Frågor med lösningsförslag- Miljörätt Fråga 1 Anna-Lena och Raymond bor i en stor villa på sin fastighet i en by utanför Umeå. På fastigheten har de en hundgård där deras två hundar vistas under dagtid. De skäller glatt när husse eller matte kommer för att ta med dem på dagens tre till fyra promenader utanför inhägnaden. Grannarna kontaktar kommunens miljökontor och säger att de kräver att Anna-Lena och Raymond ska förbjudas att ha hundar då det är en störande verksamhet. Omfattas denna fråga av miljöbalkens bestämmelser? Är det sannolikt att kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd (som utgör tillsynsmyndighet) kommer att förbjuda eller ställa upp krav på försiktighetsåtgärder när det gäller Anna-Lena och Raymonds hundar? Lösningsförslag: Omfattas denna fråga av miljöbalkens bestämmelser? Miljöbalkens tillämpningsområde framgår inte uttryckligen i någon särskild bestämmelse i balken. De regler i balken som har det vidaste tillämpningsområdet är de allmänna hänsynsreglerna. Därför kan en bedömning av om någon regel i balken är tillämplig med fördel inledas med att det utreds om dessa regler är tillämpliga. De allmänna hänsynsreglerna omfattar verksamheter och åtgärder, om åtgärderna inte är av försumbar betydelse i det enskilda fallet, MB 2:1. Verksamheterna och åtgärderna ska ha betydelse utifrån målsättningen att främja en hållbar utveckling såsom detta kommer till uttryck i miljöbalkens portalparagraf MB 1:1. I denna paragrafs andra stycke anges i stort vad som krävs för att miljöbalkens mål ska kunna uppnås. Det övergripande kravet återfinns i den första punkten där det anges att människors hälsa och miljön ska skyddas mot skador och olägenheter. Det som anges i de efterföljande punkterna är viktiga exempel på vad som krävs för att kravet i den första punkten ska kunna tillgodoses. De allmänna hänsynsreglerna omfattar således verksamheter och åtgärder som har reell betydelse för målet att främja en hållbar utveckling, som övergripande handlar om skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter.
I detta fall har Anna-Lena och Raymond en hundgård på sin tomt i ett villakvarter där deras två hundar vistas under dagtid. Hundhållningen är något som pågår kontinuerligt, alltså en sorts verksamhet. Har då verksamheten reell betydelse för målet att främja en hållbar utveckling? Kan verksamheten ha betydelse när det gäller skydd för människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter? Djurhållning är något som typiskt sätt kan ge upphov till bland annat ljud, lukt och diverse utsläpp. Sådant brukar typiskt sett utgöra olägenheter och kan i större omfattning även innebära skador enligt miljöbalken, se särskilt MB 9:3 när det gäller olägenheter. Utgångspunkten är därför att de allmänna hänsynsreglerna är tillämpliga. Svaret på den första frågan blir således ja, miljöbalken är tillämplig då de allmänna hänsynsreglerna i balkens 2 kapitel är tillämpliga. Till miljöbalkens bestämmelse hör även eventuell följdlagstiftning, alltså de regler som tillkommit efter bemyndigande i miljöbalken. I 36 i förordningen (1998:808) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH) finns en bestämmelse som anger att husdjur ska förvaras och skötas så att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. Detta innebär en specificering av de krav som ska uppfyllas vid djurhållning. Denna specialregel gäller före (eller i stället för) de allmänna kravreglerna i 2 kapitlet. De allmänna hänsynsreglerna är dock fortfarande tillämpliga i den mån de reglerar andra frågor (t.ex. när det gäller skador). Om ni känner till t.ex. den särskilda regeln om husdjur i 36 FMH så kan ni svara på den första frågan, alltså om miljöbalken är tillämplig, genom att direkt hänvisa till denna paragraf (frågan är ju inte här vilka bestämmelser som är tillämpliga utan om miljöbalken över huvud taget är tillämplig). Är det sannolikt att miljö- och hälsoskyddsnämnden kommer att förbjuda eller ställa upp krav på försiktighetsåtgärder när det gäller Anna-Lena och Raymonds hundar? Nämnden har som tillsynsmyndighet en skyldighet att se till att balkens regler följs, MB 26:1. En tillsynsmyndighets ska vid behov utförda förelägganden och förbud, MB 26:9. Finns det något behov av förbud eller förelägganden om försiktighetsåtgärder? Att hundar skäller och således ger upphov till ljud kan utgöra en olägenhet för människors hälsa enligt MB 9:3. Enligt 36 FMH ska djurhållning ske så att olägenheter för människors hälsa inte uppstår. Utifrån det som anges i uppgiften så skäller de två hundarna glatt när husse eller
matte kommer för att ta med dem på dagens tre till fyra promenader utanför inhägnaden. Detta är alltför ringa för att utgöra en olägenhet för människors hälsa enligt MB 9:3. Det är alltså inte sannolikt att kommunen kommer att ställa upp några krav på Anna-Lena och Raymonds hundhållning och det kommer definitivt inte att bli aktuellt med något förbud. Fråga 2 Hanna bor i centrum av Björkstaden. Hannas lägenhet ligger endast ca 10 meter från en starkt trafikerad väg (E4) som går rakt genom staden. Under flera år har det varit känt att utsläppen från E4:an vid Hannas bostadsområde innebär att flera miljökvalitetsnormer för luft överskrids. De normer som överskrids är gränsvärdesnormer enligt miljöbalkens 5 kap. 2 1 stycket 1 p. Utsläppen till luft överskrider alltså de störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse. På en sidoväg till E4:an som också går intill Hannas lägenhet pågår en ombyggnad av vägen, som syftar till att underlätta för trafiken (särskilt stadsbussarna) att så att trafiken inne i centrum ska minska. Just nu innebär ombyggnaden av sidovägen att utsläppen till luft i än större utsträckning än tidigare överskrider miljökvalitetsnormerna för luft. På sikt kommer dock ombyggnaden sannolikt att innebära att utsläppen till luft minskar. Bedöm om ombyggnaden av sidovägen utanför Hannas lägenhet är oförenlig med miljöbalkens hänsynsregler. Lösningsförslag: Ombyggnaden är en åtgärd eller en del av en verksamhet då den aktör som bygger om antagligen är verksam på olika ställen i följd, som måste anses betydelsefull utifrån målet att främja en hållbar utveckling enligt MB 1:1. Detta då människors hälsa riskerar att ta skada och/eller utsättas för olägenheter. Mot bakgrund av detta är de allmänna hänsynsreglerna tillämpliga enligt MB 2:1. De övergripande kraven på försiktighetsmått återfinns i MB 2:3. Verksamhetsutövaren ska se till att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Då det rör sig om yrkesmässig verksamhet ska dessa krav uppfyllas genom användande av bästa möjliga teknik. Vi vet att ombyggnaden innebär att utsläppen till luft i än större utsträckning än tidigare överskrider miljökvalitetsnormerna för luft. Att miljökvalitetsnormerna överskrids innebär att
utsläppen till luft överskrider de störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse. Här föreligger alltså en olägenhet av betydelse enligt MB 9:3 och det ska alltså ställas diverse krav på verksamheten enligt MB 2:3 och övriga hänsynsregler i den mån kraven inte är orimliga enligt MB 2:7. Finns det något krav i hänsynsreglerna som gör att vägombyggnaden inte är tillåten och med andra ord är oförenlig med de allmänna hänsynsreglerna? När en verksamhet eller åtgärd ger en ökad förorening eller störning och kan antas på ett inte obetydligt sätt bidra till att en miljökvalitetsnorm, som är gränsvärdesnorm enligt MB 2:7 1 st. 1 p., inte följs, får verksamheten bara tillåtas om den uppfyller någon av punkterna i MB 2:7 3 st. Som framgår av uppgiften så är de normer som överskrids gränsvärdesnormer. Ombyggnaden sker mitt i en stad, och den utökade störningen borde inte vara försumbar. Här måste vi alltså hitta stöd i någon av de tre punkterna i MB 2:7 3 st. för att verksamheten ska vara möjlig att tillåta. Den tredje punkten gör det möjligt att tillåta verksamheter och åtgärder som den aktuella vägombyggnaden, då den sannolikt ökar förutsättningarna för att följa normen ökar i ett större sammanhang. Utbyggnad av kollektivtrafiken, som med inledande föroreningar och störningar leder till en långsiktig förbättring, anges som ett exempel på vad som faller under denna punkt i förarbetena (prop. 2009/10:184, sida 74). Slutsatsen är att utifrån den begränsade information vi har så är vägombyggnaden i vart fall inte helt oförenlig med miljöbalkens hänsynsregler.
Fråga 3: I MB 15:6 framgår att producenter kan få ett ansvar för att samla in och ta hand om uttjänta produkter. I Sverige finns idag producentansvaret för bland annat förpackningar, däck, returpapper, bilar, elektriska och elektroniska produkter (inklusive glödlampor och viss belysningsarmatur) och batterier. För att möta myndigheternas krav om att ta ansvar för insamlingen och återvinningen har näringslivet (industri och handel) gått samman och bildat materialbolag. Denna fråga handlar om fem materialbolag och ett annat bolag LBB AB (LBB). De fem materialbolagen har gett LBB i uppdrag att: 1. Ställa i ordning en återvinningsstation, vilket innebär att LBB skall hårdgöra markytan och eventuellt inhägna den. 2. Underhålla mark och inhägnader så att återvinningsstationen är hel, klottersanerad och i övrigt i sådant skick att den är väl ägnad för den verksamhet den används för. 3. Vidare är LBB skyldigt att låta textil- och tidningsinsamlande företag till självkostnadspris ställa upp insamlingsbehållare på återvinningsstationen. 4. Införskaffa och vidmakthålla samtliga tillstånd som behövs, t.ex. bygglov och/eller polismyndighets tillstånd. 5. Ansvara för återställning av de upplåtna markytorna när avtalet upphör. 6. Tömma behållare för glas, metall och plast. LBB iordningställde återvinningsstationen (efter inhämtande av bygglov etc.) och påbörjade verksamheten där i början av juni år 2006. På återvinningsstationen sorteras i dagsläget avfall (som inte klassas som farligt avfall) i en mängd som uppgår till ca 5000 ton per kalenderår. Sorteringsverksamheten innebär att det även sker en viss mellanlagring av avfall på återvinningsstationen, innan avfallet transporteras vidare. Den totala mängden avfall som mellanlagras uppgår vid varje enskilt tillfälle som mest till ca 20 ton avfall. Nu, under våren 2011, har det vid flera tillfällen inkommit klagomål till kommunen avseende bland annat nedskräpning och buller från återvinningsstationen. Om en tillsynsmyndighet skulle ställa några krav på verksamheten vid återvinningsstationen (t.ex. att städa upp), vem ska då myndigheten ställa sina krav mot; de fem materialbolagen eller LBB?
Lösningsförslag: Det är den som bedriver verksamheten, verksamhetsutövaren, som ska se till att de försiktighetsmått som krävs uppfylls, MB 2:1. Någon övergripande definition på vem som ska anses bedriva en verksamhet, och således är verksamhetsutövare, finns inte i miljöbalken. I praxis har frågan om vem som är att anse som verksamhetsutövare lösts så att det är den som anses ha de faktiska och rättsliga möjligheterna att vidta åtgärder mot störningar och olägenheter, som anses vara verksamhetsutövare. I MÖD 2005:64 (SITA) behandlades frågan om det var uppdragsgivarna, i form av materialbolag, eller den verksamhetsutövare som skötte driften av återvinningsstationen (SITA), som tillsynsmyndigheten skulle ställa krav på vid störningar och som därför var skyldig att betala tillsynsavgift. Miljööverdomstolen konstaterade bland annat att verksamhetsutövarbegreppet är problematiskt och att förhållandena i det enskilda fallet är av stor betydelse. Domstolen betonade att SITA, enligt parternas avtal, hade ställt i ordning platsen och också skulle underhålla den så att den hölls i gott skick. Dessutom var det SITA som ansvarade för att de tillstånd och liknande som krävdes fanns. Domstolen ansåg att SITA i detta fall hade en sådan ställning att det både har den faktiska och rättsliga möjligheten att vidta åtgärder mot störningar och olägenheter. SITA skulle därför betraktas som verksamhetsutövare och det var således mot det bolaget som tillsynsmyndigheten skulle ställa eventuella krav. Förhållandena i målet är i stort sett identiska med scenariot ovan och kommunen bör ställa eventuella krav på LBB, då detta bolag har de faktiska och rättsliga möjligheterna att vidta åtgärder mot störningar och olägenheter, och alltså är verksamhetsutövare.
Fråga 4: Fastighetsbolaget BP Bygg AB funderar på att köpa fastigheten Björnen 1:3 i Umeå kommun för att bygga bostäder där. Fastigheten är relativt centralt belägen vilket gör den attraktiv för bostadsbebyggelse. Problemet är att det skett läckage av hälsofarliga ämnen på fastigheten vilket gjort att stora delar av marken på fastigheten Björnen 1:3 är så pass förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa. Föroreningarna uppstod från och med början av år 2009 till och med mitten av år 2010. Läckaget skedde på grund av bristfällig förvaring av kemikalier i den industriverksamhet som bedrivs på fastigheten sedan år 2008 av Kemo AB. Den bristfälliga förvaringen av kemikalier var dock förenlig med det tillstånd och de tillståndsvillkor som reglerade verksamheten då läckaget skedde. Kemo AB:s ägare funderar på att bedriva sin verksamhet på annan ort och är intresserade av att i vart fall få ett bud från BP Bygg AB. Fastighetsbolaget vänder sig nu till dig för att du ska utreda rättsläget inför bolagets beslut om köp eller inte av fastigheten Björnen 1:3. Tänk på att det är viktigt för fastighetsbolaget att bebygga fastigheter som bolaget köper så snabbt som möjligt. Ansvarig miljömyndighet (tillsynsmyndighet) är länsstyrelsen. Lösningsförslag: Förslaget ser annorlunda ut då det är anpassat till det upplägg som vi har vid tentamen på juristprogrammet A Förmåga att identifiera och analysera problem Att frågan rör det reparativa ansvaret för miljöskada i form av hälsofarlig markförorening och vilka juridiska (och sedan ekonomiska) konsekvenser det kan komma att få för fastighetsbolaget vid ett förvärv av fastigheten. Att avhjälpande sannolikt krävs på grund av föroreningarna då de riskerar (kan) medföra skada eller olägenhet för människors hälsa. Att avhjälpande än mer sannolikt kommer att krävas om användningsområdet för fastigheten kommer att förändras från industriverksamhet till bostäder. Att Kemo AB, borde ses som verksamhetsutövare (VU). Att VU borde vara ansvarig vid krav på avhjälpande. Att VU:s ansvar borde omfattas av någon slags skälighetsavvägning.
Hur omfattande Kemo AB:s eventuella ansvar för föroreningsskadorna kan tänkas vara? - Att det borde vara på en lägre nivå än vad som krävs om det ska byggas bostäder på fastigheten. - Att VU följt tillståndsvillkoren och att myndigheterna således har godkänt bristfällig förvaring, vilket kanske borde reducera/påverka bolagets ansvar för avhjälpande? Frågan om vilket ansvar fastighetsbolaget kan tänkas få om fastigheten förvärvas innan dess att miljöskadan åtgärdats: - Kan fastighetsbolaget ses som VU och ha något ansvar vid en sanering inför bostadsbyggande? - Kan fastighetsbolaget få några skyldigheter i egenskap av ägare till den förorenade fastigheten? - (Kan fastighetsbolaget drabbas även av preventiva krav vid byggande på en förorenad fastighet?) - (Kan fastighetsbolaget få krav på sig för t.ex. värdeökning om VU sanerar fastigheten efter köpet?) Om fastighetsbolaget väljer att gå in och avhjälpa föroreningsskadan på egen hand för att snabbt kunna bygga bostäder finns det då möjlighet att i efterhand ställa krav på den aktör som orsakat skadan Kemo AB? (Om avtal diskuteras att ett sådant inte borde kunna hindra myndigheter från att ställa krav utifrån offentligrättsliga miljöregler.) B Förmåga att identifiera och tillämpa relevanta rättskällor och rättsregler Att reparativt ansvar för miljöskador regleras av MB 2:8 och nu gällande 10 kapitlet i miljöbalken (verksamhet och skada efter 2007). Att miljöskada i form av föroreningar som riskerar (kan) medföra skada eller olägenhet för människors hälsa utgör en föroreningskada enligt MB 10:1 1 st. Motsatsvis så har vi inte underlag för att komma fram till att det rör sig om en allvarlig miljöskada då detta kräver betydande risk enligt MB 10:1 2 st. Att Kemo AB, är VU enligt MB 2:8 och 10:2, och att VU ansvarar för miljöskadan enligt samma lagrum.
(Att avhjälpandekrav på Kemo AB kan ställas antingen utifrån de övergripande tillsynsreglerna i MB 26 kap i kombination med MB 10 kap. eller finnas som villkor i tillståndet om att återställa marken vid upphörande av verksamheten.) Att krav på avhjälpande enligt 10 kap. MB ska vara skäliga enligt MB 10:4 vilket bland annat innebär: - Att även om Kemo AB har kostnadsansvar så täcker det bara den sanering som är rimlig vid nuvarande användning av fastigheten dvs. industriverksamhet, och att fastighetsbolaget kommer att få stå för förädlingen av markanvändningen. Se MÖD 2010:19 där det slogs fast att det var oskäligt att ålägga statens Järnvägar att vidta saneringsåtgärder till den del som dessa avsåg att åstadkomma en förädling av områdets användningsområde (från industriverksamhet till bostadsbebyggelse). - Att Kemo AB har följt gällande villkor vid förvaring av kemikalierna och att detta kan vara ett skäl att jämka ansvaret vid skälighetsavvägningen enligt MB 10:4. När frågan har kommit upp i praxis har det klargjorts att det faktum att villkor följts inte ensamt talar för någon jämkning av kostnadsansvaret, men det har handlat om saker som skett för länge sedan. Om en miljömyndighet år 2008 ställer upp villkor som, när de följs, innebär att ett läckage sker, så kan det diskuteras om inte detta kunde tala för en jämkning! Att fastighetsbolaget vid ett förvärv innan sanering skett kan drabbas av bland annat följande krav: - Om fastighetsbolaget vill sanera själva för att snabbt kunna bygga bostäder så kan detta göra fastighetsbolaget till VU enligt MB 10:2. Detta enligt HD dom i NJA 2012 s. 125. Detta är en fördel för fastighetsbolaget som då har möjlighet att föra talan om fördelning av kostnaden för avhjälpandet med stöd av MB 10:6 (och MB 21:1 1 st. 7). - Att fastighetsbolaget hur som helst har ett sekundärt ansvar i egenskap av fastighetsägare enligt MB 10:3 om bolaget skulle köpa fastigheten. - (Att fastighetsbolaget även, vid ett förvärv, kan drabbas av krav (och kostnader) utifrån MB 10:9-10) - (Att fastighetsbolaget kan drabbas av preventiva krav (och kostnader) vid bebyggelsen pga. markföroreningarna enligt MB 2 kapitel.) (Om avtal diskuteras att ett sådant inte borde kunna hindra myndigheter från att ställa krav utifrån offentligrättsliga miljöregler.)
C Förmåga att argumentera för lösningar och slutsatser Detta innefattar bland annat: Att onödig/överflödig text inte skrivs in på ett sätt som gör att den röda tråden försvinner. Att det finns en tydlig koppling mellan fakta, rättskälla och slutsats. Att tolkningen av fakta görs på ett rimligt sätt (så att slutsatserna blir rimliga). Gul färgmarkering= Grundläggande krav. Krävs för mellan 1-3 poäng. Röd färmarkering= Utöver grundläggande krav. Krävs att några/alla dessa punkter finns med för poäng mellan 4-6. Punkter markerade med (parantes) är sådant som inte varit nödvändigt att ta upp men som också kunnat ge poäng.
Fråga 5: Lillbyn ligger i en kommun i inlandet i södra Sverige. Kommunen är populär och inflyttningen ökar för varje år. I dagsläget har kommunen dock fortfarande många obebyggda stränder. Kommunen var snabb att ta till sig den nya formen av möjlighet att bygga närmare stränderna som infördes i och med reglerna om områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Totalt pekade kommunen ut sju markområden inom kommunen som lämpliga för landsbygdsutveckling i strandnära läge i en översiktsplan som beslutades i slutet av år 2012. Dessa sju områden omfattade sammanlagt 89 procent av kommunens stränder (sjöar och vattendrag). Roger Andersson är en välkänd företagare i Lillbyn. Han äger hälften av alla butiker i orten i och med att han äger Lillbyns matvaruaffär och bensinstationen. Roger bor tillsammans med sin familj i Lillbyns största villa, belägen intill Lillsjön. Villan ligger ganska avskilt på en stor fastighet. Roger vill nu bygga ett nytt litet bostadshus nedanför villan, för att hans mamma ska kunna bo nära familjen. På platsen där Roger vill bygga huset står idag en fallfärdig lada som inte använts de senaste 40 åren. Mer information framgår av den skiss som infogas nedan. Rogers fastighet, likväl som de flesta fastigheterna i Lillbyn, ingår i ett av de områden som kommunen utpekat som lämpligt för landsbygdsutveckling i strandnära läge i översiktsplanen.
Din uppgift är att utreda vilka möjligheter Roger kan tänkas ha att bygga huset utifrån miljöbalkens regler. Lösningförslag: A Förmåga att identifiera och analysera problem Att frågan rör det områdesskydd i form av strandskydd och vilken påverkan detta har på möjligheten att bygga ett hus. Att bebyggelsen kommer att kräva ett undantag från strandskyddet Att ett undantag i detta fall kan ske genom ansökan om dispens. Att dispens kräver särskilda skäl. Att särskilda skäl i första hand kan diskuteras utifrån att strandskyddets syften skulle vara utsläckta på grund av närheten till villan. Att denna fråga aktualiserar en diskussion utifrån hemfridszonen vilken i sin tur har samband med avstånd och omgivningens utformning, som området med buskar. Att djur- och växtlivet fortfarande kan vara skyddsvärt trots att området omfattas av hemfridszonen. Att även om bebyggelsen ligger inom den hemfridszon som villan skapar så kan allemansrätten fortfarande påverkas då en ny bostadsbebyggelse skapar en ny hemfridszon i utkanten av befintlig zon! Att särskilda skäl även kan diskuteras utifrån att strandskyddets syften skulle vara utsläckta på grund av att ladan står på platsen där bebyggelsen planeras. Att denna fråga aktualiserar en diskussion om ladan skapar en hemfridszon, dvs. om den avhåller allmänheten från att uppehålla sig på platsen. Att översiktsplanen är av betydelse eftersom det talar för att de särskilda reglerna om LIS kan vara tillämpliga. Att reglerna om LIS ger fler undantagsmöjligheter. Att undantag (särskilda skäl) på grund av LIS-reglerna i detta fall endast kommer att röra närheten till befintlig bostadsbebyggelse. Att LIS- områdena omfattar 89 procent av kommunens stränder och att detta gör att översiktsplanen bör ifrågasättas likväl som att LIS- reglerna skulle vara tillämpliga. Att ett undantag genom dispens måste vara förenlig med strandskyddets syften. Att hänsyn ska tas till den enskildes intressen vid avvägningen av eventuella särskilda skäl.
B Förmåga att identifiera och tillämpa relevanta rättskällor och rättsregler Att områdesskydd i form av strandskydd aktualiseras eftersom bebyggelsen planeras inom 100 meter från stranden enligt MB 7:13 och 14. Att bebyggelsen som huvudregel är förbjuden enligt MB 7:15. Att ett undantag i detta fall kan ske genom ansökan om dispens enligt MB 7:18 b. Att dispens kräver särskilda skäl enligt MB 7:18 c. Att särskilda skäl i första hand kan diskuteras utifrån att strandskyddets syften enligt MB 7:13 skulle vara utsläckta på grund av närheten till villan enligt MB 7:18 c 1 stycket 1 punkten. Att denna fråga aktualiserar en diskussion utifrån hemfridszonen vilken i sin tur har samband med avstånd och omgivningens utformning, som området med buskar. I detta fall talar det korta avståndet, 45 meter, för att den nya bebyggelsen skulle ligga inom den hemfridszon som skapas runt villan. Buskaget talar däremot för att hemfridszonen kan bli mer begränsad vilket gör att den nya bebyggelsen inte kommer att ligga inom denna zon. Att djur- och växtlivet fortfarande kan vara skyddsvärt trots att området omfattas av hemfridszonen runt villan. Att även om bebyggelsen ligger inom den hemfridszon som villan skapar så kan allemansrätten fortfarande påverkas då en ny bostadsbebyggelse skapar en ny hemfridszon i utkanten av befintlig zon! Att särskilda skäl även kan diskuteras utifrån att strandskyddets syften enligt MB 7:13 skulle vara utsläckta på grund av att ladan står på platsen där bebyggelsen planeras. Att denna fråga aktualiserar en diskussion om ladan skapar en hemfridszon, dvs. om den avhåller allmänheten från att uppehålla sig på platsen och att det inte sannolikt eftersom ladan inte utgör en bostad och dessutom stått övergiven så länge. Att översiktsplanen är av betydelse eftersom det talar för att de särskilda reglerna om LIS kan vara tillämpliga enligt MB 7:18 e stycket 2. Att reglerna om LIS ger fler undantagsmöjligheter enligt MB 7:18 c stycket 2. Att undantag (särskilda skäl) på grund av LIS-reglerna i detta fall endast kommer att röra närheten till befintlig bostadsbebyggelse enligt MB 7:18 d mening 2. Att LIS- områdena omfattar 89 procent av kommunens stränder och att detta gör att översiktsplanen bör ifrågasättas likväl som att LIS- reglerna skulle vara tillämpliga och att särskilt lagstöd för ifrågasättandet framgår i MB 7:18 e stycket 1 punkten 2
som anger att området ska ha en så begränsad omfattning att strandskyddets syften fortfarande tillgodoses långsiktigt. Behovet av ett så stort område kan även särskilt ifrågasättas mot bakgrund av att kommunen är populär och att inflyttningen till kommunen ökar för varje år! Att ett undantag genom dispens måste vara förenlig med strandskyddets syften enligt MB 7:26. Att hänsyn ska tas till den enskildes intressen vid avvägningen av eventuella särskilda skäl enligt MB 7:25. C Förmåga att argumentera för lösningar och slutsatser Detta innefattar bland annat: Att onödig/överflödig text inte skrivs in på ett sätt som gör att den röda tråden försvinner. Att det finns en tydlig koppling mellan fakta, rättskälla och slutsats. Att tolkningen av fakta görs på ett rimligt sätt (så att slutsatserna blir rimliga). Ingen färgmarkering= Grundläggande krav. Krävs för mellan 1-3 poäng. Gul färgmarkering= Utöver grundläggande krav. Krävs att några/alla dessa punkter finns med för poäng mellan 4-6.