ÅRSBLADETJUBILEUMSNUMMER

ÅRSBLADETJUBILEUMSNUMMER Utgivare: Wendelsbergs kamratförbund Årgång 44 Redaktionen: Wendelsbergs folkhögskola 435 35 Mölnlycke tel: 031-338 05 30 (vx) Redaktör: Jan Wennergren tel: 070-207 2009 e-post: jan@nto.se Ansvarig utgivare: Sven Östberg, skolans rektor tel: 070-747 20 70 e-post: sven.ostberg@ wendelsberg.se Årsbladet finns på webben också som en PDFfil: www.wendelsberg.se www.nto.se INNEHÅLLET: Att vara anställd 4 Sven Östberg Redaktören 6 Jan Wennergren Lite om fastigheterna 7 Marianne Kä"man Skolans huvudman 11 Sven Östberg Teater 1 på Wendelsberg 15 Jan Wennergren RMG - seminarium för kultur och miljö 20 Gunnar Arnborg Uppsnappat 28 Julfesterna 30 Sven Östberg Wendelsbergsteater 2 33 Jan Wennergren 100 år men fortfarande okammad 38 Sven Östberg Uppsnappat 40 Vinterkursen 41 Marianne Kä"man Föreningar på Wendelsberg 45 Sven Östberg Uppsnappat 47 Eriksgatorna 51 Sven Östberg Wendelsbergs kamratförbund 52 Maiken Kalén-Svensson Uppsnappat 55 Rektorerna 56 1909 60 Emma Severinsson Vad blev det av dem? 61 Sven Östberg Uppsnappat 62 Wendelsbergsteater 3 63 Jan Wennergren Sista sidan 66 Jan Wennergren 3

REKTORN Att vara anställd på Wendelsberg av Sven Östberg Det är inte lätt att veta vad som krävs av en när man börjar arbeta som lärare. Att man behärskar det man undervisar i det får man förutsätta. Men i övrigt är det svårt att veta. Det är inte lätt att veta vad man måste klara när man börjar arbeta på Wendelsberg heller. Det förutsätts på något vis att man begriper det så fort man blir anställd. Det tar många år innan man till fullo inser vidden av vad man givit sig in i. Det gäller för övrigt inte bara lärare. Det gäller all personal. Alla arbetsplatser har en egen kultur. Det finns de som påstår att arbetskulturen på Wendelsberg är egnare än på många andra ställen. Men det är tveksamt. Vi som började vår lärargärning på Wendelsberg slogs av den sirlighet med vilken arbetskamraterna umgicks. De flesta hade börjat sitt Wendelsbergsliv på 50- och 60-talen. Samtalstonen var nästan alltid uppskattande vänlig. Hade det varit dans dagen innan tackade herrarna de damer de fått dansa med, särskilt. När en relativt ung man fick höra orden, Du bör ordna din klädsel, så var det inte så lätt att veta att det betydde att man i hastigheten glömt stänga gylfen. Vid det väldiga bordet i Kollegierummet var platserna inte bestämda. Man fick sätta sig precis var man vill vid kollegiemötena. Men det var bäst att vänta lite, tills de äldre kamraterna satt sig. En vänlig förvirring kunde annars uppstå. Vi yngre element satt därför alltid nere i hörnet, under den förgyllda pendylen. Från den utsiktspunkten kunde man avnjuta det stilla suset från arbetskamraters rapporter från möten de besökt i helgen och olika sorters skolspörsmål. Kollegiets inflytande över all verksamhet på skolan var betydande. Någon gång kunde ett par arbetskamrater brusa upp. För oss yngre alldeles obegripligt. Inget som hade sagts vid mötet borde kunna, såvitt vi förstod, leda till att tonläget skärptes. Först senare förstod vi att det fanns historiska orsaker. Men vi begrep dem aldrig. Så var det allt detta man skulle begripa att man borde göra. Man måste medverka i spex vid julfesten och man måste klä ut sig till Wendelskalaset. Hävdade man att man saknade talang för sådant så fick man genast reda på att det inte hörde till saken. Man måste, visserligen med flera års mellanrum, hålla tal till våren vid skolans offentliga Valborgsmässofirande. Man måste, vid danstillställningar dansa med dem som annars inte fick dansa. Man måste besöka alla skolans fester och helst ta med sig familjen. När det fattades en lärare i matematik lägsta gruppen så måste man ta den. Detsamma gällde de flesta andra ämnena också. Man måste lära sig improvisera. Är den lokal du skall vara i upptagen av en eller annan anledning så är det ingen mening med att bli irriterad. Lokalen blir inte ledig för det. Man måste lösa lokalproblemet i stället. Man kan ju alltid vara i tvättstugan. Allt detta var mycket själsstärkande. De som kunde anpassa sig vägrar sluta sin anställning. Den sirliga umgängestonen försvann någon gång på 1990-talet. Det man måste kunna finns i lite större utsträckning nedskrivet på papper. Men improvisationskonsten är fortfarande nödvändig. Man skall 4

REKTORN inte överdriva det som kan upplevas som udda. Man bör i stället betrakta Wendelsberg som en mycket kreativ miljö. De delvis osannolika lokalerna bidrar till det och samtalsklimatet. Det är svårt att med rättvisa återge vad det talas om i personalrummet, under en lunch. Men det är inte ovanligt att man tar upp ett filosofiskt problem, något om fotboll, teaterelevernas prestationer i förhållande till den samtidiga teaterns tråkiga eländeskult, dansbandsmusikens stilmedel, ommurandet av grunden i ett nyinköpt renoveringshus, har någon sett mina nycklar, hur många fingrar hade Harold Lloyd på vänster hand, samt en historia som inte bör berättas på folkhögskola. Det är mycket kreativt. Vid kanten av bokhyllan står ett paraplyställ med bollträn. Intill vilar sig en illa medfaren fotboll samt en låda med peruker som användes vid julfesten nu är det mitten av april. Från bokhyllans krön övervakas verksamheten i rummet av en burk med lock. Nisse Johansson han som började renovera Wendelsbergs fasad när han var lite över 80 och sedan jobbade dagligen på skolan till han var 96. Nisse, vars farfar och far var slöjdlärare på Wendelsberg fram till 1927. Han tog virket till burken ur ett stort guldregn som växte på hans syster Margits tomt hon som gick på Wendelsberg första gången 1921. Nisse, som blev änkling tre gånger, tänkte göra en urna för sin egen aska av guldregnet. Virket visade sig dock vara lite snålt tilltaget och skulle enligt Nisses beräkningar inte rymma honom. Han överlämnade därför urnan till skolan med beskedet att den alltid kunde användas till att förvara häftstift, gem eller påsnitar i. På väggen i rektorns rum finns det en låda med framsida av glas. Den innehåller sex lösnäsor. Rektorn har fått näsorna av sin dotter som menar att på ett så kreativt ställe kan det ibland vara bra att inte bli igenkänd. Sven by$er revydekor ti"sammans med Helena och Po"y 5

REDAKTÖREN Historier från Förr - allt har ju skett av Jan Wennergren Årsbladet har ju alltid skildrat det som skett. Något annat skulle väl knappast vara möjligt. Någon gång har vi emellertid ägnat oss åt framtidsvisioner. Senast det skedde mer organiserat var 1984. Då firade vi skolans 75-årsjubileum. Några av skolans yngre lärare tilläts då fantisera om en framtid, som skulle ligga 25 år fram i tiden. Edith Elgeskog på väg österut med hjälpmotor. Detta Årsblad är kraftigt utökat och skälet är naturligtvis skolans 100-årsjubileum. Det är mycket som skall skildras. Dock skall detta tjocka nummer inte ses som en regelrätt jubileumsskrift, där allt har kommit med. Tvärtom - det är mer som inte finns här, än vad som finns. Som tur är har vi en mycket gedigen femtioårsskrift. Där hittar du rejäla fakta från skolans första femtio år. Arne Svensson, Lars Esaiasson och Hilding Friman satt i redaktionen, vilket borgade för en betryggande källkritik och en noggrann genomgång av alla skeden. I denna skrift har vi tillåtit oss att vara något mer fria i våra skildringar av skolans historia. Inte så att vi handskas vårdslöst med fakta. Vi har kontrollerat våra berättelser så långt det har gått. Men vi har valt att inte ta med allt. Vi har heller inte skrivit i någon kronologisk ordning, utan mer sorterat materialet tematiskt. 6 Vi har också valt att ta med relativt mycket bilder. Bildarkivet på skolan är ganska omfattande och det är ju faktiskt bara tillgängligt för oss som går här och skrotar till vardags. En dröm hade varit att digitalisera samtliga bilder och sedan skapa en sökbar bilddatabas. Men sådant kostar mycket arbetstid. I likhet med tidigare årsblad har vi också tillåtit oss att se det oväntat glada och lustiga i vår tillvaro på Wendelsberg. För det man inte tar på det djupaste allvar, kan man heller inte skämta om. I detta lever vi enbart upp till den förhoppning, som Justus Elgeskog uttrycker i Wendelsbergssången: Som ett hem för glädje med must och märg, som en ljusets värnplikt med livets färg, som en mittpunkt i striden för det bästa i tiden må du lysa och leda oss, Wendelsberg! Ett hem för glädje med must och märg är inte någon bostad för räddhåga och ängslan, och vi hoppas att det ska märkas i de artiklar som finns i detta jubileumsnummer. I Årsbladet - jubileumsnumret saknas en del vanliga inslag såsom listorna över elever och personal, uppräkningar av gåvor till Kamratförbundet, minnesord över avlidna m.m. Det innebär dock inte att detta bara har försvunnit. Vi kommer att göra ett extra Årsblad 2009:2 med sådant innehåll. Detta Årsblad beräknas komma ut till prenumeranterna i början av september. Då har vi ju också avslutat läsåret 2008/2009 och kan vi kanske få en liten sammanfattning av detta. Apropå prenumeranter har vi ju den ordningen, att de som lämnar sitt bidrag till kamratförbundets fond kan påräkna att få Årsbladet hem i brevlådan. Vill du därför försäkra dig om att varje år få Årsbladet, så bör du förse kamratförbundets fond med en gåva. Detta jubileumsnummer får besökarna på Kamratmötet i handen. För de, som inte kan vara med på årets kamratmöte, gäller det att höra av sig till skolan, så blir Årsbladet - jubileumsnumret hemskickat. När detta skrivs - det sista som skrivs i detta nummer - börjar parken kring Wendelsberg anta sin allra mest förföriska sida. Vitsipporna syns bland $olårslöven. Det är varmt i luften och några av bokarna har precis slagit ut. Det är nu det är som bäst på Wendelsberg. I vår kan vi också glädjas åt att parkens dammar har blivit renoverade. Det beskriver vi närmare i det Årsblad som kommer i september. Mycket läsnöje!

FASTIGHETERNA Lite om fastigheterna av Marianne Källman Fastigheterna Vid starten 1908 bestod skolan av huvudbyggnaden, annexet/stallgården samt snickarboden på innergården. Huvudbyggnaden var bostad för rektor med familj, eleverna samt efterhand ogifta lärare samt husmor. Undervisningen skedde i Stallgården. Snickarboden hyste utedass på ena sidan och på den andra sidan bodde korna. 1911 installerades vattenburet värmesystem, 1915 elektriska ledningar och 1918 telefon. Wendelsberg var dock inte först i Mölnlycke utan fick nr 5. 1926 genomfördes den första stora ombyggnaden, då Stallgårdens västra länga byggdes ut åt gårdssidan. Man fick också några nya elevrum samt uthus. Kostnaden för detta projekt uppgick till 26.000 kr (642.000 kr). 1930 inköptes villafastigheten Granvik. Därmed utökades antalet elevrum. Även kamrern och senare lärare, fick sin bostad där. personer deltagit i den s k frivilliga arbetshjälpen. Resultatet av den stora ombyggnaden av huvudbyggnaden, var den tredje våningen med elevrum, landskapsrummen samt en ändring av trapphallen så att hörsalen kunde tillskapas. Det som orsakade fördyringen, var framförallt att det stora trähuset visade sig vara genomruttet. Ingen hade förutsett dessa omfattande rötskador. Dessutom ställdes nya krav från olika myndigheter på sådant som brandskyddsanordningar, nytt avloppssystem och modernisering av elinstallationerna. 1939 fullbordades det som egentligen var tänkt redan tidigare, uppförandet av en ny rektorsbostad. Det innebar att de utrymmen i huvudbyggnaden, som varit bostad åt rektor med familj, nu kunde bli expeditionslokal, lärosalar och lärarrum. Detta år fick Stallgården också sitt nuvarande utseende, när den bruna fasaden målats vit. 1932 inleddes det dittills största ombyggnadsprojektet. Budgeten var på 92.000 kr, men när arbetet slutredovisades 1935, hade kostnaden uppgått till 273.000 kr (7.544.000 kr). Detta trots att ett 100-tal 1950 tillkom parhuset, strax innanför grindarna. Därmed kunde de ordinarie lärare som fått hyra på byn, nu erbjudas bostad på skolan. Byggkostnaden uppgick till 100.000 kr (1.641.000 kr). 1952 inköptes Grindstugan samt marken norr därom, totalt 9.769 m2. Köpeskillingen var 70.000 kr (921.000 kr). Efter köpet, kunde 14 elever flytta in i Grindstugan. 7

FASTIGHETERNA 1954 köptes det till ytterligare lite mark norr om Grindstugan, samtidigt som ett par villatomter avstyckades och såldes. Grindstugan renoverades och försågs med värme genom oljeeldning, vatten och avlopp. Nu kunde 18 elever bo där. 1959 köptes fastigheten Ugglegård. Den skulle fungera som kursgård för korta kurser. Priset för Ugglegård blev, efter långa förhandlingar, 150.000 kr (1.625.000 kr). 1963 genomfördes stora ombyggnader. I huvudbyggnaden installerades ny värmecentral. Till den hörde också två oljetankar i Stallgårdens källare. Mellan husen gick en kulvert, så att den nya värmecentralen kunde stå för all uppvärmning. Gymnastiksalen i Stallgården, förvandlades till G- och K-salen, för undervisning i naturämnen. Kostnaden för värmecentralen samt ombyggnaden i Stallgården uppgick till 440.000 kr (4.768.000 kr), varav 193.000 kr (2.091.000 kr) erhölls i anslag från AMS. 1965 invigdes det nya elevhemmet, dvs Mellangården. Efter en arkitekttävling, gick uppdraget till Alice och Sven Thiberg. Mellangården kostade ca 2.000.000 kr (17.453.000 kr). Staten bidrog med 1.185.000 kr (10.340.000 kr). En ytterligare hjälp i finansiering var en insamling i samband med skolans 50-årsjubileum, som inbringat 100.000 kr (1.090.000 kr). Kamratförbundet samlades dessutom in 67.000 kr (585.000 kr) till möbler och inredning. I det nya huset fanns 32 st tvåbäddsrum, med dusch och toalett. Förutom elevhem innehöll byggnaden en gymnastiksal/samlingssal, samt omklädningsrum, tvättstuga för eleverna m m. 8 1970 uppfördes en ny lärarbostad, intill parhuset innanför grindarna. Den kostade 187.000 kr (1.300.000 kr), varav staten bidrog med hela 85.000 kr (597.000 kr). 1985 stod ytterligare ett nytt elevhem, Hildings gård klart. Arkitekt denna gång var Jan Wallinder. Återigen gjorde Kamratförbundet en strålande insamlingsinsats, och kunde överlämna en gåva om 428.000 kr (775.000 kr). Totalkostnaden uppgick till ca 13.100.000 kr (23.700.000 kr). 1990-94 genomfördes en omfattande reparation av huvudbyggnadens fasad, som nu återigen visade sig ha stora rötskador. Initiativtagare till dessa arbeten var Nils Johansson, son till slöjdläraren 1908-11, Eric Johansson. Nisse hade aldrig varit anställd på skolan, men lekt som barn med Oskar Lundgrens söner. Den första sommaren arbetade Nisse med benäget bistånd av Gösta Nordhammar, vars hustru varit anställd på Wendelsberg. De påföljande åren utökades arbetsstyrkan med ytterligare snickare, delvis som arbetslöshetsprojekt. Den f d eleven Tomas Larsson, som i sitt tidigare liv varit glasmästare, tog sin an fönstren. Han kittade och målade om samtliga fönsterbågar i huvudbyggnaden, ca 400 st. 1993 monterades hela klocktornet ned, byggdes upp igen och försågs med ny plåt. Ett mästarprov av byns plåtslagare Göran Karlsson. Kamratförbundet gjorde en insamling och bidrog med 100.000 kr. Under några somrar på 1990-talet kom ett gäng elever från olika årskurser 1945-52, för att under ett par veckor hjälpa till och måla om först huvudbyggnaden och sedan Stallgården. Nils-Ivar Engberg (1945-46) var den som kallade till dessa arbetsveckor, med mycket slit men också god kamratskap och umgänge med gamla vänner. 1994 utökades Mellangården med en ny gymnastiksal, i hörnet mot Lekvallen. I den gamla gymnastiksalen sattes fönstren igen, och en teaterlokal började ta form. 1995 var det dags att göra en totalrenovering av köket i huvudbyggnaden. Den senaste gjordes under 1970-talet. Under sommaren inrättades ett provisoriskt kök i K- salen och G-salen blev matsal. Där åt såväl personal som gäster, under lägerliknande former, men alla höll humöret uppe.

FASTIGHETERNA Det gamla köket blåstes ut helt. Bl a försvann den gamla krigskylen (se Wendelsberg i krigstider). Mer ljus och luft, och bättre logistik i arbetet blev resultatet, förutom naturligtvis moderna och lättskötta material på golv och inredning. Hälsovårdsnämnden gladdes. Det nya köket kostade 1.350.000 kr. 1994-99 reparerades skiffertaken på Stallgården och Grindstugan. Länsantikvarieämbetet lämnade bidrag till denna kulturgärning. Skiffer har en beräknad hållbarhet om 100 år, men behöver ses över ibland. Nu plockades allt ner, rötskadorna som uppstått under läckande plattor lagades, och skiffer lades tillbaka igen. 1999 borrades 23 borrhål i marken för en ny bergvärmeanläggning. Genom ett kulvertsystem betjänar den samtliga skolbyggnader. De följande åren har Grindstugan och Vita villan (rektorsvillan) fått egna bergvärmepumpar. Till personalbostäderna innanför grinden har skapats ett eget litet $ärrvärmenät, så att de tre bostäderna delar på en pump. Den totala investeringen har uppgått till 3.860.000 kr. 1998 tog Wendelsberg steget in i dataåldern, och blev uppkopplat mot Internet med bredband i datasalen. Så småningom fick samtliga elevrum också uppkopplingsmöjlighet. 1998 såldes Ugglegård för 2.950.000 kr. Dessa pengar användes till en andra tillbyggnad av Mellangården, nu på östra sidan. I anslutning till teatern tillkom en stor verkstad där man kan bygga dekorer. En ovanvåning innehåller en stor och en mindre undervisningslokal. Inne i teatern, gjordes också investeringar i teknik m m. Ett par år senare, byggdes en riktig gradäng för publiken. Man lyckades få nys om att Folkan i Stockholm, skulle byta ut sin inredning. Ett gäng, som i gammal god Wendelsbergsanda, såg en möjlighet att spara pengar, begav sig därför till Stockholm, med löfte om att man för 10.000 kr fick plocka med sig så mycket man kunde. Det blev 220 sittplatser, något angripna av tidens tand, men bekväma. 2001 såldes fastigheten Granvik för 2.500.000 kr. A"a belopp inom parentes är i 2007 års penningvärde Löpande underhåll Förutom här nämnda byggprojekt av större format, har det naturligtvis skett löpande underhållsarbeten och moderniseringar hela tiden. Att redogöra för allt detta låter sig inte göras, men många miljoner lär det ha kostat. Sedan slutet av 1980-talet, har skolan varje år kunnat få bidrag till reparationer, genom IOGT-NTO:s kursgårdsfond, där man fördelar överskott från lotteriverksamheten. Fram till år 2008 har skolan erhållit sammanlagt 5.325.000 kr. En del åtgärder är dock ständigt återkommande. T ex löper som en röd tråd genom de 100 åren ommålning av huvudbyggnaden. Det finns dokumenterat åren 1909, 1929, 1932-33, 1937, 1945, 1951, 1957, 1965, 1974, 1991-94 samt 2003-07. En annan sorglig historia, som upprepas gång på gång, är att man kört ned grinden. Snart sagt varje fraktfirma i Göteborgstrakten, samt en del andra leverantörer, har någon gång lyckats med detta. Förklaringarna har varit lika många som chaufförerna, men huvudteman har varit såg inte skylten om begränsad höjd - tänkte inte på att jag hade kranen uppfälld - trodde det skulle gå ändå Till slut gick överstycket inte att reparera mer. Efter skadan 2003 beslutades att överstycket inte skulle monteras upp igen. Omgivningens dumhet har blivit övermäktig. 9

FASTIGHETERNA Wendelsberg i krigstider När första världskriget bröt ut 1914, beslutade skolstyrelsen, efter en förfrågan från Röda Korset, att skolans lokaler skulle ställas till förfogande som krigssjukhus med 100 bäddar. Eftersom elektriskt ljus ansågs vara nödvändigt för detta ändamål, såg man till att elektriska ledningar och lampor installerades i skolans samtliga lokaler. År 1940 blev det återigen orostider. Andra världskriget hade brutit ut, och den här gången avtalades med Röda Korset om ett sjukhus med 150 bäddar. För ändamålet installerades ett kylrum i köket. Denna s k krigskyl var i drift fram till 1995, då köket totalrenoverades. Vårens/sommarens kurser började den 27 mars. Strax därefter meddelades att sjukhuset skulle tas i drift i mitten av april. De 69 elever som samlats, fick därför avbryta sina kurser och skickades hem den 16 april. Några dagar senare var skolan förvandlad till sjukhus. Skolans expedition förvandlades till expedition för sjukhusets kommissarie, vilket underlättades av att skolans kamrer utsågs till sjukhuskommissarie. Vaktmästare och kökspersonal övergick i sjukhusets tjänst. Därefter kunde man ta emot de första patienterna. Folkhögskolan levde andligen vidare i sjukhusmiljön. Skolans bibliotek stod öppet för patienterna, rektor och lärare höll föreläsningar för patienter och personal, och man ordnade samkväm och fester. Hur många patienterna var, eller varifrån de kom, förtäljer inte historien. Sjukhuset avvecklade sin verksamhet i slutet av augusti, och nästa vinterkurs kunde därefter börja planenligt. Här ser vi rakt in i det som ska" bli hörsalen. Lä$ märke ti" den moriska kupolen över nedgången ti" kä"aren. Notera också fönsterraden i höjd med kä"arnedgången. Där var Selmas gång. Fotot är taget under den stora omby$naden 1932/33, den som sku"e bli tre gånger dyrare än vad som var kalkylerat. 10

SKOLANS HUVUDMAN Skolans huvudman och huvudmannens skola av Sven Östberg Självklart hade Wendelsberg aldrig blivit till utan sin första huvudman nykterhetsorganisationen NGTO. Nu hundra år senare - är huvudmannen i praktiken densamma. Skollivet har under alla de hundra åren präglats av huvudmannens idéer. Men skolans inflytande på huvudmannen har också varit betydande. Skolans och huvudmannens liv är sammanflätat. Från början Allt startade som ett folkbildningsprojekt. Initiativtagaren och motorn i projektet var Oskar Lundgren. Han verkade som rektor vid Billströmska folkhögskolan på Tjörn men önskade sig en nykterhetsfolkets folkhögskola. I ett upprop för Nykterhetsvännernas Folkhögskola skriver Lundgren: För Sveriges folk är tiden nu inne att gripa sig an med ett kraftigt arbete för andlig väckelse och samling omkring stora framtidsmål. Nationens bästa krafter på alla områden måste därför väckas till liv och verksamhet. Ett gott medel härtill finna vi i rätt ledda folkhögskolor. Här skulle det utbildas människor som skulle skapa vår framtid! Vad skolan skulle syssla med var inte innehållsmässigt så revolutionerande. Det handlade mer om vad i livet som skulle värderas. Detta är Andersson. Han var Wendelsbergs gårdskarl. Oskar Lundgren bad honom stanna kvar i denna tjänst när nykterhetsvännernas folkhögskoleförbund köpte fastigheten av fru Wendel. Då hade Andersson redan varit här länge. När han drog sig tillbaka med ålderns rätt fick han Kungl. Patriotiska Sällskapets guldmedalj. Hans dotter Hildur skulle dock fortsätta sin tjänst på skolan i väldigt många år. Hon bodde i lägenheten ovanför porten in till gården. Där bor nu Thomas Larsson, som är skolans välutbildade konservator. Lägenheten kallas fortfarande Hildurs. Hennes (skolans) läroämnen och kurser komma i huvudsak att bli desamma som vid vårt lands övriga folkhögskolor. Särskild vikt kommer dock att fästas vid en tidsenlig nykterhetsundervisning samt meddelandet av kunskap i hälsolära och människans förhållande till naturen, i synnerhet djuren. Därjämte upptagas även teoretisk och praktisk hushållslära, slöjd, gymnastik och trädgårdsskötsel, på skolans program. Lundgren var en praktiskt sinnad man. Huvudet skall ha sitt och det skall handen också. Många stödde Lundgren i hans tankar. Uppropet för Nykterhetsvännernas folkhögskola skrevs under av många verksamma inom de olika nykterhetsorganisationerna. Inflytelserika personer inom IOGT, NGTO, Templarorden, Blå Bandet, Vita bandet fanns med tillsammans med mer lokala nykterhetsorganisationer, Centralförbundet för Nykterhetsupplysning och några djurskyddsorganisationer. Trots det breda stödet gick det trögt. Det tog sju år från Lundgrens första ansats tills skolan faktiskt kom igång. Under den tiden hade frågan behandlats, bland annat i IOGT:s tidning Reformatorn. Där många röster runt om i landet, visserligen positiva till utbildningstanken, menade att de redan befintliga folkhögskolorna mer än väl räckte och att medel inte borde tas från det egentliga nykterhetsarbetet för att starta en folkhögskola. Vid IOGT:s storlogemöte 1904 motionerade Lundgren om inrättandet av en folkhögskola. Mötet 11

SKOLANS HUVUDMAN beslutar sig för att detta var ett alltför vådligt ekonomiskt äventyr. Men att man skulle genom bidrag från distrikt och enskilda samla till en grundfond på 100.000 kronor. När man nått insamlingsmålet skulle frågan åter behandlas. Insamlingen gick dåligt. Det hände just inget och då slår NGTO logen Polhem i Göteborg till. NGTO handlar Vid NGTO förbundets tjugonde årsmöte, i juli 1907, motionerade logen Polhem om att man då inga andra organisationer verkade vara verkligt intresserade anslå 300 kronor per år i tio år till nykterhetsfolkets folkhögskola. Samtidigt som man uppmanade de lokala föreningarna att bidra med pengar. Entusiasmen var stor och fyra män i Göteborg beslöt sig gå besluten om folkhögskola före och bildade ett konsortium för att köpa fastigheten Wendelsberg, för en eventuell folkhögskolas räkning. Man fick Wendelsberg med 14 tunnland park för 40.000 kronor. Det var ett vågstycke. Ingen visste ju om det över huvud taget skulle startas någon folkhögskola. Köpet skedde i februari 1908. Beslutet om folkhögskola kom i juli samma år. Skolan invigdes den 3 november. Att starta folkhögskola innebar ekonomiska uppoffringar för riksorganisationen. På frågan är det värt uppoffringen påpekade ordensledningen: att man genom folkhögskolan skulle få statsbidrag till bildningsarbetet; att man genom verksamheten på skolan skulle få unga friska krafter både till arbetet i Orden och samhället; att landets nykterhetsvänner skulle få en skola dit man med förtroende skulle våga skicka sina döttrar och söner; att Orden skulle genom skolan skulle vinna större anseende utåt och en inre styrka. Målen i Lundgrens stora folkbildningsprojekt hade i någon mån smalnat. NGTO:s egna nytta av folkhögskolan accentuerades. De första tjugo åren i praktiken Oskar Lundgrens bildningsidé genomsyrar de första 20 åren. Wendelsberg blir en i huvudsak allmänt allmänbildande skola. Att NGTO är huvudman märks naturligtvis varje dag. Skolan är helnykter och vilar på Ordens grundläggande idéer. Men annars är det rektor Lundgrens bildningsidé som anger tonen. Under pingsten 1908 anordnade logen 120 Yngve tillsammans med sin egen ungdomsförening Norden ett ungdomsmöte på Wendelsberg för att samla pengar till den framtida skolan. Mötet, som varade i två dagar, samlade 3.500 entusiastiska deltagare, som på grund av det lynniga vädret, det blåste och regnade mellan solglimtarna, vandrade ut och in i de ganska ömtåliga byggnaderna. Blåsten fick festgirlangerna att gå illa åt fasadens statyer och festdeltagarna gick illa åt park och planteringar. Det ekonomiska utbytet var stort sett obefintligt. Det mötet gjorde Oskar Lundgren mycket obenägen att låta stora möten besöka skolan. Han ville därefter hålla ett visst avstånd till arrangemang som sköttes av andra än skolans eget folk. När NGTO:s nationalloge beslöt att starta skolan 1908 var enigheten total. Men 1914 motionerar lokalföreningen i Arnäsvall om att man skall undersöka på vad sätt Nationalgodtemplarorden lämpligen kunde frigöra sig från folkhögskolan Wändelsberg. Som motivering hade man de kostnader som skolan medfört. Man skulle kunnat ha bättre användning för de pengarna i organisationens missionsarbete. Motionen väckte stor upprördhet och avvisades harmset. Men någon effekt fick den förmodligen. Man anordnade, från 1917 speciella kurser avsedda för Ordens verksamheter. Kurserna var inte så särskilt många, de dyker upp vartannat eller vart tredje år, men de var välbesökta. En mittpunkt - i allt möjligt NGTO och Templarorden slår sig 1922 samman till NTO och Wendelsberg får en ny huvudman. Huvudmannen är väl kanske mest ny till namnet. Som i så många andra sammanhang på Wendelsberg kan man säga att allt är som förut, fast helt annorlunda. Justus Elgeskog blir det nya förbundets studieledare och rektor på Wendelsberg 1928. Han hade verkat på Wendelsberg tidigare. Hans första period som lärare sträckte sig från 1911-1916. Justus var en väldig seismograf och uppfinnare. Det tycks som om han uppfattade vad som rörde sig i tiden, tidigare än många andra, han tog tag i det som rörde sig i kulturen i ögonblicket och uppfann något nytt som kunde 12

SKOLANS HUVUDMAN användas i verksamheten i NTO eller på Wendelsberg. Justus menade att alkoholfrågan inte var någon isolerad fråga. Den hörde samman med hela kulturen. Skolans uppgift var att öppna världen för skolans elever och att ge dem självförtroende och verktyg som gjorde det möjligt att ta ansvar för det egna och samhällets utveckling till det bättre. I grunden skiljer sig inte denna bildningssyn sig från den som drev fram skolan. Men Justus ville i högre grad än sina föregångare låta den bildningssynen påverka huvudmannens verksamhet. Att vara nykter är ingen verksamhet - menade han det är en livshållning. Justus såg till att Wendelsberg blev ett kraftcentrum i NTO. På Wendelsberg prövades alla möjliga verksamheter som sedan spreds i NTO:s studieverksamhet. På Wendelsberg föddes Amatörteaterns Riksförbund och Skådebanan. Här hölls amatörteaterkurser under ledning av den ryske regissören Schischkin. Kurser i talkör, något helt nytt i början av 1930-talet följdes av kurser för gymnastikledare och ledarutbildning för Sveriges Radios lyssnarcirklar. Här tillverkades studiehandledningar. Uppslagen verkade vara outtömliga. På helgerna reste Justus omkring i landet och besökte NTO-föreningar, för att tala om studier och för att värva kursdeltagare till Wendelsberg. Justus hade en idé om att omforma NTO. Han menade att man skulle bygga föreningar kring människors intressen. Sång, folkdans, teater, musik, gymnastik, litteratur ja verksamheter som människor ville samlas kring. Man skulle samlas kring aktiviteten och den personliga helnykterheten skulle ingå som en självklar del. Förbundet skulle heta Förbundet Folklig Kultur. Den idén genomfördes aldrig. Motståndet var alltför starkt. Men Justus idéer om personlighetsutvecklande verksamheter i helnykter miljö påverkade NTO i hög grad. Ett handfast exempel på närheten mellan huvudmannen och skolan var att vartannat riksmöte NTO:s högsta beslutande organ hölls på Wendelsberg från 1933 till 1965. När ordensrådet flyttade in När Hilding Friman blev rektor på Wendelsberg 1953 hade han varit ordenschef i NTO sedan 1945. Detta är början på den tid när huvudmannen i det närmsta flyttar in på Wendelsberg. 13 Också Hilding reste flitigt. Strängt taget varje helg besökte han någon del av NTOlandet. När ordenschefen besöker gör folkhögskolerektorn det alltid också. Under 50- och 60-talen ökar personalunionen mellan skolan och NTO: s ledning. I skolstyrelsen satt medlemmar ur ordensrådet och lärare på Wendelsberg var medlemmar i ordensrådet. NTO hade inte förrän man 1957 flyttade in på en av Wendelsbergs glasverandor haft något egentligt kansli. Kansliet hade inte någon stor personal. En expeditionschef, Sigvard Östberg, som delade en sekreterare med rektorn. Skolan och NTO: s centralexpedition delade inte bara sekreterare och lokaler. Expeditionsföreståndaren undervisade även i amatörteater. Efter ett par år köper Wendelsberg fastigheten Ugglegård, 10 minuters väg från skolan. Avsikten var att detta skulle bli ett centrum för korta kurser och konferenser. Det blev i stället NTO:s centralexpedition. Hit samlades också NTO:s studieförbund och NTO:s ungdomsförbund. 1964 Flyttar Stig Kroon in som ekonomiföreståndare, han hade varit vaktmästare på Wendelsberg 1951. Nu läggs grunden till det som blir Miljonlotteriet. Källaren på Ugglegård fylldes av vinster. Stekgrytor i keramik från Uppsala Ekeby, spinnspön från Svängsta, elastontäcken från Solsta Frotté och smörsmältare från Nils Johan - för att bara nämna några av de mer svårpackade vinsterna. Det svårarbetade varulagret innehöll även nallebjörnar och krinolindockor avsedda för NTO-föreningarnas tombolalotterier. I dessa källarregioner arbetade i minst tio somrar en ung man bland wellpapp och klisterremsor. Han är just nu rektor på Wendelsberg. Så kan det gå. Närheten mellan NTO:s centrala administration och Wendelsberg hade naturligtvis betydelse. De båda storheterna blev så att säga varandras angelägenhet. Verksamhetsidéer som prövats på skolan spreds med hjälp av riksinstruktörer ut i landet. Lärare på skolan skrev studiematerial för studieförbundet. De som besökte centralexpeditionen besökte också skolan och de som besökte skolan passerade också NTO:s centrala kansli. Nu då Vid sammanslagningen mellan IOGT och NTO 1970 får Wendelsberg en ny huvudman. Ja det blev som så ofta förr precis

SKOLANS HUVUDMAN som förr fast helt annorlunda. Den direkta kopplingen mellan skola och huvudmannens ledning försvann. Miljonlotteriet och IOGT:s Internationella institut ligger fortfarande i närheten av skolan. Institutet för övrigt i ett av skolans hus, den gamla rektorsbostaden, men banden är betydligt lösligare än på 50- och 60-talen. Projekthuset är en del av skolans pedagogiska verksamhet där skolpersonal arbetar med kortare kurser och projekt för IOGT rörelsen. Två år in på 2000- talet startar skolan, i samarbete med olika delar av IOGT-NTO-familjen en ettårig kurs för personer som vill arbeta med drogförebyggande verksamhet. Skolans teaterstuderande turnerar i nykterhetssverige med teater. Några år spelade man för gymnasieskolor på uppdrag av UNF. Merparten av personalen är medlemmar i nykterhetsrörelsen och en femtedel av kursdeltagarna är medlemmar i IOGT-NTO-familjen. Allt är som förr fast helt annorlunda. Under de tjugo senaste åren har verksamheten på IOGT-NTO:s två folkhögskolor Wendelsberg och Tollare utretts två gånger. Den alldeles naturliga 14 frågan vad skall vi ha skolorna till? har pockat på svar. Utredningarna var bägge ambitiösa och svaren blev i princip till det de alltid varit. Ett evigt problem med utredningar är att de alltid måste utgå från något som just varit. När utredningen väl är klar har omständigheterna oftast ändrats så mycket att utredningens förslag inte längre är användbara. De små dagliga justeringarna till en föränderlig värld märks inte så tydligt men det är de som i huvudsak styr skolans verksamhet. Wendelsberg lever, precis som alla andra folkhögskolor, i gränslandet mellan den ideella verkligheten och den kommersiella världen. Det finns en ideologi som bestämmer målen i verksamheten men verksamheten måste fylla kursdeltagarnas upplevda behov. Känner inte kursdeltagarna att skolan verksamhet svarar mot deras behov dör skolan. Folkhögskolan måste alltid förändras så att den är efterfrågad utan att förlora sin själ. Det har fungerat i hundra år och kommer säkert att fungera lika länge till. En dyr affär? Vi har inte råd med detta sa man i logen Landets Väl i Arnäsvall 1914. Hur har det nu varit med det? Är det en dyr affär att äga en folkhögskola? När skolan startade täcktes 20% av skolans utgifter av NGTO. För NGTO:s del motsvarade det knappt 10% av organisationens utgifter Fram till 1945 utgjorde NTO:s anslag till Wendelsberg ungefär 3% av skolans omsättning. För NTO innebar detta en långsam stegring av utgifterna. 1945 utgjorde driften av Wendelsberg 25% av NTO:s totala utgifter. Vid 1960-talets ingång utgör NTO:s bidrag till skolan 5% av den totala omsättningen, vilket motsvarade 15% av NTO:s utgifter. Nu 2008 - motsvarar IOGT-NTO:s direkta bidrag till Wendelsberg 1% av skolans intäkter. För IOGT-NTO:s del betyder det ca 0,3% av IOGT-NTO-koncernens omsättning. Nu kan man givetvis inte bara räkna huvudmannens direkta bidrag. Wendelsberg har ofta stöttas ekonomiskt genom kursgårdsfonder och olika typer av lån. Men någon dyr affär det har det inte varit.

TEATER 1 PÅ WENDELSBERG Det är möjligt att bilden till vänster föreställer Sven Östberg i en av sina roller. Eller också är det hans pappa Sigvard, som var teaterlärare på skolan samtidigt som han var expeditionsföreståndare för NTO. Vilken av dem det än är, är det bara en roll bland tusentals, som spelats på Wendelsberg. Nedan syns emellertid såväl Sven Östberg som Jan Wennergren, skolans sjunde och nionde rektor. Amatörteater på två sätt ABF/IOGT och Wendelsberg/NTO av Jan Wennergren Wendelsberg har en rik teatertradition. Går man här dagligen, t.ex. på teaterlinjen, märker man kanske inte av den direkt. Man bara känner att det sitter något i väggarna. Det vilar ett lager av scendamm över skolan - bildligt - och man kan nästan inbilla sig att det luktar brända färgfilter och härsket fetsmink. Här har det funnits scener, fler än den som nu finns. Och här har det spelats, även innan skolan startade sin amatörteaterledarlinje läsåret 1979/80. Två vägar Eftersom Wendelsberg från starten varit en nykterhetsrörelsens folkhögskola, var det inget stort steg att låta teatern ingå som en del i skolans verksamhet. 15 Amatörteatern togs ju tidigt i bruk av de färska folkrörelserna från 1870-talet. Kanske inte så mycket av frikyrkorörelsen men väl arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen och det var väl framför allt nykteristerna, som förvaltade amatörteatern. Från 1880 spelades det teater i logernas öppna verksamhet. Det var framför allt förströelseteater som spelades. Man ville ha en publikmagnet vid nykterhetsföredragen. När ABF startade 1912 fick IOGT och ABF ett nära teatersamarbete. Där fanns starka band mellan IOGT och det Socialdemokratiska arbetarepartiet och man levde ett korsande och befruktande liv vad gäller de folkliga bildningssträvandena. NGTO och TO och sedan NTO gick andra vägar. Man sökte efter en partipolitiskt neutral arena, där amatörteaterns spelande sällskap gemensamt kunde arbeta för ökad kunskap och högre kvalitet i både arbete, repertoar och föreställningar. IOGT/ABF poängterade

TEATER 1 PÅ WENDELSBERG studiearbetet mer än den färdiga föreställningen, medan NTO och övriga riksorganisationer ville lägga tonvikten vid det konkreta arbetet på scenen. Scenbyrån och Schischkin Under tjugotalet bildades flera teatersällskap av en högst varierande kvalitet. Många av dessa skulle bli små teatrar med höga konstnärliga ambitioner. Arbetet med att höja kvaliteten framför allt på repertoaren ledde till att man bildade en organisation som kallades Scensä"skapens organisationsbyrå, i dagligt tal Scenbyrån. Den store inspiratören och initiativtagaren till den amatörteaterväckelse som gick genom landet under 20- och 30-talen kom som flykting från Ryssland, först till Berlin och sedan till Sverige 1924. Han hette Matwey Schischkin (1886-1962) och var rysk pacifist och socialdemokrat (mensjevik). Han skulle först bli präst, men seminariet stängdes så han studerade juridik i stället. Han ägnade sin tid åt politiskt arbete, kooperationen och att organisera teaterklubbar. Han lärde känna Konstantin Stanislavskij och blev också medarbetare åt honom på Konstnärliga teatern i Moskva. För sitt politiska arbetes skull blev han fängslad av tsarregimen och deporterad. Vid februarirevolutionen 1917 släpptes han och fick uppdrag bl.a. som vice ordförande i teaterförbundet och medlem av en statlig kommission för folkbildning. Han blev också föreläsare om teater vid Moskvas universitet. Men eftersom han var mensjevik och inte bolsjevik blev han än en gång fängslad och deporterad. Till sist släpptes han tillsammans med ytterligare tvåhundra socialdemokrater och utvisad ur Ryssland, med hot om dödsstraff om han återvände. Schischkin skulle bli den svenska amatörteaterns pedagogiska ledstjärna och han skulle ansluta sig till den falang, som menade att amatörteatern måste samarbeta i en organisation, där de enskilda scensällskapen var de primära medlemmarna. Mot sig hade han, om man skall beskriva det enkelt, den socialdemokratiska arbetarrörelsen med ABF och den delen av nykterhetsrörelsen som hade starka band till socialdemokratin, IOGT. Med sig hade han NTO, Hyresgäströrelsen, SLU, den kommunistiska delen av arbetarrörelsen och inte minst scensällskapen. Och det var den senare gruppen som samarbetade i Scenbyrån, där man bl.a. gav ut teatertidskriften Ridå. Teaterledarkursen på Wendelsberg Och så skulle det bli teaterledarkurs på Wendelsberg den 17-26 augusti 1933. Då hände det. Samlingen kring ett gemensamt amatörteaterns riksförbund var överväldigande och man gjorde ett gemensamt uttalande från kursen: Kursen uttalar sig för bildandet av ett amatörteaterns riksförbund samt uppdrar åt en kommitté, bestående av kursbestyrelsen, scensä"skapens organisationsbyrå samt av kursen valda delegerade att vidta åtgärder för bildandet av ett sådant förbund. Därjämte bör ABF:s teaterkommitté inbjudas att ingå i kommittén. Bildandet av ett sådant förbund torde lämpligast ske på det sättet att samtliga folkliga organisationer här i landet som i någon nämnvärd utsträckning syssla med amatörteaterverksamhet ti" ett konstituerande möte. Från kursen. I mitten sitter två herrar med en blomsterbukett me"an sig. Båda i gråa kostymer. Den ti" vänster är regissören Per Lindberg och den ti" höger är Matwej Schischkin Redan den 28 augusti gick det ut en inbjudan som var undertecknad av Schischkin, Justus Elgeskog, Ernst J Lundqvist från Hyresgästerna, Hilding Lindholm från NTO och redaktör för Templar-Kuriren, Per Johannes som var NTO:s förste teaterombudsman, Fjalar Åström som var ombudsman för IOGT samt Einar Söderquist från NTO och lärare på Wendelsberg. Det var alltså en massiv övervikt för NTO:are och Wendelsbergare. I Templar-Kuriren, som var organ för NTO, rapporterade man ordentligt. Lördagen den 2 september var hela första sidan vikt åt den viktiga teaterledarkursen. Rubriken var: Amatörerna bilda riksförbund och Hilding Lindholm gav en positiv bild av samsynen mellan de olika fraktionerna. Han noterade dock att representanten från ABF:s teaterkommitté, studieledaren Ivan Olsson, önskade att man inte skulle påskynda bildandet av ett riks- 16

TEATER 1 PÅ WENDELSBERG förbund, utan att saken skulle få växa sig fram så småningom. ATR bildas Så såg den alltså ut, interimsstyrelsen för Sveriges första riksförbund för amatörteater, framdrivet i första hand genom gruppen bakom Ridå: Nationaltemplarorden, Hyresgästerna och Scenbyrån och stött av mot socialdemokraterna fronderande kommunistiska fraktioner. Inga fanns med från ABF, IOGT, Verdandi eller SSU, dvs. från majoriteten av dem som spelade föreningsansluten amatörteater. Elgeskog angriper Justus Elgeskog hade i Templar- Kuriren den 23 september, samma dag som man bildade ATR, lagt av en bredsida mot ABF under rubriken Amatörteaterns organisationsproblem - några synpunkter i ett aktuellt ämne. Det var en lång artikel och förmodligen använde Elgeskog det vid sitt inledande anförande vid konferensen i Ålsten. Hans viktigaste tes, som han driver är att det är synnerligen viktigt att skapa ett organ, som står över alla verkliga eller inbillade partimotsättningar. Jag säger inbillade. Ty det är icke lätt att övertyga folk om att ABF är politiskt neutralt. Elgeskog, Scenbyrån och Schischkin eftersträvade ett förbund av scensällskap och organisationer för konstnärlig samverkan. Teatersällskapen och organisationerna skulle naturligtvis ha sin frihet, att verka i de sammanhang man fann bäst. På besök vid by$et som sku"e bli Göteborgs Stadsteater. Från vänster: Ernst J Lundqvist, Matwej Schischkin, regissören/scenografen Knut Ström, Justus Elgeskog. Så samlades man till en konferens i Ålsten den 23 september 1933 och där bildades ATR - Amatörteaterns Riksförbund. Förhandlingarna leddes av Wilhelm Frisk, som var teaterledare från Gävle (samme Wille Frisk som skötte NTO:s kansli och var ordenssekreterare under 30- och 40-talen). Till interimsstyrelse utsågs: Ernst J Lundqvist, Hyresgästerna, ordförande, Justus Elgeskog, vice ordförande, Eric Nilsson, Scenbyrån, sekreterare och Matwey Schischkin, konstnärlig ledare. Övriga ledamöter från NTO och Heimdal blev Hilding Lindholm, Torsten Lindell och Elsa Karlsson. I Gunnar Olléns bok Svensk amatörteater historia 1865-1978 finns följande beskrivning av denna händelse: Motsatta idéer Jag har uppehållit mig en god stund vid skildringen av hur det första ATR bildades och vad som låg bakom dessa strävanden. Det råder ingen tvekan om att vi här ser mötet mellan två motsatta idéer om den folkliga bildningen och kulturen. Vi kan också särskilja vilka grupper/organisationer som representerar dessa motsatta idéer. Å ena sidan finns tanken om att allt studie- och kulturarbete skall tjäna den stora saken, den socialistiska reformationen av samhället eller nykterhetssaken, så som det kommer till uttryck i SAP eller IOGT. Å den andra sidan finns tanken om det fria folkbildnings- och kulturarbetet, som syftar till individens 17

TEATER 1PÅ WENDELSBERG ökande möjligheter att göra samhället bättre för alla och befria en enskilde från ett beroende av dåliga vanor, som t.ex. alkoholbruket. Denna senare idé växte sig stark inom NTO, men om den fanns i de övriga riksorganisationerna som anslöt sig till det första ATR vet jag inte. När det gäller de olika fraktionerna inom den kommunistiska rörelsen, anar jag att man reflexmässigt anslöt sig till den sida som råkade vara emot de socialdemokratiska organisationerna (ABF). NTO och Wendelsberg Et annat skäl till att dröja något vid just amatörteaterfrågans behandling, är att man där i någon mån kan få fatt i NTO:s och därmed Wendelsbergs ideologiska och mentalhistoriska profil. Vad är - eller var - det som är speciellt med skolan och när och i vilka sammanhang utvecklades detta. Jag tror att allt hänger samman med ansträngningarna att utvidga programmet både i NGTO och i TO vid tiden för första världskriget. Man ville något mer. Och så bestämde man sig till sist 1918 i Templarorden, att man också ville arbeta för fred och för en förbättrad folklig bildning. Detta tog man med sig in i den sammanslagna rörelsen (NGTO och TO blev 1922 NTO) och då formulerade man sig sålunda: Nykterhet, Fred och Folkuppfostran. Man hade uppenbarligen en vilja att omforma och utrusta individen, så att hon kunde fatta egna välgrundade beslut om hur man bäst skulle leva livet, det privata och det allmänna. Man ville åstadkomma en personlig väckelse och många är de kampanjer, som initierades under 30- och 40-talen, som gick ut på just detta: den personliga insatsen - det är på mig det beror. Wendelsberg var en viktig inspirationskälla och jag tror att vi får leta länge hos rörelsefolkhögskolorna för att finna ett sådant symbiotiskt förhållande mellan skola och huvudman, när det gäller idéer och metoder. Och detta startades, vill jag nog påstå, när Justus Elgeskog blev rektor på skolan och fortsattes av Hilding Friman. Historien upprepades Ett tredje skäl till att beskriva det första ATR:s bildande och förhållandena kring detta, är att historien skulle upprepa sig en gång till. Det andra ATR bildades av amatörteatergrupperna anslutna till Teaterforum samt Riksteatern den 6 november 1977 i Falun. Folkbildningsförbundet, som hade medverkat i den utredning som arbetat sedan 1975, avböjde dock att vara med i det nya förbundet. Man rekommenderade de enskilda studieförbunden att ansöka om medlemskap. Folkbildningsförbundet tackade nej den 28 september, en månad innan det nya ATR skulle bildas. Detta är dock inte platsen för att skildra den processen. Det räcker med att konstatera att flera av de tongivande i ledningen för det nya ATR hade sina rötter i Wendelsberg och i NTO. En av svensk teaters stora skådespelare, Naima Wifstrand, hade ett genuint intresse för folklig teater. Denna bild är tagen vid en talkörskurs 1940. Vid den här tiden samarbetade Wifstrand med Bertolt Brecht, som befann sig i landsflykt och vistades i Sverige. Båda var gränsöverskridande när det gä"de synen på amatörer och professione"a. Man använde sig av de människor, som hade entusiasmen och kunnandet för det projekt som låg för handen. Så t.ex. fick Fru Carrars gevär sin urpremiär i Västerås med en blandad ensemble i regi av Wifstrand/Brecht. Naima Wifstrand var på Wendelsberg vid flera ti"fä"en och hade kurser. Och hon var inte den enda av de goda pedagoger och teaterkonstnärer, som fanns/finns i Sverige. Under NBV-festivalerna på skolan, några decennier senare, hade man samma synsätt. Pedagogerna sku"e vara erfarna regissörer, skådespelare, scenografer, koreografer, dramatiker etc. Och de fick gärna ha en internatione" utblick. Den folkliga teatern, amatörteatern, kan inte nöja sig med mindre. 18

STACKEN Förbundet Stacken av Sven Östberg Wendelsbergs folkhögskola har alltid haft förmånen att ha entusiastiska supporters utanför skolhuset. Det har både varit enskilda personer och organisationer. Den tidigaste stödföreningen var Förbundet Stacken, bildat i NGTO-logen Exelsior i Alingsås, den 1 februari 1908. Det var inget fel på ambitionerna. Stackens grundare, med ordenssekreteraren Konrad Johansson i spetsen, gav sig själva det kanske inte alldeles realistiska uppdraget att kontinuerligt samla in tillräckligt med pengar för att driva skolan. Metoden var enkel. Man bildade lokala stackar vars medlemmar varje år betalade en avgift på minst 25 öre. I gengäld fick man varje år, på sin födelsedag, ett vykort med en gratulation från förbundet. Under det första verksamhetsåret lyckades man bilda 43 Stackenavdelningar med 1047 medlemmar. När förbundet var som störst, kring 1915, fann det 88 Stackar med 2200 medlemmar. Vid samma tid hade skolan ett statsbidrag för verksamheten om 4.000 kronor. Skulle stacken samlat samma summa hade man behövt ha 16.000 medlemmar. Men Förbundets Stackens bidrag till skolan hade ändå stor betydelse. Vid skolans 25-årsjubileum hade skolan, genom åren, fått bidrag från förbundet med 6.700 kronor. I dagens penningvärde motsvarar Här tågar ungdomarna i det beryktade ungdomsmötet in. Det mötet som fick Oskar Lundgren att vara mycket försiktig med att släppa in stora möten på skolan. Se artikeln Skolans huvudman på sid. 12. Det är dock svårt att förestä"a sig dessa fanbärande nationalgodtemplarungdomar som vandaler. det ungefär 8.000 kronor om året. Vid den tidpunkten var man 900 medlemmar. Mer än en tredjedel av dessa var livstidsmedlemmar 19 G. O. Lindgren, Göteborg Farbror Goliat Det var Lindgren, som kom med idén om Stacken och det var också han som var förbundets drivande kraft och propagandist. som hade betalat en engångsavgift på 5 kronor. Pengarna hade betydelse. Men man blir också imponerad av medlemmarnas insatser. Olof Wallström, skickade nästan dagligen under mer än 25 år födelsedagshälsningar till medlemmarna. Han fick hjälp i denna syssla av Anna Norling, i logen 120 Yngve, som själv skötte gratulerandet i den största Stacken. Med tiden mattades engagemanget i förbundet och Stackens fonder överfördes till folkhögskolan. Detta skedde 1966, då verksamheten upphörde. De kvarvarande tillgångarna fonderades då och avkastningen skulle användas till elevstipendier. I en genomgång av skolans samtliga fonder slog skolstyrelsen samman många små fonder till tre större, som redan fanns och hade ett uttalat ändamål. Den tredje och största fonden fick ärva namnet Stacken och avkastningen skall användas till att stimulera eleverna till eget läsande och skrivande och för Wendelsbergs biblioteks utbyggnad och vidmakthållande (enligt beslut i skolstyrelsen den 10 maj 1996.

RMG - SEMINARIUM FÖR KULTUR OCH MILJÖ Riksdagsmannagruppen - seminarium för kultur och miljö av Gunnar Arnborg Under närmare en 20-årsperiod från 1961 hade jag bland annat föreningskunskap med deltagare från olika årskurser. Denna form av studiecirkel utvecklades snart till att bli en pedagogisk metodik för olika kulturella insatser inom skolan och utåt i samhället. Föreningen gav så småningom namnet Riksdagsmannagruppen, RMG. Verksamheten initierades och följdes upp förenigstekniskt med förhandlingsmötet som grundläggande moment, där gruppen tog ansvar för genomförandet och verkställigheten. Därvid kunde vi själva besluta om och genomföra även mycket krävande Gunnar Arnborg, Fil. dr. h.c. Gunnar är känd långt utanför Wendelsberg för sin folkbildande gärning, vilken bl.a. uppmärksammades genom att Göteborgs universitet utnämnde honom till hedersdoktor för ett antal år sedan. För flera decennier sedan startade han sin ännu pågående föreläsningsturné i bl.a. nykterhets- och hembygdsrörelsen. Gunnars litterära produktion inom främst etnologin är betydande. Hans muntliga framställningskonst - han är ju västgöte, guskelôv - bidrar till att han lyckas göra viktiga frågor lättillgängliga. Under sin lärarperiod på Wendelsberg skapade han ett antal betydelsefulla projekt. I denna artikel redogör han för ett av dom: RMG - Seminarium för kultur och miljö. arbetsuppgifter. Protokoll fördes och bevarades. Denna demokratiska ordning och process kände vi igen från alla styrelser och ända upp i riksdag och regering, något som manade oss alla till insikt och engagemang. Hösten 1973 utvecklades intresset till att omfatta en hel årskurs, som fick benämningen Seminarium för kultur och miljö. Bland olika ämnen hade RMG en central plats. RMG frågade, riksdagsmän och regeringsledamöter svarade. (1971/ 72) Följande åtta frågor tillställdes riksdags- och regeringsledamöter. Svaren varierade alltefter partitillhörighet. Statsminister Olof Palme skrev ett tvåsidigt brev till oss. 1.Energi- och råvarutillgångar. Om förbrukningen av råvarutillgångar som hör kommande generationer till. Anser Ni att vi behöver gå in för en besparingspolitik vad det gäller energi- och råvaruutvinning? 2. Låg allmänstandard. Genom överflödsideologin har vi rubbat jordens förmåga att ta och ge. Vi har blivit så att säga ekologiskt asociala. Håller ni med om detta? 3. Bilismen. Kan ni stödja en politik med restriktioner gällande privatbilismen? Här ser vi hela riksdagsmannagruppen in plenum. Vi som känner igen möblerna och draperiet i bakgrunden vet att man sitter i matsalen på Ugglegård. Bakom draperiet finns ett litet burspråk, som kallades smörgåsbordshörnet av den förste ägaren. > 20

4. a/ Vilken ståndpunkt intog Ni i Bro$orden-frågan? b/ Vad anser Ni om ytterligare utbyggnad av tung industri på Västkusten? 5. Befolkningsutvecklingen. Borde Sverige engagera sig än mer i detta problem? 6. Front mot ANT. Vill ni med ert namn och ställningstagande understödja vårt frontarbete mot alkohol, narkotika, tobak (ANT)? 7. Vår livsmiljö. Vårt jordbruk har i stora delar blivit ett jordmissbruk, ett broilersystem med långtifrån giftfri produktion av livsmedel. Odlingslandskapet i småbrukarregioner läggs i ruiner. Anser Ni att vi borde återgå till en något högre grad av agrar sysselsättning i vårt land? 8. Cykelleder. Vi tror att det vore mycket värdefullt om våra före detta järnvägsvallar gjordes om till cykelleder. Vill Ni lägga ett gott ord för ett sådant projekt? (Vårt förslag kom att få mycket stor betydelse i en tid då många järnvägslinjer upphörde. I tidningar nämndes Wendelsberg som initiativtagare. Enligt ett pressmeddelande gick Naturvårdsverket, som också fått vår anmodan, vidare till landets länsstyrelser. RMG växte i ärofull stolthet. Resultatet av vår lilla närgångna undersökning satte vi samman i ett 34-sidigt häfte, ordnat efter de olika riksdagspartierna. Svaren med illustrationer beräknades i procent och tabeller, de enskilda personerna kommentarer presenterades etc. Skriften tillställdes berörda parter. Den fick namnet Me"an gult och blått, 1971/72 och torde nu ha ett visst dokumentärt värde. Undersökningen fortsatte med ett par besök i Stockholm. Därvid fick vi alltid en positiv erfarenhet av den öppna, tillgängliga parlamentarismen. Det var säkert till vår fördel, att vi var oförvägna och visade upp ett glatt humör. Det väckte t.ex. stor munterhet, när vi bytte slips med talmannen Torsten Bengtsson, som den gången var vår ciceron. Vår lilla grupp kännetecknades i sig av demokratiska principer, bort ifrån tidens upplopp och kravaller. Vi fick röra oss fritt i riksdagshuset och sitta vid regeringens och ministrars bord. Det enda vi förnekades göra var att muntra upp stämningen genom att spela dragspel i foajén. Ett par exempel på den stämning vi spred: Tage Erlander kallade oss till sig för att få information om vår grupp och folkhögskola, som han väl kände till. Wendelsberg och vi fick hans beröm och uppskattning. Alkoholproblemet diskuterade vi med socialminister Sven Aspling, biträdd av, vill jag minnas, sin sekreterare Sten Andersson. Vi hade fått audiens en halv timme, men efter en och en halv timme var vi tvungna att b ryta upp för att i avtalad tid hinna till frågan om försurningen av våra sjöar och vattendrag. Offentliga temadagar under 1970-talet Människa och miljö En rad framstående föreläsare inom humanekologi, odling, medicin med flera aspekter föreläste under en offentlig konferensdag. En resolution som antogs vid konferensen översändes till regerings- och riksdagsledamöter. Här ett par av alla att-satser: RMG < Några RMG:are samlade kring talmannen Torsten Bengtsson, vår ciceron vid riksdagsbesöket. 21

RMG att man i tid beaktar de långsiktiga verkningarna av överkonsumtion och tärande på ändliga resurser och så långt som möjligt tillämpar återanvändningens princip, att prioritera undervisning på alla nivåer som leder till ökad biologisk, ekologisk och demokratisk medvetenhet och ökad känsla av medansvar. Genom RMG var seminariet anslutet till Centrum för tvärvetenskap vid Göteborgs universitet samt kommunikationsled i en rad olika sammanhang genom kontakter med myndigheter, organisationer, företag, enskilda och beslutsfattare på olika nivåer angående miljö- och kulturfrågor. Alkoholfri ungdomstid - meningsfull fritid Tio framstående föreläsare med olika poster i samhället framträdde i föreläsningar och paneldebatt: författaren Kerstin Thorvald. C.A.N:s byrådirektör Bertil Lindberg, framtidsforskaren Eskil Block, representanter frö Hem o. Skola, Stens Ungdomsråd, psykiater Sven-Erik Petersson, lärarhögskolans Bertil Lyckå, Leni Björklund från Skolöverstyrelsen, IOGT-NTO:s Arne Svensson, representanter för elevråd, lärarråd och riksdagspartier. Det ANT-studerande gänget med dragspelande Li"is Jönsson,ån Trälhult, troligen 1971- Längst ti" höger Sven-Eric Skoglund. Hilding Friman lystrade med välbehag, när hans västgötska släkting utlät sig sakligt och genuint vid åsynen av Wendelsbergs huvudbyggnad: Å I har torn på stôva ock! < Här står dock stoltheten på backen för renovering. Detta skedde måhända 1970. Programmet innehöll öven underhållande musik av Härryda Musikskola, skolorkester och storband, Ronnie Hartleys orkester och Wendelsbergs Folkliga Musikgrupp. Heimdals Bygdegille framförde folkdanser och de många besökarna bjöds även på bland annat knäckebröd och så kallad miljösoppa av RMG:s egen kock, den förträfflige Wincent Ahlman. Debattdagen avslutades med samkväm och dans. Energiutställningen 1979 Cirka 5000 människor vallfärdade till Wendelsberg under de två dagarna 10-11 februari 1979. Vi var tydligen tidigast med att inför en stor allmänhet uppvisa och föreläsa om alternativ energiteknik och energibesparande åtgärder. Jag minns särskilt, att föreläsare från Chalmers bland annat visade vågkraftverk, som redan då var under utveckling, men som outgrundligt nog fick vänta i över 30 år för att förverkligas. (Kärnkraftförvecklingen fick övertaget och bromsade alternativen. Med livsfientligt avfall har vi nu dokumenterat vår tid tiotusentals år framåt.) 15 februari 1975 hade vi haft en liknande konferens vi benämnde Hushållningssamhället. Föreläsningarna är alltjämt 2009 lika aktuella. Per Kågesson gav synpunkter på alternativ energiförsörjning. Bo Melander frågade sig: Är kärnkraften moralisk?. Erik Bergsten talade: Sol och vind i stället för kärnkraft. Hans Eek och Björn Malbert informerade om ekologiskt byggande. 22