FÖRSLAG 1(3) Hälso- och sjukvårdsnämnden Förslag till yttrande över motion om tillgänglig sjukvård Hälso- och sjukvårdsnämnden har givits möjlighet att yttra sig över en motion från fullmäktigegruppen för moderata samlingspartiet där man framhåller att tillgängligheten till sjukvården måste förbättras. Möjligheter att åstadkomma detta menar man ligger i att öppna upp vården för fristående entreprenörer som enligt motionen både patienterna och personalen är mer nöjd med. Det arbete som pågår för att genomföra öppna prioriteringar menar man syftar till att bortprioritera ett antal sjukdomar istället för att möjliggöra att fler sjuka behandlas. Man anser också att en lokal vårdgaranti värd namnet måste införas. För att åstadkomma detta föreslås Hälso- och sjukvårdnämnden få i uppdrag Att utarbeta en agenda för att öka andelen fristående sjukvård och öka konkurrensen i vårdupphandlingar Att utarbeta ett förslag till gotländsk vårdgaranti Vidare förslås kommunfullmäktiges beslut om inskränkningar av valfriheten till vård upphävas. Även på Gotland har möjligheterna till entreprenadlösningar undersökts Andelen offentligfinansierad men icke offentligt driven sjukvård har under senare år ökat avsevärt i landet. Framförallt gäller detta inom familjeläkar/husläkarverksamheten där många landsting som infört listningssystem även anbudsupphandlat stora delar av verksamheten. Detta gäller landsting med olika politisk majoritet. För sjukhusverksamheten förekommer idag entreprenader endast i storstadsområdena. Utläggning av uppdragen har där skett under perioder med borgerlig politisk ledning. Genom lagstiftning föreligger idag inte möjligheter att överlåta driften av samliga sjukhus inom ett landsting på fristående entreprenörer. Före ikraftträdandet av den sk stopplagen undersöktes dock även på Gotland möjligheterna till sådana lösningar. Ett försök att införa en entreprenadlösning för delar av sjukhusverksamheten diskuterades i början av nittiotalet efter ett initiativ från infektionskliniken. Efter ingående utredning konstaterades att förutsättningarna för att bryta ut en klinisk specialitet ur sjukhusets system med inbördes beroende kliniker hade så många inbyggda gränsdragningssvårigheter att det ej kunde realiseras.
FÖRSLAG 2(3) Inom ramen för det familjeläkarsystem som infördes i december 2002 har likvärdiga förutsättningar lagts för att möjliggöra olika driftformer. Hälso- och sjukvårdnämnden har i konsekvens med detta planerat för upphandling av vårdcentraldrift i enskild regi först i Slite/Fårösund, därefter i Visby där upphandlingen avbröts efter majoritetsskiftet för att slutligen genomföras fullständigt avseende drift av en vårdcentral med tre alternativt fem läkarlag i Hemse. Upphandlingen genomfördes utifrån givna kvalitetskrav och en given ersättning i form av individ- och besöksersättning. Upphandlingen resulterade i endast två anbud, varav det ena inte kunde antas på grund av att man inte uppfyllde kravspecifikationen och det andra förutsatte att kommunens ersättning skulle ökas väsentligt. Upphandlingen fick därför avbrytas till förmån för fortsatt egenregiverksamhet. Motsvarande erfarenheter finns från andra upphandlingar av vårdnära tjänster inom t ex laboratorieverksamhet där kommersiella leverantörer erbjudit sig att överta verksamhet på entreprenad, dock till ett högre pris än egenregins. Erfarenhet finns även från annan enskild driven vård på Gotland inom specialistläkarverksamhet, psykiatrisk långtidsvård och sjukgymnastik. Verksamheten upplevs i huvudsak som ett gott komplement till den offentliga verksamheten och det är framförallt av finansiella skäl verksamheten minskat i omfattning. Ovan redovisade förhållanden visar att möjligheterna att lägga ut uppdrag på fristående utförare prövats såväl under skiftande politiska majoriteter samt att egenregin därvid valts på grund av att anbud ej förelegat eller varit mindre kostnadseffektiva. Valfrihet och vårdgaranti Den rekommendation om valfrihet inom sjukvården som antogs av kommunfullmäktige i juni 2001 innebar möjlighet för patienter som fått beslut om behandling att från första dagen därefter söka vård vid andra vårdenheter i landet på hemlandstingets bekostnad. För hälso- och sjukvårdsnämndens del innebär detta att dessa patienter utrustas med en fribiljett till all vård som drivs inom Sveriges alla landsting eller av entreprenörer med avtal med något landsting. I flera landsting liksom inom Gotlands kommun kunde man konstatera att effekterna av detta blev en ökad sjukvårdskonsumtion. Eftersom utflödet av patienter inte motsvarades av någon minskad kostnad i den egna verksamheten innebar valfrihetsreglerna på Gotland en kostnadsökning med 2,7 miljoner kronor år 2003 och 3,5 miljoner kronor 2004. Som en del av de åtgärder som nämnden tvingades vidta för att begränsa kostnaderna föreslogs kommunfullmäktige besluta om en mindre revidering av reglerna som innebär att en patient inte omgående kan vända sig till ett annat sjukhus utan tvingas vänta motsvarande tid som kan anses kliniskt acceptabelt även för vård i Visby. Den vård- och behandlingsgaranti som förhandlats fram mellan regeringen och Sveriges kommuner och landsting innebär att vårdgaranti inträder efter tre månader efter behandlingsbeslut. För de patienter som inte kunnat tas omhand
FÖRSLAG 3(3) skall landstinget ombesörja att vården anordnas vid något annat sjukhus. Även vårdgarantin innebär således att vårdens kostnader inte längre styrs planmässigt av budgetbeslut utan av rättighetsregler. Att valfriheten kvarstår även inom detta system är fullt rimligt. Det är dock lika rimligt att tillgången till valfriheten inträder vid samma tidpunkt som landstingets skyldighet att erbjuda vård. Vad avser de i motionen framförda konkreta förslagen är det s uppfattning att möjligheterna att anlita enskilda entreprenörer redan idag prövas där det är möjligt. Att detta inte lett fram till att några nya avtal träffats står snarare att söka i svårigheter att finna lösningar som uppfyller både beställarens och utförarens önskemål än brist på vilja att pröva. Någon ytterligare agenda för att fastställa ambitionsnivåer erfordras inte. Beträffande vårdgarantin innebär det av Regeringen fattade beslutet om nationell vårdgaranti att Hälso- och sjukvården fått ett tydligt mål som skall uppfyllas. s ambition är att alla krafter skall inriktas på att målet skall kunna uppnås under 2005. En kraftigt försvårade omständighet är dock dagens verksamhet, som inte är av tillräcklig omfattning inte förmår erbjuda behandling till alla behövande inom den ekonomiska ramen utan att reduceringar av utbudet måste genomföras. Beträffande förslaget att kommunfullmäktiges beslut om inskränkningar i valfriheten anser hälso- och sjukvårdsförvaltningen att begränsningen att välja vård vid annan inrättning rimligen bör inträda vid samma tidpunkt som patienten enligt den nationella vårdgarantin skall erbjudas behandling. Förslag till beslut Förvaltningen föreslår att hälso- och sjukvårdsnämnden överlämnar ovanstående yttrande som svar på motionen. HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSFÖRVALTNINGEN Jan-Olof Henriksson hälso- och sjukvårdsdirektör Rolf Forsman chefscontroller
Moderata Samlingspartiet MOTION Gotland 2004-10-25 Kommunfullmäktige Gotlands kommun En tillgänglig sjukvård på Gotland Tillgänglighetsproblematiken har förvärrats under de senaste två åren. Det är allvarligt, eftersom det inte spelar någon roll om sjukvården är aldrig så bra om den samtidigt är otillgänglig. Gotland behöver komma till rätta med sina vårdköer. Den 18 oktober presenterade kommunen ett nytt projekt som syftar till att förbättra informationen kring vårdköer. Det är bra, men samtidigt tragiskt att det har blivit en nödvändighet. Det borde vara än mer angeläget med ett nytt projekt som syftar till att förbättra själva kösituationen i stället för informationen om den, liksom övriga tillgänglighetsaspekter i vården. Vi fruktar att kommunmajoriteten söker lösa köproblematiken genom att bortprioritera ett antal sjukdomar, snarare än att skapa utrymme för fler behandlingar. En indikation på att så kan vara fallet är det kommunala pressmeddelande från den 20 september som talar väl om politiska prioriteringar i sjukvården. Moderaterna på Gotland är kritiska till sådana prioriteringar. Vi föreslår ett antal andra steg på väg mot den goda gotländska sjukvården. Öppna upp för fristående sjukvård Kraven på resurstillskott inom denna redan kostsamma sektor har alltmer tagit formen av dogm. Mer kraft borde i stället läggas på att utnyttja tillgängliga resurser väl. Till exempel har det visat sig att landsting och kommuner som tillåter olika driftformer och låter en högre grad av sin sjukvård upphandlas i konkurrens också har klart kortare köer än sina mer konservativa syskon. Mycket tyder även på att ökad konkurrens bidrar till att tillgängliga resurser inom vården utnyttjas bättre. Erfarenheten säger också att såväl patienter som personal är mer nöjda med sjukvård i fristående drift. Även lönen är något högre. Exempelvis tjänar en privatanställd sjuksköterska i genomsnitt 3 500 kr mer i månaden än en offentliganställd distriktssköterska. Att den totala vårdkostnaden ändå blir lägre för fristående sjukvård beror på dess högre produktivitet. En God Gotländsk Vårdgaranti En lokal vårdgaranti värd namnet måste införas. Vi litar inte på halvkvädna löften från förre socialministern om heltäckande vårdgaranti 2005. Gotland måste parallellt skapa en gedigen vårdgaranti som täcker upp regeringens tillkortakommanden. Ingen patient skall behöva vänta mer än tre månader på behandling. Klarar kommunen inte av att ge vård inom rimlig tid skall patienten ha rätt att söka sig vart som helst inte bara inom Sverige utan inom hela EU. Garantin skall successivt byggas ut till nya vårdgrenar, t.ex. psykiatrin. Vårdköer drabbar framför allt kvinnor. Som exempel kan nämnas att Socialstyrelsen konstaterar att det på Gotland råder orättvisa mellan kvinnors och mäns rätt till starroperation. Man skriver att fortfarande varierar väntetiderna kraftigt i olika delar av landet, och fler kvinnor än män får vänta på sin operation mer än sex månader. Stora
könsskillnader i detta avseende finns i Jämtland, Dalarna, Västra Götaland, Östergötland och på Gotland. 1. Den 12 juli på DN Debatt visade Stefan Fölster och Anders Morin på sambandet mellan vårdköer och sjukskrivningar. Vårdköerna är ett större problem än vad som tidigare antagits. Även denna undersökning visar att kvinnorna drabbas särskilt hårt. Av de långtidssjukskrivna kvinnorna angav 41 procent i DN-skribenternas undersökning att de stod i kö till sjukvården. Vidare ansåg läkarna i undersökningen att den genomsnittliga sjukskrivningstiden skulle minskas med hela tre månader för patienter med sjukdomar i rörelseapparaten om köerna minimerades. Motsvarande förkortning av sjukskrivningstiden inom hjärt- och kärlsjukdomar uppskattades till en knapp månad, och för utmattningssyndrom eller depression en dryg månad. Fritt vårdval Även rätten till fritt vårdval skall vara värd namnet. Den urlakning av begreppet som fattades av kommunfullmäktige den 22 mars i år är oacceptabel. Gedigna patienträttigheter är ett måste med en solidariskt finansierad sjukvård, och eftersom vården finansieras via skattsedeln ska man inte behöva betala ur egen ficka också. Visserligen har en kvarts miljon svenskar redan skaffat sig en privat sjukvårdsförsäkring, men mot bakgrund av gotlänningarnas låga medelinkomst håller vi det för sannolikt att andelen gotlänningar ur denna skara är liten. Därför är valfriheten viktig. Patienten äger själv rätt att bestämma till vilken vårdgivare hon eller han önskar gå. Vart som helst på Gotland, i Sverige och i EU. Med anledning av ovanstående föreslår jag att Gotlands kommunfullmäktige beslutar att uppdra åt Hälso- och sjukvårdsnämnden att utarbeta en agenda för hur andelen fristående sjukvård och konkurrensen i vårdupphandlingar skall kunna öka att uppdra åt Hälso- och sjukvårdsnämnden att utarbeta ett förslag till en gotländsk vårdgaranti att kommunfullmäktiges beslut från den 22 mars 2004 om inskränkningar av valfriheten hävs Fårösund 25 oktober 2004 1 http://www.sos.se/fulltext/131/2004-131-4/2004-131-4.pdf