Spridning av massförstörelsevapen

Spridning av massförstörelsevapen En rapport om arbetet med att förebygga och uppdaga spridning av massförstörelsevapen och bärare av sådana vapen. Säkerhetspolisen

Utgiven av Säkerhetspolisen Box 8304 104 20 Stockholm Layout: RPS Info/G. Söderberg Tryck: Elanders Gotab 6:e upplagan: 2 000 ex Maj 2003

Spridning av massförstörelsevapen En rapport om arbetet med att förebygga och uppdaga spridning av massförstörelsevapen och bärare av sådana vapen. Säkerhetspolisen Juni 2003

Förord Terrorattentaten den 11 september år 2001 och mjältbrandsbreven sammanföll ungefärligt i tid och rum. Massförstörelsevapen och icke-statliga aktörer kom då att hamna i rampljuset. Förändringen består främst i att fler nu ser de hot och de möjligheter som biologiska och kemiska vapen innebär, i synnerhet i asymmetriska konflikter. En asymmetrisk konflikt kännetecknas av obalans i militär styrka mellan konfliktparterna numera den vanligaste konfliktbilden. Härav följer att nya strategier, militärdoktriner, stridsmetoder och konfliktmönster utvecklas. De allra flesta, såväl statliga som icke-statliga, aktörer tar avstånd från massförstörelsevapen. Trots detta finns det ett mindre antal aktörer som visar ett ökat intresse för massförstörelsevapen, och ett fåtal stater har intensifierat sina program. Ökad tillgång till produkter, utrustning och kompetens för att framställa massförstörelsevapen höjer kraven på det svenska icke-spridningsarbetet. Dagens hotbild motiverar otvetydigt en ökad satsning på vapenkontrollfrågor och nedrustning. Under de senaste tio åren har svenska departement och myndigheter samverkat i en gemensam referensgrupp i syfte att dela kunskap och förhindra spridning av massförstörelsevapen och bärare av dessa. Samarbetet sker främst inom lilla referensgruppen, men vid behov av bredare samordning finns även stora referensgruppen. Sammankallande myndighet är Säkerhetspolisen. Referensgruppens viktigaste uppgifter är informationsspridning, samordning och beredskap. Föreliggande rapport syftar till att sammanfatta och delge gruppens uppfattning om spridningshotet från massförstörelsevapen och missiler. Rapportens målgrupp är företag och myndigheter vars verksamhet normalt inte omfattar icke-spridningsfrågor men som ändå kan komma i kontakt med problematiken och därför är i behov av vägledning. Stockholm i maj 2003 Jan Danielsson Generaldirektör

Innehåll Inledning...1 Tillverkning av massförstörelsevapen...2 Kunskap...2 Ämnen...3 Utrustning... 4 Missiler...4 Anskaffning av massförstörelsevapen...6 Spridningsprocessen...6 Anskaffningskedjan...10 Exportkontroll...11 Hotbild...12 Incitament & avhållande faktorer för MFV-anskaffning...12 Spridningsmönster...13 Det svenska icke-spridningsarbetet...15 Sveriges roll inom massförstörelsevapen- och missilområdet...15 Den svenska anskaffningsmarknaden attraktionskraft och sårbarhet...15 Hur bedrivs icke-spridningsarbetet?...17 Tips & rekommendationer...21 Kunskapsöverföring...21 Ämnen...21 Produkter...22 Bilaga 1: Produkter med dubbla användningsområden...23 Bilaga 2: Internationella avtal...25 Internationella överenskommelser...25 Internationella kontrollregimer...26 Bilaga 3: Myndighetspresentation...28 Totalförsvarets Forskningsinstitut FOI...29 FRA...30 Försvarsmakten FM...31 Inspektionen för strategiska produkter ISP...32 Krisberedskapsmyndigheten KBM...33 Kustbevakningen KBV...34 Rikspolisstyrelsen RPS...35 Sjöfartsverket SJÖV...36 Socialstyrelsen SoS...37 Statens kärnkraftinspektion SKI...38 Statens räddningsverk SRV...39 Statens strålskyddsinstitut SSI...40 Säkerhetspolisen SÄPO...41 Tullverket...42 Bilaga 4: Åtgärder vid anträffande av NBC-ämnen...43 Åtgärder vid anträffande av radioaktiva material...43 Åtgärder vid anträffande av kemiska stridsmedel eller deras prekursorer...44 Åtgärder vid anträffande av smittfarligt material...45

Inledning Sverige bedriver exportkontroll för att förhindra att utländska aktörer utvecklar massförstörelsevapen med hjälp av ämnen, utrustning eller kunskap som kommer från Sverige. Den säkerhetspolitiska utvecklingen visar vikten av fortsatt sådan verksamhet. I rapporten används främst samlingsbegreppen massförstörelsevapen (MFV), kärnvapen (N), biologiska vapen (B) och kemiska vapen (C). Exportkontrollen omfattar också bärare av massförstörelsevapen. Sverige är generellt inte ledande inom NBC- och missilområdet. Inom attraktiva nischer kan dock en punktmarkering vara effektiv i ett icke-spridningshänseende. Främst avses då relevant spetskompetens och kritiska produkter; dvs. spetsteknologi, teknologi med få framställare eller kvalitativa förbrukningsvaror. Ansvaret för det svenska icke-spridningsarbetet är uppdelat i delansvarsområden (bilaga 3) som tillfaller olika myndigheter och departement. Lilla referensgruppen bildades 1992 för att genom informella kontakter förbättra myndigheternas samverkan inom ickespridningsområdet. När det gäller varor med dubbla användningsområden både civila och militära användningsområden finns idag också ett samarbete kring operativa frågor mellan ISP, Tullverket, Säkerhetspolisen, Försvarsmakten och FRA. 1

Tillverkning av massförstörelsevapen För att tillverka massförstörelsevapen och bärare till dessa behövs: kunskap, ämnen (t.ex. uran, kemiska prekursorer1 eller mikroorganismer) samt utrustning (produkter, komponenter etc.). Det svenska icke-spridningsarbetet syftar därför till att förhindra att dylika kunskaper, produkter, ämnen eller mikroorganismer missbrukas eller förs från eller via Sverige till aktörer med ambitioner att anskaffa eller vidareutveckla massförstörelsevapen. Kunskap en ns k ap Äm n Ku För att framställa massförstörelsevapen krävs en bred och djup kunskap inom en rad områden. Det är därför vanligt att forskare och tekniker från andra länder än tillverkningslandet rekryteras till projekten, liksom att egna studenter och forskare vidareutbildar sig utomlands. En annan metod är att låta landets underrättelsetjänst delta i inhämtningen av relevant Utrustning kunskap. Vid framtagning av vapenbärare är det vanligt att en stat köper kunskap i form av ett färdigt missilsystem, som sedan vidareutvecklas i egen regi. I specifika fall kan en forskningsinstitution eller företag tvingas välja mellan ett stimulerande internationellt utbyte eller att försäkra sig om att man inte bidrar till spridningen av massförstörelsevapen. En inte alltid enkel intressekonflikt som måste avvägas från fall till fall. Ett minimum bör dock vara att Sverige inte ska dela med sig av spetskompetens som kan användas i framställningen av massförstörelsevapen eller spridningsteknologi till aktörer som kan misstänkas ha MFV-ambitioner. Dessutom bör vaksamhet iakttas inom ramen för forskningsutbyten eftersom det inte är ovanligt att gästforskare med statliga stipendier (från stater med MFV-ambitioner), inom relevanta forskningsområden, förväntas bidra med know-how i gengäld för betalda studier. 1 2 Med prekursorer avses utgångsämnen eller försteg till slutprodukter.

Tecken på sådan verksamhet kan t.ex. vara ovanligt täta kontakter med hemlandets ambassad, alltför stor nyfikenhet på forskningsområden utanför det egna samt starkt avvikande arbetstider och kopieringsmängder. Samtidigt får vaksamheten inte överdrivas, då ett visst övervägt risktagande ofta kan vara motiverat utifrån andra värden. Undantag finns dock inom särskilt känsliga forskningsområden där försiktighet bör sättas främst. Exempelvis inom försvarshemliga projekt eller forskning vars innehåll skulle kunna leda till mer förödande versioner av dagens massförstörelsevapen (t.ex. nischer inom detonationsforskningen, nanoteknologiutvecklingen och biotekniken) eller nya innehavare av NBC-vapen. Ämnen En kärnladdnings viktigaste komponent är det klyvbara materialet, uran eller plutonium av vapenkvalitet, samt explosivämnen för att skapa ett överkritiskt system. Många kärnladdningar innehåller dessutom tritium för att öka eller på annat sätt påverka utbytet, samt en reflektor (t.ex. naturligt uran eller beryllium), vilket påverkar den mängd klyvbart material som behövs i laddningen. Klyvbart material för vapenändamål innehåller mer än 90% anrikat uran-235 eller plutonium-239. För en primitiv kärnladdning krävs inte samma säkerhet, utbyte och reproducerbarhet som för ett militärt kärnvapen. Den kan därför eventuellt ligga inom räckhåll för välorganiserade icke-statliga aktörer. En grundförutsättning är emellertid tillgång till klyvbart material, troligtvis höganrikat uran anskaffat utifrån. Sannolikheten är emellertid liten att utbytet blir stort. Ett radiologiskt vapen (s.k. smutsig bomb) innebär att radioaktivt material sprids ut passivt som aerosol eller aktivt med ett explosionsämne. Ingen kärnklyvning sker emellertid, vilket gör att risken för massdöd är liten medan saneringsinsatserna kan bli omfattande. Riskerna för en potentiell förövares egna fysiska hälsa är dessutom en begränsande faktor. Tänkbara utgångsmaterial är t.ex. strålkällor eller annat radioaktivt material som används i forskning, industri, sjukvård eller kärnkraftverk. Biologiska stridsmedel utgörs huvudsakligen av levande organismer, främst mikroorganismer. De sjukdomsalstrande mikroorganismerna 3

som kan användas som B-stridsmedel, B-agens, utgörs framför allt av bakterier, virus och mikrosvampar som kan orsaka död bland människor, djur eller växter. Ett antal länder har biologiska vapen eller bedriver verksamhet inom B-vapenområdet, men många har också avbrutit sina biologiska vapenprogram då de ofta är mer komplicerade än intressanta. Vissa giftiga ämnen räknas som kemiska stridsmedel om de sprids ut i syfte att skada eller döda människor eller djur. Toxiner, gifter som produceras av organismer, hänförs också till C-stridsmedel. Ett antal länder har C-vapen eller bedriver verksamhet som kan ha koppling till framställning av kemiska vapen. De flesta länder med kemiska vapenprogram har främst riktat sitt intresse mot senapsgas och olika former av nervgaser. Samtidigt bör betonas att många stater på senare år har valt att ansluta sig till kemvapenkonventionen och att destruera sina lager av kemiska vapen. Vissa stater har dock inte hunnit destruera sina lager än, och det är inte uteslutet att enstaka aktörer dessutom har undanhållit begränsade reservlager. Utrustning Den utrustning som kan komma till användning i strävan att erhålla vapen och missilkapacitet är omfattande. Merparten av denna utrustning är varor med dubbla användningsområden, både för helt civil användning och för framställning av massförstörelsevapen. Detta kan t.ex. vara utrustning för DNA-analys, bearbetning och navigation, sensorer, lasrar, optronik och keramer. Den senaste utvecklingen är att dagens ambitionsstater2 blivit skickligare på att uppdatera produkter precis under exportkontrollgränserna till att bli användbara i framställningen av massförstörelsevapen. Missiler Det finns flera tänkbara vapenbärare för massförstörelsevapen. Ballistiska missiler är ofta att föredra, då dessa är obemannade, har lång räckvidd och är svåra att försvara sig emot. Flygplan, kryssningsmissiler, andra obemannade farkoster, artilleri och granater är alternativa leveransformer. För en god spridning av biologiska och kemiska vapen behövs även barometriska säkringar, fallskärmsammunition och lämpliga munstycken. För icke-statliga aktörer kan även betydligt primitivare teknik vara aktuell. Den nya teknologin för vapenbärare Med ambitionsstater avses både tröskelstater och stater med mindre utvecklade MFV-ambitioner. 2 4

präglas främst av missiler, andra former av obemannade farkoster och stridsspetsar med minskad värme- och radarsignatur, samt skenmål som kan lamslå missilförsvar. Centrifuger Höghastighetskameror Induktionsugnar Kompositer Maråldrat stål Masspektrometrar Pulsgenerator Röntgenblixt Tryckmätare Tändaggregat Vakuumpumpar Exempel på varor med dubbla användningsområden i N-vapensammanhang Scrubbers Blandningskärl Centrifuger Elevatorer Kondensatorer Kopplingar Kylare Prekursorer Pumpar Reaktorer Värmeväxlare Exempel på varor med dubbla användningsområden i C-vapensammanhang Bakteriestammar Centrifuger Fermentorer Filter Kvarnar Pressar Pumpar Spraytorkar Tankar Tillväxtmedia Accelerometer Al-legeringar Aluminiumpulver Gyro Isostatpress Kompositer Maråldrat stål Målsökare Oxidatorer Verktygsmaskiner Exempel på varor med dubbla användningsområden i B-vapensammanhang Exempel på varor med dubbla användningsområden som kan användas för att tillverka missiler. 5

Anskaffning av massförstörelsevapen För att ett anskaffningshot skall föreligga krävs att aktören ifråga äger både 1) avsikt och 2) förmåga att utveckla massförstörelsevapen. Ett eventuellt framtida vapenhot är helt avhängigt dessa två aspekter. Därmed är det å definitivt intressant att studera aktörens teknologiska Vapenkapacitet kapacitet, om en ambition har kunnat fastställas. Likaså kan det ibland finnas anledning att omvärlandets teknologiska niv dera en aktörs ambitioner, t.ex. i samband med intensifierade satsningar som Landets ambitionsnivå påtagligt påverkar aktörens kapacitet. En stats möjlighet att erhålla vapenkapacitet är avhängigt landets ambitioner och dess teknologiska nivå. Medan steget från ingen ambitionsnivå till hög ambitionsnivå är kort i princip ett politiskt beslut så tar uppbyggnaden av en hög teknologisk nivå lång tid. För ett land med låg teknologisk nivå märks vandringen mot vapenkapacitet tydligare än för ett land med hög teknologisk nivå, beroende på att en mer omfattande anskaffning av såväl kunskap som ämnen och utrustning måste ske. Stater med låg teknologisk nivå blottar således sina ambitioner tydligare och under längre tid än länder med hög teknologisk nivå. Spridningsprocessen Spridningsprocessens olika faser kan grovt illustreras med anskaffningstrappan på följande sida, där samtliga trappsteg är nödvändiga steg även om försök att nå flera trappsteg parallellt förekommer. Sverige utgör främst ett intressant anskaffningsland i steg 3 och 4, men kan inom vissa forskningsnischer även vara intressant i steg 1. Ett massförstörelsevapenprogram börjar vanligen med ett politiskt beslut fattat i det tysta eller efter en öppen debatt. Tiden det tar att erhålla vapenkapacitet står i förhållande till den tekniska nivå aktören 6

har när processen påbörjas, liksom tillgången till kunskap, ämnen, utrustning och tillgängliga vapensystem. Anskaffningstrappan 4. Mer sofistikerade vapen Symtom: Vidareutveckling av Vapenverkan Explosivämnen Spridningsteknologi Forskningssamarbeten Specialförband + Militära övningar 3. Kompletterande teknologi & kompetens Symtom: Vidareutveckling av Förfrågningar & köp av produkter med dubbla användningsområden Kontakt med likasinnade Systematiserade förfrågningar ibland av mellanhänder (utländska företag/personer eller svenska enmansföretag) Gästforskare 2. Grundläggande teknologiuppbyggnad Symtom: Köp eller utveckling av a) klyvbart materiel (N) b) kemiska prekursorer (C) c) biologiska agens (B) d) spridningsteknologi Uppbyggande av a) forskningsreaktorer (N) b) isolerade forskningslab (BC) 1. Politiskt beslut + kompetensuppbyggnad Symtom: Politisk debatt Rykten Ökad försvarsbudget Omstrukturering inom FM med isolerade enheter Rekrytering av specialistkompetens, ökad FoU & gästforskare inom relevanta forskningsområden. Det första anskaffningssteget kan främst karaktäriseras av en kompetensuppbyggnad inom relevanta forskningsområden. Detta steg kan oftast genomföras diskret, utom i fall då det finns ett behov av att rekrytera kompetens utomlands på bred front. Ofta kan man dock 7

observera nya organisationsstukturer inom försvarsmakten under denna fas, där vissa enheter isoleras och inköpsrutiner förändras. Det är också vanligt att försvarsmakten och näraliggande forskningsområden får ökade resurser. Likaså syns ofta en ökning av utsända tekniker och gästforskare inom relevanta forskningsområden. Vanligt är också att forskningssamarbeten etableras inom näraliggande områden med andra stater som befinner sig högre upp i anskaffningstrappan. Det andra anskaffningssteget handlar om att tillägna sig de grundläggande teknologierna och att framställa, alternativt hitta en villig säljare till, de utgångsämnen som krävs. De flesta statliga aktörer vill ogärna bli beroende av en utländsk aktörs fortsatta goda leveransvilja, utan försöker hitta en inhemsk produktionslösning. Därför återfinns ofta ett civilt kärnkraftprogram i de stater som önskar framställa kärnvapen, inklusive en eller flera forskningsreaktorer, i syfte att producera klyvbart material och att få en legitim forskningsplattform. I de fall en biologisk eller kemisk vapenkapacitet eftersträvas, försöker man istället få fram biologiska agens alternativt kemiska prekursorer av vapenkvalitet i isolerade forskningslaboratorium. I dessa fall kan tveksamma beställningar ske via t.ex. företag inom vaccin- och läkemedelsindustrin eller forskningsinstitut. Vad avser utveckling av kärnvapen så pekar många indikatorer på att Iran, Libyen, Nordkorea samt eventuellt Algeriet, mer eller mindre aktivt, befinner sig i anskaffningsprocessen. Vidare pekar vissa indikatorer på att ett antal stater i Mellanöstern, Nordafrika och Asien, ofta inblandade i regionala konflikter, lägger ned energi på att försöka ta fram biologiska agens och/eller kemiska prekursorer för utveckling av massförstörelsevapen. Det tredje anskaffningssteget, överlappar ofta i viss mån det andra och fjärde anskaffningssteget, då dessa steg oftast är både tidskrävande och svåröverstigliga. Kartläggningen sker ofta på bred front och globalt, i samarbete med underrättelsetjänst, täckföretag och gästforskare. Ofta inleds kartläggningen med Internetsökningar via en oidentifierbar server, vid behov av mer information följer offertförfrågningar och delegationsbesök. Vid delegationsbesök anges som skäl någon form av civilt behov. Det förekommer även delegationsbesök med dubbla agendor, där t.ex. en person kommer från underrättelsetjänsten och har ett avvikande beteende från resten av gruppen. Ambitionsstaterna samarbetar här i viss utsträckning. Därför kan exakt samma offertförfrågan komma från olika avsändarländer. 8

Vid inköpen är ofta nya aktörer beställare för att hemlighålla det verkliga mottagarlandet. Ofta anlitas täckföretag registrerade i andra länder och enmansföretag i köparlandet som mellanhänder. Även om det är omöjligt att motverka alla köp, finns det anledning att göra processen besvärlig och förhindra att kritiska produkter för MFVprogram har Sverige som ursprungs- eller transitland. Med kritiska produkter avses här produkter vars införskaffning kan ha signifikant betydelse för programmet i fråga (spetsteknologi, vitala produkter, produkter med få tillverkare och produkter som behöver beställas kontinuerligt). Detsamma bör gälla för spetskompetens. Exempel på aktörer som kontinuerligt och målmedvetet söker produkter med dubbla användningsområden i Sverige är Iran, Nordkorea, Pakistan, Ryssland och Indien. Dessutom har ytterligare ett antal stater i Afrika, Asien, Gulfen och Mellanöstern i enstaka fall efterfrågat exportkontrollerade produkter. I vissa av dessa fall kan det röra sig om transitverksamhet eller ha andra förklaringar, medan tillvägagångssätt och omständigheter i andra fall är mer misstänkta. Det fjärde anskaffningssteget handlar om att utveckla framtagna massförstörelsevapen och vapenbärare till mer sofistikerade och funktionsanpassade vapenvarianter. Detta steg är inte nödvändigt för en ickestatlig aktör som kan riskera att vapnet inte fungerar som planerat. För statliga aktörer är det dock nästan alltid av vikt att utveckla en vapenarsenal som med säkerhet klarar av fältmässiga förhållanden. Här krävs utbildning samt prov- och försöksverksamhet. I detta ingår även att bygga upp särskilda NBC-förband. Den sista fasen i spridningsprocessen omfattar fortsatt uppbyggnad samt utveckling och modernisering av befintliga vapensystem, vilket även brukar benämnas som vertikal spridning. Här kan det t.ex. handla om att ta fram mer svårspårade och ej behandlingsbara biologiska vapen, kärnvapen med nya funktioner, ökade arsenaler eller missiler med längre räckvidd. Av dagens kärnvapenstater bedöms åtminstone USA, Ryssland, Kina, Indien och Pakistan sträva efter att modernisera och vidareutveckla sina nuvarande arsenaler. USA är den aktör som verkar satsa mest på utvecklingen av högenergetiska material, i syfte att kunna framställa kärnvapen med mindre strålning och ökad sprängkraft för att kunna bredda kärnvapnens nuvarande funktion till nya potentiella användningsområden. Kina, Nordkorea, Indien, Pakistan, Iran och Libyen är exempel på länder som bedriver en aktiv missilutveckling och flera 9

av dessa samt Israel strävar efter en andraslagsförmåga genom att placera delar av kärnvapenarsenalen på ubåtar. I utvecklingen av biologiska och kemiska vapen är Ryssland det land som kommit i särklass längst i den kvalitativa forskningen. Uppstickare som t.ex. Syrien och Nordkorea bedöms ha avsevärt mindre sofistikerade vapenvarianter, ambitiösa program till trots. Det finns dock all anledning att kraftigt motverka en utveckling av biologiska och kemiska vapen som till fullo drar nytta av den bioteknologiska revolutionen. En positiv trend är att många länder frivilligt har förbundit sig att inom det kommande decenniet destruera sina lager av kemiska vapen i enlighet med kemvapenkonventionen. Det finns dock sannolikt ett mörkertal av aktörer med biologiska och kemiska vapenprogram, i form av undangömda lager och dolda program (inom skyddsforskningen eller närbesläktade civila industrier), då dessa är lättare att hemlighålla än kärnvapen- och missilprogram. Anskaffningskedjan Anskaffningen av produkter med dubbla användningsområden följer oftast etablerade mönster för handel. Transaktionerna i sig ger därför normalt inte anledning till misstanke om att produkterna skall användas vid utveckling av massförstörelsevapen. För att upptäcka att köpet ingår i en stats strävan att utveckla massförstörelsevapen måste transaktionen därför granskas ingående med fokus på order-, leverans- och betalningsförfarande. Då krävs detaljerade kunskaper om köparland, slutanvändare, säljare och eventuella mellanled. I flera fall kan dessa försök upptäckas när det svenska företaget vänder sig till ISP, SKI eller Tullverket med frågor kring en offertförfrågan. I andra fall kan det vara uppgifter som olika myndigheter, med aktiv inhämtning av sådan information, erhållit på annat sätt. Oavsett hur informationen kommer till myndigheternas kännedom informeras företaget om gällande regelverk. Upphandlingsformen varierar efter aktör och produktsort. Ibland används försvarsmaktens inköpsorganisation, och i andra fall används civila tillverkningsindustrier och universitet. I Säkerhetspolisens arbete har det framkommit att vissa stater nyttjar sina underrättelsetjänster för kontakter med företag. I dag finns det dessutom anledning att uppmärksamma vissa icke-statliga aktörer i anskaffningshänseendet. Andra metoder är att använda sig av falska slutanvändarintyg eller göra inköp via bulvanföretag eller privatpersoner. Flera länder gör sina 10

inköp via andra länder och drar nytta av rörelsefriheten inom olika frihandelszoner. De svenska myndigheter som är involverade i icke-spridningsarbetet har främst att identifiera och angripa svaga länkar hos aktörerna i anskaffningskedjan, då sådana alltid finns. Kartläggning måste göras, viss information måste fås fram, varor levereras och betalning ske. För att lyckas med att identifiera de svaga länkarna krävs emellertid en god dialog med de svenska företag som utsätts för anskaffningsförsök. Ju mer information som myndigheterna får tillgång till, desto effektivare motdrag kan utarbetas och genomföras. Anskaffningskedjan SVERIGE Produkter Omedvetna aktörer Ämnen Kompetens Medvetna aktörer Transitländer Aktörer Stater eller organisationer med ambition att tillverka massförstörelsevapen med lämpliga bärare Exportkontroll För svenska exportörer är det viktigt att känna till att produkter med dubbla användningsområden, enligt lag (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, är tillståndspliktiga vid export. Det är i första hand frågan om produkterna i bilaga 1 enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000. I andra hand avses andra produkter med dubbla användningsområden, om exportören fått kunskap om att produkterna i den enskilda affären kan vara avsedda för framställning av massförstörelsevapen och missiler (s.k. catch-all). De myndigheter som ansvarar för exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden är SKI när det gäller produkter med specifik nukleär användning och ISP för övriga produkter. I ett tillståndsärende grundas beslutet på en sammanvägd bedömning av produkt, köparland och slutanvändare. I vissa fall kan slutanvändarintyg krävas. I de fall ett tillståndsärende avslås får företaget själv stå för de kostnader som det redan haft i affären, eller kan få i form av t.ex. skadestånd. 11

Hotbild I en tid då alltfler stater och icke-statliga aktörer upplever sig hotade eller djupt missnöjda med den rådande säkerhetspolitiken och världsordningen lockas fler av företeelsen massförstörelsevapen. I synnerhet aktörer med begränsad konventionell stridskraft, som önskar upprätthålla eller förskjuta någon form av maktbalans. Massförstörelsevapen skapar sällan en tryggare eller en förändrad situation. Enstaka aktörer låter sig dock inte hindras från att pröva den vägen eller att ge sken av en dylik kapacitet, särskilt i fall av hårdnade konflikter där en eller flera parter redan förfogar över massförstörelsevapen. Kärnvapen (N), biologiska vapen (B), kemiska vapen (C) och missiler, är medel som ökar i aktualitet när konflikter och maktspel sätts på sin spets. Då kan de vanliga normerna undertryckas, till förmån för ett mer realpolitiskt strategispel. I dag ingår även enstaka individer och nätverk som stundtals värdiga motståndare i detta och asymmetriska konflikter har kommit att styra den säkerhetspolitiska agendan, vilket kan ha gett fler aktörer incitament att sträva efter NBC-kapacitet. Utbyggnaden av allt mer avancerade missilförsvarssystem utgör inget hot i sig, men kan leda till en utveckling av än mer offensiva vapenformer. Varje aktör med massförstörelsevapen som befinner sig i en konflikt ökar användningsrisken, då ett konfliktklimat bäddar för missbedömningar följt av kraftfulla gensvar. Särskilt som allt fler implicit eller explicit uttalar hot om att använda massförstörelsevapen. Användningsrisken ökar också i fall av brister i varningssystem, ordergång och användningsdoktriner. Risken ökar därmed också för felbedömningar i en krissituation. Den nuvarande vapenutvecklingen riskerar vidare att uppluckra det användningstabu som länge varit praxis för massförstörelsevapen. Dessutom ökar olycksrisken med antalet vapen och innehavare. Incitament & avhållande faktorer för MFV-anskaffning Mjältbrandsbreven i USA gav massiv global effekt trots det begränsade dödsantalet. Den omskakande händelsen har satt spår i många staters försvarsbudgetar och kan ha inspirerat fler aktörer till att söka biologisk vapenkapacitet. De mångfacetterade problemen i samband med biologiska vapenprogram innebär emellertid att många har valt att frivilligt nedmontera sina program. 12

MFV-ambitioner kan antingen hänföras ett missnöje med status quo eller en osäkerhet kring om rådande maktförhållanden kan bevaras. Förhoppningen är i dessa fall att massförstörelsevapnen skall fungera avskräckande, som maktmedel och/eller förhandlingsvapen. För stater har hotbilder, säkerhets-, utrikes- och inrikespolitiska överväganden, internationella normer och framtidssyn tydlig inverkan på ett eventuellt anskaffningsbeslut. För att använda NBC-ämnen eller -stridsmedel med ett skadligt syfte krävs därutöver en ovanligt stark övertygelse att ändamålen helgar medlen, även när det inbegriper att agera utanför rådande normer och lagstiftning. Nya teknologiska möjligheter lockar till utveckling, även när säkerhetspolitiska motiv eller behov saknas. Till viss del handlar det också om att bevara kompetensen. Den teknologiska utvecklingen har öppnat vissa möjligheter för icke-statliga aktörer, även om det oftast inte är aktuellt för t.ex. terroristorganisationer att investera sina begränsade resurser i massförstörelsevapen. Det finns dock all anledning att vara uppmärksam på eventuella avvikelser från detta. När det gäller extremgrupper och enskilda fanatiker kan enstaka attentat komma att inbegripa t.ex. gifter och smittämnen, som under olyckliga omständigheter skulle kunna ha massförstörelsekapacitet. Det bör dock beaktas att även om det inte är ouppnåbart att framställa eller komma över giftiga mikroorganismer, toxiner eller kemiska ämnen, så är det betydligt mer komplicerat att använda dessa som massförstörelsevapen. För att få hög verkansgrad krävs bl.a. lämpliga bärare, precision, spridningsteknologi och gynnsamma väderförhållande. Ofta talar lite för att försöka utveckla teknologiskt krävande, tidsödande och kostsamma massförstörelsevapen, då snarlika effekter ofta kan uppnås med betydligt enklare medel. Något som illustrerades väl i och med terrorattackerna den 11 september 2001. Samtidigt kan det i vissa sammanhang finnas en symbolisk eller psykologisk betydelse med att använda just NBC-vapen, eller hot om detta. Spridningsmönster Ur spridningshänseende är det allvarligt att varor med dubbla användningsområden förmedlas till aktörer med ambitioner att utveckla massförstörelsevapen. Liksom att det förekommer illegal handel med radioaktiva material och kärnämne, om än i begränsad omfatt13

ning och sällan av höganrikade material. Därutöver finns det ett fåtal tekniker och vetenskapsmän som är beredda att sälja sin kunskap oavsett kund och ändamål. Det har också hänt att andra länder har förmedlat biologiska och kemiska agens av säkerhetspolitiska skäl, för att med tiden få ett betydligt större säkerhetspolitiskt hot i retur. En medveten spridning sker både från stater som redan har massförstörelsevapen och från stater som befinner sig i anskaffningsprocessen. Dessutom förekommer en omedveten spridning från en rad andra stater. Det har också blivit vanligare med utbildningsavtal och teknologiöverföringar inom närbesläktade områden. Den säkerhetspolitiska arenan präglas i dag ofta av nationella dubbelspel och det är inte helt ovanligt att ifrågasatt tekniskt bistånd ges inom mindre eller större områden, som kan komma att användas i framställningen av massförstörelsevapen. Tryggad energiförsörjning och ekonomisk vinning övervinner stundtals internationella åtaganden. Samtidigt har vissa företag och stater fått betala ett högt pris för sådan assistans. Intressant att notera är också att vissa ambitionsstater till viss del har börjat samarbeta i produktanskaffningen. Icke-statliga aktörer har fått ökad aktualitet i samband med alla transaktionsled i anskaffningen av massförstörelsevapen. Den rikliga förekomsten av icke-statliga aktörer i mellanleden medför en svårighet att skilja statligt sanktionerade affärer från privata vinstintressen. Ickestatliga aktörer som slutmottagare har emellertid fått en överdriven uppmärksamhet i proportion till omfattningen, men kan vara motiverad utifrån att icke-statliga aktörer ofta är mer användningsbenägna och svårförhandlade efter att anskaffning väl skett. 14