Vuxtidningen Södervärn Webbtidning av och för kursdeltagare på Komvux Malmö Södervärn Årgång 2, Nummer 3, November 2010 Redaktörer: Susan Englund, Jennifer Sundberg Ansvarig utgivare: Torbjörn Hanö En sommar-dialog i en liten sommarby vid Östersjön i Litauen: Varför flyttade jag till Sverige? - Vem bor på andra sidan av havet, mamma? - Svenskar. - Är havet också kallt där i Sverige? - Ja, det är det. De har samma hav som oss. - Har de också sommarlov nu? - Antagligen. - Vad är olika där då? - De har en kung. - Vad roligt! Jag har aldrig sett en kung. Jag ska simma dit nu. Om jag börjar nu, kan jag vara framme där på kvällen. --- Varför flyttade jag till Sverige? Ett okomplicerat svar på den frågan är: Sverige är mitt kompromissland. Det finns mellan Danmark och Litauen. Och när jag träffade min pojkvän Henrik för fem år sedan i Århus, Danmark, sa vi att om man vill, kan man alltid vara tillsammans, trots att hon eller han kommer från ett annat land. Därför bodde Henrik i Litauen, men han kunde inte hitta ett jobb, och därför flyttade vi hit till Malmö, där han fick ett jobb och jag hoppas att plugga som doktorand vid universitetet snart. Men ibland låter frågan Varför flyttade jag hit? sorgligt för mig. Jag kan inte arbeta här, därför att jag inte kan prata och skriva flytande svenska, och språket är mycket viktigt i mitt jobb, eftersom jag brukade arbeta som journalist och jag tyckte mycket om mitt jobb. Jag är inte säker på när jag kan börja arbeta här. Jag är inte säker på hur jag kan ge någonting åt Sverige eftersom jag bor här nu. Om jag är ledsen för ett tag, då minns jag hur jag var nyfiken på Sverige när jag var liten. Hur många böcker jag har läst om det. Och då har jag ett annat svar på frågan varför flyttade jag hit?. I Litauen läser barn många böcker om Sverige. Man kan inte hitta ett barn som inte har läst Astrid Lindgren: Pippi, Tommy, Annika, Emil i Lönneberga, deckaren Kalle det är namn som betyder barndom för många i Litauen. Och många tonåringar gråter tillsammans med Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien. Om man intresserar sig för litteratur, vill man förstå vad som är så speciellt med Sverige, att svenska författare kan skriva så bra. Att de är så duktiga att hitta både glädje och sorg. Att de kan både skratta och gråta samtidigt. Det är roligt för mig att träffa dem som heter Kalle, Stina, Johan eller Malin i Sverige. De och deras föräldrar hade det livet som jag bara har läst om: de hade kungen, sommarstugor, bagerier. De hade sommarlov på Saltkråkan. De hade inte krig på många år, men de kämpade också för sitt land och för sitt liv. Det var en tid när de måste flytta till andra länder också. De vet, vad det betyder att vara fattig, därför hjälper de många länder nu. De har en bra diplomati - de är duktiga på att komma överens. De är både roliga och fundersamma de har ABBA och I. Bergman. Och det viktigaste, som litauiska, tycker de om potatis. Det vet jag, att deras öar är av sten, och det regnar mycket Det vet jag, att svenskar är kanske inte så pratsamma. Men de är snälla om man känner dem bättre. Samma som litauiska. Ibland pratar jag svenska med dem, och mina vänner försöker att inte prata så snabbt, eftersom de vill att jag ska förstå också. Jag, som har kommit från andra sidan havet. Och då känner jag att jag vet, varför jag flyttade till Sverige
Ett minne från min barndom Jag vill berätta om ett minne från min barndom. De var tyvärr inte snälla mot mig och min klasskamrat och vän som hette Lilli. Vi var elvaåriga flickor som precis börjat plugga i den nya skolan. Vi var nya. Det var inte lätt för oss. Jag och Lilli försökte vara snälla, generösa och pålitliga för alla barn i klassen och vi hoppades att de skulle vara snälla mot oss också. I början visade de intresse för oss. De frågade oss varifrån vi kom, vem våra föräldrar var och hur mycket de tjänade, om vi bodde i hus eller lägenhet och vilka bilar våra föräldrar körde. När de fått veta nästan allt om oss, att vi båda kom från ganska fattiga familjer, att vi inte hade snygga bilar och bodde i lägenheter som fanns i fattiga områden, började de ignorera oss. De skvallrade, retade och kritiserade oss. Vi kände oss väldigt isolerade, det gjorde fruktansvärt ont. Det hade varit bättre att de slog oss, då hade vi kunnat anmäla det, men psykisk mobbning kan vi inte bevisa. Vi fattade mycket bra varför de var orättvisa och elaka mot oss. Det var mycket enkelt. Vi var från fattiga familjer och de kom från rika, därför var de sådana. I alla fall gav vi inte upp. Vi hade varandra och vi var riktiga vänner. Vi vet att livet sätter oss människor i olika dåliga situationer, och jag tycker att det är viktigt att inte ge upp. Och om du har en riktig och lojal vän, kan du alltid vinna i ditt liv. Musik visar personlighet Musik kan ha olika betydelse för alla människor. Musik kan visa hur människor är och deras personlighet. När man känner sig glad eller ledsen, så brukar man lyssna på musik. Människor känner sig lugna. Musik har mycket känslor, nästan alla låtar betyder någonting bra. Ibland vill många människor lyssna på musik, därför att de vill känna sig fria. Det finns många låtar som är mycket bra och man kommer ihåg en person eller någonting speciellt. Så musik har olika betydelse. Varje dag lyssnar jag på musik. Jag tycker inte att man kan leva utan att lyssna på musik. Det är mycket viktigt för mig att lyssna på musik. Ibland lyssnar jag på en gammal låt, som jag kommer ihåg att mina föräldrar gillade. De älskar musik och de kan inte leva utan radio. Det är så viktigt. Jag är precis som dem, jag kan inte leva utan musik. Jag har många låtar som mina kompisar från Brasilien skickar till mig. De vet precis min musiksmak. Jag har bott i Sverige i fem år, men min musiksmak är Musik som terapi Jag gillar musik. Musik är terapi för mig. Ibland tycker min son också mycket om musik. När jag sätter på musik lyssnar vi på den tillsammans. Musik är så viktigt, det är som kärlek för mig. Det är faktiskt sant. Utan musiken skulle livet vara tråkigt och tyst. Tänk er alla filmer utan musik Usch. Jag lyssnar på musik hela tiden. Det är en fantastisk upplevelse som jag aldrig kommer att tröttna på. När jag lyssnar på musik, tänker jag mycket på hemlandet. Det är skönt att lyssna på andra människors ord som beskriver ens egna och visar att man inte är ensam. Jag lyssnar på turkisk musik, men det spelar ingen roll vilken musik jag lyssnar på, därför att jag tycker om all musik. Förra veckan lyssnade vi på ABBA i klassrummet. Det var fantastisk musik som hette Du måste finnas. Jag blev faktiskt jättelugn. Sedan upptäckte jag för första gången att jag också tycker om seriös musik.
En helt vansinnig historia Vet du att det finns ett spöke i Folkets park? Det är sant. Jag lovar dig. Förra vintern såg jag spöket med mina egna ögon. Månaden var januari. Vädret var kallt med snö överallt, som ett överdrag. Varje söndag promenerade jag och min sambo. Vi tog med varmt kaffe och nybakat bröd till fika. Trots att det var vinter, gick vi ute i naturen och i stan. Man måste. En söndag stannade vi i Folkets park, nära Terrariet och Debaser. Vi drack kaffe och pratade om parkens skillnader på sommaren och vintern. Parken är vacker på vintern, men mycket mer på sommaren när folk sitter i parken hela dagen. Medan vi pratade försvann mitt bröd. Jag hörde snön knarra. Jag såg en strimma av rött. Jag förstod inte. Men vad?! Karls bröd var också försvunnet. Vad händer?! Jag tog en annan bit av brödet, en jättestor bit bröd. Efter några minuter kom en liten vit tass genom staketet. Aha! Tassen tog mitt bröd. Jag skrek inte. Jag fokuserade på tassen som drog sig tillbaka. Tassen var av päls. Spökets kropp var av päls. Ögonen var röda. Spöket vände sig och hoppade bort. Hoppade? Ett spöke? Faktiskt! Spöket var en känguru som bor i Folkets park. Kängurun är albino. Så konstigt, men trevligt, att jag bor i Malmö med en albinokänguru. Osynliga barn Jag skulle vilja berätta om min barndom, om hur jag har kunnat se så många osynliga barn i mitt land. Jag kommer från Peru som ligger i Sydamerika. Mitt kära land är fint, vackert och har jättemånga naturtillgångar, men det finns också mycket fattigdom, nöd och orättvisor där. Vår regering är korrupt och är som domare som dömer hela mitt folk att leva som osynliga personer. I mitt land finns det en liten minoritet som kontrollerar vår regering, våra naturtillgångar och vår framtid. De skulle kunna kan göra nästan allt de vill. Kanske är det därför det är lättare att hitta många osynliga barn där, även om alla föräldrar anstränger sig varje dag för att ge sina barn allt som är nödvändigt för att leva bra. Men det blir svårt och omöjligt när det finns så många orättvisor i ett land, inte sant? I mitt land finns det också många fördomar mot all dem som är eller verkar vara indianer och har mörk hud. Jag har haft en bra kompis som är svart. Kanske är det därför jag har blivit ett vittne till min kompis liv. Jag kan säga att det har varit så synd många gånger. När jag tänker på honom blir jag fortfarande ledsen. Jag minns hur mina andra kompisar och klasskamrater inte ville träffa honom eller spela fotboll med honom. Min svarta kompis som heter Pablo har varit en hederlig och bra man. Nu kan jag föreställa mig hur min kompis har känt sig. Kanske ledsen och osynlig. Från och med denna tid började en ständig kamp mot rasism, utsugning och fattigdom i mitt liv. Jag har mycket hopp om att alla orättvisor en dag ska försvinna från våra liv, och vi alla tillsammans ska kunna bygga ett nytt samhälle.
Sverige och svenskarna Sverige betyder mycket för mig. Det är mina barns land och mitt andra land efter mitt riktiga land Irak. Jag kom till Sverige vid 24 års ålder. För en kvinna som kommer från ett land som Irak som har starka regler för kvinnor, så hade jag inga stora erfarenheter av att ta kontakt med människor. Detta trots att jag hade studerat på universitet där och jobbat som gymnasielärare i både fysik och matte en kort tid. Men jag fick inga erfarenheter av jobbet. När jag kom till Sverige fick jag kontakt med nya personer och en ny värld som var ett nytt land, ett nytt språk, en ny familj och nya kompisar också, och det var inte alls lätt för mig. Men den viktigaste händelsen var att jag blev mycket bra bemött av svenskar som jag träffade. De var jättesnälla mot mig. Jag kan komma ihåg min första barnmorska när jag var gravid med mitt första barn. Och jag kommer ihåg min första språklärare. Så jag kan säga att jag fick positiva erfarenheter när jag kom hit till Sverige. Denna bild har inte ändrats i mitt minne genom åren. Tvärtom blir det mer säkert att Sverige är det land som jag gärna vill att mina barn ska växa upp i. Musik Hm, vad betyder musik eller vad är bra musik? Kan vi förklara det? Vi kan säga att musik har olika betydelse för olika personer. Jag tror att musik är en av många fritidsintressen, en passion eller något som hjälper för att leva lugnt. Jag tror att många eller nästan alla människor tycker om att lyssna på bra musik. Jag måste säga att jag själv, varje dag, lyssnar på musik. Det hjälper mig att vara lugn och glad när jag inte är på bra humör. Musik har stor betydelse i mitt liv. Jag lyssnar på olika typer av musik, t ex pop, rock, R&B eller klassisk musik. När jag är ensam hemma, så tycker jag om att lyssna på sorgliga låtar och tänker då mycket på mitt liv eller kärleksproblem. Jag känner att musik hjälper mig att tänka positivt. För två år sedan var jag på en Britney Spears-konsert i Danmark. Jag var jätte- Vi behöver musik glad att jag kunde gå på hennes konsert och lyssna på de fina låtarna. Det var också min dröm att lyssna på henne live. Med tiden har min musiksmak förändrats mycket och det gör den hela tiden. När jag var ett litet barn, tyckte jag om att lyssna på barnmusik, jag menar något som var roligt. Oftast var det musik jag hörde i skolan. Sedan när jag var 16-18 år gammal, började jag lyssna på samma musik som mina kompisar och vänner. Nu lyssnar jag bara på det som jag tycker är bra. Jag älskar låtar som betyder något viktigt i mitt liv, som hjälper mig att tänka eller drömma. Ibland är det gammal musik, sådan som mina föräldrar lyssnar på. Men vad jag vill säga är: Vi behöver musik i våra liv och jag kommer aldrig att sluta lyssna på musik
Jag har skrivit om musik tidigare och nu ska jag göra det igen, eftersom jag tycker om musik. Tycker alla om musik? Har musiken betydelse för alla? Det vet jag inte, men jag vet att jag älskar musik. Men det finns många sorters musik. Varje dag hör vi ny musik. Ibland är det väldigt fint att lyssna på, men ibland är det jättedåligt. Man får huvudvärk när man lyssnar på sådan musik, faktiskt. Det är sant. Det finns flera sorters musik och låtar som är bara skrik, man förstår inte vad det är för musik och det gör ont i huvudet. Mest lyssnar jag på musik när jag är ledsen och arg och helst vill jag vara ensam med musiken. Säg det med musik Det finns en sak till om mig och musiken, och det är dans. Jag kan inte bara lyssna på musik, utan dansar också. Jag tycker om hip hop-dans och jag tycker mycket om arabisk dans eller magdans. Så när jag börjar dansa och röra på min kropp, flyger all negativ energi bort från mig. Jag glömmer mig själv och slutar tänka på något och rymmer från världen och låter ingen förtrycka mig. Om jag har svårt att sova, så lyssnar jag på lugnande musik och slappnar av och efter ett tag somnar jag. Jag tror inte att min smak för musik har förändrats så mycket. Jag kände inte till hip hop-musik när jag var yngre, men efter att ha hört det tyckte jag om det. Man kan säga många, många saker genom musiken. Det är min åsikt i alla fall. Musik har stor betydelse Musiken har stor betydelse för mig. Jag lyssnar på musik när jag är glad eller ledsen. Jag lyssnar på musik jättemycket, nästan hela tiden, eftersom jag alltid cyklar till skolan och till stan. Alltid när jag går eller cyklar någonstans, lyssnar jag på radio. När jag reser med tåg eller med plan lyssnar jag alltid på musik. Oftast lyssnar jag på radions Din gata och P3. De på Din gata är jätteroliga, de skojar mycket och har olika program och pratar om olika tema. Jag tycker om att lyssna på Eurovision Song Contest och att vara på konserter. När man är på konsert är det jätteroligt att lyssna på kända sångare. En gång var jag på en 50-cent -konsert. Men ibland när jag är ledsen lägger jag mig i soffan och lyssnar på musik och bara slappnar av. Min musiksmak har förändrats med åren. När jag var ung lyssnade jag mycket på rock och pop-musik. Nu lyssnar jag inte på rockmusik, utan mest på engelsk pop och albansk folkmusik. Musik som medicin Musik är som mat för mig eller som en medicin för min obotliga sjukdom. Ibland blir det som en energidrink för min själ. Ibland är det faktiskt väldigt enkelt. Musik påminner mig om min mamma och pappa och de gamla dagarna. Musik går med mig härifrån över molnen. Jag går med musiken vart jag vill. Jag ser vad jag vill. Musik stänger mina ögon och öppnar min fantasi. Jag lyssnar särskilt på mitt eget språk, därför att jag förstår alla orden. Jag känner melodierna och vet att de kommer från min kultur. Jag tycker om musiken som finns i mina melodier. Jag känner det i mitt hjärta när jag lyssnar på musik. På musik lyssnar jag varje dag och alltid. När jag går, när jag åker lyssnar jag på musik. På vintern lyssnar jag på varma och romantiska melodier. Man behöver många olika melodier när allt förändras med åren.
Sverige och svenskarna 2 Jag bekräftar att Sverige har enormt positiva sidor men också negativa sidor. De positiva sidorna är att Sverige är en demokrati och ett fritt land med trevliga, snälla och hjälpsamma människor. En dag blev jag missförstådd och gick till fel ställe. Det var i december 2002 och jag hade varit i Sverige i sex månader och kunde inte svenska. Min dotter fick blod i naveln och hon var nyfödd, bara åtta dagar. En kompis ringde till mig från kvinnokliniken och de sa att jag skulle åka dit direkt. De trodde att det var jag som hade blod i naveln. När jag kom dit och träffade sjuksköterskorna sa de att jag skulle åka till en vårdcentral för flyktingar som ligger på Bennets väg. Men jag missförstod igen och jag tänkte att de menade en vårdcentral som ligger på Rosengård centrum, som jag brukade gå till när jag var gravid. Jag åkte dit och träffade en barnmorska och jag förklarade allt som hade hänt. Hon var en trevlig person. Hon tog emot mig, satte mig i en soffa och lugnade mig. Hon insåg att jag var missförstådd och hon ringde en telefontolk och tolken förklarade allt. Hon gav mig en lapp där hon skrev adress och telefonnummer till vårdcentralen jag skulle gå till. Jag hade inte barnvagnen med mig och jag hade åkt taxi två gånger och barnmorskan förstod att det var för dyrt att åka taxi fyra gånger. Hon sa till mig att ta bussen vid Centrum och kliva av vid Bennets väg och att be bussföraren visa vägen. Det var en hjärtlig hjälp och det är därför jag säger att svenskarna är trevliga och jag skulle aldrig ha hittat dit om inte barnmorskan hade hjälpt mig. Jag har en synpunkt som är negativ och det är att i Sverige finns det inte jobb och arbetslösheten ökar varje år. Annars är Sverige ett bra land. Men jag hoppas att det löser sig snart och att det blir fler jobb för de som är arbetslösa. Sverige och svenskarna 3 Sverige är ett fint, vackert och demokratiskt land. Jag hade hört om landet många gånger innan jag kom hit. När jag kom till Sverige tyckte jag att alla mina drömmar hade blivit verklighet. Allting var så fint och vackert. Folk som jag såg eller träffade var jättetrevliga, tyckte jag, även om jag inte förstod någonting. Allting var kanske för bra. Men efter ett tag upptäckte jag att någonting fattades i mitt liv. Jag hade inga kompisar eller någon att prata med. För att få kompisar eller att kunna prata med folk, behövde jag lära mig språket. Då kändes det som om allt i mitt liv skulle börja från början. Ja, livet är inte så enkelt. Det har gått upp och ner för mig. Jag har lämnat 11 år bakom mig i Sverige. Jag kan prata, läsa och skriva på svenska nu. Kanske inte lika bra som en svensk, men jag kan klara mig ändå. Jag är 11 år gammal nu och Sverige är inte lika bra som för 11 år sedan. Men det är ändå fint och vackert. Folk på gatan är inte så jättetrevliga, en de är trevliga. Jag är 11 år gammal fortfarande och jag har mycket framför mig. Sverige är ett fint land. För det mesta är folk trevliga. Men jag är för liten för att förstå allt. In English
We have many superstitions in the Sudan, my home country. Here are a couple of them. The tooth of a gazelle Interesting superstitions from your country When a person breaks a tooth, he throws the part of the tooth that has broken off, onto the roof of his house and says: Take the tooth of a donkey and give me the tooth of a gazelle. A gazelle has fine, narrow teeth and a donkey has large teeth, so this can be seen as a way of accepting the situation. Burying the umbilical cord When a baby is born you bury the umbilical cord of the baby near the place you hope he will spend his life. For example, if you bury the umbilical cord outside a mosque, when the baby becomes an adult he will become accustomed to going to the mosque. If you bury it outside a university, he will study and work there and so on. Here are a couple of superstitions from my country, Poland. They say that if you wake up and you put the left leg on the floor first, you are going to be angry all day. They say that if you have some spiders at home, they will bring peace and harmony in your house. In my country, Iraq, there are many superstitions. If anyone sees a black cat on the road, it isn t lucky. It s also bad luck to hear a blackbird.
Something or someone that I will always remember The best man in the world He s a special person in my life. He means many things to me. He s my best friend, he s my husband, he s the first and best love of my life. I feel that he s always ready to make me happy and he always has time and sweet words to offer me. I remember how my life was simple and cold before I met him and I remember how spontaneous our first meeting was. A simple meeting at the bank was the beginning of a happy life. My husband is a romantic man who has special ideas about how to make our life together a paradise. Sometimes I think he s crazy but he s the sweetest crazy man in the world. He s faithful and generous and his family means a lot to him. He works hard to offer us a comfortable life all the time and he has never felt embarrassed because of this. Apart from this, he helps in the home and he s a perfect cook. We are friends more than we are husband and wife. There are no secrets between us. Our relationship is very open and modern and there are no limits. We talk all the time without fighting. This man has brought a lot of happiness to my life. My life means nothing without him. A Little Black Fish When I was four, my dad told me a story about a little black fish. He told me the same story every night and I listened to every word and enjoyed it. The little black fish was a fish who lived in a little lake and wanted to see if there was another world beyond the lake. Everybody said there wasn t but he didn t stop looking. He fought with all the dangerous things in the lake and in the end he came to a big blue sea. When I left Iran and then Turkey and came to Sweden, I often recalled this children s story. My daughter s delivery I will always remember my daughter s delivery. I was so excited and happy when I was pregnant, but when the delivery started I felt very bad because I was in terrible pain. It took a very long time, nearly one day. After the delivery, I was so exhausted, but when I took my daughter on my lap, I felt fantastic. I started to weep and forgot all my pains. She was so beautiful. I believe I finally found true happiness! I am a little black fish, fighting with many problems and I m sure I ll be a winner in the future. My son changed my life When I gave birth to my son, my life changed forever. I could never forget this moment. To be a mother is so beautiful and I felt so happy. When you see a little cheek resting on your arm, it feels so good.