Bakgrundsmaterial SÄKER VATTENINSTALLATION 2011:1 branschregler : säkervatten.se
VATTENSKADOR i byggnader Vattenskador kostar miljarder Vattenskador i byggnader kostar mer än fem miljarder kronor per år. Cirka 40 procent av detta betalas ut via försäkringsbolagen. Det är mer än försäkringsbolagens sammanlagda kostnader för brand och inbrott tillsammans. En miljard kronor betalar de försäkrade själva direkt i form av självrisker och avskrivningar. Kostnaden för vattenskador är för närvarande 100 miljoner kronor per vecka! Förutom de höga kostnaderna drabbas den enskilda konsumenten ofta av mycket stora praktiska besvär i samband med att skadan åtgärdas. Försäkringsbolag betalar ersättning för utströmningsskada, oftast utströmning från rörsystem. Däremot täcker inte försäkringen inströmning av vatten som t ex beror på regn eller häftig snösmältning. Rör, utrustning och tätskikt Vattenskadorna kan delas in i tre typer: Skador av utströmning av vatten från ledningssystem för kall- och varmvatten, värme och avlopp Skador av läckage genom tätskiktet i badrum, tvättstugor eller andra utrymmen som är försedda med golvbrunn Skador från läckande utrustning t ex disk- eller tvättmaskin, varmvattenberedare, kyl eller frys Rörledningar har en begränsad livslängd och kommer förr eller senare att behöva bytas ut. En dold förlagd rörledning gör dels att skadan kan bli större innan man kan upptäcka den, dels att den blir svårare att åtgärda. VVS-företaget kan påverka detta t ex genom att välja åtkomlig förläggning. November 2010 1
De vanligaste skadeorsakerna i ledningssystem De vanligaste orsakerna till vattenskador från ledningssystem är korrosion och frysning. Vattenskador från korroderade eller frusna rör är den vanligaste typen av vattenskador. Rörledningar som är äldre än 20 år har åldrats och ger de flesta korrosionsskadorna. Frysskador beror ofta på missriktad energibesparing eller förläggning på fel plats. Det är den typ vattenskada som ger de i särklass största kostnaderna. Korrosion är ett åldringsfenomen Korrosion drabbar rör av metall och är i huvudsak ett åldringsfenomen, det vill säga det drabbar äldre ledningssystem. Hälften av det svenska bostadsbeståndet är byggt mellan 1950 och 1975. I dessa hus är det risk för korrosion i både avloppsrör och värmerör. Det är t ex vanligt att värmerör i golv korroderar från utsidan på grund av vattenskador genom golvets läckande tätskikt. Några vanliga typer av korrosion Allmänkorrosion. Tappvatten som kommer från kommunala va-leverantörer utgör normalt ingen korrosionsrisk för de rörmaterial som används i vanliga VVSinstallationer. Om det finns risk för korrosion för någon typ av rörmaterial så bör huvudmannen för vattenförsörjningen, oftast kommunen, känna till detta. Mer än 1 miljon hushåll i Sverige tar vatten från en enskild vattenanläggning. Är man tveksam om korrosionsrisken bör man alltid välja rörmaterial med utgångspunkt från ett vattenprov. (Se t ex VVS Företagens Teknikhandbok) November 2010 2
Kolfilmskorrosion i kopparrör. Kolfilm är en restprodukt som kan uppkomma vid tillverkning av kopparrör och som kan orsaka korrosionsskador. Använder man typgodkända kopparrör är kolfilmen borttagen och utgör inget problem. Typgodkända rör är märkta med typgodkännandemärke. Erosionskorrosion i kopparrör. Orsakas av för hög vattenhastighet i kopparrör. VVC-ledningar är speciellt utsatta eftersom vattenflödet pågår dygnet runt. Avzinkning i mässing. Mässing är en legering av koppar och zink. I vanliga mässingskvaliteter kan zinken med tiden lösas ut vilket gör att mässingen blir spröd. I tappvattensystem ska man alltid använda armaturer och kopplingar av särskild avzinkningshärdig mässing. Välj typgodkända produkter. Spänningskorrosion på mässingskopplingar. Spänningskorrosion kan t ex visa sig som en spricka genom en mässingsmutter. Kan förekomma på kopplingar där muttrarna dragits för hårt eller där materialet blivit utsatt för olämpliga kemikalier. Följ tillverkarens monteringsanvisning för montering, åtdragning och eventuella smörjmedel. Frysskador i ledningssystem Frysskador i ledningssystem förekommer både på gamla och nya installationer. Vattenledningar som är monterade i (eller utanför!) vägg- eller bjälklagsisolering kan vid kall väderlek riskera att frysa. Andra kritiska punkter är vattenservisens genomföring i husets bottenplatta eller rör förlagda nära köldbryggor i väggar eller andra kalla ytor. Väggvattenutkastaren kan frysa sönder i väggen om vattenslangen lämnas kvar. Frysskador kan också orsakas av brukaren, t ex genom att värmen inte kopplas på i fritidshus, värmen sänks i vissa utrymmen så att temperaturen lokalt i någon del av utrymmet blir under noll grader eller genom att ett fönster lämnas öppet vid mycket kall väderlek. Risker: Bjälklagsgenomföring för vattenservisen placerad utan tillräcklig frostisolering i bjälklagskant eller mark intill bjälklaget. Rör förlagda i bjälklags- eller väggisolering Rör förlagda i vindsutrymme eller torpargrund. Där är det alltid frysrisk! Vattenutkastare utan frysskadesäker konstruktion. Om vattenslangen lämnas kvar fryser utkastarens väggenomföring sönder. Frysskadesäker vattenutkastare bör alltid väljas. Installationer i utrymmen med låg temperatur, t ex garage eller uthus. En vanlig missuppfattning är att om man lägger ett rör i byggisoleringen i t ex en vägg, så skyddar isoleringen röret från frysning. Helt fel! Har man riktigt otur kommer röret att hamna där temperaturen i väggen är nollgradig eller minusgrader råder. Tänk på att byggisoleringen i väggen ska klara temperaturskillnaden mellan ute och inne, dvs i allmänhet 40 o C. Detsamma gäller all annan byggisolering, i vindsbjälklag, i golv mm. Byggisoleringen kan du aldrig använda dig av. November 2010 3
Vad är det som går sönder? Alla typer av ledningar drabbas av skador och det är alltså viktigt att alla rörsystem är säkert utformade. Kall- och varmvattenledningarnas stora andel av vattenskadorna kan dels bero på att ledningstrycket är högre, dels att de hela tiden fylls på med mer vatten från distributionsnätet. De första åren är risken störst Ett stort antal vattenskador orsakade av rörinstallationen inträffar de första åren efter att installationen tagits i drift. Orsaken till detta är att många projekterings-, utförande- och materialfel visar sig ganska omgående. Under den största delen av installationens brukstid är antalet skador relativt lågt. Vanliga skador under denna tid är t ex frysning och mekanisk åverkan. Efter cirka 30 till 40 år ökar antalet skador återigen i antal. Dessa vattenskador beror t ex på korrosion och utmattning och är således ett ålderstecken. Risken för vattenskador är störst när Installationen är ny. Fogar och kopplingar Drygt 75 procent av vattenskador från rörsystem orsakas av rör och kopplingar. De flesta tappvatteninstallationer i Sverige är utförda med kopparrör. Huvuddelen av fogarna på dessa rör är utförda som lödfogar. Högst 5 till 10 procent av alla fogar i dessa installationer är gjorda med lödfria kopplingar. Lödfria, mekaniska kopplingar är de i särklass vanligaste typerna av fogar som läcker. November 2010 4
Lödfog har sedan senare delen av 1990-talet minskat i omfattning bland annat beroende på strängare krav på brandskydd för så kallade heta arbeten. Huvuddelen av fogarna är nu mekaniska kopplingar och presskopplingar. En presskoppling kännetecknas av att kopplingen pressas fast på röret med hjälp av ett verktyg. Presskopplingar har visat sig orsaka många besvärliga och dyra vattenskador, ofta redan under entreprenadtiden. Vanliga skadeorsaker är att man glömt pressa kopplingen eller att röret inte är inskjutet tillräckligt långt i kopplingen när pressningen görs. Skador från kopplingar En utredning som ett försäkringsbolag genomfört av ett antal dyra vattenskador visar på att montaget inte utförts enligt leverantörernas monteringsanvisningar eller att man låtit bli att montera de särskilda tillbehör som monteringsanvisningarna förutsätter. November 2010 5
Checklista för montering av kopplingsfogar och pressfogar Antalet mekaniska kopplingar på den svenska VVS-marknaden är omfattande. Sättet att montera olika kopplingar skiljer sig mellan olika fabrikat. Det kan t ex vara stora skillnader på hur hårt man ska dra kopplingsfogar från olika leverantörer. Vattenskador från läckande tätskikt i våtrum Tätskikt är det skikt i golvbeläggning eller väggbeklädnad som ska förhindra att vatten tränger igenom till underliggande golv- eller väggkonstruktion. Nästan en tredjedel av alla vattenskador beror på otäta tätskikt. De skador som VVSinstallationen kan orsaka på tätskikten är t ex otäta rörgenomföringar eller skruvinfästningar. Felaktigt monterade golvbrunnar gör att tätskiktets anslutning till golvbrunnen kan läcka. Vanliga tätskikt på våtrumsgolv: Plastmatta som ytbeläggning. Eventuella skarvar trådsvetsas Plastmatta som tätskikt under keramiska plattor Tätskikt av folier under keramiska plattor Vätskebaserat, rollat tätskikt under keramiska plattor Vanliga tätskikt på våtrumsväggar: Plastmatta som ytbeklädnad. Skarvarna trådsvetsas Våtrumstapet. Skarvarna kemfogas med så kallad planfog Plastmatta som tätskikt under keramiska plattor November 2010 6
Tätskikt av folier under keramiska plattor Vätskebaserat, rollat tätskikt under keramiska plattor Tätskikt av målningsbehandling De vanligaste skadeorsakerna i bad, dusch och kök Enligt vattenskadeundersökningarna som VVS Företagen genomfört fördelar sig de vanligaste vattenskadorna i småhus så här: Bad/dusch Andel Läckage genom tätskikt 37 % på golv eller vägg Rör, rörgenomföringar 29 % och fogar på rör Läckage vid tätskiktets 21 % anslutning till golvbrunn Kök Rör och rörfogar 53 % Diskmaskin 24 % Kyl/frys 5 % November 2010 7
LEGIONELLASÄKERHET Cirka 100 personer per år får diagnosen legionärssjuka men smittskyddsforskarna tror att det verkliga antalet är fem till tio gånger fler. Det finns flera olika mikroorganismer i allt råvatten, vare sig vattentäkten utgörs av ytvatten eller grundvatten. Flera av dessa kan i ogynnsamma fall förorsaka sjukdomar hos människan. Det finns en bakteriegrupp som särskilt uppmärksammats. Den kallas legionella och finns över hela jorden i alla vattendrag. Bakterien kan, när den förekommer i stora mängder, förorsaka en lunginflammation. Sjukdomens officiella namn är legionärssjukan. Den beter sig som vilken lunginflammation som helst med hög feber och andningssvårigheter. Det finns en mildare variant av sjukdomen som kallas Pontiacfeber. Den yttrar sig som en långdragen förkylning eller influensa. Båda varianterna drabbar män hårdare än kvinnor. Andra riskgrupper är äldre eller personer med nedsatt immunförsvar. Oftast tar det minst 3 dygn efter smittotillfället innan sjukdomen visar sig. Smittspridningen sker genom att bakterien sitter på små vattendroppar, aerosoler, som människan andas in. Dessa små vattendroppar kan transporteras korta sträckor i luft. Legionärssjukan smittar inte från människa till människa. Det är också riskfritt att dricka vatten som innehåller bakterien. Varför uppstår legionellatillväxt? Legionellabakterien är en levande organism som kräver vissa förutsättningar för att kunna leva och föröka sig. De viktigaste faktorerna är: Vatten som innehåller syre Näring Rätt temperatur Låg strömningshastighet De två första faktorerna, syresatt vatten och tillgång till näring, måste man räkna med i alla normala tappvatteninstallationer. November 2010 8
Temperatur Legionellabakterien trivs och förökar sig bäst i temperaturer från ca 25 till 45 C, vid temperaturer över 50 C börjar bakterien att avdödas. Det är alltså viktigt att temperaturen för varmvatten överstiger 50 C och kallvattentemperaturen inte är högre än remstemperatur i hela ledningssystemet. När man dimensionerar och ställer in temperaturen i tappvarmvattensystemet är det viktigt att ta hänsyn tas till risken för skållning. Temperaturen vid tappställena får inte vara mer än 60 C. Krav på riskbedömning Rådstexten i Boverkets Byggregler pekar ut ett antal lokaltyper där det är lämpligt att göra en riskbedömning beträffande legionellatillväxt i rörsystem: - äldreboenden (kanske också gruppboenden för t ex funktionshindrade) - hotell (även vandrarhem) - sporthallar - simhallar (gäller inte simbassängen, som vanligtvis är klorerad) - sjukhus - flerbostadshus Några typer av apparater är det särskild idé att hålla koll på: - bubbelbad (särskilt så kallad bubbelpool, där vattnet cirkulerar) - öppna kyltorn (och avsvalningsbassänger inom industrin) - grönsaksduschar (och befuktare med vatten i ventilationssystem) Riskbedömningen utförs i skriftlig form och dokumenten sparas. Uppvärmning av tappvarmvatten Temperaturen i varmvattenberedare och ackumulatorer bör vara lägst 60 C i hela behållaren. I större ackumulatorer och behållare kan det finnas risk att vattnet skiktar sig så att det kallare vattnet som är tyngre hamnar på botten av behållaren. Är omsättningen på vattnet låg t ex om behållaren är överdimensionerad finns en risk att legionellatillväxt kan uppstå. Överdimensionerade behållare bör inte installeras. Behållare som används sällan bör kopplas bort. Vissa värmepumpar har varmvattenberedare som inte kan värma vattnet till 60 C. Dessa brukar i stället utrustas med en funktion som gör det möjligt att hetta upp vattnet till cirka 70 C med jämna mellanrum för att döda eventuella legionellabakterier i beredaren. Ett lämpligt intervall för detta är en gång per vecka. Det är viktigt att funktionen inte kopplas ur. Vid direktuppvärmning av vatten, t ex med värmeväxlare, ska värmekällan dimensioneras så att hela varmvattensystemet kan hålla en temperatur över 50 C. November 2010 9
Varmvattentemperatur Temperaturen på varmvattnet ska vara lägst 50 C. I system med VVC gäller detta även hela VVC-systemet. I praktiken betyder det att utgående temperatur från varmvattenberedningen bör vara lägst 55 C. För att få en bra funktion i VVC-systemet är det nödvändigt att det är noggrant injusterat. I annat fall riskerar man att delar av varmvattensystemet får för låg temperatur. Det är också viktigt att det inte uppstår kortslutning mellan kall- och varmvatten t ex i blandare. Det kan få till följd att varmvattnet kyls ner lokalt i systemet utan att det märks på VVC-systemets returtemperatur. Temperaturkontroll För att ha möjlighet att kontrollera att tillräcklig temperatur erhålls bör termometrar (och eventuellt temperaturgivare) placeras i: ackumulatortankar och behållare. Kan man förutsätta att skiktning uppstår bör givare installeras på flera nivåer i behållarna utgående tappvarmvattenledningen från uppvärmningsanordningen, t ex panna, värmeväxlare, värmepump eller liknande VVC-ledningens retur från huset VVC-ledningen på alla stamledningar och andra VVC-slingor Kallvattentemperatur Temperaturen på tappkallvatten bör inte vara högre än rumstemperatur, ca 20 C för att förhindra tillväxt av bakterier, framför allt legionella. Rören ska därför förläggas i så svala utrymmen som möjligt och installeras så att vattnet inte värms. Om kallvattenledningar förläggs i schakt eller andra inklädnader där temperaturen kan bli hög är det nödvändigt att isolera ledningen. Det kan också vara nödvändigt att tilläggsisolera färdigisolerade kopparrör eller rör-i-rör ledningar. Förläggning av rör för kall- och varmvatten/vvc ska göras så att värme från varmvatten och VVC inte kan värma upp kallvattnet. Kall- och varmvattenledningar får inte monteras i kontakt med varandra. I golv med golvvärme får inga kallvattenledningar dras. November 2010 10
För att undvika uppvärmning av kallvattnet ska: kall- och varmvattenledningar förläggs utan kontakt mellan rören värmebryggor undviks vid klamring av rören ledningarna isoleras om rören förläggs i ett utrymme som kan få högre temperatur än rumstemperatur. kallvattenrör inte förläggs i golv med golvvärme eller så att vattnet kan värmas på annat sätt, t ex av radiatorer eller av solen Förläggning av rör Rör med stillastående vatten Ledningssystemet ska byggas upp så att rör med stillastående vatten så långt möjligt undviks. Här kan bakterier få bra tillväxtförhållanden. Legionellabakteriens möjlighet att växa till ökar vid stillastående vatten eller låg strömningshastighet, uppskattningsvis under 0,2 m/s. (I kopparrör är det viktigt att vattenhastigheten inte är för hög eftersom det då kan uppstå korrosion. Vattenhastigheten i kopparrör bör inte överstiga 1,5 m/s i synliga ledningar och 0,3 till 0,8 m/s i dolda ledningar. I plaströr kan man ha högre hastigheter.) Stillastående vatten i avstick på varmvattenledningar ökar risken eftersom värme från varmvattenledningen leds via rörväggen in i den del av ledningen där vattnet står still. På så sätt kan man få ett område med idealisk tillväxttemperatur. Avstick som går till tappställen som endast avses att användas sporadiskt eller är tänkta att tas i bruk vid senare tillfälle ska undvikas. En tumregel för proppade avstick är att den proppade ledningen ska inte vara längre än cirka 1,5 gånger diametern på den proppade ledningen. I små rördimensioner får man göra proppningen så kort som möjligt. I fördelnings- och kopplingsledningar från en stamledning med VVC till en lägenhet kommer vattnet att stå still under längre eller kortare perioder. Om ledningarna är oisolerade minskar risken för bakterietillväxt eftersom de då svalnar snabbare efter tappning. Samma gäller för varmvattenledningar i småhus som ju inte har något VVC-system. November 2010 11
Handdukstorkar och andra värmare Handdukstorkar eller andra värmare får inte kopplas in på VVC-systemet kan medföra flera typer av risker. Om en handdukstork stängs av, t ex om temperaturen blir hög i rummet, blir vattnet stillastående och tillväxt av bakterier kan ske. Handdukstorken gör också att tappvarmvattnet kyls av. Med flera handdukstorkar inkopplade kan det vara svårt att hålla temperaturen över 50 C i VVC-systemet. Utrustning som ökar avkylning av varmvattnet gör att det är extra noga att injustera installationen så att hela systemet alltid håller tillräckligt hög temperatur. Risk för smitta vid installationsarbete Installationsarbeten i befintliga installationer kan medföra risk för legionellasmitta vid arbeten som skapar aerosoler. Det är viktigt att vara försiktig när man tömmer installationer på vatten där vattnet kan befaras ha stått stilla en längre tid. Detta gäller särskilt vid tömning av behållare där vattenånga kan finnas. Om det bildas aerosoler eller vattenånga i rummet bör man lämna platsen! Sammanfattning Vanliga risker för legionellatillväxt är: Varmvattenberedare och ackumulatorer med för låg temperatur För kallt varmvatten För varmt kallvatten Stora system utan VVC Dåligt injusterad VVC Stillastående vatten, t ex i blindledningar, proppade ledningar eller sällan använda tappställen Handdukstorkar eller andra värmare inkopplade på VVC-systemet November 2010 12
BRÄNNSKADOR Brännskador indelas i torra och våta brännskador. Till de torra hör t ex skavsår och att man bränner sig på heta ytor eller öppen eld. Våt brännskada kallas i dagligt tal skållning. Den förorsakas av hett vatten. Huden består av tre lager överhud, läderhud och underhud. Om alla tre lagren skadas talade man förr om tredje gradens brännskada. Numera benämns det som fullhudsskada. Ett 40-tal fall av brännskador från tappvarmvatten behandlats på sjukhus varje år. Dessutom sker cirka 100 fall av skållning vid installationsarbeten. En brännskadas omfattning beror av två saker, vattentemperaturen och exponeringstiden. Skållningsrisker Vid en varmvattentemperatur på 55 C tar det cirka en halv minut innan en fullhudsbrännskada uppstår medan det vid 65 C endast tar två sekunder det vill säga en skada då alla hudlager förstörts (kallades tidigare tredje gradens brännskada). Grupper som har större risk att få brännskador är: Barn Personer som har svårt att röra sig och därför inte har möjlighet att snabbt hinna undan om t ex en dusch ger för hög vattentemperatur Personer som inte kan uppfatta varmvattentemperaturen på grund av t ex sjukdom eller läkemedelsanvändning För att begränsa skållningsrisken måste man ha: rätt utformning av installationen, t ex placering och val av blandare begränsning av tappvarmvattentemperaturen Utformning Duschblandare bör placeras så att man kan manövrera blandaren utan att sticka in armen i vattenströmmen. Blandare för användare som löper större risk att skållas bör vara temperaturbegränsade. Risk för förväxling av varm och kallvatten kan minimeras genom tydlig uppmärkning. November 2010 13
ÅTERSTRÖMNING Hävertåterströmning och övertrycksåterströmning Hävertåterströmning kan exempelvis uppkomma om en stam stängs. Om ett lågt liggande tappställe öppnas finns då risk att vatten från t ex ett badkar sugs in genom en duschslang, som ligger i badvattnet. Övertrycksåterströmning innebär att vätska trycks in i tappvattensystemet från en pump eller annan anordning med högt tryck som är ansluten till tappvattensystemet. Återströmningsskydd Alla tappställen ska skyddas mot återströmning. Inom EU har man enats om en teknisk standard för återströmning som heter SS-EN 1717. Principen för denna standard är att man ska göra en bedömning av risken för att förorena dricksvattnet. Utifrån denna risk ska skyddet väljas. Man talar om skyddsmodul och skyddsdon. Skyddsdonet kan t ex vara en backventil, medan en skyddsmodul kan bestå av flera armaturdelar, t ex backventil och vakuumventil. Kravet på de flesta backventiler är att de ska vara kontrollerbara. Vakuumventilen får inte längre vara ensamt skyddsdon, utan förekommer tillsammans med backventil. Tillsammans med Svenskt Vatten har Säker Vatten gjort en riskutredning och kommit fram till en branschtolkning för de vanligaste installationerna, som normalt ger låga risker för förorening. Även i vanliga installationer kan det finnas risker. Kanske borde t ex kemisalen i skolor undantas från de fyra tabellerna eftersom man hanterar fler farliga ämnen där än i skolmiljön i övrigt. SS-EN 1717 med fullständigt gjord analys av föroreningsrisker behövs i ett sådant fall före val av skyddsdon eller modul. November 2010 14