Från text till insikt En studie av biblioterapi i Finland. Viktor Lindén

Institutionen för ABM Biblioteks- och informationsvetenskap Från text till insikt En studie av biblioterapi i Finland Viktor Lindén Magisteruppsats, 20 poäng, vt 2007 Institutionen för ABM Handledare: Susanna Fahlström Uppsatser inom biblioteks- och informationsvetenskap, nr 343 ISSN 1650-4267

Innehållsförteckning Inledning...3 Disposition... 4 Bakgrund...5 Definition... 5 Teoretisk grund... 7 Kreativitetens betydelse... 9 Sagan som exempel... 10 Historiska hållpunkter... 11 Biblioterapi i Sverige... 13 Globala utblickar... 13 Tidigare forskning...17 Internationella studier... 17 Svenska studier... 19 Frågeställningar och teoretiska perspektiv...23 Syfte... 23 Förhållande till tidigare studier... 24 Två perspektiv på biblioterapi... 24 Biblioterapi som interaktiv process... 25 Läsprocess och biblioterapi... 27 Om de teoretiska perspektiven... 30 Avgränsning... 31 Metod och källmaterial...33 Fallstudien... 33 Intervjuer... 34 Urval... 35 Genomförande... 36 Problematisering av metoden... 37 Undersökning...40 Bakgrund och historia... 40 Intervjuredovisning... 41 Informanterna... 41 Den biblioterapeutiska processen... 42 Centrala aspekter... 42 Vikten av samspel... 44 Mening genom verkan... 46 Utmaningar... 47 En mångfacetterad metod... 49 Sammanfattande huvuddrag... 51 Biblioterapeuten och deltagaren... 52 Biblioterapeuten... 52 Deltagaren... 54

Sammanfattande huvuddrag... 55 Kontexten... 55 Ett ökande intresse... 55 Bibliotekets roll... 58 Framtidsutsikter... 59 Sammanfattande huvuddrag... 60 Diskussion och analys...61 Slutsatser... 69 Förslag på vidare forskning... 70 Sammanfattning...72 Käll- och litteraturförteckning...74 Otryckt material... 74 Tryckt material... 74 Elektroniskt material... 77 Bilaga 1- Intervjumanual...79 Bilaga 2 - Informantbrev...81 2

Inledning I mötet med fiktiv text inträffar något svårbegripligt med oss som människor. Den komplexa process som följer på ögats betraktande av orden rymmer emotionell laddning, och ger upphov till reaktioner av olika sort. Kanske samsas, i bästa fall, glädje och upprymdhet med tårar och förskräckelse i en syntes av varierande styrka och omfattning. Ett engagerande möte med texten mynnar ofta i ett välgörande lugn, och när man sedan diskuterar innehållet skapas nya insikter och tankar som ytterligare ökar effekten. Min erfarenhet är att det i processen ofta återfinns en djup tillfredsställelse, och länge har jag funderat över hur detta kan komma sig. Hur ser sambandet mellan text och psykiskt välbefinnande egentligen ut? Och finns det något sätt att använda denna kunskap på? Många är de som reflekterat över och påpekat litteraturens harmoniskapande förmåga. Litteraturforskaren Harold Bloom skriver i Hur du ska läsa, och varför att han läser eftersom det är, åtminstone som jag har upplevt det, det mest helande av alla nöjen (Bloom 1999, s. 15). Tanken på att det skulle finnas en läkande aspekt på litteratur återfinns långt tidigare. Redan Aristoteles beskrev i sitt verk Om diktkonsten litteraturens förmåga att förnya och läka den mänskliga själen. Genom identifikation med den själsliga process som ett dramas huvudperson genomgår, menade den grekiska filosofen att åskådaren har möjlighet att nå egen själslig utveckling (Aristoteles 1994, s. 25 ff). Att ägna min magisteruppsats åt ämnesområdet framstod som ett meningsfullt sätt att nå djupare kunskaper. Sättet att betrakta den fiktiva texten som en väg till psykiskt välmående utgör grunden i det fenomen som denna undersökning behandlar, nämligen biblioterapi. Det övergripande syftet med uppsatsen är att med utgångspunkt i tidigare studier definiera, komplettera samt utveckla bilden av den biblioterapeutiska idén, med verksamheten i Finland som exempel. I likhet med en tidigare studie kommer jag även att diskutera i vilken utsträckning den studerade företeelsen är applicerbar på svenska förhållanden. 3

Disposition Uppsatsens disposition är upplagd på följande sätt: Det inledande kapitlet Bakgrund ger läsaren en introducerande definition av begreppet biblioterapi samt något om möjliga, till övervägande del psykologiskt orienterade, teoretiska perspektiv. Biblioterapi sätts även in sitt historiska sammanhang, och dess plats i Sverige och utomlands behandlas. Under rubriken Tidigare forskning presenterar jag centrala texter som främst bygger på empiriska studier av biblioterapeutisk verksamhet i olika sammanhang, exempelvis på bibliotek. I kapitlet återfinns även texter av mer teoretisk art. För överskådlighetens skull har jag här valt att dela upp avsnittet i svenskt respektive utländskt material. Med utgångspunkt i de studier som lyfts fram, definierar jag i kapitlet Frågeställningar och teoretiska perspektiv undersökningens frågeställningar samt avgränsningar. Frågeställningarna fokuserar på den finska biblioterapins beståndsdelar, personerna som ingår i den biblioterapeutiska situationen, samt biblioterapins plats i den finska kontexten. Jag redogör även för två teoretiska perspektiv, vilka har varit centrala för studien. Det ena bygger på tanken om biblioterapi som interaktiv process, det andra fokuserar på förhållandet mellan text och läsare med utgångspunkt i så kallad läsarresponsteori. I kapitlet Metod och källmaterial beskriver jag undersökningens metod, den kvalitativa fallstudien, samt motiverar mitt val. Jag beskriver även hur urvalet av informanter gått till, hur undersökning genomförts, samt de problem som uppstått. Under rubriken Undersökning följer redovisningen av informanternas svar, och inledningsvis ges en kort historisk bakgrund till biblioterapins framväxt i Finland. Avsnittets fortsättning är uppdelat i tre huvuddelar med utgångspunkt i mina frågeställningar, och varje huvuddel är indelad i mindre rubriker. De tre huvuddelarna följs även av korta sammanfattningar. I Diskussion och analys knyts resultatredovisningen samman med studiens frågeställningar, de två centrala teoretiska perspektiven, tidigare forskning samt relevanta delar av kapitlet Bakgrund. Jag för även en hypotetisk diskussion om kopplingen mellan biblioterapi och folkbibliotek. Mina huvudsakliga slutsatser sammanfattas och avslutningsvis ger jag förslag på vidare forskning inom ämnet. Slutligen följer en Käll- och litteraturförteckning, samt två bilagor. Efter denna översiktliga genomgång av uppsatsens komposition, är det nu dags att gå vidare till den grundläggande definitionen av det begrepp som står i fokus för uppsatsen. 4

Bakgrund Definition De stora svårigheter som förknippas med att enkelt och entydigt försöka definiera biblioterapi är något tidigare uppsatsförfattare lyft fram som utmärkande för området (Carlsson & Östlundh 2001; Heinö 2004). Följande avsnitt är ändå tänkt att ge läsaren en ungefärlig och inledande uppfattning om begreppets innebörd, vilken förhoppningsvis kan tjäna som en god start i arbetet med att lära känna fältet. Termen biblioterapi har utvecklats från idén om litteraturens terapeutiska egenskaper, och begreppet härrör ursprungligen från de grekiska orden biblon (bok) och oepatteid (helande) (Rubin 1978, s. 11). En central del av definitionen utgår därför om hur skönlitterär text kan användas för att behandla och bota främst psykiska problem (Nordin 1995, s. 4). Metoden har framförallt utvecklats i USA och det är också här som begreppet skapades år 1916 (Ihanus 2004, s. 16). Begreppet innefattar dock mer än läsning av färdiga texter, dvs. så kallad receptiv biblioterapi. Den biblioterapeutiska verksamheten kan också vara aktiv till sin natur, dvs. fokusera på användandet av det egna skrivandet (Lindholm 1975, s. 14). Att läsa samt att skriva framstår med andra som metodens stomme. Dessutom betraktas samtalet kring det lästa eller skrivna i många fall som centralt, något den fortsatta framställningen kommer att visa. Bibliotekarien Leena Sippola sammanfattar biblioterapins grund på följande kärnfulla sätt: Bibliotherapy is activation, rehabilitation, or even curing through literature with the aid of creative writing and reading (Sippola 1984, s. 11). Som vi senare ska se definieras litteratur, eller det biblioterapeutiska materialet, brett och omfattar i vissa fall allt från skönlitteratur till andra typer av texter och uttrycksformer, exempelvis måleri och musik. Biblioterapi ses alltså delvis som en verksamhet där det konstnärliga skapandet innehar en betydelsefull plats (Nordin 1995; Seppälä 2004). 5

Som uppsatsförfattare har jag flera gånger tvingats konstatera att biblioterapi, inte minst med avseende på metodval och komposition, utgör en heterogen verksamhet. Exempelvis varierar den praktiska verksamhetens utformning till stor del på gruppens/deltagarens mål och karaktär, samt biblioterapeutens syfte (Hynes 1975 s. 145). Målsättningen kan vara av mer generell sort, exempelvis öka intresset för rekreationsläsning, stimulera till socialt umgänge etc. Biblioterapins uppgift kan också vara mer specifikt formulerad, och tydligt inriktas mot ökad självkännedom och beteendeförändring (Lombard 1975, s. 151). En betydelsefull form av tillämpning utgörs dock av poesiterapin. Formen bygger på poesins bruk av symboler till vilka en rad laddade och terapeutiskt meningsfulla associationer kan kopplas. Symbolspråket efterliknar våra drömmars språk, och kan därför skapa broar mellan medvetet och omedvetet (Pietropinto 1977, s. 214). Central är också diktens rytm, vilken appellerar till livets universella rytm såsom den återfinns i hjärtats slag, andetagens regelbundenhet, naturens skiftningar, dansens rörelser etc. (Sippola 1984, s. 11). Även om biblioterapi i huvudsak bygger på skriven text, inkluderas även verbalt kommunicerad text. Franklin M. Berry beskriver det som att deltagarna har olika relation till språket, och hans modell sammanfattar den biblioterapeutiska situationens grundläggande komponenter. Tabell 1. Franklin M. Berrys modell över biblioterapins grundsituationer. Skriven litteratur Talad litteratur Receptiv relation till språket Traditionell biblioterapi, dvs. deltagaren läser en text eller får den uppläst för sig. Någon form av muntligt litteratur används, t.ex. folksagor, fabler. Expressiv relation till språket Kreativt skrivande som terapi, dvs. deltagaren skapar egna litterära produkter, ex. dikter, noveller, utkast till romaner eller biografier Deltagaren producerar muntliga verk, t.ex. improviserar fram dikter eller berättelser. Källa: Berry 1978, s. 188 f. 6

Det biblioterapeutiska begreppet innefattar emellertid även bruket av andra typer av framställningar än skönlitterära. Termen syftar också på användandet av material som är skrivet i form av en självhjälpsmanual, framtaget i syfte att vägleda en klient genom en psykoterapi. Termen psykoterapi utgör samlingsbenämning på en rad psykologiska metoder för behandling av psykiska problem. Specialist i psykoterapi, legitimerad psykoterapeut, blir den som genomgått akademisk påbyggnadsutbildning inom någon inriktning. I Sverige är psykoterapeut en skyddad titel och sedan 1985 utfärdar Socialstyrelsen en speciell legitimation. En bred majoritet av alla psykoterapeuter är i grunden psykologutbildade, medan socionom, läkare och präst är exempel på andra vanliga utbildningar (www.ne.se, 2007-03-12). Framförallt används självhjälpsmanualer som ett terapeutiskt verktyg inom kognitiv-beteendeterapi, KBT, och då som ett komplement till den terapeutledda behandlingen. KBT kan närmast beskrivas som en integrativ psykoterapi vilken utgår från idén om att olika svårigheter i livet i stor utsträckning har sitt ursprung i (eller vidmakthålls och förvärras av) kognitiva och beteendemässiga processer (www.samradsforum.se, 2007-03-12). Efter denna introducerande beskrivning av termen biblioterapi är det nu dags att titta närmare på möjliga teoretiska ansatser. Teoretisk grund Den teoretiska grunden för biblioterapi framstår som mångfacetterad och brokig, och i nuläget råder det brist på en systematisk bas för strukturering av området. Arbetet med att klargöra den teoretiska grunden utgör emellertid en allt viktigare uppgift då den växande forskningen behöver en stabil teoretisk bas att utgå från (Ihanus 2004, s. 22 f). Även Carlsson och Östlundh lyfter fram det faktum att många influenser nämns i litteraturen och tvetydighet tillsammans med snårighet gör det i detta sammanhang svårt att tala om några rena teoretiska grunder (Carlsson & Östlundh 2001, s. 28). Det finns dock många psykologiskt orienterade perspektiv, och följande genomgång syftar till att översiktligt beskriva några av de mest betydelsefulla. En djupare beskrivning av, och jämförelse mellan, olika skolor ligger dock bortom vad mina kunskaper som bibliotekarie ger mig möjlighet att göra. Två fruktbara influenser som är värda att nämnas utgörs av kognitivbeteendeintriktad psykologi (se definition ovan) samt humanistisk psykologi (Intervju med informant Marcus, 2007-01-31). Inom den humanistiska psykologin ses människans upplevelse som central, dvs. hennes subjektiva värld av tankar, känslor, längtan och behov av livsmening. Vidare betonas 7

självreflexion, självförverkligande, kreativitet och utveckling, men i fokus står också betydelsen av värden och ideal, existentiella frågor samt begreppet livskvalitet (www.ne.se, 2007-03-12). Av större betydelse är dock det psykodynamiska synsättet, vilket kan beskrivas som en mindre ortodox utveckling av freudiansk psykoanalys (Intervju med informant Marcus, 2007-01-31). Den psykodynamiska skolan lyfter fram det psykiska kraftspel som äger rum mellan och inom människor. Centrala delar utgörs av det omedvetna innehållet i beteendet och tänkandet, vilken betydelse de tidiga erfarenheterna har för människans nuvarande upplevelsevärld samt interpersonella och intrapsykiska konflikter i anpassningen till omvärlden (www.ne.se, 2007-03-12). Vid en genomgång av tidigare studier återkommer slutsatsen om en nära relation mellan biblioterapi och den freudianska psykoanalysen (Carlsson & Östlundh 2001, s. 28; Felth & Stalinger 1974, s. 4 ff; Heinö 2004a, s. 7). Psykoanalysen erbjuder inte minst idéer som belyser förhållandet mellan psykologi och estetisk upplevelse. Vid förståelsen av läsprocessen är utgångspunkten vanligen de tre begreppen identifikation, katarsis samt insikt, vilka återfinns inom psykoanalysen. Leena Sippola menar att också begreppen introjektion och projektion spelar en betydelsefull roll: Vid identifikation, introjektion och projektion lever sig läsaren intensivt in i texten som kan få honom att exempelvis gråta eller skratta högt åt personer och händelser som skildras. Han så att säga lånar tankar och känslor från personerna i boken och överför i gengäld någonting av sig själv till texten (Sippola 2004, s. 53). När läsaren finner identifikationsobjekt i fiktiva/verkliga karaktärer eller situationer, skapas utrymme att på ett tryggt sätt närma sig komplicerade känslor via objektet. Detta i sin tur underlättar utforskandet av den egna psykologin och därmed den terapeutiska processen (Shrodes 1978, s. 100). Läsupplevelsen kan fördjupas av identifikationens möjlighet att skänka läsaren katarsis, eller känslomässig rening och befrielse. Den psykologiska förklaringen av begreppet bygger på idén om textens förmåga att medvetandegöra förmedvetna och/eller bortträngda känslor. Denna process kan ha en ångestlindrande effekt på läsaren (Sippola 2004, s. 54). Enligt Shrodes utgör katarsis en betydelsefull komponent i det hon kallar för den estetiska upplevelsen av ett verk. Katarsis kan i bästa fall leda till nya insikter och en fördjupad förståelse av den känslomässiga reaktionen, och utifrån dessa nya kunskaper kan a reeducation of one s emotions inledas (Shrodes 1978, s. 107 ff). 8

En viktig teoretisk utgångspunkt, vilken återfinns inom den psykoanalytiska ramen, är också synen på ordet som bärare av symbolvärde (Pietropinto 1977, s. 215). Genom att förstå och tolka ordens symboliska betydelse får vi kunskap om för individen starkt känsloladdade och omedvetna upplevelser som det är viktigt att identifiera bland annat i litteraturterapi (Seppälä 2004, s. 43). Tanken om att individens perception av och sätt att tillgodogöra sig orden spelar en avgörande roll för hur mening skapas och reaktion uppstår, är viktig. Denna tanke återfinns också inom den så kallade holistiska skolan, vilken utgör ytterligare ett möjligt teoretiskt perspektiv på biblioterapi (Felth & Stalinger 1974, s. 6 f). Inom den holistiska skolan pekar man på betydelsen av att studera människans hela beteendemönster och dynamiken mellan dess olika delar. En viktig inriktning inom den holistiska skolan är den så kallade gestaltpsykologin. Denna definieras av tron på att upplevelser och handlingar har karaktär av organiserade helheter, gestalter, och därför inte kan förklaras som en summa av oberoende delar (element) (www.ne.se, 2007-03-12). Att inkludera ordet, eller i vidare mening språket, i den terapeutiska processen framstår med andra ord som centralt. Genom språket kommunicerar människan sin inre upplevelse till omvärlden, såväl medvetet som omedvetet, och att förstå de språkliga uttryckens dynamik är en viktig väg till djupare kunskap om individens psykologi. Lyrikens unika förmåga att spegla och klarlägga språkets struktur gör denna uttrycksform särskilt användbar i biblioterapeutiska sammanhang (Ihanus 2004, s. 27 f). Efter denna översiktliga genomgång av möjliga teoretiska ansatser passar det här att lyfta fram en mer grundläggande faktor i biblioterapeutiska sammanhang, nämligen kreativiteten. Kreativitetens betydelse Utmärkande för biblioterapi är också idén om det konstnärliga skapandets harmoniskapande effekt, och arbetssättet räknas av många som en kreativ, eller konstnärlig, terapiform (Lindholm 1975; Nordin 1995; Seppälä 2004). Gemensamt för alla former av konstnärliga terapier är föreställningen om kreativiteten som möjlig väg till bättre hälsa: Den grundläggande tanken är att människan i det hängivna, lekfulla skapandet ger uttryck för sig själv, lär känna sig själv och kan ge sig själv själslig påfyllning. Skapandet blir en källa ur vilken vi kan hämta kraft och energi. Genom att skapa växer hoppet om och tilliten till det friska inom oss (Konstnärliga terapier 1999, s. 7). 9

Allmänt sett går det även att se nära band mellan konstnärligt skapande och psykoanalytiska idéer om hur psykiska processer samspelar. Kreativiteten blir här ett sätt för människan att reglera balansen mellan driftlivet, primärprocessen, och logiken, eller det sunda förnuftet, sekundärprocessen (Seppälä 2004, s. 40). Vanliga former av kreativ terapi är musik-, bild-, och dansterapi, och den gemensamma nämnaren utgörs av konstutövning som verktyg för att uppnå de terapeutiska målen. Inom biblioterapin ersätts musiken, bilden eller dansen med i första hand text. Som ett bra exempel på hur en skönlitterär författares verk kan användas i psykoterapeutiskt syfte kan Selma Lagerlöfs böcker lyftas fram. Dessa är användbara då Lagerlöf i sina verk gestaltat de flesta mänskliga problem på ett lättfattligt bildspråk, som kan översättas till psykologisk terminologi (Nordin 1995, s.4). Men också genom att skapa egen text och genom denna ge uttryck för känslor och tankar, ges ytterligare möjlighet för klienten att förstå sitt eget och andras liv och därmed nå en större mognad. Skrivandet handlar även om att reflektera över och utforska andras tankar och känslor, och är därför both solitary and social, going through explicit and implicit knowledge (Ihanus 2005, s. 72). Det är emellertid möjligt att betrakta även läsning som en kreativ aktivitet. Den kreative läsaren gör en kritisk utvärdering av det han läser, diskuterar det, finner olika infallsvinklar, utvecklar nya associationer, även nya helheter utifrån det lästa. När en text läses på ett kreativt sätt möjliggörs en intellektuellt och känslomässigt omvälvande upplevelse, vilken även kan ha gynnsamma effekter på den psykiska hälsan (Sippola 2004, s. 53). Efter att ha behandlat och presenterat kreativitetens betydelse för biblioterapi, kan det nu vara på sin plats att lyfta fram sagan som ett betydande exempel i verksamheten. Sagan som exempel När det gäller biblioterapeutisk verksamhet i allmänhet, och med barn i synnerhet, återfinns i bruket av folksagor ett talande exempel på hur litterärt material kan användas i helande och utvecklande syfte. Jag känner mig därför lockad att särskilt lyfta fram detta arbetssätt. Folksagorna har som få andra berättelser förmågan att spegla och möta barnet i dess bild och upplevelse av sin omvärld. Barnet kan genom identifikation med sagans utsatta karaktärer få vägledning i hur man handskas med svåra situationer, samt finna en känslomässig motsvarighet till den egna situationen. Men eftersom det emotionella mötet sker på ett metaforiskt plan, kan barnet på ett tryggt sätt välja 10

hur mycket det är beredd att ta till sig (Lundgren & Borgström Norrby 1988, s. 14). Psykiatrikern Bruno Bettelheim menar dessutom att de gamla sagorna, framförallt bröderna Grimms samt H. C. Andersens, skildrar livets yttersta villkor på ett för barnet begripligt sätt: Det är typiskt för sagan att den lägger fram ett existentiellt trångmål kort och koncist. Det gör att barnet kan ta itu med det i dess väsentliga form, medan en mera invecklad röd tråd skulle skapa förvirring. I folksagan förenklas alla situationer (Bettelheim 1987, s. 15). Bettelheim menar också att sagans styrka beror på dess förmåga att erbjuda barnet en polarisering mellan gott och ont som motsvarar barnets egets sätt att tänka. Detta hjälper barnet att även på ett omedvetet plan bearbeta konflikter som har med godhet och ondska att göra, vilket i sin tur har betydelse för barnet psykiska utveckling och hälsa. Sagorna gestaltar ofta dessa konflikter på ett symboliskt plan, vilket gör de lätta att ta till sig (Sippola 2004, s. 58). Det är samtidigt viktigt att sagan slutar med det godas seger över det onda. Litteraturterapeuten Pirjo Kinnunen menar att sagans positiva upplösning kan ha förmågan att inge bland annat psykiskt sjuka barn hopp om framtiden och ett ökat självförtroende. Att med sagans hjälp stimulera barns fantasi utgör också ett centralt syfte (Kivi 2003, s. 20). Efter detta nedslag i sagans värld är det dags att närmare fokusera på en annan viktig del av den bakgrundsbild som kan vara läsaren till gagn i den fortsatta genomgången, nämligen biblioterapins förflutna. Historiska hållpunkter Biblioterapins historia är nära förknippad med användningen av böcker i behandlingen av psykiskt sjuka, som en del av mentalsjukhusens verksamhet (Rubin 1978, s. 13). Tanken om bokens botande förmåga är emellertid äldre än vad man kanske kan tro, och en kort historisk tillbakablick kan därför vara på sin plats. Den tidigaste kända kopplingen mellan böcker och mental hälsa återfinns i det antika Grekland, där man betraktade sina bibliotek som lagerlokaler för själslig medicin (Wenger 1980, s. 134). Det finns även exempel på hur man inom den traditionella hinduiska läkekonsten använde sagoläsning som behandling av psykiskt sjuka (Giselsson 1997, s. 14). Också romarna ansåg att läsning av högtidliga tal (orations) kunde läsas av patienter för att förbättra den psykiska hälsan, och på Al-Mansursjukhuset i Kairo utgjorde år 1272 11

högläsning ur Koranen en del av den medicinska behandlingen. Verksamheten på det egyptiska sjukhuset utgör det första ordentligt dokumenterade exemplet, men skulle följas av flera där framförallt religiösa motiv låg till grund för införlivandet av bibliotek på mentalsjukhus och fängelser fram till mitten av 1800-talet (Rubin 1978, s. 13 f). Under 1700-talet gjordes försök att förbättra och humanisera behandlingen av de psykiskt sjuka, varav rekreationsläsning utgjorde en metod. Metoden spreds till USA i början av 1800-talet och under dess första decennium blev Benjamin Rush, den amerikanska psykiatrins fader, den första amerikan att rekommendera läsning för de såväl kroppsligt som psykiskt sjuka (Ihanus 2004, s. 15 f). 1846 skrevs den första artikeln om biblioterapi av den amerikanske läkaren John Minson Galt II, och 1856 skrev samma läkare den banbrytande essän On Reading, Recreation, and Amusements for the Insane. Även om många influerades av Galt och började använda litteratur i läkande syfte, lanserades inte termen biblioterapi förrän i en artikel av Crothers från 1916 (Monroe & Rubin 1975, s. 158). Första världskriget innebar ett starkt lyft för utvecklingen av det biblioterapeutiska arbetet. I samband med att bibliotek grundades på de många militärsjukhusen, satsades också stort på biblioterapi för krigsveteraner. Framförallt den så kallade Veterans Administration (VA) spelade från och med denna period en central roll för biblioterapins fortsatta framväxt (Rubin 1978, s. 13 f). Den sjukhusorienterade delen av American Library Association (ALA) bildar år 1939 en kommitté för biblioterapi. Därmed får biblioterapi en form av officiell status inom bibliotekariekåren. Det är också under 1930-talet som biblioterapi på allvar börjar tillämpas som behandlingsform i USA (Ihanus 2004, s. 17). 1950 publiceras den första doktorsavhandlingen om biblioterapi, Bibliotherapy: A Theoretical and Clinical-Experimental Study. Författare var Caroline Shrodes och studien är den första kliniskt-experimentella i sitt slag. En stor del av efterföljande biblioterapi har sina rötter i Shrodes undersökning (Monroe & Rubin 1975, s. 158). 1969 grundades The Association for Poetry Therapy (APT) i New York. Drygt ett decennium senare, 1981, bildas Europas första sammanslutning för biblioterapi, Föreningen för biblioterapi i Finland (Ihanus 2004, s. 20). Efter denna internationell präglade översikt kan det vara på sin plats att vända blicken mot biblioterapins plats inom vårt eget lands gränser. 12

Biblioterapi i Sverige Avsikten med denna studie var i ett ursprungligt skede att undersöka biblioterapi i Sverige, men mina efterforskningar gav ett alltför magert resultat för att en sådan undersökning skulle låta sig göras. De förfrågningar jag gjorde på en rad bibliotek genom direkta mejl till landets stora folk- och sjukhusbibliotek samt genom samtal med bibliotekarier i Stockholm och Uppsala, medförde dessvärre inga uppslag. Biblioterapeutisk verksamhet i anslutning till svenska bibliotek framstår därmed, enligt min mening, som marginellt förekommande. Termen är överhuvudtaget sällsynt i svenska sammanhang, och man finner den varken i Svenska Akademiens ordlista (2007) eller Nationalencyklopedin (www.ne.se, 2007-01-19). Medvetenhet om, och intresse för, läsningens terapeutiska och läkande funktion ses dock på flera håll (Bärtås 2007; Giselsson 1997; Nordin 1995; Stolt 2004). I Svenska ämnesord (www.kb.se, 2006-12-10) återfinns begreppet, här med SAB-koden Vlbdb för biblioterapi vilket sorterar under Psykiatri (Vl). Här klassificeras alltså biblioterapi som en del av en medicinsk kontext. I magisteruppsatsen Proust som Prozac En studie av biblioterapi och läsningens läkande och utvecklande kraft är en av slutsatserna att biblioterapi finns och att den puttrar lite varstans i vårt avlånga land (Carlsson & Östlundh 2001, s. 3). I nämnda skrift utgörs dock informanterna av psykoterapeuter som använder litteratur i behandlande syfte, samt bibliotekarier som i början av 1990-talet deltog i projektet Skapande läsning vid Göteborgs stadsbibliotek. Detta projekt avstannade dock i och med att finansieringen sinade och enligt författarna återupptogs det aldrig (Carlsson & Östlundh 2001, s. 59). Det är emellertid troligt att litteratur fortfarande används som en del av den behandling psykologer och legitimerade psykoterapeuter ger (Nordin 1995). Det finns även exempel på hur sjuksköterskor inom primärvården införlivar diktläsning i sin omvårdnadsmetod (Bärtås 2007). Med detta sagt om situationen i Sverige, kan det nu vara intressant att lyfta fram ett antal fall av praktisk verksamhet ute i världen. Globala utblickar Olika former av biblioterapi/litteraturterapi har använts i en rad länder, och det finns rapporter om verksamhet i, utöver Finland och USA, även Tyskland, Frankrike och Polen (Ihanus 2004, s. 19). Det är också möjligt att se seriösa försök att införliva biblioterapeutiska metoder som en del av folkbibliotekets verksamhet. Här nedan följer några goda exempel. 13

År 2001-02 samt 2004 genomfördes två stora biblioterapeutiska projekt i grannstäderna Calderdale samt Kirklees i västra Yorkshire, England. Projekten gick under namnet Reading And You Scheme (RAYS) och arrangerades i samarbete med den lokala sjukvården och med folkbiblioteken i respektive stad som bas. Syftet var dels att erbjuda litteratur som alternativ till medicinsk behandling, dels att förbättra medvetenheten om bibliotekets resurser för grupper som på eget initiativ inte tog sig till biblioteket. Tre biblioterapeuter anställdes och deltagarna utgjordes av vanliga människor som av någon anledning blivit tillfälligt deprimerade, ångestfyllda eller socialt isolerade (Heinö 2004a, s. 20; Heinö 2004b, s. 16). Magisterstudenten Agneta Heinö vid BHS genomförde som uppsatsprojekt en fallstudie av projektet i Kirklees, och en närmare beskrivning av hennes studie följer i forskningsöversikten. I San Rafael, Kalifornien, genomfördes 1981 ett stort biblioterapeutiskt projekt på folkbibliotek. Projektet kallades Readers discussion groups och riktade sig till äldre personer. Målsättningen var att lyfta fram och erbjuda bibliotekets bestånd, att motverka ensamhet och isolering, att stimulera och väcka minnen, känslor, tankar etc. genom läsning, samt att öka självkänslan hos deltagarna. Gruppledarna i detta projekt var bibliotekarier, vilka hade till uppgift att introducera läsmaterial samt hjälpa deltagarna att relatera till det lästa (Allen & O Dell 1981, s. 5 f). Ytterligare exempel på hur folkbibliotek tagit till sig den biblioterapeutiska idén återfinns i Ryssland. Enligt Erik Adrian har ryska psykologer under 80- och 90-talet intresserat sig för biblioterapi som behandlingsform på mentalsjukhus och vårdinrättningar. Intresset för biblioterapi har spridit sig till folkbiblioteken, och exempelvis startade 1997 ett projekt med 32 deltagare mellan 14 och 65 år i staden Solikamsk i östra delen av landet. Bakgrunden var delvis personalens upplevelse av att många besökare utöver boklån också sökte råd och konsultation genom samtal med bibliotekarierna. En bibliotekarie med medicinsk bakgrund initierade projektet, vilket ägde rum på en av stadens filialer (Adrian 1999, s. 33 ff). I Ungern införlivades under 1970-talet kurser i biblioterapi i bibliotekarieutbildningen. 1996 började man ge särskilda kurser i biblioterapi vid universitetet Pázmány Péter Katolikus Egyetem i staden Piliscsaba (www.btk.ppke.hu, 2007-03-20). År 2000 utexaminerades de första 30 biblioterapeuterna från landets första riktiga utbildning i biblioterapi vid ovan nämnda universitet, och januari 2007 påbörjades ännu en 2-årig deltidskurs. Ämnen som studeras är förutom psykologi bland annat estetik och 14

litteraturhistoria, och behöriga till utbildningen är psykologer, bibliotekarier, socionomer, läkare, m.fl.(www.ph.hu/ph/mf/21.1/51.html, 2007-03-20). Även i grannlandet Finland återfinns initiativ till biblioterapeutisk verksamhet på folkbibliotek. Bibliotekarien och biblioterapeuten Riitta Papunen skriver om möjligheten att bedriva litteraturterapeutiskt orienterade grupper, så kallade vändpunkter. Med vändpunkt menas ett skede i livet då människan står inför, eller genomgår, en stor och omvälvande förändring eller kris (Papunen 2004, s.81). Det handlar dock inte om avancerad psykoterapi, utan verksamheten beskrivs som: en levande interaktiv situation där texterna (i ordets vida bemärkelse), gruppmedlemmarna och gruppledare är parter och där gruppdeltagarna kan finna lösningar på konkreta kunskapsrelaterade problem och även finna en väg till läkning, fördjupad självkännedom och större valmöjligheter (Papunen 2004, s. 89). Dessa grupper fokuserar till en början på undervisning i tekniker för sökning efter information inom de områden som gruppmedlemmarna efterfrågar. Enligt min mening går arbetssättet därmed att betrakta som en del av bibliotekets referensarbete, dock med ett annorlunda fokus. Tillsammans med bibliotekarien utses vissa centrala teman som gruppen arbetar vidare med, exempelvis sjukdom, arbetslöshet eller skilsmässa. Bibliotekarien kan sedan välja ut relevant fiktivt material som sedan ligger till grund för vidare diskussion (Papunen 2004, s. 93). Papunen använder Hynes och Hynes-Berry s modell av biblioterapi som interaktiv process som utgångspunkt. Denna modell beskrivs närmare i kapitlet om de teoretiska perspektiven. I Finland finns även sedan 1981 ett aktivt arbetande sällskap, Föreningen för biblioterapi i Finland. Föreningen var den första i sitt slag i Europa och dess syfte är: att främja och sprida kunskap om litteraturterapeutiskt arbete; att vara med och sköta publikationsverksamheten i branschen; att anordna utbildning samt; att underlätta kommunikation och samarbete mellan personer som är intresserade av litteraturterapi/biblioterapi. Föreningens medlemmar utgörs av vårdpersonal, lärare, bibliotekarier och ledare för skrivarkurser (Ihanus 2004, s. 20). År 2004 gav föreningen med ekonomiskt stöd från Svenska kulturfonden ut antologin Att tiga eller att tala Litteraturterapi ett sätt att växa. Utöver denna skrift har föreningen givit ut ytterligare fem antologier med texter författade av medlemmar, dock finns dessa endast att tillgå på finska (Ihanus 2004, s. 20). Skrifterna finns listade på föreningens hemsida (www.kirjallisuusterapia.net, 2007-01-25). 15

Sällskapet har även en tidning vilken utkommer två gånger per år, samt bedriver informationsarbete och kursverksamhet. I samarbete med Helsingfors universitet ger föreningen under 2007 en ettårig deltidsutbildning i Lahti i södra delen av landet. Kursen har 26 deltagare vilka arbetar som psykologer, terapeuter, lärare samt bibliotekspersonal (Intervju med informant Anna, 2007-01-30). Efter denna genomgång av biblioterapeutisk aktivitet på olika håll i världen har nu turen kommit till en presentation av den forskning som bedrivits inom området. 16

Tidigare forskning Internationella studier De texter och studier som producerats inom ämnet, har upphovsmän från skilda discipliner. En möjlig uppdelning är den mellan pedagoger, bibliotekarier, m.fl. samt psykologer och psykiatriker. Förstnämnd grupp intresserar sig främst för den effekt som läsning i vissa fall kan ha, medan sistnämnda fokuserar på psykoterapeutiska aspekter (Wenger 1980, s. 135). En stor del forskningen är av nordamerikanskt ursprung, varför en litteraturgenomgång är starkt kopplad till området. Den första doktorsavhandlingen i ämnet, Bibliotherapy: A Theoretical and Clinical-Experimental Study, kom 1950 och författades av Caroline Shrodes som då var verksam vid San Fransisco State University. I denna avhandling lyfter Shrodes fram likheterna mellan den estetiska upplevelse som läsning kan ge upphov till, och de fem psykoanalytiska faserna identifikation, överföring, katarsis, insikt samt relationen mellan självet och andra (Shrodes 1978a, s. 77 ff) Undersökningen utgör grunden för en stor del av den teori som senare kom att arbetas fram om biblioterapeutiskt arbete (Rubin 1978, s. 15). Jag har dock inte haft tillgång till Shrodes avhandling i sin helhet. De refererade delarna tillhör visserligen den ursprungliga texten men utgör ett urval hämtade ur Bibliotherapy sourcebook, vilken presenteras nedan. En vanligt förekommande uppfattning bland både teoretiker och praktiker inom fältet, är att optimal effekt uppnås när relationen mellan deltagare, litteratur och ledare fungerar framgångsrikt (Rossiter & Brown 1988). I sin forskning om terapeutiskt läsande menar dock Laura J. Cohen att diskussion om verket inte alltid är nödvändig. Hennes resultat från en fenomenologisk studie med åtta deltagare vilka intervjuats två gånger, indikerar att det terapeutiska läsandet ofta var djupt personligt till sin karaktär, och att det därför var svårt att diskutera med någon annan. Cohen menar att en central aspekt av läsandet utgjordes av det hon benämner recognition of self, alltså ett igenkännande och erkännande av sig själv. Begreppet ligger mycket nära det Shrodes och psykoanalysen kallar identifikation (Cohen 1994a; 1994b). 17

Andra studier verkar dock bygga på tanken om interaktionens betydelse. Margaret E. Monroe och Rhea J. Rubin refererar i sin artikel Bibliotherapy : Trends in the United States till Harris McClaskey s doktorsavhandling Bibliotherapy with Emotionally Disturbed Patients : An Experimental Study från 1970. Resultatet av McClaskeys s studie visar på samband mellan beteendeförändring, dock inte attitydförändring, och bruket av didaktisk och fiktiv litteratur för läsning och diskussion, hos kroniskt sjuka psykiatriska patienter. I artikeln refereras även till Lesta N. Burts avhandling Bibliotherapy : Effect of Group reading and Discussion on Attitudes of Adult inmates in Two Correctional Institutions från 1972 Denna visar att de undersökta internerna exempelvis uppvisat stora förändringar i attityden gentemot missbruk och rån, efter tre månaders gruppvis läsning och diskussion av litteratur, såväl fiktiv som icke-fiktiv. Behovet av mer forskning är dock stort för en fördjupad förståelse av dessa resultat, samt om metodens användningsområden generellt (Monroe & Rubin 1975, s. 160). Betydelsefull för utvecklingen av poesiterapin är den amerikanske psykiatern Jack J. Leedys arbeten. Bland annat har Leedy, som också är en av upphovsmännen bakom amerikanska Association for Poetry Therapy, i sitt verk Poetry as healer: mending the troubled mind (1985) sammanställt en rad texter inom området. Andra betydelsefulla namn i sammanhanget är Arthur Lerner, Nicholas Mazza, Gilbert Schloss samt Morris Morrison (Ihanus 2004, s. 19). Bland de bibliotekarier som utmärkt sig hör amerikanskan Rhea Joyce Rubin. I sitt verk Using bibliotherapy : A Guide to Theory and Practice (1978) gör hon en systematisk genomgång av olika perspektiv på biblioterapins beståndsdelar, dess mål och dynamik, samt praktiserande. Rubin lyfter också frågan om vem som kan utöva biblioterapi, samt under vilka former som verksamhet kan bedrivas. Rubin refererar bland annat till Margaret Monroe, professor i biblioteksvetenskap, och menar att biblioterapi på bibliotek kan ses som en sorts långsiktig låntagarservice och därmed också utgöra en del av referensarbetet (Rubin 1978, s. 18). I Bibliotherapy sourcebook har Rubin under samma år sammanställt artiklar inom området vilka behandlar olika aspekter av biblioterapin. Den inledande delen innehåller texter som diskuterar biblioterapins teoretiska grund, till stor med avstamp i två kapitel ur ovan nämnda avhandling av Caroline Shrodes, samt dess psykoterapeutiska användbarhet. Den andra delen fokuserar på biblioterapins relation till angränsande discipliner och möjliga användningsområden. Tredje delen syftar till att knyta samman biblioteksvetenskapen med biblioterapi, och fokus ligger här på sjukhusbibliotekets verksamhet (Bibliotherapy sourcebook 1978). 18

År 1986 publicerade Arleen McCarty Hynes och Mary Hynes-Berrys sin bok Biblio-poetry Therapy : The Interactive Process. A Handbook. Detta verk riktar sig till såväl lekmän som professionella som är intresserade av att använda litteratur och läsning som ett terapeutiskt redskap. Boken inleds med en grundläggande och utförlig del där definitioner av och mål med biblioterapin, samt själva den biblioterapeutiska processen presenteras och diskuteras. I tur och ordning går sedan författarna igenom villkoren för biblioterapins material, biblioterapeutens kvalifikationer samt deltagarens roll (Hynes & Hynes-Berry 1986). Detta verk är av central betydelse för min undersökning, då det förhållningssätt till biblioterapi som här presenteras, biblioterapi som interaktiv process, kommer att utgöra ett av mina teoretiska perspektiv. Ansatsen presenteras närmare i kapitlet Två perspektiv på biblioterapi I ett av få brittiska verk i ämnet som jag funnit, Reading Therapy, har sjukhusbibliotekarierna Jean M. Clarke och Eileen Bostle samanställt ett antal artiklar som på ett eller annat sätt behandlar användningen av litteratur i terapeutiska sammanhang. Inledningsvis ges en överblick av lästerapins utveckling i Storbritannien, och detta följs av texter om hur lästerapi kan tillämpas inom olika yrkeskategorier (ex. socialarbetare, arbetsterapeuter) på olika typer av patientgrupper (ex. barn, äldre psykiatriska patienter). Begreppet reading therapy introduceras och författarna förklarar hur detta kan ses som en motsvarighet till det i USA skapade begreppet bibliotherapy (Reading Therapy 1988). Antologin Att tiga eller att tala. Litteraturterapi ett sätt att växa, utgiven av Föreningen för biblioterapi i Finland, behandlar olika aspekter av litteraturterapins teoretiska grund, historia samt tillämpning. Termen litteraturterapi utgör i detta verk en synonym till termen biblioterapi. Vissa kapitel behandlar även det egna skrivandets terapeutiska komponenter, något man innefattar i begreppet litteraturterapi (Att tiga eller tala. Litteraturterapi ett sätt att växa 2004). Efter denna presentation av utländska texter har nu turen kommit till den svenska produktionen. Svenska studier Bibliotekarien Lena Savoca påpekar i sin artikel Biblioterapi vad är det? att ytterst lite har skrivits om biblioterapi i de nordiska länderna (Savoca 1976, s. 34). Savocas artikel är visserligen relativt gammal men verkar fortfarande 19

avspegla åtminstone situationen i Sverige, då det var svårt att finna svenska texter med tydlig anknytning till ämnesområdet. I Biblioterapi vad är det? (1974), ett specialarbete från BHS skrivet av Christer Felth och Göran Stalinger, kommer författarna fram till att såväl forskning om biblioterapi som praktisk tillämpning av metoden är mycket ovanligt i Sverige. Skriften utgör främst en sammanställning av den amerikanska litteratur som vid tidpunkten fanns inom området. Magisteruppsatsen Proust som Prozac En studie av biblioterapi och läsningens läkande och utvecklande kraft (2001) av Lina Carlsson och Linda Östlundh, innehåller ett brett anlagt grepp på biblioterapi i Sverige. Författarna har genomfört litteraturstudier samt intervjuat såväl bibliotekarier som psykoterapeuter med syftet att få en djupare förståelse för biblioterapins beståndsdelar, samt de villkor som gäller för utövandet av biblioterapi. Författarna drar slutsatsen att biblioterapi är ett svårdefinierat begrepp, men kommer fram till att en indelning av fältet i en klinisk och en utvecklingsfokuserad del är möjlig. En annan slutsats är att biblioterapi räknas som en kreativ terapiform, men som sällan används fristående utan snarare parallellt med andra metoder. I den kliniska formen av biblioterapi bör biblioterapeuten ha någon form av psykologisk utbildning, medan den utvecklingsfokuserade formen också kan bedrivas av bibliotekarier i skolor eller på bibliotek. Bibliotekarierna i studien uttrycker dock skepsis mot att själva utöva biblioterapi, med anledning av ordledet terapi. Ett samarbete mellan bibliotekarier och psykoterapeuter beskrivs som det mest effektiva sättet att nå goda resultat (Carlsson & Östlundh 2001). Uppsatsen tar ett brett och innehållsrikt grepp på biblioterapi, och jag har haft stor nytta av Carlssons och Östlundhs studie. Något som hade varit mycket intressant att läsa mer och som dessvärre saknas, är deltagarnas, eller klienternas, perspektiv och upplevelse av den biblioterapeutiska situationen. Agneta Heinös magisteruppsats Man behöver inte vara officiellt deprimerad Om biblioterapi som biblioteksverksamhet, med Kirklees i England som exempel (2004), bygger på intervjuer med engelska biblioterapeuter, observationer av biblioterapeutiska sessioner samt litteraturstudier. Resultatet visar intressant nog att de intervjuade biblioterapeuterna inte i första hand betraktade sig själva som terapeuter i vanlig mening, utan som någon vars uppgift är att förmedla ett genuint läsintresse. Heinö har även frågat sig om det skulle vara möjligt med biblioterapi på svenska bibliotek. Svaret hon kommer fram till är att detta i princip skulle vara både möjligt och lämpligt, inte minst med tanke på att bibliotekslagen påbjuder 20

ett bibliotek som är tillgängligt för alla, samt att biblioteket särskilt ska uppmärksamma även psykiskt funktionshindrades behov (Heinö 2004a; Heinö 2004b). Heinö kommer även fram till att det inte finns någon entydig definition av biblioterapi, och delar in fältet genom att variera betoningen. Biblioterapi med fokus på biblio-delen innebär att man arbetar med personers psykiska eller sociala svårigheter, men att man ser på läsning som en normal, allmänmänsklig aktivitet vilken kan utövas på eller i anslutning till biblioteket. Det uttalade målet utgörs främst av spridandet och förmedlandet av skönlitteratur, vilket ligger nära bibliotekariens ordinarie uppgifter. Den kan också utövas av bibliotekarier utan utbildning i psykologiskt behandlingsarbete, dock i samråd med sjukvårdspersonal. Till denna typ av biblioterapi hör projektet i Kirklees, England. Lägger man istället fokus på terapi-delen blir biblioterapi en mer psykologiskt inriktad verksamhet, där utövaren bör ha kunskaper och utbildning i psykoterapeutisk samtalsbehandling (Heinö 2004a, s. 49). Även i Heinös studie saknas dessvärre deltagarnas synpunkter. Utöver dessa två magisteruppsatser finns ytterligare studentarbeten från BHS som tar upp biblioterapi som en relaterat fenomen, exempelvis Läsaren i den informella läsecirkeln (2004). Författarna Ann-Sofi Bjarne och Katarina Larsson undersöker här läsarens roll i läsecirkeln genom att ställa frågor om läsarens utveckling, läsningens utseende, upplevelsen av gruppens inverkan på läsningen, men också gruppens terapeutiska funktion. Författarna tillämpar en av Rhea Joyce Rubins kategorier för biblioterapi, nämligen developmental (av mig översatt till utvecklingsfokuserad), som en teoretisk utgångspunkt i arbetet med att belysa och beskriva läsecirkelns funktion. Denna typ av biblioterapi äger rum utanför sjukvården, är till för välfungerande individer, leds av en bibliotekarie eller lärare, och har en normal utveckling, självförverkligande och bibehållen mental hälsa som mål. Ingen av informanterna i denna undersökning upplever dock att läsegruppen har någon terapeutisk funktion, istället beskrivs gruppens verksamhet som en sorts social stödgrupp (Bjarne & Larsson 2004). Katrin Anderssons Boken som ett stöd i livets slutskede (2002) undersöker om kultur, och speciellt litteratur, kan ha tröstande effekt på personer i livets slutskede. Resultatet visar att bland annat skönlitterära böcker kan få patienterna att fungera bättre, och att det därför är viktigt med samarbete mellan bibliotekarie och övrig vårdpersonal för att nå ut med rätt litteratur till de sjuka (Andersson 2002). Inger Erikssons avhandling i etik, Poesiläsning som meningsskapare. En studie om poesigrupper på sjukhem och hospice (2006), är också relevant. I sin 21

studie kommer Eriksson fram till att läsning och diskussion av poesi kan ge deltagarna en känsla av välbehag, lättnad, tröst, glädje, samhörighet samt möjlighet att uttrycka hopp och funderingar kring viktiga livsfrågor. Dikter, vars innehåll och stämning svarar mot läsarens emotionella upplevelse, har möjlighet att djupt beröra och kan därmed vara till hjälp mentalt. Eriksson menar också att deltagaren, genom poesins metaforer och dubbeltydigheter, ges tillfälle att indirekt uttrycka egna erfarenheter. Poesiläsning kan därför skapa mening på ett sätt som Ericsson menar kan vara användbart inom palliativ vård, dvs. vård i livets slutskede. När nu redogörelsen av såväl det internationella som svenska forskningsläget är gjord, har det blivit dags att närmare presentera undersökningens mål, grundläggande problemformulering samt huvudsakliga teoretiska ansatser. 22

Frågeställningar och teoretiska perspektiv Syfte Något som forskningsöversikten med tydlighet visar är att få svenska studier är gjorda inom ämnet. Okunskapen om vad denna verksamhet egentligen innebär, framstår som inom vårt lands gränser stor. Det övergripande syftet med min studie är därför att ge en fördjupad och utökad förståelse för fenomenet biblioterapi, dvs. att bredda kunskapsbasen inom ämnet, med den biblioterapeutiska verksamheten i Finland som exempel. Avsikten är att dels undersöka biblioterapin som företeelse i sig, dels att studera de kontextuella villkor som finns för utövande av biblioterapi i Finland. Resultatet är tänkt som en sorts kompletterande fördjupning av den bild av biblioterapi som ges i de tidigare svenska studier som gjorts på området, framförallt Heinös samt Carlsson och Östlundhs. Den biblioterapi som Heinö åskådliggör i sin empiriska studie kan betecknas som en biblioteksanknuten verksamhet med fokus på förmedlandet av skönlitteratur, alltså med tonvikt lagd på biblio-delen av begreppet. Syftet har till vis del varit att undersöka förekomsten av denna typ av biblioterapi, men avsikten har dessutom varit att även omfatta verksamhet där terapi-delen varit mer framträdande. Utifrån Carlssons och Östlundhs indelning av fältet kan man uttrycka det som att min studie har omfattat både utvecklingsfokuserad och klinisk biblioterapi. Konkret innebar den dubbla fokuseringen att undersökningens informanter utgjordes av utövare med en bakgrund inom såväl bibliotek som vård, pedagogik m.m. Jag har även översiktligt diskuterat en möjlig tillämpning av de biblioterapeutiska idéerna på svenska förhållanden. Syftet med detta var att på ett teoretiskt plan undersöka möjligheten i att låta svenska folkbibliotek använda sig av biblioterapi. Biblioterapi betraktades här främst som ett möjligt sätt för folkbiblioteket att variera och utveckla arbetet med att fullgöra sitt demokratiska uppdrag. För att i möjligaste mån uppfylla dessa syften har jag i min undersökning haft följande grundläggande frågor som utgångspunkt: 23