Det offentliga rummet - på egen risk Tillträde mellan 22.00 till 06.00 sker på egen risk ett konstprojekt om rädslor och rätten till att utrycka sig. Kontakt: Erika Isaksson tel. +46(0)704-77 67 96 erika.isaksson02@kulturverkstan.net
Det offentliga rummet på egen risk I det offentliga rummet, där finns rädslan. Där i stadens parker och längs dess cykelbanor, på spårvagnen eller busstationen. Rädslans platser är många och begränsar mig i min vardagliga handling, hur jag rör mig och beter mig. Jag tänker alltid på steget innan jag tar det, jag går inte hem själv, jag har alltid nycklarna i min hand beredd att försvara mig efter mörkrets inbrott. Varför? För att jag är kvinna? Är min rädsla berättigad? Risker och rädslor Kvinnor råkar ut för ett bredare spektra av brott och hot än vad män gör allt från vanliga rån och slagsmål, till våld i hemmet, sexuella trakasserier och våldtäckt. Dessutom utgör kvinnor offer för specifika brott och hot som drabbar kvinnor i mycket högre utsträckning än män, det vill säga de flesta sexuella övergrepp. Idag rör sig inte kvinnor i det offentliga rummet på samma principer som män. Rädslan begränsar den vardagliga handlingen och ligger till grund för vilka val du gör i din rörelsemekanik.
Från december 2002 till november förra året polisanmäldes 2 514 våldtäkter. En ökning med 16 procent. Under de senaste decenniet har antalet anmälda våldtäkter ökat med 40 procent. Mest ökade utomhusvåldtäkterna, där anmälningarna fördubblades. (Källa; ETC nummer 1, 2004). I vetskapen om risken begränsas din handling. Men problimatiken är större än brottsstatistiken. Det handlar inte om hur många brott som begås utan att de begås.
Jag är född kvinna, det är jag fortfarande. Det är vad detta handlar om. Jag är uppväxt i en miljö där mitt kön är den viktigaste komponenten till vem jag är. Samhället förutsätter av mig vem jag är, det är det som är historien. Men måste det vara framtiden? Erika 24 år Varför rädd lilla vän? Att vara rädd för platser är inte platsernas fel. Att en plats upplevs som farlig, handlar om mötet mellan människor och de grundläggande värderingar som existerar i ett samhälle. Att en del män våldtar utgör i verkligheten ett tillräckligt hot för att hålla alla kvinnor i ett konstant tillstånd av rädsla. Problematiken ligger med andra ord i samspelet mellan män och kvinnor såväl på individbasis som i samhället i stort. Rädsla går inte att med brottstatistik argumentera för eller emot, det handlar inte om mängden brott som begås mot kvinnor utan att de begås. Rädslan som kvinnor bär på bör alltid läggas i parallell och förklaras i samförstånd till den verklighet kvinnor lever i. Att växa upp som kvinna innebär att du hamnar i situationer där man på ett eller annat sätt blir sexuellt trakasserad. Allt ifrån en klapp på rumpan till att bli kallad fitta. Man utvecklar under hela sin uppväxt, uppfostras till att få,
Det offentliga rummet på egen risk en rädsla för vad ens egen kropp kan skapa för problem för en själv. Med andra ord, du skapar en rädsla för din egen kropp och alienerar dig själv ifrån din kropp. Därigenom skapas känslan av skuld. I skuldbegreppet ligger också den paradoxala grunden till kvinnans roll i samhället, som den ansvarige för den manliga sexualdriften och samtidigt den väna madonnan utan sexuella behov eller tankar. Två oförenliga sidor, omöjliga att leva upp till. Problematiken blir desto tydligare om du hamnar i en situation där du utsätts för ett sexuellt övergrepp. Offret känner skuld och skam, inte förövaren. Skammen som offret känner accepteras och förstärks paradoxalt nog av omgivningen. Genom denna acceptans legitimeras det in i rättsystemet och blir på det sättet osynliggjort. Våldtäkt är en blandning av tortyr, kastration och stympning som inte syns utanpå. Våldtäkt är att krossa en annan människas innersta integritet. (Maria-Pia Boëthius Patriarkatets våldsamma sammanbrott Varför våldtäkt finns) Det är fortfarande svårt att få någon dömd för en våldtäkt, endast en på tio av de anmälningar som görs leder till fällande dom. Att anmäla ett sexuellt överfall är idag detsamma som att än en gång återuppleva det kränkande övergreppet. Du möts av frågor såsom vad du hade på
Det offentliga rummet på egen risk dig, huruvida du var full och varför du gick där själv. En verklighet som kvinnor lever i. En sanning kvinnor känner varje dag, på väg hem, på bussen och i skolan. Men är det inte på tiden att detta ändras? Är det inte på tiden att kvinnor får chansen att ta tillbaka det som rättmätigt är deras? Frihet. Alla människor skall ha rätt att vara fria, men i dag har kvinnor inte frihet på lika villkor. Kvinnor är förpassade till att alltid vara på sin vakt, inte på grund av att vi vill, utanför att vi måste. Detta är bakgrunden till projektet - Det offentliga rummet- på egen risk!
- Jag ville ta tillbaka min frihet som berövats mig. Jag ville inte längre vara rädd. Jag var bara så fruktansvärt arg. Så fruktansvärt frustrerad. Varför? Jag hade inte gjort något, jag gick ju bara hem. - Du borde tagit en taxi... -Ja men vad hjälper det, har du aldrig blivit antastad av en taxichaufför? Vet du hur det känns att sitta instängd i en bil i sjuttio kilometer i timmen med en hand på ditt lår och fundera på om det är värt att riskera livet genom att hoppa ur bilen? - Så det var därför du gick, för att du inte ville ta en taxi? - Nej, jag gick för att jag ville, för att jag ville gå hem i den ljumma sommarnatten... var det fel av mig kanske? Angående Konstprojektet kvinnofrid, Johannebergsparken hösten 2003
Projektet att ta tillbaka rätten till det offentliga rummet och till sin egen kropp Det finns olika sätt att hantera problematiken med det offentliga rummet som en rädslans plats. Många saker görs såsom ljusplanering i parker, längs gångbanor och vid busstationer för att försvåra våldsbenägenheten vid platsen. Man erbjuder billigare taxiresor för kvinnor och dylikt. Detta förändrar platsen från osäker till säker men angriper inte de underliggande strukturerna. Behovet av att bygga upp kvinnors identitet utan rädslor och könsrelaterade hot minskar inte pågrund av ljus i parker. Detta projekt riktar sig till en annan del av problematiken. Den grundläggande känslan av att som kvinna bli identifierad som kön och uppfattad som ett offer. Den handlar om att hitta vägar för att bryta rädslan och få chansen att ta tillbaka rätten till det offentliga rummet. Att genom olika kulturella uttryck synliggöra hur det känns som kvinna i det offentliga rummet är ett sätt att angripa de underliggande strukturerna. Att få möjlighet att göra detta i det offentliga rummet synliggör problematiken på plats bland människor. Det handlar om att skapa förutsättningar för människor att ifrågasätta rådande normer och strukturer.
Det offentliga rummet på egen risk Att ge möjligheten för kvinnor att ta tillbaka det offentliga rummet genom olika uttrycksformer, utanför de vanliga forumen. Det är ett sätt att stärka denna grupp. Det medverkar även till att skapa kontaktnät och byta erfarenheter sinsemellan, och genom att använda sig av kulturella uttrycksmedel skapas förutsättningen att alla kan delta oavsett ålder och utbildning. Tereus våldtog Filomela och skar ut hennes tunga, för att hon ej skulle berätta hans gärningar. Men hon förstod att väva så konstrikt att hon skildrade allt vad som hänt henne i en väv. Myten om Filomela ur den grekiska mytologin
Det konkreta projektet Projektet är uppdelat på två delar. Under april 2004 (lördag samt söndag vecka 15 och 16) inbjuds olika tjej- 1 och kvinnogrupper till att delta i workshops. Längden på dessa räknas till 1en dag. 1 1örmiddagen 1Fö kommer att gå åt till att presentera projektet, 1skutera 1dis problematiken med dagens könsroller och rädslan för 1h 1och i det offentliga rummet. 1 1termiddagen 1Eft kommer att erbjuda deltagarna att uttrycka vad 1de känner för temat genom olika former av skapande såsom måleri, poesi och dylikt utifrån vad de själva känner. 2 Und 2der helgen vecka 21 anordnas en liten kulturfestival i Kungsparken i Göteborg. Där kommer de olika konstinstallationerna att ställas ut. I sam med detta kommer även fria gatuteater samt dansgrupper att fram olika akter i parken. 2mband 2mföra