Skvattram (Ledum palustre)

Skvattram (Ledum palustre) Skvattram (Ledum palustre) Vintergrön, starkt doftande, 5-15 dm hög buske med rödbruna, brunulliga grenar. Bladen är spiralställda, hela och kortskaftade, 3 cm långa, jämbreda med mörkgrön ovansida och brunullig undersida. Bladkanter är nedvikta. Blommor 12-16 mm breda, i flocklik toppställd samling, 5-taliga. Krona fribladig, vit. Myrar och fuktiga hedar i hela Sverige. I Västsverige, Öland och Gotland sällsynt. Den torkade blommande örten och de unga skotten. På grund av sin bedövande arom sägs det att om örten fanns lades skottskadade soldater på en bädd av örten. Även denna växt har i forna tider fått göra tjänst vid ölbrygd, innan humlen definitivt trängde undan örten. Under medeltiden nyttjades en dekokt på bladen som kärleksdryck och dess egenskaper har bekräftats av nyare undersökningar. Det härrör från en gammal iakttagelse att älgtjurar gärna äter skvattram under parningstiden. En av vetenskapsmännen, professor Hugo Schulz sammanfattar resultatet så här; Hos studenterna voro de häftiga och långvariga erektionerna mycket besvärliga och likaså om natten följande, upprepade pollutionerna under vilka i några enstaka fall även blod uttömdes. Hos studenskorna kom det till en påfallande förstärkt menstruation Som tillsats till ölet verkade örten starkt rusande. Flyktig olja med ledum-kamfer, arbutin, flavonglykosid, garvämnen, pektin, citronsyra, fett, vax, quercitrin

Farmakologi Vid överdosering ger ledol lokala reteffekter på slemhinnor, även kramper och symtom liknande berusning Används i preparat mot bronkit, katarr, lunginflammation. Drogen är inte lämplig att använda till husbehov, doften har en bedövande sövande verkan Pestskråpa (Petasitess hybridus) Pestskråpa (Petasitess hybridus) Flerårig ört med kraftigt grenig, nästan 2 m lång jordstam. Bladen är mycket stora, 5-8 dm breda, runda med en hjärtformad bas. Bladens undersida är gråluden. Bladskaft långa, ihåliga. Blomstjälk 2-4 dm vid fruktmognad ända upp till 8 dm hög med rödaktiga fjäll. Korgar i täta klasar med enbart diskblommor, rödaktiga. Ursprungligen odlad sedan förvildad på fuktiga ställen finns på de flesta ställen i Sverige i Norrland sällsynt. De färska eller torkade bladen och jordstammen. Pestkåpan eller skräppa åtnjöt förr ett stort anseende som medel mot pest. Men enligt botanisten Arvid Månsons örtabol 1637 hade han tilldelat den ytterligare 21 dygder Spår av flyktig olja, garvämnen, slemämnen, harts, petasin, petasin-s, inulin, pektin, glykosbitterämnen, alkaloid

Farmakologi Kramplösande, diuretisk, svettdrivande och maskdrivande verkan En dekokt mot gallsten, hosta, urindrivande. En gröt av färska blad, utvärtes vid svullnade, utslag, svullna ådror och körtlar och reumatiska leder. Inom homeopatin används den mot huvud- och halssmärtor samt nervsmärtor. Inga skadliga biverkningar vid normalt användande. Penningarv (-blad) (Lysimachia nummularia) Penningarv (-blad) (Lysimachia nummularia) Nedliggande flerårig ört med 2-5 dm långa, greniga stjälkar. Bladen är helbräddade, motsatta, kortskaftade, runda till brett äggrunda med hjärtformad bas. Bladskivan körtelprickig. Blommorna radiära, 15-25 mm breda, enstaka från de mellersta bladens veck. Kronan gul, nästan klocklik med körtelprickiga och fint fransade flikar. Fuktiga gräsmarker, stränder och liknade i Syd- och Mellansverige ganska allmän. Odlas som trädgårdsväxt.

Den färska örten utom roten, färsk eller torkad. Släktnamnet lär den fått av den grekiske läkaren Lysimachos, som var den förste som beskrev örtens medicinska egenskaper. Under medeltiden och renässansen var örten ett universalläkemedel. Garvämne, saponin, kiselsyra, slem enzymet primveras, mineralsalter främst kalium och kisel. Farmakologi Adstringerande, sårläkande, svagt sammandragande, urindrivande, antiseptisk Färska krossade blomstjälkarna används i kompresser utvärtes för svårläkta sår, bölder och hudutslag, lindrar också mot reumatiska smärtor, gikt, muskelsmärtor. En dekokt på färsk saft har en mildrande och uppmjukande verkan på huden. Inga biverkningar vid normal användning. Nejlikrot (Geum urbanum) Nejlikrot (Geum urbanum) Flerårig ört med kort tjock jordstam. Stjälk upprätt, grenig, hårig, 2-6 dm. Nedre blad, parbladiga med 2-5 olikstora småbladspar. Uddblad störst, 4-8 cm, nästan runt och djupt flikigt. Småblad grovt

tandade. Stjälkblad treflikiga, oskaftade. Blommorna ca 15 mm 5-taliga, med ytterfoder, långskaftade. Foderbladen är gröna och brett lansettlika. Ytterfodrets flikar brett jämbreda. Blommor gula. Snår och lundar ofta på fuktig jord i Syd- och Mellansverige. Huvudsakligen rötterna, men även den blommande örten kan brukas Under medeltiden symboliserade nejlikerotens treflikiga blad den heliga treenigheten och blommornas fem kronblad symboliserade Jesus fem sår. Äldre örtläkare var noga med när roten skulle grävas upp, inte bara tidigt på våren utan det fanns ett bestämt datum, 25 mars. Vidare var den under 1500-talet en vanlig grönsak i Europa och den odlades ofta i trädgårdar. De färska bladen ger en angenäm krydda åt soppor och stuvningar. Flyktig olja, eugenol, bitterämnen, garvämnen, glykosiden gein, harts, flavon, leukoanthocyanin, glukos och arabinos, vitamin C. Farmakologi Adstringerande, febersänkande, svettdrivande, sårläkande. Vid matsmältningsrubbningar, gallbesvär, lätt blödande tandkött, diarré, leversjukdomar. En stark infusion kan hällas i badvattnet mot öppna sår och hemorrojder. En dekokt på örten är sammandragande och uppfriskande och gör huden klar, används därför med fördel till ett ansiktsvatten. Cullpeper skriver att den värmer hjärta och håller hjärnan kall Örten har också kallats den välsignande örten eftersom dess doftande rot troddes avvärja både sjukdomar och djävulen. Inga skadliga biverkningar vid normal användning.

Mandelblomma (Saxifraga granulata) Mandelblomma (Saxifraga granulata) En flerårig 20-50 cm hög ört med enkel, körtelhårig stjälk som allra längst upp är lått förgrenad. Nedre bladen njurlika och försedda med körtelhår. Vid stjälkbasen finns en anhopning skära groddknoppar med vilkas hjälp en del av förökningen sker. Groddknopparna lossnar lätt från moderplantan och kan tex med hjälp av djur eller vatten spridas till andra platser. Blommorna stora vita i maj-juni. De sitter i glesa blomställningar, 5 foderblad och 5 kronblad som är 20-30 mm långa. Blommorna är vita. Doft angenäm, smaken bitter och besk. Allmän från Skåne till Värmland. Växer på backar, torrängar och hällar, ofta på mark vars yta under sommaren starkt torkar ut. Rot, blommor, färska blad. Vitamin C, garvämnen Adstringerande, aptitstimulerande, gall- och urindrivande, har numer en ringa roll inom örtmedicinen. Inga skadliga verkningar vid normal användning.

Linnea (Linnea borealis) Linnea (Linnea borealis) En späd, krypande halvbuske. De förvedade rotslående stjälkarna kan bli mer än meterlånga. Från stjälken utgår upp till 15 cm höga upprätta skott som nertill bär blad och avslutas med ett knippe med två lutande blommor.. Bladen sitter parvis, är ovala och fint naggade. Blommorna är skära utanpå och mörkare inuti blommar i juni-augusti. Krona femflikig, klocklik. Ståndare 4, varav två längre och två kortare, stift långt med ett huvudlikt märke. Frukt nötlika, klibbhårig, till en början trerummig, men endast ett fröämne utvecklas till frö. Blommornas doft är angenäm Tämligen allmän över hela landet. Växer i barrskogar och på fjällhedar och björkskog upp till 1200 meter. Hela ovanjordiska delen av växten, insamlad under blomning, helst före midsommar Släktet, som uppkallats efter Carl von Linné, omfattar endast en art, nämligen linnean. I trädgårdar som trädgårdsväxt är det som regel varianten longiflora syn americana som är vanligast. Utvärtes vid hudsjukdomar som eksem och andra utslag, sårtvätt och som ögontvätt.

Inga skadliga biverkningar vid normal användning. Kardtistel (Dispsacus sylvestris) Kardtistel (Dispsacus sylvestris) or M e d b l o m m En grov, 80-150 cm hög tvåårig ört med kraftig stjälk, som i likhet med bladen är taggiga. De torra stjälkarna står kvar över vintern som vinterståndare. Blad hela, motsatta, prydda med vita fläckar. Bladparen är delvis skålformigt sammanvuxna vid basen, där kan regnvatten och dagg samlas. Blommorna ljuslila i juli-augusti i en konisk, ca 6 cm lång, huvudliknande samling. Inhemsk i Syd- och Mellaneuropa på kala eller sparsamt bevuxna platser på fuktigt underlag. Odlas i

Sverige Rot, insamlad i slutet av sommaren En egendomlighet med örten är att de små ljuslila blommorna som bildar den stora ovala blomkorgen inte slår ut nedifrån och upp, blomningen börjar istället ringformat vid blomkorgens mitt, varefter den breder ut sig uppåt och neråt samtidigt som de först utslagna blommorna börjar att vissna. Inom folkmedicinen har det regnvatten som samlats i bladvecken använts mot fräknar och vårtor och som ögonvatten Mineralsalter, glykosider Aptitstimulerande, urindrivande, svettdrivande Inga skadliga biverkningar vid normal användning. Kanadabinka (Erigeron canadense) Kanadabinka (Erigeron canadense)

Ettårig ört med 1-10 dm höga, upprätta, styva, tätt bladbeströdda stjälkar. Blad spiralställda, håriga, lansettlika, helbräddade eller glest tandade, 2-5 cm långa. Korgar talrika, 2-5 mm breda, kortskaftade i sammansatt klase. Holkfjäll smala, i flera kransar, grönaktiga med hinnaktiga kanter. Strålblommor vita, tunglika. Diskblommor rörlika, gula. Frukt 1 mm lång, gul med lång, gulvit hårpensel. Vägkanter, sandmarker i Skåne allmän, övriga Sverige till Norrland kusttrakter sällsynt. Kom från Nordamerika för ca 170 år sedan Den färska blommande örten även frukten Denna ört var okänd i Europa till 1655, då den för fösta gången omnämns i en örtkatalog. Den hade troligen av misstag förts in från Nordamerika till den botaniska trädgården Blois i Frankrike. Dess förmåga att sprida sina frön gjorde att den ganska snart fann överallt i Europa på 1700-talets slut. I vårt land dök den upp i början på 1800-talet.I Kanada och USA är den mycket uppskattad som medicinalväxt.flyktig olja, garvämnen, galläppelsyra, kolin.urindrivande, blodstillande, maskdödande. Som infusin mot livmoderblödningar, diarré, tarmkatarr, ödem, njurbesvär, halsinfektioner. Gikt, reumatiska besvär. Inga kända toxiska verkningar vid förtäring av normala

Kabbeleka (Caltha palustris) Kabbeleka (Caltha palustris) Flerårig 10-40 cm blommar i April-juni, flerårig. Stjälk kal, grenad. Bladskivor 5-8 cm breda, glänsande mörkgröna. Blommor 2-5 cm breda, mörkt gula. På våt näringsrik mark. Kärrängar, diken, källdrag, stränder, sumpskogar i hela Sverige Blad, torkade Trots att den är svagt giftig lade man förr in kabbelekans knoppar som kapris. En botaniker Nyman säger dock ca 1867 att den är något skarp. Protoanemonin, flavonoider, saponin Hudretande, en bra ört till omslag vid reumatiska smärtor. Man bör inte förtära örten i färskt tillstånd då den är svagt giftig.

Hasselört (Asarum europacum) Hasselört (Asarum europacum) B l o m m a n Vintergrön ört med grenig jordstam. Blad 2-10 cm långa, njurlika, mörkgröna, långskaftade. Blommor enstaka, radiära, pepparluktande. Hylle tretaligt, klocklikt, brunrött, kvarsittande efter blomningen. Ståndare 12, i två kransar. Kapsel rund med oregelbunden öppning. Skogar, lundar, parker. Odlad och förvildad i vårt land.

Hela den blommande örten. Alltifrån medeltiden är den känd som läkeväxt, den läkekunnige Arvid Månson tillskrev den 14 dygder. Vidare kan man ur örten utvinna ett mycket vackert äppelgrönt färgämne för ylletyger. Flyktig olja, harts, slemämnen, flavonoider Farmakologi Drogen används sällan på grund av sina skadliga biverkningar. Som huskur kan en svag infusion mot svalgkatarr, leversjukdomar, astma, bronkit och ödem. Men som sagt den kan orsaka blåsor och hudinflammationer. Örten är lätt giftig, verkan avtar vid torkning. Det är farligt att använda örten invärtes utan sakkunnig ledning.