Stöd för systematisk användning av en standardiserad bedömningsmetod i missbrukarvården

Stöd för systematisk användning av en standardiserad bedömningsmetod i missbrukarvården Nationellt, regionalt och lokalt stöd för systematisk användning av ASI, Addiction Severity Index, ett standardiserat bedömningsinstrument

Du får gärna citera Socialstyrelsens texter om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. ISBN 978-91-86885-55-7 Artikelnr 2011-10-6 Publicerad www.socialstyrelsen.se, december 2011 2

Förord Socialstyrelsen (tidigare genom Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, IMS) har sedan 1996 arbetat med att främja användningen av standardiserade bedömningsinstrument i missbruksvården. Det tidigare Centrum för utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS) vid Socialstyrelsen sammanställde och översatte ASI-intervjun (Addiction Severity Index) och dess manual. Med användning av standardiserade bedömningsinstrument ökar möjligheten att göra relevanta och rättssäkra bedömningar. Klientinflytandet ökar liksom transparensen genom att bedömningsarbetet och motiven till beslut blir mer uttalade och synliga. Användningen av bedömningsinstrument gör det dessutom möjligt att följa upp såväl enskilda klienter som grupper av klienter. På så vis kan man på lokal nivå bygga kunskap om klienterna och om det egna arbetets nytta för klienterna. I förlängningen kan det bidra till utveckling och förbättring av det sociala arbetet. I den här rapporten redovisas ett tvåårigt projekt som syftade till att utveckla regionalt och lokalt stöd till implementering och tillämpning av ASIintervjun inom socialtjänstens missbruksvård. Initiativtagare till projektet var Siv Nyström, Socialstyrelsen, Lennart Rådenmark, Länsstyrelsen i Västra Götaland samt Björn Bennrup, Länsstyrelsen i Skåneregionen. Mari Forslund enhetschef 3

4

Innehåll Förord 3 Sammanfattning 7 Inledning 8 Om ASI 8 Erfarenheter av tio års spridnings- och implementeringsförsök 10 Metodstödjarprojektet 12 Syfte 13 Genomförande 13 Resultat 18 Diskussion och slutsatser 21 Referenser 23 Bilaga 1. 24 Bilaga 2. 25 Bilaga 3. 26 Enkät metodstödjarens kunskap 26 Bilaga 4. 28 Exempel på ASI-planer 28 5

6

Sammanfattning I denna rapport beskrivs ett tvåårigt utvecklingsprojekt som genomfördes av Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, IMS, vid Socialstyrelsen från mars 2007 till juni 2009. Projektet var ett samarbete mellan IMS och länsstyrelserna och kom att kallas Metodstödjarprojektet. Syftet var att ge stöd till användningen av det standardiserade bedömningsinstrumentet ASI (Addiction Severity Index) och bedömningssystemet DOK (Dokumentation och utvärdering inom missbrukarvården), som båda används inom missbruksvården. Projektet gick ut på att testa en modell för spridning av metodoch implementeringskunskap. Ett antal socialarbetare, så kallade metodstödjare, samlades i ett nationellt nätverk där de fick utbildning i bland annat ASI-intervjun och implementering. Metodstödjarna gav i sin tur stöd för införande och användningen av ASI-intervjun på regional och lokal nivå. Tanken var att stödet skulle bli mer långsiktigt och kunna anpassas till den lokala kontexten, om det förankrades i regionalt, där kunskapen om de lokala behoven finns. Den bärande balken i Metodstödjarprojektet var kommunikationen mellan tre de nivåerna, den nationella, den regionala och den lokala nivån. Tolv län deltog i projektet. De deltagande kommunerna bestämde själva om de ville arbeta med ASI eller DOK. Endast ett fåtal kommuner valde DOK och några kom senare att byta till ASI. Rapporten handlar därför bara om metodstödjarnas arbete med implementering och användning av ASI. Som ett resultat av projektet fanns det i mars 2009 metodstödjare i 12 av landets 21 län. Tillsammans har metodstödjarna nått socialarbetare och chefer inom missbruksvården i 194 kommuner genom arbetsplatsträffar, särskilda utbildningsdagar och regionala nätverksträffar. I mars 2009 använde 59 procent av de deltagande kommunerna ASI Grundintervju på ett systematiskt sätt och 24 procent använde ASI Uppföljningsintervju systematiskt. Projektet har visat att det behövs kontinuerlig utbildning och fortbildning i ASI-intervjun om den ska kunna användas optimalt. Både små och stora kommuner, liksom beroendevården, har behov av återkommande utbildning men framför allt av fortbildning och stöd i intervjuns användning. Regionala utbildare skulle kunna fylla detta behov. 7

Inledning ASI-intervjun introducerades som ett instrument för utvärdering av behandlingar inom missbruksvården. Sedan slutet av 1990-talet används den i Sverige även som bedömnings- och uppföljningsmetod i missbruks- och beroendevård och i kriminalvård. ASI-intervjun används både i det direkta klientarbetet och som underlag för verksamhetsplanering. I det senare fallet har information från ett flertal individer sammanställts. Med användningen av ASI-intervjun och andra standardiserade bedömnings- och uppföljningsmetoder har missbruksvården tagit ett steg mot mer enhetliga bedömningar och systematisk dokumentation. Detta gör det möjligt att beskriva och följa både enskilda klienters och klientgruppers situation och förändringar, som i bästa fall innebär förbättringar (ASI-manualen 2009). Under senare år har IMS Socialstyrelsen genomfört ett antal projekt med syftet att främja användningen av ASI i missbruksvården. Med en systematisk användning av ASI kan bedömningarna förbättras, vilket ger en säkrare grund för val av behandlingsinsats. Dessutom blir det möjligt att följa upp klienterna. Rapporten inleds med en beskrivning av ASI. Därefter följer en redogörelse av IMS tidigare erfarenheter av att ge stöd vid implementering av ASI. Därefter redovisas erfarenheterna från projektet samt resultat. Avslutningsvis följer diskussion och slutsatser. Om ASI ASI (Addiction Severity Index) är ett standardiserat bedömningsinstrument som utgörs av en semi-strukturerad intervju, dvs. de flesta frågor har givna svarskategorier men det finns några frågor med öppna svarsalternativ. Instrumentet utvecklades i början av 1970-talet av Tom McLellan och hans forskargrupp vid universitet i Philadelphia. ASI-intervjun är i första hand avsedd för vuxna personer med missbruks- eller missbruksrelaterade problem. Den teoretiska utgångspunkten är att missbruk och beroende är problem som inte enbart kan förstås i termer av missbrukets karaktär, omfattning eller varaktighet utan också kan relateras till den fysiska och psykiska hälsan samt sociala förhållanden. Den första svenska officiella versionen publicerades 1996. För mer information om intervjuns utformning och innehåll hänvisas till ASI-manualen och annan information, till exempel en instruktionsfilm. Materialet finns att ladda ner eller att köpa på socialstyrelsens webbsida, www.socialstyrelsen.se ASI-intervjun finns i två versioner, ASI Grund och ASI Uppföljning. ASI Grund innehåller cirka 180 frågor om klientens tidigare liv och nuvarande situation. ASI Uppföljning innehåller något färre frågor som inriktar sig på klientens aktuella situation och den tid som gått sedan den genomförda ASIintervjun. Frågorna rör sju livsområden: alkoholanvändning, narkotikaanvändning, arbete & försörjning, familj & umgänge, rättsliga problem, fysisk 8

hälsa och psykisk hälsa. För varje livsområde gör intervjuaren en bedömning av klientens problem och hjälpbehov utifrån klientens svar samt klientens skattningar. ASI Grund ska alltid genomföras vid ett personligt möte mellan intervjuare och klient, och den genomförs oftast tidigt i kontakten. ASI Uppföljning kan genomföras per telefon. Inför varje intervju ska klienten förberedas och efter intervjun ska klienten få ta del av sammanställningen. ASI kan användas både vid utredning och vid uppföljning. Uppföljningsintervjun kan användas både vid avstämning under behandlingens gång och som uppföljning efter avslutad insats. I ASI Återkoppling (som är ett tredje formulär) sammanställs klientens resurser och problem på ett överskådligt sätt. Formuläret används för att återge den sammanställda informationen till klienten i återkopplingssamtalet. Om samma grupp av klienter intervjuas både före och efter en behandling kan uppgifterna sammanställas. På så vis kan gruppens följas och beskrivas över tid. Dessa gruppbeskrivningar kan användas som underlag för uppföljning av insatser, verksamhetsplanering och resursfördelning. Alla ASI-användare ska genomgå en ASI-utbildning. Utbildningskravet är ett försök att säkerställa att intervjun genomförs på ett enhetligt sätt. ASIintervjun har fyra centrala användningsområden när den används i reguljär praktik, vilket framgår av tabell1: Tabell 1. ASI flera användningsområden ASI metoden - flera användningsområden Kartläggning före insats Iklientarbete Förbättring Uppföljning under/efter insats Bedömning av klientens situation och behov 1. 2. Bedömning av behov och situation under/efter insats I verksamhet 3. 4. Bedömning av klientgruppers situation och behov Bedömning av situation och behov efter insatser Ruta 1 beskriver det grundläggande momentet i ASI-användningen bedömning av klientens situation och hjälpbehov inför valet av insats. Ruta 2 beskriver uppföljning av klientens situation och hjälpbehov. Ruta 3 beskriver möjligheten att använda ASI Grund för sammanställning av information om klientgrupper. Ruta 4 beskriver möjligheten att följa en klientgrupps utveckling. 9

En optimal användning av ASI omfattar samtliga dessa områden. Implementering av ASI berör alltså både det direkta klientarbetet, verksamheten (planering, resursfördelning, utveckling) och samspelet mellan dessa nivåer (Nyström m.fl. 2009). Systematisk användning bidrar till lokal kunskapsutveckling Med systematisk användning av standardiserade bedömningsinstrument kan tidigare brister i missbruksvården i fråga om enhetlig dokumentation och redovisning av resultat åtgärdas. Med systematisk användning menas att instrumentet, i det här fallet ASI-intervjun, används på ett planerat sätt, att det finns genomtänkta rutiner för tillämpning och urval av klienter som ska intervjuas och följas upp samt att avstegen redovisas så att bortfallet blir synligt. Systematisk användning av ASI kommer att få betydelse för den fortsatta utvecklingen av en evidensbaserad praktik i missbruksvården. ASIintervjuerna har generat en gemensam terminologi för beskrivning av klienters situation och behov i missbruks- och beroendevården. En systematisk användning av ASI-intervjun kan också bidra till lokal kunskapsutveckling, vilket är en viktig del i en evidensbaserad praktik (Armelius m.fl. 2009). Erfarenheter av tio års spridnings- och implementeringsförsök Sedan ASI-intervjun började användas inom den svenska missbruksvården i slutet av 1990-talet har antalet användare stadigt ökat. IMS har genomfört flera projekt med syftet att underlätta införandet av ASI-intervjun i missbruksvårdens reguljära arbete. Utvecklingen fram till idag har skett i ett nära samarbete mellan missbruksvården och Socialstyrelsen och kan beskrivas som en ömsesidig lärandeprocess. Erfarenheterna av implementeringen av ASI kan, som Nyström & Engström (2008) har visat, delas in i ett antal faser: Den första fasen, 1996 2000: Forskarnas och de nationella experternas tid. Genom forskningen fick socialarbetare och chefer kunskap om ASI och började efterfråga information och kunskap. ASI-utbildningen blev tillgänglig utanför forskarvärlden. CUS, Centrum för utvärdering av socialt arbete (föregångare till IMS), genomförde regionala konferenser som bidrog till att användningen av ASI-intervjun ökade. Den andra fasen, 2001 2002: Socialarbetarnas tid. Nationella och lokala aktörer tog initiativ, socialarbetare började använda ASI-intervjun i klientarbetet och några missbruksenheter fattade formella beslut om att införa ASI i det ordinarie arbetet. Ett utvecklingsarbete, som syftade till att stödja implementeringen av ASI, startade. CUS tog på sig ansvaret för samordning av information, implementeringsstöd och kvalitetsutveckling. Den tredje fasen, 2002 2004: Projektarbetarnas tid. Flera seriösa implementeringsförsök gjordes och några kommuner anställde projektledare för att ge stöd till arbetet. Chefernas centrala roll i implementeringsarbetet började uppmärksammas alltmer. 10

Den fjärde fasen, 2004 2006: Chefernas tid. Användningen av standardiserade bedömningsmetoder blev alltmer en nationell angelägenhet, bland annat genom satsningen på en kunskapsbaserad socialtjänst. IMS publicerade en ASI-handbok, Beslut på bättre grunder (2005), med bland annat anvisningar för hur ASI kan användas för verksamhetsplanering och verksamhetsutveckling. Flera genomtänkta satsningar på samhällsnivå gav ytterligare stöd i utvecklingen. Mobilisering mot narkotika (MOB) gav stöd och ekonomiska medel för utveckling och forskning om implementering. Ett exempel var det så kallade modellkommunsförsöket 1, där IMS i samarbete med MOB utvecklade stöd för implementering av ASI i några kommuner. I projektet kompletterades ASI-utbildning med träning på arbetsplatsen och handledning för socialarbetarna. Chefer och arbetsledning fick utbildning, träning och handledning i att formulera mål för förändringsarbetet, och stöd i att upprätta planer för implementering av ASI. Chefernas roll i implementeringsarbetet uppmärksammades särskilt. Under 2004 och 2005 gavs ett mer intensivt stöd till chefer och socialarbetare i modellkommunerna, vilket fick ett positivt resultat. Verksamheter i modellkommunerna kom snabbare igång med en systematisk användning av ASI Grund, jämfört med kommuner som tidigare implementerat ASIintervjun på egen hand. Perioden 2006 2007 kan ses som inledningen till en femte fas, metodstödjarnas tid. Användningen av standardiserade bedömningsmetoder befästes ytterligare genom att Socialstyrelsen kom med nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård, där användning av standardiserade bedömningsinstrument som ASI rekommenderas. Metodstödjarprojektet startade. Implementeringsstöd krävs för varje del av ASI-intervjun Socialstyrelsens erfarenheter av att implementera ASI-intervjun visar att det krävs stöd i varje del grundintervju, uppföljningsintervju, gruppbeskrivning samt uppföljning av grupper. När stödet har anpassats till de olika verksamheterna och har getts samtidigt till organisationens olika nivåer har ASI integrerats snabbare. Det har också visat sig att implementeringen lyckas bättre när användare inte enbart får utbildning utan även handledning och möjlighet att träna i arbetssituationer. Implementeringen underlättas om chefer på alla ledningsnivåer tar ansvar för sin del av implementeringen och tillämpningen av metoden (Nyström & Engström, 2008). Dessa erfarenheter stämmer väl överens med vad som framkommit i internationella studier. Enligt Fixsen (2005) ökar möjligheten att lyckas med ett förändringsarbete om man kombinerar ett antal strategier. Några av hans slutsatser är: Komplexa metoder kräver implementeringsstöd i varje moment av metoden Utbildning behöver kompletteras med träning och coaching 1 Modellkommunförsöket syftade till att hjälpa kommunerna att förbättra arbetet inom missbruksvården. Försöket var ett samarbete mellan MOB (Mobilisering mot narkotika) och IMS (Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete). Det pågick 2005 2007 i fyra s.k. modellkommuner: Botkyrka, Karlstad, Örebro samt tre mindre kommuner: Arjeplog, Arvidsjaur och Älvsbyn. 11

Implementeringsstödet behöver omfatta alla nivåer i en organisation och det behöver också anpassas till lokala behov och förutsättningar Implementeringsstödet bör vara långsiktigt och processanpassat, och det bör sikta mot vidmakthållande och en kvalitetssäker användning av metoden. Metodstödjarprojektet Bakgrund Under senare år har kommunerna bedrivit ett omfattande utvecklingsarbete inom missbruksvården med stöd av statliga utvecklingsmedel. 2007 fördelade länsstyrelserna cirka 343 miljoner kronor. Av dessa fick 277 verksamheter 242 miljoner kronor till bland annat utveckling och förstärkning av vårdkedjan, och till utbildning i användning av bedömningsinstrument. I denna satsning prioriterades personer med tungt missbruk (Lägesrapporten 2008, Socialstyrelsen). Ett stort antal kommuner sökte medel för att börja använda eller utveckla användningen av bedömningsinstrument, i de flesta fall ASI. Metodstödjarprojektet föds Användningen av standardiserade bedömningsinstrument kunde alltså förväntas öka och därmed även behovet av stöd för socialsekreterare och chefer. IMS relativt begränsade resurser till implementeringsstöd skulle inte längre räcka till. Av det skälet uppmärksammades Länsstyrelsernas och Socialstyrelsens utvecklingsgrupp, STUV, på behovet av regionalt och lokalt stöd som komplement till det nationella stödet. STUV och IMS enades om ett projekt som syftade till att bygga upp ett sådant stöd. Stödet skulle samordnas nationellt för att garantera en jämnare kvalitet. Projektet skulle även kunna nå mindre kommuner som inte tidigare använt standardiserade bedömningsmetoder och som själva saknade nödvändiga resurser. Man ansåg att det var angeläget att FoU-enheter och Regionförbund involverades, även om många av dessa vid den här tidpunkten saknade nödvändig kompetens. IMS utvecklade därför en tidigare använd modell för stöd till implementering, så att stödet även skulle omfatta samordning av regionala metodstödjare samt utbildning i metod- och implementeringskompetens i regionerna. Syftet med projektet var att skapa en struktur för ett långsiktigt och hållbart stöd för implementering av ASI-intervjun i det reguljära arbetet inom kommunernas missbruksvård. Ett delmål var att bilda ett nationellt nätverk, som skulle utgöra modellens bas, och flera regionala nätverk. Metodstödjarnas uppgift var bland annat att: utbilda användare och chefer i ASI ordna arbetsplatsträffar för stöd och handledning när ASI hade börjat användas diskutera implementering och tillämpning av ASI, både i nybildade nätverk och i redan befintliga nätverk av användare och chefer erbjuda kompetensutveckling så snart ASI hade börjat användas i den reguljära praktiken 12

följa upp hur arbetet med ASI utvecklades i länen och kommunerna och återkoppla informationen till de lokala, regionala och nationella nätverken av metodstödjare. I projektet prövades ett antal strategier för stöd till implementering och tilllämpning som utvecklats på basis av erfarenheter från modellkommunsförsöket: ASI-utbildningen kompletterades med träning och aktiv handledning i arbetssituationen. Chefer och arbetsledning fick utbildning och handledning i att formulera mål och upprätta planer för implementeringen. Särskild uppmärksamhet ägnades chefernas roll vid implementering av metoden/instrumentet. Chefer och socialarbetare fick information och stödinsatser som var individuellt anpassade. Lokala och/eller regionala nätverk skapades för att utveckla kunskapen om hur ASI-intervjun ska användas. Syfte Syftet med projektet var att ge stöd till användningen av det standardiserade bedömningsinstrumentet ASI (Addiction Severity Index) och bedömningssystemet DOK (Dokumentation och utvärdering inom missbrukarvården), som båda används inom missbruksvården. Det konkreta projektarbetet syftade till att skapa en struktur för ett långsiktigt och hållbart stöd. På kortare sikt (under två år) var målet att, med IMS som nationell bas, bilda ett nationellt nätverk och flera regionala nätverk. Genomförande Projektet bestod av tre delar: 1. Bildande av ett nationellt nätverk av metodstödjare 2. Utbildning av metodstödjarna 3. Utbildning och stöd till chefer. Bildandet av nätverk I ett första steg bildades det nationella nätverket av metodstödjare. Samtliga länsstyrelser fick information av Socialstyrelsen om det planerade projektet. Tolv län anmälde intresse av att få stöd för att utveckla användningen av ASI/DOK. I nio av dessa län ville flertalet kommuner ha stöd av metodstödjare. I fyra län fick enstaka kommuner medel för att projektanställa metodstödjare för att införa ASI. Dessa metodstödjare kom att ingå i det nationella nätverket tillsammans med Malmö, Norrköping och Umeå. De tre sistnämnda kommunerna hade sedan tidigare erfarenheter av metodstöd och fick därför en särskilt betydelsefull roll i nätverken. Med undantag för metodstödjarna från dessa tre kommuner finansierades metodstödjarnas projektanställningar med statliga utvecklingsmedel. 13

Antalet metodstödjare i det nationella nätverket växte under projektets gång. I tabell 2 (bilaga 1.) redovisas vilka län och kommuner som deltog samt antal metodstödjare, med uppgifter om anställningsgrad och placering. Som framgår av tabell 2 hade Socialstyrelsen under projekttiden kontakt med 194 kommuner i tolv län och med 25 metodstödjare. Nio av metodstödjarna anställdes av kommunalförbund, åtta av FoU-enheter och de övriga åtta av kommuner eller i kommunernas organisation. Stödet i regionerna samordnades till en början av länsstyrelsernas representanter. I Skåneregionen, Västra Götaland samt i Jönköpings län inrättades styrgrupper för stöd och styrning av arbetet. Socialstyrelsen medverkade i dessa styrgrupper, där det också ingick representanter för FoU-enheter, Kommunalförbund, länsstyrelser och deltagande kommuner. Socialstyrelsen gjorde enstaka besök hos länsstyrelserna i de regioner som inte bildade styrgrupper och träffade vid dessa tillfällen även kommunernas representanter. I Stockholms län och stad sammankallade länsstyrelsen till återkommande träffar för att följa länets och stadens arbete tillsammans med IMS. För att utveckla kompetensen på samtliga nivåer krävdes ett utbyte av kunskap och erfarenheter. IMS ansvarade för samordning av detta. Tanken med en nationell samordning var att den skulle garantera en jämnare kvalitet på implementeringsstödet och kunna kvalitetssäkra användningen av ASIintervjun. Utbildning av metodstödjarna Metodstödjarna träffades i det nationella nätverket tre gånger per termin under projekttiden, totalt 13,5 dagar. Träffarna, som alla utom en hölls i Stockholm, användes dels för utbildning i ASI, dels för att diskutera tilllämpning och implementering. Föreläsningar ingick, liksom övningar som rörde metod och implementering. Metodstödjarna fick också med sig hemuppgifter. Merparten av metodstödjarna var socialarbetare inom socialtjänstens missbruksvård. Några hade varit arbetsledare. Flertalet hade socionomutbildning eller lång erfarenhet av socialt arbete. De flesta hade använt ASI i klientarbetet men få hade någon erfarenhet av att stödja implementering av nya metoder. Metodstödjarna hade skiftande arbetsvillkor och förutsättningar. Antalet kommuner som metodstödjarna hade ansvar för varierade från som lägst en kommun och som högst 33 kommuner. Det innebar i sin tur en variation i metodstödjarnas reslängd, från några kilometer till 30 40 mil. Veckoarbetstiden kunde variera mellan fyra och 40 timmar. Metodstödjarnas olika förutsättningar och erfarenheter var en tillgång men gjorde det också svårt att bestämma nivå på innehållet i nätverksträffarna. Sammantaget skapade dock nätverksformen fler möjligheter än svårigheter. Kunskapsinhämtning och stödgivning parallellt Genom de nationella nätverksträffarna fick metodstödjarna kunskaper och erfarenheter som det skulle ha tagit dem betydligt längre tid att skaffa sig på 14

egen hand. Samtidigt som de själva lärde sig mer om ASI-intervjun och om implementering började de utforma och förmedla stöd regionalt och lokalt. Metodstödjarnas första uppgift blev att undersöka den egna regionens eller kommunens behov av stöd. Därefter gjorde de upp planer för arbetet som diskuterades och förankrades i styrgrupperna i de regioner som hade sådana. I början av projektet, 2007 till början av 2008, bestod metodstödjarnas stöd till missbruksvårdsenheterna i första hand av planering av ASIutbildningar och diskussioner med berörda chefer om hur implementeringsarbetet skulle förberedas. När kommunerna kommit igång med implementeringen inriktades stödet mer och mer på användningen av ASI-intervjun i det reguljära arbetet. Erfarenheterna av att använda ASI-intervjun varierade mycket mellan de verksamheter som metodstödjarna arbetade med. De skiljde sig också åt beträffande var i organisationen som engagemanget för implementeringen var starkast. Metodstödjarna riktade därför sina insatser både till enskilda socialarbetare och till chefer och ledning. Lokala nätverk I så gott som samtliga regioner har metodstödjarna arbetat med olika nätverk för kunskapsförmedling och metoddiskussioner. Exempelvis har Jönköpings län haft två aktiva nätverk för metodfrågor, ett för socialarbetare och ett för chefer. De två nätverken träffades varannan gång var för sig och varannan gång tillsammans. Idén att växla på det sättet kom från arbetet med att införa BBIC (Barns Behov I Centrum) i länet. I socialarbetarnas nätverk framkom att handläggare i små kommuner hade ett behov av utbyte med varandra. De behövde andra strategier för att upprätthålla sin kompetens än kollegorna i större kommuner, bland annat på grund av att ASI-intervjun inte används lika frekvent i små som i större kommuner. Dessa handläggare avsatte därför tid för att stödja varandra i de delar som var specifika för deras arbetssituation. Uppföljningar För att bättre kunna följa utvecklingen i kommunerna gjorde metodstödjarna uppföljningar vid två tillfällen (i några kommuner fler), i september 2008 och i februari 2009. Genom uppföljningarna fick de en bild av den faktiska förändringen och anpassade stödet därefter. Ett års inkörningsperiod Enligt metodstödjarna tog det ungefär ett år innan de behärskade sitt uppdrag fullt ut. Det var också efter ett år som verksamheterna började efterfråga metodstöd. Några metodstödjare har upplevt att det har varit lättare att nå socialarbetarna och hjälpa dem med metodfrågor än att nå cheferna och ta sig an deras frågor i metodarbetet. Utbildning och stöd till chefer Syftet med IMS erbjudande om stöd till chefer var dels att göra verksamheterna uppmärksamma på ledningens och chefernas betydelse för att lyckas 15

med implementering och tillämpning av ASI, dels att bistå med såväl generell kunskap om implementering som med ASI-specifik kunskap som chefer kan ha behov av. Verksamhetsnära chef en strategisk position IMS tidigare erfarenheter hade visat att de verksamhetsnära cheferna har en strategisk position i förändringsarbetet. De har en inblick i det direkta klientarbetet via kontakten med socialarbetarna och de ansvarar för att styra arbetet i riktning mot de mål som ledningen har satt upp. Om ett implementeringsarbete lyckas eller inte beror i hög grad på hur aktiva de verksamhetsnära cheferna är. Deras agerande har stor betydelse för medarbetarnas tilltro till de förändringar som arbetet syftar till, liksom till medarbetarnas motivation inför att göra förändringar. Chefsstödets utformning IMS chefsutbildning riktades främst till verksamhetsnära chefer. De erbjöds två till tre utbildningstillfällen som genomfördes länsvis (bilaga 2, tabell 3) under en period av 6 9 månader. Utbildningstillfällena omfattade: kort utbildning i ASI genomgång av generella strategier för implementering genomgång av arbetssätt som kan vara lämpliga vid implementering av ASI planering av implementering och tillämpning av metoden erfarenhetsutbyte. Dessutom erbjöds missbruksvårdens ledning och politiker information vid några tillfällen. Informationen gavs huvudsakligen av metodstödjare och tillsammans med verksamhetsnära chefer. Chefers erfarenheter Totalt deltog 218 chefer från 194 kommuner vid chefsstöddagarna under perioden april 2007 oktober 2008. De flesta var verksamma i små och medelstora kommuner. Inga chefer från Stockholm och Malmö deltog eftersom IMS tidigare 2004 och 2005 hade arbetat med stöd till chefer i dessa kommuner. Majoriteten av cheferna hade redan någon form av ASI-utbildning. En del hade gått ASI-utbildningen, andra hade deltagit vid IMS utbildningsdagar och några hade deltagit vid båda. Den förkunskap om ASI som de flesta hade handlade i huvudsak om hur ASI Grund används för bedömning och för val av insats. Det var mindre vanligt att någon hade erfarenhet av att använda ASI-information som grund för verksamhetsplanering och verksamhetsutveckling. De flesta chefer angav som motiv för användningen av ASI att de ville förbättra utredningarna och följa upp resultat. Utöver att erbjuda personalen ASI-utbildning hade få chefer någon idé eller plan för hur det nya arbetssättet skulle införas och integreras i den reguljära verksamheten. De förutsatte att det räckte med ASI-utbildning. När det 16

uppstod frågor om ASI-intervjun upplevde de ofta att de saknade kunskaper och överlät till socialarbetarna att finna lösningar. Därför ägnades särskild uppmärksamhet under chefsdagarna åt behovet av stöd och träning för ASIanvändare efter genomförd ASI-utbildning. Planering av förändringsarbetet Under chefsdagarna fick cheferna i uppdrag att planera för en systematisk användning av ASI och att sedan följa upp planen (bilaga 2). Användningen av ASI skulle dokumenteras i en plan, där det skulle stå vilka i personalgruppen som skulle genomföra grund- och uppföljningsintervjuer, vilka klientgrupper som skulle intervjuas och hur redovisningen av bortfall skulle göras. Där skulle också stå hur ansvaret för tillämpningen av intervjun skulle fördelas i organisationen och vad som var syftet med verksamhetens användning av ASI. I planen skulle dessutom anges hur klientuppgifterna skulle sammanställas och hur den insamlade informationen därefter skulle sammanställas för att bilda underlag för verksamhetsplanering och verksamhetsutveckling. I någon region valde de deltagande kommunerna att göra ASI-planerna på ett likartat sätt, till exempel vid urvalet av klienter som skulle intervjuas. Det innebär att dessa kommuner kommer att kunna jämföra den information de sammanställer, vilket kan generera kunskap om klienter på regional nivå och ge underlag för utveckling av gemensamma verksamheter. Vid de chefsmöten som IMS höll i regionerna deltog även metodstödjarna som då snabbt fick en samlad bild av de behov och förutsättningar beträffande ASI som fanns i länet och kommunerna. Metodstödjarna berättade om sitt arbete och erbjöd stöd efter individuella behov. De initierade chefsnätverk eller aktualiserade ASI-intervjuns användning i befintliga nätverk. De 218 chefer som IMS träffade under projekttiden hade sedan tidigare erfarenheter av såväl lyckade som mindre lyckade försök att genomföra ett förändringsarbete. De flesta saknade emellertid erfarenheter av systematisk användning av bedömningsmetoder generellt och av ASI specifikt. 17

Resultat Under projekttiden från mars 2007 till juni 2009 hade IMS kontakt med 194 kommuner och utbildade 25 metodstödjare i 12 län samt 218 verksamhetsnära chefer. Kontakterna skedde genom arbetsplatsträffar och särskilda utbildningsdagar samt vid regionala nätverksträffar. För Socialstyrelsens del gav nätverket viktiga erfarenheter av de lokala förutsättningarna för implementering. Trots eller kanske tack vare stora olikheter blev utvecklingsprocessen i nätverksgruppen intensiv. Modellen visade sig vara ett effektivt sätt att sprida kunskap mellan olika nivåer och geografiska områden. Som ett resultat av projektet fanns det i mars 2009 ett regionala metodstödjare i 12 av landets 21 län. Förbättrade kunskaper om implementering För att kunna anpassa utbildning och stöd till metodstödjarnas behov undersöktes deras kunskaper om ASI och implementering med en enkätundersökning hösten 2007 (bilaga 3). Resultatet visade att flertalet metodstödjare ansåg sig kunna ASI väl men de efterfrågade kunskap om hur instrumentet kunde användas i verksamhetsplanering. Bland annat ville de veta hur man kan göra statistiska sammanställningar och analyser av klientuppgifter. Kunskapen om implementering var mer ojämn bland metodstödjarna. 50 procent ansåg att de hade goda kunskaper, cirka 25 procent ansåg att de hade mycket goda kunskaper och ungefär lika många ansåg att de inte hade tillräcklig kunskap om implementering. Vid uppföljning av kunskapsnivån hösten 2008 ansåg de flesta metodstödjare att de behärskade ASI och hade goda kunskaper i implementering. Testat flera implementeringsstrategier Metodstödjarna har utbildat i ASI-intervjun, gett stöd och handledning i tillämpningen samt i implementeringsfrågor. De har uppmärksammat kommunerna på vikten av en systematisk användning av ASI om de ska kunna nå de mål som de lokala missbruksenheterna formulerat i sina planer för användningen av ASI. I projektet prövades ett antal strategier för stöd till implementering och tillämpning som utvecklats på basis av erfarenheter från modellkommunsförsöket. De strategier som prövades var: ASI-utbildningen kompletterades med träning och aktiv handledning i arbetssituationen. Chefer och arbetsledning fick utbildning och handledning i att formulera mål och upprätta planer för implementeringen. Särskild uppmärksamhet ägnades åt chefernas roll vid implementering av ASI. Chefer och socialarbetare fick information och stödinsatser som var individuellt anpassade. 18

Lokala och/eller regionala nätverk skapades för utveckling av kunskaper om intervjuns användning. Gjort regionala kartläggningar Under implementeringsfasen genomförde metodstödjarna kartläggningar av hur ASI-intervjuerna användes för att bättre kunna anpassa de fortsatta stödinsatserna till behoven. Dessa lägesbeskrivningar användes under projektets gång som underlag för revidering av de regionala projektplanerna och som samtalsunderlag vid kontakter med styrgrupper och verksamheter samt i det nationella nätverket. Metodstödjarna genomförde regionala kartläggningar vid flera tillfällen under projektiden för att följa och beskriva utvecklingen. Ökad ASI-användning Trots vissa brister i kartläggningen av ASI-användningen visar mätningarna på en positiv utveckling. I september 2008 använde 83 av de deltagande kommunerna ASI Grund systematiskt. Ett halvår senare, i mars 2009, var antalet 114 kommuner en ökning med 37 procent. Användningen av ASI Uppföljning följdes upp under samma tidsperiod. I september 2008 använde 34 kommuner uppföljningsintervjun systematiskt och i mars 2009 gjorde 46 kommuner det, vilket innebär en ökning med drygt 30 procent. Flertalet av kommunerna kom under projekttiden igång med att använda ASI och befann sig i tränings- eller förberedelsefasen inför en systematisk användning. 59 procent hade börjat använda ASI systematiskt. Det finns dock en relativt stor osäkerhet om resultatet eftersom vi inte har fått svar från alla deltagande kommuner och metodstödjare. Aktiva chefer snabbare implementeringsprocess Under de år som Socialstyrelsen följt implementeringen av ASI och gett stöd har chefernas roll uppmärksammats. I verksamheter där cheferna har haft en dialog med medarbetarna och varit aktiva i förändringsarbetet har implementeringen gått snabbare. I dessa verksamheter har man också haft en klart uttalad vision och en plan för förändringsarbetet, som följts upp och reviderats vid behov. Detta är i linje med forskning inom implementeringsområdet som just lyfter fram vikten av dialog mellan chefer och medarbetare, och att ha en plan för förändringsarbetet. När cheferna hade höjt sin metodkompetens och blivit mer medvetna om sin roll i förändringsarbetet började de ta ett mer aktivt ansvar för implementeringen och användningen av ASI. Den kanske viktigaste skillnaden var att cheferna, när de hade fått ökade implementeringskunskaper, aktivt planerade integreringen av det nya arbetssättet. De avsatte tid för att träna nyutbildade i ASI-intervjun och planerade användningen på lång sikt. Uttryckt behov av fortsatt metodstöd För att uppnå stabilitet och kunna vidmakthålla den kompetens som verksamheterna utvecklat under projekttiden krävdes fortsatt engagemang från alla medverkande. Flera kommuner meddelade att de hade behov av fortsatt 19

metodstöd. Många kommuner önskade också en regional utbildare för att tillgodose kompetensutveckling och nya utbildningsbehov. Flera av metodstödjarna fick förlängd projekttid. 16 metodstödjare hade kvar sina uppdrag under hela 2009 och några fram till slutet av 2010. Under projekttiden övergick en av projektanställningarna till en fast anställning. Några av metodstödjarna har återgått till sina tidigare tjänster men har i vissa fall möjlighet att fortsätta som metodstödjare inom ramen för sin tjänst. I de regioner som sedan tidigare har fast anställd personal för metodstödet löper arbetet vidare. I några regioner diskuterades olika sätt att lösa frågan om hållbart stöd, till exempel genom att knyta tjänsten till ett kommunal- eller regionförbund. 20