Bevarandeplan Natura 2000

Bevarandeplan Natura 2000 (enligt 17 förordningen om Områdesskydd; 1998:1252) Ydre kommun, Östergötlands län Natura 2000-område Smedstorp Natura 2000-kod SE0230173 Total areal: 21, 6 ha Fastställd av Länsstyrelsen 2010-02-17 Områdestyp; status SCI-område enligt Art- och habitatdirektivet; Regeringsgodkänt Ägandeförhållanden Privat Innehållsförteckning Ingående naturtyper enligt art- och habitatdirektivet...2 Ingående arter enligt art- och habitatdirektivet...2 Ingående arter enligt fågeldirektivet...2 Bevarandesyfte och -mål...2 Beskrivning...4 Beskrivning av arter/livsmiljöer...5 Hotbild - vad kan påverka Natura 2000-området negativt?...6 Bevarandeåtgärder - med tidplan...8 Bevarandestatus i dag...9 Uppföljning av bevarandemålen...10 Referenser...11 Kartor...11 1

Ingående naturtyper enligt art- och habitatdirektivet *) = Prioriterad art eller naturtyp Areal 6270 *Artrika silikatgräsmarker nedanför trädgränsen 0,38 ha 6410 Fuktängar med blåtåtel eller starr 0,13 ha 6510 Slåtterängar i låglandet 1,1 ha 9070 Trädklädda betesmarker 4,3 ha Summa: 5,75 ha Detta dokument utgör en första generation av bevarandeplan som ska beskriva objektet, vad som är viktigt i området samt vilka eventuella hot som finns mot områdets värden. Ett arbete pågår att kartlägga utbredningen av naturtyper och viktiga ekologiska strukturer och funktioner i Natura 2000-områden och naturreservat, den s.k. basinventeringen. Ingående habitat i objektet Smedstorp har avgränsats utifrån genomförd basinventering. Utbredningen av naturtyperna skiljer sig från de regeringsgodkända uppgifterna. Regeringsgodkända uppgifter är 2,6 ha av naturtypen 6270, 2,6 ha av 6510 och 6 ha av 9070. Naturtypen 6410 tillkommer. Ambitionen är att dessa uppgifter ska justeras i regeringsbeslutet när tillfälle ges. Ingående arter enligt art- och habitatdirektivet *Läderbagge Osmoderma eremita Ingående arter enligt fågeldirektivet Törnskata Bevarandesyfte och -mål Gemensamt för hela området Lanius collurio Alla delområden som består av betesmark ska hävdas årligen genom bete och igenväxningsvegetation hållas efter. Om hävden i betesmarkerna fortsättningsvis inte sker med betesdjur är målet att den i stället sker genom slåtter. Alla delområden som består av slåttermark ska hävdas årligen genom slåtter och igenväxningsvegetation ska hållas efter. Ingen ny yttre näringspåverkan ska tillkomma och den som finns ska minskas för att på sikt försvinna. På före detta åkrar kommer troligen näringspåverkan finnas kvar länge. Slåtterängar i låglandet Arealen av Slåtterängar i låglandet (1,1 ha) ska inte minska i storlek. 2

Biotoperna får inte försämras för de typiska arterna darrgräs, jungfrulin och klasefibbla. *Artrika silikatgräsmarker nedanför trädgränsen, Fuktängar med blåtåtel eller starr Naturtypens areal på (artrika silikatgräsmarker 0,38 ha och fuktängar med blåtåtel eller starr 0,13 ha) ska inte minska i storlek. Naturtypens typiska arter, t ex darrgräs, kattfot och jungfrulin ska fortleva och på lång sikt öka i antal och mängd. Naturtypen ska vara öppen med enstaka buskar och träd, antingen glest stående eller samlade i små, glesa grupper. Trädklädda betesmarker Arealen av naturtypen på 4,3 ha ska inte minska i storlek. Antalet gamla och ihåliga träd skall öka i framtiden inom området. De arter (lavflora, insektsfauna) som är knutna till de gamla träden (främst ask) skall fortleva på lång sikt och helst öka i populationsstorlek och utbredning. Området ska bibehålla och utveckla den hävdgynnade floran, t ex ängsvädd, gullviva och stagg. Området ska ha en olikåldrig trädstruktur med föryngring för att få en kontinuitet av gamla träd. Buskskiktet ska vara varierande med blommande arter som står glest spridda eller bildar mindre, väl avgränsade snår. Utpekade arter: För utpekade arter är målet att de ska bibehålla eller uppnå en livskraftig stam i södra Sverige. Värdena ska ses som riktvärden för det aktuella Natura 2000-området. *Läderbagge Det ska långsiktigt finnas en livskraftig population av läderbagge. Artens utbredning och populationsstorlek ska öka. Arealen trädbärande hagmarker med gott om äldre ihåliga lövträd och död ved hålls konstant eller ökande, jämfört med situationen år 2000, eftersom arten har sina huvudsakliga livsmiljö här. Mulmträd finns som påtagligt inslag i dessa hagmarker. Törnskata Målsättningen skall vara en långsiktig beståndsstorlek på minst 50 000 par i Sverige, varav huvuddelen i jordbrukslandskapet. Utbredningsområdet skall förbli oförändrat eller öka. En mindre del av beståndet kan även i framtiden hittas i områden med kalhyggesbruk samt på naturvårdsbrända ytor i skogslandskapet. Eftersom de lämpliga häckningsmiljöerna i skogsmiljö finns på snabbt övergående successionsstadier kan man på sikt dock inte räkna med något större bestånd i skogsmark. 3

Beskrivning Natura 2000-området Smedstorp är beläget i Ydre kommun, längs väg 134 mellan Kisa och Österbymo. Området är kulturreservatet sedan 2001. Landskapet har bevarat sin karaktär alltsedan 1700-talet. Gårdens små, timmergrå byggnader ger en levande bild av bondens liv under självhushållningens tid i Sverige. Gården omges av ett ålderdomligt odlingslandskap med små flikiga åkrar, ängsmark som ännu slås med lie, naturbetesmarker, hamlade träd, trägärdesgårdar och inte minst en stor mängd odlingsrösen. Från början har gården brukats av en familj. På 1700-talet fick emellertid gårdarna två brukare, varvid en "sämjedelning" kom till stånd. Detta innebar, att boningshus och uthus dubblerades oh en "dubbelgård" bildades. En gårdsklyvning avdetta slag brukar leda till bildandet av en by. I Smedstorp har denna process avstannat, vilket gör att anläggningen är av mycket stort kulturhistoriskt intresse. Gården omfattar sammanlagt ett tjugotal hus - de två manbyggnaderna, två boningshus, två ladugårdar, visthusbodar, vedbodar, hönshus, stallängor och vagnskjul med flera byggnader. De är genomgående timrade och fortfarande har flera av dem spåntak. Byggnaderna har aldrig försetts med panel eller rödfärgats. Jordbruket på Smedstorp har bedrivits med traditionella och därmed för odlingslandskapet varsamma metoder, fram till idag. Gården har besparats många av de moderna och storskaliga jordbruksmetoder som 18- och 1900-talen har inneburit. Laga skifte fastställdes t ex så sent som år 1942. År 1944 stadfästes laga skifte för Smedstorp för uppdelning i två gårdar. Detta innebär att man än idag kan läsa landskapet utifrån den karta som upprättades år 1707. Vid Smedstorp finns en synnerligen rik biologisk mångfald med olika naturmiljöer som t ex slåttermark, åkerholmar, betad skog, brukad skog och hagmarker. Ganska nära gården, på de gamla lövträden finns en krävande kryptogamflora med till exempel de rödlistade arterna gul dropplav, almlav och brunskaftad blekspik. Här förekommer även blekspik och gulpudrad spiklav. Åter- och nyhamling har gjorts av yngre askar i hela området. Det är viktigt att de äldsta askarna får överleva till dess att de yngre är gamla nog att överta lavfloran. Återhamling av de äldre askarna bör övervägas. Inom området växer oxtungssvamp. Floran är rik med bl a ett stort antal hävdgynnade arter med ett flertal ovanliga arter. Bland kärlväxter förekommer darrgräs, stagg, hartmansstarr, backnejlika, bockrot, gullviva, jungfrulin, liten blåklocka, solvända, sommarfibbla, svinrot, brudborste, gökblomster, gökärt och smörboll m fl. Insektslivet är inte närmare undersökt men här förekommer den sällsynta läderbaggen, fjärilarna allmän metallvingesvärmare och smalsprötad bastardsvärmare. Området har flera registrerade fasta fornlämningar som två äldre järnåldersgravfält (Norra Vi 2:1 och 3:1) och ett flertal sammanhängade fossila åkrar med röjningsrösen, terrasseringar och hak (Norra Vi 19:1-3, 188:1). Vidare finns en hålväg i området (Norra Vi 191:1). Utöver fornlämningarna finns även många andra kulturspår som hamlade träd, gammal brukningsväg m.m. Områdets blandlövhage, hackslått och öppen hage ingår i Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Markerna vid Smedstorp, med sin gamla bebyggelse som botaniskt med välskötta ängs- och betesmarker samt artrika skogar, utgör en unik sammanhållande helhet som har högsta bevarandevärde ur natur- och kulturmiljösynpunkt. Friluftsliv Smedstorp ligger i Ydre kommun, längs väg 134 mellan Kisa och Österbymo. Vägvisare finns vid vägen. Sommartid anordnas guidningar. För visning av gården kontakta Östergötlands länsmuseum 013-23 03 00. Under sommaren arrangeras Smedstorpsdagen då allmänheten kan prova på gammalt hantverk på gården. 4

Beskrivning av arter/livsmiljöer *Läderbagge Läderbaggen är endast konstaterad vid Smedstorp genom fynd av spillning 1997. Ytterligare undersökningar krävs för att utröna om det finns en livskraftig förekomst i området eller trakten. Läderbagge är knuten till äldre ihåliga lövträd med stora mängder mulm. I Sverige förekommer den främst i ek, men även i ask, lind, bok och andra träd som blir ihåliga. God solexponering påverkar mikroklimatet inne i hålträden positivt. Läderbaggen föredrar träd som står fristående eller halvöppet och det är sällan man ser arten i helt slutna bestånd. Larven lever inne i stamhåligheternas mulm, där de gnager på den omgivande fastare döda veden. Arten kan stanna mycket länge i samma träd, vilket gör att stora mängder av de karaktäristiska exkrementerna efter hand ansamlas inuti träden. Larvutvecklingen sträcker sig över två till fyra år. Den vuxna skalbaggen kläcks i juli månad och lever sedan i 2-5 veckor i och på trädet, för att fortplanta sig och sedan dö. Läderbaggen blir upp till 3 cm stor, är vackert brunglänsande och har en doft som påminner om aprikos. Arten är idag sällsynt i hela Europa, i Sverige har den sina starkare fästen i Östergötland, östra Småland och Blekinge. Den har mycket höga krav på sin livsmiljö och är därför en viktig indikator på värdefull natur - finns läderbaggen finns också en mängd andra hotade insekter, lavar och svampar. Arten gynnas av betesdrift och plockhuggning eller motsvarande ingrepp som håller trädskiktet glest och luckigt, med god möjlighet för ljuskrävande träd som ek att utveckla mulmträd och att föryngra sig. Läderbaggen har begränsad spridningsbenägenhet och de flesta individer stannar under hela sin livstid i det träd där de kläckts. Individer som förflyttar sig över upp till 190 m avstånd mellan träd har iakttagits. Om avstånden är längre mellan lämpliga hålträd får isoleringseffekten stor betydelse för artens förekomstmönster. Törnskata Törnskatan lever i öppna marker (främst jordbruksmark, men även kalhyggen) med rik insektsförekomst på varma, solbelysta lokaler. Häckningslokalerna bör ha god tillgång på attraktiva insektsmiljöer i form av blommande och bärande buskar (t ex nypon, slån eller björnbär) i kombination med öppna partier, t ex kortbetade gräsytor. På jordbruksmark föredrar törnskatan en mosaik av betade och mindre hårt betade ytor där artdiversiteten för växter och insekter är hög. Törnskatan hävdar revir och rör sig då inom ett område i storleksordningen 5 ha. Arten övervintrar i tropiska östra och södra Afrika. Slåtterängar i låglandet Utgörs av artrika, torra-fuktiga slåtterängar som inte gödslats och där traditionellt ängsbruk bedrivs. Typen är i allmänhet helt öppen men enstaka träd och buskar kan förekomma upp till 25 % krontäckning. Ängar av denna typ är belägna nedanför fjällkedjan eller andra bergsområden. Floran är som regel mycket artrik. På Smedstorps marker finns bland annat stagg, kärrsälting, knägräs, brudborste, sommarfibbla, smörbollar, svinrot, vanlig nattviol, Jungfru Marie nycklar, ormrot, jungfrulin och solvända. *Artrika silikatgräsmarker nedanför trädgränsen Torra till friska gräsmarker i låglandet, ofta på kalkfattig grund, med lång kontinuitet av betesdrift. Markerna kan i tidigare skeden ha varit hävdade genom slåtter. De är mer eller mindre ogödslade och har en artrik vegetation av hävdgynnade kärlväxter och svampar. Träd kan förekomma, dock får trädskiktets krontäckning inte överstiga 30%. Vid tätare krontäckning av hävdpräglade träd (ej igenväxningsträd) övergår naturtypen i 9070. Naturtypen uppvisar i landet en mycket stor variation. I Smedstorp naturliga fodermarker påträffas 5

darrgräs, stagg, hartmansstarr, backnejlika, bockrot, gullviva, jungfrulin, smörbollar, liten blåklocka, solvända, sommarfibbla, svinrot, brudborste och gökblomster m.fl. Fuktängar med blåtåtel eller starr Fuktig mark med stort inslag av kalk eller torv. Floran på fuktängar är uppkommen ur lång hävdkontinuitet och naturvärdena är beroende av fortsatt skötsel i form av slåtter eller bete för att naturtypen skall kunna bibehålla sina värden. På de naturliga fodermarkerna på Smedstorp påträffas stagg, hartmansstarr, gökblomster, brudborste och smörbollar m.fl. Trädklädda betesmarker Trädklädda betesmarker är en naturtyp som kan delas in i två undergrupper: hagmarker med ett glest trädskikt av främst ek eller björk samt betad skog där barrträd ofta är dominerande. Gemensamt för dem är en lång trädkontinuitet och att de har nyttjats till bete. De trädklädda hagmarkerna kan även ha en historia av slåtterhävd. Det är viktigt att trädkontinuiteten inte bryts eller att beteshävden upphör. Ett bibehållet krontäcke av minst 25 % och max 75 %. För en god bevarandestatus ska det finnas ett stort inslag av gamla, ihåliga träd, yngre ersättningsträd i olika åldrar samt död ved av olika slag. I hagmarker gäller att vidkroniga träd, som växt upp i öppet solbelyst läge, måste även fortsättningsvis ha ljus och värme för att inte konkurreras ut. Många av de organismer som lever på dessa träd, t.ex. lavar och insekter minskar vid ökad beskuggning. Fältskiktet behöver ljus och fortsatt hävd för att inte grässvålen ska luckras upp och kärlväxterna utkonkurreras av skuggtåliga arter. Förekomst av blommande buskar av t.ex. hagtorn, slån och rosenbuskar ökar diversiteten och är hemvist för många fjärilar och andra insekter. Förekomst av substrat krävs för epifytiska lavar och svampar, samt för insekter: Gamla och/eller grova träd av olika trädslag för lavar, mossor och svampar. Död ved främst i form av, torrträd och hålträd, men även enskilda lågor m.m. av olika trädslag och i olika nedbrytningsstadier för bl.a. vedlevande insekter. Hotbild - vad kan påverka Natura 2000-området negativt? *Läderbagge Ett stort antal av de träd där läderbaggen förekommer hotas genom konkurrens från yngre lövträd och gran. Många lämpliga ekar har dött under senare decennier på grund av överväxning och utskuggning. Avverkning och bortstädning av hålträd i parker och alléer (s k farliga träd ) är ytterligare ett starkt hot mot arten. Denna typ av träd förekom tidigare i stor utsträckning ute i det öppna kulturbeteslandskapet, en miljö som decimerats kraftigt pga ändrad markanvändning. På många lokaler är kontinuiteten av jätteträd bruten, vilket innebär att ersättningsträd saknas när den äldre generationens träd dör. På små lokaler löper läderbaggspopulationerna risk att dö ut genom slumpmässiga händelser, även om antalet lämpliga träd skulle hållas konstant. Eftersom många lokaler numer ligger långt från varandra är sannolikheten för återkolonisation liten eller obefintlig om populationen en gång försvunnit. Törnskata Det största hotet är den under lång tid minskande tillgången på lämpliga häckningsmiljöer; igenläggning av jordbruksmark i skogs- och mellanbygderna, minskad hävd av naturliga, ogödslade betesmarker, allt mer rationell skötsel av kvarvarande marker och avsaknad av brandfält i skogslandskapet. Törnskatans förekomst är kopplad till rik insektsförekomst som i sin tur är kopplad till hög artdiversitet av blommande kärlväxter och buskar. En minskning av insekternas livsmiljöer påverkar med andra ord törnskatan negativt. Kraftig torka under en lång rad av år i övervintringsområdena i södra Afrika kan också bidra till tillbakagången. 6

*Artrika silikatgräsmarker nedanför trädgränsen, Fuktängar med blåtåtel eller starr och Trädklädda betesmarker Utebliven eller felaktig skötsel (p g a ändrad markanvändning etc). I betesmarkerna skulle en minskad eller upphörd hävd på grund av färre antal betesdjur göra att området snabbt växer igen med sly och gran. Detta leder till att kärlväxtsfloran utarmas och hagmarksträden skuggas. Stödutfodring samt vinterbete med eutrofiering och utarmning av floran som följd. Gödsling, samt läckage av bekämpningsmedel och gödning från omkringliggande jordbruksmarker med eutrofiering och utarmning av floran som följd. Även t ex kalkning och insådd av främmande arter skulle påverka floran negativt. Försurningseffekter från nedfall av luftburna föroreningar. Användning av avmaskningsmedel som innehåller avermectin är negativ för den dynglevande insektsfaunan. Markexploatering och annan förändring av markanvändningen i objektet eller i angränsande områden, exempelvis vägarbete, dikning, bebyggelse och täktverksamhet. Skogsbruk i eller i anslutning till objektet: avverkningar annat än i naturvårdssyfte, markberedning och plantering. Virkestransporter eller körning med andra tyngre fordon kan skada för naturtypen viktiga markförhållanden, samt leda till förändrad hydrologi. Detta kan i sin tur påverka de botaniska värdena negativt, främst för störningskänsliga rödlistade arter. Körning med fordon på hård mark kan dock vara en förutsättning vid gallringar och röjningar ur naturvårdssynpunkt. Slåtterängar i låglandet Utebliven eller olämplig skötsel (på grund av ändrad markanvändning, nedläggning av jordbruk m.m.) som missgynnar de natur- och kulturvärden som är utmärkande för en välhävdad slåtteräng. Minskad eller upphörd slåtter leder på sikt till igenväxning av buskar och träd och utarmning av den hävdgynnade floran och faunan. Markexploatering och annan markanvändningsförändring i objektet eller i angränsande områden. Stödutfodring samt vinterbete med eutrofiering och utarmning av floran som följd, exempelvis vägarbete, dikning, bebyggelse och täktverksamhet. Gödsling och försurningseffekter från nedfall av luftburna föroreningar, samt läckage av bekämpningsmedel och gödning från omkringliggande jordbruksmarker med eutrofiering och utarmning av floran som följd. Även t ex kalkning och insådd av främmande arter skulle påverka floran negativt. Användning av avmaskningsmedel som innehåller avermectin är negativ för den dynglevande insektsfaunan. 7

Bevarandeåtgärder - med tidplan Gällande regler: Enligt 7 kap 28a MB 1 krävs tillstånd för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder (i eller utanför) som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område. Tillstånd krävs inte för verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman eller är nödvändiga för naturvårdsskötsel och förvaltning av området. Enligt 12 kap 8 MB är brukaren skyldig att ta hänsyn till natur- och kulturvärden vid all markanvändning i jordbruket. De allmänna hänsynsreglerna i 2 kap MB förtydligas i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1999:119) om hänsyn till natur- och kulturvärden i jordbruket. Enligt förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket får jordbruksmark tas ur produktion först efter anmälan till länsstyrelsen, som då har möjlighet att förbjuda en ändrad markanvändning. Strandskydd gäller enligt 7 kap 13-18 MB. Strandskydd gäller 100 m från strandlinjen (ut i vattnet och inåt land). Inom strandskyddat område är viss typ av exploatering förbjuden t ex uppförande av ny byggnad. Undantag från förbudet gäller för t ex byggnader som behövs för de areella näringarna eller verksamheter till vilka tillstånd har lämnats enligt miljöbalken. Länsstyrelsen har möjlighet att utvidga strandskyddet till 300 m. Smedstorps kulturreservat är skyddat enligt 7 kap MB. Detta innebär att förutom ovanstående punkter (gällande regler) finns ytterligare förbud och regler preciserade i beslutet för kulturreservatet. Törnskatan är fredad (3 i jaktlagen (1987:259)). Fredningen gäller också deras ägg och bon. Törnskatan är vidare upptagna i Bilaga II (strängt skyddade djurarter) i Bernkonventionen (konvention om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö). Enligt 1 a Artskyddsförordningen (1998:179) är det förbjudet att avsiktligt störa fåglarna, särskilt under deras parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder. Det är även förbjudet att skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Artskyddsförordningen förbjuder import, export och försäljning av levande och döda exemplar av spillkråka, törnskata, ekoxe och läderbagge, samt förvaring av levande exemplar. (Vissa undantagsregler finns angivna i artskyddsförordningen). Läderbaggen är fridlyst (1 a Artskyddsförordningen (1998:179) samt NFS7 1999:12). Alla fornlämningar skyddas enligt kulturminneslagen (1988:950). Enligt 2 kap 6 kulturminneslagen är det förbjudet att utan tillstånd rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fast fornlämning. Förslag på bevarandeåtgärder på Smedstorp: Smedstorps slåtter- och betesmarker omfattas av olika åtagandeplaner inom miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar. Det finns f.n (2009) åtaganden av såväl arrendator som av Länsstyrelsen (slåtterängar). Det är de generella råden i åtagandeplanen som ska gälla i första hand, råden nedan är en precisering av vad som ur naturvårdssynpunkt, och för de ingående arterna och habitaten, är viktigt. Dessa råd följs så länge de ryms inom ramen för åtagandet alternativt om det i framtiden saknas åtagandeplan eller motsvarande. 1 MB: Miljöbalken (SFS 1998:808) 8

Betesmark: Hävdas årligen med bete och de betade ytorna får ej gödslas. Behåll buskvegetationen av hagtorn, slån, rosor och en m.fl. i hagmarkerna så länge de inte är av igenväxningskaraktär och strider mot råd i åtagandeplanen. För bästa resultat bör buskvegetationen uppta högst 5% av arealen. Igenväxning av ung asp och björk mm ska tas bort i stor utsträckning, se dock nedan angående framtida utveckling av grova träd. Se till att det finns blommande träd och buskar i anslutning till de gamla askarna eftersom flera arter av vedlevande insekter sköter parningen vid dessa blommande träd och buskar. Mängden lämpliga hålträd bör bibehållas på den nivå som råder i dagsläget. Det är dock angeläget att fler hålträd utökas på landskapsnivå. Gamla ihåliga lövträd (främst ask), liksom högstubbar, bör lämnas intakta. Ett antal träd sköts med lövtäkt (hamling). Grova träd med håligheter behöver stå ljusöppet. Grova träd som står skuggigt bör därför frihuggas. Gamla träd som växt tillsammans under lång tid ska även i framtiden få stå tätt. Yngre träd bör väljas ut och skötas så att de i framtiden utvecklas till grövre träd. För att de yngre lövträden ska kunna utvecklas rätt behöver de frihuggas så att de står ljusöppet. Forn- och kulturlämningar ska hållas fria från träd och buskar som kan skada dem. Äldre lövträd har redan gjort den skada de kan och dessa träd har i sig ett högt värde. De ska därför inte tas ner, även om de skulle stå på lämningarna. Ängsmarker: För att ängsmarkernas naturvärden ska bevaras behöver de skötas med slåtter och efterbetas årligen, så att ingen skadlig förnaansamling sker, eftersom det missgynnar små arter och försvårar frögroning. Bevarandestatus i dag *Läderbagge Läderbaggen är endast konstaterad vid Smedstorp genom fynd av spillning 1997. Ytterligare undersökningar krävs för att utröna om det finns en livskraftig förekomst i området eller trakten. Läderbagge är utbredd från Skåne till Uppland och Västmanland. Sverige härbärgerar en avsevärd del av den samlade Västeuropeiska populationen. De flesta fyndplatserna ligger i sydöstra Sverige. Levande skalbaggar är påträffade på ca 100 lokaler under sen tid, men på många av dessa är populationerna mycket individfattiga och arten finns bara kvar i ett eller ett par träd. På ytterligare lokaler är endast exkrementer och rester av djur påträffade. Antalet grova exponerade hålträd, ofta i gamla naturbetesmarker, parker och alléer, har minskat kontinuerligt. På många platser finns ett hundraårigt glapp i åldersfördelningen av lämpliga träd, vilket gör att framtiden kan te sig ganska dyster för arten. Utan biotopvårdande åtgärder kommer många av de mindre populationerna med all sannolikhet att försvinna. Törnskata Törnskatan häckar i samtliga svenska län. Dock är beståndet i Norrlands inland mycket svagt och i fjälltrakterna saknas arten helt. Beståndet beräknas uppgå till mellan 26 000 och 34 000 par (jämför med bevarandemålet/-syftet på 50 000 par). Det svenska beståndet utgör därmed drygt 1 % av det samlade europeiska beståndet på uppskattningsvis 2,2 miljoner par. Törnskatan har uppvisat en mycket kraftig tillbakagång under de senaste 25 åren - av allt att döma har beståndet minskat med 2/3 under denna period. *Artrika silikatgräsmarker nedanför trädgränsen, Fuktängar med blåtåtel eller starr och Trädklädda betesmarker Gemensamt för naturtyperna är att de hör till de äldre typerna av fodermarker, d v s ängar och betesmarker, 9

som tidigare varit dominerande både arealmässigt och ekonomiskt men som har fått minskad ekonomisk betydelse. Arealen har minskat drastiskt under de senaste 100-150 åren och naturtyperna hotas än i dag av upphörd hävd, igenväxning och plantering. Inom det nuvarande landsbygdsprogrammet hävdas ca 6 500 ha ängsmark och drygt 400 000 ha betesmark i Sverige. Betestrycket i Smedstorps betesmarker är överlag bra, men är på några ställen något för lågt med viss förnaansamling som resultat, vilket på sikt kan missgynna naturtypernas typiska arter. Trädskiktet är relativt olikåldrigt, men det kommer troligen att behövas fler yngre ekar för att försäkra sig om att få en kontinuitet av gamla ekar. Buskskiktet är varierande i den norra betesmarken, vilket gynnar många insekter som lever i ekarna, men buskarna har en tendens att bli lite för många och täcka för stor yta. Slåtterängar i låglandet Ängar hör till de äldre typerna av fodermark som tidigare varit dominerande både arealmässigt och ekonomiskt, men som har fått minskad ekonomisk betydelse sedan slutet av 1800-talet. Arealen har minskat drastiskt under de senaste 100 åren och naturtypen hotas än i dag av upphörd hävd, igenväxning och plantering. Inom det nuvarande landsbygdsprogrammet hävdas ca 6 500 ha ängsmark i Sverige. I Östergötland hävdas idag ca 30 hektar hårdvallsäng. Efter att slåtter är utförd, i senare hälften av juli, efterbetas ängen. Efterbetet i Smedstorps ängsmarker är bra. Ängsmarken är överlag öppen. Trädskiktet är relativt olikåldrigt, men det kommer troligen att behövas fler yngre ekar för att försäkra sig om att få en kontinuitet av gamla ekar. Uppföljning av bevarandemålen Med ökad kunskap från den kommande basinventeringen av Natura 2000-områdena och det nationella uppföljningsprojektet kommer uppföljningsmetodiken att kunna preciseras. Uppföljning av vissa habitat påbörjades år 2005. Tills vidare ges förslag på uppföljningsparametrar: Areal av naturtyperna Slåtterängar i låglandet, *Artrika silikatgräsmarker nedanför trädgränsen, Fuktängar med blåtåtel eller starr och Trädklädda betesmarker. Hävdstatus och gödslingspåverkan. Täckningsgrad av träd- och buskskikt. Igenväxning. Mängden hävdgynnade arter kan mätas i abundans 2 och diversitet 3, alternativt att frekvensen mäts på några arter, t ex de arter som nämns under Bevarandesyfte och mål (både kärlväxter och eklevande organismer). Provrutor där typiska arter ska följas upp kommer att ingå i uppföljningens metodik. *Läderbagge: Förekomsten vid Smedstorp bör utredas på lämpligt sätt. Inventering kan t ex ske i form av icke dödande fallfällor som placeras i mulmen inuti lämpliga hålträd. Antalet mulmträd av lämplig kvalitet i och i anslutning till Smedstorp kan därefter följas upp. Förekomst/icke förekomst av antal ihåliga träd är en lämplig ambitionsnivå vid en sådan inventering. Törnskata: Beståndets utveckling bör följas upp genom standardiserade räkningar; primärt genom etablering av ytterligare fasta standardrutter inom ramen för Svensk Häckfågeltaxering. Standardrutterna ingår i ett standardiserat program med rutiner och resurser för kontinuerlig utvärdering av förändringar i fågelfaunan i hela landet, vilket innebär att man med en mycket liten ekonomisk insats kan nå mycket långt när det gäller övervakningen av inte bara törnskatan utan fågelfaunan i sin helhet. 2 Abundans: arternas fördelning i rummet, arttäthet 3 Diversitet: artrikedom, mångfald 10

Natura 2000-område Natura 2000-kod Smedstorp SE0230173 Referenser s webb (http://www.e.lst.se) Riksantikvarieämbetet, fornsök http://www.fmis.raa.se Naturvårdsverkets webb (http://www.naturvardsverket.se) Natura 2000-kartor på webben (http://w3.vic-metria.nu/n2k/jsp/main.jsp) Naturvårdsverkets vägledningsdokument för habitat och ArtDatabankens vägledningar för arter. Kartor 11

Natura 2000-område Natura 2000-kod Smedstorp 12 SE0230173