En järnvägsepoks grav Vadstena - Ödeshögs smalspåriga järnväg eller Mellersta Östergötlands järnväg som hela sträckan Linköping - Ödeshög kom att kallas lades ned 1958. SJ drev då järnvägen och den ansågs inte lönsam. Den framvällande bilismen ansågs däremot lönsam och statsmakten satsade alla resurser på utbyggnaden av vägnätet. När jag tog körkort i slutet av 1960 talet informerades vi om att ca 1200 personer dog i biltrafiken varje år och tiotusentals lemlästades. Det trafikmedlet ansågs lönsamt. 1888 invigdes banan mellan Vadstena och Ödeshög och 1958 gick det sista tåget. Lönsamheten på banan var ju naturligtvis inte bra och blev inte bättre när sockerbruket i Linköping lades ned. Det ledde ju till att all sockerbetsodling upphörde i Östergötland och sockerbetorna fraktades inte minst på Mellersta Östergötlands järnväg. Banans öde var emellertid inte bestämt utifrån företagsekonomiska kalkyler utan det var oerhört mycket starkare krafter som var orsaken. Man talade om strukturomvandling, ett finare ord för tron på större och större enheter inom industri, jordbruk och städer. Strukturomvandlingen skulle finansiera det blivande välfärdssamhället. Om man reser längs banan idag ser man resultatet av välfärden för vår bygd som närmast blivit obygd. Vad har orter som Ödeshög, Hästholmen, Ombergsbygden, Borghamn, Rogslösa, Herrestad, Vadstena och Fågelstad för framtid? Inte bättre än orter som Boxholm, Kungsör, Lesjöfors, Storfors, Hälleforsnäs, Kolbäck, Surahammar Nu ser större orter att samma öde med stor sannolikhet kommer att drabba dem, till exempel Motala, Mjölby, Finspång, Norrköping Vår resa längs järnvägen visar bara en glimt av hur det kan se ut när framtiden tagit en annan väg.
Det gamla järnvägsmagasinet vid Ödeshögs station.
Samma magasin med tillbyggnad över gamla lastbryggan.
Platsen för stationshuset, en gedigen tegelbyggnad som ansågs oanvändbar. Längst bort försvinner den gamla järnvägsbanken. Ödeshögs järnvägsstation under storhetstiden.
Järnvägsmagasinet ännu en gång.
Järnvägsbanken när den når Ödeshögs gamla station.
Järnvägsbanken mot Hästholmen. Idag cykelväg.
Nära Sjöstorp låg Sjöstorps hållplats. Sjöstrop fick en hållplats eftersom ägaren till gården var drivande i järnvägsprojektet. Ett tag såg det ut som om Sjöstorp skulle bli ändstation för järnvägen. Ödeshögsborna var tveksamma till det kostsamma järnvägsprojektet. Hållplatsen är riven. Här ett dåligt foto av den anspråkslösa hållplatsen utan väntsal och biljettförsäljning.
Platsen för den nu rivna stationen i Hästholmen. Även den en gedigen tegelbyggnad. Så här såg stationen ut en gång.
Järnvägshotellet i Hästholmen. Nu värdshuset Vätterhästen.
Järnvägsbanken vid infarten till Hästholmen. Nu cykelväg.
Järnvägsrälsen i Hästholmens hamn dit stickspåret gick från stationen i Hästholmen.
Magasin i Hästholmens hamn dit stickspåret ledde. Med ångbåt kunde man resa till Hjo och resa vidare på Västergötlands smalspråriga bana till stambanan och vidare till Göteborg. Persontåg nere vid hamnen. Trafik ligger vid kajen för att ta passagerare till Hjo.
Besökande buss i Hästholmens hamn.
Stickspåret svänger upp mot stationen från hamnen. Idag en grusgata i Hästholmen.
Alvastravägens hållplats där den bredspåriga järnvägen från Mjölby anslöt till den smalspåriga Mellersta Östergötlands järnväg.
Banvaktsstuga vid Alvastra station. Här låg den stora järnvägsparken, så banvaktsstugan inkräktade på parken när den byggdes.
Alvastra station. I rummet med fönstret på övre våningen bodde min far Arne Linder under några somrar från 1933 då han bodde hos sin farbror Gustaf Emil Emelin som då var stationsföreståndare och hans hustru Alma Helfrida, född Linder. Ibland fick han förtroendet att ringa till Hästholmen och säga Tåg gånget rätt tid. Här fick han också arkeologen Otto Frödins förtroende och fick vara med på ett hörn vid utgrävningarna av stenåldersboplatsen och Alvastra kloster.
Järnvägshotellet i Alvastra. Här bodde bland andra Otto Frödin tidvis under utgrävningarna av Alvastra och stenåldersboplatsen.
Ombergs station. Idag närmast en ruin. Perrongen finns kvar.
Så här såg stationen ut 1950 när järnvägen ännu var i drift.
Väversunda station. Här hade man också att sköta bommarna över riksväg 8 och bommarna över vägen ned till Väversunda kyrka. Perrongen finns kvar.
Här ser vi Väversunda station. Mellan Väversunda och Borghamns station fanns en hållplats vid Djurkälla. Banvallen finns kvar, men inte hållplatsbyggnaden. Ett gammalt foto av den anspråkslösa hållplatsen.
Här ser vi Borghamns station. De nuvarande ägarna har åter prytt huset med stationsnamnet och satt en klocka på väggen.
Gyllenhammars pensionat är beläget intill järnvägsstationen. Det var järnvägshotell under järnvägens glansdagar.
Kvarnen i Rogslösa intill järnvägen.
Järnvägsstationen i Rogslösa intill nuvarande stationsvägen.
Andra sidan av stationshuset i Rogslösa. En annan tid i Rogslösa.
Mellan Rogslösa och Herrestad låg Källstad hållplats längs vägen ned till Källstad kyrka. Idag är byggnaden riven. Här ser vi Herrestad stationshus. Observera perrongen vid den gula lastaren.
Arneberga station mellan Herrestad och Vadstena.
Magasin vid Arneberga station. Mellan Arneberga och Vadstena låg Norehoff lastplats. Det var sockerbetor man lastade på järnvägen där.
Motorvagn och järnvägsvagn vid Vadstena station. I bakgrunden lokstallarna. Idag är allt musealt.
Vadstena stationshus ännu i bruk.
Stationsområdet i Vadstena med arbetsvagn och lokstallarna längst bort.
Lokstallarna i Vadstena. En liknande byggnad fanns i Ödeshög.
Lokstallarna återigen.
Aska stationshus idag.
Aska stationshus 1901. Aska stationshus på 1920-talet. Av Fågelsta station återstår inget trots att den en gång var en viktig en järnvägsknut. Här passerade tågen på järnvägen Mjölby Krylbo och tågen på Mellersta Östergötlands järnväg mellan Ödeshög och Linköping.
Så här såg stationen ut. SLUT