Tidningarna och läsbarheten Jana Holsanova, Henrik Rahm och Kenneth Holmqvist Titeln på vårt bidrag till festskriften anknyter förstås till Christer Platzacks avhandling om läsbarhet (Platzack 1974) där olika texters läsbarhet testas empiriskt genom att undersöka hur mycket försökspersonerna minns omedelbart efter att de läst texterna. På så sätt lyckades Platzack visa att texters svårighetsgrad och läsbarhet är ett betydligt mer sammansatt fenomen än den syn som dominerade den dåvarande läsbarhetsforskningen (t.ex. läsbarhetsindex, Björnsson 1968). Den sociosemiotiska forskningen har gett oss modeller för format- och textanalys i tidningar (Kress & van Leeuwen 1990, 1996, 1998, Ledin 2000). Forskare har analyserat tidningslayout i termer av semiotiska rum och formulerat antaganden om meningsfulla enheter och troliga läsvägar i tryckta medier (Melin och Pettersson 1991, Melin 1995, 2000). Emellertid är det fortfarande oklart är hur väl de postulerade semiotiska enheterna i en tidning sammanfaller med de enheter som tidningens läsare uppfattar (jfr Holsanova 1999, Holsanova och Holmqvist u.u.). I denna artikel ska vi kort visa två sätt att analysera ett tidningsuppslag i Svenska Dagbladet. Syftet är att testa hypoteser som genereras av den sociosemiotiska forskningen mot empiriska resultat från läsarnas autentiska interaktion med tidningar. 1 Det semiotiska rummet Vår utgångspunkt är att se uppslaget som ett semiotiskt rum utifrån Kress och van Leeuwens (1996) försök att skriva en visuell grammatik. Begreppet semiotiskt rum innebär att betydelsen skapas i ett samspel mellan de verbala enheterna och de visuella uttrycksmedlen. De verbala enheterna på ett tidningsuppslag domineras förstås kvantitativt av själva texterna, det som på journalistprosa kallas brödtext. Minst lika viktiga är dock paratexterna, ett samlingsbegrepp för de olika beledsagande texter som knyts till brödtexten. Hit hör rubriker, mellanrubriker, bildtexter, nedryckare (ett slags komprimerad ingress som följer direkt efter textrubriken) men även paratexter av ett mer globalt slag som återkommande vinjetter, tematiska markeringar eller de markeringar som anger till vilken avdelning sidorna hör (t.ex. Inrikes, Världen, Ekonomi). Paratextbegreppet diskuteras grundligt i Rahm (2002) där det bl.a. används för indelningar och analyser av genrer i dagspress. 55
Även Melin (2000) diskuterar paratexter i sin beskrivning av hur brukstexter förändrats sedan datorernas definitiva genomslag under 90-talet i syfte att visa hur samspelet mellan grafiska och verbala uttrycksmedel sker. Inom svensk forskning är Ledin (2000) den viktigaste tillämpningen av det semiotiska rummet för analyser av tidningsuppslaget. 2 Material och metod För våra analyser har vi valt ett tidningsuppslag, sidan 16 17 ur Svenska Dagbladet 5/9 2002 (se figur 2). Nedan visas två olika analyser av detta tidningsuppslag. Först närmar vi oss texten deduktivt i den sociosemiotiska analysen. I det andra steget redovisar vi resultaten av ögonrörelsemätningar av uppslaget, d.v.s. med en induktiv metod. Slutligen diskuterar vi resultaten av de två analysmetoderna. Vi vill understryka att den sociosemiotiska analysen har gjorts helt utan kännedom om resultaten från ögonrörelsemätningarna. 3 Den sociosemiotiska analysen Innan vi går in på den första analysen ska vi återknyta till Kress och van Leeuwen (1996:186ff) genom att kort presentera deras teoretiska modell för hur informationsstrukturen i det semiotiska rummet kan analyseras. I modellen finns tre kombinerbara dimensioner: den vertikala, den horisontella och centrum-periferi-dimensionen. I den vertikala dimensionen återfinns den generella information överst och den mest specifika underst. Den horisontella dimensionen har den givna informationen till vänster och den nya till höger. Den tredje dimensionen för informationsstrukturering, centrum-periferi, kan ses som ett sätt att sortera informationen efter det viktigaste i centrum och det av mindre betydelse utanför centrumpositionen. Men denna dimension kan också fungera som en förmedlande länk mellan de två övriga. Se Rahm (u.u.) där bl.a. dessa dimensioner används i analyser av direktreklamtexter. Den sociosemiotiska analysen inleds med hypoteser om den översiktliga skanningen av uppslaget. I vänstra övre hörnet på vårt tidningsuppslag finns rubriken Vem ska ha priset? Den är mycket framträdande p.g.a. typsnittets storlek och layouten med vita versaler mot mörk bakgrund. Korsandet av de två linjära dimensionerna skulle innebära att detta är platsen för generell och känd information. Den bestämda formen av substantivet priset indikerar att informationen är given, men detta är förstås en pseudogiven information. Det förment bekanta kan fungera som ett lockmedel till fortsatt läsning av annonsen som uppmuntrar till förslag på pristagare för olika journalistpris. I så fall blir informationen mer specifik ju längre ner i annonsen läsaren fortsätter. Den mest specifika informationen blir uppräkningen av personerna som sitter i prisnämnden och bakgrundsinformationen att priset utdelas sedan 1966. 56
Men är troligt att läsningen går till så här? Nej, så är knappast fallet om man betraktar uppslaget som en semiotisk enhet som läsaren snabbt ögnar igenom under uppskattningsvis några tiotal sekunder innan uppmärksamheten flyttas till nästa uppslag. En rimlig utgångspunkt är att det grafiskt framträdande i första hand fångar uppmärksamheten, vilket skulle innebära en diagonal skanning i riktning mot högerhalvans undre där blickfånget blir ett fotografi av demonstranter och plakat och textrubriken Studentilska mot bostadsbrist. I nedryckaren till texten får så läsaren veta att texten tar upp en prototypisk nyhetshändelse, det som hänt sedan gårdagens tidningsutgåva, eftersom det står att demonstrationen skedde igår. Placeringen av artikeln på uppslagets undre högra del innebär enligt Kress och van Leeuwen att informationen ska vara ny och mer specifik. Frågan är om detta påverkar läsningen. I yttermarginalen på högermarginalen finns en s.k. notistarm, alltså en samling korta nyhetstexter. Den enda rimliga tolkningen av dessa texter är att de läses enligt den horisontella dimensionen eftersom de är separata texter och placerats i notistarmen för att de är korta referat av nya, okända händelser. Paratexterna spelar en viktig roll för denna spalt. Längst upp finns de globala paratexterna Val 2002 och Nyheter. Den första indikerar det gemensamma temat för spalten, det svenska riksdagsvalet september 2002. Paratexten Nyheter (som förekommer på föregående och efterföljande uppslag) gäller inte bara för notistarmen utan signalerar även att hela uppslaget hör till nyhetsavdelningen. I notistarmen är den fjärde texten grafiskt framträdande vilket skulle innebära att den uppmärksammas redan när läsaren skannar över uppslaget. Till det finns det flera skäl: Texten har en betydligt större rubrik än de övriga, den föregås av paratexten Fråga & Svar (som signalerar en känd avdelning i tidningen) och illustreras med ett fotografi av den intervjuade. Mitt på uppslaget finns två längre texter. Båda bör läsas enligt den vertikala dimensionen med den mest generella informationen i rubrik och nedryckare. Ingen av dem är grafiskt framträdande, och det är därför inte motiverat att anta att de tas med i den första skanningen när läsaren skaffar sig överblick över det semiotiska rummet. Om och när läsaren uppmärksammar uppslaget närmare spelar sannolikt paratexterna stor roll. Då ingår förmodligen dels textrubrikerna till de nämnda två artiklarna, dels notistarmens globala paratexter samt notisrubrikerna. 4 Empiriska resultat av ögonrörelsemätningarna Det analyserade uppslaget ur Svenska Dagbladet har använts i samband med en uppvisning på konferensen Society for Newspaper Design/Scandinavia som ägde rum i Malmö september 2002. I konferenslokalen fanns ett drop-in-laboratorium för att undersöka tidningsläsning med ögonrörelsemätning (s.k. 57
eyetracking) 1. Kenneth Holmqvist och Constanze Wartenberg som demonstrerade utrustningen erbjöd alla som ville att läsa ett uppslag, få se sina egna ögonrörelser över uppslaget, samt få veta lite om forskningen på detta område. Samtliga försökspersoner var aktiva inom tidningsvärlden. Varje försöksperson kunde själv välja ett av fem uppslag. Fem personer av totalt 17 testade valde att läsa uppslaget i Svenska Dagbladet som analyseras nedan. Uppslaget hängdes upp bakom en kalibreringstavla (en vit skärm med nio punkter), försökspersonen satte sig ned ca 80 cm från uppslaget och ögonrörelsemätaren kalibrerades. Försökspersonen instruerades att börja läsa samtidigt som kalibreringstavlan togs bort och uppslaget framträdde. Försökspersonerna läste uppslaget utan tidsbegränsning. Vilka resultat finns från ögonrörelsemätningarna? Ett första intryck om de autentiska vägarna genom tidningsuppslaget hos de fem försökspersonerna får vi av ögonrörelsemönstren i figur 1. Bilderna innehåller så kallade scan paths från den första minuten av läs- och skanningsaktiviteten hos varje försöksperson 2. I högra nedre hörnet av varje bild finns en mörk ifylld ring som representerar 1 sekund. Ringarna markerar fixeringar, d.v.s. korta pauser (i genomsnitt omkring 170 millisekunder) då vi landar med blicken och hämtar in information. Linjerna markerar sackader, d.v.s. korta snabba hopp (20-50 millisekunder), då vi ändrar ögats position för att komma till nästa landningsplats. Under sackaden är vi i princip blinda och kan inte kan ta in någon information. Först en kommentar när det gäller tidningsläsning i allmänhet. Ögonrörelseforskningen visar följande mönster: Tidningsläsare läser inte i vanlig mening utan skannar uppslaget i jakt på ingångspunkter. När de hittat en intressant ingångspunkt slutar de skanna och börjar en kort stunds läsning. Snart fortsätter skanningen igen tills läsarna hittat nästa intressanta ingångspunkt, etc. Enligt Garcia och Stark (1991) och Hansen (1994) är den vanligaste ingångspunkten en prominent rubrik, (färg)bild eller nedryckare. Det finns alltså inte någon översiktlig skanningsfas före den faktiska läsningsfasen, utan skanning och läsning varvas kontinuerligt. 1 Den använda eyetrackern var en SMI iview RED II 50 Hz pupil/corneal reflex. 2 Om proportion av scanning och läsning i nät- och papperstidningar se Holmqvist et al. (u.u.). 58
Figur 1: Första minuten av tidningsläsning hos fem personer, framställd som scan paths. För att kartlägga i detalj det som läses först, mest och djupast på uppslaget, har vi genomfört tre typer av analyser. 4.1 I vilken ordning uppmärksammades uppslagets delar? Första analysen fokuserar på läsvägar och läsprioriteringar. Uppslaget har segmenterats i 10 ytor (se figur 2): Vem ska ha priset? [RUBRIK], Hela journalistpriset [ANNONSTEXT], 39-åringen, Två notiser, Piggvar [ANNONS], Koldioxidskatten, Studentilska [BILD], Studentilska [TEXT], Valspalten till höger, Frihetsfeminism. Ytorna avser hela texten, rubriken eller bild med bildtext. I ett fall avser ytan två korta artiklar på en grafisk tydligt avgränsad yta. 59
Figur 2: Tio definierade ytor i uppslaget För varje person har vi sedan kartlagt i vilken temporal ordning dessa definierade objektytor uppmärksammats visuellt under den första minuten av tidningsläsningen. Poängen från varje persons rangordning (plats 1 = 10 poäng, plats 2 = 9 poäng etc.) har sedan räknats samman (se tabell 1). Tabell 1. Temporal rangordning av de visuellt uppmärksammade tidningsytorna på uppslaget. Rangordning Objekt Poäng 1. Koldioxidskatten 44 2. 39-åringen 38 3. Valspalten 31 4. Frihetsfeminism 29 5. Studentilska [BILD] 27 6. Studentilska [TEXT] 24 7. Två notiser 17 8. Hela journalistpriset 16 [ANNONSTEXT] 9. Vem ska ha priset? 7 [RUBRIK] 10. Piggvar [ANNONS] 6 60
Nyhetsartikeln om koldioxidskatten sågs i genomsnitt först. Resultatet kan motiveras av artikelns placering och utformning: Dels ligger den på en högersida, och första blicken dras oftast till högersidan (Garcia & Stark 1991). Dels innehåller den stora rubriker och är den dominerande artikeln på den sidan. Artikeln om 39-åringen hamnar på andra plats. Skälen för det kan vara både layoutmässiga och innehållsliga: Ingången till artikeln utgörs av en stor rubrik, och artikeln ligger på vänstersidan. Som empirisk forskning visar (Garcia och Stark 1991, Holmqvist et al. u.u.), ligger den andra lästa artikeln ofta på vänstersidan. Artikeln är dessutom av skandaltyp, vilka brukar ha högt läsvärde både på nät och i papper (jfr. Holmqvist et al. u.u., Holsanova och Holmqvist u.u.). Valspalten inklusive Frihetsfeminism uppmärksammades som tredje respektive fjärde textyta. Den innehållsliga motiveringen för detta är att hela högersidan är valrelaterat material och att mätningarna gjordes 5 september, alltså kort före riksdagsvalet 2002. Förutom aktualiteten finns här en bild och en provokativ titel som drar uppmärksamheten till Frihetsfeminism. Hela högerspalten är dessutom väldesignad med tydliga paratexter. Studentilska [BILD] och Studentilska [TEXT] hamnar på femte och sjätte plats. Att artikelbilden kommer före den tillhörande texten är normalt eftersom bilder ofta fungerar som ingångar till texter. Konstigt är dock att inte bilden kommer högre i rangordningen, särskilt med tanke på dess dramatiska innehåll med demonstrationsplakat som har ord som HJÄLP och KRIS. Bilder brukar komma tidigt under skanningen, men den här bilden sitter långt ner och tydligen har koldioxidskatten tagit över. Därefter kommer textytan Två notiser. Notiserna är små och är placerade utanför den konventionella notisspalten. De kan därför tyckas obetydliga, men de ligger på den position på uppslaget som i genomsnitt är mest läst, dv.s. strax till vänster om mitten av uppslaget (Garcia & Stark 1991, Widman & Polansky 1990, Hansen 1994, Hansen 1998). Hela journalistpriset uppmärksammas mycket sent, trots att det till ytan är det största objektet, att rubriken Vem ska ha priset är mycket stor och färglagd, och att läsarna är journalister, alltså rätt målgrupp. Allt detta hjälper inte. Läsarna känner förmodligen igen att detta är reklam vilket medför att textytan hamnar sent i läsordningen. Faktum är att man i genomsnitt tittar först på texten under rubriken och först därefter på den stora, röda rubriken. Det innebär att det specifika läses före det generella vilket går emot antaganden i den sociosemiotiska analysen. Kanske är rubriken så överdrivet stor och braskande att läsarna just därför går förbi den. Piggvar hamnar sist just för att det rör sig om reklam. 61
4.2 Hur länge uppmärksammades uppslagets delar? Målet med den andra analysen var att kartlägga vilka områden i uppslaget som lästes mest. För varje person har vi fastställt hur mycket de enskilda objekten har uppmärksammats visuellt i procent av den totala lästiden. Sedan har vi räknat ut den genomsnittliga lästiden inom objekten (se tabell 2 nedan). Tabell 2. Rangordning av de mest visuellt uppmärksammade tidningsytorna på uppslaget i procent av den totala lästiden. Rangordning Objekt % av den totala lästiden 1. 39-åringen 39,3 2. Valspalten 16,5 3. Koldioxidskatten 10,9 4. Frihetsfeminism 9,4 5. Två notiser 7,7 6. Studentilska [BILD] 6,8 7. Studentilska [TEXT] 4,7 8. Hela journalistpriset 3,0 [ANNONSTEXT] 9. Piggvar [ANNONS] 0,7 10. Vem ska ha priset? [RUBRIK] 0,1 Resultaten visar att den sensationsinriktade artikeln om 39-åringen lästes längst tid. Alla fem försökspersoner läste artikeln. Valspalten (på andra plats) inklusive Frihetsfeminismen (på fjärde plats) var aktuella, provokativt formulerade och väl utformade och fick därför mycket stor andel av lästiden. Koldioxidskatten som hamnade på tredje plats lästes av alla och rätt länge. Även Två notiser (på femte plats) drog till sig uppmärksamhet rätt länge trots att de var korta. Studentilska [BILD] blev skannad förhållandevis länge av läsarna. Bilder brukar inte ha så lång lästid, men denna bild är komplex och tillåter längre läsning 3. Studentilska [TEXT] lästes faktiskt kortare tid än bilden. Skälet kan vara att även bilden innehöll text som blev läst. Hela journalistpriset är reklam som har spatiös text, vilket går snabbt att läsa. 2 av 5 läste den dock inte alls. Rubriken Vem ska ha priset lästes bara av 2 av 5 och under mycket kort tid. Reklam piggvar lästes minst tid av alla. 3 av 5 läste den inte alls. 4.3 Hur noga uppmärksammades uppslagets delar? I resultaten av den andra analysen har vi kommenterat att vissa objekt i uppslaget var luftiga, medan andra innehöll mycket text på en liten yta. För att 3 Bildläsning utforskas detaljerat i Holsanova (2001) där den bl.a. kopplas till talspråklig bildbeskrivning. 62
göra jämförelsen mera rättvis har vi slutligen räknat fram hur noga uppslagsobjekten lästes. Måttet för noggrannhet eller läsdjup var antalet millisekunder per kvadratcentimeter objektyta. 4 På basis av detta kunde följande rangordning fastställas: Tabell 3. De mest uppmärksammade tidningsytorna på uppslaget. Rangordning Objekt Millisekunder per kvadratcentimeter objektyta 1. 39-åringen 207 2. Två notiser 134 3. Frihetsfeminism 110 4. Valspalten 48 5. Studentilska [TEXT] 45 6. Studentilska [BILD] 41 7. Koldioxidskatten 40 8. Piggvar [ANNONS] 7 9. Hela journalistpriset 6 [ANNONSTEXT] 10. Vem ska ha priset? [RUBRIK] 1 När vi mäter läst tid per ytenhet ändras rangordningen. 39-åringen är fortfarande på första plats med läsdjupet på 207 ms/cm2 i genomssnitt. I jämförelse får 39-åringen fem gånger intensivare läsning än övriga stora texter, t.ex. Koldioxidskatten. Två notiser hoppar upp på andra plats med en läsintensitet på 134 ms/cm2 i genomsnitt eftersom korta texter oftare blir lästa till slutet än långa (Hansen 1994). Frihetsfeminismen (110 ms/cm2) hamnar på tredje plats, nästa lika intensivt läst som Två notiser. Övriga större texter, d.v.s. Valspalten (48 ms/cm2), Studentilska [TEXT] (45 ms/cm2), Studentilska [BILD] (41 ms/cm2) samt Koldioxidskatten (40 ms/cm2) läses av alla med ungefär lika stor noggrannhet. Men betydligt mindre än de två ovan. Minst läsning per ytenhet har dock annonsen Piggvar (7 ms/cm2), Hela journalistpriset (6 ms/cm2) och Vem ska ha priset? (1 ms/cm2). Detta är ca en sjättedel av djupet hos de fyra större texterna, och ca en trettiondedel av 39-åringen. 5 Diskussion Framträder den sociosemiotiska analysens enheter i ögonrörelsedata? Kan man se att läsaren uppfattar enheterna? Jo, i skanningen ser man att läsare integrerar vissa enheter, t.ex. valspalten eller bildtexten med den tillhörande artikeln. 4 Givet fast radavstånd och teckenstorlek motsvarar detta mått direkt antal millisekunder per bokstav. Hansen (1994) använder ett annat mått på läsdjup. Läsdjupet beräknas som den mängd text i procent av hela artikelns längd, som blivit läst. 63
Artiklarna läses sällan till slut. Läsaren lämnar texten mitt i nedryckaren, kastar sig till slutet av en redan tidigare uppmärksammad text eller till en rubrik på en annan sida, och återvänder kanske sedan till den första texten för att läsa de sista tre raderna i den. Vare sig i det horisontella eller i det vertikala ledet följer läsningen de sociosemiotiska enheterna. Tidningsläsning är en mycket mer dynamisk företeelse än dessa enheter förutsätter. Även när det gäller annonsen Hela journalistpriset (särskilt dess rubrik) går de empiriska resultaten emot antagandena i den sociosemiotiska analysen: Annonsen läses av mycket få personer, och när den läses uppmärksammas den specifika informationen i nedre delen först och den allmänna informationen i den övre rubriken därefter. En förklaring till detta kan vara tidningsmakarens eviga dilemma, nämligen läsarnas instiktiva motvilja mot reklamtexter, som gör att annonser undvikes även när de som i detta fall är utformade för att väcka maximal uppmärksamhet på uppslaget. Förhoppningsvis har vi lyckats att övertyga om att det lönar sig att testa hypoteserna om ingångar och läsvägar empiriskt. De skannings- och läsmönster som kommer fram tyder på att det inte finns enhetliga vägar igenom uppslaget. Även om de fem försökspersonerna kom från tidningsvärlden hade de ingen likartad syn på uppslaget. Semiotiska rum har alltså skapas på olika sätt av läsarna. För att kunna göra mer generella slutsatser om hur semiotiska rum skapas krävs förstås ett stort antal försökspersoner. Om läsbeteendet och läsvägarna ska kartläggas i detalj bör den sociosemiotiska analysen kompletteras med ögonrörelsemätning.tack vare ögonrörelsemätningen kan vi exakt kan följa ögat och se vad som fixeras och när. Blicken kan avslöja vägar genom texten, vägar genom bilden samt de kopplingar som skapas mellan text och bild. Om ögonrörelsedata dessutom kombineras med simultana eller retrospektiva verbala protokoll samt med intervjumetoder (jfr Holsanova 2001, Holsanova och Holmqvist u.u.) kan analysen ge en mycket mer detaljerad bild av läsarnas interaktion med mediet. Kombinationen gör det möjligt att utforska både läsarnas beteende, rationalitet bakom beteendet, förväntningar och attityder. Litteratur Björnsson, Carl-Hugo. 1968. Läsbarhet. Stockholm: Liber. Garcia, Mario R. och Pegie A. Stark. 1991. Eyes on the News. St. Petersburg, Florida: The Poynter Institute. Hansen, John Paulin. 1994. Analyse af læsernes informationsprioritering. Kognitiv Systemgruppen Forskningscenter Risø, Roskilde, juli 1994. Hansen, John Paulin. 1998. Analys av Gula Sidorna. Presentation på Risø-Lund mötet, Lunds universitet, Avdelning för Kognitionsforskning. Holmqvist, Kenneth, Jana Holsanova, Maria Barthelson och Daniel Lundqvist. (under utgivning). Reading or scanning? A study of newspaper and net paper reading. I The 64
Mind s Eye. Cognitive and Applied Aspects of Eye Movement Research, section 5: Eye movements in media applications and communication, red. J. Hyönä, R. Radach och H. Deubel. Elsevier Science. Holsanova, Jana och Kenneth Holmqvist. under utgivning. Med blick på nätnyheter Ögonrörelsestudier av läsning i nätbaserade tidningar. I Mediekulturer Hybrider och förvandlingar, red. Claes-Göran Holmberg och Jan Svensson. Holsanova, Jana. 1999. Olika perspektiv på språk, bild och deras samspel. Metodologiska reflektioner. I Alla tiders språk, red. Inger Haskå and Carin Sandqvist. Lundastudier i nordisk språkvetenskap A 55, 117 126. Lund: Lund University Press. Holsanova, Jana. 2001. Picture Viewing and Picture Description: Two Windows on the Mind. Doctoral dissertation. Lund University Cognitive Studies 83. Lunds universitet, Filosofiska institutionen, Avdelningen för kognitionsforskning. Kress, Günther och Theo van Leeuwen. 1996. Reading Images The Grammar of Visual Design. London & New York: Routledge. Kress, Günther och Theo van Leeuwen. 1990. Reading images. Deakin University: Deakin University Press. Kress, Günter och Theo van Leeuwen. 1998. (The Critical) Analysis of Newspaper Layout. I Approaches to Media Discourse, red. A. Bell och P. Garrett, 186 219. Oxford: Blackwell. Ledin, Per. 2000. Veckopressens historia Del II Rapport nr. 29 från projektet Svensk sakprosa. Lunds universitet, Institutionen för nordiska språk. Melin, Lars och Rune Pettersson. 1991. Bild och bildtexttexter i läroböcker. Stencil. Stockholms universitet, Institutionen för nordiska språk. Melin, Lars. 1995. Grafisk pyttipanna. Om text och grafisk form i läroböcker. I Läroboksspråk. Om språk och layout i svenska läroböcker. Ord och Stil 77 123. Uppsala: Hallgren & Fallgren. Melin, Lars. 2000. Språk som syns Om grafiska formens samspel med verbalt språk. Språkvårdssamfundets skrifter 31. Uppsala: Hallgren & Fallgren. Platzack, Christer. 1974. Språket och läsbarheten en studie i samspelet mellan läsare och text. Lund: Gleerups. Rahm, Henrik. 2002. Journalistikens anatomi Analyser av genrer och textmönster i fem strejkbevakningar i svensk dagspress 1879 1996. Lundastudier i nordisk språkvetenskap A 58. Lunds universitet, Institutionen för nordiska språk. Rahm, Henrik. (under utgivning). Att märkas i mediabruset hybridformer och genrer i reklamdiskurs. I Mediekulturer Hybrider och förvandlingar, red. Claes-Göran Holmberg och Jan Svensson. Widman, Leif and Sharon H. Polansky. 1990. Annonsläsning: En ögonrörelseundersökning av DN-läsare. Opublicerad rapport. Stockholm: Dagens Nyheter. Jana Holsanova, Avdelningen för kognitionsforskning, Filosofiska institutionen, Lunds universitet Henrik Rahm, Institutionen för nordiska språk, Lunds universitet Kenneth Holmqvist, Avdelning för kognitionsforskning, Filosofiska institutionen, Lunds universitet 65