Remiss ang. Skydd av marina miljöer med höga naturvärden, vägledning ( )

Världsnaturfonden WWF Ulriksdals Slott 170 81 Solna Tel: 08 624 74 00 Fax: 08 85 13 29 Allmänt: info@wwf.se Hemsida: www.wwf.se Naturvårdsverket Att. Jorid Hammersland Stockholm Ulriksdal den 12 januari 2007 Remiss ang. Skydd av marina miljöer med höga naturvärden, vägledning (13-81-06) Generella kommentarer Världsnaturfonden WWF anser att det är mycket positivt att Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning för skydd av marina miljöer. Fler marina skyddade områden behövs och vägledningen är ett viktigt steg framåt när det gäller Sveriges marina skyddsarbete. Vägledningen är dock lång och tungläst med många upprepningar, vilket gör det svårt att få en överblick över innehåll och budskap. Det är svårt att veta när texten syftar på Natura 2000 områden respektive Naturreservat eller båda delarna. Detta bör förtydligas rakt igenom. WWF anser att Naturvårdsverket i större omfattning borde använda vägledningen till att uppmuntra till en högre ambition när det gäller skydd av marina miljöer. Det finns ett stort behov av inspiration och motivation och av att lyfta upp betydelsen av marina skyddade områden som en viktig del i det samlade arbetet med förvaltning av marin miljö. WWF vill därmed uppmana till att i vägledningen tydligare beskriva marina skyddade områden som en möjlighet, ett viktigt verktyg, för att komma till rätta med den allvarliga miljösituationen i våra hav. Havets ekosystem och ekosystemansatsen nämns i flera sammanhang (bl.a. i inledningen), men borde på ett mer genomgående sätt genomsyra hela vägledningen. Ofta nämns bevarande av arter och biotoper/habitat (eller biologisk mångfald), men inte bevarande av ekosystem. WWF anser att det är mycket viktigt att tydligt betona vikten av att bevara biologisk mångfald och ekosystemfunktioner för att säkra ekosystemtjänster för framtiden. Vi uppmanar därmed till att tydligare uttrycka detta genomgående i vägledningen. 1.1 Bakgrund s. 6 Naturvårdsverket nämner att Sverige åtagit sig att skydda marina områden inom ramen för Konventionen för biologisk mångfald. WWF anser att även Sveriges åtaganden inom HELCOM (BSPA), OSPAR (OSPAR MPA) och EU (Natura 2000) bör nämnas i bakgrundstexten. Stiftelsens ordförande: Hans Majestät Konungen Registrerat som: Världsnaturfonden WWF Org. Nr 802005-9823 Postgiro 90 1974-6 Bankgiro 901-9746

2 1.2 Behovet av marint områdesskydd s. 7 Naturvårdsverket nämner att Naturreservat, Nationalparker och Natura 2000 områden är verktyg för att skydda marina livsmiljöers fysiska strukturer och funktioner. WWF anser att det bör läggas till att marina skyddade områden inte bara är ett verktyg för att bevara fysiska strukturer utan för att bevara biologisk mångfald och ekosystemfunktioner för att säkra ekosystemtjänster för framtiden. WWF anser att den beskrivning som ges av Ekosystemansatsen är otydlig. Det bör förtydligas att ekosystemansatsen bygger på att den biologiska mångfalden ses i ett ekosystemperspektiv där förvaltning och bevarande av marina arter, livsmiljöer och ekosystem integreras med ekonomiska och sociala intressen. Naturvårdsverket skriver att val av verktyg ska styras av den hotbild som finns mot bevarandevärdena. WWF anser att det bör tilläggas att val av verktyg ska styras av syftet/målet med skyddet, de naturvärden som finns samt av den hotbild som finns eller kan komma att finnas mot bevarandevärdena. 1.3 Vägledningens syfte och avgränsning s. 8 Under punkt två Styrande förutsättningar för marint områdesskydd anser WWF att det även bör nämnas att vägledningen syftar till att klargöra definitionen och begreppet marina skyddade områden. s. 9 Med anledning av de punkter som beskriver vägledningens begränsningar anser WWF att det är mycket viktigt att ta fram en strategi för att skapa ett nätverk av marina skyddade områden, inte endast för att välja ut och skydda områden var och en för sig. Vägledningen saknar information till länsstyrelserna om hur bildande av ett nätverk ska gå till. Detta måste utvecklas vidare. WWF anser dessutom att övervakning, kontroll och tillsyn är kritiska faktorer som måste stärkas. Effektiv övervakning är nödvändig för att säkra att regler efterlevs och är därmed en förutsättning för fungerande skydd. Även detta bör utvecklas vidare. 1.4 Miljömål och uppföljning s. 10 WWF anser att de stora skyddsvärda områden med höga naturvärden som definierats i den senaste fördjupade utvärderingen av miljömålen är väldigt snäv och statisk. Det finns även andra områden som inte har listats av HELCOM, OSPAR, Skärgårdsutredningen etc, men som ändå hyser höga naturvärden, exempelvis områden som har identifierats av Länsstyrelserna, riksintressen för naturvård etc. Om ny kunskap medför att ytterligare områden identifieras måste även dessa tas med. WWF anser dessutom att det under skyddsvärda marina miljöer böra tas upp fler miljöer än de som omnämns i vägledningen t.ex. djupa mjukbottnar längre ut till havs. Dessa har höga naturvärden, inte minst på Västkusten, och är i behov av skydd.

3 WWF delar Naturvårdsverkets uppfattning att det i det framtida miljömålsarbetet är viktigt att fokusera på det samlade marina skyddet och se till ekosystemens behov av skyddsåtgärder. s. 11 WWF delar även Naturvårdsverkets åsikt att det är ytterst viktigt med samverkan mellan Fiskeriverket och Naturvårdsverket när det gäller införandet av marina naturreservat och fiskefria områden, men att det är viktigt att det sker genom två processer. Naturreservat och fiskefria områden har oftast olika syfte biodiversitetsbevarande respektive fiskeförvaltning vilket gör att kriterierna för urval av dessa områden är olika. I vissa områden kan båda syftena överlappa. I sådana områden är samverkan väldigt viktig! I tabellen över Naturvårdsverkets nuvarande insatser i arbetet med delmålet om skydd av marina områden saknas information om när arbetet med att säkra bildandet av nätverk av marina skyddade områden kommer in. WWF anser att detta är mycket viktigt! 2.2 Biologiska bevarandevärden s. 13 WWF anser att rubriken Biologiska bevarandevärden bör ändras till Ekologiska/Biologiska bevarandevärden eftersom det är viktigt att de ekologiska funktionerna och värdena betonas. WWF anser att detta genomgående bör ändras i hela dokumentet. Även sjöfartsleder (HELCOM och sjöfartsverket) samt Fiskeplatser (Fiskeriverket) bör tas upp som underlag till kriteriet naturlighet. s. 14 WWF delar Naturvårdsverkets uppfattning att representativitet är ett av de viktigaste kriterierna, inte minst som en försäkring, genom att öka sannolikheten att även värdefulla områden och miljöer som vi ännu inte har kunskap om representeras och skyddas. WWF anser däremot att texten bör skrivas om så att det betonas att syftet är att skapa ett representativt nätverk av marina skyddade områden, snarare än ett nätverk av representativa områden. Den viktiga skillnaden är att i stort sett alla områden kan anses vara representativa för någon del vår havsmiljö, men ett urval av områden som är representativa för sina respektive havsområden är ingen garanti för att alla havsområden, arter och miljöer representeras! Den viktiga är att säkra att nätverket som helhet är representativt, d.v.s. representerar alla livsmiljöer och arter i området. Vi vill även betona att det för att skapa ett representativt nätverk av marina skyddade områden är nödvändigt att samarbeta såväl mellan län som mellan länder. s. 15 I tabellen på sida 15 nämns att Naturvårdsverket rekommenderar att urvalet av skyddsvärda marina områden även baseras på typområdena. WWF anser att det bör förtydligas att det med

4 typområdena syftas på indelningen inom EUs vattendirektiv. Dessutom vill vi påpeka att detta endast är relevant i kustzonen eftersom vattendirektivet endast sträcker sig ut till 1 nm. Utanför 1nm måste annan indelning användas t.ex. de marina landskapen som tagits fram inom BALANCE. Det bör även förtydligas att BALANCE marina landskapskartor ger en grov översikt över olika fysiska och geologiska förhållanden så som djup, salthalt och sediment. WWF anser att kriteriet Variationsrik botten och variationsrikedom av biotoper. Hög förekomst av prioriterade naturtyper bör delas upp i två separata kriterier. s. 18 Under kriteriet Födosöks-, rast, och uppväxtområden är miljöer för fisk utförligt beskrivna. WWF anser att motsvarande information, om möjligt, även bör läggas till även för andra artgrupper. 2.3 Andra bevarandevärden s.20 Under rubriken Internationellt/Nationellt betydelsefullt anser WWF att texten bör justeras enligt följande: åtagit sig att skydda vissa områden, livsmiljöer och arter eller representativa nätverk av för regionen representativa marina områden. Se kommentaren på s. 14. s.21 Naturvårdsverket skriver att ansvaret för prioriteringen av skyddsområden där fisket regleras för att optimera fiskeförvaltningen huvudsakligen ligger på Fiskeriverket, och därför inte behandlas vidare i denna vägledning. Även om Naturvårdsverket inte har huvudansvar för förvaltningen av fisk som en resurs så anser WWF att det bör förtydligas att fisk inte kan separeras från ekosystemet och att Naturvårdsverket därmed har ett ansvar för att bevara och förvalta fisk som en del av den biologiska mångfalden. Generellt anser WWF att det är mycket viktigt att tydligt definiera syftet med ett skyddat område då det är styrande både för vilka kriterier som bör styra urvalet och för den framtida förvaltningen av området (inkl. föreskrifter och skötsel). Om syftet är att välja ut områden för att säkra långsiktigt nyttjande av en resurs (ekonomiskt värde) så ska urvalet huvudsakligen ske utifrån detta kriterium. Om syftet däremot är att bevara biologisk mångfald ska urvalet primärt ske utifrån ekologiska /biologiska kriterier. s. 22 WWF anser att det bör betonas att vrak m.m. som bidrar till ökad diversitet av substrat och därmed biologisk mångfald inte alltid är önskvärt om det är naturlighet som är syftet med ett område. WWF anser att det inte är självklart att ett småskaligt fiske alltid är hållbart och bedrivs med skonsamma fiskemetoder. Varje fiske, storskaligt som småskaligt, måste värderas individuellt med avseende på skonsamma fiskemetoder.

5 2. Prioriteringskriterier WWF delar inte Naturvårdsverkets uppfattning att skydd för samtliga objekt på en bruttolista nödvändigtvis är för omfattande för att kunna genomföras i praktiken. Det beror helt på bruttolistans ambitionsnivå i förhållande till ambitionsnivån för implementeringen! WWF vill även betona att ambitionsnivån måste vara hög för att säkra det skydd som behövs för våra havsmiljöer. s.23 Under rubriken storlek anser WWF att det bör betonas att de individuella områden måste vara tillräckligt stora för att säkra skydd för de arter och livsmiljöer som de har till syftet att skydda. Naturvårdsverket påpekar att ett alternativ till att skydda stora områden är att införa skydd av värdekärnor med marina förvaltningsplaner för större områden. WWF stödjer tanken att ge större områden ett långsiktigt skydd där man tillämpar en helhetssyn med en övergripande förvaltningsplan för hela området och zonering med olika föreskrifter i olika delar av området, men vi ställer oss däremot frågande till att införa ett nytt verktyg eftersom vi inte förstår syftet med detta. Ett naturreservat är redan idag ett juridiskt verktyg som kan användas för att införa skydd och restriktioner inom områden och som medför införande av föreskrifter och skötselplan (förvaltningsplan). Naturreservat kan tillämpas för såväl stora som små områden, och med strikt skydd eller mer begränsat skydd och med zonering där värdekärnor ges ett starkare skydd än andra delar av området. Naturreservat är med andra ord ett befintligt flexibelt verktyg som redan idag ger de möjligheter som, enligt vår uppfattning, ett nytt verktyg i form av förvaltningsplan har för avsikt att ge. WWF anser att det är bättre att nyttja redan befintliga verktyg än att göra skyddet och förvaltningen av marina miljöer mer komplicerat genom införande av ytterligare verktyg som möjliggör ungefär samma sak. Oavsett om man skyddar ett område genom ett naturreservat eller genom införande av en förvaltningsplan anser WWF att syftet/målet med skyddet, inklusive de naturvärden och hot som finns inom området, måste styra såväl vilka föreskrifter och andra förvaltnings- och skötselåtgärder som vidtas som storleken på området och eventuell zonering (inklusive kärnområden). Om syftet är att ge havet ett tillräckligt och långsiktigt skydd, vilket vi förutsätter att det är, anser WWF att detta synsätt måste gälla oavsett om ett område avsätts som naturreservat eller förvaltningsområde. I båda fallen måste det också finnas en adaptiv förvaltning som gör att föreskrifter och andra förvaltnings- och skötselåtgärder utvärderas och revideras för att säkra att syftet med skyddet uppnås. s. 24 WWF delar Naturvårdsverkets uppfattning att kriterierna under genomförbarhet ska vara vägledande för att värdera prioriteringen av likvärdiga objekt och inte ge skäl att prioritera ner objekt med höga marina naturvärden. WWF vill särskilt betona att brist på engagemang eller stort motstånd mot inrättande av områden inte får ses som ett hinder att genomföra skyddet om det är nödvändigt t.ex. för att skydda höga naturvärden som inte har någon motsvarighet i något annat område. Nationella och/eller långsiktiga intressen måste i de flesta fall få gå före lokala och/eller kortsiktiga. Det bör hellre ses som en utmaning att pedagogiskt informera och motivera för att öka engagemanget för skydd.

6 s. 25 Under Samordning med revidering av skötselplaner för befintliga naturreservat anser WWF att förvaltningen av marina naturreservat kan underlättas genom att slå samman befintliga områden till större enheter med övergripande förvaltningsplaner och zonering. 2.5 Exempel på användning av kriterierna vid fyra mindre skärgårdsområden innehållande flador eller glon s. 26 WWF delar Naturvårdsverkets uppfattning att det är viktigt att syftet med skyddet definieras innan bedömning av värdena görs eftersom syftet är avgörande för vilka värden som ges. Det bör även påpekas att en låg sammanlagd siffra i bedömningen inte nödvändigtvis behöver innebär en lägre prioritet. Det är helt avhängigt av syftet med skyddet. Om syftet är att skydda en sällsynt art som bara finns just där kan det vara tillräckligt att kriteriet sällsynta arter är uppfyllt även om området i övrigt har låga värden. Sammanräkningen av poäng ska därmed ses som ett hjälpande verktyg för att göra en välgrundad bedömning, men inte följas blint och syftet måste få styra vilka kriterier som väger tyngst i bedömningen. 3.1. Definition av långsiktigt skydd s. 29 WWF delar Naturvårdsverkets uppfattning att kravet om långsiktigt skydd innebär ett aktivt ställningstagande om skydd, att områdesavgränsningar utförs och en möjlighet att skyddet efterlevs. WWF anser dock att det måste tilläggas att det även krävs att föreskrifter och andra förvaltningsåtgärder införs som säkrar att områdets naturvärden bevaras. I tabellen Utöver ovan gällande anser WWF att det även bör läggas till att: - Området ska ha definierade mätbara och uppföljningsbara marina mål - Övervakning av att föreskrifter efterlevs - Långsiktigt säkrad finansiering s. 30 WWF vill understryka att definitionerna av MPA och Marine reserves som ges på s. 30 är felaktiga. Texten bör justeras enligt följande: Internationellt används uttrycket MPA (Marine Protected Area) för en stor variation av olika förvaltningsformer och marina skyddsinstrument med allt från totalt stängda områden som ofta betecknas not-take areas eller closed areas till områden som reglerar och tillåter hållbart nyttjande, multiple-use management areas. Det kan på svenska översättas till Marina skyddade områden. Begreppet marint reservat har förts in i svensk vokabulär som en översättning av Marine Protected Areas (MPA) som öppnar för fler skyddsformer än enbart naturreservat Marine reserve och avser ofta en strikt form av skydd. 3.2 Verktyg för marint långsiktigt skydd s.32 Naturvårdsverket nämner att de områden som avsätts som fiskeförbudsområden genom fiskelagen kommer att räknas i miljömålet som långsiktigt skyddade under förutsättning att det inte finns övriga hot mot områdets marina naturvärden som inte är reglerade. WWF anser dessutom att

7 ytterligare ett krav måste vara uppfyllt om dessa områden ska räknas in i uppfyllelse av miljömålet d.v.s. att syftet med området är att bevara marin biologisk mångfald (inte enbart fiskeförvaltning). I detta sammanhang bör det även påpekas att Fiskeriverket kan upphäva bestämmelser i fiskelagen utan Naturvårdsverkets godkännande, vilket kan medföra att det långsiktiga skyddet upphävs. 3.3 Övriga styrmedel för bevarande av marin miljö s.35 Under rubriken Översiktsplaner och kustplaner skriver Naturvårdsverket att hela Sveriges yta är översiktsplanerad. Enligt WWFs uppfattning är detta felaktigt. Endast landområden samt vissa kustvatten har idag en översiktsplan. Många kustvatten samt Sveriges ekonomiska zon saknar fortfarande översiktsplaner. WWF anser att det är mycket viktigt att planer tas fram för hela Sveriges vattenområde, från kustlinjen ut till den yttre gränsen av Sveriges ekonomiska zon. 3.4 Viktiga aktörer och deras roll s.35 Under rubriken Europeiska Unionen, EU bör det betonas att det inte är omöjligt att från svensk sida införa fiskeregleringar även i den del av Sveriges vatten som går under EUs gemensamma fiskepolitik. WWF anser att det bör betonas att fiskeregleringar kan införas, men att processen måste gå via EU. Att detta är komplicerat och innebär komplicerade förfaranden inom EU får inte hindra att initiativ till nödvändiga regleringar tas. Endast genom sådana initiativ kan dessa problem uppmärksammas och lösas i dialog mellan EU och dess medlemsstater. s.38 WWF anser att även HELCOM och OSPAR bör nämnas under Vikitga akörer och deras roll. 3.5 Val av verktyg skydd och förvaltning s.39 Under diskussionen om stora områden bör det betonas att fördelen med stora områden, förutom förvaltningsfördelar, framför allt är att de ger ett säkrare skydd ur biodiversitetssynpunkt. Naturvårdsverket skriver att det sällan är motiverat med ett genomgående starkt skydd av ett stort kust- eller skärgårdsområde. WWF delar inte denna uppfattning. Enligt många studier är ett starkt skydd för stora områden ofta väl motiverat ur ett bevarandeperspektiv, för att säkra långsiktigt skydd, men däremot inte alltigt genomförbart. Vi föreslår därför att orden sällan motiverat sällan byts ut mot inte alltid motiverat eller genomförbart. s. 40 WWF stödjer tanken att ge större områden ett långsiktigt skydd där man tillämpar en helhetssyn med övergripande förvaltningsplan för hela området och zonering med olika föreskrifter i olika delar av området. Vi delar också uppfattningen att det är viktigt att gränserna för zonerna är tydliga. Vi vill däremot understryka att det är viktigt att zonerna är tillräckligt stora för att ge långsiktigt skydd för de arter och livsmiljöer de har till syfte att skydda. Skydd för ekosystemfunktionerna måste beaktas vid avgränsning. Se även kommentar ovan, avseende s.23. s. 43 WWF stödjer identifiering av påverkansområdet som underlag för tillståndsansökningar, kommunal- och regional planering etc.

8 Under rubriken Förvaltningsplaner vill vi återigen hänvisa till kommentaren ovan, avseende s.23. s. 46 WWF delar inte Naturvårdsverkets uppfattning att Natura 2000 områden på allmänt vatten särskilt i utsjöområden kan vara exempel på objekt där behovet av att komplettera med naturreservat inte är lika stort. Även i dessa områden finns arter och miljöer som inte ingår i habitat- och fågeldirektivet och därmed inte omfattas av Natura 2000 skyddet. Fiske inom dessa områden är ofta en hotfaktor och fisket är inte underlagt miljöprövning. En naturreservatsbildning ger också riktlinjer till verksamhetsutövare om vilka verksamheter det är lönt att söka tillstånd för. s. 48 Under avsnittet om BSPA och MPA delar vi inte Naturvårdsverkets uppfattning att det inte krävs några ytterligare åtgärder för områden som till ytan täcks av flera naturreservat och/eller Natura 2000 områden. Vi anser att det krävs en samlad plan som säkrar en helhetssyn för hela området. I detta stycke anser WWF att Naturvårdsverket tydligare bör återge ambitionen inom HELCOM och OSPAR, d.v.s. att gemensamt skapa ett internationellt skydd för havets ekosystem, och inte ge känslan av att det framför allt handlar om att uppfylla minimikraven gentemot dessa konventioner. Detsamma gäller för stycket Krav på rapportering. s. 50 I tabellen på s.50 bör även syftet med skyddet och bevarandemål listas. 4.3. När är ett naturreservat ett marint naturreservat? s. 53 WWF delar Naturvårdsverkets uppfattning att ett krav för att ett område ska klassas som marint naturreservat ska vara att området har ett tydligt syfte att skydda marina naturvärden. Det är viktigt att marina naturvärden och marina kriterier styr vilka områden som väljs ut för marint skydd så att inte områden som i huvudsak har avsatts för att skydda andra värden, och inte nämnvärt bidrar till skydd havets ekosystem, räknas gentemot uppfyllelse av de marina miljömålen. I tabellen över krav anser WWF att det bör läggas till ett kriterium som avser Övervakning. God övervakning är en förutsättning för att säkra att skyddet säkras och efterlevs. Under kriteriet Uppföljning bör det tydliggöras att uppföljningen ska anpassas efter bevarandemålen och vara grunden till en adaptiv förvaltning där föreskrifter och åtgärder justeras om målen inte efterlevs. 4.4 Underlag och avgränsning av området s. 58 WWF delar inte Naturvårdsverkets uppfattning att naturreservat inte åt något håll bör gå över gränsen för Sveriges ekonomiska zon. WWFs uppfattning är att avgränsningen av ett område inte får styras av administrativa eller juridiska gränser, vare sig landsgränser, länsgränser eller gränsen för ekonomisk zon. Däremot delar vi uppfattningen att det kan det vara lämpligt med olika reservatsbeslut för de delar som ligger på vardera sida av gränsen om lagstiftningen eller administrationen är olika.

9 4.5 Samrådsprocesser och delaktighet s. 59 Under detta stycke bör det även anges att samråd vid behov även ska ske mellan länder. s. 62 WWF delar Naturvårdsverkets uppfattning att Naturreservat i marin miljö bör ses som en del i en mer samlad planering och förvaltning av hav, kust och skärgård. Detta är nödvändigt för att säkra en långsiktig ekosystemförvaltning. WWF anser dessutom att det är viktigt att se det enskilda skyddade området i sitt sammanhang, som en del av ett regionalt, nationellt och internationellt nätverk av skyddade områden. WWF delar uppfattningen att det är viktigt att vara tydlig i vad som avses med förvaltning av ett marint skyddat område. Vi anser att detta fortfarande är otydligt i vägledningen och bör förtydligas ytterligare. WWF anser att föreskrifter/restriktioner är en mycket viktig del av förvaltningen av ett marint skyddat område och anser därmed att föreskrifter/restriktioner bör läggas till i förklaringen av vad som avses med förvaltning. 4.6 Föreskrifter och reglering av vissa verksamheter s.63 WWF anser att det under rubriken Föreskrifter är viktigt att betona att det är mycket viktigt med en adaptiv förvaltning där föreskrifter och andra skydds- och förvaltningsåtgärder utvärderas med jämna mellanrum och revideras vid behov för att säkra att områdets naturvärden har ett effektivt skydd. s. 64 WWF anser att det är viktigt att de t tydligt framgår i reservatets beslut vilka föreskrifter som gäller för land- respektive vattenområden. 5.1 Dokument för skötsel och förvaltning av s. 66 Detta stycke är rörigt och det är oklart vad som avses med de olika termerna t.ex. vad avses med bevarandeåtgärder respektive skötselåtgärder etc. Det är många termer som används omväxlande och det är svårt att uttyda likheter och skillnader mellan olika begrepp. Detta bör förtydligas ytterligare! s. 67 WWF anser att det vore klokt att samordna de krav på dokument som krävs för olika skyddsformer i marin miljö t.ex. Natura 2000 och naturreservat. Ett förslag är att varje område ska ha en förvaltningsplan som omfattar alla de komponenter som krävs för både Natura 2000 (bevarandeplaner) och naturreservat (skötselplaner) d.v.s. syfte/mål, föreskrifter/restriktioner, skötsel, uppföljning, övervakning, etc Det skulle förenkla avsevärt! 5.2 Adaptiv förvaltning tillåter variation och förändring s. 68 WWF delar Naturvårdsverkets uppfattning att väl definierade bevarandemål är väldigt viktiga för en fungerande adaptiv förvaltning.

10 WWF anser dock att det är mycket viktigt att inte endast uppföljning och skötsel, utan även föreskrifterna, är adaptiva och revideras vid behov för att säkra skydd för områdets naturvärden, även om detta innebär att ett nytt reservatsbeslut behöver tas. Ett skyddat område med otillräckliga föreskrifter ger inte effektivt skydd. 5.4 Skötselplanens innehåll s. 70 WWF vill återigen betona att det är mycket viktigt att föreskrifter och restriktioner betonas som en viktig del av förvaltningsplanen/bevarandeplanen/skötselplanen. Som Naturvårdsverket själva påpekar krävs ofta ingen eller endast begränsad aktiv skötsel för marina områden, men däremot är kunskapsinsamling, uppföljning och informationsspridning viktiga komponenter. Om uppföljningen visar att nya föreskrifter krävs för att bevarandemålen ska uppnås bör en viktig del av förvaltningen/skötseln vara att föreskrifterna revideras så att de ger ett effektivt skydd. s. 73 Under stycket uppföljning är det viktigt att det betonas att uppföljningen har till syfte att utvärdera om bevarandemålen uppfylls och utgöra grund för adaptiv förvaltning och revidering av skötselåtgärder och föreskrifter. 5.6 Uppföljning s. 74 WWF anser att uppföljning behövs både för att följa upp att bevarandemålen nås inom det enskilda området och att kontrollera att gynnsam bevarande status uppnås på biogoegrafisk nivå. s. 75 Naturvårdesverket anger att uppföljningen inte har till ansvar att följa upp fiskbeståndsstatus med hänsyn på beståndsförvaltning eller fiskregleringar, vilket är Fiskeriverkets ansvar. WWF anser dock att Naturvårdsverket har ett ansvar att följa upp fiskbeståndens status ur perspektivet biologisk mångfald. s. 77 Naturvårdsverket anger att Vattenförvaltningens typområden kan vara en praktisk indelning för samordnad uppföljning. WWF vill dock återigen betona att denna indelning endast sträcker sig ut till 1nm och att samordningen bör ske i hela Sveriges vattenområde ut till den yttre gränsen av Sveriges ekonomiska zon. Lars Kristoferson Generalsekreterare Åsa Andersson Marinbiolog