studentkårer som bygger på frivilligt deltagande kommer att vitalisera studentinflytandet och stärka kårernas legitimitet. I sin proposition 3 framhåller regeringen betydelsen av ett fungerande studentinflytande även utan ett kårobligatorium och att det därför ska finnas en studentkår vid varje universitet och högskola. Det är även viktigt att avvecklingen av kårobligatoriet genomförs på ett sådant sätt att det efteråt finns 1. Förordning (1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar vid universitet och högskolor. 2. Frihet och inflytande kårobligatoriets avskaffande. (Prop. 2008/09:154). 3. Frihet och inflytande kårobligatoriets avskaffande. (Prop. 2008/09:154). 7

strukturer och goda förutsättningar för studentinflytande i högskolornas utvecklings- och kvalitetsarbete. Den studiesociala verksamheten som studentkårerna och nationerna genomför bör värnas och lärosätena bör få ett större ansvar för detta område. Vägledning för lärosätena, studentkårerna och studenterna vad gäller studentkårer, deras ställning och uppdrag efter den 1 juli 2010 finns i följande författningar: Studentkårsförordningen (2009:769) Högskolelagen (1992:1434), 4 kap. 8 14 Högskoleförordningen (1993:100), 1 kap. 7 och 11 För Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Försvarshögskolan gäller särskilda förordningar 4 som har uppdaterats för att överensstämma med riksdagsbeslutet. Tidigare utredningar och propositioner Sedan 1970-talet har frågan om kårobligatoriet utretts flera gånger och ingått som en del i, eller varit huvudfrågan, i flera propositioner från regeringen. Nedan redovisas några av dem. Propositionen om obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar (prop. 1982/83:27) låg till grund för studerandeförordningen som gällde fram till den 1 juli 2010. Under 1989 90 arbetade den s.k. 1989 års obligatorieutredning med ett uppdrag att utreda konsekvenserna av ett avskaffande av kårobligatoriet. Den lämnade sitt betänkande Studenten och tvångsanslutningen. Vad händer om obligatoriet försvinner? (SOU 1990:105) efter ca 18 månaders arbete. Av utbildningsutskottets betänkande framgår att en majoritet av remissinstanserna var emot ett avskaffande. Regeringen lämnade 1993 en proposition om högre utbildning för ökad kompetens (prop. 1992/93:169) till riksdagen. I propositionen ingick ett förslag om att kårobligatoriet skulle avskaffas och riksdagen beslutade för ett avskaffande. Efter riksdagens beslut tillsatte Utbildningsdepartementet en utredning med uppdrag att utröna vilka praktiska åtgärder som behövdes för avvecklingen samt att förbereda och stimulera den, t.ex. genom stöd till lokala processer. Den s.k. Kommittén för avveckling av kårobligatoriet arbetade i knappt ett år och lämnade betänkande Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer (SOU 1994:47). Våren 2005 tillsattes Studentkårsutredningen som skulle se över förordningen om studerandekårer, nationer och studentföreningar. Den lämnade i 4. Förordning (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet. Förordning (2007:1164) för Försvarshögskolan. 8

sitt betänkande, För studenterna om studentkårer, nationer och särskilda studentföreningar (SOU 2006:36), förslag på vissa förändringar i förordningen. Den senaste utredningen, Obligatorieutredningen, tillsattes 2007 och arbetade i knappt ett år med uppdraget att föreslå hur en avveckling av kår- och nationsobligatoriet skulle kunna genomföras. Dess betänkande, Frihet för studenter om hur kår- och nationsobligatoriet kan avskaffas (SOU 2008:11), låg till grund för regeringens proposition Frihet och inflytande kårobligatoriets avskaffande (Prop. 2008/09:154), som riksdagen beslutade om i juni 2009. Kårobligatoriet vad innebar det? Redan vid de medeltida universiteten fanns nationer som förde samman studenterna. Detta utvecklades till en tidig form av kårobligatorium när nationerna på 1600-talet blev obligatoriska vid universiteten (Lunds universitet och Uppsala universitet). Adeln var initialt undantagen från obligatoriet. Syftet med nationerna var att övervaka studenterna. På 1840-talet bildades de första studentkårerna, som ett sätt att samla alla studenter vid ett lärosäte i en gemensam sammanslutning. 5 På den tiden stod världspolitiken och samhällsfrågor i fokus för kårernas arbete. Detta fokus har mer och mer förflyttats till frågor som rör studenterna och studentlivet. På senare tid har lärosätena dragit nytta av kårobligatoriet i sitt kvalitetsarbete och för att organisera det studentinflytande som författningen föreskriver. En del av lärosätena har även tagit hjälp av studentkårerna för att genomföra viss verksamhet inom det studiesociala och det kontaktskapande området. För den enskilda studenten har kårobligatoriet kunnat innebära både fest och möjlighet att påverka utbildningen samt att få arbetslivserfarenhet. Den som har betalat den obligatoriska avgiften till studentkåren har t.ex. kunnat påverka sin utbildning genom lärosätets formella strukturer, få hjälp i enskilda ärenden och med att komma in i studentlivet genom t.ex. aktiviteter på kårhuset. Både studenter och doktorander har omfattats av kårobligatoriet. Den som inte har betalat avgiften har lärosätet haft rätt att stänga av från undervisningen och prov samt hindra från att få ut utbildningsbevis eller bevis på doktorsexamen. Lärosätenas styrelse har haft rätt att besluta vilka studentsammanslutningar som ska få kårstatus. Studentkåren i sin tur har fått utse (och entlediga) studentrepresentanter i de högskoleorgan där studenter har haft rätt att ingå. Vid alla statliga universitet och högskolor har det funnits minst en studentkår som arbetat för studenterna som kollektiv och som enskilda individer. I en situation med flera studentkårer vid samma lärosäte har kårerna uppmanats att fördela uppgifterna mellan sig. Om de inte har kommit överens har förordningen gett lärosätet rätt att bestämma vilken av kårerna som ska göra vad. 5. Frihet för studenter om hur kår- och nationsobligatoriet kan avskaffas (SOU 2008:11). 9

Studenter vid uppdragsutbildningar vid de statliga lärosätena har varit undantagna från kårobligatoriet. 6 Vid SLU och Försvarshögskolan, som inte sorterar under Utbildningsdepartementet, har kårobligatoriet gällt på samma sätt som vid övriga statliga lärosäten. 7 Det innebär att kårobligatoriet inte heller gäller vid dessa lärosäten efter den 1 juli 2010. Högskolor med enskild huvudman, inklusive stiftelsehögskolorna, har haft egen beslutanderätt i frågan om obligatoriskt kårmedlemskap för sina studenter och denna ordning har inte ändrats. 8 Studenternas organisering i kårer Obligatorieutredningen (2008) gjorde bedömningen att det fanns 84 studentkårer som organiserade de sammanlagt omkring 300 000 studenterna i den svenska högskolan. Storleksmässigt varierade kårerna betydligt, från de minsta med 30 medlemmar till de största med 30 000 medlemmar. De fem största studentkårerna 9 organiserade en tredjedel av alla studenter. Framför allt vid de större universiteten har det funnits flera kårer; så många som 16 kårer vid Lunds universitet och tio vid Göteborgs universitet. Även lärosäten med campus på olika orter har vanligtvis haft flera kårer, vilka har varit verksamma på respektive ort, t.ex. Mittuniversitetet, Luleå tekniska universitet och SLU. Sedan Obligatorieutredningen kontaktade kårerna har några strukturella förändringar skett, som att Lärarhögskolan i Stockholms har gått samman med Stockholms universitet; Försvarshögskolan numera omfattas av högskolelagen; Linnéuniversitetet har tillkommit genom ett samgående mellan Högskolan i Kalmar och Växjö universitet; samt att Dramatiska institutet och Teaterhögskolan gått samman till Stockholms dramatiska högskola. Detta har även påverkat kårstrukturen i landet. På några större studentorter har studentkårerna samverkat i särskilda samarbetsorgan 10 som hanterat vissa gemensamma frågor, t.ex. studentrepresentationen på central lärosätesnivå och/eller studentbostäder. Omkring 60 studentkårer var 2010 anslutna till den nationella studentorganisationen, Sveriges förenade studentkårer (SFS). Vid de flesta lärosäten med enskild huvudman (inklusive stiftelsehögskolorna) finns studentkårer av varierande storlek, med varierande verksamhet och aktivitetsnivå. Stiftelsehögskolorna Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping har tillämpat ett kårobligatorium före avskaffandet 6. Förordning om studerandekårer, nationer och studentföreningar vid universitet och högskolor. 7. Förordning för Sveriges lantbruksuniversitet. Förordning för Försvarshögskolan. 8. Frihet och inflytande kårobligatoriets avskaffande. (Prop. 2008/09:154), s. 21 22, och Frihet för studenter om hur kår- och nationsobligatoriet kan avskaffas (SOU 2008:11), s. 73. 9. Stockholms universitets studentkår, Studentkåren Malmö, Tekniska högskolans studentkår, Umeå studentkår och Uppsala studentkår. 10. T.ex. SSCO (Stockholms studenters centralorganisation), GFS (Göteborgs förenade studentkårer), GUS (Göteborgs universitets studenter), och LUS (Lunds universitets studenter). 10

och deras styrelser har beslutat att obligatoriet ska fortsätta att gälla även efter den 1 juli 2010. 11 Studentkårernas verksamhet under kårobligatoriet Studerandeförordningen, som bl.a. har reglerat studentkårens uppgifter under obligatoriet 12, innehåller en generell skrivning som har möjliggjort en bred verksamhet: En studentkår skall ha till ändamål att främja medlemmars studier och vad som har sammanhang med studierna. Obligatorieutredningen gjorde en genomgång av kårernas verksamhet och försökte, trots svårigheter att få in rättvisande uppgifter, beräkna årsarbeten och kostnader för verksamheten. Den kom fram till att kårernas sammanlagda ideella verksamhet motsvarade över 1 000 helårsverken och att det fanns fler än 5 000 studentrepresentanter i berörda organ vid lärosätena. Utredningen beräknade kostnaderna för den sammanlagda verksamheten vid kårerna till knappt 280 miljoner kronor. Ungefär hälften av studentkårernas sammanlagda kostnader, omkring 121 miljoner kronor, härrörde från studentmedverkan. Det kunde vara arvoden (vanligtvis på samma nivå som studiemedlen), kostnader för anställda och kontorskostnader av olika slag. Kostnaderna för den studiesociala verksamheten med anknytning till studiesituationen var betydligt lägre, omkring 25 miljoner kronor, dvs. omkring 10 procent av kårernas totala kostnader. I dem ingick t.ex. mottagning av nya studenter, arbetslivskontakter och insatser för studenternas fysiska och psykiska hälsa. Det tredje huvudområdet för studentkårernas verksamhet den kontaktskapande verksamheten, som framför allt bestod av pub- och festverksamhet var i princip självfinansierad. I webbenkät från Högskoleverket och SFS har studentkårerna svarat på en fråga om vilka som är de mest omfattande verksamheterna. En verksamhet dominerar utbildningsbevakningen men även mottagningen av nya studenter och handläggning av utbildningsrelaterade enskilda studentärenden tar mycket tid i anspråk. I ett särskilt kapitel, där svaren från webbenkäten redovisas, går det att läsa mer om kårernas verksamhet under obligatoriet. Studentkårernas verksamhet och studentinflytandet efter den 1 juli Från den 1 juli 2010 är medlemskap i en studentkår frivilligt. Uppskattningar som gjorts landar på att mellan 20 och 50 procent av studenterna kommer att bli medlemmar i studentkåren. 11. För Högskolan i Jönköping gäller beslutet ett år. 12. Förordning om studerandekårer, nationer och studentföreningar vid universitet och högskolor. Upphävd den 1 juli 2010 genom Studentkårsförordningen. 11

Studentkårens huvudsakliga syfte har i den nya lydelsen av högskolelagen smalnats av och fokuserats jämfört med tidigare skrivning: En studentkår ska ha som huvudsakliga syfte att bevaka och medverka i utvecklingen av utbildningen och förutsättningarna för studier vid högskolan. (4 kap. 9 ) Ett statsbidrag utgår för studentkårens kärnverksamhet som, förutom det som inryms i formuleringen i högskolelagen, innefattar arbetsmiljöfrågor och stöd till de studentrepresentanter som kåren utser. Regeringen anser att studenterna även bör ha ansvaret för viss kontaktskapande verksamhet, men denna täcks inte av statsbidraget. Studentkårernas studiesociala verksamhet ges ett erkännande i propositionen och kårerna kan fortsätta med detta arbete, dock finansierat med andra resurser än statsbidraget. Samtidigt ges lärosätena ett utökat ansvar för sådan studiesocial verksamhet som är direkt kopplad till studenternas studiesituation, vilket flera remissinstanser har uttryckt oro för, se följande avsnitt. Kårobligatoriet må vara avskaffat men regeringen har fortsatt att framhålla vikten av ett fungerande studentinflytande och att det finns en studentkår vid respektive statligt lärosäte. I studentkårsförordningen står att om det saknas studentkår inom ett av högskolans verksamhetsområden ska högskolan anordna val av studentrepresentanter. Hur detta val ska gå till får högskolan själv bestämma. Även flera lärosäten framhåller vikten av ett välfungerande studentinflytande både när de har diskuterat inför kårobligatoriets avskaffande och lämnat remissvar på Autonomiutredningens förslag. 13 Studentinflytandet är ett argument för lärosätena att bidra med extra medel till kårernas verksamhet och annan studentrelaterad verksamhet efter den 1 juli 2010. Som ett sätt att främja studentinflytandet och utbildningens kvalitet ska även kårer vid högskolor med enskild huvudman kunna få del av det statliga bidraget. Högskolelagens fjärde kapitel, men inte studentkårsförordningen, gäller för de enskilda högskolor som har examensrättigheter. Författningstexter med bestämmelser som rör studentkårerna finns framför allt i högskolelagen (4 kap. 8 14 ) studentkårsförordningen. Studentrepresentationen Lärosätets ledning beslutar även fortsättningsvis om vilken eller vilka studentkårer som ska få representera studenterna. Antalet medlemmar som studentsammanslutningen har inom sitt verksamhetsområde är avgörande om flera sammanslutningar ansöker om kårstatus för samma område. Lärosätets beslut gäller normalt i tre år. Vidare får en studentkårs verksamhetsområde 13. Självständiga lärosäten (SOU 2008:104). 12

inte vara större än ett lärosäte, och inte mindre än en organisatorisk eller geografisk enhet. Studentkåren ska representera alla studenter inom sitt verksamhetsområde för många kårer innebär det alla studenter vid lärosätet och inte begränsa sig till medlemmarnas intressen. Likaså ska en studentrepresentant i ett organ vid lärosätet representera alla studenter inom organets ansvarsområde. Studentkåren får, i likhet med tidigare, utse och entlediga studentrepresentanter. Även i den s.k. Autonomipropositionen 14, som riksdagen beslutade om i juni 2010, tas studentinflytandet upp. Samtidigt som lärosätena ges en utökad rätt att bestämma om den interna organisationen fortsätter studenternas rätt att vara representerade att regleras i författningen efter den 1 januari 2011. Riksdagens beslut vad gäller kårobligatoriets avskaffande och lärosätenas autonomi innebär att kapitel och paragrafer som rör studentinflytandet i högskolelagen och högskoleförordningen tas bort, formuleras om eller läggs till. 15 Efter den 1 januari 2011 kan fyra paragrafer sägas vara nyckelparagrafer för studentinflytandet: Högskolelagen 1 kap. 4 a (studenternas rätt till inflytande över utbildningen och dess utveckling) Högskolelagen 2 kap. 7 (studenternas rätt att vara representerade) Högskoleförordningen 1 kap 7 (vem som utser studentrepresentanter) Högskoleförordningen 2 kap. 14 (specificering av studenternas rätt att vara representerade) Istället för att uttrycka studenterna rätt att ha representanter i olika organ uttrycks rättigheten i den nya författningstexten som en rätt att vara representerad när beslut fattas eller beredning sker. 16 Specificeringen av denna rätt, högskoleförordningen 2 kap. 14, lyder: I 2 kap. 7 högskolelagen (1992:1424) finns det en bestämmelse om studenternas rätt till representation när beslut fattas eller beredning sker. Om beslut ska fattas eller beredning ska genomföras av en enda person, ska information lämnas till och samråd ske med en studentrepresentant i god tid före beslutet eller slutförandet av beredningen. Om beslut ska fattas av en grupp personer enligt 2 kap. 6 andra stycket högskolelagen, har studenterna rätt att vara representerade med minst tre ledamöter. Antalet studentrepresentanter i en sådan grupp får dock vara färre om det finns särskilda skäl med hänsyn till det totala antalet ledamöter i gruppen. 14. En akademi i tiden ökad frihet för universitet och högskolor. Prop. 2009/2010:149. 15. I SFS 2010:701, utfärdad den 17 juni 2010, finns ändringar som gäller högskoielagen. I SFS 2010:1064, utfärdad den 1 juli 2010, finns ändringar som gäller högskoleförordningen. 16. En akademi i tiden ökad frihet för universitet och högskolor. Prop. 2009/10:149. Författningskommentarer s. 109 110. 13

I övrigt beslutar en högskola själv om sådan rätt till representation för studenterna som avses i första stycket. Lärosätenas utökade ansvar för studiesociala frågor Som redan nämnts har lärosätena fått ett utökat ansvar för den studiesociala verksamheten efter att kårobligatoriet avskaffades. Redan har de ansvar för att studenterna har tillgång till studenthälsovård, särskilt förebyggande hälsovård, studievägledning och karriärvägledning. Det som läggs till är sådana studiesociala områden som är direkt kopplade till studenternas studiesituation. Dessa räknar regeringen dit: Information och råd om t.ex. studiestöd, socialförsäkringar och arbetslöshetsunderstöd. Huvudansvaret för mottagandet av nya studenter (svenska och utländska). Gemensamt ansvar för att lösa studenternas bostadssituation. Aktiviteter för att utveckla studenternas kontakter med arbetsmarknaden. Därutöver anser regeringen att lärosätena bör kunna se till att studentkårerna har lokaler där studenterna kan träffas och umgås, som en del av arbetet med en god studiemiljö. Lärosätena ska kunna ge uppdrag till studentkårerna att genomföra en del av de uppgifter som åligger lärosätet. Sådana tjänster måste dock upphandlas enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling där den är tillämplig. 17 Finansieringen efter kårobligatoriets avskaffande Det statliga bidraget Regeringen har, som tidigare nämnts, beslutat att avsätta medel för att stödja vissa delar av studentkårernas arbete. Bidraget beräknas på antalet studenter inom kårens verksamhetsområde, inte antalet medlemmar, och betalas ut via lärosätet. Enligt propositionen kommer det sammanlagda statliga bidraget till studentkårerna att uppgå till 20 miljoner kronor för 2010 och 30 miljoner kronor för 2011 och framåt. Den nivå på statsbidraget som har nämnts 18 är 105 kronor per helårsstudent och helårsdoktorand, men i praktiken kommer denna nivå att variera eftersom bidragets totalsumma är bestämd. Beslut om den första utbetalningen, som gäller för höstterminen 2010, fattades i juni 2010 19 med 17. Frihet och inflytande kårobligatoriets avskaffande. (Prop. 2008/09:154). 18. Pressmeddelande från Utbildningsdepartementet den 25 februari 2009: Kårobligatoriet avskaffas 1 juli 2010. 19. Ändringsbeslut daterat den 23 juni 2010 gällande regleringsbrevet för universitet och högskolor, bilaga 36 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., ap. 11. Se Ekonomistyrningsverkets webbplats: www.esv.se. 14

utgångspunkt i studentstatistik från 2009. Bidragsnivån denna gång blev 67 kronor per helårsstudent och helårsdoktorand. Statsbidraget är tillgängligt för både studentkårer vid statliga universitet och högskolor och vid högskolor med enskild huvudman. Därutöver uppmuntras lärosätena att ge egna bidrag till kårernas kärnverksamhet, men bidraget måste rymmas inom lärosätenas reguljära resurser. Även det utökade ansvaret som tilldelats lärosätena för viss studiesocial verksamhet ska rymmas inom ramen. Obligatorieutredningen föreslog en högre nivå för ersättningen till studentkårerna, 310 kronor per helårsstudent, för en verksamhet som skulle omfatta både utbildningsområdet och relevanta delar inom det studiesociala området. Kostnaderna beräknades till ca 95 miljoner kronor för staten. Därutöver föreslog utredningen att lärosätena skulle få 30 miljoner kronor i extra resurser för sin utökade studiesociala verksamhet. Kostnadsökningen skulle finansieras genom att antalet studieplatser minskades med omkring 1 000. I remissvaren på Obligatorieutredningen uttrycker en del av lärosätena oro över de ökade kostnader som de beräknas få när deras studiesociala verksamhet expanderar. Flera instanser påpekar att studentkårernas verksamhet i mångt och mycket vilar på frivilligt, obetalt, arbete, som när det ska ersättas med lönearbete utfört av lärosätenas personal innebär stora kostnader. I budgetpropositionen för 2010 20 inkluderade regeringen ett stöd på 2,5 miljoner kronor för att underlätta kårernas omställning till den nya situationen med frivilligt kårmedlemskap. Uppdraget att fördela medlen och att fungera som tillfällig stödfunktion gavs till Sveriges förenade studentkårer, SFS. Funktionens syfte var att ge kårerna råd i ekonomiska, juridiska och organisatoriska frågor. Kårernas omställningsarbete påbörjades hösten 2009, i varierande omfattning. Studentkårernas intäkter Studentkårerna har tagit ut en årlig medlemsavgift som varierat kraftig mellan kårerna, från omkring 130 kronor till knappt 700 kronor per student och år. Genomsnittet har legat på omkring 500 kronor. 21 Ett räkneexempel från Karlstads universitet 22 kan illustrera vad ett frivilligt kårmedlemskap kan innebär för intäkterna när anslutningsgraden minskar från dagens 100 procent. Notera att Karlstads studentkår även har andra intäkter än medlemsavgifter t.ex. medel från universitetet och kommunen även om detta inte framgår i räkneexemplet. Förutsättningarna för beräkningarna är 7 850 helårsstudenter (10 000 individer), en medlemsavgift på 200 kronor per år och ett statsbidrag på 105 kronor per helårsstudent. Studentkåren har uppgivit att den vårterminen år 2010 20. Prop. 2009/10:1 Utgiftsområde 16, s. 63 och 208. 21. Obligatorieutredningens betänkande SOU 2008:11. 22. Uppgifterna är hämtade från PM Konsekvenser av kårobligatoriets avskaffande, Karlstads universitet, 2009-09-10. 15

hade ca 7 000 medlemmar och en kåravgift på 480 kronor per år, vilket har använts som jämförelsetal (kursiverat i tabellen). Räkneexempel: Medlemsantal och intäkter för Karlstad studentkår Anslutningsgrad, procent och antal studenter Kåravgifter, summa kronor Statligt bidrag, summa kronor Intäkter, summa kronor 100 % 7 000 3 360 000 0 3 360 000 10 % 1 000 200 000 824 250 1 024 250 20 % 2 000 400 000 824 250 1 224 250 50 % 5 000 1 000 000 824 250 1 824 250 Svaren i vår webbenkät visar att drygt tio procent av studentkårerna inte har haft några andra betydelsefulla intäkter än medlemsavgifterna. För ungefär hälften av kårerna har lärosätet och företag varit viktiga delfinansiärer. I våra kontakter med kårerna framkom att flera lärosäten redan köper eller i en nära framtid kommer att köpa tjänster av kåren för att viss service och verksamhet ska kunna säkerställas. Även någon kommun har redan utökat sitt stöd. Mer om kårens finansiering under kårobligatoriet går att läsa i redovisningen av webbenkäten. För att klara verksamheten med lägre intäkter har flera av studentkårerna redan under 2009/10 avyttrat delar av sin verksamhet och dragit ner på antalet anställda och arvoderade personer. De flesta kårer vi har talat med kommer att ta ut en lägre medlemsavgift en tidigare. Några kårer håller på att utveckla sin marknadsföring av vilka fördelar kårmedlemskapet ger. Viss service är inte längre tillgänglig och kostnadsfri för alla studenter utan har knutits till kårmedlemskapet. Studentkårerna får behålla de skattelättnader (t.ex. momsbefrielse) som de haft under kårobligatoriet. Fortfarande råder stor osäkerhet om hur kårobligatoriets avskaffande kommer att påverka kårens verksamhet och ekonomi i det korta respektive långa perspektivet. Kårobligatorium hur gör andra länder? I Europa Våra nordiska grannländer hanterar kårmedlemskap på olika sätt. I Danmark finns det en studentkår ( studenterråd ) vid varje lärosäte, men medlemskap är frivilligt. Kårerna arbetar med frågor som rör studenternas rättigheter och studentlivet. De finansieras delvis av lärosätet och Utbildningsdepartementet. I Finland är kårobligatoriet inskrivet i lag, men gäller inte forskarstuderande. Kårernas verksamhet varierar och kan omfatta studenternas villkor, nationell utbildningspolitik och politiska frågor på lokal, regional, nationell och global nivå. Även i Norge är kårmedlemskap obligatoriskt och lagen säger att varje lärosäte ska ha en studentkår. Kårerna är aktiva på både det studiesociala området och det politiska. 16

Inom resten av Europa är frivilligt kårmedlemskap det vanligaste. I Frankrike är studentorganisationerna ofta nationella med lokala grenar. Det finns även kårer som har en nära koppling till fackföreningarna. De stora studentorganisationerna lägger betoningen på nationella utbildningspolitiska frågor och arbetar mer sällan med frågor på lärosätesnivå, men det finns även studentorganisationer som är apolitiska och erbjuder idrott och social verksamhet till studenterna. Även Nederländerna och Portugal saknar kårobligatorium, men det finns kårer vid många av lärosätena och de är verksamma både som fackföreningar för studenterna och som arrangörer av idrott och sociala aktiviteter. I Tyskland betalar alla studenter en avgift till en studentserviceorganisation, s.k. Studentenwerk, vid lärosätet. Dessa är fristående från lärosätena och flertalet samlas i paraplyorganisationen DSW ( Deutsches Studentenwerk ). Verksamheten täcker in sociala, ekonomiska och kulturella områden, som t.ex. rådgivning, barnomsorg, kafeteriadrift, bostäder, och organisationen tar hand om nya studenter och utländska studenter. Den finansieras genom dels den obligatoriska avgiften, dels inkomster från verksamheten och statliga subventioner. De flesta tyska förbundsstater har fattat beslut om s.k. Studentenschaft som företräder universitetsstudenternas intressen. De styrs och förvaltas av studenterna och har t.ex. ett kårfullmäktige. Alla inskrivna studenter är automatiskt medlemmar. Finansieringen kommer från den tidigare nämnda obligatoriska avgiften. Flertalet av dessa kårer samlas i den nationella studentorganisationen AStA. Därutöver finns valda studentföreträdare i universitetens beslutsfattande organ. Studenterna utövar även sitt inflytande genom föreningar vid fakulteterna (s.k. Fachschaften) som är en slags ämnesföreningar. En mindre andel av studenterna är medlemmar i s.k. Corps eller Studentenverbindungen som kan vara politiska, religiösa eller drivas av andra intressen. Två aktuella förändringsexempel Inom den svenska universitetssektorn finns ett stort intresse för anglosaxisk högre utbildning och policy. Frågan om obligatoriskt medlemskap i studentkåren har hanterats på olika sätt i dessa länder. Vid de flesta irländska och brittiska universitet finns studentkårer, men medlemskap är inte obligatoriskt. I Kanada däremot är kårmedlemskap obligatoriskt; beslutet om det fattas på provinsnivå. För närvarande pågår periodvis heta debatter i Australien och Nya Zeeland om huruvida kårmedlemskap ska vara frivilligt eller inte, alternativt, om en obligatorisk avgift för studentservice och studentrepresentation ska införas. Båda ländernas hantering av frågan kan vara intressant med tanke på de förändringar som genomförs i Sverige. I Australien ersattes kårobligatoriet 2006 av frivilligt kårmedlemskap, s.k. voluntary student unionism (VSU). Regeringen satte upp en omställningsfond ur vilken utbildningsanordnare kunde söka medel för idrotts- och fritidsverksamheten och infrastruktur, i övrigt gavs inget omställningsbidrag. Lärosätena fick inte heller i uppdrag eller finansiering för att ta över någon del av kårernas 17

verksamhet. Under obligatoriet hade studentkårerna en mycket bred verksamhet med allt från studentinflytande på utbildningen till hälsovård, idrott, kafeteriadrift, barnomsorg, bostadsfrågor och försäkringar. Redan efter något år, efter ett regeringsskifte, tillsatte Utbildningsdepartementet en utredning om konsekvenserna av VSU. Bland annat framkom att servicenivån minskat och på flera håll hade lärosätet gått in och finansierat verksamhet från sin utbildnings- och forskningsbudget, men osäkerheten var stor angående det längre perspektivet. Särskilt servicen vid mindre och regionala högskolor hade påverkats negativt. De flesta ansåg att studentinflytandet och studentrepresentationen hade minskat. Det fanns även en oro för att den försämrade servicen skulle minska utländska studenters intresse för studier i Australien. Bland de fördelar som framkom var att basen för studentrepresentationen hade breddats, serviceutbudet hade förändrats till att bättre motsvara vad studenterna ville ha, samt att en del service lagts ut på privata leverantörer och ibland blivit mer effektiv. 23 År 2009 röstade den australiska senaten ner ett regeringsförslag om kompletteringar till Higher Education Support Act 2003 (HESA) 24 som bl.a. skulle ha gett utbildningsanordnarna rätt att ta ut en avgift för att kunna erbjuda studenterna service och säkerställa studentrepresentation, t.ex. genom att se till att val hålls. I dokumenten görs begränsningen att studentrepresentation med partipolitiska kopplingar inte får stödjas. Student- och doktorandorganisationer och Universities Australia, motsvarigheten till svenska SUHF, fortsätter att arbeta för en förändring av den nuvarande situationen. På Nya Zeeland avskaffades kårobligatoriet 1998 och ersattes av ett system där studenterna vid respektive lärosäte har möjlighet att rösta om vilken typ av kårmedlemskap lärosätet ska ha: frivilligt eller obligatoriskt. Auckland University är det enda universitet som genomfört frivilligt kårmedlemskap (2000) och där studenterna har fortsatt att rösta för att behålla en sådan ordning. En omröstning kan inte göras oftare än vartannat år och minst 10 procent av studenterna måste stödja att omröstningen genomförs. En förändring kan dock vara på väg: det nyazeeländska parlamentet har tagit emot en motion om att införa frivilligt kårmedlemskap nationellt. Motionen har under våren och sommaren 2010 debatterats flitigt och bl.a. har den australiska situationen använts som slagträ. Huvudargumentet för förändringen är detsamma som i Sverige och Australien, att föreningsfriheten ska gälla även studenter. 23. The Impact of Voluntary Student Unionism on Services, Amenities and epresentation Representation for Australian University Students. Summary Report. Australian Government, Department of Education, Employment and Workplace Relations. April 2008. 24. Student Services and Amenities Fee Guidelines och Student Services, Amenities, Representation and Advocacy Guidelines, www.deewr.gov.au/highereducation/programs/studentsupport/ VoluntaryStudentUnionism/Pages/Home.aspx. 18