Finansdepartementet 103 33 Stockholm Yttrande över promemoria om omvänd skattskyldighet för mervärdesskatt vid handel med visst skrot, Fi 2007/4082 Återvinningsindustrierna, ÅI, är en branschförening som företräder den privata sektorn inom återvinningsbranschen. Våra medlemmar omsätter drygt 18 miljarder kronor. Medlemmarna i ÅI svarar för ca 80 procent av omsättningen av järn- och metallskrot i Sverige. Återvinningsindustrierna ingår som en av medlemsorganisationerna i Svenskt Näringsliv. Inledning I remissen från Finansdepartementets föreslås att omvänd skattskyldighet för mervärdesskatt ska gälla vid handel med avfall och skrot av vissa metaller. Omvänd skattskyldighet innebär att köparen istället för säljaren skall vara redovisnings- och betalningsskyldig för mervärdesskatten. Syftet med förslaget är att komma tillrätta med det omfattande fusket med mervärdesskatt som förekommer vid handel med skrot. Förslaget bygger på att i lagen definiera de varor som skall omfattas, genom att använda ett redan väl etablerat klassningssystem, den Kombinerade nomenklaturen (KN-nr). Fusket med mervärdesskatt i skrotbranschen är ett internationellt problem. Detta har lett till att samtliga länder inom EU, förutom Sverige, Finland, Danmark och Storbritannien redan har infört omvänd skattskyldighet för mervärdesskatt vid försäljning av järn- och metallskrot.
ÅI:s tillstyrker förslaget ÅI är mycket positivt till förslaget och det överensstämmer med de önskemål som ÅI tidigare fört fram för att komma tillrätta med de oseriösa inslag som finns i branschen. Skälen är följande; Införandet av omvänd skattskyldighet kommer att leda till att det omfattande fusket med mervärdesskatt kommer att reduceras kraftigt. Genom förslaget reduceras dessutom lönsamheten för de kriminella personer som sysslar med metallstölder. Metallstölderna är idag ett mycket allvarligt problem för enskilda personer, företag och inte minst för samhället, då metallstölder medför kraftiga störningar i infrastrukturen som exempelvis tågtrafiken. Metallstölderna medför synnerligen höga kostnader för enskilda och för samhället. Förslaget är också positivt för industrin eftersom det omfattande momsfusket innebär en snedvridning av konkurrensen, då seriösa företag inte kan priskonkurrera med företag som fuskar med mervärdesskatten. De förslagna reglerna är enkla och bygger på redan väl etablerade definitioner av de varor som skall omfattas av den omvända skattskyldigheten. Enligt ÅI:s bedömning kommer införandet inte att leda till några omfattande administrativa problem för företagen, vare sig för köpare eller för säljare. Förslaget är i enlighet med EU:s regler och följer de medel som tillämpligt direktiv anvisar för att komma tillrätta med mervärdesskattefusk. Genom att Sverige är ett av de sista länderna, som ännu inte infört omvänd skattskyldighet är Sverige attraktivt även för utländska personer och företag som har för avsikt att begå mervärdesskattebedrägerier och som inte längre kan begå dessa bedrägerier i de länder som infört omvänd skattskyldighet. Återvinningsindustrins synpunkter och kommentarer till förslaget Bakgrunden till lagförslaget I promemorian beskrivs bakgrunden till att förslag nu läggs fram för att införa omvänd skattskyldighet för mervärdesskatt vid handel med järn- och metallskrot. Den beskrivning som görs i promemorian av mervärdesskattefusket kan bekräftas av ÅI. ÅI vill dock göra det tillägget att problemet har ökat under senare tid då det har skett en väsentlig ökning av metallskrot som transporteras till Sverige från utlandet för att säljas här.
Handeln med metaller sker på världsmarknaden med prisnoteringar på metallbörser. Detta innebär att priset på metaller vid varje given tidpunkt är ungefär detsamma oavsett var i världen en försäljning sker. Det kan därför knappast föreligga några bärande affärsmässiga skäl för att till betydande kostnader transportera metallskrot från utlandet till Sverige för att säljas här till en annan handlare. Enligt ÅI kan det på goda grunder antas att detta sker för att utnyttja det faktum att Sverige är ett av få länder inom EU som ännu inte infört omvänd skattskyldighet. ÅI anser följaktligen att det faktum att Sverige är ett av de sista länderna i Europa som ännu inte har infört omvänd skattskyldighet i sig bidrar till ett ökat fusk med mervärdesskatt i Sverige. ÅI vill i detta sammanhang också framhålla att de insatser som redan har genomförts för att komma tillrätta med problemen uppenbarligen inte är tillräckliga. Några av de åtgärder som genomförts är följande. Skatteverket har under många år genomfört riktade kontrollinsatser i branschen. Av promemorian framgår dock att Skatteverket har konstaterat att det aktuella fusket inte är möjligt att få bort med kontrollinsatser, bl.a. eftersom de personer som fuskar helt enkelt låter sina företag gå i konkurs efter framställda skattekrav och startar nya företag. Vid alla inköp av järn-och metallskrot krävs att säljaren legitimerar sig. Uppgifterna dokumenteras. Vid alla inköp kontrolleras att säljaren är registrerad för mervärdesskatt hos Skatteverket innan utbetalningar av mervärdeskatt sker. Medlemmarna i ÅI har infört kontantförbud vid inköp av järn- och metallskrot. Medlemmarna i ÅI har infört förbud mot betalning med check vid inköp av järn- och metallskrot. Medlemmar i ÅI har infört möjlighet att betala säljare med insättning på säljarens kreditkort som alternativ till bankkontoöverföring, för att betalningarna skall vara spårbara. Det kan således konstateras att Skatteverkets kontrollinsatser och de insatser som industrin vidtagit inte är tillräckliga för att komma till rätta med fusket med mervärdesskatten. (Inom ÅI ser vi att nästa steg, efter att omvänd skattskyldighet har införts, är att även införa ett lagstadgat förbud mot kontanthantering vid denna typ av handel.)
Syftet med lagförslaget Syftet med förslaget är att komma tillrätta med det utbredda fusket med mervärdesskatt. I förslaget anges också att det kommer att leda till minskad lönsamhet för brottslighet vid metallstölder och en mer neutral konkurrenssituation, då den ekonomiska brottsligheten får mindre påverkan på den seriösa företagsamheten. Enligt ÅI:s uppfattning kommer dessa syften att uppnås vid införande av den förslagna lagstiftningen. Lagförslagets konstruktion och konsekvenser I förslaget framhålls vikten av att få en tydlig definition av vilka varor som skall omfattas av den omvända skattskyldigheten. Mot bakgrund av detta föreslås att lagstiftningen skall hänvisa till ett redan befintlig system för klassificering av varor, som används för tulltaxor. Systemet är väl känt och beprövat. För att omfattningen av den omvända skattskyldigheten inte skall förändras vid eventuella förändringar av tulltaxan, förslås att definitionen knyts till lydelsen av tulltaxan en viss dag. Tjänster skall inte omfattas av omvänd skattskyldighet. I den förslagna lagtexten hänvisas till vissa specifika nummer i tulltaxan. I promemorian beskrivs bakgrunden till tulltaxan och begreppen i dessa. Dessutom anges särskilt i promemorian vad som gäller beträffande de tre kategorierna av metallavfall. Ovannämnda tre kategorier är Metallavfall från tillverkning, Metallavfall från mekanisk bearbetning av metall och Metallavfall från metallvaror som är slutligt oanvändbara. Dessa beskrivs under separata rubriker i förslaget. Tulltaxan och de klassificeringar som används i detta system är väl etablerade. Enligt ÅI:s uppfattning omfattar förslaget till lagtext de metaller som är relevanta för att uppnå de syften som anges i förslaget. Avgränsningen av omfattningen av den omvända skattskyldigheten är följaktligen väl avvägd. Enligt ÅI:s uppfattning finns det anledning att utgå från att den valda definitionen i praktiken inte kommer att leda till några omfattande problem. Bland de företag som köper järn- och metallskrot finns redan idag en stor vana att klassificera metaller efter sort och kvaliteter då denna kunskap hos inköparna är nödvändig för att kunna bedriva en lönsam verksamhet. I förslaget tas frågan upp vilka varor som skall omfattas då de består även av andra material än metall. Det anges att när en vara visserligen viktmässigt domineras av metall men där det ingår stora delar annat material, som t.ex. i fordon, hushållsmaskiner och andra elektriska apparater, är varan inte att anse som en metallvara. När varan sanerats från andra material
är den sanerade varan dock att anse som en metallvara. Begreppet sanering används även i andra sammanhang i återvinningsverksamhet, exempelvis i ELV- och WEEE-direktiven. Där definieras vad sanering är och att syftet är att ta bort miljöskadliga ämnen. En bilkaross som redan är sanerad enligt ELV-direktivet tas in i en fragmenteringsanläggning av återvinningsföretaget för att separera ut avfallet i en fragmenteringsmaskin. Det kan eventuellt finnas risk för sammanblandning av begreppen sanering då bildemonteraren sanerar bilkarossen enligt ELV-direktivet, men den är ändå inte sanerad i mervärdesskattessammanhang, när den säljs till återvinningsföretaget. Frågan är således hur mycket en vara måste vara sanerad för att omfattas av begreppet sanerad i den föreslagna lagstiftningen. Ett förtydligande i detta avseende är önskvärt. Ett förslag från ÅI kan vara att vad som sägs om att en vara är slutgiltigt oanvändbar när den inte går (eller det inte är ekonomiskt försvarbart) att återställa till användbart skick, är en tillräcklig definition. Branschen fungerar idag på det sättet att inköpande företag går igenom, väger och klassificerar det material som en leverantör vill sälja. Det är också det inköpande företaget som upprättar fakturan genom tillämpning av så kallad självfakturering. I den upprättade självfakturan specificeras metallerna med angivande av sort, kvalitet och vikt. Leverantören behöver således inte själv inneha denna kunskap. Såvitt ÅI känner till tillämpar samtliga företag som köper in järn- och metallskrot självfakturering. Detta innebär att det i realiteten är ett relativt begränsat antal företag som praktiskt kommer att hantera den aktuella lagstiftningen. Enligt ÅI innebär detta en väsentlig fördel vid tillämpning av det nya systemet med omvänd skattskyldighet. En mycket stor andel av järn-och metallskrotet kommer från tillverkningsindustrin. Det är exempelvis restavfall som uppkommer vid stansning och svarvning då en vara tillverkas. Normalt tecknar tillverkningsföretaget ett avtal med ett återvinningsföretag avseende allt det avfall som uppkommer i företaget. Detta läggs i containrar som hämtas av återvinningsföretaget med jämna mellanrum. Återvinningsföretaget sorterar och väger avfallet och upprättar därefter självfaktura som skickas till företaget som levererat avfallet. Denna självfaktura utgör bokföringsunderlaget för transaktionen för köpare och för säljare. Genom att det idag genomgående tillämpas självfakturering kommer införande av omvänd skattskyldighet för järn- och metallskrot, enligt ÅI:s uppfattning inte att innebära några egentliga problem för tillverkningsindustrins och andra företags avfallshantering. Redan idag redovisas företagens försäljning av metallavfall i enlighet med de självfakturor som upprättas av återvinningsföretaget. Detta underlag kommer även efter en lagändring att tillhandahållas av återvinningsföretaget.
Här kan framhållas att det, som nämnts ovan, redan idag alltid sker en detaljerad specificering av fakturorna. Mot bakgrund av vad som anförts ovan är ÅI av uppfattningen att de administrativa problemen kommer att bli små för såväl företag som säljer metallskrot som för återvinningsföretagen. Samtidigt kan noteras att det omfattande momsfusket redan idag innebär en administrativ börda för de seriösa företagen genom uppgiftslämnande till Skatteverket i verkets omfattande mervärdesskattekontroller av säljare och köpare av järn-och metallskrot. Denna administrativa börda kommer att minska när förslaget genomförs. Genom införandet av omvänd skattskyldighet kan Skatteverket återgå till att kontrollera mervärdesskatten i branschen på en normal nivå. Av promemorian framgår att förslaget är i enlighet med EU-rätten. Att införa undantag i en lagstiftning brukar dock ibland på goda grunder kritiseras, eftersom det kan göra en lagstiftning krångligare för de som berörs av lagstiftningen. I det här aktuella fallet kan dock konstateras att Sverige och ytterligare några få länder i Europa kommit att bli de länder som har en avvikande lagstiftning, då en klar majoritet av länderna har infört omvänd skattskyldighet. Ett införande av omvänd skattskyldighet också i Sverige skulle alltså leda till en harmonisering med lagstiftningen i övriga länder i Europa. Som konstaterats ovan medför det faktum att många länder redan har infört omvänd skattskyldighet, att mervärdesskattebedrägerier exporteras till Sverige. Detta faktum är enligt ÅI i sig ett skäl för att Sverige skall införa omvänd skattskyldighet. Avslutning Enligt ÅI:s uppfattning finns det flera starka skäl för att införa omvänd skattskyldighet för mervärdesskatt vid handel med järn- och metallskrot. De problem som lagsstiftningen kan föra med sig är, enligt ÅI:s uppfattning, relativt små och hanterbara. Vi anser dock att ordet sanering i förslaget bör förtydligas för att undvika missuppfattningar. Stockholm den 27 april 2012 Viveke Ihd Återvinningsindustrierna