Swedish Keyboard Music and instrument at 18th century FOU- PROJECT 2011-2012 MAYUMI KAMATA 14 juni 2013
Summary/report 14 June 2013 Resultatet av mitt seminarium på Musik/Teatermuseet 12 maj 2012 var väldigt uppenbart. Det var en bekräftelse för mig att de svenska klavikorden, som Specken och Lindholm, var de mest passande instrumenten för klavermusik på den tiden. Cembalo var på 1700-talet ett sällsynt instrument. Desto vanligare var klavikorden, av den anledningen att de tillverkades i Sverige. Det är också unikt att man i Sverige fortsatte att bygga nya klavikord långt in på 1800-talet. Det är dock inte konstigt att man fortsatte att spela pianomusik på klavikord eftersom de svenska klavikorden hade enorm möjlighet för dynamik och nyanser. Från vänster, Cembalo: W Kroesbergen, Utrecht 1989, Klavikord : Lindholm 1801, Specken/Svensson 1993. Bild: Mayumi Kamata. 2
Table of Contents Summary/report 14 juni 2013... 2 What is harpsichord music for me?... 4 Why I think Johnsen s music is so far away from "barock"?... 5 Sonata 1... 5 Sonata 2... 5 Sonata 4... 5 Sonata 6... 5 Why clavichord?... 7 What happened after the seminarium 12 maj 2012?... 9 Further developping : what is the next step?... 11 Finally... 12 3
What is harpsichord music for me? För min del är cembalomusik baserad på polyfoni och generalbas. Dessa är viktiga element inom barocken. Musiken är byggd på harmoniska grunder med kadenser och taktus. Taktus och tempo kommer oftast från danssatser och därför är det strikt, i motsats till exempelvis tempo rubato, som jag inte anser hör till barocken. Det är artikulation som gör texturen levande. Jag tycker att Johnsens 1 musik sträcker sig långt ifrån ovannämnda element. Label on Lindholm-clavichord, dated 1801. Photo: Mayumi Kamata. 1 Henrik Philip Johnsen. Född 1717, troligen i Nordtyskland. Kom till Sverige 1743 som hovkapellist hos tronföljaren Adolf Fredrik. Fick 1751 tjänst som organist i Klarakyrkan i Stockholm. Blev 1763 hovorganist. Medstiftare 1771 av Kungliga Musikaliska Akademiens stiftare, tillika ledamot nr 17. Död 1779. 4
Varför tycker jag att Johnsens musik är långt ifrån barockens cembalomusik? Sei Sonate per il Cembalo ( sex sonater för cembalo ) komponerades troligen c:a 1754 enligt Eva Nordenfelt. 2 SONATA 1 Tempobeteckningen är Allegro di quatro. Snabba upprepningar fungerar mycket bättre på klavikord än cembalo. På cembalo blir det långsammare tempo och statiskt, men på klavikorden har man en helt annan möjlighet att spela med dynamisk flexibilitet. Takt 5, den sista tonen i det andra slaget på höger hand, som är en upphöjd ton, försvinner lätt i ljudmassan på cembalo. På klavikord har man möjlighet att betona just den korta 32-delen så att den hörs utan att förstöra tempot. Takt 7 10, sekvenserna blir jämntjocka hela vägen och svåra att nyansera på cembalo. Slutackordet, både den första och andra delen, har en kvint som högsta ton. På cembalo låter det dominant och därför känns det konstigt att sluta melodin med just en kvint. På klavikord kan man balansera ackorden så att basen hörs mer och resten hörs som färgnyans. SONATA 2 Som de sista takterna i den första delen lade Johnsen till en upphöjd ters till ett upphöjt sextackord. Han försäkrade den konstiga harmoniken genom att sätta besiffring. Han var en hovmusiklärare som kunde musikteori mycket väl. Det blev som en parodi av barockens kännetecken. SONATA 4 När jag ser notbilden undrar jag om den egentligen är tänkt för en två-manualig cembalo, men det är inga problem att spela på en manual. 8 takter från slutet finns den typiska kadensbasgången som upprepas två gånger. Den tredje gången, när höger hand tar över basgången, lägger han till en mycket konstig dissonans som krockar med bastonen. (C# mot C, F# mot F). Han upprepar samma, mycket underliga skämt i både den första och andra delen. Det är inget misstag utan han menar detta på allvar. De tre takterna före fermata vid bladvändningen påminner om Mozarts symfoni nr 40. Sonaterna är dock som sagt komponerade två år innan Mozart föddes. SONATA 6 Sonaten är full av överraskningar. Relativt korta motiv som går upp och ned, oväntad dissonans, samt kromatiska rörelser. Tempobeteckningen är Allegro assai. Om man spelar den i 2 Nordenfelt-Åberg, Eva. 1978. Sei Sonate per il Cembalo. Autographus Musicus. 5
väldigt snabbt tempo, tycker jag att man behöver leka mycket med agogiken för att inte köra över alla detaljerna. Vid sådana tillfällen är Tempo rubato absolut nödvändig. I appoggiatura till sista ackordet, i både den första och andra delen, lägger han till den konstiga dissonansen (A och Ass, D och Dess). Detta kan tolkas som Johnsens musikaliska stämpel. Man kan också jämföra sonaterna med Romans cembalomusik. 3 När Johnsen kom till Sverige som hovkapellist till tronföljaren Adolf Fredrik 1743 var Roman den viktigaste personen i Sveriges musikliv. Romans klavermusik är inte heller typisk barock. Romans sonater för violin eller travers har också en speciell stil och mycket friare form. 3 Johan Helmich Roman, 1694 1758. 6
Varför just klavikord? Här vill jag lyfta fram de svenska klavikord som Specken och Lindholm byggde. Omfånget hade närmare fem oktaver, även upp till sex oktaver. Jag vill också fokusera på musiken efter 1730. De mest kända instrument som jag fått möjlighet att spela på har tillverkats av följande: Philip Jacob Specken (1680/90 1762, kom troligen till Sverige på 1730-talet) Gottlieb Rosenau ( ca 1720 1790, kom troligen till Sverige på 1740-talet, 1749 var han hos Speckens verkstad) Pehr Lindholm (1741 1813, gesäll hos Rosenau 1769 1771) De var verksamma i Stockholm och Rosenau är Speckens efterföljare. Lindholm är i sin tur efterföljare till Rosenau. Alla klavikord som jag har spelat på har var sin individuella karaktär. Även mitt eget klavikord (en Specken/Svensson-modell) har sin egen klang. Det är svårt att beskriva hur de skiljer sig ät. Men på mitt seminarium placerades Lindholm och min Specken/Svensson-modell bredvid varandra. Då kunde man verkligen höra deras olika klang. Även samma stycke blev annorlunda eftersom instrumentens klang påverkade spelsättet. De svenska klavikorden ger mig enorma möjligheter för den nyansering i dynamiken, och agogiken, som den tidens musik behöver. Spelar man Francois Couperin på cembalo känner man direkt att det är rätt instrument för hans musik. Jag upptäcker och förstår mer och mer om F. Couperin som mästare för cembaloinstrument. Det går inte att uppleva det på andra klaverinstrument. Det är samma sak fast tvärtom med Kraus 4 till exempel. När jag kollade igenom en sonata av Kraus på min cembalo, tyckte jag att det var svårt på många sätt. När jag sedan spelade den på klavikord började jag dock förstå musiken. Klavikorden visade vägen för mig att musicera. Som Joel Speerstra kommenterade på seminariet, tycker jag också att Carl Philip Emanuel Bachs musik blir mycket mer levande på klavikord. Men jag måste ändå säga att hans musik är utmärkt på cembalo. Där känns det inte begränsat på något sätt. När jag spelar Johnsens cembalosonater på cembalo känner jag mig begränsad men den får en helt annan dimension och möjlighet på klavikord. Musiken blir friare, naturligare och mer övertygande. Hans-Martin Riben frågade mig om jag tyckte Johnsens musik var dålig musik på cembalo. Det fick mig att fundera på musikens kvalitet. Jag hade redan sagt vad jag tyckte om Johnsens musik: att han ville briljera genom de krångliga snabba passagerna; att det inte var smakfullt. Jag tror att han var på väg till en annan tidsepok. På slutet av barock, mot rokoko, mot klassicism och blandning av olika stilar som samtidigt är baserad på det gamla sättet, likt basso continuo. 4 Joseph Martin Kraus. Född 1756 i Tyskland. Kom till Sverige 1778. Död 1792. 7
Det var många invandrande musiker från kontinenten på den tiden. Johnsen är en av dem. 1723 kallades Johan Agrell 5, en svenskfödd musiker som troligtvis studerade hos Roman, till Tyskland och han fick aldrig komma tillbaka. Han tillägnade 1748 den dåvarande kungen Adolf Fredrik sina cembalosonater, Sei Sonate per il Cembalo Solo, kanske med en önskan att få komma tillbaka till Sverige. Johnsens cembalosonater kunde ha varit Johnsens svar på detta, då han skrev Sei Sonate per il Cembalo på titelsidan, inte bara klaversonater. 5 Johan Joachim Agrell, 1701 1768 8
Svenska klaver: Musik och instrument på 1700-talet Vad hände efter seminariet den 12 maj 2012? Jag fick en inbjudan till Lindholms klavikordinvigning i Gunnebo, Göteborg 1 juni. Det var Joel Speerstra som ville att jag skulle komma och berätta om mitt projekt och spela. Det gjorde jag och det blev en mycket inspirerande träff med många sakkunniga personer. Bland dem var Hans-Erik Svensson, Eva Helenius, Mats Persson och Ulrika Davidsson. Etiketten på original-lindholm i Gunnebo. Bild: Mayumi Kamata. Etiketten på kopian av Lindholm i Gunnebo. Bild: Mayumi Kamata. 9
Jag besökte även ett instrumentmuseum i Hamamatsu, Japan och spelade på ett originalklavikord av Lindholm. Det var i mycket bra och spelbart skick. Jag kände igen den kraftiga Lindholmklangen och fick för museidirektören berätta om mitt projekt och klavikorden. Jag tog bilderna av detaljerna och visade dem för Hans-Erik Svensson. Det är fascinerande att det finns ett Lindholmklavikord i Japan! Etiketten på Lindholm-klavikord i Hamamatsu, Japan. Bild: Mayumi Kamata. 10
Vidareutveckling: vad är nästa steg? När jag berättar om det här projektet, får jag alltid mycket positiva reaktioner. I Pesaro och Ferrara i Italien ville till exempel cembalostudenterna ha noter av Johnsens cembalosonater. Det var svårt att berätta om just svenska klavikord utan att ha ett instrument tillgängligt, men vi kunde ändå prata mycket om musiken på den tiden. Vad var det som hände då, när man gick över till pianoforte eller hammarklaver? De har mycket virtuos cembalomusik på det sena 1700-talet i Italien. De är mycket speciella också. Det är värt att forska vidare på. Agrells Sei Sonate per il Cembalo solo är också intressant att jämföra med Johnsens. Var de inte tillräckligt intressanta för kung Adolf Fredrik som hade hovorganist Johnsen hos sig? Det vore också fantastiskt om jag kunde skapa samarbete med Hamamatsu Museum i Japan och spela Johnsen, Agrell, och Kraus program på Lindholm-klavikord där! Carl Philip Emanuel Bach och Kraus måste jag fortsätta att spela på de svenska klavikorden. Världen med klavikord blir bara större och större. Precis som nyansmöjligheten på klavikord är oändlig. Joel Speerstra, Ulrika Davidsson och Hans Erik Svensson vid Lindholm kopia i Gunnebo. Invigning 1 juni 2012. Bild: Mayumi Kamata. 11
Till sist Jag tackar så mycket: Inger Grudin för att du har gett mig uppdrag och stöd att spela på Rosenau-klavikord och spela Johnsens cembalosonater. 6 Hans Erik Svensson och Hans Martin Riben för allt stöd och kunskap. Dan Johansson för all hjälp på Musik/Teatermuseet. Magnus Dyberg för allt stöd och uppmuntrande. Clas Perhsson för ditt tålamod och stöd. Joel Speerstra för ditt deltagande vid seminarium och klavikordvänskap! Katarina Ström Harg för ditt deltagande vid seminarium och vänlig stöd. Mats Eriksson för att du har byggt min Specken/Svensson klavikord! Och mina vänliga kollegor och mina barn som har stött mig alltid! 6 Min första djupa förälskelse till svenska klavikord var ett Rosenau-klavikord som ägs av Inger Grudin. För c:a 20 år sedan fick jag ett uppdrag att spela en tresatsig sonata av Heinrich Philip Johnsen för fösta gången. Då fick jag just ett Rosenau-klavikord att spela på. Det var svårt att spela. Ojämna tangenter, ojämna klang och svårt att styra. Men jag var just tvungen. På konserten satt jag där i salen vid klavikordet med min rygg mot publiken. Jag såg noterna och hörde klangen. Då glömde jag bort allt annat omkring. Det var bara klavikordet och jag. Det var bara musiken och klangen. Det blev en otrolig upplevelse som jag alltid kommer att bära med mig. 12