VINN ryggsäck Slackline DVD Svenska Klätterförbundet #138 juni 2008 Pris: 50 sek. Yrke: Klätterfotograf Intervju med Keith Ladzinski Slackline flugan som bara växer BOULDERING SPECIAL Platserna Historien Paddorna
ledaren Bild: Björn Kalla Bouldering, bouldering, bouldering Ingen kommer nog att kunna undgå att bouldering står i fokus i detta nummer. Vi presenterar flera olika platser (s. 14 20), Erik Massih tar ett snack med Bogi Palfay om hur det hela började (s. 13) och Anja Hodann, Stefan Pettersson och Peter Bosma delar med sig av lite justa bilder från Hueco Tanks (s. 21 23). För att nämna något. Dessutom har vi den stora äran att kunna erbjuda er läsare ett alldeles fantastiskt klätterkorsord skapat av Stefan Lindblom (s. 9). Det är bara att börja klura perfekt avkoppling på vilo dagen som omväxling till övningarna på den slaka linan. På sid 28 29 guidar Martin Arvidson oss i denna konst. Ha en underbar sommar! /eva Bergsport utges av Svenska Klätterförbundet, SKF Adress: Bergsport, Stenvinkelsgatan 8, 302 36 Halmstad Telefon: 035-12 80 44, 0706-77 80 44 E-post: bergsport@brant.se Redaktör: Eva Olsson Nyhetsredaktör: Erik Massih, erikmassih@hotmail.com Layout: Johan Ljungström Prepress: SG Zetterqvist Annonsbokning: Martin Christiansson, tel 031-743 21 74, martin@brant.se Produceras av: ZetterQvist Förlag AB, tel: 031-743 20 80, fax: 031-743 20 90 Vd, ZetterQvist Förlag AB, Thomas Molin, tel: 031-743 20 86 Tryck: SG Zetterqvist, Göteborg BERGSPORT kommer ut med fyra nummer per år. Redaktionen ansvarar ej för icke beställt material. Texter redigeras och kortas efter behov. Åsikter i artiklar och debatt inlägg är författarens och inte redaktionens. Omslagsfoto: Carl-Johan Svensson på Santa Barbara 6B+, Kjugekull. Bild: Per-Ola Andersson Bergsport #138 juni 2008 3
Magnus Palmestål värmer upp på Hela havet stormar, 6B, på Öckerö ett par dagar innan julafton... Läs mer om Öckerö och andra justa boulderställen på sidorna 14 23. Bild: Per-Ola Andersson Bogi Palfay pionjär för svensk bouldering Global bouldering justa block i världen Crashpads en hel vetenskap Slackline vilodagar på slak lina Yrke : Klätterfotograf intervju med Keith Ladzinski Förbundsinfo...6, 8 Kort från klubbarna... 30 Nytt & Noterat... 38 Konsten att bygga leder... 40
VISSA KALLAR DET FUSK! När Mad Rock lanserade sina skor 2002 skakade många på huvudet och började tala om fusk. Idag ser vi fler och fler Mad Rock-finesser dyka upp på andra skomärkens modeller. Copying is the sincerest form of flattery heter det ju så vi får väl passa på att tacka för komplimangerna! En av våra galna favoriter just nu är Super Loco: Ovandel med friktionsgummi som gör dig till en mästare på tå-hookar. Ordentligt pointad för brant klättring. Fodrad insida och neoprene-plös för maximal komfort. Tådelen består av friktionsgummi i två olika hårdheter och en Hooker Edge som gör det möjligt att hänga skon på små kristaller och kanter. Helt omdesignad läst gör Super Loco till en mycket bekvämare sko än föregångaren, utan att ge avkall på prestandan. Super Loco har laminerade friktionsflames på ena sidan av skon. Hur klarade vi oss utan det tidigare? Super Loco 1 100 kr En agressiv Hooker Heel som har kanter precis överallt och gör att du hälhookar bättre och längre även på kassa grepp. Phoenix 750 kr Banshee (dam) 750 kr On Sight (dam) 800 kr Flash 800 kr Fler skomodeller samt Mad Rocks crash pads, selar och tillbehör hittar du på www.granitbiten.com GRANITBITEN Mugen 900 kr ATLASMUREN 2 S-113 21 STOCKHOLM, SWEDEN TEL. +46 8 611 39 49 FAX. +46 8 611 39 12 info@granitbiten.com www.granitbiten.com
förbundsnytt/info Medlemsrabatter SKF har fixat en rad medlemsrabatter hos olika butiker, klätterkursarrangörer och klättergym. Spana in listan på www.klatterforbundet.se under Medlemskap och Medlemsrabatter! Hur är det med accessen? Ta en koll i accessdatabasen på SKFs webbsida innan du ska ut och klättra i sommar. Uppdateringar skickas till anders.wester@telia.com Att klättra på hög höjd Till alla som ska upp på hög höjd i sommar och som har en del medicinska fråge ställningar om det så finns det ett bra pockethäfte (på engelska) från MEDEX som kan laddas ner fritt från nätet. www.medex.org.uk Medicinska experter i SKF Den medicinska kommissionen (Medcom) i klätterförbundet hanterar medicinska frågor relaterade till vad förbundet sysslar med och bevakar vad som händer internationellt. Medlemmarna i Medcom är läkare, sjukgymnaster och sjuksköterskor. Medcom sysslar med allmänna frågeställningar och hanterar inte personliga medicinska problem, men de är mycket intresserade av vad du som medlem i klätterförbundet tycker att de ska arbeta med. Ett exempel som de jobbar på nu är riktlinjer för graviditet och klättring. Har du förslag så tveka inte att e-posta dem på: medcom@klatterforbundet.se. Du hittar även Medcom på SKF:s webbsida under menyn klättring. Bestig berg i Grekland Förbundet kan skicka 3 4 ungdomar och en ledare för att vara med om att bestiga Olympos tillsammans med andra ung domar från hela världen den 21 28 augusti. Mer info på webb sidan. Sugen på nyturer? Det är viktigt att vi som klättrar accepte rar eventuella klätterförbud och är rädda om naturen i största allmänhet. Speciellt gäller det dem som är ansvariga verksamhetsutövare, d v s de som gör nya leder, representerar en klätterklubb eller ansvarar för information o s v. Ta en kik på Naturvårdsverkets webbsida. Restriktionerna är inte lika hårda som tidigare och tonen i texten riktigt klättervänlig. Läs mer på www.naturvardsverket.se under Att vara ute i naturen / Allemansrätten en unik möjlighet / Allemansrätten vad gäller? Förbundsmötet 2008 konsten att förena nytta med nöje Att förbundsmöte är lika med något väldigt trevligt och kul kan nog alla som var med i Kviberg den 5 6 april skriva under på. Stugorna var tillgängliga från torsdagen och allt eftersom klättrare från hela landet anslöt sig fylldes de av glada och förväntansfulla människor. Lördagen började tidigt med processdag med SISU (se sid 8). Inne på Klätter domen slets det sedan som aldrig förr på både repleder och boulder probelm i SKFs egna totalboulder som Lars Högström & Co höll i. Härliga leder! Just som vi inte orkade ta i mer, var det dags för middag. Tjusigt dukade långbord och en stor italiensk buffé mötte oss hungriga klättrare. Under middagen blev det både prisutdelning för totalbouldern och en fantastisk stand up-tävling. Bidragen var både många och roliga, men den som kammade hem flest applåder var Anna Halldén som dagen till ära föll tillbaka till sitt modersmål dalmål. Det bjöds på efterrätt och live band och som det dansades! Trots att årsmötet var schemalagt redan till kl. 10.00 söndag förmiddag, lyste lamporna länge i stugorna. Årsmötet På söndagen var det dags för det första förbundsmötet när det gäller förbundsmöten vart annat år. Den sedvanliga debatten och diskussionen kring förbundsstyrelsens budgetförslag genomgicks utan någon ändring av förslaget. Förbundsstyrelsen fick avslag på sitt förslag om att införa en ny medlemsform, men fick i uppdrag att se över frågan till nästa förbundsmöte 2010. Tunabergs klätterklubb hade skickat in fyra motioner, en motion gick igenom och innebar att man inför en verksamhetsrevisor som skall granska verksamheten i förbundet. Trots idogt arbete från valberedningens sida, var det ingen tjej som ville kandidera till styrelsen som idag består av Niklaes Nathén (ordförande), Christian Lund (vice ordf), Pontus Tengvall, Arne Kanth (kassör), Magnus Eriksson, Jim Wasmuth och Magnus Andersson. Bild: Rickard Larsson 6 Bergsport #138 juni 2008
På en annan del av berget
förbundsnytt/info Många idéer för attraktiva klubbar Idéerna sprudlade under processdagen i samband med årsmötet i början av april! Processdagen hölls av SISU Idrottsutbildarna och femtiotalet deltagare lät kreativiteten flöda i smågrupper under både för- och eftermiddag. Här presente rar vi ett mycket kort axplock av vad som kom upp under mötet. Låt dig inspireras och ta gärna kontakt med din klubb om det är något av förslagen du skulle vilja hjälpa till med att förverkliga. Se hela rapporten på www.klatterforbundet.se 1. Hur kan vi göra klubbarna mer attraktiva för nya medlemmar? Rabatter och låga medlemsavgifter gemensamma aktiviteter, forum/ nätverk, så de nya medlemmarna snabbt kommer in i gemenskapen Utbildning/ kurser Resor/ utflykter 2. Hur kan vi skapa/utveckla ett mervärde för klubbens medlemmar? socialt: klubbresor, klubbträffar, pubkväll, klubbtävlingar, klubbstuga Kunskap: arrangera kurser/träningar/ utbildningar/föreläsningar utrustning: möjlighet att låna/hyra utrustning och förare Tillgång till inomhusvägg och klippor Bultunderhåll och information 3. Vad kan vi göra för att nya medlemmar i klubben ska tas emot på ett bra sätt? Öppna kompiskvällar vid klätterväggarna Välkomnande introduktion; välkomstbrev och introdag Kontaktnätverk; kontaktperson (fadder), återkommande klätterträffar, skapa förutsättningar för kontakter via internet, brev, etc. organiserade nybörjarträffar med olika arrangemang där alla kan vara med 4. Vilket stöd kan klubben tänkas behöva och av vem? utbildning för klubb, styrelse, funktionärer samt tränarutbildning, (SISU och SKF) ekonomisk hjälp; lokala sponsorer, RF idrottslyftet, lokstöd, SKF för arrange mang i SKF:s regi Stöd utav SKF:s kommittéer Information och konsulthjälp Hallå där! Anita Rostén som slutar som SKFs generalsekreterare efter sju år på kansliet! Vilken är den största förändringen som du sett inom svensk klättring under dina år på kansliet? När jag började hade medlemsantalet under tre år legat på ca 3000 medlemmar. Mellan 2001 2003 ökade det till cirka 6000 medlemmar, så förbundet hade lite växtvärk då. Är det något som inte har förändrat sig alls? När SKF fyllde 30 hade jag tänkt visa hur mycket SKF förändras genom att berätta en episod från -73. I första numret av Bergsport hade ordförande en text om bråket mellan vägglöss och dalkrypare, vilket då ledde till att klätterförbundet blev ett eget förbund istället för en sektion i fjällklubben typ samma som diskussionen som ploppar upp vid jämna mellanrum; ska vi dela förbundet mellan tävling och inte tävling. Så tjafs mellan olika grenar verkar hålla i sig, vilket är synd, vad mycket man hade kunnat göra av allt engagemang om vi lagt det på annat än tjafsa! Vad har varit roligast med jobbet? Att klättrare vill klättra. På möten med andra SF (specialförbund) så har jag varit väldigt stolt över SKF. Vi har organiserat vår verksamhet efter aktivitet istället för att få så mycket bidrag som möjligt, och därför sluppit fastna i organisationsfällan. Och så är vi ett praktexempel på spontanidrott. Jag hoppas verkligen att även om många barn och ungdomar närmar sig klättring genom ledarledd träning, även senare fortsätter att hänga på väggarna utan organiserad träning. Vilken slags person skulle du vilja se som nästa generalsekreterare? En open minded klättrare, som ser helheten i klättringen allt från plastgrepp till Mt Everest. Och som tycker det är viktigt att vi organiserar SKF efter klättringen och inte klättringen efter SKF! Vad ska du hitta på nu? Jag har under alla sju åren även jobbat med grupp- och individutveckling på Äventyrsbanan. Där jag nu har blivit delägare så jag kommer att satsa helt på det, och vintertid på jobbet som klätterinstruktör. Hej då och Tack alla för allt superjobb ni gjort/gör! Jobba med klättring på heltid! Förbundet söker ny generalsekreterare Se sidan 27, samt www.klatterforbundet.se 8 Bergsport #138 juni 2008
Vinn en ryggsäck! På vilodagarna kan du under den heta sommaren passa på att lösa detta fenomenala klätterkorsord. Fråga dig själv; kan du tänka som en klättrare?, är du en klättrare?, känner du till din klätterhistorik?, vem gjorde vad när?, Vad betyder..? Korsordet är skapat av Stefan Lindblom. Stefan har klättrat i för många års tid vilket kan förklara en del frågor från klättringens historia. 1:a pris Petzls Bug pack är specialdesignad för dagsturer och har bland annat en utvändig daisychain och två slingor för utrustning. Den sitter högre upp än vanliga ryggsäckar för att inte vara i vägen för selen. Volym: 18 liter. Vikt: 570 g. Värde ca 600 kr. Som en ledtråd kan vi säga att även siffror (9 st) och en och annan mening har smugit sig in i korsordet. De tre först öppnade rätta svaren belönas med fina priser (alt. de tre mest rätta...). Skicka in ditt svar senast den 15 augusti till: Bergsport, Stenvinkelsgatan 8, 302 36 Halmstad. Glöm inte att ange ditt namn och din adress! Ev. vinstskatt betalas av vinnaren. 2:a pris Singing Rock 10 meters slackline från HighSport med band, spärrhjul och två öglor med Rock & Lock-spännen. Värde ca 600 kr. 3:e pris Psyche prisbelönt klätterfilm av Alastair Lee. Värde ca 295 kr. Väggnötter Yosemite bo Sylt Kil Nomic Från ett berg Före detta Sportiva Stor broder Små skor Peak District Made in italy Fläck Brittisk klättrare Kil Fet klättrare Les Specialistes Sylt Led i Cratcliff 9a Meshuga Arapiles herre Luft trafik kontrollant The man Puder Jesusstaty Typ av säkring SLCD..hem Tidig sko Ta på sig Big Masters Edge Liten bult Arch wall Matheson Bridwell Ej struktur vägg Himlastegen Maskin Firning på is Roland Paulingk 6- Klätterskor På vintern Svag lutning Lynn Slag bult på eng. Bakvänd Bysthållare Hopparkurs Ej sätta friends bakom Spindel mannen Kauk s Med nosen på Fransk fri McLeod Bygga led med WI 7 Rjukan Aliens Kauk Smiths Rocks Personlig tränare Climb now work later Röd punkts man Rep Sight Med dockor Säkring 8- Klätterdjur Karbin 28 gram Mjukt på huvudet Kläder Eureka Spricka i Tunaberg Flyttslang Romsdal 9- Skrika Mycket svårt chef Att knyta av Den gamle mannen på.. Isskruva Sydamerika Borsta & dålig Att landa på, den! Bergsport #138 juni 2008 9
omvärldskoll Nytt i FontainEbleau Ett nytt boulderproblem har kommit till världen. Till Fontainebleau i Frankrike för att vara exakt. Den 7 april 2008 bemästrade äntligen Dave Graham det långvariga projektet The Island. Efteråt graderade han problemet 8C (V15). Graham är hyfsat aktiv i området och repeterade även problemet Khéops Assis (V15) i mars månad. Girlpower! Österikiska Gerlinde Kaltenbrunner, 37, har nu bara tre 8000-toppar kvar i sitt projekt att klättra de 14 huvudtopparna över 8000 meter. Den första maj 2008 besteg hon Dhaulagiri i Nepal och har därmed klättrat fler 8000meter-toppar än någon kvinna i världen. Everest, K2 och Lhotse kvarstår nu men när det vankas klättring igen är inte klart. Kaltenbrunner gör sig ingen brådska. Sträng till K2 Efter att ha klarat av Seven Summits 2006 siktar nu Fredrik Sträng in sig på varje kontinents näst högsta berg. Det första att klara av är inget mindre än K2. Resan har redan inletts och ett försök att nå toppen är planerat till början av augusti. Mer info: www.strang.se Steck på klippan igen Den välkände schweizaren Ueli Steck, 31, skapar rubriker i klättrarvärlden än en gång. Den 24 april gjorde Steck och Simon Anthamatten, 24, en lyckad förstabestigning av Tengkampoches nordsida, Khumbu Valley, Nepal. Leden består av endast alpin klättring och dess 6500 höjdmeter gav klättrarnas Himalayaexpedition en strålande start. Expeditionens mål är att återvända till Annapurna, det berg som Steck överlevde ett fall från på 300 meter i maj 2007. Den nya leden går under namnet Checkmate. Ueli Steck och Simon Anthamatten på toppen. Copyright Ueli Steck Text: Emma V Larsson Tipsa Emma på: em@glocalnet.net Förare över Narvik/Stetind I mitten av juni, lagom till starten av klättersäsongen på Stetind, kommer det ut en ny förare skriven av Mikael af Ekenstam. Föraren är på cirka 75 sidor och innehåller ett urval av leder och klippor. Det är drygt 30 sportklätterklippor och runt 20 naturligt säkrade leder över flera replängder, bland annat Normalvägen, Sydpillaren och Västväggen på Stetind och Klubbruta på Eidetind klassiker sedan långt tillbaka, säger Mikael. Varför ska man ta sig till Stetind/Narvik för att klättra? Ett mer estetiskt berg än Stetind hittar man inte i Skandinavien. Att norrmännen har valt det till sitt nationalberg, trots att det ligger långt uppe i Nord-Norge, tycker jag säger en hel del. När man lyckas pricka in en finväders period, och kan klättra på dygnets alla timmar, är det inte många klätter destinationer som ger en lika stark upp levelse! Föraren finns att köpa på www.topptur.nu och i klätterbutiker i hela Sverige. Till nästa sommar kommer den kompletta föraren, på över 200 sidor, att vara färdig. Myggfritt Samtidigt som klättrarna invaderar klipporna i Sommar-Sverige invaderar också myggen vår stackars hud. ACO HUD har nu lanserat det nya myggmedlet Etono, som ska skrämma bort både myggor, knott och fästingar. Myggornas målsökningssystem förvillas av medlet och de söker sig därför till andra byten. Den lär vara kladdfri, skonsam mot både människa och miljö och berikad med en behaglig doft! Värt att testa? Finns på Apoteket som både roll och spray, för 84, respektive 98 kr st. Liten men stark PRIMUS nya pannlampa må vara liten till storleken, men oj så kraftfull! PrimeLite Race pannlampa är utrustad med en Luxeon Rebel LED, och lyser upp 125 meter i mörkret med sina 140 lumen. Den tål vatten och har ett separat batteripack som kan bäras i en ficka. Kanske ännu en svensktillverkad produkt värd att vara stolt över? Se mer på www.primus.se Hobbyfilmare, se hit! Crimper Klätterfilmfestival 2008 är en tävling för er hobbyfilmare som gillar att filma klättring i alla dess former. Kortfilmerna kommer att visas på storbild och en jury och besökare väljer tillsammans ut vinnare. Det blir samtidigt en fest med dj och musik och en chans att lära känna nya och gamla klättrare. Crimper Klätterfilmfestival äger rum i Stockholm i slutet av 2008. Datum och lokal är vid Bergssports tryck ännu inte spikat. För att delta i tävlingen ska filmerna vara max tre minuter långa och måste självklart ha något med klättring att göra. För mer information om hur du hittar till klätterfilmfestivalen eller hur du skickar in ditt bidrag, surfa in på www.crimper.se Bild: Etono 10 Bergsport #138 juni 2008
Bouldering special Johan Isaksson kämpar på Dumbo 6C+ i ett av Sveriges bästa boulderområden; Kjugekull. Bild: Per-Ola Andersson Bouldering blir allt populärare. Kanske för att det kräver relativt lite för att börja; varken rep, sele eller en endaste liten kil behövs. Och har man väl hängt med sina polare ut till blocken är det svårt att sluta. Därför tänkte vi på Bergsport att det var dags att göra ett nummer med extra mycket bouldering. Vi börjar med lite historia. Klättring i sin enklaste form Klättring, ett begrepp som innefattar så mycket. Allt från att på klassiskt maner med syrgras, stegar och fasta rep bestiga världens högsta berg till att bestiga ett två meter högt stenblock i nån stockholmsförort med endast klätterskor och lite krita till hjälp. Och så allt där emellan förstås. Stenblock, små klippväggar, stalagtitdrypande grottor, klipptorn, isfall, kilometerhöga alpina storväggar, byggnader, statyer och till och med träd, ja, listan kan göras hur lång som helst. Men en gemensam nämnare och drivkraft hos utövaren går nog att utkristallisera, viljan att komma upp. Enligt vissa är det en del av sportens skönhet, att sporten varierar i det oändliga. Ingen led är den andra lik och inget grepp är det samma som ett annat. Och vem är världens bästa klättrare? En klättrare kan vara ett ess i en facett och nybörjare i en annan. Bouldering är på sätt och vis klättring nedbrutet till sin enklaste form. Boulder är det engelska ordet för stenblock och verbet blir således: att bouldra. Klättring på stenblock eller småklippor utan rep där det oftast är relativt ofarligt att ramla ner. Det mesta av utrustningen har skalats bort. Mycket av faromomentet har i de flesta fall eliminerats. Det handlar kort om att ta sig upp för passager, problem eller boulderproblem som det kallas, vilka ligger på gränsen av vad man klarar av. Samtidigt blir själva klättringen oerhört komplex. Små, nästan omärkbara skillnader i till exempel en höftrörelse, fotplacering eller grepp kan betyda allt för om man kommer upp eller inte. En knapp millimeters skillnad hur man tar ett grepp blir ibland avgörande. Små skillnader i temperatur, luftfuktighet och vindförhållanden kan också bli av stor vikt. Bouldering kan också vara klättring i dess allra mest lekfulla form, där pretentioner och prestige sätts åt sidan och endast den personliga viljan att försöka komma upp för någonting som utmanar oss är Bergsport #138 juni 2008 11
viktigt, precis som barnet i dess strävan att upptäcka världen och sina begränsningar. Hur det började kan vi nog bara sia om, men ganska tidigt i klättringens och alpinismens historia blev det nödvändigt att träna för att kunna klättra svårare leder i bergen. Träning på småklippor och stenblock visade sig vara ypperliga för att bryta såväl fysiska som mentala barriärer och flytta fram gränsen för vad som är möjligt att klättra. Redan på 1800-talet klättrade parisiska alpinister på sandstensblocken i skogarna runt Fontainebleau söder om Paris som träning för de lite större Alperna längre söderut och bergsmassiv världen runt. Exempelvis var Guido Magnone som förstabesteg Fitz Roy i Patagonien och västväggen på Petit Dru i franska Alperna en av Fontainebleaus aktiva bouldrare på 50-talet. Det är nog fortfarande så att bouldering är den bästa och roligaste formen av träning för klippklättrare oavsett om man fokuserar på sportklättring eller har mer alpina ambitioner och oavsett vilken nivå man klättrar på. Fast bouldering är mycket mer än bara träning och har ett existensberättigande helt på egen hand. I dag har bouldering vuxit i popularitet och ibland blivit oerhört specialiserat. Många som bouldrar väljer att lägga all sin energi på att försöka flytta fram gränsen mellan det möjliga och det omöjliga och har aldrig ägt ett rep eller klättersele. Istället har de kittat upp sig med crashpad, ibland flera, borstar, kritpåsar i XXL samt viljan att överträffa sig själva. Just crashpads, har sedan de började Bouldering i Sandsjöbacka. Bild:Per-Ola Andersson Träning på småklippor och stenblock visade sig vara ypperliga för att bryta såväl fysiska som mentala barriärer och flytta fram gränsen för vad som är möjligt att klättra. dyka upp i början av 90-talet nog bidragit till boulderingens frammarsch. Med en pad och en spotter, d v s någon som tar emot en, kan man fokusera till fullo på att genomföra en serie rörelser på klippa utan att behöva oroa sig för konsekvenserna av ett eventuellt fall. För många har boulderingen blivit det stora fokuset i livet och entusiasterna följer årstiderna och drar runt klotet för att hitta perfekta boulders. Nämnda Fontainebleau samt Hueco Tanks i Texas är ett par av de stora klassiska destinationerna. Likaså Magic Woods och Cresciano i Schweiz, Buttermilks i Kalifornien och Castle Hill på Nya Zeeland, för att nämna några av de områden som lockar. Här i Skandinavien är Kjugekull utanför Kristianstad, skogarna runt Falun, Rosendal i Närke, Lofoten och Straumvassbotten i Nordnorge, populära spots. Men den kanske viktigaste orsaken till boulderingens växande popularitet är nog att småklippor och block går att finna i stort sett överallt. Även de plattaste regionerna hyser boulders som kan utmana de flesta. Bouldering är en oerhört social form av klättring. Ofta är man flera som försöker klättra samma problem. Man lär sig av varandras misstag och inspireras av varandras framgångar och hjälper varandra för att finna en lösning. Grepp och steg analyseras och borstas rena från överflödig krita, sekvenser av rörelser provas fram tills man finner något som funkar. En persons lyckande leder ofta till att de andra också lyckas. Ofta blir man tvungen att se misslyckanden som ett steg mot framgång. Och till slut så sitter problemet, grepp som man inte ens kunnat hänga i känns stora, move som känts alldeles för långa känns självklara, man upplever att man flyter upp i ett viktlöst tillstånd och begrepp om tid och rum upphör att existera. Gränsen mellan möjligt och omöjligt rubbas en aning. Text: Erik Massih Kjugekull är ett av de mest kända boulderingställena i Sverige. Bild: Per-Ola Andersson 12 Bergsport #138 juni 2008
Bogi Palfay en av svensk boulderings pionjärer En av de första i Sverige som definierade åtminstone en del av sin klättring som bouldering är idag 51-årige Bogi Palfay. Han började klättra 1974 och redan 1975 bestegs de första boulderproblemen i Rosendal i Kilsbergen i Närke. Bogi hade inte klättrat särskilt länge innan han kom över boken Master of Rock som handlar om John Gill som var en av de första som nästan uteslutande ägnade sig åt klättring på stenbumlingar. Jag blev oerhört inspirerad! John Gill Super Variation på lägerbålsblocket är en hyllning till honom. Bogi började tillsammans med Lasse Tivenius att klättra de första boulderproblemen i Rosendal och gav ut den första föraren över bouldering i Örebro. Vilka var de första problemen ni klättrade? Hur såg utvecklingen ut? Rosendals allra första renodlade boulderproblem gjordes på Lägerbålsblocket. Det var Ledknäckaren som fick sitt namn av att jag drog sönder högeraxeln första gången jag gjorde kruxet. Creta Alba I och II, Ålt Män (det var verkligen kul med ett dynamiskt problem), John Gill Super Variation (hyllningen), The New Toy (jag och Lars Tivenius). Samtliga på Sergio Leone-väggen, Bewley Brothers (inte Svensson och Fat Face), La Nouveau Philosophie (lägg märke till den grammatiskt felaktiga formen som är medveten), Formell Filosofi (då låg det en massa läskiga stenar under som någon sedan har tagit bort så det krävdes en massa mentalt att göra den första gången för övrigt inspirerad av en bok av Montague som jag fortfarande har kvar), Sticky Boots (hade fått mina Galibier Contact-skor när jag gjorde den), Stairway to Heaven, Barn Door (en högervariant), Catchy o s v. Jag och Tivenius utvecklade även Allmänna salen, bouldern som ligger i branten nedanför och Puhs Hörna. Linjen som blev Maestro försökte vi på men det var för svårt och läskigt. Samma med det som sedan blev Dreamline. Det är dynamiska problem och eftersom jag brukade cykla ut till Rosendal och bouldra för mig själv använde jag varken padda eller nån som var med och spottade. Så det krävdes så himla mycket mentalt att göra den typen av problem. John Gill SV var ett stort mentalt genombrott, jag var ensam ute (som oftast) när jag gjorde den. Jag hade gått runt och kollat in om det fanns några grepp runt kanten och sett att det gjorde det. Jag var rätt nervös för att något grepp skulle lossna (som sagt ingen padda ). Men så vågade jag och gjorde den. Den gjordes nånstans runt 77/78. The New Toy (TNT) var kul att göra för att den var så gymnastisk. Jag och Tivenius jobbade på den tillsammans och det var den enda tur som hade någon form av skydd. Vi släpade upp en vanlig madrass så att vi inte skulle göra oss illa eftersom vi startade i frontlevel-position. Den tur som nog var störst mentalt för mig var ändå Formell Filosofi. Den var en så otäck landning att där fick man bara inte trilla av. Jag kommer ihåg att jag var ute och bouldrade, klättrade så högt jag vågade och sen åkte jag hem och mentaltränade (hade precis gjort Uneståhls mentalträningsprogram) i tre dagar, cyklade ut och satte den. Det var grymt skönt. Jag repeterade den bara ett fåtal gånger efter det. Nu är de otäcka stenarna nedanför borta och med en padda är det nog inte lika läskigt. Hade ni tankar om att de flytt ni gjorde på blocken kanske skulle visa vägen för utvecklingen inom övrig klippklättring? Nej, verkligen inte. Det var mer för att hålla sig i form och för att det var kul. Influerade och inspirerade ni andra tror du? Nej, det tror jag inte, i alla fall inte då. Det kanske kom senare. Bouldering har ju fått ett slags renässans under det senaste årtiondet, blivit ett slags folksport så det är kanske lätt att försöka lägga in avsikter som aldrig fanns. Hur såg utrustningen ut, skor till exempel? Örebro KK var ju en av de allra första klätterklubbarna som bildades i Sverige, innan Svenska klätterförbundet ens fanns. Vid ett tillfälle kom ett par EB s (en av de första riktiga klätterskorna; reds anm) till klubben för utvärdering. En av våra medlemmar provade dem och dömde ut dem med motiveringen att: Det går inte att fästa stegjärn på dem. Annars var det just EB's som alla klättrade Bergsguiden Bogi Palfay i Korsikas berg, men det var i Rosendal det började... Bild: Jonas Paulsson med. På ett sätt ganska praktiskt eftersom graden då inte var avhängig vilka skor du hade, eftersom alla hade samma typ. Skiljde sig etiken mellan bouldering och annan klippklättring? Jag var i Kjugekull för inte så länge sedan och la märke till att kulturen har förändrats väldigt mycket. Idag är det en väldigt social aktivitet där man är ute ett gäng tillsammans, med paddor och folk som tar emot när man trillar av. Ungefär som en söndagspromenad för klättrare (även om problemen verkligen inte är en söndagspromenad!). För mig var boulderingen en oerhört privat och intim affär med mig själv, där jag försökte pressa mina fysiska och mentala gränser på ett för mig stimulerande sätt. Det var en extremt introvert aktivitet för mig, där det mentala spelade en mycket stor roll. Att ha särskild utrustning för enbart bouldering var främmande, det handlade ju om att inte ha utrustning. För mig var bouldering ett slags klättringens poesi om man ska var pretentiös. En aktivitet där man drar ut essensen ur klättringen, såväl fysiskt som mentalt, både tekniskt och faromässigt. När jag hade gjort min boulderrunda brukade jag sätta mig vid trädet upp på Lägerbålsblocket, blunda och lyssna på vinden i träden och fåglarnas kvitter, i ett slags halvmeditativt tillstånd för att komma i balans. Ja, det var ju så på den tiden Text: Erik Massih Bergsport #138 juni 2008 13
Gl bal Bouldering Det finns massor av ställen med justa block. Vi presenterar ett litet, litet axplock av dem här, både kända och mindre kända. Vi börjar nästgårds för att ta oss allt längre ut i världen Hönö och Öckerö Gillar du slabbar skall du åka till Hönö. Men området bjuder också på många överraskningar i boulderväg och inte minst miljön gör den till en plats som du bör besöka om du funderar på att klättra i Göteborg. Hönö ligger i ett naturskyddat och känsligt område; ingen eldning och tältning är tillåtet. Antal problem: ca 600 Grader: 5+ 8A. Klassiska problem: Den gamle och havet 7B+, Mr Bricolage 7A, Traktor 6C+, Möte i Västindien 6C, Goldwing 6A, Fettot har vita jeans 5C. Bästa tid att åka dit: Höst, vinter och vår. Mer info: Boulderguiden Göteborg och www.jug.nu/gbo Text: Magnus Palmestål Bild: Per-Ola Andersson Kjugekull Sveriges svar på Fontainebleau som bjuder på bouldering av hög klass även med internationella mått mätt. I naturområdet Kjugekull bjuds det på block av alla dess olika möjliga sorter. Höga, låga, överhängande, tillbakalutade... Graniten tycks av vissa vara ganska vass och huden försvinner rätt snabbt i början. Under sommarhalvåret och även helger på vår/höst serveras det våfflor på det klassiska caféet som ligger vid ingången till boulderstället. Bor gör man antingen på gratiscampingen nere vid den närbelägna sjön, på Bäckaskogs slott eller på camping. Antal problem: ca 1 000 Grader: L (lätt) 8A+ Klassiska problem: Monolith 7A+, Lithium 7C+, Ferdinand 7A+, Babar 7A, Linds långa linje 6B+, Ostbågen 5, Gastonareten 6A, Perssons dyno 6A+, Nä, men Jeppe 6A+, Flaming star 6C, Moby Dick 7B+ Bästa tid att åka dit: Vår och höst Mer info: www.kjuge.nu Text: Martin Arvidson Bild: Per-Ola Andersson GaiseNjarga är en liten udde belägen i Kirunafjällen. Udden formligen kryllar av stenblock, stora som små och bjuder på såväl korta saker som skrämmande highballs. Kombinationen av svårslagen natur och hög kvalitet på problemen, gör detta till ett ställe i världsklass. Det kan vara svårt att orientera sig, och det är inte helt lätt att lokalisera vissa problem, men det är en del av äventyret och bidrar till det storslagna i området. Antal problem: Cirka 200 problem idag. Dock är potentialen gigantisk och god för tusentals. Grader: 3 font 7b+. Gott om projekt om vill man öppna turer som är svårare, 7c 8b. Klassiska problem: Solkraft 7a, Solstorm 7a+, Tunna röda linjen 6c, Aretha 7a och Nästan som Örebro 6b+. Bästa tid att åka dit: Juni oktober (i bästa fall) För mer info: För vägbeskrivning, bilder och förare, kolla in www.kirunaklatterklubb.se. De lokala förmågorna visar er gärna guldkornen! Text: Fredrik Pudde Hansson Bild: Josefin Kataoka Rosendal Rosendal utanför Örebro är förmodligen ett av de första boulderområdena i Sverige då flera av de klassiska problemen gjordes mellan åren 1976 1979 av Bogi Palfay och Lars Tivenius. Under 80-talet introducerade Magnus Lindstedt sittstarter i Rosendal vilket förde bouldering till en ny nivå. Därefter gjordes ett antal hårda problem av Stefan Wulf, Mattias Flodin m fl. Området ligger i en naturskön miljö med Lägerbålsblocket som naturlig samlingsplats med utsikt över Närkeslätten. Antal problem : ca 140, fördelade på drygt tio stenar. Grader: Upp till 7C+ (inte så mycket under 6A) Klassiska problem: Maestro 7C+, Dreamline 7C, Meniskmani 7A+, Undercover 7A, Stairway To Heaven 6C+, John Gill Super Variation 6C, Hooky 6B, La Nouveau Philosophie 6A+, Ledknäckaren 6A. Bästa tid att åka dit: Vår och höst För mer info: www.orebroklatterklubb.com där du kan köpa föraren över Rosendal. Text: Joakim Victorin 14 Bergsport #138 juni 2008
Annot, Frankrike. Annot ligger cirka en timme med bil norr om Nice. Det liknar sandstenen i Font men med mycket grövre struktur vilket också gör den porösare. Det här får klippan att vittra sönder snabbare vilket märks efter regn och kanske främst på att många av blocken har slipats till så att de ser ut som svampar. Blocken ligger utmed en bergssida och en serpentinväg tar en till alla sektorer. De översta sektorerna bjuder på grym utsikt. OBS! Stålborste är totaltförbjudet. Kerstin Johansson på Photogenix. Antal problem: 1355 st i 35 sektorer. Grader: Här tillämpas en egen skala som går från B0-B14. Alltså något både för mormor och stålmannen. Klassiska problem: Photogenix, Tortecolis, Jolly Jumper, Museau Vinaigrette, Bästa tid att åka dit: Höst och vår. Tänk på att områdena ligger på hög höjd så det kan ta ett tag innan snön försvinner på våren. För mer info: www.abloc.org Mycket bra sida med förare och bilder. Dock på franska. Text och bild: Peter Bosma Almenäs utanför Borås är det senaste tillskottet till bouldering på västkusten och håller väldigt hög klass. De som har varit i Magic Woods kommer att känna igen sig i dels den fina kvaliteten på graniten och de många branta problemen, samt också den något snåriga och branta skogsslänten. Antal problem: ca 120 Grader: 5A 7C samt flera projekt Rekommenderade problem: Endless possibilities 7B+, Hoot and hollar 7B, Myrornas krig 7A+, Martins arete 6C+ (block nr 208 i guiden), Den fule 6B+. Fyllesteg 6A+ Säsong: Vår, sommar och höst För mer info: www.crimp.se och www.jug.nu Text och bild: Per-Ola Andersson El Cogul, Spanien. El Cogul är ett relativt nyutvecklat boulderställe som ligger i närheten av Lleida som är lite av en metropol när det gäller klättring i Spanien. Sektorerna ligger ganska utspridda runt om bland olivlundarna, så bilen används med fördel under en tripp hit. Klättringen bjuder på liknande sandstensformationer som i Fontainebleu, dock finns det lite mer inslag av kalkstenspockets bland dessa block. Boende hittas inne i staden Lleida, ca 40 minuters bilväg ifrån klätterstället. Antal problem: ca 500 Grader: 4 8A Klassiskt problem: Beer Action 7C+ Bästa tid att åka dit: Vinterhalvåret Text och bild: Martin Arvidson Kristel Friberg på L'angle Allain 5C i Fontainebleau, Frankrike. Fontainebleau, Frankrike. Runt om i skogarna kring Fontainebleau finns det tusentals sandstensblock. Du kommer garanterat att ha saker kvar att göra hur många gånger du än besöker detta vackra ställe. Det sägs att fransmännen började klättra här redan på sent 1800-tal och sedan har det bara vuxit. Eftersom det är sandsten och stället ligger ganska långt söderut är det framförallt vinterhalvåret som bjuder på bra klättring med fina förhållanden. Men det finns även många som åker dit under sommaren och istället klättrar runt på de lättare cirklar som finns. Bli inte förvånad ifall det både kommer fram en 10-åring och en 70-åring med bara en tapirmatta och frågar ifall det är okej att de testar en gång. Sedan att de bara susar upp för ditt dagsprojekt är bara att acceptera. Här nere lever befolkningen för klättring. Antal problem: 15 000 Grader: 3A 8C Klassiska problem: John Gill 5B, La Marie Rose 6A, Medaille en chocolate 7A, Karma 8A+, Duel 8A, Eclipse 7C, La science friction 5C, La nescafé 6A, Carnage 7B+, Jet Set 7A, Duroxmanie 6C Bästa tid att åka dit: Vinterhalvåret Mer info: http://bleau.info/ Gite de France hyr ut stugor till överkomliga priser. Text och bild: Martin Arvidson Kos, Grekland. Ska solsemestern spenderas på Kos i år? Ta med klätterskorna! Boulderingen på Kos sker på fin, fast granit med slopiga kanter och lister. Det finns ett hundratal inbjudande block och det går att ha roligt en hel dag utan förare. Under flera av stenarna är det sand och fina landningar från låg höjd, även utan padda. Åk till Kardamena centrum. Därifrån går det att ta en buss eller en taxi till boulderområdet som ligger ca sex kilometer åt nordost, längs med kusten. Vid vägs ände ligger en stor hotellresort alldeles vid vattnet. Ovanför resorten, i sluttningen, ligger blocken. Bästa tid att åka dit: September oktober då vädret är bra för både klättring och bad. Mer info: Förare hittar du på http://bleau.info/shop/olympicblocs.html Text: Hampus Nilsson Bergsport #138 juni 2008 15
Cresciano, Schweiz. I Cresciano satte Fredric Nicole upp ett par riktiga testpieces i mitten/slutet av 90-talet. La boule 8a, Rêve de Mario 8a, La proue 8b och i oktober 2000, kronan på verket, Dreamtime. Världens första 8c. Som nästan alla block i Ticino består Crescianos block av gnejs av högsta kvalitet. Fantasirika grepp och grundligt utvecklingsjobb har gjort området till ett riktigt klassområde. Antal problem: Fler än 800 Grader: Problemen är ganska jämt fördelade över gradspektrat. Det är väl inte för inte som begreppet Swiss grades tillkommit och många av de lite äldre linjerna kan nog upplevas lite softa. Klassiska problem: La boule 8a, La grotte des soupirs 7c, Dreamtime 8b+, Harry Spotter 7a, Flipper s balls 5+, Un uomo un perchè 6a, Frocio Multiplo 6c, Dove osani i Cachi 6b+ och La boulette 7b. Bästa tid att åka dit: September april. Mer info: Guidebok: Cresciano Boulder 2002, Ambrosio/Cameroni/Grizzi/Lodi/Vonarburg, www.ticino.ch, www.leventina.ch Dessutom ligger området Chironico bara 30 minuters bilfärd från Cresciano. Text: Stefan Holm Bild: Robert Szadkowski Rocklands, Sydafrika. Rocklands ligger utanför Cederberg, Sydafrika, ca två timmar från Kapstaden. Huvudområdet är helt gigantiskt. Tusentals etablerade problem, troligen miljoner av ogjorda linjer. Man skulle kunna ägna hela livet åt att utveckla det mer, men bra etablerade områden som Roadside, Roadcrew och The fortress boulders är, ja du vet värda att testa. Klassiska problem: Nutsa, V13, Black Eagle V15, Minky V8, Armed response, V13. Klassiker finns i alla svårighetsgrader. Bästa tid att åka dit: Mars september. Mer info: En ny guidebok är på g. Priest draw, Arizona Var: Precis utanför Flagstaff i Arizona. Oscar Rehnborg tar det kallt i Arizona. Stentyp: Grå kalksten. Varför: Det finns ett gäng små områden utanför Flagstaff men Priest draw är det mest kända. Jag tror inte man kan komma längre ifrån svensk klättring vilket i sig är värt ett besök. Om man är höjdrädd är the Draw ett perfekt ställe då man nästan når toppen av alla problem. Själva staden är mysig och det är lätt att träffa lokala klättrare att hänga med ut. Typ av klättring: Låga tak med pockets. Mycket klättring med fötterna före och bara invridningar. Tycker man om att trixa i tak så kommer man att älska stället. Missa inte: Wifebeater Text och bild: Johan Andersson Magic Woods, Schweiz. Ett ställe som bjuder på fin bouldering under sommarhalvåret tack var dess höga läge. Klättringen bjuder på mycket branta och relativt hårda problem. Men det finns även ett och annat lättare problem inne bland den sagolika skogen. När man väl korsat glaciärfloden, antingen genom att vada eller genom att klänga över på en av de två fasta vajrarna, märker man genast att det är något speciellt med detta ställe. Temperaturen sjunker och man villar lätt bort sig bland alla djupa sänkor och grottor. I närheten av blocken finns det en parkering, med tillgång till toalett, där man för fem euro kan stanna över natten. Lite vidare upp i dalen finns ett vandrarhem. Här serveras en ypperlig äppelkaka som kan passa bra efter en hård dags bouldering! Antal problem: ca 500 Grader: 4 8C Klassiska problem: Dinos don t Dyno s 7B, Zilliman 7A+, U-Boot 6C, Kalorienmonster 7C, New Base Line 8C, Piranja 7C+, Höhenrausch 7B+, Pura vida 8B, Unendliche Geschichte 2 8A Bästa tid att åka dit: Sommarhalvåret Mer info: Magic Wood, 200x, kompendium av Thomas Steini Steinbrugger Text: Martin Arvidson Bild: Per-Ola Andersson Mt Woodson, Kalifornien. Ett par mil norr om San Diego, i östra East County, mer eller mindre i Chris Lindners trädgård, hittar man detta klassiska boulderområde. Kort beskrivet: en kulle överströdd med granitblock av den mest perfekta kvalité man kan tänka sig, bortsett från en detalj; knappt några grepp. Detta leder till att det är mest sprickor och svan som klättras och därmed kanske inte appellerar till de mest inbitna bouldrarna. De som tar sig dit kan ge sig i kast med en uppsjö av sömmar, fingersprickor, handsprickor, OW-sprickor, kaminer, grepplösa svan och tunna väggproblem. Det mesta är väldigt lättillgängligt och majoriteten av de fina problemen hittas i registret 5.10 5.12. Bäst är att klättra där under de svalare årstiderna. Text: Erik Massih Det finns fler block. Massor! I Norge, Sydamerika, Japan, Indien, på Åland ut och leta! För spots i Sverige är www.sverigeforaren.se ett bra ställe att börja sökandet på, liksom www.crimp.se, www.jug.nu, http://tkak.mine.nu/bimbo/ med flera. 16 Bergsport #138 juni 2008
Lost Rocks, Kalifornien Var: På stranden i Kaliforninen, strax söder om gränsen till Oregon. Stentyp: Vattenpolerad granit. Varför: Man åker till Lost Rocks för att vara ensam, klättra highballs och njuta av den mäktiga naturen. Eller så kan man mysa, för Lost Rocks är nog ett av världens mest romantiska klätterområde. Typ av klättring: Mestadels slab till 90 grader men här finns även brant klättring. Det mesta är highballs och eftersom det inte finns någon förare och eftersom havet tvättar bort den mesta kritan så känns det som man klättrar nyturer hela tiden. Missa inte: Att fixa en brasa på stranden och ta sig lite tid för valspaning. Text och bild: Johan Andersson Synne Stensland Blixt på Feel the Grit, V5, i Hidden Valley Joshua Tree. Castle Hill, Nya Zeeland. Castle Hill ligger på Nya Zeelands sydö. De två utvecklade större sektorerna är Spittle Hill och Quantum Field. Karaktären på klättringen är olik den mesta runt om i världen. De kalkstensformade blocken bjuder på mycket utmanande, teknisk och annorlunda klättring. Det blir mycket trycka, mantla och smeara istället för att dra för fulla muggar. Bor gör man billigt vid ett vindskydd där det finns rinnande dricksvatten, ungefär 10 km ifrån det större klätterområdet. Under vilodagarna kan man ge sig ner under mark och vandra längs med Cave-stream som är en 400 meter lång grottvandring där man går i 5-gradigt vatten. Antal problem: ca 3000 5 000 Grader: V0 V14 Klassiska problem: Opium V7, Air Below V6, Beautiful Edges V4, The Joker V9, Old School V4, Lung Dyno V3. Bästa tid att åka dit: Sen höst eller tidig vår Mer info: www.castlehill.net.nz/, www.tota.co.nz/castlehill/ Text och bild: Martin Arvidson Grady kämpar på den lite ovanliga bouldern Unrepeatable V6 i Castle hill, Nya Zeeland. Joshua Tree, Kalifornien. Vad är mer klassiskt dirtbag än att tillbringa vintern i Joshua Tree i södra Kali fornien? Främst är det väl områdets 4000 leder som drar folk men i och med boulderingens växande popularitet är det många som lämnar fjällpluggarna och trossen hemma till fördel för pads även om det nog bouldrats minst lika länge som det klättrats där. Nyligen satte Chris Sharma upp Iron Resolution V13/14. I det steniga ökenlandskapet finns nästan outtömlig potential även om det mesta av den etablerade boulderingen ligger i nära anslutning till camping områdena. Bergarten är granit, ganska grovkornig sådan, och är mestadels fast. Här finns det mesta man kan önska sig, från pumpande takproblem via allsköns huecos till rena friktionssvan. Så ikoniska highballs därtill. So High, Planet X, White Rastafarian för att nämna några. Bra, billig och avslappnad camping bland blocken. Blir man för varm kan man bege sig till Palm Springs och ta liften upp till the Tramway som lär bjuda på fina block. Text och bild: Erik Massih Sydney, Australien är den optimala storstaden att bo i för den boulderintresserade. I alla fall om man ser till närheten till områden och antal linjer. Någon har räknat ut att var man än bor i Sydney har man aldrig mer än tio minuter till närmsta boulderområde. Med fler än 40 områden inom staden så kan det nog stämma. Klassiska problem: The Balkans, The Fear Factory, Lindfield Rocks och Sissy Crag. Mer info: Peter Balints guidebok Sydney bouldering från 2001. En vägkarta, Street Directory, är bra att skaffa sig. I princip går det att ta sig till samtliga områden med allmänt transportmedel. Filmtips: 8 problems 24 hours (2006). Text: Stefan Holm Bishop, Kalifornien är ett av få ställen där bouldering i världsklass kombineras med magnifika vyer, nästan alltid perfekta väderförhållanden och bekvämligheter som korta anmarscher och närhet till staden. The Volcanic Tablelands med sina långa väggar, urgröpta alkover och stora pockets skapar en nästan gymlik känsla medan de äggformade jättegranitblocken i The Buttermilk Country, med krimpar och slopers i en exponerad, alpin miljö inger känslan av att kräva ett seriösare engagemang. Här är många av de hundratals blocken stora som hus men deras form gör dem ändå möjliga att toppa ut eftersom de överhängande kruxen ofta passeras i starten. Antal problem: ca 2000 Grader: VB V14 Klassiska problem: Action Figure (V6), Beekeeper s Apprentice (V6), och Ironman traverse (V4). Bästa tid att åka dit: Året runt, dock lämpar sig The Happy and Sad Boulders (Volcanic Tablelands) bäst att besöka vintertid. För mer info: www.bishopbouldering.info Föraren Bishop Bouldering av Wills Young and Mick Ryan. Text och bild: Eva Eskilsson Nicolas Pelloux spottad av Tommy Langstedt på Beekeeper's apprentice. Bergsport #138 juni 2008 17
Visst finns det block på schlätta Nu är det bråttom. Barnen har precis lagt sig och ett kvällspass blockklättring står på schemat. Den slingriga vägen ut mot Björsäter sitter i ryggmärgen och det går att pressa hastighetsgränsen en del. Det är sommarkväll och som vanligt är det ett par traktorer med fullastade släp som måste passeras. Halvvägs ut kör vi förbi ett rött litet torp med en sönderblåst sydstatsflagga hissad. På gräsmattan står en husvagn utan hjul. Leadbelly sjunger Rock Island Line i bilhögtalarna I got sheep, I got horses, I got all live stock. Redneckkoncentrationen är hög ute på vischan, schlätta i Östergötland. Linköping fick sin boulderboom i början av 2000-talet. Då utvecklades ett stort antal sektorer i området runt Solviksklippan utanför Björsäter. Blocken är typiskt av bra storlek med fasta och fina grepp. De flesta linjer är rena straight-ups, få eliminationer och varianter existerar och många är riktiga klassproblem. Linjer som Feter Pan 7b, Yggdrasil 7a, Profesia 7a, Spin Off 6a och Nattkörning 6b+ skulle inte göra bort sig i betydligt mer namnkunniga områden. Sverige topp 10 som en rutinerad blockklättare från Göteborg uttryckte sig om några av nämnda linjer. Tyvärr ligger sektorerna utspritt, vilket gjort att vissa sektorer frekventeras relativt sällan. Det är bara att konstatera att mossa växer väldigt fort, ett år är allt som behövs för att en nyborstad linje skall försvinna helt. Dessutom jagas det friskt i området och accessen under jaktperioden är något begränsad. Önskan om att hitta ett mer koncentrerat och lättillgängligt område var alltså väldigt stort. Åtskilliga mil spenderades bakom ratten under lätt vinglig körning. Gärna vintertid med 2 3 cm snötäcke, då syns blocken som bäst. Tur att det är på vischan och inte så mycket trafik Vi behövde dock inte vänta så länge på vårt lilla paradis. 2005 hittades de två senaste tillskotten till Linköpingsscenen: Höversby och Knutby. Båda erbjuder mycket bouldering för pengarna och når med råge upp till paradisepitetet, i alla fall om man har fyra timmar till Kjugekull. Områdena ligger nära Ekenäs slott ca 20 minuters bilfärd sydöst om Linköping. Nyheten om Höversby spreds snabbt medan Knutby förblev en väl bevarad hemlighet i ytterligare ett år, mer om det senare. Höversby, några block och en grotta Höversby fick som sagt snabbt stor spridning och det var många som var tidigt ute och borstade fram nyturer. Området består av ett riktigt stort och fint block, ett antal mindre samt några väggar. På det stora blocket satte Stefan Rasmussen upp Ronin 8a så sent som i höstas och det finns utrymme för flera testpieces på det blocket. Ett 50-tal linjer existerar idag, merparten i det lättare registret och ett 15-tal 7a och uppåt. Några guldkorn är The 36th Chamber 5+, Raw Hide 6b+, Silverado 7a, Samuraj 7b+ och Ronin 8a. Den senare är ganska highball med ett 16-tal flytt i brant och teknisk terräng. Området är dessutom hemvist för den 50 meter långa Höversbygrottan, vilket även var orsaken till att blocken hittades. Enligt sägnen var grottan hemvist för dvärgar. Eldskenet från deras smedja kunde sena nätter skymtas vid grottöppningen. Idag får man nöja sig med pannlampans ljuskägla om man vill utforska den närmare, vilket verkligen rekommenderas. Höversby bjuder både på några höga, branta och hårda problem så väl som lättare och mer tekniska slabbar. Blocken och väggarna ligger i öppen tallskog i en sydsluttning och lämpar sig utmärkt tidigt på våren. Området är barnvänligt med 18 Bergsport #138 juni 2008
Stefan Holm går Silverado i Höversby. Bild Martin Börjesson lätt krupen terräng och det finns gott om tallkottar att suga på. Accessen i Höversby är inte helt utredd men då grottan är ett välbesökt utflyktsmål så är marken ganska vältrampad av allmänheten och några extra klättrare bör inte vålla några problem. Knutby Första gången den inbitne klättergooglaren hörde talas om Knutby var i en mycket upprörd tråd på Norrköpings klätterklubbs hemsida sommaren 2005. Författaren till tråden trodde sig veta att ett nytt boulderområde hittats och att detta dessutom hemlighölls för alla utom en liten utvald skara. Tråden växte och växte och inläggen blev argare och argare. Jag kan inte återge vare sig argumenten för eller emot hemlighetsmakeriet och det är väl inte längre intressant. Det intressanta är att stället är bra. Mycket bra. Knutby offentliggjordes genom att Martin Perk skissade ner en förare och spikade upp den på anslagstavlan i Klätterhallen lagom till jul samma år. På ett drygt halvår hade man borstat och klättrat ett 100-tal linjer. Ingen dålig julklapp. Men hysch-hyschet var inte slut för det, varför ta död på ett mytomspunnet område bara så där? I samband med att filmteamet för Swedish Meatballs var på genomresa halvåret senare publicerades en artikel i Folkbladet (Norrköpingstidning). För att hålla myten vid liv (och gissningsvis skoja lite med journalisten) körde man vidare på det inslagna hemlighetsmakerispåret. Journalisten skriver: Fortfarande är det en del hemlighetsmakeri kring upptäckten och vi blir ombedda att inte skriva alltför detaljerat var klättrarnas våta dröm ligger. Vi Välkommen till Höversby. Boende går att ordna. Bild Stefan Holm Bergsport #138 juni 2008 19
Martin Börjesson på Kobra i Höversby. Bild Stefan Holm Martin Brusewitz skickar In the Dust 7a i Knutby. Bild Björn Pettersson lovar att inte avslöja mer än att vi rör oss i trakten av Björsäter, mellan Norrköping och Linköping.. Texten fortsätter med vi rör oss i trakterna runt Ekenäs slott.. Artikeln ackompanjeras ironiskt nog av ett foto där vägskylten Ö 3 syns i bakgrunden, ett inte helt vanligt byanamn, väldigt hemligt med andra ord. I övrigt var artikeln ännu en i raden där journalisten helt förirrar sig i boulderingens underliga värld. Är det inte underbart att läsa formuleringar som det är socialt med bouldering, man tar bara med sig madrassen ut i skogen? Ett lätt överlägset leende sprider sig på läpparna, frågan är bara vem/vilka det är som är knäppa För att ytterligare späda på mytbildningen är namnet Knutby en ordlek med ställets riktiga namn, Knutstorp. Knutby har dock stått sig väl och är det förhärskande namnet idag. Ett antal linjer bär dessutom mer eller mindre smickrande namn efter händelserna runt det som övriga Sverige förknippar med Knutby. Linjer som Kristi flygare 6c och Kristi brud 7a. Nåväl. Nytursmakeriet har fortsatt i högt tempo och vid det här laget har antalet linjer fördubblats. Nya topos för både Höversby och Knutby släpptes i våras och nu återstår bara ett fåtal seglivade projekt som fortfarande står sig trots att de gått en match mot några av Sveriges starkaste och mesta blockklättrare. Knutby har lite av allt i positiv bemärkelse. Det finns linjer för alla smaker; brant, eller flackt, högt eller lågt, hårt eller lätt. Linjerna är inte jättemånga men nästan alla är faktiskt värda att klättra. Det kan man inte säga om speciellt många boulderområden i Sverige. En viss yta har blivit väldigt populär och lockat fram klättrarens variantfantasier, branten på Mad Hooker - blocket. Tre olika starter sammanstrålar mitt på ytan som sedan erbjuder tre olika urtoppningsalternativ. Nio möjliga linjer alltså, sju av dem är gjorda. Det är inte ett helt ovanligt fenomen, många områden verkar få en särskilt populär yta/linje. Ibland för den alltid är torr och bra att träna på som Minus 10 -taket i Stoney Middleton, ibland för att det är en bra plats att hänga på som Bérézina-Carnage i Cuvier (visst, de är väl ganska okej linjer också) och ibland för att det ger fina linjer som Slowdance cave i Bishops Happy Boulders eller varför inte Caspersens arete i Kjugekull. Vilken kategori Mad Hooker -branten tillhör får tiden utvisa men den senare ligger bra till. Det återstår dock ytterligare två varianter att göra. Som sagt, det finns många fina linjer, men några som har det där lilla extra är Mad Hooker 7a, Tussilago 7a, Meles meles 6c, Kolossus 6c, Marty Mat & the Funky Bunch 7b+/7c, Mental resa Martin Börjesson klättrar Asgård 6b i Björsäter. Bild Stefan Holm 6b, Emils spricka aka Bohusabstinens 4, Konvex 7b+ samt valfri slabb på Mad Hooker -blocket (4 till 6b+). Knutby ligger i relativt tät granskog med mycket mossa och en massa stigar på korsan och tvärsan, lite av ett Magic Wood på platt mark helt enkelt. Ingen dånande Averser Rhein eller bergsgetter, men väl ett åkerdike och en väldigt efterhängsen fasan. Till ytan är området kompakt och blocken ligger tätt, landningarna är typiskt platta och fina. En extra padda skadar dock inte då många av de finaste linjerna är highball. Accessen till Knutby är god, men då området bara trafikerats de senaste åren bör man ändå ta det varligt. Markägaren (Ekenäs slott) bedriver jakt i området och vid klättring under jaktsäsong bör man vara ytterst vaksam för att inte störa. Ett tips är att spana in jakttornet på toppen av ett av blocken som syns från grusvägen samt lyssna efter drev. Parkering bör inte ske vid ängen/fältet då bonden åter börjat bruka det som förut låg i träda. Mer info: Text: Stefan Holm www.linkopingsklatterklubb.se tkak.mine.nu/bimbo www.ekenasslott.se 20 Bergsport #138 juni 2008