Kor och kalvar tillsammans - forskning och praktik

Kor och kalvar tillsammans - forskning och praktik Lena Lidfors Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU Box 234, 532 23 Skara tel 0511-67 215 e-post Lena.Lidfors@hmh.slu.se Varför vill man hålla ko och kalv tillsammans? I det traditionella jordbruket separeras ofta kalven från kon direkt eller en kort tid efter kalvningen. Fördelen med detta är att ko och kalv inte binder sig vid varandra. Det blir lättare att mjölka kon och att hålla henne med andra kor antingen uppbundet på båspallen eller i lösdriften. Dessa system har utformats för vuxna kor och är inte direkt anpassade för spädkalvar. Kalven placeras av tradition individuellt i en kalvkätte under mjölkperioden. Där har man god uppsikt över kalvens hälsa och tillväxt, och man undviker problem med att kalvar suger på varandra. På senare år har man ur djurskyddssynpunkt börjat ifrågasätta det traditionella sättet av hålla kalvar. Detta avspeglar sig mest i KRAVs regler för ekologiskt lantbruk. Man har sedan länge regler om att Kalvar skall dia åtminstone under hela råmjölksperioden och därefter huvudsakligen födas upp på det egna djurslagets oprocessade KRAV-godkända mjölk till 12 veckors ålder (5.3.16 KRAV 2000). På senare år har man infört att Kalvar som inte diar skall ges möjlighet att suga på konstgjord spene i samband med att de dricker mjölk. Företrädesvis skall kalven kunna dricka i en naturlig ställning. (5.3.18, KRAV 2000). Denna regel kopplas till en ytterligare regel Efter två veckors ålder skall kalvar hållas i grupp. I undantagsfall kan en kalv även efter två veckors ålder hållas ensam, boxen skall då vara avsedd för minst 2 kalvar (5.2.17). Dessa regler ställer krav på lantbrukare att tänka i delvis nya banor, och att försöka hitta praktiska lösningar för att uppfylla KRAV s regler. Inom MAT21 finns en arbetsgrupp, Tema ko-kalv, som har tagit itu med de frågor som berör hållande av mjölkkor och kalvar tillsammans (se poster av Charlotte Berg). Under kommande fyraårs-period kommer vi att bedriva flera forskningsprojekt inriktade på att ta reda på mer om hur kontakten mellan ko och kalv fungerar, samt att utveckla lösningar för att kunna hålla ko och kalv tillsammans. Hur beter sig ko och kalv under råmjölksperioden? Om man låter kon kalva i en kalvningsbox kan man lämna kalven med kon en tid därefter. För några år sedan genomförde jag en studie där 24 ko-kalv par fick vara tillsammans i en 11 m_ stor box och 15 ko-kalv par separerade direkt efter kalvningen (Lidfors, 1995; Lidfors, 1996). Kalven placerades i en kalvkätte (1.2 m_) 5 m från kalvningsboxen där kon gick kvar i 5 dygn. Både kon och kalven observerades 2 timmar per dag med direktobservation och videofilmades alla dygnen. Kalvar som gick med modern försökte resa sig och stod upp betydligt tidigare än de separerade kalvarna (Tabell 1). Av de kalvar som gick med modern var det 7 st. (32%) som inte hade diat inom de första 4 timmarna efter kalvning. I tidigare studier har man funnit att 13-45% av mjölkraskalvarna inte lyckade dia inom 6-8 timmar efter kalvningen (Selman med flera 1970; Edwards, 1982; Metz, 1984; Illman och Spinka, 1993). I denna studien berodde inte förseningen med att dia på kalvens vitalitet, då de som misslyckades med att dia var snabbare med att försöka resa sig första gången än dem som lyckades dia (Tabell 1). De var däremot senare med att ha den första juverkontakten, och de försökte upprepade gånger men gav upp och lade sig ned. Jag försökte hjälpa kalvarna att dia efter 4 timmar, men de lyckade ändå inte utföra sugrörelser då kons spene fördes in i deras mun. Kon mjölkades då ur och kalven gavs 1.5 liter råmjölk via nappflaska. Kalven lämnades sedan med kon och videofilmning fortsatte. Det visade sig att de 7 kalvarna som blev hjälpta själva diade på kon senare, och de kunde fortsätta vara tillsammans med kon de 4 dygnen. En allmän rekommendation till dem som vill låta ko och kalv vara till sammans är att vid minsta tveksamhet om kalven lyckats dia ge den råmjölk i en nappflaska! 66

Tabell 1. Genomsnittlig tid i minuter efter kalvning innan vissa beteenden uppträdde hos kalvar och kor där kalven stannade hos kon och antingen själv diade inom 4 timmar eller blev hjälpt efter 4 timmar, samt där kalven separerades från kon direkt efter födelsen. Testat för signifikanta skillnader med Wilcoxon Rank Sum test mellan Diar själva och Hjälpta, samt mellan Diar själva och Separerade (*=p<0.05, **=p<0.01, ***p<0.001) Beteende Diade själv Hjälpta Separerade Antal Medeltid Antal Medeltid Antal Medeltid Låg upprätt 13 7.2 6 5.3 11 4.8 Första resningsförsök 15 29.1 7 12.7* 14 51.1** Stod upp minst en minut 17 63.4 7 53.6 15 200.8* Juverkontakt 15 80.6 7 117.0* - - Diade/gavs råmjölk 15 120.9 7 270.4*** 15 130.7 Efterbörden ute 15 233.0 6 203.2 13 277.1 Efter kalvningen i kalvningsbox var tiden till efterbörden släppte i genomsnitt 245 minuter, och det var ingen signifikant skillnad mellan dem som hade kalven hos sig eller dem som separerades från kalven (Tabell 1), och det hade inte heller något samband med kons laktationsnummer. Det var 23 av 30 kor (77%) som åt av efterbörden, och de flesta korna åt upp hela efterbörden. Det var ingen skillnaden mellan de kor som hade kalven hos sig eller de som separerade från kalven i att äta efterbörd. Under de två första timmarna efter kalvningen hade kor som fick behålla kalven fler råmningar, mindre liggtid, mindre inaktivitet och färre nosande på inredningen än kor som blev separerade från kalven. Kalvar som var tillsammans med kon råmade mer sällan under alla 4 dygnen, och slickade sig mindre under 2:a, 3:e och 4:e dygnet efter kalvning än kalvar som separerades direkt. När korna fick behålla kalven var de inom 1 meter från sin kalv under de flesta observationerna, men detta minskade under de 4 dygnen. Kon nosade på och slickade sin kalv mest inom de första 2 timmarna efter kalvningen, och detta minskade drastiskt under de 4 dygnen. Den totala ditiden/24 timmar minskade från första dygnet (61.3 minuter) till det 4:e dygnet (43.1 minuter). Antalet digivningar (6.9 st./24 timmar) och digivningarnas längd (7.6 minuter/digivning) minskade inte under de 4 dygnen. Kor med högre laktationsnummer hade färre och kortare digivningar. Kalvar som inte lyckades dia kon under de 4 första timmarna efter kalvningen diade totalt längre tid/dygn och längre tid/digivning under de 4 första dygnen. Separationen stressar vissa kor mer än andra När kalven togs ifrån kon 96 timmar efter kalvningen råmade korna oftare, låg mindre och idisslade mindre än korna som separerats direkt efter kalvningen från sin kalv. Kalvarna låg mindre och nosade mer på inredningen efter separation från kon 96 timmar efter kalvning jämfört med dem som redan separaretas från kon direkt efter kalvning. Efter ko-kalv separation 96 timmar efter kalvning stod 7 av de 15 korna under nästan hela två timmars observationen och råmade ofta. Sex av korna reagerade med en del råmningar och tittande på kalven under de första 20 minuterna, men sedan övergick de till andra beteenden och lade sig ner efter en tid. Två av korna uppvisade ingen reaktion alls när kalven togs bort och låg kvar i boxen när kalven fördes iväg. Även om de flesta korna råmade och stirrade på boxen där kalven placerats reagerade inte kalven på kons råmande och den tittade inte mot henne. Vid de få tillfällen när kalven råmade utfördes detta utan att kalven tittade på kon. Andra studier har visat att separation efter 2 dygn orsakar störningar i kornas foderintags- och sömn mönster under 2 dagar (Ruckebusch, 1975). Separation efter 10 dygn leder till minskad mjölk produktion under 5 dagar (Metz, 1987). Hopster med flera (1995) fann att kornas hjärtfrekvens var högst under de första 15 minuterna efter separationen 4 dygn efter kalvning, men att det var stora individuella skillnader i hur kornas hjärtfrekvens förändrades när kalven togs bort. 67

Hur länge kalven bör dia på kon och hur separationen av kalven från kon bör skötas är föremål för en ny studie som vi hoppas kunna genomföra under 2002-2003 delvis med medel från MAT21. Att låta mjölkkornas kalvar dia efter råmjölksperioden Under naturliga förhållanden diar kalven kon under 8-11 månader (Reinhardt & Reinhardt,1981), och det sker en gradvis minskning av ditid och antal digivningar då kalven övergår till att äta alltmer grovfoder. Inom mjölkproduktionen vill man få kalven att äta kraftfoder och grovfoder så tidigt som möjligt, men det finns en biologisk gräns under vilken man inte kan gå. Kalvar som får gå kvar hos en mjölkko och dia henne fritt kan konsumera avsevärda mängder mjölk, särskilt när de blivit några veckor gamla. Det finns dock lantbrukare som praktiserar detta system. En enkätstudie som besvarades av 36 mjölkproducenter visade att det oftast var i de uppbundna systemen man lät kalvar dia korna (Hartmann, 1994). Det var också ganska vanligt att man började begränsa antalet digivningstillfällen till 2-3 st. per dygn efter råmjölksperioden eller några veckor senare, s.k. begränsad digivning. Lantbrukarna ansåg att kalvar som diade hade högre tillväxt och var friskare, samt att systemet var ganska lättskött. De största problemen var att både kor och kalvar reagerade ganska kraftigt när kalven inte längre fick dia kon, samt att vissa kor inte släppte mjölken till maskinen lika lätt när de hade en diande kalv. För att lära oss mer om hur kalvar och kor beter sig vid begränsad digivning jämfört med när kalvar föds upp i gruppbox eller i ensambox genomförs för närvarande en omfattande studie på Hamra gård (se poster av Annette Herrloff). I många utvecklingsländer med ett tropiskt eller sub-tropiskt klimat använder man Zebukor (Bos indicus) istället för våra europeiska kor (Bos taurus) som har svårt att klara av klimatet. Dessa kor släpper inte så lätt mjölken till maskinen eller handmjölkaren om inte kalven finns med. Det är därför vanligt att man låter kalven stimulera mjölknedsläppet varefter kalven binds upp intill kon under mjölkningen. Därefter släpps kalven lös och får dia residualmjölken. Kalvens tillväxt baseras då till stor del på den feta mjölken som är svåråtkomlig för människan. Det anses även ge en bättre juverhälsa genom den ordentliga juvertömningen. Systemet går under benämningen restricted suckling, dvs. begränsad digivning, och det finns många olika varianter av detta system. För att lära oss mer om hur kalven kan stimulera kon till ökad eller minskad mjölkproduktion genom sitt beteende, dvs hur länge och hur intensivt den diar, har studier gjorts i Mexiko där man har systemet med begränsad digivning (se poster av Jens Jung med flera). Amkor kan föda upp kalvarna För att undvika problemen med mjölknedsläpp när kalven diar sin egen moder och för att få en bättre tömning av juvret kan man låta några mjölkkor i besättningen ta hand om kalvarna. Kor som tar hand om och ger di till andra kors kalvar benämns amkor. Tidigare studier av hur man ska få amkor att acceptera främmande kalvar har visat att de tar till sig 2-4 kalvar bäst om man tar bort den egna kalven direkt efter födelsen och sedan ger henne 2-4 främmande kalvar insmorda med hennes eget fostervatten (Hudson, 1977; Rosencrans &Hohenbocken, 1982/83). I en annan studie separerade man kalven från kon efter 24 timmar varefter hon mjölkades under 3-4 dagar och därefter gavs 4 främmande kalvar (Kent, 1984). I dessa och andra studier har man inte följt upp amkons och kalvarnas beteende under de veckor de fått vara tillsammans, och man har inte heller haft någon kontrollgrupp. Målet med följande studie var därför att undersöka om beteende, tillväxt och hälsa skiljde sig åt mellan kalvar som föddes upp av amkor och kalvar som föddes upp i grupp utan amko. Dessutom studerades om gradvis avvänjning från amkon var bättre än abrupt avvänjning. Studien utfördes på Tingvalls ekologiska försöks- och demonstrationsgård (Hushållningssällskapet i Göteborg- och Bohuslän). Försöket genomfördes i en oisolerad byggnad med boxar för en amko och fyra kalvar (16 m_) eller för fyra kalvar (12 m_) med fyra fastmonterade spenar (Bole produkter) per box. Djuren var av Svensk Låglandsboskap, och totalt 76 kalvar observerades. Tio amkor följdes, 5 med abrupt avvänjning vecka 10 och 5 med gradvis avvänjning vecka 8-10. Amkon vistades då i lösdriften nattetid, och fick gå tillbaka till kalvarna efter morgonmjölkningen. Som kontroll följdes 9 grupper med kalvar som gavs 8 l. uppvärmd helmjölk per dag uppdelat på två tillfällen och gradvis avvänjning från mjölk vecka 8-10. Kalvarna vägdes en gång per vecka och hullbedömdes. Deras beteende observerades via direktobservationer 2 timmar/vecka (kl.13-17), samt videofilmades 24 timmar kontinuerligt varje vecka. Statistisk bearbetning har gjorts med Variansanalys (General Linear Model, SAS för Windows 6.12). 68

Resultatbearbetning pågår delvis fortfarande, men följande resultat kan rapporteras. Alla 10 amkorna accepterade de fyra främmande kalvarna, men det var 3 amkor som fick bindas upp så att kalvarna kunde få dia dem under de två första digivningarna. Därefter tycktes amkorna ha accepterat kalvarna, och alla kalvar tilläts dia. För att en amko skulle anses ha adopterat sina kalvar måste hon ha slickat var och en av dem och inte ha visat aggressivitet mot dem. Några amkor slickade samtliga kalvar, medan andra slickade enbart en eller två av kalvarna. Amkorna var sällan aggressiva mot sina foster kalvar, och råmade oftast efter dem när de leddes ut ur boxen för att vägas. Kalvar som föddes upp av amkor hade högre tillväxt med abrupt avvänjning (0.95 + 0.10 SD kg/dag) än med gradvis avvänjning (0.81 + 0.12 SD kg/dag, p<0.05). Kalvar som föddes upp i grupp med 8 l. helmjölk/dag hade en tillväxt som låg mellan dessa två och ingen signifikant skillnad åt något håll (0.87 + 0.07 SD kg/dag). Ev. skillnader i beteende mellan amkornas kalvar och kalvarna i grupp bör därför inte bero på att de vuxit olika fort. Däremot gav de individuella amkorna troligen olika mycket mjölk till sina kalvar, vilket delvis kunde undersökas när korna började mjölkas igen efter avvänjningen från kalvarna. Tabell 2. Genomsnittliga värden under två timmars direkt observationer av kalvar som föddes upp av amkor jämfört med kalvar som föddes upp i rena kalvgrupper med fasta spenar. Signifikanta effekter av uppfödningsmodell och åldersgrupp anges med p- värde Beteende Amkokalvar Gruppkalvar Uppfödning Ålder % av observationer Låg ned totalt 54,2 60,8 p<0,05 p<0,001 Stod upp totalt 43,8 38,6 p<0,1 p<0,001 Sög amko/spene 10,2 5,1 p<0,001 n.s. Idisslade 16,8 23,2 p<0,001 p<0,001 Åt av halmbädd 5,2 6,6 p<0,05 p<0,1 Slickade/kliade sig 5,8 6,4 p<0,01 p<0,1 Antal gånger/2 tim. Nosade på kalv 11,9 8,8 p<0,05 n.s. Trampade på kalv 1,1 2,1 p<0,1 n.s. Stångade iväg 2,6 2,1 n.s. p<0.001 Besteg kalv 3,3 3,2 n.s. p<0.01 Amkornas kalvar låg totalt mindre och tenderade att stå mer än grupphållna kalvar (Tabell 2). Det var ingen skillnad mellan kalvgrupperna i hur mycket de förflyttade sig (3.8 % av obs). Amkornas kalvar diade mer på amkon än vad de grupphållna kalvarna gjorde på de fastmonterade gummispenarna (Tabell 2). De grupp- hållna kalvarna idisslade mer, åt mer halm och slickade och kliade sig mer än amkornas kalvar (Tabell 2). Det var inga skillnader mellan kalvgrupperna i ätande av fullfodermix, nosande, slickande och bitande på inredningen, dricka vatten, ligga i sovställning och socialt beteende. De kontinuerliga observationerna av kalvarnas sociala interaktioner mot varandra visade att amkornas kalvar utförde fler nosanden på andra kalvar än de grupphållna, som hade fler gående på annan kalv (Tabell 2). Andra social interaktioner visade inga skillnader mellan grupperna. Kalvar med gradvis avvänjning från amkon råmade totalt fler gånger (32.6) än både kalvar med abrupt avvänjning från amkon (15.4) och kalvar som hölls i grupp (13.8, p<0.05). Kalvarna hade flest råmningar första dagen utan amkon eller mjölken (vecka 10=72.0, vecka 8-9=2.6, vecka 5-7=1.4 och vecka 1-4=5.8 råmningar/2 timmar). Kalvarna utförde betydigt fler höga råmningar med öppen mun, än låga råmningar med stängd mun. Det var inga signifikanta skillnader i totalt antal råmningar som amkorna utförde (15.4 /2 timmar). 69

Eftersom studien på Tingvall endast testade en ras och vid en tidpunkt efter kalvning ansågs det viktigt att upprepa studien för att undersöka om våra två vanligaste mjölkraser skiljer sig åt, samt om tiden efter kalvning och separation från den egna kalven har betydelse för hur väl amkorna accepterar främmande kalvar (se poster av Loberg & Lidfors). Studier av amkor och kalvar har även gjorts på SLU i Alnarp för att jämföra med tillväxt och immunförsvar hos kalvar som gavs mjölk via transponderutfodring i s.k. mjölkamma (se poster av Kajsa Lundin med flera). Framtida lösningar för att hålla kor och kalvar tillsammans Vi forskare som ingår i tema ko-kalv (MAT21) är medvetna om att många lantbrukare har utvecklat olika system för att låta ko och kalv få vara tillsammans under hela eller delar av mjölkperioden. För att lära oss mer om detta pågår just nu ett examensarbete för att undersöka hur mjölkproducenter inom KRAV har löst mjölkutfodring och avvänjning (se poster av Linda Anderberg). Ett annat examensarbete kommer att pågå under våren där en student under Michael Ventorp s handledning ska undersöka vilka praktiska lösningar lantbrukare har utvecklat. Dessutom har vi börjat skriva en bok med beskrivningar och foton av några s.k. goda exempel. Under 2001-2004 kommer ett av MAT21 (Mistra) finansierat syntesprojekt och tre delprojekt att genomföras inom området ko-kalv. Ett av huvudsyftena med detta projekt är att utveckla nya inhysningssystem och skötselrutiner som gör det möjligt att hålla kor och kalvar tillsammans en längre tid efter kalvningen. Vi hoppas på en givande dialog med mjölkproducenter och på att vi får ta del av deras praktiska lösningar. Referenser Edwards, S.A. 1982. Factors affecting the time to first suckling in dairy calves. Animal Production 34, 339-346. Hartmann, C. 1994. Att låta mjölkkornas kalvar dia En litteratur- och enkätstudie. Specialarbete 17, Institutionen för husdjurshygien, SLU, 61 sidor. Hopster, H., O Connell, J.M. & Blockhuis, H.J. 1995. Acute effects of cow-calf separation on heart rate, plasma cortisol and behaviour in multiparous dairy cows, Applied Animal Behaviour Science 44, 1-8. Hudson, S.J. 1977. Multiple fostering of calves onto nurse cows at birth. Applied Animal Ethology 3, 57-63. Illmann, G. & Spinka, M. 1993. Maternal behaviour of dairy heifers and sucking of their new-born calves in group housing. Applied Animal Behaviour Science 36, 91-98. Kent, J.P. 1984. A note on multiple fostering of calves on to nurse cows at a few days post-partum. Applied Animal Behaviour Science 12, 183-186. KRAV regler 2000. KRAV, Box1940, 751 49 Uppsala, www.krav.se Lidfors, L. 1995. Relationen mellan ko och kalv. Fakta Veterinärmedicin Nr. 6, 4 sidor. Lidfors,L.M. 1996. Behavioural effects of separating the dairy calf immediately or 4 days post-partum. Applied Animal Behaviour Science 49, 269-283. Metz, J. 1984. Behaviour and state of health of cows and calves kept together or separately in the post partum period. I: J. Unshelm, G. Van Putten & K. Zeeb (Editors), Proc. Int. Congr. Appl. Ethol. in Farm Animals, Kiel 1984. KTBL, Darmstadt, Scrift, 358-362 Metz, J. 1987. Productivity aspects of keeping dairy cow and calf together in the post-partum period. Livestock Production Science 16, 385-394. Reinhardt, V. & Reinhardt, A. 1981. Natural suckling performance and age of weaning in zebu cattle (Bos indicus). Journal of Agriculture Science Cambridge 96, 309-312. 70

Rosencrans, J.G. &Hohenbocken, W.D. 1982/83. Suckling activity and calf growth in a group of crossbred cows each rearing two foster calves. Applied Animal Ethology 9, 131-140. Ruckebusch, Y. 1975. Feeding and sleep patterns of cows prior and post parturition. Applied Animal Ethology 1, 283-292. Selman, I.E., McEwan, A.D. & Fisher, E.W. 1970. Studies of natural suckling in cattle during the first eight hours post partum II. Behavioural studies (Calves). Animal Behaviour 18, 284-289. 71