Källfräne (Nasturtium officinale) Källfräne, källkrasse (Nasturtium officinale) Flerårig ört med kantig, ihålig stjälk, 3-8 dm lång, rotslående, krypande eller uppstigande. Blad övervintrande, parbladiga med stort uddblad, de nedre skaftade, de övre oskaftade med bladöron. Blommor i klase, vita i juli till september Skåne, Halland sällsynt. Bäckar och diken. Odlas som kryddväxt Hela örten utom de underjordiska delarna insamlade under eller strax före blomning Senapsoljeglykosid, gluconasturtin, C-vitamin, flyktiga oljor, jod, mineralsalter och järnföreningar. Saft av växten eller en infusion mot bronkit, kroniska hudsjukdomar. Reumatism, blås- och njurstensbesvär och som ett stärkande medel. De färska bladen smakar bra i sallader. Inga kända biverkningar vid normal användning.
Vattenklöver (Menyanthes trifoliata) Vattenklöver (Menyanthes trifoliata) Vattenväxt med över vattnet hållna trefingrade, klöverliknande blad och en kort upprätt klase av femuddiga blommor. Blomklasens längd ca 2-3 dm. Blommorna är på utsidan ljusröda, på insidan vita och besatta med grova hår som ger dem en froteliknande utseende. Blommar i sommarens början. I hela Sverige, allmän i kärr och stränder. Torkade blad, sällan hela den blommande örten. Bladen måste torkas fort. Roten. Kuriosa Släktnamnet Menyanthes kan härledas ur de två grekiska orden men=månad och anthos=blomma. Växten kan ha fått det namnet, därför att den står i blom en månad och därför att den verkar reglerande på menstruationscykeln. Under medeltiden anbefalldes örten som bot mot skörbjugg, reumatism och gikt. De bittert smakande bladen användes även vid öltillverkning och örtcigaretter. Bitterämnet menyanthin, flavonoiderna rutosid, hyperosid, trifolosid. Triterpenderivatet betulinsyra
och loganin finns i jordstammen. Garvämnen, saponin, pektin, spår av flyktig olja. Farmakologi Matsmältningsbefrämjande och febernedsättande. Dekokt mot aptitlöshet, mot lever- och gallbesvär samt till kroniska hudbesvär. Örten får inte tas i större mängder, kan orsaka kräkningar och diarré Stenfrö (Lithospermum officinale) Stenfrö (Lithospermum officinale) Flerårig ört med kraftig jordstam. Stjälk upprätt, 3-10 dm höh, rikt förgrenad. Blad oskaftade med tydliga sidonerver, strävhåriga. Blommor radiära i täta knippen, vita eller gulaktiga. Klyvfrukter med 4 glänsande porslinsvita, hårda, nötliknande delfrukter.
Skåne till sydöstra Gästrikland, sällsynt. Växer i busksnår, skogsbryn och steniga branter. De mogna pulveriserade frukterna Kiselsyra, kalciumföreningar Urinbesvär, njurstenar vidare mot ledgångsinflammation och feber. Inga skadliga biverkningar vid normal användning. Färgginst (Genista tinctoria) Färgginst (Genista tinctoria) Upprätt buske3-6 dm hög, utan tornar. Grenig, spetsig stam, oftast brun, utom de unga skotten som är gröna. Blad oskaftade, 1-4 cm, lansettlika, spetsiga, kanthåriga.. Blommor enstaka från bladvecken och gula i juni-juli Skåne, Halland norra Västergötland, odlad och förvildad i vägkanter, ljunghedar och torr gräsmark.
Unga blommande skott, färska eller torkade. Alkaloider, bla. cytisin och spartein, flyktig olja, spår av garvämnen, luteolin, bitterämnen, flavonoiden, genistein, Farmakologi Urindrivande, kärlvidgande. En infusion hjälper mot reumatism, ledgångsbesvär, ödem och kroniska hudåkommor. Inga kända biverkningar vid normal användning. Dock bör den inte användas vid högt blodtryck eller av kvinnor som väntar barn. Annan användning Blad och blommor innehåller ett gult färgämne som förr användes vid färgning av tyg och ull. Om detta färgämne kombineras med det blåa färgämnet från vejde blir det en klargrön färg. Trädgårdsiris (Iris germanica) Trädgårdsiris (Iris germanica) Kraftig, flerårig ört med tjock, max 6 cm bred, grenig jordstam. Blad svärdslika. 2-5 cm breda, aldrig
nående över blomställningen, med skida vid basen. Blommor tvåkönade, 8-11 cm breda, omslutna av hinnaktiga hölsterblad. Kalkblad 6, i två kransar, de yttre äggrunda, tillbakaslagna, purpurfärgade med gulaktiga ådror och hårig på mitten, inre kalkblad inåtböjda, ljusvioletta. Sydeuropa, här odlad och ibland förvildad. Den torkade jordstammen som grävts upp 2:a eller 3:e året. Kuriosa Användes för att dölja smaken och lukten av andra läkemedel. Svärdsliljan är gul, tämligen allmän (iris pseudacorus) som också kan användas som medicinört, men dess rot är giftig och bör därför ej användas. Stärkelse, slemämnen, spår av flyktig olja, fet olja, socker, glykosiden iridin. Farmakologi Svagt slemlösande, svagt urindrivande, svagt laxerande. En infusion är svagt urin- och laxerande.. Obs svaga doser annars orsakas illamående och kräkningar. Inga biverkningar vid normal användning. Harris Harris se harginst
Harginst (Cytisus scoparius) Harris, harginst (Cytisus scoparius) Sommargrön buske, 5-15 dm, grenig upprätt, utantornar. Grenar gröna, kantiga, styva. Blad skaftade, 5-15 mm, lansettlika tillomvänt äggrunda håriga eller kala. Blommor enstaka eller parvis från bladvecken och gula i juni-juli. Ganska vanlig-sällsynt på torr, mager sandjord, gräshedar, kalkrik ängsmark. Företrädesvis i Skåne och Blekinge. Oftast rötterna, ibland färska skott. Alkaloiden spartein, spår av flyktig olja, bitterämne, garvämne, glykosiden scoparin, tanniner På grund av att de aktiva beståndsdelarna är instabila och ändrar sammansättning är örten inte tillförlitlig, därför sällan använd. Visa ämnen i örten kan isoleras och användas i medicinska preparat, men detta är inget för en lekman. Harginst lämpar sig ej för självmedicinering. Alla delar av örten är giftiga. Hålnunneört (Corydalis cava) Hålnunneört (Corydalis cava)
Flerårig ört 15-35 cm hög. Kort, ihålig, knöllik jordstam och birötter. Stjälk upprätt, utan fjälaktiga stödblad vid de nedre bladen. Blad spiralställda, dubbelt trefingrade, skaftade med ljusgrön ovanoch blågrön undersida. Blommorna toppställda i täta klasar med 10-20 blommor purpurröda eller vita. Sydsverige, främst i Skåne runt kloster längre upp i landet. Företrädesvis i lundar och parker. Stamknölen, som insamlas på våren före blomningen, rensas och torkas. Alkaloiderna corydalin och bulbocapnin Bulbicapnin är kramplösande, dövande och kan ge hallucinogen verka, den sänker blodtrycket och hindrar sammandragning av den tvärrandiga muskulaturen vidare är alkaloiden välgörande före och efter behandling med bedövningsmedel. I vissa länder används örten för behandling av Parkinsons sjukdom och andra alvarliga neurologiska störningar. Örten är giftig och får inte användas för medicinering på egen hand.
Rosenkronill (Securigera varia) Rosenkronill (Securigera varia) 30-100 cm, flerårig. Stjälkar krokiga, liggande-uppstigande, greniga. Blad med 7-12 par, kortuddiga småblad. Huvudlika flockar med 12-20 blommor, rödaktiga i juli-september. Sällsynt, införd och förvildad på solvarm, kalkhaltig jord, kulturmarker, renar och skräpmarker. Härstammar från Centraleuropa. Den torkade eller färska örten I dag anses örten för giftig för att använda till medicinskt bruk. Innehållet omfattar den vattenlösliga giftiga glykosiden coronillin, vidare bitterämne tanniner, organiska salter och C-vitamin. Coronillin har en verkan som liknar den i digitalin i fingerblommsörten. Stimulerar hjärtverksamheten. Örten är mycket giftig och kan därför inte användas för självmedicinering.
Gatkamomill (Chamomilla suaveolens) Gatkamomill (Chamomilla suaveolens) Ettårig ört 10-20 cm hög. Mycket tramptålig, styv och seg. Smutsgrön, något köttig. Korgar 5-9 mm breda utan strålblommor. Diskblommor 4-flikiga Allmän i hela Sverige, utom i nordligaste fjälltrakterna. Vanlig på sandig, lerig humusrik mark, vägkanter, åkrar, skräpmark. Korgar eller hela blommande örten. Flyktiga oljor (mycket mindre än i kamomill) garvämnen, glykosider och bitterämne. Farmakologi Kramplösande, maskdrivande. Ungefär samma verkan som kamomill, men den saknar inflammationshämmande verkan. Används numer sällan. Men en infusion på örten kan vara verksam mot influensa och matsmältningsbesvär
och vid behandling av hudåkommor Inga skadliga biverkningar vid normal användning.