Berättelserna om Årstafältet

Berättelserna om Årstafältet

Årstafältet en viktig pusselbit av Stockholms historia 4 Vi som berättar om Årstafältet är dess nuvarande brukare. Med Berättelserna om Årstafältet vill vi dela med oss av de värden fältet har haft och har för bygdens historia och för framtida generationer stockholmare; Mari Miljand, Marianne Dixelius, Patrik Slimane, Janne Norin, Birgitta Adolfsson och Bitte Fossbo. Här låg åkerlappar som en gång brukades av gårdarna runtomkring, där Årsta, Enskede och Östberga nu ligger. Den sista gården revs 1960 då partihallarna byggdes och plogen släppte sitt grepp om leran. Sedan dess har många planer smitts för fältet medan medborgare, byalag och hyresgästföreningar kämpat för att fältet skulle bli en park. Så äntligen togs ett samlat grepp år 2000, då samtliga partier i stadshuset enades. Det forna fältet skulle bli en landskapspark, ett välbehövligt grönområde för invånarnana i söderort. Arbetet med parken påbörjades. Efter fem års arbete med att iordningsställa parken och till en kostnad av 50 miljoner kronor avbröts arbetet. I nya Översiktsplan 2010 förtätas söderort ännu mer och samtidigt vill man skrota landskapsparken för att exploatera även Årstafältet med 4000 bostäder Här är Berättelserna om Årstafältet, en samling texter om det som ryms här, om minnen och möjligheter, dess unika värde som ett viktigt mellanrum för oss som bor i en storstad. Alla boende behöver utrymme även för rörelse och vila. Med Berättelserna om Årstafältet vill vi visa att landskapsparken är den bästa investering vi kan göra för framtiden! Nätverket Årstafältet! februari 2010

Landskapsparken De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och lundens gröna träd * Visionen är att fältet ska bli en levande landskapspark. Fältet har en spännande historia och trakten är rik på fornlämningar en modern park för stadens invånare med det ursprungliga landskapet och de kulturhistoriska elementen som viktiga och naturliga delar av parkens utformning. Ovanstående citat återfinns i sin helhet i Gestaltningsprogrammet för Årstafältet en ny landskapspark som togs fram år 2000 av Stadsbyggnadskontoret och Gatu- och fastighetskontoret i samråd med bl.a. Enskede-Årsta stadsdelsförvaltning, Stockholm Vatten, Idrottsförvaltningen, Stadsmuseiförvaltningen och Föreningen Stor- Stockholms koloniträdgårdar samt föreningar och medborgare i området. Landskapsparken ska innehålla flera kompletterande inslag; Göta landsväg: Stockholms äldsta bevarade vägsträckning, här i bibehållen form i en upphöjd vägbank. Vägsträckningen är fornminnesmärkt. Valla å: Vattnet är ett viktigt motiv i landskapsparken. Korsningen mellan Göta landsväg och Valla å med den rekonstruerade stenvalvsbron och den gamla apeln utgör parkens nav. Dagvattendammen: Dammen, våtmarken och fuktängen lockar trollsländor, groddjur och fåglar samtidigt som anläggningen renar dagvattnet som rinner vidare ut i Årstaviken. Koloniområdet: Trädgårdskulturen med det intensiva odlandet utgör ett komplement till naturområdena och den centrala kryddgården, ett attraktivt utflyktsmål för besökande. Rekreation, lek och idrott: Parken rymmer öppna ytor med klippt gräs. Gott om utrymme för lek, spel, skridsko och skidåkning mm. Anlagda planer för golf, rugby och fotboll. Stigar och gångvägar för promenader och jogging. Plats för hundrastgård, drakar, ballonger och modellflyg. Stadsbondgården: Årstafältet har utgjort ett odlings- och beteslandskap alltsedan järnåldern. Ersta, Östberga, Bägersta och Walla är namn på gamla gårdar vid fältet. Ända fram till 1960, då Ersta gård revs, bedrevs jordbruk på fältet. Att återskapa betes- och hagmark är att återuppväcka platsens historia. En ny stadsbondgård är nyckeln till en ekologisk park. Amfiteatern: För parkteater, musikfester och evenemang. Kulturlandskapet: Under 1990-talet återskapades ett äldre odlingslandskap norr om Valla å genom omsorgsfull slåtter och restaurering av Göta landsväg. Gräsmarkerna på ömse sidor av vägen, ska enligt skötselplanen för parken förvandlas till blomsterängar genom återkommande slåtter och räfsning. Längs fälten och vägkanterna växer redan rikligt med hallon och slånbär till sylt och saft och johannesört till midsommarsnapsen! * Psalmen om det svenska kulturlandskapet berör oss alla, även sedan de flesta av oss flyttat från landsbygden. Bilden av sommarlovet, av den svenska folksjälen, vårt gemensamma minne. 4

Göta landsväg Den forntida landsvägen bevarad i landskapet är unikt. En fantastisk källa till upplevelser och historiska betraktelser. Göta landsväg är Stockholms äldsta vägförbindelse söderut. Genom utgrävningar vet vi att den fanns under medeltiden, men den kan även ha förhistoriska anor. Den är belagd i skrift år 1494 i något som heter Stockholms tänkebok: almenningx wegwn som löper ffran ytre sudra porth och op till korssit och cappalet och nesth östan repebanan Göta landsväg har bevarats i sin ursprungliga form endast på ett par ställen, där sträckningen över Årstafältet kan anses vara den allra förnämligaste. Vägen över Årstafältet är 700 meter lång och går på en halvmeterhög vägbank genom odlingslandskapet. Även om resandet förr var strapatsrikt och självklart inte lika vanligt som idag, krävdes säkra och stabila vägar till de södra delarna av Svea rike. Eftersom Göta landsväg var färdvägen så har både vanligt folk, köpmän, arbetare, krigshärar och kungar färdats längs vägen. Göta landsväg gick från Götgatan söderut över Skanstull och Gullmarsplan och vidare mot sydväst. Göta landsväg förlorade i betydelse år 1669 då det öppnades en bro över sundet vid Hornstull och en ny snabbare södergående landsväg kunde användas. Landsvägen har undersökts arkeologiskt när man har dragit vägar, spårvägar och ledningar. Man har då kunnat se hur vägen är uppbyggd och vilka olika vägbeläggningar som använts. Man har också funnit spikar, hästskor, hästskosömmar. Den allra äldsta delen av vägen, den som alltså finns längst ner i botten saknade beläggning och bestod endast av lera. Ökad trafik på vägen ställde krav på en farbar väg och en vägbeläggning som inte påverkades alltför mycket av vädret. År 1833 kom föreskrifter som sade att vägen skulle vara 7 8 alnar bred och belagd med grus, men den har varit både grusad och stenlagd även tidigare. Länsstyrelsen har fastslagit en skötselplan för Göta landsväg, som syftar till att vägen med sin grässträng och dikeskanter ska slås så att dess särart bäst bevaras. Redskapet som används är en röjsåg med skärande treudd, som kapar stråna som ett lieskär. Gräset slås så sent som möjligt på året för att blommorna ska hinna fröa av sig. Därefter transporteras gräset bort för att utarma jorden och gynna ängsblommornas återkomst i vägkanterna och med dem fjärilar och andra pollinerande insekter. Fornminnesgruppen ansvarar för att Göta landsväg sköts enligt denna plan. 6

- Valla å och stenvalvsbron Ån över fältet har gett Årsta dess namn boplats vid åmynningen På kartografen George Biurmans karta från 1750-talet syns hur Valla å slingrar sig fram mellan de uppodlade fälten. Fram till 1940-talet fanns Valla å kvar i sitt ursprungliga meandrande lopp. På en höjd intill Årsta gård låg tidigare en bosättning med namnet Arus. År- i namnet År-sta syftar på Arus som betyder åmynning. Intill åmynningen fanns redan under yngre järnålder en boplats med tillhörande gravar. År 1954 var vårfloden så kraftig att en sjuårig pojke drunknade i ån vid Årsta gård. Efter denna händelse leddes ån ner i en kulvert. Med tiden har förorenat dagvatten genom ån förts ut i Årstaviken och gjort vattnet där otjänligt. Dagvattendammen anlades på Årstafältet 2002 för att rena det vatten som förs ut i Årstaviken. Dammen får sitt vatten från Valla å och genom dagvatten från Östberga och Årsta. Vattnet i dammen hålls kvar genom dämningar vilket möjliggör att de i vattnet lösta partiklarna faller ner till botten. Vattenväxterna tar sedan upp kväve och metaller ur sedimenten. Dammens växter renar på detta sätt vattnet från näringsämnen innan vattnet rinner ut i Årstaviken. Efter en restaurering som blev färdig 2006 rinner Valla å nu i ett reglerat, rakt dike över Årstafältet, via dammen genom dalgången ner mot Årsta gård och Årstaviken. Längs ån har fuktkrävande växter planterats som kabbeleka, svärdslilja och fackelblomster. Mitt på fältet korsar Göta landsväg Valla å med en stenvalvsbro. Stockholms många holmar förbands fram till 1700-talet med träbroar. Då började staden uppföra valvbroar i sten efter ett påbud från statsmakten. Orsaken till detta var att det rådde brist på trävirke. Norrbro är Stockholms äldsta bevarade stenvalvbro. Valvbroarna uppfördes efter franska förebilder. Broar anlades över vattendrag men förekom även över kärr och sankmarker. Valla å utgjorde ett naturligt hinder för de resande som färdades på Göta Landsväg och därför uppfördes en bro över ån. Av den forna stenvalvsbron fanns på 1990-talet endast landfästena och delar av rustbädden i trä kvar. Själva stenvalvsbron var raserad och ersatt med en enkel träbro. Den gamla riksvägen från Stockholm mot Södertälje gick genom Botkyrka och vid avfarten till Eriksbergs industriområde i Alby har den gamla valvbron av gråsten reparerats och bevarats som ett kulturminne. Det är denna bro som har fått stå modell för den nyuppförda kallmurade stenvalvsbron över Valla å. Den stod färdig 1998 i samband med att fältet projekterades som landskapspark. 8

Forntiden När grästorven avlägsnades framträdde en veritabel nekropol av gripande skönhet. Gravanläggningar av en mängd olika slag och storlekar blottades. Kring Årstafältet finns och har funnits rikligt med fornlämningar. Det finns fortfarande kvar både gravfält, hällristningar och andra fornlämningar. På fältet finns också söderorts kanske viktigaste fornminne Göta landsväg. Att ha en forntida landsväg, bevarad i sitt ursprungliga skick så nära inpå en storstad är förmodligen unikt i världen. Gravfält med hundratals gravar upptäcktes och grävdes ut under åren 1958 59 på den plats där Årsta partihallarna nu finns. Man fann totalt mer än 400 fornlämningar. Ett av gravfälten dateras till romersk järnålder, ca 100 200 e.kr. Stockholm har alltså varit bebyggt redan vid Kristi tid, eftersom gravfält av den här storleken kräver att det har funnits en folkrik bygd i närheten. Ett annat gravfält var från vikingatid, alltså runt 700 900 e.kr. Det visade sig att man praktiserat två olika sätt att begrava sina döda. Ett sätt var brandgravar, där man först brände den döde, därefter lade man den dödes brända ben i en lerkruka eller ett träkärl. Askan sänktes ner i en grop, över vilken sedan en stensättning har byggts. I sådana gravar hittades ofta vapen, broscher, sköldar och andra föremål. Det andra gravsättet var att man lade den döde hel i en grav. Genom skelettgravarnas öst-västliga orientering och få fynd av föremål visar det ett kristet inflytande. Man kan då anta att kristna har begravts sida vid sida med hedniska invånare. De gravar man fann vid utgrävningarna tillhör således vårt lands allra sista förhistoriska skede, en tid då hedendom och kristendom kämpade om herraväldet. I en redovisning av utgrävningen skrev man 1960: När den decimetertjocka grästorven började avlägsnas, framträdde här en veritabel nekropol av säregen och gripande skönhet. Gravanläggningar av en mängd olika slag och storlekar blottades. 10

Bägersta kulle En gång mäktige mäns hemvist, vars historia ska leva vidare århundrade efter århundrade. Bägersta kulle ligger vid Årstafältet och pilallén just där Sandfjärdsgatan möter Älvkällevägen. Till yta och utseende må kullen vara något blygsam men dess historia är gammal och intressant. Det näraliggande gravfältet, som upptäcktes i samband med breddningen av Johanneshovsvägen 1978, är daterat till 400 550-talet e.kr, det vill säga yngre järnålder. Under århundradena därefter har Bägersta ägts av både kungahus, kyrka och klosterrörelse. På 1400-talet fanns där ett herresäte som tillhörde Karl Knutson Bonde. År 1448 kröntes han till svensk konung Karl VIII. Vid sin död donerade han Bägersta till S:t Nicolai kyrka, nuvarande Storkyrkan, mot att man där skulle läsa mässor för hans föräldrars själar. År 1530 ger Gustaf Vasa, som då är kung, borgmästaren Herman Fossert tillstånd att köpa Bägersta med de underliggande torpen Skarpnäck, Walla och Hägersten. Under 1600-talet finner vi ägarnamn som Bagge från Boo på Värmdö, Wernschiöld och Leyonmarck. År 1729 såldes Bägersta till ägaren av Enskede gård, Gustaf Palmfeldt, för 9000 daler kopparmynt. Så sent som på 1800-talet låg ännu två gårdar här på kullen. Naturligtvis har även vanligt folk bott i Bägersta. Genom ortnamnsregistret för Brännkyrka och Stockholms tänkeböcker kan vi få några namn och årtal. 1353 bor där Jacobyr af Baghrastum, 1477 Ingwar Diesen och Olof i Beyersta. År 1552 möts Lasse i Baierstad och Margareta i Östberga inför tinget rörande ett hästbråk. De spår av bebyggelse som idag återstår på kullen är inte så lätta att se. Sommaren 1981 gjorde Stockholms Stadsmuseum en undersökning av området väster om gångvägen. Man fann där en eller flera husgrunder grunderna är delvis förstörda och svåra att klarlägga. Det påpekas att området är skadat av nyanlagd asfalterad gångväg. Vidare att området bör pga närhet till industrimark beaktas och ev skyltas (dnr 3994/81). Längst ner på kullen finns en ekdunge. Flera av ekarna har en avsevärd storlek, flera synes som dubbelekar. Vi vet att den gamle Gustaf Vasa på sin tid beordrade plantering av ekar för virke till skeppsbygge, kanske de som står här nu härrör från den tiden. 12

Årstafruns sista ängar Årstafältet en sista rest av Märta Helena Reenstiernas odlingslandskap, inklämt mellan industri- och bostadsområden. Ljuvligt lantlig var trakten kring Årsta gård på Märta Helena Reenstiernas tid. Det mesta av denna landsbygd har dock så sent som under 1900-talet fått ge plats för bostäder, industri och arbetsplatser. Märta Helena flyttade till Stockholm som 19-åring och två år senare gifte hon sig med Christian Henrik von Schnell. Maken hade några år tidigare köpt Årsta gård med tillhörande markområden, nära nog hela Brännkyrka. Årsta gårds boningshus ligger fortfarande kvar som ett minne om än undanskymt bakom moderna villor. Odlingslandskapet i Brännkyrka är borta, en sista rest är Årstafältet inklämt mellan industriområden, Östbergahöjdens bostadsområde och höghusen på Sandfjärdsgatan. Över Årstafältet löper Göta landsväg i ursprunglig sträckning. Här färdades Märta Helena från Årsta gård till Brännkyrka kyrka, där familjegraven fortfarande finns bevarad. År 1793, när Märta Helena är 40 år, börjar hon skriva den dagbok som gjort henne känd som Årstafrun. I dagboken får vi följa med i vardag och på fest, här berättas om den glädje och sorg som passerar genom hennes liv. Årstafrun arbetar själv hårt på gården med bland annat hantverk, mat och bak. Nyfiket följer hon med sin tid, hon är intresserad av mycket bland annat resor, odling, modern vetenskap liksom teater och litteratur. Årstafrun äger ett rikt och brett sällskapsliv och ställer gärna och ofta till med kalas eller fest. Den största festen som hålls 18 juli varje år är slåtter-ölet där barn och vänner, fattig som rik bjuds in. Carl Mikael Bellman är en kär vän och trogen gäst på Årsta gård. Märta Helena och hennes make får åtta barn, varav bara ett, Hans Abraham, uppnår vuxen ålder. Dock förolyckas sonen i 30 årsåldern, året innan gick hennes make bort. Märta Helena driver ensam gården vidare, lever till närmare nittio års ålder. Under flera år kämpade Årstafrun mot planer på en exploatering av Valla å och Kvarnbäcken för timmerflottning. Och hon vann! Hur hade Årsta sett ut idag om hon inte stått upp för detta?! Årsta gård var självförsörjande, här producerades allt som behövdes och lite till, överskottet såldes inne i Stockholm, bl a på Hötorget. På Årsta gård odlades det mesta spannmål, tobak, grönsaker, bär och frukt. Bland annat hade Märta Helena en äppellund intill gården. Mitt på fältet intill Göta landsväg och alldeles intill stenvalvsbron över Valla å står en mycket gammal vildapel. Trädet beräknas vara uppkommet under 1800-talets första hälft. Är det en alldeles omöjlig tanke att trädet har sitt ursprung i en äppelkärna från Årstafruns egen äppelodling? 14

Barndomsminnet från 50-talet Årstafältet är vår sista länk till den tid då Stockholm moderniserades, då land och stad ännu låg sida vid sida. Valla gärde, så kallade vi grabbar vår del av Årstafältet. Här nere låg Valla gård, strax söder om järnvägsspåren till Slakthuset och Mjölkcentralen en gång med persontrafik, för arbetarna där. På Valla gärde bodde Ploppe Grästroll med familj. Vi hittade på historier om detta grästroll som bodde i stenhögarna på fältet tre öar bland den vajande säden eller i den smältande snön. Här lekte vi också ett eget Andra världskrig mellan de tre länderna, Landon, Merika och Halle. Kanske vi också byggde om bland stenarna... Uppe på berget ovanför Valla kunde man också sitta, titta över fältet och filosofera över världens beskaffenhet. Och nära fältet såg man grävling, hörde hackspettar, såg många ekorrar jaga varandra i tallarna. På nämnda berg kan man sitta även nu, som jag ibland med unga dottern, äta kyckling och jagas av getingar och titta på de gråstämda hög-husen från 1959 61, som ersatte den delen av Valla gärde där våra länder fanns, där kolonierna med två alléer fanns nära Huddingevägen och där man vid stugorna och potatislanden vid gården kunde palla äpplen, tills man upptäckte att husen övergivits. På andra sidan fältet, Ersta gård, där kunde man kika på höns och titta ut över det enorma fältet fram till järnvägarna och bergknallarna vid Årsta, där hustaken lyste rött i bakgrunden. Och uppe där Siljansvägen mötte Årstavägen där fanns den pyttelilla ladan med den lilla hästen som Riksbyggens föreningar lånade för att ploga gångvägarna på vintern På gärdet jagade bonden oss, åtminstone trodde vi det. Han körde med traktor och vände sedan och kom emot oss. Kanske han bara skulle plöja en ny fåra, kanske han verkligen jagade oss. Det var ändå en nervpirrande jakt, för oss. Och flera år senare, när Valla gård var borta och Sandfjärdsgatan började bebyggas med hjälp av stora kranar, då kom en indier fram till mig ute på fältet. What are these weeds? For eating? frågade han. Jag visste inte vad som odlades. You live here, and do not know what is on your field!? Han tyckte jag borde veta vad man odlade, tog dock ett kort på mig och vandrade vidare med sin kamera. En annan gång mötte jag en japan med fru, ungefär samma frågor. Många utländska besökare kom till Årsta, för att studera framtidens förort. ABC-förort med arbete, bostäder, centrum. Bostäder byggda kring nästan orörd natur, med snabba, tystgående bussar med släpvagn, ibland snabbturer, in till centrala staden. Vi bodde verkligen modernt, centralt. Och i Årsta ville många kända människor bo, särskilt på gräddhyllan Sandfjärdsgatan. Den nya Sockenvägen (Årstalänken), med sin störande trafik, skulle flyttas om några år lovade man. Det dröjde från 1959 till 2004. 16

Fåglarnas fält Årstafältet är en grön tårta för fåglarna. Här häckar den hotade sånglärkan och här rastar ett flertal fjällfarare. Årstafältet ligger som en grön inbjudande landningsplats för fåglar som sträcker förbi Stockholmstrakten. Under vår och höst landar det allt ifrån vanliga fåglar till verkliga rariteter. Dagvattendammen som har restaurerats och gjorts större är den stora magneten som får änder och gäss att stanna till. Den sanka marken runt dammen ger vadare och beckasiner utmärkta rastmöjligheter. Det är fältets vidsträckthet som gör det möjligt att få se så vitt skilda fåglar som beckasiner, pipare, änder, ugglor, vadare, trastar och sångare. Minst 157 olika arter av fåglar har setts på eller från Årstafältet. På vintern kan man se en enorm flock med sparvar och finkar som har ogräsfrön och solrosfrön, de år som det odlas på fältet, som föda för att klara den mörka vintern. Vinterhämpling, steglits och gråsiska är också regelbundna besökare på fältet under vintern. Och när vintern är över så kan du en solig och klar dag i början av april få höra den välbekanta sången från sånglärkan, de öppna kulturmarkernas fågel. Sånglärkan har förmodligen återvänt till fältet under hundratals vårar för att häcka på en av de sällsynta öppna kulturmarkerna i Stockholm. På sommaren ryttlar tornfalken regelbundet fältet för att leta sork för att föda sina ungar i Riddarholmskyrkans torn. Försvinner Årstafältet så försvinner kanske också tornfalken från Riddarholmskyrkan. Silltrutar, skrattmåsar, andra måsar, skator, kråkor patrullerar fältet under sommaren för att snappa åt sig av det som picknick och grillare har lämnat kvar. Tidiga vår- och höstmorgnar kan man få se t ex ljungpipare på norreller sydsträck rasta på fotbollsplanen. Har du tur kan du om du är bland de första som promenerar på fältet en morgon råka stöta på en uggla som på ljudlösa vingar tar höjd och flyger vidare. 18

Med plats för rekreation Fysisk aktivitet, hälsa och hållbar utveckling. Vilken roll kan grönområden spela? Den nya parken ska bli en attraktiv park, som läker den idag trasiga stadsmiljön och länkar samman stadsdelarna omkring. Parken ger plats för olika utrymmeskrävande aktiviteter, men ska också erbjuda lugn och ro. Ur gestaltningsprogrammet för lanskapsparken Årstafältet planerades att bli en generöst tilltagen park för rekreation till Stockholms växande befolkning. I landskapsparken finns utrymme för flera olika typer av idrott såsom fotboll, rugby, golf, gymnastik, jogging, promenader, skidåkning. Här finns också plats för odling, fågelskådning, drakflygning, modellflyg, hundsport, bärplockning och vila. Dagens forskning* beskriver att den fysiska aktivitetsnivån är låg hos många människor. Det är därför angeläget att undersöka hur stadsplaneringen kan medverka till att en större andel avbefolkningen blir mer fysiskt aktiv. Attitydundersökningar som visar att grönområden stimulerar till fysisk aktivitet. 62 % av dagens svenskar säger att Jag vill ut i naturen för att motionera och hålla kroppen i trim. I studier där människor fått ange fritidsaktiviteter som de uppfattar som särskilt viktiga för deras hälsa placeras naturbaserade aktiviteter såsom friluftsliv, t.ex. promenader, utflykter samt umgänge med familj, släkt och vänner högst. Promenader, vandringar och jogging är de former av fysisk aktivitet som flest svenskar utövar och av de aktiviteter som man tycker om att ägna sig åt hamnar cykelturer, långpromenader och skogsutflykter högt hos män och högst hos kvinnor. Dessutom uppger 94 % av dagens svenskar Att vistas i skog och mark gör mig avspänd och harmonisk. Grönområden som Årstafältet är väl lämpat för dessa aktiviteter. Viktigt i sammanhanget är att grönområden för rekreation är tätortsnära för att de ska kunna uppfylla FNs definition för en hållbar stadsutveckling ett tillstånd då dagens människor kan leva och tillfredsställa sina behov utan att undergräva möjligheterna för framtida generationer att tillfredsställa sina behov (Brundtlandkommissionen i sitt slutbetänkande Our Common Future 1987). Det ska gå att nå grönområdet till fots, med cykel eller kollektivtrafik, såsom är fallet med Årstafältet, som ligger i anslutning till tvärbanan men även på promenadavstånd från Södermalm. * Uppgifterna är hämtade från en sammanfattning av ett anförande vid Folkhälsoinstitutets seminarium om Fysisk aktivitet i samhällsplaneringen den 16 mars 2006 i Folkets Hus i Stockholm. Av docent Peter Schantz, FoU-gruppen för rörelse, hälsa och miljö Åstrandlaboratoriet, GIH, Stockholm. 20

Alla dessa planer bara landskapsparken blev en detaljplan Under hela 1900-talet har det förekommit livliga diskussioner om hur och till vad Årstafältet skall användas. Från 1920-talet fram till 2006 har ett tjugotal förslag presenterats. De flesta har förkastats. År 1916 styckades Valla gårds ägor i 73 kolonilotter. Koloniområdet, som låg på båda sidor om nuvarande Sandfjärdsgatan, avvecklades i början av 1950-talet för att ge plats åt hyreshusen utmed Sandfjärdsgatan. I början av 1900-talet brände man sopor på delar av Årstafältet. År 1924 beslutade sundhetsnämnden att sopförbränningen skulle upphöra eftersom de boende i fältets närhet hade klagat. På 1950-talet föreslog en kommitté att en ny saluhall skulle etablera på fältet. Området runt gårdarna Ersta och Brunnbyområdet skulle tas i anspråk för saluhallsbygget. De styrande ville flytta en del av livsmedelshanteringen ut från stadens centrala delar. I februari 1955 föreslog kommunisterna att man skulle bygga ett stort bostadsområde med centrumanläggning för 340 000 invånare i Östbergaområdet. I juni samma år väckte borgarrådet Helge Berglund ett förslag om att man skulle förlägga ett olympiastadion för 80 000 åskådare på fältet samt uppföra en ny saluhall och flytta rangerbangården från Södra Station till Årstafältet. Stadens planeringsbyrå ansåg att endast rangerbangårdens flytt skulle förverkligas. I juli 1955 lanserades ett tredje förslag som gick ut på att bygga bostäder för ca 5 000 personer samt anlägga en nöjespark. Men stadsbyggnadskontoret motsatte sig detta förslag. I september 1957 lades en generalplan fram avseende Årstafältet där återigen det gamla förslaget om att anlägga en stor idrottsarena med 16 000 parkeringsplatser samt ett partihandelsområde. Inför uppförandet av partihallarna år 1957 upptäcktes gravfältet vid Ersta. Enligt fornminneslagen måste gravfältet undersökas innan uppförandet av partihallarna kunde fortsätta. Detta medförde ett års fördröjning av byggandet av partihallarna. År 1958 publicerade Dagens Nyheter en kritisk ledare där det fastslogs att idrottspubliken i Stockholm inte skulle räcka till ytterligare en jättearena och planerna på ett stadion lades ner. År 1962 dök idén upp om en motorgård för raggare. År 1963 föreslog Helge Berglund en idrottsanläggning med tio fotbollsplaner och åttatennisbanor. I januari 1966 framlades en ny generalplan. Årstalänken skulle dras fram, en ny Huddingeväg skulle anläggas samt den sydöstra delen av fältet skulle utnyttjas för olika idrottsaktiviteter. 1970 kom ett nytt förslag om att bebygga Östbergahöjden med bostäder. Hyresgästföreningen yttrade sig och föreslog att fältet skulle lämnas obebyggt och förbli grönområde. 1973 föreslogs en stadsplan med en ringled i form av en motorväg i en båge runt Årstafältets södra del och en planskild överjordisk anslutning till Huddingevägen med en åtta meter hög tvåvånings trafikkorsning. Mer än halva Årstafältet skulle upptas av denna motorväg och ny industribebyggelse. Byalaget i Årsta lyckades med omfattande namninsamlingar hindra denna trafikapparat och tillsammans med byalaget i Östberga utarbetades 1975 ett eget förslag till generalplan där trafiken föreslogs gå i en tunnel under Årsta medan Årstafältet i sin helhet skulle användas för park- och rekreationsaktiviteter. 4 På 1980-talet utvecklades den östra delen av Årstafältet till industriområde. Området har fått namnet Årsta Park och ett flertal olika verksamheter har etablerats här, bl.a. Posten. Källa: Den alternativa staden Stockholms stadsutveckling och byalagsrörelsen avhandling av Ulf Stahre 1999. Av alla dessa planer finns ett undantag. Det är den gällande detaljplanen från 2001, Dp 93045. 1994 beslutade kommunfullmäktige att fältet skulle planläggas som park. Detaljplanen för en ekologisk och kulturhistorisk landskapspark arbetades fram under flera mandatperioder med skiftande politisk majoritet. Med blocköverskridande enighet klubbades kommunfullmäktige till slut Dp 93045 i oktober 2000. I översiktsplanen från 1999 utpekas Årstafältet med omgivning, som ett av de större fornlämningsområden som är särskilt värdefullt att bevara. Planen framhäver speciellt det sammanhängande området med förhistoriska gårdar och gravfält som omger den välbevarade, unika vägsträckningen som över fältet går under beteckningen Göta landsväg. Dp 93045 har som mål att bevara de fornlämningar som finns i kulturlandskapet samt säkerställa grönstrukturen i centrala delar av söderort och att möjliggöra en ekologisk landskapspark. Årstafältet skall bli en plats där natur möter kultur, ett rikt rekreationsområde för medborgarna. Fem år och 50 miljoner senare, år 2006, stoppades plötsligt allt anläggningsarbete av landskapsparken. Den nya idén är att söderorts värdefulla rekreationsområde nu istället ska ge plats för 4 000 bostäder. Samtidigt säger nya översiktsplanen att söderort ska förtätas ännu mer. Utredning pågår

Medborgare i söderort kräver att de styrande i Stockholm respekterar gällande detaljplan för Årstafältet återuppta genomförandet av Dp 93045! Årstafältet ska förädlas till landskapspark med plats för rekreataion och vistelse för medborgarna i söderort, parken skall stå klar 2016. Genom landkapsparken behåller vi den värdefulla länk till historien som Årstafältet utgör. Låt Årstafältet ge oss utrymme för natur, kultur och rekreation även i framtiden! Stöd landskapsparken bli medlem i föreningen NÄTVERKET ÅRSTAFÄLTET! Medlemsavgift 50 kr/år. Bg 386-1127. Få information registrera er på hemsidan www.arstafaltet.se kontakta oss: arstafaltet@hotmail.com www.arstafaltet.se 4 010 NÄTVERKET ÅRSTAFÄLTET!