1 2014 Kundtidningen från ditt energiverk Pionjärer i vindkraft Etanoleländet Färgernas Andy Nördlandskapet Österbotten Till kunderna hos Esse Elektro-Kraft, Herrfors, Jakobstads Energiverk, Kronoby Elverk, Nykarleby Kraftverk och Vetelin Sähkölaitos. KATTERNÖ 1
Tre frågor Lehtikuva /Jussi Nukari JOHN VIKSTRÖM, född 1931 i Kronoby, släkt med nästan halva Esse genom föräldrarna. Gift, tre barn, tio barnbarn. Gått småskola och folkskola i Kronoby, samskola i Gamlakarleby, studerat i Helsingfors, Åbo och Tyskland. Biskop i Borgå 1970 1982, ärkebiskop 1982 1998. Idrottstokig. Har skjutit en and och en gädda med ett och samma skott. Innehåll Det här är ingen partitidning Vet du var och hur din el produceras? Media förmedlar varje dag rapporter där världens tillstånd beskrivs i dystra termer. Samtidigt visar officiell statistik att nöden i världen stadigt minskar och att människor får ett bättre liv. Vad ska man tro på? Enligt vad jag läst och hört och förstår får vi tro på vardera beskrivningen. De två sakerna tycks nämligen höra ihop. De medel varmed mänskorna fått en högre levnadsstandard och börjat må bättre har bidragit till att planeten nu mår sämre. Det största hotet mot vår planet och dess framtid är tyvärr mänskan. Enligt Bibeln sattes mänskan på denna jord inte bara för att härska över den utan också för att bruka och vårda den. Den förstnämnda uppgiften har vi kommit så bra ihåg att vi har glömt den andra. Vår allt större makt över naturen har vi använt till en rovdrift, som lett till många av de miljöproblem som medierna visar oss. Frågan är därför nu hur vi på samma gång ska kunna öka såväl mänskans som jordens välfärd. Vad är Österbottens styrka och vad dess svaghet? Österbotten är slätter och vida horisonter. Denna natur har skapat mänskor som nyfiket vill veta vad som finns bortom horisonten. Denna nyfikenhet har gett oss en obändig längtan efter frihet, en lika obändig lust att resa ut i världen och en ännu obändigare lust att fundera och spekulera och experimentera både på det andliga och det materiella området. Så är det ingen tillfällighet att företagsamheten är större i dessa trakter än i det övriga landet. Men samma fysiska och andliga miljö har under tidernas lopp också kunnat skapa ganska extrema och märkliga rörelser av olika slag. Vad är livskvalitet för dig? De yttre materiella förutsättningarna för ett gott liv är givetvis viktiga, men för mig betyder livskvaliteten framför allt att jag får ha ett gott förhållande till hustru och familj, till arbetskamrater, släkt och vänner och att jag har en livsuppgift som ger mening och mål för mitt liv och mitt arbete. Vi mänskor behöver inte bara något att leva av, vi behöver också någon eller några att leva med och vi behöver något att leva för. Nyttan med Europa 4 Den nya IT-branschen 5 Säg nej till klimatmissbruket! 6 Biobränslen: politisk hysteri utan verkan 8 Värna det öppna samhället! 12 Nördlandskapet Österbotten 18 Äntligen får jag skvätta med mina färger! 20 En italienares iakttagelser 28 Vindkraftens pionjärer 36 Politiskt beslut höjer elräkningen 42 Enad front mot Eino 44 Ett lyft för regionen 45 Katternö 1 2014 Ansvarig utgivare Stefan Storholm, Köpmansgatan 10, 68600 Jakobstad, tel. (06) 781 5300, fax (06) 781 5322, stefan.storholm@katterno.fi, www.katterno.fi Adressändringar Siv Granqvist, tel. (06) 781 5333, siv.granqvist@katterno.fi Projektledare Svenolof Karlsson, www.storkamp.com Redaktörer Svenolof Karlsson, Johan Svenlin, Susanne Strömberg Layout Gun-Marie Wiis, Kaj Frilund, Terje Tiilikka Pärmbild Steve Sunabacka Tryck Forsberg 2014 Gamla nummer av tidningen kan läsas på www.katterno.fi. I samband med Katternö Ab:s femtioårsjubileum hösten beslöt vi börja ge ut en kundtidning i ett försök att lyfta företaget och energifrågorna ur anonymiteten. Återkopplingen från läsarna har varit oerhört positiv, inte minst för att tidningen visat en journalistisk ambition och försökt hålla en bredd där alla kan hitta något av intresse. I stadsfullmäktige i Jakobstad i oktober beskyllde ledamöterna Marita Salmu (Pro Jakobstad) och Anna-Maija Lyyra (Gröna förbundet) Katternötidningen för att undervärdera den globala uppvärmningen och tyckte att tidningen borde följa stadens godkända miljöstrategi. Dessa uttalanden är märkliga. Den som vill bekanta sig med de politiska partiernas åsikter kan lämpligen söka sig till partiernas egna tidningar. Idén med Katternötidningen är genom tilltro till journalistiska metoder söka kunskap och öka förståelsen för energifrågorna. Vad gäller nivån på den globala uppvärmningen har Katternötidningen återkommande redovisat of iciell temperaturstatistik och jämfört den med de scenarier som getts av IPCC och andra. Tidningen har i detta intervjuat ledande klimatforskare (bl.a. Atte Korhola, Lennart Bengtsson) och även intervjuat miljöministern. Vad borde en tidning som tar frågan på allvar göra annorlunda? Vad gäller Finlands of iciella klimatmål till hör Katternögruppen till de bästa i klassen. Vi investerade stort i Alholmens Kraft redan innan förnybarhetsmålen fanns. Vi var i jol näst störst i landet i fråga om utbyggnad av vindkraft. Nu vill vi ha en förutsättningslös diskussion om målen efter. Trots allt beslöt vi att i det här numret ge utrymme för en utförlig intervju med de grönas representant Lyyra för att hon skulle få utveckla sina synpunkter. Som alltid var förutsättningen att artikeln skulle publiceras bara i en form som hon som intervjuobjekt själv var nöjd med. Några timmar före intervjun drog sig Lyyra ur, trots det utspel som hon själv gjort. Vi utarbetade då en närliggande idé, att göra det här till ett temanummer om gröna värderingar i den österbottniska miljön. Finns en punkt där de gröna och andra grupper kan mötas och kanske förstå varandra? Vi förberedde ett upplägg på åtta sidor där frågan skulle beskrivas ur olika synpunkter, med en moderator som är välrenommerad i alla läger, inte minst i gröna kretsar. Efter en tid kom besked av denne moderator att han måste dra sig ur. Han hade i kontakter med gröna representanter dragit slutsatsen att det skulle drabba hans yrkesverksamhet, om han medverkade i tidningen. Mot den bakgrunden låter vi vår tidnings medarbetare sedan starten, Svenolof Karlsson, kommentera sin bok Domedagsklockan, som beskriver hur politiker och lobbygrupper använder hot och skrämsel som arbetsmetod. Det är trist att bokens tema visat sig ha rele vans också i Katternöregionen. STEFAN STORHOLM, VD, Katternö u Esko Sillanpää, Vetil: Jag bor i byn där det finns vattenkraft och tror att min el produceras där. Det är viktigt att el produceras lokalt. Vi hade bara ett fåtal korta elavbrott efter höstens stormar, när tusentals hem i södra Finland var utan ström i flera dygn. u Marika Hokkanen, Jakobstad Nej, men säkert på något smutsigt och förorenande sätt. Jag tycker elräkningen är ganska låg och skulle ha råd att betala lite mer om jag visste att el produceras på ett miljövänligt sätt. Hur produceras elen? u Päivi Girén-Saukko, Vetil Vi värmer huset med ved och vår el produceras här Vetil. Vi har ju egna vattenkraftverk. Jag tycker att el är ganska billig med tanke på hur stor nytta den ger och hur bekvämt och och tillförlitligt den levereras. Karolina Isaksson u Stig Storbjörk, Kronoby Jag skulle väl gissa att vattenkraften från Vetil och Esse står för 90 procent. Vattenkraft är bra men det räcker inte, vi måste ha kärnkraft vare sig vi vill eller ej. Vindkraften har ingen framtid. Av elen i Katternögruppen som helhet produceras ungefär två tredjedelar från förnybara energikällor och torv, medan en tredjedel huvudsakligen kommer från kärnkraft och stenkol. 2 KATTERNÖ KATTERNÖ 3
Nyttan med Europa Likströmskabel läggs ut i Nikuviken i Borgå inom det så kallade EstLink 2-projektet. Den 170 km långa kabeln med en kapacitet på 650 megawatt tas enligt planerna i bruk under 2014 och innebär en väsentlig förstärkning i transmissionskapaciteten mellan länderna. u Elmarknaden i Finland öppnades för konkurrens på 1990-talet. Samtidigt integrerades den finska elmarknaden med den nordiska elmarknaden. Syftet var att effektivera elmarknaden och därigenom skapa samhälleliga fördelar. I enlighet med marknadens principer överförs el från områden där elpriset är lägre till områden där det är högre. I dag kan vi konstatera att modellen fungerar: under de senaste åren har vi importerat förmånlig el från de övriga nordiska länderna och detta har återspeglats i ett lägre marknadspris på el. Också industrin har dragit fördel av det förmånliga nordiska elpriset. Denna vinter kommer Finland att vara starkt beroende av importerad el under perioder med sträng kyla. Elunderskottet i toppbelastningssituationer beräknas stiga till drygt 2000 megawatt! Elen kommer dock att räcka till för alla, om det finns el att köpa från Sverige, Ryssland och Estland och om överföringsförbindelserna fungerar. Den internationella elgrossistmarknaden ser till att elen styrs till de områden där behovet är störst, och marknaden fungerar således igen på ett sätt som gynnar konsumenterna. Målet för Finlands energi- och klimatstrategi är att säkra en nationell självförsörjning. Det betyder dock inte att vi i framtiden kan bryta elförbindelserna med grannländerna. En viktig uppgift enligt strategin är att öka produktionen av kärnkraft och vindkraft. Vad gäller kärnkraften behöver dagens elsysten förstärkas betydligt för att systemet ska klara av en bortkoppling av ett kärnkraftverk från nätet. Systemet i Finland reagerar för trögt för detta och ett fel i ett stort kärnkraftverk skulle sannolikt orsaka en omfattande störning, vilket inte kan tillåtas i dagens samhälle. Lösningen är att ansluta det finska elnätet till det internationella elnätet med växelströmsförbindelser. Beträffande vindkraft hjälper den gemensamma nordiska elmarknaden eller elmarknaden i Östersjöområdet till att utjämna vindkraftens variationer med de resurser vi har i Finland skulle detta bli synnerligen dyrt att åtgärda helt på egen hand, och räkningen skulle betalas av elförbrukarna. Genomförandet av vår energi- och klimatstrategi baseras således i hög grad på den integrerade europeiska elmarknaden. Tysk djärvhet EU och dess medlemsländer ser Fingrid allvarligt på klimatförändringen. En central åtgärd i arbetet för att bekämpa problemet är att under de kommande decennierna bygga upp ett energisystem där el kan produceras i stort utan koldioxidutsläpp. Tyskland har valt en djärv väg genom att satsa på elproduktion som i betydande grad baserar sig på förnybar energi. Under de senaste åren har en enorm mängd vind- och solkraftverk uppförts i landet samtidigt som kärnkraften avvecklas i rask takt dock inte av klimatskäl. Besluten har fattats under en period då kol är billigt och det i Europa är möjligt att släppa ut koldioxid i luften till rekordlåga kostnader. Följden har blivit ökad kolförbränning och därmed ökade koldioxidutsläpp. Det gick inte som man tänkt sig, anser många. I Tyskland fortsätter man dock på den inslagna linjen. Vind- och solkraft behöver fortfarande stora subventioner för att klara sig i konkurrensen på elmarknaden. Detta stöd betalas av konsumenterna. En konsument i Tyskland betalar i dag betydligt mer för denna subvention än han betalar för den el han köper på marknaden. Den ökade subventionerade produktionen pressar å andra sidan ner priset på el på grossistmarknaden. På den öppna europeiska elmarknaden överförs denna förmånligare el med hjälp av marknadsmekanismen även till Tysklands grannländer, till glädje för konsumenterna och industrin i dessa länder. Tyskarna betalar och de andra åtnjuter fördelarna. Samtidigt försvagas den traditionella elproduktionens konkurrenskraft. Och återigen planeras nya stödsystem! Ur ett marknadsperspektiv är subventionerad vind- och solkraft problematisk. Dessa produktionsformer reagerar inte alls på det timvis noterade elpriset på grossistmarknaden, det vill säga spotpriset som bestäms timme för timme på basis av tillgång och efterfrågan. El produceras då det blåser eller då solen lyser, däremot kanske inte just under de perioder när el behövs. Den varierande produktionen belastar inte bara elnäten i Tyskland, utan också elnäten i grannländerna. Nätsäkerheten har i vissa problematiska situationer redan varit hotad. Den största risken relaterad till produktionen av förnybar energi är förmodligen ett omfattande elavbrott i Nordeuropa (blackout). För oss i Finland gäller det att noga följa utvecklingen och dra lärdom av de erfarenheter gällande politik, ekonomisk styrning och tekniska frågor som görs i Tyskland. Någon megafråga för konsumenterna i Finland är detta i och för sig inte. Bör vi inte vara nöjda, om också vi blir delaktiga av billig subventionerad tysk el...? JUKKA RUUSUNEN Verkställande direktör, Fingrid Den nya IT-branschen u En kollega utbrast för en tid sedan att vi är på god väg att bli ett IT-hus. Efter många år av rätt maklig utveckling rusar Katternöbolagen nu med full fart in i en verklighet där det mesta sköts och kontrolleras via datasystem. IT är inte längre endast en stödfunktion, utan ett centralt kugghjul som håller maskineriet i gång. Uppenbart väntar dessutom mycket mer av denna utveckling framöver. Vi har några händelserika år framför oss med generationsskiften inom såväl personalstyrkan som IT-miljön. Det är en stor utmaning att hitta en balanserad väg framåt. Denna nya situation för energibranschen har inte passerat systemleverantörerna obemärkt förbi. Elbolagen producerar i stort samma typ av tjänster och har rätt likadana behov. Traditionellt har elbolagen åtminstone de mindre även skött de flesta av sina åtaganden i egen regi. Med de senaste årens nya förpliktelser och myndighetsdirektiv har spelplanen förändrats. Det är nära nog omöjligt för små bolag att klara de nya krav som ställs på dem i fråga om teknikutveckling och kostnadseffektivitet. Att systemleverantörerna försöker utnyttja situationen är förståeligt. Men för köparna är utgångspunkten mindre trevlig. Brister de i IT-kompetens är risken att de hamnar fel. Särskilt vid större systemupphandlingar kan följderna vara förödande. Ett vanligt problem är att man inte är klar över hur nya system ska integreras med de existerande systemen och de egna arbetsprocesserna. Kravspecifikationen, i den mån sådan görs, bygger på bristfällig grund. Man förlitar sig på försäljarens försäkran att saker och ting ordnar upp sig under resans gång. Alltså: Beställare och leverantör talar olika språk och förstår inte varandra. Man agerar utgående från antaganden om vad motparten menar. Risken är betydande att man sedan upptäcker att det som levererades inte var vad man behövde. Parterna har inte gjort sina hemläxor ordentligt. Beställaren behöver göra en systematisk genomgång av de egna processerna innan affärsdiskussionen med en möjlig systemleverantör blir konkret. Likaså bör en ordentlig kravspecifikation göras. Utan sådan följer otrevliga överraskningar, korrigeringar och kompletteringar under projektets gång. Goda förberedelser är alltså halva jobbet! Det är inte trevligt att i efterhand inse att man behövde en cykel, fick en taskig bil och betalade för en ny buss. De problem som domstolsväsendet haft med sitt IT -system RITU är ett belysande exempel på hur det kan gå. Den goda nyheten är att många av problemen kan undvikas. En insikt är att man inte behöver göra allting själv. En annan att projekt kan behöva få ta tid. Många lösningar blir bättre om de får mogna fram (glöm bara inte att sätta upp etappmål!). Planerandet och införandet av ett nytt datasystem görs oftast vid sidan om det normala arbetet, så därför är det viktigt att frigöra interna resurser och inte vänta för länge med att ta in extern hjälp. För bolag som traditionellt skött det mesta med egna krafter kan det framför allt krävas mod. Mod att våga ta steget ut och släppa en del av processerna. Branschorganisationen Finsk Energiindustri initierade häromåret en projektgrupp under namnet EnergiaIT 2020 för att möta de ökade IT-behoven. Bland de målsättningar som formulerats finns följande: Kravspecifikationer bör göras för den miljö som kan förutses för år 2020 Anvisningar bör tas fram som kan förenkla inköp av datasystem Tydliga mallar för avtal mellan köpare och säljare bör utformas Anskaffningsprocessen bör dokumenteras bättre Inom Katternögruppen har vi länge samarbetat kring en del processer, till exempel balanshanteringen. Ett annat större projekt som några av bolagen samkört gäller de automatiskt avlästa elmätarna (AMR, som kort beskrivits i tidigare nummer av Katternötidningen). AMR-projektet innebar ett flertal utmaningar gällande de systemtekniska lösningarna. Det kan te sig enkelt att fysiskt installera mätarna, men före installationsfasen behövde en lång rad IT-relaterade frågor lösas. Hur koordinerar man på ett effektivt sätt bytet av tusentals elmätare, utan att förorsaka störningar och tappa information? Redan själva bytesprocessen genererade en mängd data som måste hanteras utöver den ström av data som genererades av de nya mätarna. Ett resultat av AMR-projektet är att våra kunder kan följa med sin elförbrukning via våra hemsidor. Detta kommer att utvecklas vidare under 2014. Välkommen att bekanta dig med din elförbrukning! ROBERT STÅHL IT-chef, Katternö Johanna Forsman 4 KATTERNÖ KATTERNÖ 5
Katternötidningens medarbetare skrev bok om hotkulturen Säg nej till klimatmiss bruket! Några frågor till Svenolof Karlsson SVENOLOF KARLSSON Karl Vilhjálmsson Du medverkar som en av tre författare i boken Domedagsklockan och myten om jordens ständiga undergång (Ekerlids förlag, 2013). Vad är det för bok? Huvudtemat är hur hot och skrämsel används och missbrukas som argument för att göra affärer och utöva makt. Vi granskar kritiskt den verksamheten, undersöker de nätverk som dessa intressegrupper verkar i och frågar varifrån de får sina pengar. Miljöhot missbrukas alltså på olika sätt, genom att man skräms och spelar på folks dåliga samvete. Och i klimathotet t verkar man ha hittat en Sampo som till och med Kalevalahjältarna kunde avundas. Hotkulturen har spårat ur, och vi vill att ler ska få upp ögonen för detta. Hur fick du idén till boken? Jag ick en fråga i våras ( ) om jag ville skriva en sådan bok. Jag sade genast ja, och efter diskussion med förläggaren och mina medförfattare Jacob Nordangård och Marian Radetzki hittade vi ett koncept för boken som vi alla trodde på. I det här spelade mina erfarenheter från arbetet med Katternötidningen en roll. I researchen för tidningsartiklarna har jag stött på sådant som förtjänar att beskrivas mer grundligt i en bok. Den som läser Domedagsklockan ska se att jag återanvänt en del intervjumaterial ganska ordagrant. Men det fanns allvarligare skäl. Jag har sett alltför många exempel på hur de som ifrågasätter makthavare mobbas och trakasseras. Man försöker tysta kritiker med olika slags härskarteknik, med en cynism som jag knappast skulle tro på om jag inte sett den själv. En som drabbats är min medförfattare Jacob, som i sin doktorsavhandling gjort en pionjärgärning genom att kartlägga de nätverk, typ Romklubben, som lever på att skrämma upp folk. Bland allt han utsatts för kan nämnas disputationen, där centrala företrädare för dessa nätverk i kulisserna med maktmetoder försökte driva fram att avhandlingen inte skulle godkännas. Jag lärde mig i unga år i Österbotten att debatt var något positivt. Det var självklart att alla åsikter skulle få uttalas. Aldrig hade jag föreställt mig att samhället skulle utvecklas i en riktning där människor trakasseras för att de har oönskad världsbild. Du har medarbetat i Katternötidningen sedan första numret 2005. Hur har mottagandet varit? Fantastiskt! Och väldigt positivt. Det har kommit något brev där man inför Katternöledningen försökt framställa mig som en skummis. Men jag har personligen fått minst hundra mejl av läsare som tackat för tidningen, av olika skäl. Hur förklarar du framgången? Utgivaren har förstått att en tidning som ska tas på allvar också måste produceras seriöst och inte får vara något slarvverk. Vi har kunnat utveckla tidningen stegvis och ge den en pro il. Just det sistnämnda är viktigt. En tidning behöver lyhördhet inför läsarna, men också en integritet att stå för något själv. Om det viktigaste är att vara alla till lags, vinner man inget förtroende och inte mycket blir sagt. Tidningen har kallats klimatskeptisk Det där är en lurig term. För det första bör journalister av princip vara skeptiska till allt. För det andra används ordet ofta för ett etikettera människor i negativt syfte. Den som läser Katternötidningen ska se att vi är noga med att lyfta fram fakta. I klimatfrågan handlar det i hög grad om att läsa innantill i of- iciell temperaturstatistik. Det ska man klara med lågstadiets matematikkunskaper. Från Lilla istiden för år sedan har det blivit, grader varmare på jorden. De senaste sexton åren har temperaturen inte stigit. Det återkommande talet om den globala uppvärmningen bygger helt på påståenden om vad som enligt olika modeller ska hända i framtiden. Tricket är att få det att låta som att vi är inne i en skenande utveckling och att det är mycket bråttom att rädda världen nu. Problemet för alarmisterna är att vi nu har års facit efter de klimatmodeller (av den amerikanske forskaren James Hansen) som drog i gång klimathysterin på allvar. De första tio åren stämde den faktiska temperaturutvecklingen hyfsat med Hansens förutsägelser, men sedan har den varit fel. Nu har Hansen haft fel så länge att hans trovärdighet enligt vanliga mått är noll. Måste Katternötidningen skriva om klimatet? Politikerna har tvingat klimatfrågan på energibranschen. Nästan all lagstiftning som numera ägnas energifrågorna och den är mycket omfattande motiveras i slutändan med klimatargument. Det vore tjänstefel av ledningen i energibolagen att inte försöka skaffa sig en egen uppfattning i frågan. Finns det verkliga miljöproblem? Självklart. Miljöförstöringen är allvarlig i Kina. På sina håll ut- iskas havet. Regnskogar skövlas, ofta för palmoljeodlingar. Mediciner hamnar i naturen. Det inns mycket miljöarbete att göra! Men trots det blir jorden, som FN:s statistik tydligt visar, långsamt en bättre plats att leva på. Historiskt har de allra lesta miljöproblem bemästrats med ny teknik. Att den utvecklingen skulle avstanna nu är osannolikt. Gällande regeringsprogram hänvisar i fråga om klimatpolitiken till FN:s klimatpanel IPCC. Har du någon kommentar till det? Jag arbetade sex år i en organisation (Nordiska rådets presidiesekretariat) där jag hade politiker riksdagsmän och ministrar som arbetsgivare. Mitt jobb var att läsa och publicera allt som de sa i talarstolen. Ibland skrev jag själv tal för politikerna. Med all respekt för att politikeruppdraget är svårt, så lärde jag mig också att politiker inte alltid har djupa egna kunskaper i de ämnen som de ägnar sig åt. De är i händerna på experter, mediestrateger och andra och är låsta i konstellationer och maktspel. Att så är fallet i klimatfrågan blir tydligt om man verkligen läser IPCC:s rapporter. Man ser då att rapportens summary for policymakers (sammanfattning för beslutsfattare) är en rent politisk produkt och inte rättvisande redovisar rapportens vetenskapliga del. Men särskilt avslöjande blir det när man läser den vetenskapliga sammanfattningen av IPCC:s nya rapport. I den sägs tydligt att någon tendens till mer extremväder inte inns, att vi inte har att vänta tipping points, och så vidare. Trots det hänvisar politiker på högsta nivå om och om igen just till extremväder och katastrofscenarier som IPCC inte ger stöd för. Politikerna vet inte vad IPCC verkligen säger. De är i händerna på fel rådgivare. Du redovisar i boken undersökningar som visar hur människor i de nordiska länderna uppfattar tillståndet i världen vara mycket mer eländigt än det faktiskt är. Så är det, och egentligen är det obegripligt. Of iciell statistik visar mycket tydligt att både människorna och naturen med lokala variationer förstås mår bättre för varje år. Vi om några borde ha förutsättningar att skaffa oss en korrekt bild av världen. Men av något skäl är vi så fångade av eländesbilder att vi inte ser fakta. Jag har rest en hel del, nu senast på landsbygden i Burma och Vietnam. Överallt är människor upptagna av att förbättra sin tillvaro, och det inns en enorm optimism inför framtiden. Så kommer man hem och möter något som känns som en klimatsekt. Vissa människor verkar kräva att få leva i ångest till varje pris. Varför är det så? Vi försöker hitta förklaringar i Domedagsklockan. Jag blir allt mer övertygad om att det är ett protestantiskt arv, vi tror att vi måste ha dåligt samvete redan av det skälet att vi inns till. Sedan har olika grupper upptäckt vilken grogrund detta är för affärer, politik, karriärer, frälsning. En massa agendor drivs där man på olika sätt odlar människors ångest. Att intressegrupper driver agendor kommer vi knappast ifrån. Det sorgliga är att också den grupp som skulle kunna granska dem kritiskt och avslöja dem, media, själv hittat en födkrok i detta. Framför allt de stora medierna i huvudstaden har kidnappats av en grön agenda, med Helsingin Sanomat som det värsta exemplet. Du arbetar ändå själv på en huvudstadstidning Jag inledde i höstas ett engagemang för Dagens Industri i Stockholm. Vi är i färd med att starta en webbportal för att fördjupat och mer analytiskt bevaka olika områden. Mitt jobb som journalist är att följa energibranschen. Kunde inte vara mer spännande! Vem är du? Jag växte upp i Larsmo, huvudsakligen, och gick i skola i Jakobstad, huvudsakligen, men egentligen är jag så mycket purmobo som någon kan bli. Min far och mor är båda födda i bondfamiljer som obrutet skött sina hemman i Purmo under åtminstone femhundra år. Den äldsta förfadern jag vet namnet på, Anders, var min farfars mormors farfars farfars farfars farfars farfar, född omkring 1514. I gymnasieåren trodde jag att jag skulle bli forskare i något naturvetenskapligt ämne. Jag var jämt ute i naturen, samlade växter, lärde mig de latinska namnen. Sedan fångades jag vid Åbo Akademi mer av ämnen som filosofi och idé- och lärdomshistoria. Några år som journalist i den akademiska världen fick mig att dra slutsatsen att jag inte skulle tillbringa mitt liv i den. Jag levde med sambon i fyra år ett gröna vågen-liv i den vackra men enkelt utrustade stuga som farfarsfar byggde, odlade morötter utan gifter, högg ved och skrev artiklar om vikten av att leva alternativt. Sedan lockade den större världen. Fyra gånger har jag flyttat till Sverige och tre gånger tillbaka till Finland, vanligen lockad av jobb på andra sidan. Två gånger anställdes jag fast av Jakobstads Tidning. Jag var internationell tjänsteman i sex år, hade en chefstjänst på en kommunikationsbyrå i tre, har inom ramen för konsultuppdrag bekantat mig med ett försvarligt antal verksamheter i båda länderna. Berätta om dina böcker! Jag har skrivit ungefär tjugofem böcker, inom områden som näringslivshistoria, ledarskap, teknologiutveckling och äventyr till bergs och sjöss, och redigerat kanske tjugo andra. Många handlar helt eller delvis om Österbotten, teman är sådant som mjölkhushållning, telefonutveckling, energiproduktion, sjukhushistoria och nu senast nördar. Femton av mina böcker finns på finska, ett halvt dussin på engelska. Det här har gjort mig till en evig researcher. Man måste kolla allt själv, varje gång. Som journalist vet jag dessutom att det som sägs i media har begränsat informationsvärde. Media följer sin logik, där förenklingar, vinklingar, eländesfokusering och hot är centrala ingredienser. Ska det behöva vara så? Varför finns detta sug efter förenklade bilder, vrångbilder, sådant som skrämmer? Vem har intresse av att upprätthålla en sådan världsbild? Detta är frågor som upptar mig. Det finns inget alternativ till ett kritiskt förhållningssätt, när experter av olika slag med svartvita påståenden och hotretorik ställer krav på det ena eller andra och demoniserar oliktänkande. Det är också en viktig anledning till att jag medverkat i Domedagsklockan. 6 KATTERNÖ KATTERNÖ 7
Biobränslen: politisk hysteri utan verkan Sedan början av 2000-talet har det pågått en massiv global satsning på flytande biobränslen. Men biobränslen är kostsam politisk hysteri utan verkan säger Marian Radetzki, världsledande resursekonom. Brasilien, EU och USA är de helt dominerande producenterna av biobränslen. Det brasilianska programmet, baserat på sockerrör, är hyggligt konkurrenskraftigt i förhållande till de fossila alternativen. Biobränslena i EU och USA däremot, med fodersäd, soja och oljeväxter som råvara, inbegriper produktionskostnader som vida överstigit priset på bensin och diesel och är helt beroende av omfattande offentligt stöd. I högkonjunkturen under -talets första år hade politiker inga svårigheter att motivera satsningarna. De växtbaserade biobränslena beskrevs som klimatneutrala. Koldioxid släpptes visserligen ut vid förbränningen, men samma koldioxid absorberades av de växter som utgjorde råvara i nästa omgång biobränslen. Man menade också att miljön skulle må bättre. Till exempel skulle luftkvalitet och hälsa förbättras när svavel- och kväveoxidfria biobränslen ersatte fossilerna. Odling och omvandling av råvarorna till biobränslen skulle ge värdefulla tillskott till sysselsättningen. Försörjningstryggheten skulle säkras när inhemskt biobränsle ersatte oljeimport. Behovet av stöd sades dessutom vara temporärt. Den nya näringen skulle snart kunna stå på egna ben. TT Bild /Beatrice Lundborg Mat eller drivmedel? För att fylla en bränsletank med 50 liter etanol krävs 120 kilo vete, tillräckligt för att baka 240 limpor. Här 120 limpor, vilket alltså räcker till halv tank. Politikernas generositet grundade sig varken på någon djupare eftertanke eller analys, men ledde till stora framgångar för biobränsleindustrin. År uppgick den globala produktionen av etanol och biodiesel till, miljoner fat/dag. hade volymen närmare sexdubblats till, miljoner fat/dag. Ofantligt stöd Det totala offentliga stödet till denna näring är ofantligt. Förutom olika former av kontanta betalningar och skattelättnader måste även kostnaden till följd av handelshinder räknas med, liksom skatter och andra pålagor på varor som konkurrerar med biobränslena. I en rad studier har Global Subsidies Initiative ( ) försökt att beräkna det samlade värdet av alla förmåner som producenterna av biobränslen i EU och USA åtnjöt i mitten av årtiondet. Uppskattning av totalt stöd till biobränslen år 2005, $/liter ersatt bensin och diesel Etanol Biobränslen EU27 1,64 4,98 0,77 1,53 USA 1,03 1,40 0,66 0,90 Källa: Global Subsidies Initiative (2007) Stödet, som i sista hand belastade konsumenter och skattebetalare, uppgick till mellan och procent av priset för den ersatta produkten. Värdet på de totala subventionerna förra året kan grovt beräknas till miljarder, ett belopp som ligger i samma härad som hela det globala u-landsbiståndet ( miljarder år ). En rad studier visar att biobränslenas klimateffekter i bästa fall är marginella. Enligt MIT Energy Laboratory (Energy & Environment, ) framkom i fyra av fem granskade studier att produktionsprocessen krävde fossilinsatser motsvarande omkring procent av den energi som etanolen representerar, och att alltså utsläppen blev högre än vid direkt användning av fossilbränslen. Den ringa effekten på utsläppen jämte de höga kostnaderna för programmet gör biobränslena hiskligt dyra som klimatpolitiskt instrument, vilket siffrorna i tabellen här intill belyser. Kostnaderna framstår som ännu mer extrema jämfört med priset på EU:s utsläppsrätter. Extremvärdet för stödet till etanol i Europa ( ) lär härröra från de svenska stödprogrammen. Kostnaden för stödet till biobränslen, $/ton CO 2-minskning Biodiesel Etanol EU27 340 1300 590 4520 USA 290 400 370 545 Källa: OECD (2007b) En viktig iakttagelse är att omvandlingen av biomassa till transportbränslen resulterar i mycket större energiförluster än omvandling till värme och elektricitet. Enligt EU-kommissionens Joint Research Center ( ) reduceras utsläppen i Europa med upp till ton koldioxid per hektar skörd när biomassan omvandlas till lytande bränslen, men med mer än ton om skörden nyttjas för att eliminera kol vid produktion av elektricitet. Med klimatet som ledstjärna borde följaktligen all biomassa som är tillgänglig för energiomvandling nyttjas för att ersätta fossiler i värme- och elproduktion. Biobränslenas förespråkare pekar ofta på dessa produkters generella miljömässiga fördelar. Men inte heller detta påstående håller vid närmare granskning. Miljöforskningsinstitutet EMPA har genomfört livscykelanalyser av den aggregerade miljömässiga belastningen från biorespektive fossilbränslen. Indikatorn för bensin och diesel hamnar på en nivå kring. Till och med sockeretanolen från Brasilien, med indikatorn, bedöms belasta miljön mer än fossilerna. Faist et.al., ( ) har funnit att den totala miljöbelastningen för samtliga grödor blir dubbelt så stor eller högre jämfört med bensin. Satsningen på biomassa har ibland motiverats med ökad sysselsättning. Men skapandet av sysselsättning i denna subventionerade näring är lika groteskt kostsam som klimatstabiliseringen. Samhällsekonomin skulle må mycket bättre om sysselsättning i stället skapades i ett program för manuell grävning av diken som ingen behövde, ty den skulle generera mycket mera arbete per insatt krona. Mat som drivmedel Vidare har EU:s och USA:s biobränsleprogram undandragit stora arealer jordbruksland från livsmedelsproduktion. Ekonomisk logik säger att detta måste ha lett till höjda priser på livsmedel, med tilltagande hungerproblem för de fattiga. Resultaten av ett antal studier (Charles, ) pekar på prishöjningar mellan och procent. Prishöjningarna har dessutom blottlagt ett viktigt moraliskt dilemma: är det önskvärt att driva en politik som sprider hunger bland tredje världens fattiga för att trygga bränsletillgången för de rikas bilar? Också argumenten att inhemska biobränslen bidrar till försörjningstrygghet framstår som tvivelaktiga. Till exempel Hill et.al. ( ) har räknat ut att även om all aktuell produktion i USA av majs och sojabönor nyttjades som råvaror för biobränslen (en föga realistisk tanke), skulle de inte ersätta mer än procent respektive procent av landets bensin- och dieselkonsumtion. Liknande gäller för EU, där ambitionen att fram till låta biobränslen svara för procent av transportsektorns totala behov bedöms absorbera mer än hela skör- depotentialen för bioråvarorna (OECD, ). Slutligen är skörden av till exempel oljeväxter och majs utsatt för väderberoende variationer. Den geopolitiska risken för avbrott i tillförseln av fossila bränslen ersätts alltså av en skörderisk, och erfarenhetsmässig analys pekar på att de skörderelaterade variationerna varit mycket större än de som orsakat oljekriserna (Eaves och Eaves, ). Storskaliga förändringar i markanvändningen ger omfattande utsläpp av växthusgaser. Omvandling av beten, savann och skog till åkermark, för att bereda ökat utrymme för råvara för biobränslen, lösgör nämligen det kol som lagrats i marken och i de växter som elimineras. Searchinger räknar med engångsutsläpp på ton koldioxid per hektar när betesmark omvandlas till åker, och ton koldioxid per hektar när regnskog måste röjas för att bereda plats MARIAN RADETZKI u Marian Radetzki är nationalekonom, under många år professor vid Luleå tekniska universitet och med åtskilliga uppdrag som gästprofessor i USA och Chile. Han har under hela sin forskarkarriär fokuserat på naturresurser, särskilt mineraler och energi, och har publicerat ett stort antal böcker och vetenskapliga uppsatser inom området. Studenter som lyssnar på mina föreläsningar värjer sig intuitivt för tanken att ständigt vidgad mänsklig aktivitet på en begränsad planet är förenlig med bestående eller ökande välfärd. Men historien visar att det är precis så det är. Vår resursbas har aldrig varit större, vår miljö har aldrig varit bättre och vi har aldrig varit lika välmående som i dag. 8 KATTERNÖ KATTERNÖ 9