Romersk historia Ca 220-31 f.kr.
Sammanfattning: kungatiden Ursprung: våld och öppenhet Ursprung: ca 1000 f.kr. bebyggelse på kullarna Demokratisering av den politiska makten: comitia centuriata Republiken: kollegialitet; tidsbegränsad makt
Sammanfattning: tidiga republiken Ståndsstriderna: folktribuner; comitia plebis; Tolv tavlornas lag ökad rättsäkerhet Löste konflikter genom lagar: konsensus Expansion: mot etruskerna (Veii); mot latinarna (Regillussjön, latinska förbundet)
Sammanfattning: mellersta republiken Arméreform: manipeln; effektiv armé Expansion i Italien: nätverk av allierade, latinska kolonier, halvt medborgarskap (deditio in fidem); stora manskapsresurser 1:a puniska krige: sjömakt; provinser
2:a puniska kriget, 218-202 f.kr. Kartagisk maktbas i Spanien; Saguntum Hannibal tågar över Alperna Trasimenska sjön 217 f.kr.; Cannae 216 f.kr. 1:a makedonska kriget 215-205 f.kr. Fabius Cunctator
2:a puniska kriget Slaget vid Zama, 202 f.kr. Scipio Africanus besegrar Hannibal i Africa Övertar Kartagos besittningar i Spanien Rom dominerar västra Medelhavet (provins i Spanien 198 f.kr.) Kartago provins 146 f.kr. (3:e puniska kriget)
Romerska krig: 200-133 f.kr. 2:a puniska kriget: erfarna officerare och soldater Krig: prestige, rikedomar
Krigsfångar under republiken 3:e samniterkriget (297-293 f.kr.): 58 000-77 000 1: puniska kriget 264-241 f.kr.: 107 000-133 000 Galliska kriget (225-222 f.kr.) : 32 000 2:a puniska kriget (218-202 f.kr.): 172 000-186 000 Diverse krig (201-168 f.kr.): 153 000 Epirus (167 f.kr.): 150 000 3:e puniska kriget (146 f.kr.): 55 000-60 000 Totalt: 727 000-773 000 krigsfångar mellan ca 300 f.kr. och 145 f.kr. förslavades (i verkligheten många fler)
Epirus 167 f.kr. Aemilius Paullus Besegrade Perseus, Makedoniens sista kung 168 f.kr. i slaget vid Pydna Hans armé missnöjd p.g.a. uteblivet krigsbyte 150 000 människor förslavades
200-150 f.kr. Framgångsrika krig mot de hellenistiska kungarikena 215-168 f.kr.: de makedonska krigen 192-187 f.kr.: krig mot seleukiderna 168 f.kr. Rom dominerar hela Medelhavet
Romersk expansion: Östra Medelhavet Ca 200-150 f.kr.: politisk och militär expansion, inga nya provinser Ca 150-30.f.Kr.: territoriell expansion 146 f.kr.: Nordafrika (Africa Proconsularis) och Grekland provinser 133 f.kr. Pergamon (Asia)
Romerska konstitutionen, ca 200 f.kr. Comitia curiata från kungatiden, tidig militär indelning efter curior, baserade på släktskap
Romerska konstitutionen, ca 200 f.kr. Comitia centuriata 193 centurior, indelade efter fem förmögenhetsklasser; valde konsuler, pretorer, censorer; beslöt om lagar, krigsförklaringar och fred.
Romerska konstitutionen, ca 200 f.kr. Comitia plebis tributa (consilium plebis) plebeijernas församling; valde övriga ämbetsmän; beslöt om lagar för plebeijer. Lex Hortensia, 287 f.kr. beslut i församlingen bindande lag för alla (plebiscitum).
Romerska konstitutionen, ca 200 f.kr. 2 konsuler exekutiv, dömande makt, imperium. Eponyma 4 pretorer dömande makt; imperium (första pretorn 367 f.kr) 4 ediler stadens underhåll samt offentliga spel. Det fanns plebejiska och kuruliska ediler (de senare var patricier)
Romerska konstitutionen, ca 200 f.kr. 8 kvestorer sköter stadens finanser, assisterar högre ämbeten 10 folktribuner sacrosanctitas, veto 10 militärtribuner befäl på mellannivå
Romerska konstitutionen, ca 200 f.kr. 2 censorer Senaten folkräkning samt bestämde vem som var senator; skötte indelningen i förmögenhetsklasser 300 före detta ämbetsmän (måste ha varit minst edil); beslut (senatusconsultum) formellt rådgivande med i praktiken högsta auktoritet; sköter utrikespolitiken
Konsekvenser av expansionen Stora rikedomar Balansen i Rom rubbas Ökande konflikter i inrikespolitiken
Konsekvenser av expansionen Jordbrukskris i Italien p.g.a. Hannibals ockupation Långa krig Bönder säljer eller överger sin jord Proletärer i Rom (Arméns rekryteringsgrund försvagas?)
Slavbaserat jordbruk i Italien Billiga slavar Nya idéer: latifundia (Cato, De agricultura, ca. 160 f.kr.) Ökande resurser hos eliten Tillgänglig mark
Antal slavar i Italien under senrepubliken Befolkning: ca 6 miljoner Antal slavar: 2 miljoner Mosaik från Dougga, Tunisien, 2:a århundra det e.kr.
Slavuppror: generella anledningar Problem att assimilera stora grupper krigsfångar Stora grupper som talade samma språk Slavarna blev mycket dåligt behandlade (ex. Cato: sjuka slavar behöver inte så mycket mat; de ska sättas i arbete även på helgdagar; sälj gamla och sjukliga slavar)
Konsekvens Slavuppror: Italien 190-180-talet f.kr. Sicilien 135-132 f.kr. Sicilien 104-100 f.kr. Italien 73-71 f.kr. (Spartacus)
Slavuppror Republikens slavuppror berodde på specifika omständigeter Stora grupper nya slavar Jordbrukssystem under uppbyggnad, romarna inte vana att hantera stora slavpopulationer Karismatiska och dugliga ledare, insåg att organisation krävdes; frälsargestalter
Slavuppror Konsekvenser av slavupproren: Slavar behandlades något bättre Columella: involvera slavarna i planeringen av arbetet så arbetar de bättre Romarna än mer vaksamma Inga fler slavuppror i den romerska historien
Klientsystemet Patronus Cliens/patronus Cliens/patronus Cliens Cliens Cliens
Konsekvenser av expansionen Tiberius Gracchus 133 f.kr. jordutdelningsprogram (ager publicus) mördas 132 f.kr. Gaius Sempronius Gracchus 123 f.kr. mördas 121 f.kr.
Populares de som för en folklig politik Optimates de bästa, motsatte sig varje försök att minska senatens och nobilitetens makt
Gaius Marius, 157-86 f.kr.
Gaius Marius, 157-86 f.kr. Marius homo novus, konsul 107, 104-100 f.kr. Krig mot Jugurtha, numidisk kung (besegras 105 f.kr.) Besegrar Teutones (Aqua Sextiae, 102 f.kr.) och Cimbri (Vercellae, 101 f.kr.)
Marius arméreform, ca. 107-105 f.kr. Egendomslösa fick ta värvning Staten tillhandahöll vapen och utrustning Kohorten blev den huvudsakliga taktiska enheten Generalen såg till att veteraner fick mark
Marius arméreform, ca. 107-105 f.kr. Legion: 4000-5000 legionärer 10 kohorter med 480 man 6 centurior under var sin centurion 1:a kohorten: 800 man (5 centurior med 160 man)
Marius arméreform, ca. 107-105 f.kr. Konsekvenser: Professionalisering av armén Standardisering av utrustning och träning Ökad taktisk flexibilitet Småskalig krigföring
Konsekvenser Maktkoncentration p.g.a. flerårigt konsulat Länk mellan staten och soldaterna försvann Yrkessoldater lojala mot generalen, inte staten Veteraner viktig politisk resurs Förutsättning för Pompejus och Caesars karriärer
L. Cornelius Sulla, ca.138-78 f.kr.
Bundsförvantskriget Bundsförvantskriget, 91-89 f.kr. Lex Julia (90); lex Plautia Papiria (89) Italien: medborgarland
L. Cornelius Sulla, ca.138-78 f.kr. Proskriptionslistor Krig mot Mithradates (89-85 f.kr.): använder sin armé mot Rom; struntar i de politiska spelreglerna Dictator 82-79 f.kr. reformer för att återbörda makten till senaten: folktribunerna och plebeijernas folkförsamling begränsades (återfår sin makt ca 70 f.kr.) Prokonsul och propretor
Skatteförpaktare Publicani Rätten att ta ut skatt auktionerades För staten: effektivt system För provinserna: problem
Pompejus, 106-48 f.kr. Besegrar Sertorius Tänjer på reglerna, väljs till konsul trots brist på ämbeten och ålder
Pompejus, 106-48 f.kr. 67 f.kr. extraordinärt befäl mot pirater Besegrar Mithradates, Omorganiserar östra Medelhavet (annekterar bl.a. Syrien)
1:a triumviratet 60 f.kr. Pompejus omorganisation i öst; veteraner Crassus ekonomiska kontakter (dör i fälttåg mot parterna 53 f.kr. (slaget vid Carrhae) Caesar konsul 59 f.kr.; prokonsulärt befäl i Gallien
Caesar i Gallien, 58-51 f.kr.
Caesar 49-44 f.kr. 49-46 f.kr.: Krig mellan Pompejus och Caesar; Caesar vinner Dictator på tio år, 46 f.kr. Dictator på livstid, 44 f.kr. Mördas 15 mars, 44 f.kr. (Idus martiae)
Inbördeskrig 43-31 f.kr. 43 f.kr.: 2:a triumviratet: Octavianus och Antonius (och Lepidus) mot Caesarmördarna som besegras 42 f.kr. i slaget vid Philippi 32-30 f.kr. Krig mellan Octavianus och Antonius (Actium, 31 f.kr.)
Konsekvenser av den politiska utvecklingen under republiken Republikens otroliga utrikespolitiska framgångar ledde fram till dess död. Det republikanska politiska systemet var anpassat för en stadsstat och klarade inte av de påfrestningar och de nya krav som ställdes när Rom blev till en världsmakt.
Octavianus och principatet