Motbokens avskaffande En studie av vad som hände i Halmstad

Högskolan i Halmstad Historia 61-90 hp Lärarutbildningen Motbokens avskaffande En studie av vad som hände i Halmstad Marlene Schmidt C uppsats i Historia HT 2012 Handledare: KG Hammarlund

Abstrakt Syftet med den här undersökningen är att se hur invånarna i Halmstad reagerade när motboken avskaffades den 1 oktober 1955. Vilka åtgärder tog man för att hantera alkoholen efteråt och kan man förklara åtgärderna som togs i Halmstad för en statlig kontrollerande styrning. Motbokens avskaffande i Halmstad innebar att alkoholinköpen ökade och att fler personer blev omhändertagna för fylleri under övergångstiden. Det var nyheten över det frisläppta starkölet som lockade till inköp. Åtgärderna man gjorde i Halmstad var riktade mot ungdomen eftersom en statlig utredning hade kommit fram till att utvecklingen av ungdomens alkoholvanor hade resulterat i en ökning av fylleri och missbruk. Riktlinjerna för den nya alkoholpolitiken efter avskaffandet var att man bland annat skulle intensifiera undervisning och upplysning om alkohol och ge ökade bidrag till ungdomsorganisationer. Nyckelord: Motboken Alkoholkonsumtion Restriktioner

Innehållsförteckning 1 Inledning... 1 1.1 Syfte... 1 1.2 Material... 3 1.3 Metoddiskussion... 4 1.4 Disposition... 5 1.4 Forskningsläge och översikt... 6 2 Teori... 9 3 Historisk bakgrund...11 4 Motbokens avskaffande...16 4.1 1944 års nykterhetskommitté...16 4.1.1 Bakgrund...16 4.1.2 Principbetänkande...17 4.1.3 Åtgärder...17 4.1.4 Vid avskaffandet...20 5 Lokal nivå - Halmstad...22 5.1 Reaktioner vid avskaffandet...22 5.1.1 Bilden av media...22 5.1.2 Brottsstatistiken...24 5.1.3 Nykterhetsnämnden...26 5.2 Åtgärder...30 5.2.1 Nykterhetsundervisning & upplysning...30 5.2.1.1 Folkskolorna - undervisning...31 5.2.1.2 Upplysning & utbildning...36 5.2.1.3 Ungdomars fritid & organisationer...38 5.2.2 Övriga åtgärder...39 6 Sammanfattning...40 7 Referenslista...44

1. Inledning Alkohol är en substans som människor har njutit av i alla tider. Precis som alkohol i alla dess former har bryggs och druckits, har det funnits dem som ansett att det har en fördärvande sida. Risken för missbruk, fylleri och påverkan på människors hälsa anses vara stor. Man måste kontrollera människors alkoholkonsumtion. Även idag utsetts vi för en form av alkoholkontroll, till exempel att du måste ha uppnått en viss ålder för att kunna köpa alkohol på systembolaget och att det finns lagar mot att köra fordon alkoholpåverkad. Under 1800-talet var brännvinskonsumtionen i Sverige så pass omfattande och utbredd att den började anses som ett problem. För att förhindra den här utvecklingen och därmed kontrollera konsumtionen, skapade man bolag för att sköta försäljningen av brännvin. Men det räckte inte utan man reformerade bolagens kontroll till att gälla alla rusdrycker och man införde individuella restriktioner över hur mycket alkohol du fick lov att köpa. För att kunna genomföra och upprätthålla det, skapades motboken som en lösning. I boken stod det vilken tilldelningsstorlek du hade rätt till efter att bolaget hade prövat och beslutat om du hade rätt till att köpa alkohol. Efter att slutligen ha existerat i över 30 år bestämdes det att motbokssystemet skulle avskaffas den 1 oktober 1955. Men frågan är vad hände efteråt? 1.1 Syfte Mitt syfte är att göra en lokal undersökning om avskaffandet av motboken i Halmstad, eftersom jag vill bidra till tidigare forskning som främst undersökt alkoholpolitik och alkoholkultur på ett nationellt plan. I mina efterforskningar har jag varken funnit någon lokal undersökning om hur invånarna i Halmstad reagerade på motbokens avskaffande eller på annan ort och jag anser det därför vara någonting outforskat. Fokus blir att titta på vad som hände den 1 oktober 1955 och en kort period efteråt när ett så stort inslag i livet som motboken togs bort? I samband med avskaffandet blir det också viktigt att undersöka vad man gjorde för att förhindra risken att alkoholkonsumtion och fylleri ökade efter att man tog bort den. Sammanfattat resulterar detta i följande frågor. 1

Frågeställning: 1. Hur reagerade invånarna i Halmstad när motboken avskaffandes? 2. Vilka åtgärder togs för att hantera alkoholen efter avskaffandet? Motboken har varit en statlig restriktion som funnits i över trettio år för att kontrollera det svenska folkets alkoholkonsumtion. Med motbokens avskaffande, förlorade verkligen staten kontrollen över människors alkoholkonsumtion eller kunde de påverka och kontrollera det på andra sätt. Därför blir det också intressant att undersöka om de åtgärder man gjorde i Halmstad återspeglar en statlig kontrollerande styrning. 2

1.2 Material Jag har valt material ifrån åren 1950 1958, för att kunna följa utvecklingen av alkoholkonsumtionen och dess följder samt de åtgärder som vidtogs. Närhetskriteriet är också uppfyllt, då mina primära källor berör den relevanta undersöknings perioden. En källa jag har valt att använda mig av är bland annat 1944 års Nykterhetskommitté som utkom med resultatet av sin utredning 1952. De gjorde en utredning där de undersökte den effekt och de verkningar som restriktionssystemet och motboken hittills hade haft och förklarade varför det inte fungerade längre. Den innehåller också förslag på vad man istället skulle satsa på och förbättra i den framtida nykterhetspolitiken. Jag kommer främst att använda mig av den för att ge en överskådlig bild på nationell nivå om varför man skulle avskaffa restriktionssystemet och motboken och vilka förslag de gav angående framtida förebyggande åtgärder. För att kunna undersöka vad som hände i Halmstad och hur invånarna reagerade när man avskaffade motboken har jag i mitt urval av primära källor försökt att ge en så heltäckande bild som möjligt genom att använda mig av olika sorters källor. En primär källa är artiklar från tidningen Hallandsposten. Risken för tendens finns genom att de ger en alltför ensidig bild av vad som hände under och kort efter den 1 oktober 1955. Urvalet av tidningsartiklar skedde därför under perioden oktober till november månad 1955. Men tidningen ger också en bild av hur invånarna i Halmstad reagerade när motboken avskaffades och är därmed en kompletterande källa till de åtgärder som togs i staden, eftersom deras uppgift är att rapportera om vad som händer i staden. För att få reda på vilka åtgärder man tog i Halmstad, har jag valt att undersöka vad man gjorde i skolorna, i det här fallet folkskolorna. Här har det blivit att titta på årsberättelser och inkommande korrespondens för att kunna se hur åtgärderna såg ut som riktades från nationell till lokalnivå. Några av dessa har jag funnit vara utbildnings broschyrer från SLN (Sveriges Lärares Nykterhetsförbund) och information från CFN (Centralförbundet för nykterhetsundervisning) om seminarium och föreläsningar. I samband med att jag undersöker skolorna använder jag mig av Åke Elmérs bok Nykterhetsupplysning i Sverige 1888-1961, för att kunna återkoppla och visa vad man gjorde på nationell nivå. Boken är en minnestidskrift över CFN:s verksamhet och ger en allmän bild av nykterhetsundervisningen och upplysningens innehåll och 3

omfattning i skolorna. En annan viktig primär källa är nykterhetsnämnden i Halmstad. Deras uppgift är att kontrollera och övervaka nykterhetstillståndet i staden. Med tanke på sekretess har jag bara fått använda mig av deras årsberättelser, men i dem får man en tydlig bild över bland annat fylleriförseelser, samarbeten och hur det allmänna nykterhetstillståndet i staden utvecklades. Med tanke på avgränsningen är det har jag använt mig av årsberättelserna från 1951-1959, eftersom varje berättelsen redovisar det gångna året. Årsberättelserna består av både text och sammanställd data i form av siffror. Källkritiskt måste man komma ihåg att siffrorna bara representerar registrerade förseelser och reaktioner och inte det oregistrerade antal som inte åkte fast för något. För att ytterligare kunna komplettera material har jag valt att titta på protokoll från Halmstads Nykterhetsfolks Centralförsamling styrelse sammanträden. Dess uppgift var att fungera som en form av samarbetsorganisation för de olika nykterhetsföreningarna som fanns i Halmstad. Andra källor är statistisk årsbok från 1959 för att kunna se hur fylleriförseelserna utvecklades i landet under och efter 1955 och CAN:s (Centralförbundet för alkoholoch narkotikaupplysning) rapport över drogutvecklingen i Sverige. 1.3 Metoddiskussion Restriktionssystemet och motboken existerade inte bara på lokalnivå utan var en nationell restriktiv åtgärd tagen i hela Sverige. När man beslutade att avskaffa det i Sverige, blir det svårt att göra en undersökning av de reaktioner och åtgärder tagna i Halmstad efter avskaffandet utan att inkludera vad man kommit fram till i den statliga utredningen. Därför kommer jag att göra en jämförelse, dels för att se om de från den statliga utredningen föreslagna åtgärderna för att hantera alkoholkonsumtionen och fylleriet efter avskaffandet stämmer överens eller inte med de åtgärder man gjorde i Halmstad. Likaså för att se om reaktionerna i Halmstad vid avskaffandet stämmer överens med det utredningen hade beräknat skulle hända. Jag vill också titta på hur åtgärderna såg ut och hur innehållet i dem kan tolkas som andra sätt för staten att kunna påverka, styra och kontrollera aktörernas alkoholkonsumtion, alkoholvanor, fylleri och missbruk efter att motboken tagits bort. För att kunna göra det har jag valt att använda mig av en analysmodell som bygger på Lennart Lundquists modell om hur strukturer, i detta fall statliga myndigheter och 4

organ, påverkar aktörer, i form av individer och grupper, genom tre olika påverkansströmmar: socialisation, information och restriktion. Till exempel så visade utredningen bland annat att den grupp av aktörer vars alkoholvanor hade utvecklats negativt under restriktionstiden med motboken var ungdomarna, vilket var ett problem i samband med avskaffandet. Av de föreslagna åtgärder som skulle tas efteråt, lades särskilt vikt vid att satsa på ungdomsorganisationer och undervisning och upplysning i nykterhetsfrågan. När jag undersökte folkskolorna i Halmstad, fann jag att de åtgärder som hade riktats mot ungdomarna från statligt håll var bland annat undervisningsmaterial- och broschyrer till eleverna. Handlade det bland annat om att informera om alkoholens skadeverkningar eller fostra och socialisera för att indirekt främja nykterhet? Men något som också bli intressant att tolka är om restriktionssystemet och motboken hade socialiserat människor eller om det bara kan tolkas som en restriktion? 1.4 Disposition Först kommer jag att ge en historisk bakgrund om varför man införde motboken och använda mig av litterära sekundära källor. Därefter går jag igenom utredningen som 1944 års nykterhetskommitté gjorde av restriktionssystemet och motboken. Sedan går jag ner på lokal nivå och undersöker reaktionerna och vilka åtgärder man gjorde i Halmstad och jämför, för att se om det stämde överens eller inte med det utredningen föreslog. Samtidigt kommer jag även göra en analys där jag med hjälp av Lennart Lundquists analysmodell tittar på de föreslagna åtgärderna från nationell och de tagna på lokalnivå, för att se om man kan se en statlig styrande struktur och påverkan. Avslutningsvis gör jag en sammanfattning där jag besvarar min frågeställning och visar vad jag har kommit fram till i min undersökning. 5

1.5 Forskningsläge och översikt De källor jag har använt för att få information om svensk alkoholpolitik och restriktionssystemet har varit sekundära källor i form av litteratur och avhandlingar. Mina två huvudsakliga källor för information på nationell nivå har varit Den svenska supen. En historia om brännvin, bratt och byråkrati, av redaktörerna Kettil Bruun och Per Frånberg samt Staten, supen och systemet. Svensk alkoholpolitik och alkoholkultur 1855-2005 av Lennart Johansson. Boken Den svenska supen. En historia om brännvin, bratt och byråkrati är en genomgång över svensk alkoholpolitik före och under hela motbokstiden. I kapitlet Den svenska supen undersöker Per Frånberg alkoholpolitiken under 1800-talet i Sverige. Han ger en god insikt i hur alkoholpolitiken drevs av både privata och statliga ekonomiska intressen, där nykterhetsintressen kunde utnyttjas för att driva igenom ekonomiska intressen och faktorer. Han lyfter också fram och tydliggör de olika faktorerna som stod bakom till exempel brännvinslagstiftningen och med det, regleringarna, försäljningsskatten och bolagens framväxt, hur dessa fungerade och vad de innebar. 1 Kettil Bruun ger i samma bok en genomgång av Bratt systemets genombrott (motboken). Han gör det genom att ge en översiktlig bild över Ivan Bratts idéer och hur han förverkligade dem genom de politiska reformer som ägde rum. Hans kapitel om kontrollstyrelsens utveckling och hur han utifrån denne beskriver hur alkoholpolitiken och alkoholkontrollen utvecklades, bör ses som en tydlig genomgång om hur alkoholpolitiken såg ut och utvecklades under tidigt 1900-tal. 2 En annan huvudsaklig källa har varit Lennart Johansson bok Staten, supen och systemet. Svensk alkoholpolitik och alkoholkultur 1855-2005. Den ger en detaljerad analys över svensk alkoholpolitik och alkoholkultur före, under och efter motbokssystemet. Han försöker tydliggöra och förklara varför och hur kontrollen och restriktionerna över individer och alkohol har utvecklas. Han vill visa hur den lokala alkoholpolitiken har påverkat den nationella alkoholpolitiken. Han menar att det var i mötet mellan det regionala och lokala självstyret som den alkoholpolitiken och lagstiftningen formades. Att det lokala styret inte bara var mottagare av beslut och 1 Frånberg, 1985. 2 Bruun, 1985. 6

restriktioner utan var med och skapade dem genom en ömsesidig dialog med statsmakten. Av särskilt intresse för mig har varit Johansson analys av motbokens avskaffande och den diskussion som fördes på nationell nivå. 3 Annat urval av tidigare forskning är Lennart Johanssons avhandling Systemet lagom som handlar om varför det inte infördes rusdrycksförbud i Sverige 1922. För att få svar på sin fråga använder han sig av en samhällsanalys och lägger vikt på den politiska kulturen och sysselsättningspolitiken. Han tittar speciellt på det politiska spelet innan folkomröstningen. Han kom fram till att det inte var möjligt i den politiska kulturen och sysselsättningsfrågorna att införa ett förbud. Den politiska kulturen bestod av kompromisser, samförstånd, en samhällelig helhetssyn och påverkades av intresseorganisationer i det korporativa systemet, därför blev den enda lösningen ett restriktionssystem. 4 I sin bok Systemets långa arm. En studie av kvinnor, alkohol och kontroll i Sverige 119-55 undersöker Inger Knobblock restriktionssystemet utifrån ett genusperspektiv. I sin undersökning utgår hon från och tittar på de överklagningsärenden som kvinnor skickade om deras rätt till motbok för att i sin analys se hur kvinnan bemöttes av myndigheterna och om alkoholpolitiken är baserat på mannen som norm och deras rätt till motbok. 5 Per Frånberg har gjort en regional studie av Västerbotten i sin avhandling Umeåsystemet. En studie i alternativ nykterhetspolitik 1915-1945. Han undersöker och analyserar hur den lokala kommunala politiken och den starka nykterhetsrörelsen, till skillnad från övriga Sverige, styrde alkoholkulturen i Västerbotten, främst i Umeå, och skapade det s.k Umeåsystemet. Syftet var att torrlägga länet från alkohol. Umeåsystemet upphörde efter fyra år då stadsfullmäktige beviljade spritutskänkning till Stora Hotellet i Umeå. Detta på grund av påtryckning från köpmannaförbundet. 6 Stig Boberg ger i sin bok Folket, supen och staten. Systembolagskrogar och folkrestauranger 1855-1955 en redogörelse om systembolagskrogarna och folkrestaurangernas utveckling och dess historia i det svenska samhället. 3 Johansson, 2008. 4 Johansson, 1995. 5 Knobblock, 1995. 6 Frånberg, 1983. 7

I boken Den törstiges val. Dryckernas svenska historia ger Niklas Ericsson en täckande historisk översikt över dryckeskulturen i Sverige. Han inkluderar välkända personligheters dryckesvanor och ger inte bara en detaljerad genomgång av alkoholdryckernas historia utan även andra drycker som kaffe och mjölk. 7 7 Boberg, 1981. 8

2. Teori För att kunna förstå och förklara om åtgärderna tagna på lokal nivå återspeglar en kontroll eller styrning från statlig nivå, kommer jag att använda mig av delar av Lennart Lundquists aktör struktur modell. För att kunna genomföra analysen har jag valt att anpassa och förenkla hans modell lite grann för att skapa ett eget analysschema. Vad menar jag med begreppet aktör och struktur? Jo, jag syftar på en samhällsstruktur som styr och formar människors beteende. Med begreppet aktör åsyftar jag individer eller grupper. Lundquist har valt att undersöka hur strukturer påverkar aktörer. Han lyfter fram tre påverkansströmmar: socialisation, information och restriktion. Med socialisation menar Lundquist att aktören socialiseras och fostras till olika roller under sin livstid, som till exempel fostras vi till att vara elev, föräldrar eller medborgare. Aktören är inte själv medveten om strukturens påverkan, eftersom vi naturligt fostras och växer in i en roll(er). Genom informationsströmmen får aktören kunskap om strukturerna och påverkar vad denne kan göra. Aktören får här kunskap om sin omgivning och verklighet, vilket gör att aktören kan aktivt och medvetet förändra sitt handlingsmönster. Med restriktion hindras aktören från att ta vissa åtgärder och beslut. Restriktionerna ska förhindra att aktören agerar i motsättning till samhällets dominerande maktstruktur. 8 Vidare delar Lundquist upp de handlingar som finns inom strukturen i två typer: Den ena är strukturellt tvingade handlingar som ska leda till att ett systems grundläggande struktur kan upprätthållas. Därmed kan inte aktörer handla så att strukturen motverkas utan måste agera för att den upprätthålls. Den andra är strukturellt möjliga handlingar som är de handlingar en aktör kan göra utöver de tvingade. Aktören tillåts av strukturen en viss autonomi (handlingsfrihet). 9 Aktualitetsfaktorn för varje påverkansström ändras med tiden och de kan likna 8 Lundquist, 1984, s. 9-12. 9 op. cit. s. 13-14. 9

varandra eller gå ihop. Därför krävs det en tydligare förklaring av begreppen med exempel för att förstå vad det är i mitt material som finns i strömmarna och hur jag kommer att använda mig av dem i min analys. Motboken var en restriktionsström från staten, en åtgärd mot alkoholmissbruk och ett hinder för aktörer att kunna köpa obegränsat med alkohol. När motboken avskaffades fanns det inte längre någon restriktion över aktörerna om hur mycket denne fick köpa. Hur ska staten istället kunna kontrollera och förhindra att aktörernas alkoholkonsumtion och missbruk ökar? När restriktionerna försvinner måste åtgärderna ha en annan form än en individuell spärr över alkoholinköpen. Vissa av åtgärderna efter avskaffandet var att informera om alkoholen och dess effekter genom undervisning och upplysning. Frågan är hur man valde att informera om alkoholen efter avskaffandet? Till exempel kan man tolka undervisningens och upplysningens innehåll som en restriktiv åtgärd för att förhindra fylleri men också som informativ genom att aktören får kunskap och kan förändra sitt handlingsmönster i förhållande till alkohol. Socialisationsströmmen kan både under och efter motbokstiden ses som ett sätt från statens sida att fostra aktörer till ett nyktrare liv. Till exempel kan aktören inte vara medveten om att strukturen med en motbok fostrar denne till ett måttligt drickande. Genom att ta bort motboken, så gav man människor fri inköpsrätt över alkohol och samtidigt lade statens sin tillit på att människor skulle kunna ta eget ansvar över sitt eget drickande. Hur fostrar man aktörerna till det? 10

3. Historisk bakgrund Under första halvan av 1800-talet kunde varje bondehushåll tillverka sitt eget brännvin. Med 1855 års brännvinslagstiftning avskaffades detta sakta och gav istället vika för en framväxande fabriksbränning. Det fabriksproducerade brännvinet fann marknader i städerna och nådde även ut på landsbygden genom lanthandeln, som gjorde det lättillgängligt och billigt. Det var det som var orsaken till det ökande alkoholmissbruket och fylleriet under 1800-talet. 10 Med den nya lagstiftningen skilde man tillverkning och försäljning åt. De nya restriktionerna gällande försäljning av brännvin blev att det delades in i partihandel 11 och minuthandel 12. Minuthandeln skapades för att minska arbetarklassens enorma konsumtion av brännvin på värdshusen och krogarna. 13 För att kunna sköta utminuteringen av brännvin etablerades i städerna bolag som tog hand om minuthandeln och utskänkningen. Meningen med att man bildade och byggde upp ett bolagssystem var att förhindra missbruket av brännvin som utbredde sig i städerna och för att förhindra att mindre krogar startades av privata enskilda krogägare som tjänade på att folk drack. Istället skulle bolagen drivas utan enskilt vinstintresse. Politiska personer och medlemmar av nykterhetsrörelsen ansåg att drickande var orsaken till fattigdom och sociala problem, de ville därmed hjälpa arbetarklassen mot nykterhet. 14 Det bolagssystem vars organisering skulle lägga grunden för bolagsinstitutionens verksamhet var Göteborgssystemet som bildades 1865 och som arbetade för att kunna motarbeta den stora alkoholkonsumtionen bland arbetarklassen. För att bättre kunna uppnå det syftet, medförde 1895 års försäljningsförordning att alla bolag i Sverige skulle utifrån ett hälsoperspektiv; ordna minuthandel och utskänkning av brännvin så att de enskilda krogägarna eller staden inte fick någon ekonomisk vinst. Men det var först genom 1905 års försäljningsförordning som regeringen fastlade att all 10 Johansson, 2008, s. 19-20, 31; Frånberg, 1985, s. 12-13, 21-22; Boberg, 1981, s. 15-16. 11 Partihandel var en grossisthandel med stora volymer av varor, fri från försäljningsskatt. De var ett mellanled mellan tillverkare och detaljhandel. 12 Minuthandel eller s.k utminutering, är detaljhandel med enskilda mindre kvantiteter av varor direkt till konsumenten i en affär. I det här fallet enskilda mindre inköp av rusdrycker. 13 Johansson, 2008. s. 21, 23-24, 47; Frånberg, 1985, s. 22-23. 14 Johansson, 2008. s. 25, 41-44, 47, 71; Frånberg, 1985, s. 23, 25; Boberg, 1981, s. 18-19; Ericsson, 2003, s. 30. 11

detaljhandel (utskänkning och minuthandel), både i städerna och på landet, skulle ges till bildade bolag, eftersom de arbetade för en begränsad brännvinshandel. Därmed blev Göteborgssystemet obligatoriskt i hela Sverige. 15 Det som inte hade reglerats med 1855 års förordning var öl och vin. Ölet ansågs vara ett positivt alternativ till brännvinet. Både myndighets personer och det svenska nykterhetssällskapet såg det alkoholsvagare ölet som ett bra alternativ till brännvinet för arbetarklassen. En konsekvens av etablerandet av bolagsinstitutionen och med det den minskande tillgängligheten på brännvin, var att ölkonsumtionen steg från 1860- talet till sekelskiftet. Öl blev istället det nya brännvinet. Vinkonsumtionen steg också men inte lika mycket som ölkonsumtionen. Den ökande konsumtionen av öl och vin ledde senare till att myndigheterna vidtog lagstiftningsåtgärder också för dessa drycker, precis som för brännvinet. 16 I samband med att bolagen bildades som ett sätt att förhindra brännvins drickande och att säkerhetsställa arbetarklassens hälsa, fanns det två centrala figurer som var med och formade det nykterhetspolitiska programmet på 1900-talet. Dessa två var Ernst Andrée och Ivan Bratt, som båda eftersträvade att minska och reglera missbruket av rusdrycker. Göteborgssystemet var vid den här tidpunkten obligatoriskt i landet och dess strävanden att förbättra nykterhetstillståndet och hälsan hade varit effektiv. Men de nykterhetspolitiska strävandena efter sekelskiftet präglades av nykterhetsrörelsens krav på ett lagstadgat förbud mot rusdrycker, vilket i sin tur drev på behovet av en individuell kontroll över inköpen. En av de som förslog en reform var Ernst Andrée som var Göteborgssystemets direktör. Han förslog att utminuteringen av spritdrycker bara skulle säljas till personer som efter anmälan hade ett tillståndsbevis. Ifall man hade benägenhet att missbruka rusdrycker kunde man istället få kupongböcker med begränsade inköp. Den individuella kontrollen utfördes i efterhand där tillståndsbeviset kunde dras in vid för stora inköp och man hamnade på förbudslistan. Andrée fick sina idéer genomförda i Göteborg den 1 oktober 1912 men det spreds bara till några få städer. 17 En annan person som var för reform var Ivan Bratt. Han var i grunden läkare och hade 15 Johansson, 2008. s. 50, 73-74, 81-83, 91, 125; Frånberg, 1985, s. 29-30, 50; Ericsson, 2003, s. 30. 16 Johansson, 2008. s. 52-53, 55. 17 Johansson, 2008, s. 125-126, 129-133; Boberg, 1981, s. 39-41. 12

sedan början av 1900-talet spridit sina idéer om individuell kontroll och reformering av Göteborgssystemet. Likt Andrée inriktade sig Bratt mot utminuteringen men han menade istället att försäljning skulle ske genom skriftlig revision vid inköp och bara till dem som anmält sig och var inskrivna hos bolaget. 1913 bildades i Stockholm bolaget Aktiebolaget Stockholmssystemet och i bolagets ledning satt Ivan Bratt med. Samma år erhöll även bolaget rätten för all brännvinshandel i Stockholm från och med 1914, något som Göteborgssystemet tidigare haft. Motboken införs samma år den 26 februari men bara i Stockholm och blev ett alternativ till Andréesystemet. 18 Bratt ville få bort det privata vinstintresset som fanns inom partihandeln. Han började köpa upp de stora privata vin- och sprithandlarna inom Stockholmssystemet. 1917 grundade Bratt bolaget AB Vin & Spritcentralen för att kunna driva den omfattande partihandeln och fick till slut fick monopol på partihandeln. Vin och sprittillverkarna kunde nu bara sälja till partihandelsbolaget. Det blev staten som styrde och ägde bolaget efter att de övertog stamaktierna i Vin & Spritcentralen. 19 Både Andrées och Bratts reformer av Göteborgssystemet var ett alternativ till nykterhetsrörelsens förbudstanke. Bratt själv var medlem i 1911 års nykterhetskommitté, vars uppgift det var att se över försäljningslagen och ge förslag till en reformering av Göteborgssystemet och ett totalförbud. Ledamöterna i kommittén och Bratt kunde inte komma överens angående utminuteringskontrollen och tilldelningen av sprit. Det handlade om hur mycket man hade rätt att köpa ut, s.k maximiinköp. Motsättningen låg mellan generell kontroll och individuell kontroll. Resultatet blev istället en medelväg vilket ledde till uppkomsten av motboken. 20 Redan 1915 hade riksdagen beslutat om att 1916 skulle obligatoriskt individuell kontroll av utminuteringsinköp gälla. Lennart Johansson menar att det inte betydde att motboken härmed blev obligatoriskt i hela landet utan att varje lokalt bolag kunde bestämma för att använda antingen Andrées system med efterhandskontroll eller Bratts system med inköpsbegränsningar i form av en maximigräns. 21 18 Johansson, 2008, s. 125-126, 129, 132-136; Bruun, 1985, s. 52-53, 59, 63, 65-67; Boberg, 1981, s. 40-42. 19 Johansson, 2008, s. 172-176; Bruun, 1985, s. 52, 71-72; Ericsson, 2003, s. 32. 20 Johansson, 2008, s 139-140, 144; Bruun, 1985, s. 60-61. 21 Johansson, 2008, s. 146-147; Boberg, 1981, s. 42. 13

1917 tog riksdagen beslutet om att införa 1911 års nykterhetskommittés lagstiftningsförslag med individuell motbok och kom att gälla den 1 januari 1919 i hela landet. Utöver motboken infördes också andra regler, bland annat reglerades försäljnings- och utskänkningstider, måltidstvång och åldersgränser vid inköp av rusdrycker. 22 Motbokssystemet kom först effektivt att gälla 1920 efter att kontrollstyrelsen gett anvisningar till bolagen att den individualiserade kontrollen skulle byggas på behovsprövning. Det innebar att bolaget beslutade om hur mycket varje individ skulle bli tilldelad baserat på dess individuella behov av alkohol. Processen gick till att innan man kunde få en motbok måste man fylla i ett formulär som motiverade den kvantitet man ville ha. Därefter prövade bolaget ansökningen baserat på en rad faktorer, som till exempel kön, ålder, eget hushåll eller inte, levnadsvanor, fattiga förhållanden och ekonomi. Slutsatsen var att rätten till motbok och tilldelningsstorlek baserade sig på grupptillhörighet. Hade du en god ekonomi och var man, hade du stor chans att få motbok och ansökt tilldelningsstorlek än om du var piga i någon annans hushåll. 23 Men åtgärderna och restriktionerna om rusdrycker slutade inte med ett totalförbud. 1922 genomfördes en folkomröstning om totalförbud mot rusdrycker. Resultatet var mycket jämnt men förbudsvännerna förlorade med 49 % mot 51 %. Anledningen till varför man ens diskuterade och föreslog ett totalförbud var att efter riksdagens beslut 1917 delades alkoholpolitiken upp i två läger; de som var anhängare till brattsystemet och de som var för ett förbud. Ledamöterna i nykterhetskommittén som var för ett förbud menade att det bästa sättet att lösa nykterhetsfrågan var genom ett rusdrycksförbud. 24 För att kunna genomföra motboken och de nya restriktionerna, skapandes bland annat nykterhetsnämnder, länsnykterhetsnämnder och kontrollstyrelsen. I kampen mot missbruket bestämdes att varje stad och kommun skulle ha en nykterhetsnämnd. Dess främsta uppgift var att kontrollera och vårda alkoholister. Nämnden skulle också hålla koll och övervaka nykterhetstillståndet, vilket poängteras i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning, samt kontrollera utskänkningstillstånd, motböcker 22 Johansson, 2008, s. 157, 163-165; Boberg, 1981, s. 42, 49. 23 Bruun, 1985, s. 95-99. 24 Johansson, 2008, s. 190, 192-198; Ericsson, 2003, s. 32. 14

och fylleriförseelser. De var underställda socialstyrelsen och skulle bistå systembolagen med uppgifter om de personer som ansökte om motbok. 1938 inrättades också länsnykterhetsnämnder för att hjälpa nykterhetsnämnderna med deras arbete. Kontrollstyrelsen hade många uppgifter men vad vi är intresserade av är att de kontrollerade detaljhandeln; med andra ord inköpen, alkoholhalt och försäljningspris. Kontrollstyrelsen var också det organ man vände sig till för att överklaga beslut om indragen motbok eller tilldelningsstorlek. 25 25 Johansson, 2008, s 178-181; Knobblock, 1995, s. 98-103; Bruun, 1985, s. 75-76. 15

4. Motbokens avskaffande 4.1 1944 års nykterhetskommitté 1944 tillsattes en nykterhetskommitté för att utreda det dåvarande restriktionssystemet för rusdrycksförsäljning med motbok och komma med förslag och riktlinjer för hur alkoholpolitiken, nykterhetslagstiftningen och nykterhetsförhållandena skulle se ut i framtiden. Tyngdpunkten kommer att ligga på utvalda och relevanta delar av principbetänkandet (SOU 1952:53) och delbetänkandet undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område (SOU 1952:12). Principbetänkandet är av vikt eftersom här redovisas motiven till kommitténs ställningstagande till alkoholpolitikens huvudlinjer och de olika förslagens innehåll. Anledning varför jag valt att behandla de två betänkanden är dels att båda är relevanta för undersökningens syfte och för att kunna besvara min frågeställning men också för att klargöra varför man avskaffade motboken; vilka risker, farhågor och problem man bedömde fanns i samband med avskaffandet och vilka olika åtgärder man borde ta för att hantera dem efteråt. 4.1.1 Bakgrund Under andra världskriget motionerade ledamöter i riksdagen om en utredning för att se över den svenska nykterhetslagstiftningen och det försämrade nykterhetstillståndet. 1943 tillsattes den s.k snabbutredningen, men den utredde bara nykterhetstillståndets försämring och presenterade sitt förslag redan 1944. Kommittén undrade om ökningen av fylleriförseelser berodde på kriget men fann istället att det berodde på en ökning av berusningsdrickandet. Anledningen till detta ansåg kommittén låg i att yngre personer hade lättare att få arbete och därmed hade pengar att köpa rusdrycker. Men också att inkomstnivåerna hade ökat, att kriget hade minskat människors hämningar och att det rådde en brist på andra konsumtionsvaror. De kom också fram till att fylleriet var mest utbredd inom yrkesgrupper med hög inkomst och bland ungdomar. Man hade väntat med att utreda den svenska nykterhetslagstiftningen bland annat för att krigets skapade ett dåligt underlag för en 16

utredning. Men i november 1944 tillsattes nykterhetskommittén för att utreda restriktionssystemets och motbokens verkningar. 26 4.1.2 Principbetänkandet Tanken bakom införandet av restriktionssystemet och motboken var att minska alkoholmissbruket och med det en minskning av alkoholkonsumtionen. Under systemets levnadstid hade det i debatten existerat delade meningar om det hade åstadkommits. Nykterhetskommittén menade att spritkonsumtionen var högre då än den hade varit utan restriktionssystemet och motboken. Motboken hade nämligen skapat ett köpsug som gjorde att man köpte ut sin fastställda maximigräns och en popularisering av dryckesseden som gjorde att fler ansökte om egen motbok. Den ökande spritkonsumtionen hade följts av ett ökande missbruk och fyllerisiffrorna hade inte sjunkit, snarare ökat. Utvecklingen av alkoholmissbruket menade kommittén var oroande, främst i samband med ungdomen. De kom fram till slutsatsen att restriktionssystemet och motboken med sannolikhet hade varit orsaken och drivkraften till den här utvecklingen. Systemet hade inte kunnat förverkliga sitt syfte om att begränsa vuxna skötsamma konsumenters förtäring av utminuteringssprit och att både missbrukare och unga hade kunnat få tag på motbokssprit genom överlåtelser. De tyckte att systemet med motbok inte hade uppfyllt det den skulle göra och därför borde den avskaffas. Kommitténs beslut om restriktionssystemet och motboken hade stor politisk tyngd och slagkraft. 27 4.1.3 Åtgärder Ett problem kommittén kom fram till i samband med alkoholfrågan var ungdomen. I sina undersökningar av alkoholkonsumtion och alkoholskador, hade de riktat ett särskilt intresse mot utvecklingen av ungdomens (17-26 år) alkoholvanor. Deras undersökning hade visat att ungdomar började dricka alkohol tidigare i åldrarna och att deras alkoholvanor gjorde att de ville ha en egen motbok. Utvecklingen av alkoholvanorna hade gjort att ungdomsfylleriet hade ökat ända sedan 1920-talet. På grund av den utvecklingen drog kommittén slutsatsen att ungdomarna greps oftare för fylleri då än vad tidigare ungdomsgenerationer gjorde. Den här utvecklingen av 26 Johansson, 2001, s. 319-320. 27 SOU 1952:53, Principbetänkande, s. 103-106; Johansson, 2001, s. 324-324. 17

ungdomsfylleriet berodde inte på tillfälliga förseelser av skötsamma ungdomar utan av ungdomar från olika sociala förhållanden, med till exempel bristande uppfostran och utbildning. 28 De förslag på allmänna sociala åtgärder som kommittén ansåg hade betydelse för ungdomarnas nykterhetstillstånd och att minska riskerna för alkoholmissbruk var en utökad föreningsrörelse med fritids- och hobbyverksamhet. Idrottsrörelsen menade de var särskilt viktigt eftersom de belyser alkoholens inverkan på prestationer. Fritidsintressen hade en inverkan på nykterheten eftersom den agerade som en konkurrent gentemot krogen och sällskapsdrickande. De menade att man måste investera i ungdomen eftersom de var framtiden. Därmed måste ungdomen ägnas mer uppmärksamhet än vad man hade gjort tidigare. 29 Hans-Erik Olsen har i sin avhandling Staten och ungdomens fritid. Kontroll eller autonomi (1992) tittat på relationen mellan staten och ungdomens fritid. Han lyfter fram att eftersom nykterhetskommittén menade att av ungdomarna så var det de många föreningslösa ungdomarna som löpte störst risk för fylleri, så staten beslutade att man skulle ge resurser och bidrag till föreningslivet. 1954 togs ett riksdagsbeslut om att man skulle införa ett generellt statsbidrag till alla föreningar, utom de partipolitiska. Syftet var att genom bidragen organisera fritidsaktiviteter för den föreningslösa ungdomen. Orsaken till att man gjorde detta var för att man trodde att fritidsverksamheter kunde motverka bland annat alkoholmissbruk, vilket man ansåg vara en särskilt stor risk bland den föreningslösa ungdomen. 30 Följden av kommitténs arbete menar Lennart Johansson var att de förändrade problembilden kring alkohol och dryckenskap. Tidigare var det arbetarklassen som varit fokus för etablerandet av restriktioner och kontroll medans det då blev ungdomarna som blev fokus för alkoholpolitiken. Han menade att arbetarna skulle fostras till sunda och mer borgerliga alkoholvanor medans ungdomarna istället skulle få information om alkoholens skadeverkningar, söka sig till det sunda och moraliska föreningslivet och via lagstiftning förhindras att få tag på alkohol. 28 SOU 1952:53, Principbetänkande, s. 44, 47-50. 29 op. cit, s. 60, 108-111. 30 Olsen, 1992, s. 189-194. 18

Alkoholpolitikens mål blev då att fostra efterkrigstidens ungdomsgeneration till ett skötsamt och nyktert leverne. 31 Andra förebyggande åtgärder för att kunna förbättra nykterhetstillståndet i allmänhet riktades mot människors förhållande till alkohol. Det handlade om att öka människors kunskap om alkoholens verkningar och vad som räknas som missbruk, här hade forskningen spelat en stor roll för att kunna ändra den allmänna opinionen. Genom att utöka kunskapsspridningen kunde man påverka alkoholbruket. I samband med ovan borde upplysningsverksamheten intensifieras, inte bara på arbetsplatser och fackföreningar, utan också i skolorna, för att kunna nå ut till fler människor. Utöver kunskap så kunde man också poängtera om vad som räknades som olämpligt alkoholbruk genom att till exempel genomdriva lagstiftande åtgärder mot offentligt fylleri eller mot att köra motorfordon alkoholpåverkad. 32 Även med dessa förebyggande åtgärder måste man ingripa mot missbrukare, för deras eget bästa och för andras skydd. För detta fanns nykterhetsnämnderna vars verksamhet hade fått större betydelse med åren. För att kunna tillhandahålla en bra och effektiv nykterhetsvård även i framtiden krävdes ökade resurser och en ordentlig upprustning av nykterhetsnämnder och vårdanstalter. Särskilt då ungdomsfylleri visade sig vara ett stort men aktuellt problem. 33 För att kunna förbättra det allmänna nykterhetstillståndet, särskilt ungdomarnas, och förhindra alkoholskador i framtiden menade nykterhetskommittén att staten måste planera och organisera forskning om alkoholvanor och alkoholismens orsaker och effekter, eftersom det var forskning som låg till grund för den upplysningsverksamhet man bedrev till allmänheten. Vidare menade kommittén att nykterhetsundervisningen i skolorna inte var tillräckligt bra och effektiv. Det berodde på att lärarnas utbildning inom området inte var tillräcklig och att det saknades regler och riktlinjer om utbildning i nykterhetsfrågan. Detta var något som de ansåg borde ses över och åtgärdas. Bristerna var också tydliga i att handledningen för lärarna behövdes uppdateras med aktuell forskning och lagstiftning samt hur undervisningen praktiskt 31 Johansson, 2001, s. 393. 32 SOU 1952:53, Principbetänkande, s.111-112. 33 SOU 1952:53, Principbetänkande, s.112. 19

kunde bedrivas. 34 Kommittén menade att behovet av upplysning om alkoholens verkningar aldrig hade varit mer aktuell, speciellt då alkoholvanorna hade ökat och brett ut sig till lägre åldrar. Därför måste bidragen inom samtliga delar av undervisnings- och upplysningsverksamheten öka. 35 Nykterhetsundervisning och upplysning bedrevs av Centralförbundet för nykterhetsundervisning (CFN) och olika nykterhetsorganisationer. Trots att CFN var ett samarbetsorgan och en sammanslutning av olika nykterhetsorganisationer, som till exempel SLN, räknades det som ett statligt organ eftersom det drevs med statliga bidrag. 36 CFN:s uppgifter var både nykterhetsundervisning och ett allmänt nykterhetsfrämjande. Kommittén menade att nykterhetsupplysningen och undervisningens form och innehåll måste vara objektiv och saklig utan att mana människor till helnykterhet. Informationen skulle bidra till att individer kunde se över och bedöma sina egna konsumtionsvanor. För att kunna åtgärda bristerna i skolornas nykterhetsundervisning, behövde man satsa på den statsunderstödda föreläsningsoch instruktionsverksamheten i alkoholfrågan bland lärarkårerna och i skolorna som CFN ledde tillsammans med SLN. De allmänna upplysningskurserna presenterade nya forskningsrön och ägnade sig åt den obligatoriska nykterhetsundervisningen i skolan. De besöktes av ett stort antal folkskolelärare men allmänheten hade också tillträde till dem. I anslutning till kurserna anordnades också för lärare särskilda instruktionsmöten för nykterhetsundervisning. Utöver detta förmedlade också CFN talare som höll lektioner i alkoholfrågan. I samarbete med SLN tillhandahöll CFN också undervisningsmaterial för nykterhetsundervisning i form av läro- och arbetsböcker, handledning och undervisningsfilmer. 37 4.1.4 Vid avskaffandet Trots kommitténs förslag och riktlinjer över hur alkoholpolitiken skulle utformas i framtiden för att förbättra nykterhetstillståndet, fanns det ännu de som hade farhågor för att missbruket av spritdrycker skulle öka efter motbokens avskaffande. Under lång tid hade debatten i landet präglats av hur det kommer att gå precis vid motbokens avskaffande, under den s.k övergångsperioden från ett system till ett nytt. Sannolikt 34 SOU 1952: 53, Principbetänkandet, s. 148; SOU 1952:12, s. 15, 17, 50. 35 SOU 1952: 53, Principbetänkandet, s. 149; SOU 1952:12, s. 53. 36 SOU 1952: 53, Principbetänkandet, s. 31; SOU 1952:12, s. 46, 48 37 SOU 1952:12, s. 45, 48-51. 20

kommer det under övergången att ske en ökning av inköp men majoriteten av konsumenterna tros ändå inte öka sina inköp i någon större omfattning. Det gällde också dem som köpte ut sin tilldelning för att antingen dela med sig eller av rädsla för att mista sin ranson. Ändå fanns risken att vissa personer kommer att med den nya friheten göra stora inköp som slutade med berusning, särskilt ungdomarna eftersom de gamla åldersbestämmelserna på 25 år inte längre gällde. 38 I regeringens proposition om en ny försäljningslagstiftning för rusdrycker presenterades de framtida riktlinjerna för nykterhetspolitiken. Regeringen var enig med nykterhetskommittén om att restriktionssystemet och motboken skulle avskaffas. Vikt skulle nu läggas på positiva förebyggande åtgärder i form av forskning, en förbättrad nykterhetsvård genom ökade resurser till läns- och de kommunala nykterhetsnämnderna, en intensifierad undervisning och upplysning i nykterhetsfrågan och en ökning av statsbidragen till ungdomsorganisationer. Resultatet av den nya lagstiftningen var att man skulle ge den enskilde individen större frihet men också större ansvar, detta blev den nya riktningen för den svenska alkoholpolitiken. Den nya fria inköpsrätten gällde för personer som uppnått en myndighetsålder på 21 år. De tidigare 41 systembolagen avvecklades till ett nationellt riksbolag för detaljhandel vid namn Nya Systemaktiebolaget och ägarna fick endast vara svenska staten. Det tidigare starkölsförbudet upphävdes och man kunde köpa starköl klass III, s.k exportöl, på systemet. 39 38 SOU 1952: 53, Principbetänkandet, s. 149, 152. 39 Johansson, 2001, s. 330-335, 339-343; Boberg, 1981, s. 58. 21

5. Lokal nivå Halmstad 5.1 Reaktioner vid avskaffandet 5.1.1 Bilden av media Datumet för motbokens avskaffande den 1 oktober 1955 inföll på en lördag, därför var inte affärerna öppna och man kunde inte bedöma effekterna förrän tidigast på måndagen den 3 oktober när affärerna öppnade. Lennart Johansson menar att eftersom datumet inföll en lördag vågade man inte öppna butikerna den dagen och påbörja den fria försäljningen. 40 Reaktionerna den första dagen av fria spritinköp, den 3 oktober, visade att det inte var spriten som lockade utan ölet. Människorna var nyfikna på det frisläppta starkölet som under motbokstiden hade varit förbjuden. När Hallandsposten 41 genomförde en intervju med butikschefen vid bolagets affär på Fredriksvallsgatan, säger denne att efterfrågan på starkölet hade varit stor hela dagen och menade att det var det nymodiga med starkölet som lockade. Han kunde inte vara säker men tyckte inte att inköpen av starksprit hade ökat, snarare tvärtom, vilket han menade kunde bero på starkölet. Ölets popularitet var tydligen så stor att de hade inrättat specialkassor bara för inköp av öl och att kunderna var så många att de fick betjänas även i andra kassor. 42 Ruschen efter starköl på systembolagen märktes inte bara genom antalet köp och kunder ökade utan att också personalen klagade över sina arbetsförhållanden och den ökade arbetsbörda de fått sedan avskaffandet. 43 Omfattningen på försäljningen var tydligt när systembolagets A-butik i Halmstad räknade med att sälja ca 900 starköl om dagen men det visade sig att det hade gått åt 5000 flaskor per dag. På lördagen den 8 oktober, helgen efter avskaffandet, hade de haft en rekordförsäljning på 45,000 kr i kassan, vilket var en ökning med 15,000 kr motsvarande tid i fjol. 44 Även om källorna inte nämner hur mycket sprit som såldes i Halmstad efter frisläppandet, främst på grund av nyfikenheten på starkölet, kan man inte utesluta att starksprit i form av brännvin och annat inte köptes under de första 40 Johansson, 2008, s. 335. 41 Jag kommer i fortsättningen att förkorta Hallandsposten med HP. 42 Hallandsposten, 1955-10-04, s. 1. 43 op. cit, 1955-10-11, s. 14. 44 op. cit, 1955-10-10, s. 1. 22

veckorna. Därmed måste man också inkludera en möjlig spritförsäljning i den nämnda försäljningssumman. Sammanlagt ökade försäljningen under de fyra första veckorna på systembolaget men efter de första veckorna började starkölsruschen att avta, vilket bekräftar att ökningen berodde på nyhetens behag kring det frisläppta starkölet. 45 Något som källorna inte anger är vem aktörerna var som stod för de omfattande inköpen under köpruschen de första veckorna. Men eftersom försäljningen började avta kan man dra slutsatsen att mängden kunder som var nyfikna dels på det nya starkölet men också för att det var fria inköp, inte bara var en speciell grupp av individer som nu hade möjligen att köpa alkohol, som till exempel ungdomarna, utan också den generella mängden invånare i Halmstad som hade åldern och som ville köpa det nya starkölet eller annan alkohol på bolaget. Eftersom datumet för motbokens avskaffande inföll en lördag och att man inte vågade öppna den fria försäljningen förrän på måndagen, gör det intressant att se vad det hade för effekt på krogarna, speciellt då nyfikenheten över det frisläppta starkölet hade stor köpeffekt på systembolagen. Nykterhetskommittén menade att i samband med motbokens avskaffande måste det också ske en förändring av restriktionerna för utskänkningen. De menade att kvantitetsbegränsningarna på restaurangerna och krogarna hade samma effekt som motboken om att individerna köpte mot maximigränsen. Så vid ett avskaffande trodde de att spritinköpen på restaurangerna och krogarna skulle minska. Vilket det tydligen gjorde eftersom det inte blev någon rusch som på systembolagen men trots det hade starkölen en dragningskraft och folk ville prova det. HP kunde rapportera om att På krogarna i Halmstad var det ingen anmärkningsvärd rusning på lördagskvällen. Och om man undantar en viss nyfikenhet på starkölet märktes föga av frigivningen. Det var lugnt när folk passade på att smaka på det svenska starkölet och det poängterades att det dracks måttligt. 46 Det källkritiska problemet med att använda sig av HP:s artiklar för att ta reda på vad som hände, är att de bara ger en möjlig indikation om vad som kunde ha hänt och inte en exakt bild av vad som hände den 3 oktober och framåt. Artiklarna i sig ger bara ett begränsat och medvetet vinklat urval av vad som hände och inte en objektiv 45 Hallandsposten, 1955-11-01, s 1; op. cit, 1955-11-02, s. 4. 46 Johansson, 2008, s. 335-336; Hallandsposten, 1955-10-03, s 1. 23

rapportering av allt som hände, därmed kan man inte helt förlita sig på dem som en trovärdig källa. Utan istället har jag fått göra tolkningar av vad som delvis och möjligen kunde ha skett. Det framgår tydligt att syftet med artiklarna och vad de ville förmedla var att skildra händelsen kring frisläppandet av alkoholen genom att bara lyfta fram och lägga fokus på starkölet. Urvalet och vinklingen av artiklarna blir därmed att man dels inte får någon information om vad som hände med försäljningen av starksprit och annan alkohol vid frisläppandet. Började invånarna i Halmstad köpa starksprit efter frisläppandet? Var det lika stor efterfrågan på det som på starkölet? De lyfter heller inte fram olika perspektiv i frågan; man får till exempel inte reda på hur invånarna själva reagerade och vad deras åsikter var angående frisläppandet? Vad ansåg berörda myndigheter i Halmstad angående frisläppandet? Hade de några farhågor och ansåg de att det behövdes ta några extra förebyggande åtgärder? En annan sak som minskar trovärdigheten om vad som hände på systembolaget i halmstad den 3 oktober är att informationen dels byggs på en intervju med butikschefen på bolagets affär på Fredriksvallsgatan. Man måste ställa sig kritisk till om butikschefens åsikt verkligen återspeglade vad som egentligen hände? Denne kanske bara vill lyfta fram det positiva med försäljningen den dagen, om att det gick bra och att de sålde mycket. 5.1.2 Brottsstatistiken Nykterhetskommittén trodde att inköpen skulle öka under övergångstiden efter motbokens avskaffande och att risken fanns för berusning och fylleri. Källorna visade att under de första veckorna efter avskaffandet skedde det stora inköp av starköl i Halmstad. Vid en första tolkning verkar det som att frisläppandet av starkölet verkade överskugga spritinköpen; nämligen hur mycket sprit som köptes. Men samtidigt kan man inte utesluta att det skedde en ökning av spritinköp, eftersom nyhetsartiklarna, säkerligen på grund av nyhetsvärde, valde att bara rapportera om starkölet. Lennart Johansson menar att beslutsfattarna hade väntat sig en konsumtionsökning av både sprit och öl, men att det s.k frihetsruset efter avskaffandet blev större än vad de hade föreställt sig. Johansson menar också att fylleriförseelserna, ungdomsfylleriet och antalet alkoholskador hade ökat kraftigt. 47 Tittar man i statistisk årsbok på antalet 47 Johansson, 2008, s. 366 24