HÅLLBAR UTVECKLING ETT KVINNOPERSPEKTIV text av LENA SOMMESTAD till SOCIALDEMOKRATERNAS PROGRAMKOMMISSION 2012
POLITIK FÖR HÅLLBAR UTVECKLING ETT KVINNOPERSPEKTIV. Socialdemokratisk politik har varit som bäst, då den har satt kvinnors intressen högt på agendan, och då samhällsanalysen förklarar varför kvinnors intressen är samhällets intressen. Socialdemokraterna behöver återigen kunna enas kring en verklighetsbeskrivning, hållbar samhällsutveckling, som rymmer en sådan feministisk potential. Politiska ideologier bärs dels av värderingar, dels av en verklighetsbild; föreställningar om människan, samhället och historien. Värderingar driver politiken, men för ett parti som vill nå resultat är verklighetsbilden lika central. Det är ju verklighetsbilden som avgör politikens handlingsutrymme. Verklighetsbilden förklarar varför förändringar behövs och hur de är möjliga. Socialdemokraternas Programkommission har satt verklighetsbilden i blickfånget genom att i ett första utskick ställa frågan om hur världen och Sverige har förändrats och vilka utmaningar som detta ställer oss inför. I det här bidraget vill jag svara genom att måla upp en verklighetsbild, som utmanar den etablerade borgerliga samhällsanalysen. Jag utgår från värden som är centrala för socialdemokratin: jämlikhet och jämställdhet, full sysselsättning, god hälsa och god livsmiljö, och demokratins företräde framför marknaden. FAKTA: PROGRAMKOMMISSIONEN Vid partikongressen 2013 ska Socialdemokraterna anta ett nytt partiprogram. Programkommissionens första förslag på nytt partiprogram släpps i början av november 2012. Remisstid i hela partiorganisationen tom den 14 december 2012. I slutet av januari 2013 kommer programkommissionens slutgiltiga förslag till kongressen att finnas tillgängligt. Läs mer på www.programkommissionen.wordpress.com Jag kallar mitt bidrag för Politik för hållbar utveckling ett kvinnoperspektiv. Rubriken bottnar i att den verklighetsbild, som jag argumenterar för, lyfter fram kvinnors samhällsinsatser. Mot nyliberala förklaringsperspektiv, som utgår från marknadskonkurrens, sätter jag berättelsen om hur samhällen växer genom gemensamma investeringar i en hållbar ekonomi. Jag vill hävda att när socialdemokratisk politik har varit som bäst, då den har satt kvinnors intressen högt på agendan. Den har också utgått från en samhällsanalys som kan förklara varför kvinnors intressen är samhällets intressen. Min förhoppning är att Socialdemokraterna återigen ska kunna enas kring en verklighetsbeskrivning, hållbar samhällsutveckling, som rymmer en sådan feministisk potential. Nyliberalismen kärnan i den moderna borgerlighetens verklighetsbild En av de stora omvärldsförändringar som Socialdemokraterna idag möter är nyliberalismens dominans i debatt och praktisk politik. Sedan mer än tjugo år tillbaka har nyliberalismens teorier inspirerat till genomgripande samhällsreformer, världen över. Allt från finansiella marknader till välfärdspolitik har omformats enligt nyliberala marknadsmodeller. Nationella program för avreglering, privatisering och konkurrensutsättning har gått hand i hand med globalisering av finansiella transaktioner, produktion och handel. I Sverige har nyliberalismen påverkat samhälle och politik sedan mitten av 1980-talet. Utvecklingen har dock accelererat sedan regeringsskiftet 2006. Socialdemokratin har på många punkter varit kritisk mot nyliberala reformer men vill jag hävda i huvudsak har socialdemokratin, i Sverige och Europa, accepterat den nyliberala verklighetsbilden. I mötet 1
med det nyliberala paradigmet har socialdemokraterna hamnat på defensiven. Man har valt anpassning snarare än konfrontation. Det mest välkända exemplet på socialdemokratisk anpassning till den nyliberala verklighetsbilden är brittiska New Labours The Third Way. Förespråkare för den tredje vägen lanserade en politik som syftade till att värna klassiska socialdemokratiska värden som jämlikhet och lika livschanser, samtidigt som man bejakade nyliberalernas krav på mera marknad. Sociala investeringar, inte minst i utbildning, blev strategin för att rusta fler att klara marknadskonkurrensen. I den socialdemokratiska idédebatten har vikten av anpassning till det nyliberala marknadssamhället ofta lyfts fram programmatiskt, som något nödvändigt och oundvikligt. Ett exempel på detta synsätt är den tyska statsvetaren Anke Hassels essä Reconsidering the Social Contract after the Crisis. Market and State in European Social Democracy (2009). Hassel hävdar att socialdemokrater inför den nyliberala offensiven tvingades erkänna att modernisering var oundviklig. De nyliberala marknadsreformerna var något som socialdemokratin inte kunde hejda, bara förhålla sig till. I grunden handlar socialdemokratins kris, enligt Hassel, om att kapitalismen har gått in i en ny fas, som skiljer sig radikalt från 1900-talets globala ekonomi. Traditionell socialdemokratisk politik är därmed inte längre meningsfull. Till skillnad från Hassel vill jag hävda att anpassning till den nyliberala verklighetsbilden inte har varit det enda möjliga alternativet för socialdemokratin. Tvärtom. Anpassningen måste istället ses som central orsak till socialdemokratins kris. För det första: Genom att acceptera nyliberalismens bärande idé, att vägen till välstånd går via egenintresse och effektiva marknader, har socialdemokratin bidragit till att befästa inte bara den nyliberala verklighetsbilden, utan också dess värderingar. Den nyliberala verklighetsbilden bärs av värden som individualism, egenintresse och marknadens valfrihet. Idéer om solidaritet, jämlikhet, hållbarhet och full sysselsättning har ingen plats i denna verklighetsbild. Så länge nyliberal samhällsanalys dominerar berättelsen om samhället, så länge förskjuts socialdemokratins värderingar mot idédebattens periferi. För det andra: Genom att godta att vår tids globalisering beskrivs som en ny fas av kapitalism, som är så annorlunda att tidigare politiska lösningar saknar relevans, har socialdemokratin bidragit till att minska sitt eget handlingsutrymme. Detta är tydligt inte minst i den ekonomiska politiken, där den nyliberala normpolitiken idag har stadsfästs som orubbliga regelverk i såväl Sverige som EU. Jag menar att det är viktigt att slå fast att den moderna, globaliserade ekonomin inte ställer krav på nyliberal politik. Idag, liksom tidigare i historien, finns det alltid flera politiska handlingsalternativ. En socialdemokratisk samhällsanalys bör också utmana själva idén om att dagens globala kapitalism skulle vara principiellt annorlunda än den kapitalism som vi känner från tidigare epoker. Under perioden mellan 1870 och 1930 upplevde världen en globaliseringsprocess av liknande slag som idag, med fritt flödande kapital. Det som utmärker vår tid är att den globala ekonomin har större omfång än då. Nya tillväxtländer, främst i Asien, är på väg att ta över Europas tidigare nyckelroll i den globala ekonomin. Socialdemokratins utgångspunkt: demokratins företräde framför marknaden Socialdemokratins största historiska bidrag till den ekonomisk-politiska verktygslådan är idén om en blandad, social ekonomi en ekonomi där marknadens frihet på väsentliga punkter begränsas av demokratin. Detta är en utgångspunkt, som Socialdemokraterna har all anledning att värna om även idag. Genom att ge demokratin företräde framför markna- 2
den kan marknadsekonomins dynamiska krafter främjas, samtidigt som politiken tar ett ansvar för att skydda människa, samhälle och miljö. Med ett modernt språkbruk har socialdemokratin visat att det är möjligt att skapa en politisk modell för hållbar samhällsutveckling. Jag vill hävda att socialdemokratins idé om att sätta gränser för marknaden idag är mer aktuell än någonsin. Globalt är det idag flera sammanlänkande kriser som kräver politiska svar, som nyliberalismen inte förmår leverera. Finanskrisen, för det första, har visat att teorin om de evigt effektiva marknaderna inte håller måttet. Finansiell instabilitet, regionalt och globalt, hotar en fungerande, global ekonomi. Klimatkrisen, för det andra, har visat att miljön kräver starkare skydd och en starkare solidaritet, människor och länder emellan. I det nyliberala tänkandet ska miljöproblemen lösas genom att sätta ett pris på miljöförstöringen, men det är idag uppenbart att den strategin är långtifrån tillräcklig. Skyddet för kollektiva nyttigheter som atmosfär och ekosystem måste tydligt överordnas marknadsaktörernas intressen. En växande ekonomisk ojämlikhet, för det tredje, visar att marknadernas frihet inte kan förenas med välfärd för alla. Enligt en rapport från ILO 2008 ökade den ekonomiska ojämlikheten i de flesta regioner i världen dramatiskt under perioden 1990-2008, dvs. redan före krisen. Det skedde trots en kraftig tillväxt i den globala ekonomin. Efter den finansiella krisen, från 2008, har klyftorna i många länder ökat ytterligare, både genom arbetslöshet och genom budgetbesparingar. Parallellt växer sociala konflikter, med risk för främlingsfientlighet och olika former av social exkludering och diskriminering. En positiv trend är att jämställdheten mellan män och kvinnor i världen som helhet gör framsteg, men processen går långsamt och det finns stora regionala variationer. Växande ojämlikhet i hälsa, för det fjärde, präglar den globaliserade ekonomin sedan flera decennier tillbaka. Enligt Denny Vågerö, svensk folkhälsoforskare, har hälsoklyftorna både mellan länder och inom länder ökat sedan mitten av 1980-talet, och ojämlikheten i hälsa är idag så dramatisk att den måste betecknas som en kris för det rådande samhällssystemet: Globalt och nationellt växande hälsoklyftor kan ses som vittnesbörd om ett långsiktigt ohållbart samhällssystem; ett problem av samma typ som klimatproblemet eller finanskrisen. (Hälsoklyftor ett hot mot samhället, SvD 15 mars 2010). De globala kriser och utmaningar, som präglar vår tid, är i de flesta fall tydliga också på hemmaplan, i Sverige. Finansiell instabilitet, som 2008 års kris, slår direkt mot svensk export och svenska banker. Klimatkrisen tilltar, och den svenska klimatpolitiken lyckas inte vända trenden med ökade utsläpp. Den ekonomiska ojämlikheten har ökat kraftigt i Sverige sedan 1980-talet, och arbetslösheten ligger sedan 1990-talets krisår på en permanent hög nivå. Samtidigt har jämställdheten försämrats, främst genom ökande inkomstskillnader mellan kvinnor och män. Ojämlikheten i hälsa växer, i Sverige liksom i övriga världen, och i synnerhet kvinnor drabbas i växande grad av psykisk ohälsa. Sverige låg förut i främsta ledet när det gäller en bred politik för folkhälsa, konstaterar Denny Vågerö. Det gäller inte längre. Allt talar för att socialdemokratin har en viktig uppgift att fylla med en samhällsanalys som kan bidra till att stärka progressiva värderingar. I det följande skissar jag konturerna till en sådan verklighetsbild, med jämlikhet och hållbar utveckling i fokus. Därefter presenterar jag kort vad hållbar utveckling innebär ur kvinnosynpunkt. Jag avslutar med en omvärldsanalys: vad har hänt i Sverige och världen, och hur möter vi utmaningarna? 3
En socialdemokratisk verklighetsbild: jämlikhet och hållbar samhällsutveckling Begreppet hållbar utveckling lanserades i den välkända rapporten Brundtlandrapporten, Our Common Future (1987). Idag uppfattas begreppet hållbar utveckling ofta som en variant av miljöpolitik, och det är mot den bakgrunden intressant att se att Gro Harlem Brundtland redan från början gav begreppet en tydlig ekonomisk och social dimension. Hållbar utveckling kan aldrig reduceras bara till en diskussion om fysiska resurser, som atmosfären eller den biologiska mångfalden, menade Brundtland. Hållbar utveckling måste alltid inbegripa också den sociala jämlikheten. Gro Harlem Brundltands viktigaste insats, ur ekonomisk-politisk synvinkel, var att hon utmanade det nyliberala, kvantitativa tillväxtbegreppet genom idén om en kvalitativ tillväxt, som stärker samhällets produktiva potential och erbjuder lika möjligheter för alla. Denna idé om ett annat slags tillväxt har inspirerat politiker och forskare fram till idag, inte minst inom den ekologiskt inriktade ekonomin. Under senare år har kritik mot nyliberalismens tillväxtmodell därtill i allt högre utsträckning kommit från mer etablerade vetenskapliga grupperingar. Resultatet har blivit en växande vetenskaplig diskurs, som vi kan kalla för hållbarhetens ekonomi ( economics for sustainable development ). Det som utmärker den nya forskningen om långsiktig och hållbar ekonomisk tillväxt är att den betonar investeringar i humankapital och socialt kapital som kärnan i tillväxtprocessen. Även naturkapitalet inkluderas allt oftare i de ekonomiska analyserna, med ambitioner att mäta dess monetära värde och produktivitet. Den nya forskningen ändrar fokus i tillväxtdebatten, från nyliberalismens fixering vid marknadskonkurrens till frågan om kollektiva nyttigher, public goods. Den visar hur välstånd skapas utanför marknaden: genom offentlig politik, obetalda arbetsinsatser och ekosystemens tjänster. Särskilt intressant för socialdemokrater är den nya forskning som visar att långsiktig tillväxt skapas genom investeringar i utbildning, hälsa och social tillit. Här finns en direkt koppling till de idéer om en produktiv välfärdspolitik (eller sociala investeringar), som under många år bar upp den svenska välfärdsmodellen. Vilken förankring har idéer om hållbar utveckling och produktiv välfärdspolitik i dagens socialdemokrati? Min personliga bedömning är att partiets verklighetsbild fortfarande domineras av ett marknadsperspektiv. I regel diskuteras välfärden som en form av konsumtion, inte som en social investering. Socialdemokrater talar gärna om att nationellt välstånd skapas genom framgångsrik konkurrens på marknaden, och i synnerhet på exportmarknaden. Först skapar vi resurser, sedan fördelar vi dem. Samtidigt finns en lång rad tecken på att intresset nu växer för idéer om sociala investeringar och en produktiv välfärdspolitik. Redan i början av 2000-talet lanserade socialdemokratiska regeringar i EU den progressiva Lissabonagendan. I Lissabonagendan lyfts sociala investeringar som en viktig del av politiken för att stärka europeisk konkurrenskraft, men också som ett medel för att uppnå social sammanhållning. I Sverige har nyligen två rapporter publicerats på temat produktiv välfärdspolitik, dels Den produktiva välfärden av Arbetarrörelsens socialförsäkringskommission, dels rapporten Att investera i barn och utjämna livschanser av Gøsta Esping-Andersen, vid Tankeverksamheten i Göteborg. Sammantaget kan vi se en spänning i svensk socialdemokratisk idédebatt mellan ett växande, socialpolitiskt grundat intresse för produktiv välfärdspolitik och en i huvudsak intakt, 4
nyliberal tolkning av den ekonomiska politikens uppdrag. En utmaning för partiets programkommission blir därför att vässa svaret på frågan om vilken verklighetsbild som ska vägleda svensk socialdemokrati under 2010-talet. Om Socialdemokraterna vill ta den nya forskningen om hållbar tillväxt på allvar, så måste detta få konsekvenser också för synen på samhällsekonomin och den ekonomiska politiken. Det finns en oro bland många socialdemokrater för att överge de nyliberalt inspirerade regelverk som idag styr den ekonomiska politiken, från inflationsmål till budgetdisciplin. Dessa regelverk uppfattas som garantier för att den ekonomiska politiken är långsiktigt ansvarsfull. Med den nya tillväxtforskningen i ryggen finns det dock skäl att hävda att en politik som säkerställer balanserade resultat i statsbudgeten på kort sikt, men som undergräver samhällets kapitalstock på lång sikt, inte är ansvarfull tvärtom. Effektiv infrastruktur och god miljö kräver kontinuerligt skydd och underhåll. Värden som god folkhälsa, social tillit och väl fungerande samhällsinstitutioner tar lång tid att bygga upp, men kan snabbt raseras. Jag menar att debatten om den ekonomiska politiken i högre grad borde fokusera på frågan om samhällets samlade välstånd, inte på de årliga resultaten i statens budget. Steg i den riktningen har redan tagits av Socialdemokraterna, genom de beslut om investeringsmål och sysselsättningsmål som togs på Förtroenderådet hösten 2011. Men i ett partiprogram är det viktigt att hållbarhetsperspektivet lyfts fram än mer tydligt, till exempel genom mål om sociala investeringar och miljöinvesteringar. Finns det då förutsättningar att lyckas med en omorientering från ett nyliberalt ekonomiskt paradigm i riktning mot en ekonomisk politik för hållbar samhällsutveckling? Ja, min bedömning är att det är möjligt, framför allt därför att hållbar utveckling idag är ett så väl etablerat område inom europeisk och internationell offentlighet. Strategier för hållbar utveckling har funnits med i det internationella FN-samarbetet sedan tidigt 1990- tal, i skuggan av den nyliberala hegemonin. Idag erkänns hållbar utveckling som en central princip inom de flesta internationella och regionala organisationer, däribland EU, IEA (International Energy Agency) och OECD. Fokus i det internationella arbetet ligger ofta på hållbar utveckling som miljöpolitik, men i grunden finns en insikt om att begreppet hållbar utveckling också avser samhällsutvecklingen i stort den sociala, den ekonomiska och den miljömässiga. Samtidigt växer kunskapen om hur en hållbar ekonomisk tillväxt kan mätas och värderas. Ett exempel är den uppmärksammade Report by the Commission on the Measurement of Economic Performance and Social Progress (2009). Rapporten initierades av den franske presidenten Sarkozy och är skriven av tre internationellt ledande ekonomer: Joseph E. Stiglitz, Amartya Sen och Jean-Paul Fitoussi. Enligt Stiglitz, Sen och Fitoussi måste vi i framtiden mäta välstånd på ett nytt sätt, med tyngdpunkt på verklig konsumtion och välfärd på hushållsnivå och med hänsyn till ojämlikhet i fördelning. Istället för sedvanliga BNP-beräkningar behövs då statsfinansiella balansräkningar där förslitning och förstörelse av humankapital och naturkapital räknas in. Stiglitz, Sen och Fitoussi betonar att välstånd inte bara skapas på marknaden utan också utanför, till exempel i barnomsorg och i hushållsarbete. Så mycket som 80 procent av ett lands välstånd kan bestå av humankapital, enligt Sarkozy-rapporten. Människan själv är ekonomins dyrbaraste resurs. 5
Hållbar utveckling ett kvinnoperspektiv Den svenska, socialdemokratiska samhällsmodellen har fått stor internationell uppmärksamhet därför att den tydligt gör klart att ansvaret för den reproduktiva ekonomin är gemensamt och politiskt. Både män och kvinnor ska enlig den svenska tvåförsörjarmodellen ta ansvar för obetalt arbete i hemmen. Alla medborgare ska via skattsedeln bidra till investeringar i barns utbildning och omsorg. Jag vill hävda att den framgångsrika svenska jämställdhetspolitiken speglar socialdemokratins tidiga intresse för en socialt hållbar samhällsutveckling. Den feministiska rörelsen i Sverige var historiskt inte anmärkningsvärt stark, och socialdemokratins kvinnor var därtill alltid politiskt klämda, i den dubbla solidariteten mellan kön och klass. Vad som däremot utmärkte Sverige och svensk socialdemokrati var ett brett intresse för befolkningsfrågor och socialpolitik, som feminister kunde utveckla och utnyttja. I det gemensamma intresset för en produktiv välfärdspolitik, blev kvinnofrågor till samhällsfrågor. Med nyliberalismens intåg i Sverige, har också feminismens läge förändrats. Idag, år 2012, har svenska feminister inte längre mycket draghjälp av idén om en produktiv socialpolitik. Välfärdspolitiken finns kvar, men den uppfattas alltmer som en privatsak i hemmet och på marknaden. Den politiska debatten om nationens framtid handlar idag sällan om barn och familj, på det sätt som var vanligt när den svenska välfärdsmodellen växte fram. Det var länge sedan Socialdemokraterna tillsatte en stor utredning om familjepolitik. Istället går debattens vågor höga om innovationspolitik, näringspolitik, nyföretagande och tillväxtpolitik. I den internationella debatten ser vi på samma sätt hur ledande politiker har fokus på finansmarknader, handel och budgetbalans, samtidigt som allt fler experter pekar på att nyckeln till ekonomiska och sociala framsteg ligger i att stärka kvinnors ställning, i skärningspunkten hem, yrkesarbete, familj. Sammantaget är det ur kvinnosynpunkt särskilt angeläget att utmana den nyliberala verklighetsbilden, med dess ensidiga fokus på marknadskonkurrens. Så länge barnafödande och hemarbete inte har någon plats i berättelser om hur nationellt välstånd skapas, är risken stor att kvinnors erfarenheter och samhällsinsatser hamnar i politikens marginal. Hållbar utveckling en omvärldsanalys Hur har världen och Sverige förändrats under senare år, med perspektivet hållbar samhällsutveckling? Jag vill hävda att den tydligaste, tunga trenden är ett ökat välstånd. Miljontals människor har under de senaste decennierna lämnat fattigdomen bakom sig, och land efter land upplever industriella revolutioner och sociala framsteg. Fler kvinnor har utbildning. Fler barn överlever. Fler länder får demokrati. Samtidigt kvarstår dock en stor fattigdom i världen, inom länder men även inom hela regioner, som i Afrika söder om Sahara. Globalt växer också nya risker fram ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Den långsiktiga trenden mot ökat välstånd har sin viktigaste förklaring i att alltfler länder har fått en större, friskare och mer välutbildad arbetskraft. Detta har uppnåtts genom sjunkande dödlighet, mindre barnkullar, längre livslängd, bättre folkhälsa och bättre utbildning. Allra viktigast är den förbättrade folkhälsan. Två Harvardekonomer, David Bloom och David 6
Canning, var bland de första som lyfte fram hälsoinvesteringar som en huvudförklaring till ekonomisk tillväxt. År 2000 publicerade de sina resultat i den ansedda tidskriften Science, under rubriken The Health and Wealth of Nations. De hävdade att bättre hälsa är en avgörande förklaring till den snabba ekonomiska tillväxten i Östasien under de senaste decennierna. Den amerikanske ekonomen Jeffrey Sachs argumenterade längs samma linjer i rapporten Macro-Economics and Health. Investing in Health for Economic Development, som presenterades av FN:s världshälsoorganisation (WHO) 2001. Sachs visade att sambandet mellan hälsa och ekonomiskt välstånd är starkare än vad man dittills hade insett. Ett land som vill öka sitt ekonomiska välstånd bör satsa på människors hälsa. I Sverige har sambandet mellan livslängd och medelinkomst lyfts fram av bland andra läkaren Hans Rosling i hans digitala Gapminder World. Rosling visar i sitt illustrativa dataprogram hur ökad livslängd i ett land resulterar i ökad inkomst. Land efter land i världen har gått från hög dödlighet, kort livslängd och fattigdom till lägre dödlighet, längre livslängd, och minskad fattigdom. Hur ser sambandet ut mellan liberaliserade marknader, globalisering och ekonomiskt tillväxt? Svaret, mot bakgrund av forskningens nya rön, är att de nya tillväxtekonomierna har kunnat dra nytta av globaliseringen, men att globalisering med öppna gränser i sig inte är tillräckligt för att skapa nya tillväxtekonomier. För att delta i den globala arbetsdelningen krävs också egna nationella resurser, främst i form av humankapital. Afrika söder om Sahara är ett exempel på hur en region, som trots tillgång till stora marknader inte har lyckats ta steget från fattigdom till välstånd. En viktig förklaring är regionens demografi och hälsoläge. I Afrika söder om Sahara består befolkningen till stor del av barn och ungdomar, dödligheten är hög och många både barn och vuxna lider av kroniska sjukdomar. I nyliberal retorik lyfts globaliseringen ofta fram som en drivkraft bakom ökat välstånd. Som ovan visats finns det skäl för socialdemokrater att problematisera detta samband. Jag menar att det också finns skäl att peka på ett omvänt, mer sällan observerat samband: sambandet mellan stark global tillväxt och ett uppsving för marknadsliberala idéer. Den ekonomiska historien visar att tilltron till marknaden är stor under epoker, då den globala efterfrågan stadigt växer; just så som det har varit under de senaste decennierna. Växande befolkningar och ökade inkomster skapar en positiv spiral men med risk för överhettning och spekulation. När efterfrågan faller, däremot, väcks kraven på statlig intervention. Krisen 2008 är ett exempel. Som tidigare nämnts finns en parallell till dagens nyliberala era i västvärldens industrialiseringsepok, från 1870-talet till 1930. Liksom under de senaste decennierna växte den globala efterfrågan kraftigt under industrialiseringsepoken, och då som under den moderna nyliberalismen blev det en etablerad sanning att marknadsekonomin kan fungera utmärkt med minimal offentlig styrning. Den gången överlevde tron på de effektiva marknaderna till 1930-talet, då fallande efterfrågan knäckte hela det globala, ekonomiska systemet. Frågan är hur länge dagens nyliberala doktrin ska överleva i en föränderlig ekonomisk verklighet? Att våga förändring: När man riktigt vill någonting, så får man mod Sedan 1990-talets början har utvecklingen på flera områden, som står centralt i socialdemokratisk ideologi, stagnerat eller gått i negativ riktning på hemmaplan. Det gäller allt från jämlikhet, jämställdhet och full sysselsättning till god hälsa, god miljö och en stark demokrati. 7
Socialdemokratins stora utmaning är att hitta den politik, som kan häva denna stagnation och vända dessa negativa trender. Vilken politik kan vända trenden mot ökad ojämlikhet? Hur förverkligar vi det mål om jämställdhet mellan kvinnor och män, som formulerades redan på 1970-talet? Hur ser den politik ut som kan pressa arbetslösheten ner till rimliga nivåer, på 2-3 procent? Hur vänder vi trenden mot växande ojämlikhet i hälsa? Hur kan Socialdemokraterna stärka demokratin i Sverige, i EU och globalt? Hur gör vi för att återta Sveriges ledande position i miljöpolitiken och visa att en hållbar värld är möjlig? Jag tänker på den socialdemokratiska pionjären Agda Östlund, en av de första fyra kvinnorna som valdes in i den svenska riksdagens andra kammare, 1921. När hon fick frågan om hur hon som kvinnlig pionjär hade modet att engagera sig politiskt, så lär hon ha svarat att när man riktigt vill någonting, så får man mod. Jag hoppas att vi som socialdemokrater idag också riktigt vill någonting, och att vi också har mod att genomföra vår politik. Vi måste sätta våra värderingar i centrum och se på världen både som den är, och som vi vill att den ska vara. En jämlik och hållbar värld är möjlig! Referenser Denna essä bygger delvis på tidigare publicerade texter, som presenteras nedan. Ett urval centrala referenser återfinns i referensförteckningen. Egna tidigare publicerade texter med anknytning till denna essä: Economics of Sustainable Development A Progressive Alternative to Neoliberalism in the Twenty-First Century, i Christoph Pohlmann och Anke Hassel (red.) Markets and State in European Social Democracy. Progressive Perspectives on Developing a Social and Sustainable Market Model, Friedrich Ebert Stiftung, juli 2010. Klimatpolitik och full sysselsättning, Arbetarrörelsens tankesmedja, 2011. Climate policy and the social investment approach: towards a European model for sustainable development,in Nathalie Morel, Bruno Palier and Joakim Palme (eds) Towards a Social Investment Welfare State? Ideas, Policies and Challenges, Polity Press, 2011. Referenser, urval: Ackerman, Frank (2008), Climate Economics in Four Easy Pieces, Society for International Development 51. Bloom, David E. and David Canning (2000), The Health and Wealth of Nations. Science 288. 8
Bloom, David E. and Jeffrey G. Williamson (1998) Demographic Transitions and Economic Miracles in Emerging Asia. World Bank Economic Review, 12 (3). Divided We Stand. Why Inequality Keeps Rising (2011), OECD. Esping-Andersen, Gösta, Why We Need A New Welfare State?, OxfordUniversity Press, 2002. Gustavsson, Sverker (2012), Vad skiljer en god tjänare från en usel herre?, Tiden. Lindh, Thomas and Bo Malmberg (2007), Demographically based global income forecasts up to the year 2050. International Journal of Forecasting, 23(4). Lutz, Wolfgang, Jesus Crespo Cuaresma and Warren Sanderson (2008), The Demography of Educational Attainment and Economic Growth, Science vol. 319. Our Common Future (1987),Brundtland Commission (WCED) report, by G. H. Brundtland and M. Kalid. Oxford: Oxford University Press. Mkandawire, T. (2001) Social policy in a development context, Geneva: UNRISD. OECD (2002) Governance for sustainable development. Five OECD case studies, Paris. Rosling, Hans, Gapminder World Sommestad, L. (1997) Welfare state attitudes to the male breadwinning system: the United States and Sweden in comparative perspective, International Review of Social History, vol 42, Supplement 5. Stiglitz, J., Sen, A. and Fitoussi, J-P (2009) Report by the commission on the measurement of economic performance and social progress, www.stiglitz-sen-fitoussi.fr. The World s Women: Trends and Statistics (2010) UN Department of Economic and Social Affairs. Towards a Social Investment Welfare State? Ideas, Policies and Challenges (2011), eds Nathalie Morel, Bruno Palier and Joakim Palme, Polity Press. Vågerö, Denny, Hälsoklyftor ett hot mot samhället, Svenska Dagbladet 15 mars 2010 WHO (2001) Macroeconomics and health: investing in health for economic development, Report of the Commission on Macroeconomics and Health, chaired by Jeffrey D. Sachs, Geneva. World of Work Report (2008), ILO 2008. Wilkinson, R. and Pickett, K. (2009) Spirit level. Why more equal societies almost always do better, London: Allen Lane 9