Dokumentationsform för den svenska nummerplanen för telefoni

Utredning avseende Dokumentationsform för den svenska nummerplanen för telefoni för Post- och telestyrelsen December 2005 AB Karlavägen 21 172 76 Sundbyberg Sverige 08-679 9900 office@a-focus.se www.a-focus.se

Sammanfattning Post- och telestyrelsen (PTS) ansvarar för ett antal olika nummer- och adressplaner som används i allmänna elektroniska kommunikationsnät, däribland den nationella nummerplanen för telefoni. Denna nummerplan är fastställd genom beslut år 1994 och har därefter ändrats löpande genom ytterligare beslut. De efterföljande besluten har berört delar av nummerplaner och vanligtvis endast en viss nummerserie. Som komplement till besluten har PTS framställt ett dokument Sammanställning av svensk nummerplan för telefoni, med syfte att ge en samlad beskrivning över de regler och principer som styr den svenska nummerplanen för telefoni samt vilka format och strukturer som utgör dessa nummer. Denna sammanställning uppdateras i samband med att PTS fattar beslut om ändringar i nummerplanen. I dagsläget anser inte PTS att den nuvarande dokumentationsformen fungerar på ett tillfredsställande sätt och har därför anlitat AB () för att utreda detta område och ge förslag på om, och hur, den nuvarande dokumentationsformen skulle kunna förbättras. De frågeställningar som PTS främst önskat svar på är; Hur telefoninummerplanen dokumenteras i andra länder? Vilken dokumentationsform som är mest lämplig för den svenska telefoninummerplanen? För- och nackdelar med olika dokumentationsformer ur en juridisk och praktisk synvinkel. Som underlag för arbetet har information inhämtats och granskats från bland annat PTS, regleringsmyndigheter i Danmark, Norge, Finland, England och Tyskland samt svenska operatörer. Övriga länder i utredningen har fastställt nummerplanen som en föreskrift, eller motsvarande, då det anses vara den form som skall användas utifrån gällande lagstiftning i respektive land. Huruvida en eventuell övergång till föreskriftsform vore möjligt för PTS har utretts tillsammans med formen av ett allmänt råd. En sådan förändring skulle kräva dels att beslutsformen såsom den ser ut idag kan frångås, dels att PTS har ett föreskriftsbemyndigande. Båda dessa krav bedöms som uppfyllda. Den främsta fördelen med en föreskrift är att nummerplanen blir rättsligt fastställd och därmed tvingande samt att det främst är tillämpningen av föreskriften som är överklagbar och inte föreskriften i sig. Nackdelen är att den process som krävs för att besluta om en föreskrift tar minst tre till fyra månader och är inte lämplig om innehållet kommer att behöva ändras ofta. Ett allmänt råd kräver samma process men är däremot inte tvingande. Det kan dock konstateras att ha ett samlat dokument över den fastställda nummerplanen är att föredra framför flera parallella dokument. Definitionen av vad som är nummerplanen för telefoni är inte given och det finns inte heller någon direkt vägledning i svensk lagstiftning eller andra rekommendationer. Att den skall inbegripa Internationella teleunionens (ITU:s) rekommendation E.164 och att det omfattar nummer kopplade till telefonitjänsten är givet, men därefter är omfattningen otydlig. Så är även fallet bland PTS egen dokumentation. Den mest omfattande definitionen är att inkludera samtliga nummer- och adressplaner, inklusive s.k. tekniska planer, i den nationella nummerplanen. Oavsett om en sådan definition bedöms som lämplig eller inte, finns det fördelar med att samla informationen om dessa nummer- och adressplaner i ett och samma dokument, vilket också medför en tydlighet i vilka planer som PTS ansvarar för. Inte heller innehållet i den nationella nummerplanen för telefoni är reglerat eller styrt. Ett alternativ är att inkludera all information avseende format och struktur av nummerplanen, tillhörande regler för tillståndsgivning, användning och ansökningsprocedurer, tilldelade nummer etc. Detta är dock inte nödvändigt utan genom att använda hänvisningar och länkar till de olika informationskällorna kan en bra översikt ändå erhållas. Vidare kan en stor del av den nuvarande informationen presenteras i tabellform vilket kommer att medföra en mer lättillgänglig och översiktlig beskrivning av nummerplanen. 1

Innehållsförteckning SAMMANFATTNING...1 INNEHÅLLSFÖRTECKNING...2 1 INLEDNING...3 1.1 UPPDRAGET...3 2 DEN SVENSKA NUMMERPLANEN IDAG...4 2.1 INNEHÅLL I NUMMERPLANEN OCH SAMMANSTÄLLNINGEN...5 2.2 ÖVRIG DOKUMENTATION...6 3 AKTUELL REGLERING...8 3.1 REKOMMENDATIONER OCH BESLUT FRÅN ITU, CEPT OCH EU...8 3.2 EKOML OCH EKOMF...9 3.3 FREKVENSPLANEN...11 4 DOKUMENTATION AV NUMMERPLANEN FÖR TELEFONI I ANDRA LÄNDER...12 4.1 DANMARK...12 4.2 FINLAND...13 4.3 NORGE...15 4.4 ENGLAND...16 4.5 TYSKLAND...17 5 FÖRSLAG PÅ ÄNDRINGAR...18 5.1 JURIDISK FORM OCH DEFINITION AV NATIONELL NUMMERPLAN...18 5.1.1 Juridisk form...19 5.1.3 Omfattning av den nationella nummerplanen...21 5.2 DOKUMENTSTRUKTUR...22 5.2.1 Tabeller...22 5.3 INFORMATION I NUMMERPLANEN...22 5.3.1 Information från andra dokument...22 5.3.2 Tilldelade nummer...23 5.3.3 Inriktning på E.164...23 5.3.4 Aktuella föreskrifter och beslut...24 5.3.5 Principer för den svenska nummerplanens struktur och hantering...24 5.3.6 Definitioner av begrepp...24 5.3.7 Undantag...25 5.3.8 Innehåll i nummerplanen...25 BILAGA 1 - SAMMANFATTNING FRÅN NUMMERFORUM 051027 BILAGA 2 - INFORMATION OM NUMMERPLAN OCH NUMMER I OLIKA LÄNDERS DOKUMENT BILAGA 3 - FÖRSLAG PÅ TABELL ÖVER DEN SVENSKA NUMMERPLANEN FÖR TELEFONI BILAGA 4 - KÄLLFÖRTECKNING 2

1 Inledning PTS är den myndighet som fastställer och förvaltar nummerplaner för elektronisk kommunikation och ansvarar för fördelningen av nummerresurser till operatörer på marknaden för elektronisk kommunikation. PTS ansvarar också för att nationella nummerplaner, samt att ändringar i planerna, offentliggörs. De nummer som behövs för telefonitjänsten ingår i den svenska nummerplanen för telefoni (nedan även kallad telefoninummerplanen), vilken är fastställd genom beslut fattat år 1994 1. Ändringar i nummerplanen har därefter gjorts i form av ytterligare beslut tagna under perioden 1994 2005. Förutom besluten har PTS tagit fram ett dokument i vilken telefoninummerplanens struktur finns sammanställt; Sammanställning av svensk nummerplan för telefoni, (nedan även kallad sammanställningen). Syftet med sammanställningen är att få en samlad beskrivning av den svenska nummerplanen för telefoni vad gäller nummer, nummerserier, format, struktur, nummerlängd och användningsområden samt att ge en översikt om vilka regler som gäller för olika typer av nummer. Sammanställningen är framtagen främst för operatörerna, PTS och andra regleringsmyndigheter. Innehållet i denna sammanställning uppdateras när beslut om ändringar i telefoninummerplanen fattats. PTS upplever den nuvarande sammanställningen, tillsammans med ett flertal olika ändringsbeslut, som oöverskådlig och förfarandet vid uppdateringar besvärligt. PTS vill ta reda på om det finns en lämpligare dokumentationsform än den som används idag. PTS har anlitat för att utreda detta område där resultatet skall ge PTS stöd vid framtagningen av en ny dokumentationsform. 1.1 Uppdraget Uppdraget skall resultera i en skriftlig rapport innehållande förslag på lämplig/lämpliga dokumentationsformer. I uppdraget ingår bland annat att: Ta reda på hur telefoninummerplanen dokumenteras i andra länder. Ta reda på vilken dokumentationsform som är mest lämplig för den svenska nummerplanen för telefoni. Beskriva för- och nackdelar med olika dokumentationsformer ur en juridisk och praktisk synvinkel. I uppdraget ingår ej att utföra/genomföra någon av de redovisade eller inventerade åtgärderna/aktiviteterna. Ansatsen i förslagen har varit att PTS skall kunna implementera förslagen utifrån det material som de har idag. har genomfört uppdraget genom att granska: Dokumentation rörande telefoninummerplanen som finns tillgängligt internt på PTS såsom beslut, ärenden, lagtexter och föreskrifter. Dokumentation om telefoninummerplanerna i Danmark, Norge, Finland, England och Tyskland. Direkta kontakter med myndigheter i Danmark, Norge, Finland, England och Tyskland. 1 PTS beslut, HK 94-4621 3

Dokumentation om telefoninummerplanerna inom EU och andra organisationer. Diskussioner med och inhämtning av åsikter från operatörer i samband med PTS Nummerforum, se sammanställning i bilaga 1. Löpande diskussioner och avstämningar med berörd personal på PTS (avdelningen för marknadsfrågor samt rättsavdelningen). Uppdraget har planerats tillsammans med berörd personal på PTS avdelning för marknadsfrågor och utförts i samråd mellan och PTS. Arbetet har genomförts under oktober och november år 2005, av Annika Järvebro. I PTS ansvar, och i detta uppdrag, omfattas enbart nummer och inte namn och adresser för elektronisk kommunikation vilket innebär att Internetnamn och Internetadresser inte ingår. Nätinterna nummer är också exkluderade då dessa nummer inte finns med i nuvarande telefoninummerplan. 2 Den svenska nummerplanen idag Den svenska nummerplanen för telefoni fastställdes, genom beslut, år 1994. Beslutet fastställer översiktligt formerna för telefoninummerplanen, dvs. nummerplanens struktur och hantering samt numrering av geografiska nummer och övriga telefonitjänster. Bakgrunden till att telefoninummerplanen har fastställts genom beslut finns i förarbetena till telelagen där det framgår att denna nummerplan bör fastställas genom beslut och att sådana beslut bör kunna överklagas av den som berörs av beslutet. 2 Till det ursprungliga beslutet finns även ytterligare en mängd beslut vilka fattats till följd av nödvändiga förändringar i den ursprungliga telefoninummerplanen. Till samtliga beslut har PTS bifogat en överklagandehänvisning 3. Det har också förekommit vid ett fåtal gånger att operatörer har överklagat beslut om ändringar i nummerplanen, bland annat övergången från nummerupplysning med 079 till 118, (dnr 98-16602). I genomsnitt har ändringar i nummerplanen genomförts ett par gånger per år. Anledningarna till de ändringar som har gjorts har varierat, i vissa fall har marknaden uttalat behov av ändringar och i vissa fall har ändringar uppstått till följd av rekommendationer eller beslut från internationella organisationer såsom ITU, CEPT och EU. Besluten har främst rört en begränsad del av den nationella nummerplanen för telefoni såsom en tjänst eller en nummerserie, t.ex. förändrad numrering av mobila telefonitjänster, förändrad numrering av personliga nummertjänster, öppnande av ny nummerserie för mobila telefonitjänster. Från att nummerplanen för telefoni fastställdes har inte några radikala förändringar i telefoninummerplanen genomförts. Tiden från det att ett behov av förändring i denna nummerplan identifierats till det att beslut om ändring fattats har varierat från ett par månader till flera år, beroende på ändringens art. I samband med att den nationella nummerplanen för telefoni fastställdes tog PTS fram sammanställningen, vilken är bilagd till det ursprungliga beslutet. Sammanställningen har i sin form och i sitt innehåll, förutom ändringar till följd av ändringar i telefoninummer- 2 Regeringens proposition 1992/93:200, Telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. 3 Om ett beslut överklagas inleder domstolen prövningen med att avgöra om det är fråga om ett överklagbart beslut. Detta gör domstolen oavsett om beslutet är försett med en överklagandehänvisning eller inte. 4

planen, i stort sett varit oförändrad sedan dess. Vid förändringar i nummerplanen för telefoni fattas först besluten om ändringarna vilka sedan medför att sammanställningen uppdateras. Genom att telefoninummerplanen utgörs av en mängd beslut kan sammanställningen ge en aktuell helhetsbild över vad telefoninummerplanen omfattar och vilka regler som gäller. Sammanställningen är inte ett dokument som har någon formell juridisk innebörd. Trots detta är sammanställningen ett viktigt dokument när information om gällande struktur och principer för den svenska nummerplanen för telefoni skall ges. För många operatörer är sammanställningen, i större utsträckning än de olika besluten och föreskrifterna, den svenska nummerplanen. Den valda dokumentationsformen medför att det finns stora friheter i utformningen av dokumentationen och vilken information som skall ingå i dokumentationen. Det gör också att sammanställningen på ett relativt enkelt sätt, jämfört med t.ex. föreskrifter och allmänna råd, kan arbetas med och uppdateras i samband med förändringar. I grunden är det dock samtliga beslut som är telefoninummerplanen och som sätter dess regler. Förutom sammanställningen uppfattas ofta nummerplanen för telefoni som fördelningen av nummerresurser, dvs. tilldelningen av nummerserier, s.k. nummerblock, till operatörerna på marknaden för elektronisk kommunikation. PTS ansvarar för denna tilldelning och operatörerna fördelar i sin tur nummerblocken och ger enskilda telefonnummer till sina abonnenter och användare. Utifrån gällande lagstiftning är dock fastställandet av nummerplanen för telefoni och tillståndsgivningen två olika uppgifter som regleras på olika sätt, se kapitel 3.2. 2.1 Innehåll i nummerplanen och sammanställningen En nummerplan specificerar formatet och strukturen på de nummer som används i planen. Innehållet i den svenska nummerplanen för telefoni är avgränsat till de nummer som behövs för telefoni, dvs. telefonnummer som namn och adress i fasta och mobila telefonnät och specificerar formatet på telefonnumren då dessa används för namn, adress, dirigeringsoch debiteringsändamål. Det är den information som den nuvarande sammanställningen innehåller tillsammans med en kort definition av respektive nummerserie. Den svenska nummerplanen för telefoni utgår från ITU:s rekommendation E.164, och utgör nummerserierna under den svenska landskoden 46 och skall kunna nås från utlandet. I den svenska nationella telefoninummerplanen, liksom i flertalet andra länders nummerplaner, finns dock ett antal nummer som strikt tolkat inte är s.k. E.164-nummer enligt vad som stadgas i ITU:s rekommendation. Sådana nummer kan således inte nås från utlandet. Även nummertagningsplanen ingår, vilken motsvarar kombinationen av siffror och tilläggsinformation som anger med vilken metod telefoninummerplanen används. En nummertagningsplan inkluderar prefix, suffix och annan tilläggsinformation till telefoninummerplanen som krävs för att kunna genomföra ett samtal. I inledningen av sammanställningen konstaterar PTS att en nationell nummerplan är den s.k. nationella implementeringen av den internationella E.164-nummerplanen och en förklarande text om vad som kan anses vara ett E.164-nummer eller inte. På vilka grunder detta konstaterande görs framgår inte och inte heller bakgrunden till att PTS tagit fram denna sammanställning. Efter att ha gått igenom förarbeten till lagstiftning inom området och en mängd övrigt material, finns det i praktiken ett flertal olika nationella nummerplaner 5

där den nationella implementeringen av den internationella E.164-nummerplanen kan anses vara en sådan nationell nummerplan. Genom att utgå från E.164 är det i förhållande till den som PTS gör tillägg och ändringar för att detta i sin tur skall resultera i den svenska nummerplanen för telefoni. PTS förvaltar även ett antal andra nummerplaner, s.k. tekniska planer 4 som används i allmänna elektroniska kommunikationsnät. Dessa planer används av operatörerna för dirigering av teletrafiken i och mellan elektroniska kommunikationsnät. De tekniska planerna finns närmare redovisade i PTS föreskrift om tillstånd för användning av kapacitet ur tekniska planer (PTSFS 2003:4), och till skillnad från nummerplanen för telefoni har inte de tekniska planerna fastställts genom beslut. Många av de tekniska planerna administrerades av dåvarande Televerket/Telia fram till dess att PTS tog över dessa uppgifter. Vid varje sådant övertagande av ansvar kom PTS att fastställa de enskilda tekniska planerna och överförandet skedde främst i samband med Telestyrelsens (nuvarande PTS) tillkomst under 1990-talet. En teknisk plan, avseende nationella signalpunktskoder (NSPC) administreras fortfarande av TeliaSonera och ett arbete pågår med att även överföra ansvaret för den till PTS. Ett fastställande av planen kan förväntas vara genomfört under år 2006. De tekniska planerna omfattar: Nummerplan för X.121, datanätsidentifikationskod (DCC - 240). Identifieringsplan för E.118, utgivaridentiteter för telefonkortsnummer (MII CC - 8946). Nummerplan för F.69 (TNIC - S, TDC - 54). 5 Adressplan för Q.708, internationella signalpunktskoder - (9 SANCs). Adressplan för E.212, mobila nätkoder - (MCC 240). Adressplan för dirigeringsprefix vid nummerportabilitet - SS 63 63 90. Plan för PNC nummer, operatörskod för personsökningssystemet ERMES (Zone code CC - 2 40) - ETS 300 133-3. Plan för CUG Interlock code - (TCC - 46) - Q.763. Plan för T(MNC) för TETRA (T(MCC) - 240) - ETS 300 392-1. 2.2 Övrig dokumentation Förutom beslut om nummerplanen för telefoni och sammanställningen finns det en mängd olika, publikt tillgängliga, dokument som PTS tagit fram och som rör både på tillstånd att använda nummer och nummerplanen i sig såsom föreskrifter om användning och tilldelning av nummerresurser, föreskrifter om avgifter för nummer, vägledningsdokument, ansökningsblanketter, beslut om tilldelning, tabeller över nummerplanen för telefoni, tilldelade nummer. Regler för tillståndsprövning, reservering av nummer och användning av nummer för telefoni finns idag i en särskild föreskrift; PTSFS 2003:3 PTS föreskrifter om tillstånd för an- 4 Vissa tekniska planer utgör renodlade nummerplaner och andra utgör adressplaner som till vissa delar har stor betydelse för nummerplanens funktion. Ansvaret för dessa faller inom PTS behörighet att upprätta nummerplaner. 5 Denna nummerplan finns inte inkluderat i PTS föreskrift 2003:4 och inte heller på PTS hemsida Vägledning och planer. Denna nummerplan fastställs och förvaltas dock av PTS. 6

vändning och reservering ur den svenska nummerplanen för telefoni (E.164). 6 PTS har också tagit fram ett vägledningsdokument för detta ändamål. Varken föreskrifter eller vägledningsdokumenten anses utgöra en del av telefoninummerplanen och har därför hanterats på annat sätt. Informationen i dessa dokument har inte heller inkluderats i sammanställningen. För de tekniska planerna finns, som tidigare nämnts, en gemensam föreskrift som reglerar tillståndsförfarande, reservering och användning av nummer från dessa planer, utöver det som stadgas i 3 kap. 19 EkomL. För varje teknisk plan har PTS tagit fram ett särskilt vägledningsdokument om hur operatörerna söker nummer. Det bör dock påpekas att det finns ingen översikt, förutom summan av information på PTS hemsida, som visar vilka nummerplaner som PTS ansvarar för. Det finns inte heller något dokument där det tydligt framgår vad den svenska nummerplanen för telefoni omfattar och dess gällande regler. Dokumentation avseende den svenska nummerplanen för telefoni Dokumentation avseende övriga nat. nr-planer EkomL & Förordningen om elektronisk kom. - (PTSFS 2003:3) Fö reskrift om tillstånd för an vändning och reser- v ering av nummer- ka pacitet ur den s venska nummerplanen för te lefoni E.164 - Föreskrifter om nu mmerportabilitet - Föreskrifter om förval oc h prefixval - Vägledningsdok. för an sökan om tillstånd ur de n svenska nummer- pl anen för telefoni och op eratörsprefix - Ansökningsblanketter -Beslut om fastställande av den nationella nummerplanen för telefoni -Beslut om ändringar i nummerplanen för telefoni Tillstånd att använda nr ur den nat. nummerplanen för telefoni Rekommendationer och beslut från ITU, CEPT och EU Sammanställning av Andra svensk nummerplan för nummerplaner telefoni (E.164 och och tekniska nummertagningsplanen) planer - Disposition över svensk - (PTSFS 2003:4) nummerplan (E.164) Föreskrift om tillstånd för tabeller användning av kapacitet ur tekniska planer - Den svenska nummerplanen för telefoni - Tillstånd att använda nr (E.164) tabell enl. E.129 ur tekniska planer - Telekartan Vägledningsdokument för ansökan om tillstånd Disposition över tilldelade för tekniska koder nummerserier - tabeller Ansökningsblanketter Disposition över tekniska koder Bild 1: Sammanställning över PTS dokumentation av nummerplanen Av bilden ovan framgår att den svenska nummerplanen för telefoni styrs av rekommendationer och beslut från ITU, CEPT 7 och EU samt EkomL och EkomF. Utifrån dessa har PTS fastställt nummerplanen för telefoni och arbetat fram sammanställningen. De föreskrifter och vägledningsdokument som finns behandlar andra områden än besluten som rör telefoninummerplanen och sammanställningen. Det material som har sitt ursprung ur tele- 6 Föreskriften 2003:3 har utfärdats med stöd av 4, 10 och 17 EkomF. 7 Det europeiska samarbetsorganet för administrationer inom post- och teleområdena 7

foninummerplanens struktur och format är ett antal tabeller som beskriver nummerplanen på olika sätt, samt tabeller över tilldelade nummer, tilldelade nummerblock och enskilda nummer inom nummerserier. Det kan konstateras att begreppet nummerplanen för telefoni inte är ett enhetligt begrepp utan varierar i såväl tabeller som andra dokument. Ibland omfattas t.ex. enbart E.164 och ibland omfattas även nummertagningsplan och operatörsprefix. För de tekniska planerna finns i stort sett likvärdiga dokument som för nummerplanen för telefoni. En väsentlig skillnad är dock att definitionerna av vad en teknisk plan 8 är och vad som är respektive teknisk plan omfattar framgår i föreskriftsform (PTSFS 2003:4). 3 Aktuell reglering 3.1 Rekommendationer och beslut från ITU, CEPT och EU Den svenska nummerplanen för telefoni bygger i allt väsentligt på det internationella samarbetet som Sverige bedriver inom ramen för ITU, CEPT och EU. Det är i rekommendationer, direktiv och beslut från dessa organisationer som vägledning ges avseende olika nummer- och adressplaners innehåll, strukturer och principer. Av grundläggande betydelse för nummerplanering av telefonitjänsten är ITU:s rekommendation E.164. Planen beskriver nummerstruktur och funktionalitet för nummerkategorier som används för allmän internationell telekommunikation. I rekommendationen fastställs vilka nummer som är, respektive inte är, E.164 nummer. Vidare beskriver rekommendation E.164 den hierarkiska struktur som nationella nummerplaner lyder under och som från utlandet kan delas upp i CC NDC SN (Country Code, National Destination Code, Subscriber Number), dvs. att adressen nås i nivåer från det internationella numret fram till det lokala numret. Rekommendationer från CEPT finns bl.a. om nummerportabilitet i det fasta nätet, bruk av serie 118 i de nationella nummerplanerna för nummerupplysningstjänster, nationella och internationella frisamtal samt om att respektive lands administration skall uppmuntra användandet av alfanumeriska knappsatser. Det finns även riktlinjer för övergripande förändringar i nationella nummerplaner och nummertagningsplaner. EU-reglering som är direkt styrande för utformningen av den nationella nummerplanen finns i form av två rådsbeslut; att numret 112 ska vara ett gemensamt nödnummer för alla i unionen ingående länder, samt att 00 ska vara ett gemensamt utlandsprefix inom hela unionen. För närvarande arbetas det också med ett eventuellt införande av ett gemensamt europeiskt (nationellt) nummer, 116 (numret skall omfatta totalt fyra eller sex siffror). I övrigt styrs utformningen av de nationella nummerplanen genom det s.k. ramdirektivet, se t.ex. art. 10. Enligt art. 10.3 i ramdirektivet skall medlemsstaterna säkerställa att de nationella nummerplanerna och alla senare tillägg och ändringar i dessa offentliggörs, med undantag endast för inskränkningar som har gjorts med hänsyn till den nationella säkerheten. Detta 8 En teknisk plan, enligt 2003:4, är nummer- eller adressplan innehållande kapacitet för direkt eller indirekt funktion för elektroniska kommunikationstjänster i olika elektroniska kommunikationsnät, såväl allmänna som slutna sådana nät. 8

har också införlivats i svensk lagstiftning genom EkomL, se bl.a. 3 kap. 15 18. 3.2 EkomL och EkomF Begränsade regler och vägledning om vad den nationella nummerplanen för telefoni är för något och vad som skall omfattas finns i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (EkomL) och förordningen (2003:396) om elektronisk kommunikation (EkomF). De regler som rör nummer och som återfinns i EkomL kan delas upp i två områden, det ena området rör utformning och struktur av nummerplanerna och det andra området rör tillstånd att använda nummer. Enligt 3 kap. 15 EkomL får PTS, i egenskap av tillsynsmyndighet, fastställa nummerplaner för elektronisk kommunikation och meddela föreskrifter om planerna och deras användning. Planerna skall vara utformade så att elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster kan nås på ett likvärdigt sätt. De föreskrifter som PTS utfärdat och som rör telefoninummerplanen har inte utfärdats utifrån bemyndigandet som rör själva nummerplanen 9 utan från reglerna som rör tilldelningsprinciper ur nummerplanen 10, avgifter och regler som gäller nummerportabilitet 11 och förval 12. Innehållet i dessa föreskrifter påverkar dock telefoninummerplanens struktur och användning. Av lagen följer att PTS får meddela föreskrifter om planerna och deras användning men hittills har något sådant behov inte ansetts vara nödvändigt. Enligt 3 kap. 16 EkomL är aktörer på marknaden för elektronisk kommunikation skyldiga att följa fastställda nummerplaner. Enligt 3 kap. 18 är den som fastställer nationella nummerplaner skyldig att hålla dessa allmänt tillgängliga 13. PTS får också, enligt 3 kap. 19 EkomL, meddela föreskrifter om principerna för tilldelning av nummer. Därefter följer regler om tillstånd att använda nummer. Den svenska lagstiftningen berör således mycket vagt vilka nummer-, adress eller tekniska planer som avses och inte alls vad som utgör och karaktäriserar dessa. Viss vägledning i vad som är nummerplanen går att finna i prop. 2002/03:110 s. 155 f, Lag om elektronisk kommunikation, m.m. (propositionen). Av propositionen framgår att lagen enbart omfattar nummer och inte namn och adresser för elektronisk kommunikation vilket innebär att PTS inte ansvarar för Internetnamn och Internetadresser. Jämfört med telelagen har EkomL fått ett vidare tillämpningsområde och omfattar kommunikation över alla elektroniska kommunikationsnät. Inga begrepp rörande nummer eller nummerplaner är definierade i EkomL och enligt propositionen finns inte heller någon vedertagen samlingsterm för namn, nummer och adresser även om de respektive begreppen är definierade enligt ITU. Vidare säjs att användning av dessa termer bör ske utifrån det syfte och sammanhang i vilket de skall användas. I propositionen konstateras att begreppet nationell nummerplan får anses inbegripa den plan som PTS arbetar med och som utgår från nummerplanen E.164 med landskoden 46 för Sverige. Ett nummer kan vara ett namn eller en adress, men det utmärkande är att det utgörs av siffror. Enligt propositionen säjs att regeringen anser att Sverige inte ensidigt bör låsa sig vid definitioner som kan komma att för- 9 3 kap. 15 EkomL samt 16 EkomF 10 3 kap. 19 23 EkomL 11 5 kap. 9 EkomL 12 5 kap. 12 EkomL 13 Förutom uppgifter som omfattas av sekretess enligt 2 kap. sekretesslagen 9

ändras med kort varsel. I propositionen s. 158 nämns även att det finns andra nationella nummerplaner såsom planerna för allmänt tillgängliga datanät, X.121 och för telefonkortsnummer E.118. Vidare anges att det finns andra planer som idag upprättas och förvaltas av PTS men som inte alla utgör renodlade nummerplaner i sig, men som har stor betydelse för nummerplanens funktion. Eftersom dessa eller liknande nummerbaserade resurser inte används för att identifiera slutanvändare utan bara används inom och mellan olika nät brukar de benämnas som tekniska planer. Det kan konstateras att ingen direkt styrning i lagen eller i förarbetena ges rörande definitionen av vad som är en nationell nummerplan och vad den skall bestå av. Lagstiftningen är generell och säjer att nummerplanen i praktiken skall kunna tillämpas och utformas med hänsyn tagen till konkurrensperspektivet. Nummerplanen måste därmed innehålla sådan information som behövs för att uppfylla reglerna om nåbarhet och att de görs allmänt tillgängliga. Därmed är det i stor utsträckning upp till PTS att själva avgöra vad som behövs för att säkerställa att elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster skall kunna nås på ett likvärdigt sätt. Allt som behövs för att detta skall kunna ske, med undantag för det som uttryckligen undantas 14, bör alltså kunna fastställas i form av en eller flera nummerplaner. Rent generellt kan man utgå från att telefoninummerplanen skall beskriva format och struktur av de nummer som planen skall omfatta, i detta fall nummer för telefonitjänsten. Ytterligare vägledning kan fås från en rapport 15 utgiven av ETO 16 (numera ERO 17 ) år 1997. Där anges dels vad som minst bör ingå i en nations definition, dels vad som bör publiceras avseende den nationella nummerplanen för telefoni. Enligt ETO definieras den nationella nummerplanen för telefoni som en översikt baserad på en gemensam nummerplan innehållande minst följande: Strukturen av olika nationella nummer, vilket inkluderar eventuella undergrupper av dessa nummer, och nummerlängden av respektive nummer och undergrupp. Uppdelning i geografiska nummer, icke-geografiska nummer och kortnummer. Tjänstekategorier och geografiska områden för vilka den första siffran av det nationella numret har tilldelats. Nummertagningsplanen. Telefoniummerplanen kan också innehålla mer detaljerad information såsom en lista/tabell över samtliga nummerserier. Den ovanstående definitionen gäller enbart nummerplanen för telefoni. Enligt ETOs rapport är andra nationella nummerplaner för nummer, namn och adresser tydlig och behöver ingen närmare definition. Vidare anger ETO att följande aktuell information om den nationella telefoninummerplanen skall publiceras: 14 PTS ansvarar t.ex. inte för Internetnamn och Internetadresser. 15 ETO; Final Report on Harmonised National Numbering Conventions, 23 october 1997, 16 European Telecommunications Office 17 European Radiocommunications Office 10

Den nationella nummerplanen inklusive samtliga ingående nummer och gällande regler avseende administration och förvaltning av de nationella nummerplanen. Tilldelade nummer och tillhörande information om tilldelning, tillståndsvillkor och användningen av nummer, så länge informationen ej kan anses som företagshemlig eller äventyrar den enskildes säkerhet. Status för varje nummer skall minst indikera om numret är - ledigt - reserverat - tilldelat - Ej tillgängligt permanent (inklusive orsak) - Ej tillgängligt temporärt (inklusive orsak och under vilken period som numret ej är tillgängligt. Förutom en viss otydlighet i PTS avgränsning av den nationella nummerplanen för telefoni så uppfyller PTS ETO:s vägledning vad gäller innehåll och publikt tillgänglig information, under förutsättning att alla dokument och tabeller rörande telefoninummerplanen inkluderas. 3.3 Frekvensplanen Förutom nummerplanen för telefoni ansvarar PTS även för frekvensplanen vilket är en sammanställning av information om den befintliga och planerade användningen av radiospektrum. I PTS arbete med och utformningen av frekvensplan finns väsentliga likheter med PTS arbete med nummerplaner. Liksom telefoninummerplanen bygger frekvensplanen i allt väsentligt på samarbeten inom ramen för ITU, CEPT och EU och frekvensplanen är även den föremål för kontinuerliga ändringar. Frekvensplanen är utfärdad som ett allmänt råd. 18 Till skillnad från telefoninummerplanen framgår det av prop. 2002/03:110 s. 131, att frekvensplanen skall ges ut som allmänt råd med motiveringarna att frekvensplanen inte bör ges i lagform då dynamiken inom radioområdet starkt talar emot att lagstifta på en sådan detaljeringsgrad som frekvensplanen innebär men att det samtidigt bör finnas en vägledning och informationskälla för PTS och övriga berörda. PTS arbetar fortlöpande med att uppdatera den svenska frekvensplanen och ändringar i de allmänna råden sker ungefär en gång per år genom s.k. ändringsdokument. När dessa ändringar har blivit för omfattande utfärdas nya råd. De allmänna råden innehåller information om bland annat aktuellt frekvensband, användningsområde samt hänvisningar till referensdokument/aktuella standarder, vilket beskrivs i tabellform. Till följd av att frekvensplanen är utfärdat som ett allmänt råd är inte planen tvingande och medger vissa friheter. Även om inriktningen i arbetet är att planen skall följas kan avsteg från frekvensplanen göras om omständigheter visar på att så är lämpligt. Sådana avsteg, eller undantag, genererar inte några ändringar i den officiella frekvensplanen. När beslut tas från t.ex. EU och CEPT om ändringar i frekvensplanen så tas detta omedelbart i drift vilket kan ske innan någon ändring har genomförts i frekvensplanen. Denna frihet skulle inte erhållas om frekvensplanen var utfärdad som en föreskrift, ett beslut eller i lag. Tilläggas kan att tillstånd för användning av radiosändare, i vilka villkor om visst frekvensutrymme ingår, utfärdas i form av beslut liksom för nummerplanen för telefoni. 18 Post- och telestyrelsens allmänna råd (PTSFS 2005:4) 11

4 Dokumentation av nummerplanen för telefoni i andra länder Som en del av uppdraget har dokumentation och beskrivning av nummerplanerna för telefoni i länderna; Danmark, Norge, Finland, England och Tyskland, granskats. Samtliga länder har nationell nummerplan för telefoni och det kan konstateras att dessa länder har, förutom Tyskland (där en förändring arbetas med), valt att fastställa den nationella nummerplanen och dess tillhörande regler i form av föreskrifter. Däremot skiljer sig nummerplanerna vad gäller definition, struktur på dokumentationen och detaljeringsnivå på informationen. Värt att notera är att förändringar i den svenska nummerplanen för telefoni genomförs mer frekvent än de övriga ländernas nummerplaner, förutom England. I bilaga 4 finns en tabell över vilken information de olika länderna har inkluderat och i vilka dokument dessa går att finna. I denna tabell finns även Sverige med. 4.1 Danmark IT- og Telestyrelsen i Danmark har fastställt den samlade danska nummerplanen i form av en föreskrift; Bekendtgørelse om den samlede danska nummerplan 19. Bekendtgørelsen omfattar uttryckligen nummer och adresser som baserar sig på ITU:s rekommendationer och exkluderar nummer och adresser i slutna nät där egna nummerplaner används såsom VPN-tjänster och centraliserade/decentraliserade PABC-nät. I kapitel 2 definieras den danska nummerplanen och andra nummerbegrepp såsom innebörden av nummerserie, utlandsprefix, nödnummer etc. Bekendtgørelsen innehåller regler om hur IT- och Telestyrelsen tilldelar nummer, nummerserier och adresser, hur dessa nummer får disponeras och användas av tillståndshavaren, och regler kring myndighetens återkallelse, indragning, ändring och ersättning av nummer, nummerserier och adresser. Format och struktur av nummer omnämns mycket översiktligt i föreskriften och den överordnade disponeringen och användningen av nummerplanen för telefoni framgår av en bilaga till föreskriften. Den samlade danska nummerplanen omfattar: Den nationella nummerplanen för telefoni, ISDN och mobil kommunikation. En mängd andra nummerplaner där intern numrering och koder för datakommunikation för utbyte av trafik mellan nätverken såsom Data Network Identification Code (DNIC), Administration Management Domain (ADMD), International Signalling Point Code (ISPC), National Signalling Point Code (NSPC), Mobile Network Code (MNC), Operator Identity (OPID), Issuer Identification Number (IIN). Nummer och adresser i slutna nät eller för adressering på Internet omfattas inte. Föreskriften infördes i samband med att den nya lagstiftningen om elektronisk kommunikation trädde i kraft; Lov om konkurrence- og forbrukgerforhold på telemarkedet Nr. 418. Enligt lagen skall myndigheten fastställa nummerplaner och utfärda föreskrifter om dessa. Att någon annan form än en föreskrift skulle tillämpas har inte utretts utan anses vara den form som skall användas för denna typ av regler. Ett alternativ vore att ha reglerna direkt i lagen men det anses inte lämpligt då nummerplanen behöver kunna ändras med, relativt lagen, enklare procedurer. Notera att den danska lagen innehåller mer detaljerad beskrivning kring reglerna för innehåll och administration av den samlade danska 19 BEK nr 653 af 03/07/2003 12

nummerplanen än den svenska lagen. Föreskriften utfärdades i juli år 2003 och har inte ändrats sedan dess, men kan komma att behöva ändras inom kort bland annat till följd av att nummer 116 kan komma att införas som ett gemensamt europeiskt nummer. Som komplement till föreskriften har IT- og Telestyrelsen utformat ett vägledningsdokument; Vejledning til den samlede danske nummerplanen juli 2003 20. Vägledningen är baserad på gällande lagstiftning och den utfärdade föreskriften. Syftet med vägledningen är att tydliggöra nuvarande reglering för nummer och att beskriva principerna för administrationen av nummer i Danmark. 21. Vägledningsdokumentet följer föreskriftens uppdelning och består av dels en beskrivning av den nationella nummerplanen för telefoni, ISDN och mobil kommunikation, dels andra nummerplaner enligt ovan. I vägledningen framgår att den danska nummerplanen för telefoni, ISDN och mobil kommunikation baseras på ett flertal internationella rekommendationer, standarder och regler för numrering i elektroniska kommunikationsnät, framförallt E.164. Därefter lämnas dessa internationella referenser och beskrivningen görs med inriktning på den danska nummerplanen. Samtliga nummerserier beskrivs i huvudsak med avseende på användningsområde men viss information om format finns med, dock betydligt mindre detaljerat än i den svenska sammanställningen. I slutet av dokumentet finns en ordlista på relevanta begrepp för dokumentet. Förutom ovanstående dokument finns listor över tilldelade nummer fördelat på de olika planerna vilka är tillgängliga på myndighetens hemsida. Tilldelade nummer anses inte vara en del av nummerplanen. Även om IT- og Telestyrelsen har samlat alla nummerplaner som de har ansvar för i en och samma föreskrift anser de att de tekniska planerna inte är en del av nummerplanen. Det som utgör nummerplanen finns återgivet i en överskådlig matrisformad tabell (bilaga 1 till föreskriften). Enligt uppgifter från IT- och Telestyrelsen fungerar förfarandet med föreskrift och vägledning bra och de ser inte att detta upplägg kommer att ändras under överskådlig framtid. 4.2 Finland Ficora har utfärdat sina bestämmelser kring nummerserier, nummerstrukturer och tilldelningsprinciper i föreskrifter. De har tre föreskrifter; Föreskrift om numrering i det allmänna telenätet 22, Föreskrift om spärrkategorier 23, Föreskrift om nummerportabilitet 24, där den förstnämnda är den som fastställer den finska nummerplanen. Den mest omfattande föreskriften är den om numrering i det allmänna telefonnätet, vilken omfattar fler nummerplaner än vad som motsvaras av den svenska nummerplanen för telefoni (enligt sammanställningen). Föreskriften inleds med en beskrivning av att ett telefonnummer är uppbyggt i dels ett internationellt nummer, dels ett nationellt nummer. Därefter 20 Finns även i engelsk version: Guide to the danish numering plan July 2003 21 These basic principles are reflected in the National IT and Telecom Agency s Numbering Order 22 Föreskrift om numrering i det allmänna telefonnätet Kommunikationsverket 32 H/2005 M 23 Föreskrift om spärrkategorier inom teletrafiken ; Kommunikationsverket 35 I/2005 M 24 Föreskrift om telefonnummerportabilitet ; Kommunikationsverket 46 C/2005 M 13

beskrivs olika nummer i tre delar; Numrering av telefonnät. Numrering av telefonitjänster. Tekniska dirigeringsnummer, koder och prefix. I föreskriften beskrivs ingående format och struktur av respektive nummerserie såsom vilka delar respektive nummerserie består av (t.ex. prefix, tjänstekategori, nummerlängd m.m.). I en bilaga till föreskriften om numrering i allmänna telefonnät finns en tabell över nummerserier, användningsområden och om serierna är lediga eller inte. 25 Denna tabell finns även som ett separat dokument. Tabellen liknar PTS tabell; The Swedish numbering plan for telephony according to ITU-T Recommendation E.164. Hur någon ansöker om nummer finns inte med i föreskriften utan enbart att Kommunikationsverket beviljar tillstånd på en skriftlig ansökan. Avgifter finns inte heller med i föreskrifterna utan finns i ett separat dokument. Avgifterna är fastslagna i en förordning 26. Den nuvarande formen infördes i samband med att Kommunikationsmarknadslagen trädde i kraft. Då samlades regleringen av samtliga nummerplaner, förutom spärrkategorier och nummerportabilitet, i en gemensam föreskrift. Detta gjordes efter en bedömning av att lagens omfattning och syfte inkluderade mer än nummerplanen för telefoni. Tidigare var reglerna för respektive nummerplaner beskrivna i olika dokument och, jämfört med idag, med betydligt mer begränsad information. Att regler avseende spärrkategorier och nummerportabilitet finns i separata föreskrifter har historiska och praktiska orsaker, de har i tidigare reglering varit separata föreskrifter och reglerna har inte behövt ändras vid samma tidpunkter som övriga regler samtidigt har Ficora ansett att det funnits fördelar med att dessa regler inte skall behöva uppdateras samtidigt. Föreskriften är ett dokument, som har en officiell juridisk ställning, som föregås av dels informellt samråd med berörda aktörer, dels formellt samråd med berörda aktörer och andra organisationer. I dagsläget ändras föreskriften ungefär en gång per år med en procedur som tar minst tre månader. Till föreskriften finns också ett vägledningsdokument som mer tydligt och med ett pragmatisk inriktning beskriver reglerna i föreskriften. När förändringar görs i föreskriften behöver dessa förändringar även göras i vägledningen. I vägledningsdokumentet framgår dessa förändringar i regleringen och vad de nya reglerna innebär mycket tydligt. Förutom föreskrifterna har de publik tillgänglig information om respektive nummerserie på sin hemsida, skrivet ur ett användarorienterat perspektiv. På hemsidan finns även information om hur en abonnent ringer, dvs. hur nummertagningen sker i praktiken vilket inte är inkluderat i föreskriften. Tilldelning av nummer sker genom separata tillstånd och besluten om tilldelade nummer finns tillgängligt på Ficoras hemsida. Som nämnts finns varje nummerplan tillgänglig i tabellform och från dessa tabeller finns länkar till tabeller över tilldelade nummer. För Finlands s.k. numreringsplan har information om tilldelade nummer gjorts sökbar. Det kan inte anses som att den finska nummerplanen utgörs av samtliga nummerplaner enligt ovanstående utan mer att det finns ett flertal olika nummerplaner och att föreskriften behandlar alla dessa nummerplaner. Till stora delar överensstämmer denna föreskrift med 25 Bilaga 1 Den nationella numreringsplanen 26 Kommunikationsministeriets förordning om Kommunikationsverkets avgifter (1126/2002 jämte ändringar 59/2003, 772/2003 och 1112/2003) 14

sammanställningen i Sverige men har kortas ned lite vad gäller format, och beskriver reglerna mer ingående för respektive nummerserie. Enligt Ficoras uppfattning fungerar det nuvarande förfarandet mycket bra och de är nöjda både med föreskriftsformen och med att ha information om de olika nummerplanerna samlat i ett dokument. 4.3 Norge Post- och teletilsynet (PT) har utfärdat sina bestämmelser kring nummerserier, nummerstrukturer och tilldelningsprinciper i en föreskrift; Forskrift om nummerresurser for elektroniske kommunikasjonsnett og tjenester (nummerforeskriften) 27. Föreskriften omfattar förvaltning, regler för tillstånd och användning av nummerresurser. Mer detaljerad innehåller föreskriften relevanta definitioner, generella bestämmelser om ansvar, informationsplikt från både PT och den sökande, överlåtelse av nummer etc. Därefter följer en beskrivning över Nummerplan for telefon m.m. (E.164) och generella regler för dessa nummerserier och andra specifika nummerserier såsom nödnummer, specialnummer, företagsspecifika nummer m.m. Nummerplan dirigeringsprefix vid nummerportabilitet. Nummerplan för datanät (X.121). Andra obligatoriska nummerplaner. Frivilliga nummerplaner. Bakgrunden till att PT valt föreskriftsform är att det enligt Lov om elektronisk kommunikasjon - (ekomloven) är PT som fastställer nummerplaner och att de får utfärda förskrifter om tillåtelse till att använda nummer, namn och adresser samt användning av nummerplaner och planer för namn och adresser. Enligt PTs bedömning och norsk rättstradition är föreskriftsformen en lämplig form när generella regler, riktade mot en allmänhet, skall fastställas. Därmed bedöms detta som ett korrekt sätt att reglera en marknad på. En tyngre juridisk form vore att ha reglerna direkt i lagen, vilket de inte anser lämpligt då förändringar i nummerplanen behövs och att ha en mindre starkare juridisk form anses inte lämpligt då det är ytterst väsentligt att samtliga berörda vet vad som gäller. Den senaste föreskriften utformades i februari år 2004 som en följd av reglering i de nya EU-direktiven och genom införandet av ekomlaven. Dessförinnan fanns dåvarande nummerplan också fastställd i föreskriftsform. Denna hade utfärdats i juni år 1997 och ändrades således inte på sju år. Kommande ändringar av föreskriften planeras under år 2006. Sedan nummerföreskriften trädde i kraft har beslut om vissa undantag från nummerplanen skett, vilka kan anses vara en förändring av gällande nummerplan. Sådana ändringar har dock skett genom separat beslut men ingen motsvarande justering i föreskriften har gjorts. Förutom nummerföreskriften har de separata föreskrifter om regler för nummerportabilitet och förval samt betalteletjänster. Tillhörande nummer omfattas dock av nummerföreskriften. Förutom att PT har utfärdat ett strategiplan för nummerfrågor och bilagt kommentarer till 27 FOR 2004-02-16 nr 426 15

nummerföreskriften i samband med att föreskriften gick på remiss, så finns inga ytterligare förklarande dokument. Då operatörerna vill ha mer detaljerad information och tolkning om reglering och nummerplanen får de kontakta myndigheten. Tilldelade nummer anses vara en del av nummerplanen men behandlas, liksom i övriga länder, separat. Tilldelningen sker efter beslut om tillstånd och dessa listor uppdateras när ändringar i tilldelningarna sker vilket är ungefär varje vecka. Fördelningen av tilldelade nummer anses vara en del av nummerplanen, men inte en del av nummerföreskriften. Dessa listor är uppdelade i nummertyp där E.164-nummer går att finna i Norsk nummerplan for telefon m.m./norwegian numbering plan (E.164). Norge har också en föredömlig informationsruta på sin hemsida bestående av de senaste uppdateringarna avseende nummerplanen såsom; tilldelade nummer, tilldelade dirigeringskoder för nummerportabilitet, aktuella ansökningsblanketter. Det kan inte anses som att den norska nummerplanen utgörs av samtliga nummerplaner som myndigheten ansvarar för, men de har funnit det som mest lämpligt att beskrivningen av reglerna för dessa olika nummerplaner finns i ett gemensamt dokument. 4.4 England Ansvarig myndighet i England, Ofcom, har utfärdat; National Telephone Numbering Plan ; - publicerade den 11 augusti 2005. Publiceringen av detta dokument följer av gällande lag The Communications Act 2003, och är att likställa med en föreskrift enligt svensk lagstiftning. Enligt Ofcom finns det inget alternativ till legal form av nummerplanen. Föreskriften omfattar de nummer som Ofcom ansvarar för och som tilldelas specifika operatörer, därmed ingår i stort sett samtliga nummer från alla nummerplanen, dvs. inklusive tekniska koder. Föreskriften inleds med en ordlista som omfattar en mängd begrepp som används i nummersammanhang. Därefter följer en översiktlig tabell över samtliga nummerkategorier uppdelat i fyra huvudområden; Public Telephone Network Numbers, Telex Service Numbers, Network Codes och Administrative Codes. Utifrån denna indelning följer därefter en genomgång av gällande regler för användning av respektive nummerserie. Som bilagor till föreskriften finns tabeller över samtliga nummer. Föreskriften ändras i genomsnitt tre till fyra gånger per år och proceduren för dessa ändringar överensstämmer med ändringar i liknande dokument i Sverige, dvs. konsekvensutredning, formella samråd inklusive ett legal test. Slutligen fattas beslut av antingen styrelsen eller en grupp under styrelsen (Policy executive), beroende på omfattning och karaktär av beslutet. Denna procedur tar två till tre månader att genomföra och blir i praktiken en ständigt förekommande process p.g.a. de ständiga förändringarna i föreskriften. Ändringarna omfattar dels regeländringar, dels ändringar i användningen av nummerserier. Förfarandet kring nummerplanen anses som en följd av lagen och några ändringar av förfarandet har inte planerats. Ofcom har också ett dokument A User's Guide to Telephone Numbering. Denna guide har tidigare givits ut av Oftel och håller på att uppdateras av Ofcom. En sådan guide förväntas komma från Ofcom i slutet av januari 2006. Denna guide är riktad främst mot kon- 16

sumenter och inte branschen. Tilldelade och lediga nummer presenteras som The National Numbering Scheme och information ges, uppdelat i nummerserier och nummerplaner, i excelformat. 4.5 Tyskland Den nationella nummerplanen och tillhörande regler handhas på ett annat sätt än de övriga länderna. När nya eller ändrade regler avseende nummerplanen fastställs publiceras de i myndighetens Official Gazette. Det är endast tillägg och förändringar i befintliga regler som publiceras vilket medför att en helhetsbild över gällande reglering erhålles endast genom att samtliga tillägg och ändringar gås igenom var och en för sig. Dessa publicerade regler anses som lag. Förutom publicering i Official Gazette har myndigheten; Die Bundesnetzagentur, tagit fram ett antal beskrivande dokument som rör nummer- och adresser. Sådana dokument finns för respektive nummerserie 28 och innehåller bland annat beskrivning över vilken typ av nummer det rör sig om, vilka som har behörighet att söka nummerserier, tilldelningsprinciper, hur en operatör skall gå tillväga för att söka, avgifter, vilka regler som gäller för användandet av den aktuella nummerserien. Till dokumentet finns även bilagor i form av ansökningsblankett, beskrivning över formatet på data som skall returneras avseende oanvända och använda nummer. Myndigheten har också ett fristående dokument med definitioner på olika nummerkategorier. Myndigheten har gjort en översiktlig tabell över nummerplanen för telefoni som finns som ett separat dokument på tre sidor med information om nummerserie, användningsområde och vilken operatör som har vad 29. Det kan konstateras att ingen tydlig definition av vad som är det nationella nummerplanen för telefoni utan har delat upp informationen utifrån nummerkategorier; dvs. både nummer som är att anse som E.164-nummer och nummer från andra planer. Regeländringar genomförs ungefär en gång per år. Vanligtvis har ändringarna i sig uppstått av att operatörerna själva indikerat ett behov, vilka föranleder förslag till ändringar som är föremål för informella och formella samråd med marknadens aktörer. Slutligen fattas beslutet av presidenten för myndigheten (GD). Denna process varierar från ett par månader upp till ett år. Liksom i Sverige finns således gällande regler fastställda i ett dokument men samtidigt finns ett parallellt dokument innehållande sammanfattande regler för ett större område utan att det dokumentet har någon formell juridisk status. Enligt information kommer dock fastställandet av nummerplaner och dokumenteringen av dessa hanteras på annat sätt i framtiden. Bundesministerium für Wirtschaft und Arbeit arbetar just nu med att ta fram en ny förordning avseende telekommunikation och nummer 30. Denna nya förordning kommer i sin tur inverka på hur myndigheten i Tyskland 28 Exempel Rules for the allocation of national numbers ; July 2005, Provisional rules for the allocation of local numbers; July 2003, Rules for the allocation of numbers for public cellular mobile services ; July 2003 29 The Numbering Space as Used in the Public Telephone Network/ISDN in Germany - Summarising Table- 11.01.2005 30 Telekommunikations- Nummerierungsverordnung 17