Skattungsnytt Nr

Transkript

1 Skattungsnytt Nr Trasiga Avloppsrör MASAB har nu varit här och filmat våra avloppsrör och också inkommit med ett protokoll från filmningen. Nästa steg i arbetet blir att hitta en tid då MASAB, representanter från styrelsen samt Lars Rosell som vi anlitat som byggkonsult för detta arbete kan ses och gå igenom resultatet för att bestämma hur vi går vidare. Radonmätning Nu under hösten är det dags för en ny radonmätning. Den förra vi gjorde 2009 visade på förhöjda halter av radon. Nu är ventilationskanalerna rensade så förhoppningsvis har radonhalterna sjunkit. Det vi pratar om är markradon och inte radon från olämpliga byggmaterial. Nya Medlemmar Reine med familj i 8:an har flyttat och Martin har flyttat in, Magnus i 8:an har också flyttat och Erik och Jennie har flyttat in. Välkomna allihopa! Septemberfest Festen vi hade i september vart mycket lyckad. Tack alla som kom och framförallt, tack till festkommittén som anordnade denna. Mailadress och telefonnummer Styrelsen har inte fått in några kontaktuppgifter alls till någon i föreningen sedan förra numret av Skattungsnytt. Snälla lämna in detta så vi kan lägga upp er på Hem & Fastighets hemsida. På denna kan ni logga in och hitta information, blanketter samt skriva på vår anslagstavla. Värmeförbrukning Det har kommit in önskemål om att vi skall öka på värmen. Pga. detta känns det som att det behövs en förklaring till hur den värmecentral vi köpt in fungerar. Värmecentralen är på året runt men den styrs efter SMHIs väderprognoser. Den läser av prognosen var tredje timma och korrigerar värmen på elementen efter ute temperaturen. Den är inställd efter rekommenderad inomhustemperatur som skall vara: Vardagsrum och sovrum 20 C Kök C Tambur 18 C Sopanläggningar Nu när vi fått några nya medlemmar är det kanske dags att påminna om våra soprutiner. Soporna töms en gång i veckan, varje onsdag. Sopor definieras fortfarande som följer: "Med hushållsavfall avses avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet". Generellt kan sägas att det handlar om din slaskpåse, alltså INGA kartonger. Vi betalar inte för hämtning av grovsopor vars definition är: Grovsopor är, per

2 definition, allt överflödigt löst från hemmet som inte utgör hushållsavfall. Detta måste alla ansvara för att återvinna och slänga efter egen förmåga alternativt spara till städdag. Städdag Höststädning kommer i år att ske söndagen den 6:e november. Vi ses klockan i föreningslokalen. Efter en stunds städande och lövkrattande äter vi lunch tillsammans. Konst i Årsta, Marievik och Liljehomen Den efterforskning som gjorts av skulptörerna som togs upp i förra numret av tidningen var högst bristfällig och en påläst läsare har upplyst oss om hur det verkligen är. Skulpturgruppen Gycklarna som står framför Folkets Hus är gjorda av den kände konstnären/skulptören Bror Marklund! Svenska Bolån Vi använder oss av en bankmäklare för förhandling av föreningens låneräntor, försäkringspremier, elavtal, osv. Svenska Bolån har kommit ut med en ny tjänst och erbjuder nu till de boende i föreningen, 40% rabatt på kvalificerad mäklartjänst via Fastighetsbyrån vid försäljning av lägenhet. Vill du skriva något i tidningen? Maila i sådana fall din artikel eller ditt inlägg till brfskattungen1@gmail.com Att göra i Årsta Gycklarna Betongdjuren som finns bakom torget är av ett betydligt yngre datum än Gycklarna har formats av skulptören Thomas Karlsson. Tack snälla för denna rättelse!

3 Årstafältet Historia och framtid År 2000 enades samtliga partier i stadshuset om att det forna Årstafältet skulle bli en landskapspark, ett välbehövligt grönområde för invånarna i Söderort. Under fem års tid pågick arbetet med att iordningsställa parken till en kostnad av 50 miljoner kronor. Därefter avbröts arbetet. Man kom på nya tankar och 2010 i den nya översiktsplanen vill man istället bygga 4000 bostäder på fältet. Man planerar att kunna erbjuda bostäder till ca personer i dessa lägenheter som kommer utgöras av både hyreslägenheter och bostadsrätter. Det är sedan någon vecka beslutat att påbörja bygget av etapp 1 och 2 (Valla 1 och 2). Bygget kommer sedan pågå fram tills tidigast Det är en massa miljoner kubikmeter lera som måste forslas bort från fältet då det är en gammal sjöbotten. Det har blivit ifrågasatt varför man inte kan bygga på andra närliggande platser såsom Västberga industriområde där det idag ligger mycket lagerverksamhet vilket skulle kunna flyttas utanför stan, något vettigt svar har dock inte kommit fram. beteslandskap och fram tills 1960 bedrevs det jordbruk här. Göta Landsväg Göta landsväg har bevarats i sin ursprungliga form endast på ett par ställen, där sträckningen över Årstafältet kan anses vara den allra förnämligaste. Vägen över Årstafältet är 700 meter lång och går på en halvmeterhög vägbank genom odlingslandskapet. Även om resandet förr var strapatsrikt och självklart inte lika vanligt som idag, krävdes säkra och stabila vägar till de södra delarna av Svea rike. Eftersom Göta landsväg var färdvägen så har både vanligt folk, köpmän, arbetare, krigshärar och kungar färdats längs vägen. Göta landsväg gick från Götgatan söderut över Skanstull och Gullmarsplan och vidare mot sydväst. Göta landsväg förlorade i betydelse år 1669 då det öppnades en bro över sundet vid Hornstull och en ny snabbare södergående landsväg kunde användas. Landsvägen har undersökts arkeologiskt när man har dragit vägar, spårvägar och ledningar. Man har då kunnat se hur vägen är uppbyggd och vilka olika vägbeläggningar som använts. Man har också funnit spikar, hästskor, hästskosömmar. Den allra äldsta delen av vägen, den som alltså finns längst ner i botten saknade beläggning och bestod endast av lera. Ökad trafik på vägen ställde krav på en farbar väg och en vägbeläggning som inte påverkades alltför mycket av vädret. År 1833 kom föreskrifter som sade att vägen skulle vara 7 8 alnar bred och belagd med grus, men den har varit både grusad och stenlagd även tidigare. Denna berättelse om Årstafältet följer på mitt tidigare försök att väcka intresse för Årsta och dess kulturhistoria på Årsta Gård i tidigare nummer. Årstafältet har sedan järnåldern varit ett odlings och

4 Valla å och stenvalvsbron Fram till 1940-talet fanns Valla å kvar i sitt ursprungliga lopp. På en höjd intill Årsta gård låg tidigare en bosättning med namnet Arus. År- i namnet År-sta syftar på Arus som betyder åmynning. Intill åmynningen fanns redan under yngre järnålder en boplats med tillhörande gravar. År 1954 var vårfloden så kraftig att en sjuårig pojke drunknade i ån vid Årsta gård. Efter denna händelse leddes ån ner i en kulvert. Med tiden har förorenat dagvatten genom ån förts ut i Årstaviken och gjort vattnet där otjänligt. Dagvattendammen anlades på Årstafältet 2002 för att rena det vatten som förs ut i Årstaviken. Dammen får sitt vatten från Valla å och genom dagvatten från Östberga och Årsta. Vattnet i dammen hålls kvar genom dämningar vilket möjliggör att de i vattnet lösta partiklarna faller ner till botten. Vattenväxterna tar sedan upp kväve och metaller ur sedimenten. Dammens växter renar på detta sätt vattnet från näringsämnen innan vattnet rinner ut i Årstaviken. Efter en restaurering som blev färdig 2006 rinner Valla å nu i ett reglerat, rakt dike över Årstafältet, via dammen genom dalgången ner mot Årsta gård och Årstaviken. Längs ån har fuktkrävande växter planterats som kabbeleka, svärdslilja och fackelblomster. Mitt på fältet korsar Göta landsväg Valla å med en stenvalvsbro. Stockholms många holmar förbands fram till 1700-talet med träbroar. Då började staden uppföra valvbroar i sten efter ett påbud från statsmakten. Orsaken till detta var att det rådde brist på trävirke. Norrbro är Stockholms äldsta bevarade stenvalvbro. Valvbroarna uppfördes efter franska förebilder. Broar anlades över vattendrag men förekom även över kärr och sankmarker. Valla å utgjorde ett naturligt hinder för de resande som färdades på Göta Landsväg och därför uppfördes en bro över ån. Av den forna stenvalvsbron fanns på 1990-talet endast landfästena och delar av rustbädden i trä kvar. Själva stenvalvsbron var raserad och ersatt med en enkel träbro. Den gamla riksvägen från Stockholm mot Södertälje gick genom Botkyrka och vid avfarten till Eriksbergs industriområde i Alby har den gamla valvbron av gråsten reparerats och bevarats som ett kulturminne. Det är denna bro som har fått stå modell för den nyuppförda kallmurade stenvalvsbron över Valla å. Den stod färdig 1998 i samband med att fältet projekterades som landskapspark. Forntiden Kring Årstafältet finns och har funnits rikligt med fornlämningar. Det finns fortfarande kvar både gravfält, hällristningar och andra fornlämningar. Gravfält med hundratals gravar upptäcktes och grävdes ut under åren på den plats där Årsta partihallarna nu finns. Man fann totalt mer än 400 fornlämningar. Ett av gravfälten dateras till romersk järnålder, ca e.kr. Stockholm har alltså varit bebyggt redan vid Kristi tid, eftersom gravfält av den här storleken kräver att det har funnits en folkrik bygd i närheten. Ett

5 annat gravfält var från vikingatid, alltså runt e.kr. Det visade sig att man praktiserat två olika sätt att begrava sina döda. Ett sätt var brandgravar, där man först brände den döde, därefter lade man den dödes brända ben i en lerkruka eller ett träkärl. Askan sänktes ner i en grop, över vilken sedan en stensättning har byggts. I sådana gravar hittades ofta vapen, broscher, sköldar och andra föremål. Det andra gravsättet var att man lade den döde hel i en grav. Genom skelettgravarnas östvästliga orientering och få fynd av föremål visar det ett kristet inflytande. Man kan då anta att kristna har begravts sida vid sida med hedniska invånare. De gravar man fann vid utgrävningarna tillhör således vårt lands allra sista förhistoriska skede, en tid då hedendom och kristendom kämpade om herraväldet. Bägersta kulle Bägersta kulle ligger vid Årstafältet och pilallén just där Sandfjärdsgatan möter Älvkällevägen. Till yta och utseende må kullen vara något blygsam men dess historia är gammal och intressant. Det näraliggande gravfältet, som upptäcktes i samband med breddningen av Johanneshovsvägen 1978, är daterat till talet e.kr, det vill säga yngre järnålder. Under århundradena därefter har Bägersta ägts av både kungahus, kyrka och klosterrörelse. På 1400-talet fanns där ett herresäte som tillhörde Karl Knutson Bonde. År 1448 kröntes han till svensk konung Karl VIII. Vid sin död donerade han Bägersta till S:t Nicolai kyrka, nuvarande Storkyrkan, mot att man där skulle läsa mässor för hans föräldrars själar. År 1530 ger Gustaf Vasa, som då är kung, borgmästaren Herman Fossert tillstånd att köpa Bägersta med de underliggande torpen Skarpnäck, Walla och Hägersten. Under 1600-talet finner vi ägarnamn som Bagge från Boo på Värmdö, Wernschiöld och Leyonmarck. År 1729 såldes Bägersta till ägaren av Enskede gård, Gustaf Palmfeldt, för 9000 daler kopparmynt. Så sent som på 1800-talet låg ännu två gårdar här på kullen. Naturligtvis har även vanligt folk bott i Bägersta. Genom ortnamnsregistret för Brännkyrka och Stockholms tänkeböcker kan vi få några namn och årtal bor där Jacobyr af Baghrastum, 1477 Ingwar Diesen och Olof i Beyersta. År 1552 möts Lasse i Baierstad och Margareta i Östberga inför tinget rörande ett hästbråk. De spår av bebyggelse som idag återstår på kullen är inte så lätta att se. Sommaren 1981 gjorde Stockholms Stadsmuseum en undersökning av området väster om gångvägen. Man fann där en eller flera husgrunder grunderna är delvis förstörda och svåra att klarlägga. Det påpekas att området är skadat av nyanlagd asfalterad gångväg. Vidare att området bör pga. närhet till industrimark beaktas och ev skyltas (dnr 3994/81). Längst ner på kullen finns en ekdunge. Flera av ekarna har en avsevärd storlek, flera synes som dubbelekar. Vi vet att den gamle Gustaf Vasa på sin tid beordrade plantering av ekar för virke till skeppsbygge, kanske de som står här nu härrör från den tiden. Årstafruns sista ängar Ljuvligt lantlig var trakten kring Årsta gård på Märta Helena Reenstiernas tid. Det mesta av denna landsbygd har dock så sent som under 1900-talet fått ge plats för bostäder, industri och arbetsplatser. Märta Helena flyttade till Stockholm som 19-åring och två år senare gifte hon sig

6 med Christian Henrik von Schnell. Maken hade några år tidigare köpt Årsta gård med tillhörande markområden, nära nog hela Brännkyrka. Årsta gårds boningshus ligger fortfarande kvar som ett minne om än undanskymt bakom moderna villor. Odlingslandskapet i Brännkyrka är borta, en sista rest är Årstafältet inklämt mellan industriområden, Östbergahöjdens bostadsområde och höghusen på Sandfjärdsgatan. Över Årstafältet löper Göta landsväg i ursprunglig sträckning. Här färdades Märta Helena från Årsta gård till Brännkyrka kyrka, där familjegraven fortfarande finns bevarad. Årstafrun äger ett rikt och brett sällskapsliv och ställer gärna och ofta till med kalas eller fest. Den största festen som hålls 18 juli varje år är slåtter-ölet där barn och vänner, fattig som rik bjuds in. Carl Mikael Bellman är en kär vän och trogen gäst på Årsta gård. Under flera år kämpade Årstafrun mot planer på en exploatering av Valla å och Kvarnbäcken för timmerflottning. Och hon vann! Hur hade Årsta sett ut idag om hon inte stått upp för detta?! Årsta gård var självförsörjande, här producerades allt som behövdes och lite till, överskottet såldes inne i Stockholm, bl a på Hötorget. På Årsta gård odlades det mesta spannmål, tobak, grönsaker, bär och frukt. Bland annat hade Märta Helena en äppellund intill gården. Mitt på fältet intill Göta landsväg och alldeles intill stenvalvsbron över Valla å står en mycket gammal vildapel. Trädet beräknas vara uppkommet under 1800-talets första hälft. Är det en alldeles omöjlig tanke att trädet har sitt ursprung i en äppelkärna från Årstafruns egen äppelodling? Fåglarnas fält Årstafältet ligger som en grön inbjudande landningsplats för fåglar som sträcker förbi Stockholmstrakten. Under vår och höst landar det allt ifrån vanliga fåglar till verkliga rariteter. Dagvattendammen som har restaurerats och gjorts större är den stora magneten som får änder och gäss att stanna till. Den sanka marken runt dammen ger vadare och beckasiner utmärkta rastmöjligheter. Det är fältets vidsträckthet som gör det möjligt att få se så vitt skilda fåglar som beckasiner, pipare, änder, ugglor, vadare, trastar och sångare. Minst 157 olika arter av fåglar har setts på eller från Årstafältet. På sommaren ryttlar tornfalken regelbundet fältet för att leta sork för att föda sina ungar i Riddarholmskyrkans torn. Försvinner Årstafältet så försvinner kanske också tornfalken från Riddarholmskyrkan. Silltrutar, skrattmåsar, andra måsar, skator, kråkor patrullerar fältet under sommaren för att snappa åt sig av det som picknick och grillare har lämnat kvar. Tidiga våroch höstmorgnar kan man få se t ex ljungpipare på norreller sydsträck rasta på fotbollsplanen. Har du tur kan du om du är bland de första som promenerar på fältet en morgon råka stöta på en uggla som på ljudlösa vingar tar höjd och flyger vidare. På vintern kan man se en enorm flock med sparvar och finkar som har ogräsfrön och solrosfrön, de år som det odlas på fältet, som föda för att klara den mörka vintern. Vinterhämpling, steglits och gråsiska är

7 också regelbundna besökare på fältet under vintern. Och när vintern är över så kan du en solig och klar dag i början av april få höra den välbekanta sången från sånglärkan, de öppna kulturmarkernas fågel. Sånglärkan har förmodligen återvänt till fältet under hundratals vårar för att häcka på en av de sällsynta öppna kulturmarkerna i Stockholm. Egna reflektioner Söndagen den 2 oktober var jag (Lisa Borgh) och lyssnade på ett gäng entusiaster som alla kämpade för Årstafältets fortlevnad och det jag hörde gjorde mig mycket upprörd. Motviljan från politikerna att lyssna på medborgarna och deras behov beskrevs som mycket stark. De som kämpar för bevarandet av landskapsparken gav stadsbyggnadskontoret ett antal förslag på närliggande platser som skulle vara mer kostnadseffektiva att bygga på men stadsbyggnadskontoret var enligt dessa människor inte intresserade av att ens titta på dessa. När man senare hör dem berätta om Barnens Träd som politikerna planterade på fältet och som skulle bli en mötesplats mellan lokala politiker och barn, länken mellan nutid och framtid, men som bara blev en illusion, blir man rätt ut sagt förbannad. Hur ska man kunna tro på en bättre värld som ung idag när de som man ser upp till, som är förtroendevalda vänder en ryggen och med det även ens åsikter och visioner. För mig handlar detta om så mycket mer än att rädda en park och ett koloniområde, för mig handlar det om respekt, tillit och brist på intresse för andras åsikter. Vi står inte här och säger att vi vill ha grönska för vi tycker det är kul. Vi hävdar det för vi behöver det, inklämda i våra lägenheter där vi skall återhämta oss från dagens stress. Vad kommer att hända med fågelkvittret, rådjuren som leker på hösten, hararna som skuttar på gatan om naturen byggs bort? Jag tror på rekreation och jag tror på att i denna datoriserade värld där tekniken utvecklas snabbare än våra mänskliga hjärnor hänger med så är det viktigare än någonsin med närhet till naturen. Möjlighet att hitta tillbaka till vårt ursprung, att hämta andan ett tag från verkligheten. Vad är då naturen? En park där träden odlas på rad med bänkar mellan sig och en grusgång i mitten? Inte för mig. Naturen är vidsträckta fält och täta skogar och viktigare än allt, naturen är djur och liv och oordning, inte ett arkitektoniskt mästerverk som vunnit någon global tävling. Årstafältet och skogen innehåller också annat, ta Årsta gård och Göta Landsväg. Ta dig tid att lyssna och lev dig in i denna tid för hundra tals år sedan. Föreställ dig Märta Helena i sin droska med sin berusade kusk på landsvägen en kväll på väg hem mot Årsta Gård. Detta är fantastiskt att kunna uppleva och delar av detta vill de förtroendevalda politikerna slita ifrån oss. Gården och vägen består av så mycket mer än bara ett hus och en landsvägssnutt, de består av omgivningar, av gamla tiders upplevelser, av vårt kulturarv. Vems intressen värnar de folkvalda politikerna om, folkets eller ekonomisk utveckling? Varför skall industrin få finnas kvar men inte kulturen och rekreationens rum? Vad är det man vill uppnå, en glad, frisk arbetsför befolkning eller folk som mår psykiskt dåligt instängda i sina små lägenheter utan fåglar som sjunger, rådjur som äter upp tulpanerna utanför porten och harar som hoppar över vägen. Hälsningar styrelsen Lisa, Magnus, Cecilia, Tobias och Susann