Praktikrapport Alice Ramstrand aliceramstrand@gmail.com Politices Kandidatprogram inriktning utvecklingsstudier Besöksadress Embassy of Sweden 32 Aberdeen Road Avondale, Harare Zimbabwe Biståndssektionen Sveriges Ambassad Harare, Zimbabwe Postadress Embassy of Sweden P.O. Box 4110 Harare Zimbabwe Jag har gjort praktik på Sveriges ambassad i Harare, Zimbabwe. Då jag läste utvecklingsstudier som inriktning på min politices kandidat och i övrigt under min studietid riktat in mig på bistånd och Afrika har jag praktiserat på biståndssektionen på ambassaden. Svenskt bistånd har en lång historia i Zimbabwe och idag är Sverige en av de största biståndsgivarna i landet. Ambassaden är även ansvarig för länderna Mauritius och Malawi. Ambassaden har 25 anställda på kontoret, av dessa är 9 utsända från Sverige och övrig personal är lokalanställda. Antalet inkluderar även chaufförer, städare och trädgårdsmästare. Arbetstiderna är måndag till torsdag 7.45-16- 45 och fredag 7.45-13.30. Ambassaden ligger i området Avondale i Harare i ett väldigt trevligt hus. Ambassaden har öppenhet och jämställdhet som sina huvudfrågor. På Sida- sidan har man två huvudområden i sin portfolio. Det ena är att arbeta med sociala sektorer för att öka tillgången till basic social services för alla. Detta är det största området och ambassaden arbetar mycket med UNICEF och UNFPA. Det andra området är demokratisk samhällsstyrning, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Men även börjar man arbeta mer och mer med program som behandlar ekonomisk utveckling, utveckling och expandering av företag, samt kvinnor och ungdomars ekonomiska egenmakt. Min första uppgift var att tillsammans med Laura, praktikant på politiska sidan, och våra handledare skriva rapporter för UD om mänskliga rättigheter i de länder ambassaden har ansvar för, det vill säga Zimbabwe, Malawi och Mauritius. Jag och Laura skulle på egen hand
skriva om Malawi och Mauritius men även hjälpa våra handledare att leta upp fakta och skriva vissa punkter om Zimbabwe. Eftersom Laura var praktikant på politiska sidan och jag var på biståndssidan skulle Laura skriva om punkterna som handlade om de politiska och ekonomiska rättigheterna och jag om de mer sociala rättigheterna som rätten till hälsa, utbildning, levnadsstandard, kvinnor och barns rättigheter, samt rättigheter för personer med funktionshinder. Vi började arbeta och hann rätt långt innan beställningen plötsligt blev avbokad från UDs sida. Om jag minns rätt så hade jag vid det laget redan skrivit cirka 20 sidor om Malawi. Eftersom vi tyckte att det var tråkigt att inte använda materialet sa min handledare att jag kunde skriva om texten på 20 sidor till en D- post på max 900 ord och rapportera hem till UD och de övriga ambassaderna i Afrika. Det resulterade i en text om sociala rättigheter i Malawi med fokus på barn. I övrigt har jag arbetat med att göra olika översättningar åt de lokalanställda, har skrivit inlägg och artiklar till vår Facebook, ambassadens hemsida samt engelska versionen av sida.se. Jag har fått ta mötesanteckningar och gått på möten när de andra måste prioritera annat och rapporterat tillbaka. Till exempel gick jag på möten, presentationer och följde rapporteringen om årets dåliga skörd i Zimbabwe och den kommande matkrisen i landet och rapporterade detta till vår ambassad, Sida och UD. Jag har även haft en del praktiska arbetsuppgifter som att organisera besök ambassaden har haft och ordna inför en stor konferens som Sida ska hålla i Harare i november. Under terminens lopp har det funnits ett antal mindre uppgifter. Till exempel skulle någon från UD i Stockholm till ett möte med IMF där Zimbabwes finansminister skulle delta. Då bad de oss på ambassaden att leta fram alla uttalanden från finansministern det senaste halvåret, framförallt inom det ämnet de skulle diskutera på mötet. Sida ska arbeta fram en ny biståndsstrategi för Zimbabwe och inför arbetet med denna har vi hållit ett antal olika konsultationer med viktiga aktörer i landet. Jag har hjälpt till med att arbeta fram vilka vi vill bjuda in till dessa konsultationer, ta anteckningar på mötena samt sammanställa en rapport till UD och Sida om slutsatserna som nåddes.
Jag gjorde en fältresa under min tid på ambassaden. Jag var inbjuden till fler men var tyvärr tvungen att prioritera annat och tackade nej. Fältresan jag följde med på tillsammans med biståndschefen och den ansvarige programhandläggaren var till Masvingo som ligger ca 4 timmar söder om Harare. Programmet handlade om att öka ungdomars entreprenörskap och få deras företag att växa. Vi besökte våra partners samt en del av de ungdomar som deltar i programmet. Vi hade även ett årsmöte med vår huvudsamarbetspartner och gick igen deras arbetsplan för det kommande året. Jag har lärt mig väldigt mycket om bistånd och hur det fungerar i praktiken, framförallt den svenska biståndsprocessen. Även om jag läst mycket om bistånd och utvecklingsarbete tidigare har det varit mer allmänt inriktat och dessutom finns det vissa saker man inte kan läsa sig till utan som man lär sig under en lunch med kollegorna. Jag har fått se på egen hand hur en svensk ambassad arbetar internt men även externt tillsammans med andra bilaterala biståndsgivare samt multilaterala organisation där olika FN- organ är stora samarbetspartners i Zimbabwe. Det har även varit intressant att se hur det går till rent praktiskt på en svensk ambassad, hur relationen mellan UD och Sida kan vara och hur kontakten och relationen är mellan ambassaden och UD och Sida på huvudkontoren i Stockholm. Också hur det svenska politiska läget kan påverka biståndsarbetet på en ambassad. Till exempel nu när en ny biståndsstrategi ska arbetas fram för Sveriges/ambassadens arbete i Zimbabwe så har det skjutits och skjutits på dels på grund av att Sverige har fått en ny regering. Sedan ska det gå ganska många turer mellan UD, Sida och ambassaden innan man har tagit hänsyn till allting och undersökningar och konsultationer har gjorts och man kan börja skriva själva strategin. Jag har lärt mig på ambassaden att bistånd är politik, och politik är bistånd. Så just på ambassaden i Harare arbetar den politiska sidan och biståndssidan väldigt nära ihop. Praktik har varit bra för att man har fått en chans att omsätta sina kunskaper till praktiskt arbete. Framförallt har det varit att läsa mycket under kort tid, analysera, dra slutsatser, sammanfatta och rapportera tillbaka. Att vara källkritisk när man samlar in information till olika rapporter eller mindre uppgifter, men även när man har varit på diverse möten. Olika metoder för hur man ska skriva och hur man kan gå tillväga för olika rapporter och
skrivuppgifter. Även att kunna plocka ut det viktigaste ur en rapport eller från ett möte för oftast har de du rapporterar tillbaka till varken tid eller intresse att lyssna på allting som sades på mötet eller skrevs i rapporten. Värdet av denna praktiktermin känns svårt att beskriva. Kort sagt helt otroligt bra. Det har varit den bästa terminen under min utbildning. För mig har det varit ett perfekt steg mellan min kandidat och min master. Jag har lärt mig mer om vad jag är intresserad av och vad jag skulle vilja lära mig mer av under resten av min utbildning. Jag har knutit en del kontakter och fått bra referenser inför framtiden. Man har hört om en hård arbetsmarknad men denna praktik har lärt en mycket. Man har känt under senaste halvåret att man faktiskt har lärt sig någonting under de senaste åren, att utbildningen har varit bra, att man inte har pluggat för inget utan att man har nytta för sin utbildning och det slit man har lagt ner. Men bland det bästa har nog varit att man har fått pröva på att arbeta och blivit mer säker på vad man är intresserad av och vill arbeta med i framtiden, att man kanske har möjlighet att specialisera sig under sin master och kanske har hittat något man vill skriva sin masteruppsats. Öppnat ens ögon lite mer helt enkelt. Min praktik har varit jättebra verkligen, kan inte tänka mig en bättre handledare eller trevligare, hjälpsammare kollegor. Jag har fått intressanta och relevanta uppgifter, de har dragit med mig på allt möjlig och det finns ingen mentalitet att en praktikant bara är en praktikant. Jag har varit på många möten där man är den enda praktikanten som får gå. Innan praktiken var jag osäker på vad jag var intresserad av inom bistånd- och utvecklingsarbetet men nu när jag har haft en så bra handledare vars huvudarbete har varit vårt samarbete med FN i Zimbabwe och arbetar främst med sociala frågor, hälsa, utbildning, och kvinnor och barns rättigheter, så har jag även blivit inspirerad till att fokusera på dessa frågor. Jag har även delat kontor med en ung tjej, programhandläggare för program som fokuserar på jämställdhet och SRHR (sexual and reproductive health and rights). Eftersom jag har varit mycket med dem och de har varit väldigt hjälpsamma och bra förebilder har jag blivit intresserad av vad de är intresserade av. Det är kul att få bli mer inriktad i sitt intresse. Jag har även gått på möten och skrivit arbeten om lokal demokrati, parlamentet, mänskliga rättigheter och samhällsstyrning men jag har insett att jag inte tycker det är lika intressant
att arbeta med. Däremot har jag insett att jag gärna skulle vilja läsa mer utvecklingsekonomi och ekonomikurser i allmänhet. Jag som läst utvecklingsstudier tycker personligen att fördelen med ambassaden i Harare är att biståndsarbetet har stört fokus på ambassaden. Den sidan är större personalmässigt och jag tycker att det är mer som händer. Det är större gemenskap och samarbete med de övriga kollegorna än på politiska sidan. Nackdelen med denna praktik har ingenting med själva praktiken att göra utan snarare vissa krångligheter man stöter på i staden, till exempel att man måste ha bil för att riktigt kunna delta och njuta av staden och landet. Köpa en begagnad bil är dyrt men taxi blir i långa loppet ännu dyrare för en bil kan du sälja vidare och få igen pengarna. Men det är en del krångel med att fixa alla tillstånd och i ett land som Zimbabwe är det väldigt många tillstånd och någon som vill bli mutad för varje grej. Jag har aldrig i ett land tidigare bråkat så mycket om pengar, ibland känns varje dag som en förhandling. Jag har bott i ett hus utan generator och i Zimbabwe är det väldigt ofta strömavbrott för att de medvetet kapar elen ibland för att det inte räcker till. Så ofta har man handlat men kommer hem till ett hus där det inte går att laga mat. Såklart finns det boenden med generator men då får man betala mer och generellt är det dyrt i Zimbabwe med det mesta förutom öl. Jag har även levt utan tvättmaskin och tvättat mina kläder för hand i sex månader. Det är lite meckigt ibland helt enkelt men man kommer in i det. Jag är även van från tidigare men framåt slutet av vistelsen är man rätt mätt på att bråka med någon om pengar, tillstånd och saker som inte fungerar. Men själva praktiken, ambassaden och kollegorna har varit mer och bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag skulle rekommendera att man tänker efter innan en praktik vad man vill göra egentligen och vad man är intresserad av. Att göra praktik är väldigt bra, man lär sig mycket om allt, inte bara själva innehållet i arbetet utan även mycket runt omkring som office politics. Jag rekommenderar starkt att man ska göra praktik om man har möjlighet men det är ofta hårt arbete och det är lättare att motivera sig om man tycker att det är intressant och ger någonting. Fundera över vad du vill få ut av en praktik, varför vill du göra just detta, vad har du för mål och vad vill du lära dig. Då tror jag att man får ut som mest av praktiken, dels för ens egen del men även för ens kollegor. Jag förberedde inte speciellt mycket innan min praktik. Jag skrev min kandidatuppsats precis innan jag kom till Zimbabwe och var klar en
vecka innan jag skulle börja min praktik. Jag köpte en flygbiljett, tog över samma boende som tidigare praktikant och bara åkte ner. Vi hade fått från ambassaden rekommenderat att man skulle försöka följa nyhetsmedia i landet innan man kom ner, fick tips på böcker och någon rapport om Zimbabwe. Jag hann inte läsa någonting med det skulle jag rekommendera att man göra. Ju mer du kan om din arbetsplats eller ditt arbetsområde när du börjar, desto bättre. En liten annan grej jag också tänkt på är dress code på arbetsplatsen. Det skadar inte att göra sig för innan man kommer vad det är som gäller och att man försöker anpassa sig lite därefter. Man kan komma undan med mycket för att man är praktikant men oftast vill man inte att det ska märkas att man är praktikant, framförallt om man är på externa möten eller någon presentation och plötsligt hamnar uppe på en scen framför hundratals människor som Sveriges representant bredvid the Permanent Secretary of Health i Zimbabwe