Inte många rätt. JOHNNY MUNKHAMMAR December, En kritisk analys av de marknadsekonomiska argumenten mot euron i Sverige

Inte många rätt JOHNNY MUNKHAMMAR December, 2002 - En kritisk analys av de marknadsekonomiska argumenten mot euron i Sverige

Innehåll Förord... 3 INLEDNING... 4 DET GÅR BÄTTRE FÖR SVERIGE UTANFÖR... 5 SVERIGES BEROENDE AV DOLLARN GÖR DET RISKABELT ATT INFÖRA EURON... 7 LÄR AV TYSKLAND SÄG NEJ TILL EURON... 8 EURON ÄR SKAKIG OCH KOMMER ATT GÅ UNDER... 9 EN FLYTANDE VALUTA ÄR BRA FÖR ATT STABILISERA EKONOMIN... 10 EU ÄR PÅ VÄG ATT BLI EN KORPORATIV OCH PROTEKTIONISTISK ÖVERSTAT... 12 DE EKONOMISKA ARGUMENTEN FÖR EURON ÄR SMÅ OCH OSÄKRA... 13 SLUTSATSER... 15

3 Förord Den 14 september nästa år är det dags för folkomröstning om Sverige och euron. Ett ja innebär att Sverige inför euron 2006 och ett nej att vi ställer oss utanför på obestämd tid. Fram till detta avgörande kommer många olika aktörer att framföra olika argument för sina ståndpunkter. avser argumentera för ett ja. Inte för att varenda argument talar för euron utan för att vi anser att argumenten för är betydligt fler och tyngre. Sveriges handel, tillväxt, välstånd och inflytande i Europa skulle öka med euron. De senaste veckorna har delvis nya argument av marknadskaraktär för ett nej till euron kommit att framföras. De har fått mycket uppmärksamhet, inte minst för att det för många tycks ha framstått som en överraskande linje i debatten. Johnny Munkhammar, som är EU-expert på, har i denna rapport tittat närmare på de argument som har framförts för denna ståndpunkt den senaste tiden. Han menar att argumenten är delvis motstridiga och i många fall svaga eller rent felaktiga. Han kan nås på 070-887 64 66 eller johnny.munkhammar@svensktnaringsliv.se Stockholm i december 2002 PJ Anders Linder Ordförande i projektet Övergång till euro

4 INLEDNING Under hösten har nya argument mot euron kommit att framföras av nya och ibland ganska kända företrädare. Till stor del handlar det om personer som argumenterar emot euron från marknadsekonomiska eller borgerliga utgångspunkter. Flera av argumenten framförs av erfarna och kunniga personer och ska därför inte avfärdas lättvindligt utan deras ska beaktas seriöst. Självfallet är det så i en alltmer intensiv debatt att nya argument, perspektiv och kunskaper kan komma fram, som faktiskt förändrar ståndpunkter och uppfattningar. Troligen anser ingen att alla argument talar för att också Sverige ska införa euron. Det finns respektabla argument för båda ståndpunkterna. Möjligen var inte alla förberedda på att det skulle framkomma mer marknadsekonomiskt orienterade företrädare för ett nej, men det har varit tydligt länge att så skulle bli fallet. anser att argumenten för att införa euron också i Sverige är flest och klart väger tyngst. Frågan är om de nya argument som har framförts de senaste veckorna har ändrat den avvägningen. Har ny kunskap och nya perspektiv tillförts, som kan anses har stärkt de marknadsekonomiska skälen att säga nej till euron? Syftet med denna rapport är att granska några de viktigaste argumenten mot euron, som har framförts från marknadsekonomiskt och borgerligt håll. Slutsatsen är att skälen att säga nej inte har stärkts. De argument som har framförts på senare tid är delvis motstridiga och bygger på olika grunder, vilket skapar en splittrad bild. De är i flera fall svaga och flera bygger på en felaktig bild av verkligheten. Några argument har rentav stärkt skälen för att Sverige snarast bör införa euron. I det följande kommer argumenten att refereras, analyseras och granskas utan någon inbördes ordning eller prioritet.

5 DET GÅR BÄTTRE FÖR SVERIGE UTANFÖR Påståendet är att det har gått bättre för Sverige är euroländerna de senaste tio åren då vi har haft flytande växelkurs. Alltså bör vi bibehålla detta system och inte delta i en gemensam valuta i Europa. Liknelser görs inte sällan med att vi med euron skulle riskera uppleva en liknande kris som i början av 1990-talet. För det första stämmer inte påståendet riktigt. Sveriges genomsnittliga ekonomiska tillväxt har varit strax under EU-ländernas genomsnitt de senaste tio åren och ungefär samma som euroländernas. Till del är det förstås också följder av den kraftiga deprecieringen av kronan i början av 1990-talet, som gav exportindustrin draghjälp, samt IT-bubblan i slutet av 90-talet. Utan dessa hade genomsnittet varit lägre. I det långsiktiga perspektivet går Sverige inte alls något vidare utan föll från plats fyra på listan över världens rikaste länder 1970 till plats 15 år 1995 och plats 17 i år (OECD:s köpkraftskorrigerade lista över länders BNP per capita). För det andra var det inte den fasta växelkursen i början av 1990-talet som utlöste problemen utan oförmågan i Sverige att komma till rätta med våra egna ekonomiska problem. Vi klarade helt enkelt inte att sköta oss lika bra som de andra, som vi hade fast växelkurs gentemot. Därför fick den fasta växelkursen släppas, vilket var ett erkänt misslyckande. Sedan bör påpekas att en gemensam valuta förstås är ett helt annat arrangemang än en fast växelkurs. En gemensam valuta är ett långsiktigt arrangemang på ett helt annat vis, som skapar mer transparens, handel och konkurrens. För det tredje ska påpekas att den uppryckning som ändå har skett inte är en följd av utanförskapet gentemot euron utan av att vi har följt EMU:s konvergenskrav. Regeringens linje har varit vänta och se till euron, men också att vi ska kunna välja euro eller inte utifrån en styrkeposition. Kort sagt, sedan 1995 har Sverige följt eurons konvergenskrav för att vi ska ha möjlighet att gå med om vi så önskar. Bilden nedan bekräftar att detta stämmer. Ränteskillnad Sverige Tyskland (10-åriga statsobligationer) 5,0 4,5 4,0 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0-0,5 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 swe14130-deu14130 [cma 5] 0 Källa: Klas Eklund, chefekonom SEB Den röda linjen visar ränteskillnaden mellan Sverige och Tyskland. Vid det första gröna strecket får Sverige en flytande krona. Vid det andra strecket får riksbanken till slut sitt inflationsmål. Som synes förblir ränteskillnaden stor. Vid det tredje gröna strecket, däremot, inleder den svenska räntan sin successiva nedgång mot dagens måttliga skillnad gentemot Tyskland. Det som sker vid detta streck är att Sverige börjar följa konvergensprogrammen för första gången.

6 Det som händer under åren därefter är att Sverige genomför en omfattande budgetsanering, stora underskott blir överskott, och riksbanken görs oberoende. I riksdagen görs budgetprocessen om och det införs bland annat budgettak. Inflationsmålet får en långsiktig trovärdighet. Detta ökar förtroendet och sänker ränteskillnaden. Det är tveksamt om Sverige idag hade haft detta stabila ramverk för ekonomin om vi inte hade följt konvergenskraven. Större delen av efterkrigstiden har motståndet mot låg inflation varit kompakt liksom mot oberoende centralbank. Många regeringar har fört en mer keynesiansk budgetpolitik utan dagens strikta ramar. Kraven har följts för att vi har för avsikt att kunna säga ja till euron. Men vad sker om vi säger nej? Då är inte eurofrågan längre aktuell för Sverige. Det finns inte samma tryck på att vi ska följa konvergenskraven om vi inte ska ha euro. Flera politiska aktörer som har agerat för ett nej kommer att med förnyad kraft kräva utträde ur EU. Sannolikheten för att det kommer att skapas osäkerhet kring Sveriges roll i detta ramverk är stor. Därmed ökar åter riskerna för en högre ränteskillnad och eventuellt även på längre sikt åter en mindre oberoende riksbank, mindre trovärdigt inflationsmål och sämre disciplin i statsfinanserna.

7 SVERIGES BEROENDE AV DOLLARN GÖR DET RISKABELT ATT INFÖRA EURON Påståendet är att Sveriges näringsliv är väldigt beroende av dollarn. Priserna på många varor sätts i dollar och vi har stor handel med länder som använder dollarn. Med en flytande valuta följer vi idag dollarns rörelser ganska väl. Om Sverige däremot inför euron skulle det leda till stora problem om dollarn faller i värde gentemot euron. Sverige är inte alls så beroende av dollarn. Andelen av vår utrikeshandel som sker med USA är ungefär tio procent. Vår handel med euroländerna och Danmark, som på grund av sin fasta växelkurs gentemot euron i handelssammanhang bör räknas in i detta område är 50 procent. Visst har dollarn ett vidare internationellt genomslag, i priser på enskilda produkter och i det faktum att vissa länders valutor följer dollarn ganska väl. Men detsamma, om än i något mindre utsträckning, gäller även euron särskilt i vår världsdel. Storbritanniens regering har som tydligt mål att införa euron. De tio kandidatländer som avses komma med i EU i maj 2004 ska införa euron. Flera av dem uppfyller redan till stor del konvergenskraven och kan ha euron 2006-2007 alltså ungefär samtidigt som Sverige om vi säger ja 2003. Vår handel med dessa länder är idag endast fem procent, men den växer starkt. Om dessa länder också inför euron är euroländernas andel av handeln 63 procent. Särskilt relevant är detta förstås för Östersjöområdets möjligheter. I euroländerna är det euro som gäller. Svenska storföretag fakturerar idag till ungefär 80 procent i euro i affärer med euroländerna. Sverige är helt enkelt ett land i Europa, och vårt euroberoende är mycket större än dollarberoendet. Men vad vi vet är att euroberoendet är betydligt större och växer. Därmed vore det en risk att inte införa euron enligt samma resonemang om vi står utanför och dollarn stärks och följer den upp, skulle exporten till euroländerna få problem. Detta är dock ett teoretiskt resonemang. Euron och kronan följer nämligen dollarn tämligen likadant, som nedanstående diagram visar. Risken är mycket liten. Kronans och eurons växelkurs mot dollarn Från 1 mars 1993; syntetisk euro före 1999-01-01 Index 1993=100 160 140 120 100 80 60 40 20 0 USD/EUR USD/SEK 1993-03-01 1994-03-01 1995-03-01 1996-03-01 1997-03-01 1998-03-01 1999-03-01 2000-03-01 2001-03-01 2002-03-01 Källa: Nils Lundgren

8 LÄR AV TYSKLAND SÄG NEJ TILL EURON Tysklands ekonomiska problem skylls delvis på euron. Påståendet är att Tyskland idag hade behövt en nationell valuta som kunde sjunka i värde och ge fart åt ekonomin. Eller en nationell ränta som kunde sänkas något mer än dagens gemensamma ränta, för att ge samma effekt. Ibland sägs även att Tyskland hade mått bättre ekonomiskt av att inte vara med i euron och därmed stabilitetspaktens krav på begränsade budgetunderskott, för då hade de kunnat stimulera ekonomin mer genom finanspolitiken. Ännu ett spår i diskussionen är att Tysklands D- mark låstes vid en för hög nivå till euron, vilket gav sämre konkurrenskraft. Västtyskland blev under efterkrigstiden känt som det kontinentala Europas ekonomiska motor. Men de senaste tio åren har motorn hackat och saktat ned. De långsiktiga orsakerna till detta är inte omtvistade. Tysklands ekonomi tyngs av strukturella problem i ekonomin generösa socialförsäkringssystem, tilltagande demografiska nackdelar, ett högt kostnadsläge och väldigt reglerade marknader. 1990 återförenades Tyskland och det tidigare Västtyskland åtog sig ett stort uppdrag om återuppbyggnad av de östra delstaterna. Detta har varit mycket kostsamt. Eftersom euron infördes 1999 kan den självfallet inte förklara tio års ekonomiska problem. Hade Tyskland idag haft en nationell valuta som kan falla i värde så vore det en bekväm genväg till att tillfälligt bidra till lite bättre fart i ekonomin. Likaså om räntan i Tyskland hade kunnat sänkas något. Detta är en nödutgång för politiker bort från att våga fatta obekväma beslut om strukturella förändringar för att långsiktigt öka tillväxtkraften i ekonomin. I Sverige känner vi väl till detta vår krona har fallit kraftigt i värde under decennier, vilket har lett till att vi blir fattigare och strukturproblemen består. Så är det även i Tyskland. Men euron skapar ett tydligare samband mellan dålig politik och dåliga resultat. Man tar inte bara ut effekten av strukturfel i en svagare valuta vilket inte märks direkt utan i reella svårigheter. Euron har således stängt nödutgången devalvering. Problem måste lösas och kan inte döljas bakom en svagare valuta eller slätas över med sänkt ränta. Detta är en av de viktigaste positiva effekterna med en gemensam valuta. På senare år har således regeringen Schröder presenterat ett antal strukturella reformer. Bland dessa märks en pensionsreform, skattereformer och ansatser till en mer rörlig arbetsmarknad. Mycket är ännu inte genomfört och det behövs mer, men detta är en början. Euron innebär starkare incitament att förändra gamla strukturer som bromsar tillväxt. Därmed bör EU-länderna alltmer kunna präglas av förnyelse framöver. Hade Tyskland låst D-marken gentemot euron till en alltför hög kurs skulle det rimligen skapa problem för exporten. Faktum är emellertid att den tyska exportvolymen har ökat med 31,9 procent sedan införandet av euron 1999. Samtidigt har euroländernas genomsnittliga exportvolym vuxit med 24,8 procent. Sveriges exportvolym har under samma period endast ökat med 19,8 procent. Under lågkonjunkturåret 2001 växte den tyska exporten med 5,4 procent samtidigt som euroländernas genomsnittliga export växte med 2,5 procent. Svensk export sjönk med 1,4 procent under 2001, detta trots en växelkursförsvagning på nästan 10 procent. Vad detta kanske främst visar är att euron genom att skapa stabila villkor och transparens på en öppen marknad underlättar handel. Handel och konkurrens främjar ökat välstånd. Även på det viset har således euron bidragit till att underlätta Tysklands ekonomiska återhämtning. En annan genväg till att undvika strukturella reformer är att via finanspolitiken stimulera ekonomin. De som idag, i Keynes anda, anser att Tyskland borde få ha större underskott i budgeten är inne på fel väg. Sådana stimulansåtgärder blir ofta ett slöseri med resurser, eftersom åtgärderna kan komma i fel form, fel storlek och fel tid. Därtill riskerar de hämma den strukturella förnyelsen, som nämnt. Under 1970- och 80-talen var det många länder i Europa som försökte denna väg. Resultatet var stora underskott, inflation och ökande skuldsättning samt bibehållna strukturproblem. Euron har, genom konvergenskraven och stabilitetspakten, skapat ordning i EU-ländernas ekonomi. Denna ordning, för bland annat sunda statsfinanser, har lagt grunden för en bättre ekonomisk utveckling långsiktigt.

9 EURON ÄR SKAKIG OCH KOMMER ATT GÅ UNDER Påståendet är att det vi nu ser, att vissa länder inte till fullo följer stabilitetspaktens regler, är ett tecken som visar att eurosystemet inte fungerar. Statsminister Göran Perssons gamla citat från mitten av 1990-talet, att det är ett skakigt projekt, nämns inte sällan i detta sammanhang. Slutsatsen är att vi bör säga nej till euron, för den finns nog ändå inte om några år. För det första ska sägas att de personer som uttrycker detta inte sällan påstod att euron aldrig skulle bli av. Och om den blev av, så skulle den införas endast i ett fåtal länder. Samt gå under inom mycket kort tid. Nu vet vi att den blev av, enligt tidtabell, mer smärtfritt än de flesta trodde, och i fler länder än någon trodde bara några år före. Nu kommer detta mycket pessimistiska påstående igen, men betraktat i detta historiska perspektiv måste det anses som mindre trovärdigt. För det andra ska sägas att det naturligtvis är ett seriöst problem som inte ska tas lätt på att stabilitetspaktens regler inte följs av alla. Pakten är ett viktigt instrument för att upprätthålla ordningen i ekonomin och den har varit framgångsrik. Tack vare euron, med dess konvergenskrav och stabilitetspakt, är nu de ekonomiska fundamenten i Europa bättre än på decennier. Desto viktigare att se till att det förblir så. Sverige hade 1992 ett budgetunderskott på 12 procent av BNP. Den värsta syndaren av euroländerna idag är Portugal, som ligger på ungefär fyra. Problemen idag ska således inte överdrivas. Därtill ska påpekas att investeringar inom euroområdet naturligtvis kommer att lokaliseras i högre grad till länder där det råder ordning. På ett sätt kan därmed sägas, att om Sverige inför euron och tillhör dem som sköter sig bäst, kommer vi att tjäna på det. Icke desto mindre är stabilitetspakten viktig för att förhindra problem med free-riding inom euroområdet. Enskilda länder som har underskott bestraffas inte med högre ränta utan kan lättare komma undan med underskott. Därmed är det viktigt med ett stabilt ramverk även för finanspolitiken på nationell nivå. En förändring, som har föreslagits, är att pakten ska bli mer automatisk genom att EUkommissionen direkt får varna länder utan att gå via rådet. Ett förslag som nyligen kom från EU-kommissionen handlar om att paktens regler även ska ta hänsyn till storleken på de enskilda ländernas statsskuld. Då skulle länder med liten skuld få ha större underskott och tvärtom och på det viset skulle incitamenten att minska skulderna öka. Den närmaste tiden kommer stabilitetspaktens utformning och funktionssätt att avgöras och exakt vad som sker återstår att se. Problemen finns och ska inte viftas bort, men de överdrivs idag och chanserna att denna prövning leder till bättre system är stora. Att euron skulle gå under är dock helt orealistiskt och bara ett sätt att skrämmas. I en historisk genomgång av valutasystem som bl a professor Lars Jonung genomförde, drogs slutsatsen att fast organiserade valutasystem fungerar väl och håller i det längre perspektivet. Euron ansågs i denna analys vara ett mycket fast organiserat system med gemensamma betalningsmedel och tydliga regler.

10 EN FLYTANDE VALUTA ÄR BRA FÖR ATT STABILISERA EKONOMIN Det huvudsakliga argumentet mot euron i detta avseende är att en flytande nationell valuta innebär att kriser som bara drabbar det egna landet kan mildras genom att valutan faller i värde. Som ett euroland har man ingen egen valuta att sänka värdet på eller en egen ränta som kan sänkas. Alternativen då sägs vara att lönerna sänks, arbetslösheten ökar eller att människor flyttar. Och då anses en flytande nationell valuta vara ett bättre alternativ. Detta argument anses ofta tungt. Att inte kunna stabilisera ekonomin nationellt med en rörlig valuta anses vara en stor risk att ta. Den första frågan man måste ställa sig är hur sannolikt det är att enbart Sverige drabbas av en ekonomisk kris som inte övriga euroområdet känner av. Idag anser flera tunga bedömare, såsom SEB, att den svenska konjunkturen är i rimlig fas med euroländerna, så problem lär inte uppstå den vägen. En asymmetrisk kris som är helt oförutsedd av typen skadedjurs omfattande angrepp på skogsindustrin är mycket ovanligt. Veterligen skedde detta i Sverige senast 1880. Kriser via valutan är likaså osannolika, se bilden ovan om hur lika kronan och euron följer dollarn. Det vi har haft i Sverige under efterkrigstiden är enbart ekonomiska problem orsakade av en dålig nationell politik. Det har skapat fallet i välståndsligan. Att införa euron stärker möjligheterna till en ansvarsfull politik inriktad på förnyelse och minskar riskerna för skadlig politik. Dels, som nämnt, via konvergenskraven och stabilitetspakten. Dels för att vi just inte har en egen valuta som kan falla i värde så fort politikerna ställer till det. Dålig politik får snabbare dåliga och tydliga resultat såsom i Tyskland. Därför ställs högre krav på en vettig politik med euron. Av diagrammet nedan framgår att den svenska kronan har halverats i värde gentemot övriga Europa sedan 1970. Det är en tydlig bild av vår eftersläpning och det pris vi betalar för att ha haft en dålig politik. Under de senaste tio åren med flytande krona har den fortsatt nedåt, vilket gör Sverige till alltmer av ett låglöneland. Att stå utanför euron ger politikerna konstant möjlighet att dölja misslyckanden med denna tilltagande svaga krona och därmed svenskarnas relativa fattigdom. Sveriges reala växelkurs (TCW) index (nov 92=100) 90 100 110 120 130 140 Källa: Riksbanken 150 70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 90 100 110 120 130 140 150

11 Att skapa en tydlig koppling för såväl arbetsmarknadens parter som politiker mellan oansvarigt beteende och dåligt utfall är en av de bästa ekonomiska effekterna av euron. Den som vill justera växelkursen så fort det görs ekonomiska dumheter i Sverige åtgärdar en felaktighet med en annan. Istället för att undvika eller lösa problemet döljer man det genom en sänkning av allas vår levnadsstandard. För den som har stabilitet som högsta mål kan valet vara svårt. Euron bidrar på flera sätt till ekonomisk stabilitet men gör att nya medel kan behöva skapas för att sköta stabilisering nationellt. Men stabilitet kan också innebära stagnation och eftersläpning. Att helt inrikta ekonomins instrument på att stabilisera med alla medel sänker trycket på omvandling och därmed tillväxten. För den som sätter en högre levnadsstandard i Sverige med höga löner, avancerade företag, högutbildad arbetskraft, bra välfärd högst är valet därmed lättare.

12 EU ÄR PÅ VÄG ATT BLI EN KORPORATIV OCH PROTEKTIONISTISK ÖVERSTAT Påståendet är att EU som helhet har en mängd nackdelar idag, såsom protektionistisk handelspolitik, stora och skadliga bidragssystem inom jordbruk och regionalpolitik, byråkrati och korporativism. Risken är att dessa nackdelar förstärks de närmaste åren. Vi ska inte säga ja till ett enda steg till i integrationen förrän dessa nackdelar har blivit bättre. Alternativt ska Sverige stå utanför och vara ett föredöme med öppna gränser, avregleringar och sänkta skatter. Från marknadsekonomisk utgångspunkt har EU idag ett antal betydande nackdelar. Men det ska samtidigt erkännas att EU:s främsta del ändå är den gemensamma marknaden med fri rörlighet för människor, kapital, varor och tjänster. Det är en stor framgång som är mycket bra för Europa och Sverige. Nackdelarna ska inte underskattas, men inte heller denna stora fördel. Euron är en naturligt och viktig del av den gemensamma marknaden EU:s bästa del. Det blir underligt att säga nej till en av de riktigt goda delarna bara för att man är emot andra delar. Vad händer med EU i framtiden? vill att EU:s verksamhet ska fokusera på att riva hinder för rörlighet på den gemensamma marknaden. EU ska endast syssla med genuint gränsöverskridande frågor och aldrig administrera permanenta bidragssystem. Andra har andra visioner om EU:s framtid. Det är en klassisk debatt utifrån ideologiska skiljelinjer. Ska Sverige kunna påverka EU:s framtid genom allianser, trovärdighet och argument måste vi vara fullvärdig medlem i EU. Då måste vi vara med i EU:s kärna euron. Det är inte heller realistiskt att Sverige utanför euron men med i EU:s andra delar skulle bli ett marknadsekonomiskt föredöme. Det är knappast heller ett sannolikt scenario om vi skulle lämna EU helt. De starkaste krafterna på nej-sidan har inte detta som mål och ambition med sin politik. Snarare skulle osäkerhet kunna skapas om Sveriges ekonomiska politik, skatterna kunna höjas och avskärmningen öka.

13 DE EKONOMISKA ARGUMENTEN FÖR EURON ÄR SMÅ OCH OSÄKRA Påståendet i detta fall är att det endast finns marginella ekonomiska fördelar med euron. Inte sällan påstås att euron kom till som en politisk kompromiss. Argumentet är att det nog finns fördelar på mikronivå, som konkurrens, stabila villkor och mindre transaktionskostnader. Men riskerna sägs vara stora, framför allt när det gäller ekonomisk stabilitet. De ekonomiska argumenten för euron är dock många och starka. Alla kan självfallet inte listas här, men de viktigaste ska nämnas i korthet inte minst eftersom flera av dem tycks vara förbisedda i debatten. I grund och botten är euron en bra lösning på ett klassiskt problem. En valuta har tre grundläggande syften. För det första att vara bytesmedel istället för att betala ett par skor med en säck potatis, som säljaren kanske inte vill ha, så använder vi pengar. För det andra att vara räkneenhet, så priser kan jämföras. För det tredje att vara en bevarare av värde man ska veta att pengar kan sparas och värdet står sig. Euron är ett bra bytesmedel eftersom många använder den. Den är också en bra räkneenhet, eftersom vi kan jämföra priser över hela Europa. Eftersom ECB har en tydlig inriktning på stabila priser så är euron även en god bevarare av värde. På alla dessa punkter är den bättre än en mängd skilda valutor i Europa. Kronan har halverats i värde gentemot övriga Europa sedan början av 1970-talet; den har inte behållit sitt värde. En liten och skakig valuta bromsar handel och minskar jämförbarheten på marknaden. Detta minskar konkurrens, förnyelse och välstånd. Många valutor har historiskt misslyckats med dessa syften. Följden är att människor tvingas använda sämre alternativ. För att bevara värde får man kanske köpa råvaror, som guld. För att klara handel får man använda något annat lands valuta eller idka byteshandel. Frågan har varit central för kapitalism och handel i sekler. Inom Hansan fanns gemensamma betalningsmedel, men mynten präglades om på olika orter och en del av metallen försvann på vägen. De grekiska statsstaterna försökte finna lösningar för att underlätta utbyte och rörlighet. I dagens alltmer integrerade Europa i en globaliserad värld är euron ett naturligt steg. De tullar eller skatter på handel som skakiga nationella valutor innebär tas bort. Euron river hinder för frihet och rörlighet. Alla former av utbyte underlättas. Varor, tjänster, kapital och människor rör sig lättare. Osäkra växelkurser ersätts av stabila villkor, öppenhet och transparens. Detta är särskilt viktigt för små och medelstora företag. Handeln inom euroområdet ökar, liksom specialiseringen mellan länder, vilket ökar tillväxten. En rörlig växelkurs, som Sverige har idag, innebär att det enda pris politiker får betala för att inte förändra strukturer som hämmar ekonomins utveckling är en allt svagare valuta. För politiker är detta en ständigt öppen nödutgång, som väljare bryr sig lite om, men som leder till ett fattigare land. Med euron stängs denna utväg ovilja att förändra strukturer får negativa konsekvenser direkt. Euron skapar således ett tryck på EU-ländernas regeringar att ta itu med verkliga problem och förnya samhället. Euron är särskilt viktig för svenska företag - Stabilt penningvärde. Den europeiska centralbanken ECB har ett mycket tydligt mål om prisstabilitet. Euron ska i stort sett ha samma värde även imorgon och nästa år. Priserna i euroområdet får öka med högst 2 % om året. Detta är centralt i skapandet av stabila och långsiktiga spelregler för företag samt för Europas konkurrenskraft. Företag måste kunna planera för framtiden på stabil grund. Sveriges riksbank har också låg inflation som mål sedan tio år tillbaka, men vi har en till stor del misslyckad historia på detta område dessförinnan.

14 - Stabila spelregler. Den svenska kronan har varierat i värde gentemot euron med över 20 % sedan 1999. För alla företag som gör affärer över gränserna innebär detta en stor osäkerhet. Flera stora företag är själva valutahandlare, vilket kan underlätta denna hantering, och det finns terminssäkring. Men det innebär en kostnad och administration, samt bristande transparens. Särskilt allvarligt är problemet för små och medelstora företag. De betalar dyrt för osäkerheten och kanske avstår från affärer över gränserna som annars hade kunnat utveckla företaget. - Lägre priser. Idag är skillnaderna i prisnivåer mellan EU-länderna ungefär 14 %. Skillnaden har minskat på senare år, med den gemensamma marknaden inom EU. Inom USA är motsvarande siffra ungefär 5 %. En gemensam valuta underlättar prisjämförelser, vilket ökar konkurrensen och pressar priserna. De prisökningar som inträffade på vissa orter vid eurons införande har redan till stor del gått ned igen. Sverige är idag ett av de EU-länder som har högst prisnivåer. Ökad konkurrens och prispress är bra för konsumenterna och långsiktigt bra för näringslivet, eftersom det leder till förnyelse och bättre konkurrenskraft för företag. På kort sikt kan detta vara en utmaning för enskilda företag. Även på kort sikt finns dock fördelarna att lättare ha koll på utländska konkurrenter och få lägre priser hos leverantörer. Större företag kan genom transparensen lättare utnyttja stordriftsfördelar i Europa. Höga skatter och avgifter, som ofta råder i Sverige, pressas med euron nedåt som andra priser. - Investeringar och kapital. När Sverige gick med i EU 1995 ökade de utländska investeringarna i svensk industri. Att stå utanför euron under lång tid riskerar skapa osäkerhet och en onödig nackdel för Sverige. Vi kan få mindre investeringar utanför än som ett euroland. Storbritannien har redan råkat ut för detta deras andel av de utländska investeringarna i EU har halverats sedan 1999. Euron är ett steg i skapandet av en gemensam marknad för finansiella tjänster i Europa. Stegen därefter handlar om att ta bort tekniska skillnader i regelverken. Detta kan enligt beräkningar spara hundratals miljarder åt företag och hushåll i Europa varje år. Framför allt ger denna utveckling företag fler och större möjligheter till kapitalförsörjning, medan företag i ett Sverige utanför euron missar detta.

15 SLUTSATSER Det har på senare tid framförts argument på borgerlig och marknadsekonomisk grund mot euron. Några av dessa argument äger relevans, kanske framför allt rörande stabilitetspakten och buffertfonderna, även om riskerna överdrivs. Flera av argumenten håller dock inte särskilt väl för en närmare granskning. Några av de viktigaste slutsatserna av denna analys, i kort sammanfattning, är: - Det främsta skälet till att det har gått hyfsat för Sverige de senaste tio åren är att vi har följt eurons konvergenskrav. - Sverige är betydligt mer euroberoende än dollarberoende. - Euron är en del av lösningen på Tysklands ekonomiska problem, inte en del av problemet. - Konvergenskraven och stabilitetspakten har skapat en betydligt bättre ekonomisk situation i Europa jämfört med decennierna före, och dagens problem är mindre än det kan verka. - En flytande nationell valuta är en ständigt öppen nödutgång för politiker som inte vill förändra, vilket hämmar nödvändig förnyelse och gör Sverige allt fattigare. - Sverige är en del av Europa och ska vi kunna påverka framtiden på allvar måste vi vara en fullvärdig medlem i EU. - De ekonomiska argumenten för euron är starka och säkra särskilt för företagen medan de ekonomiska riskerna överdrivs.