Rekrytering i ekologisk grisproduktion - en handledning
Innehåll Inledning 3 Vad är avel? 3 Raser 4 Handelsvärde 5 Avelsframsteg 5 Rekryteringsmodeller 6 Inköpt rekrytering 6 Renrasig inköpt kärna 7 Alternerande återkorsning 8 Avel på gårdsnivå 9 Urval 9 Behov av djurmaterial 10 Hur föder man upp en gylta? 11 Kostnader för rekryteringsgylta 16 Kalkyl betäckningsfärdig gylta 18 Beräkningsmall 19
Inledning I reglerna för EU-ekologiskt tillåts 20 procent inköp av konventionell rekrytering till avel. Enligt KRAV-reglerna tillåts endast 10 procent inköp av konventionell rekrytering om det inte finns tillgång till KRAV-godkända djur. Om man behöver rekrytera fler djur krävs dispens. Det är tillåtet att köpa ekologiska avelsdjur genom mellangårdsavtal, men i dagsläget finns ingen ekologisk gyltproduktion. I normalläget behöver man rekrytera mellan 40 och 50 procent per år i en suggbesättning. För att klara de biologiska och produktionsmässiga kraven behövs en egen rekrytering eller en uppstart av en ekologisk gyltproduktion. Vad är avel Inom alla djurslag, raser, populationer och besättningar finns en naturlig variation av olika egenskaper. Avel innebär att man väljer de bästa moderdjuren och parar dessa med de bästa faderdjuren för att få fram avkommor med de bästa produktionsegenskaperna. En jämn och stor kull smågrisar är målet för rekryteringen och avelsarbetet på grisgården. Aveln inom grisproduktionen är styrd och ägd av slakteriföretagen i Sverige. Avelsprogrammen, som styr aveln, formuleras och vägs ekonomiskt utifrån vad man vill utveckla i grisproduktionen. De flesta inom ekologisk grisproduktion levererar sin slakt till Swedish Meats, som har sitt avelsarbete i företaget Quality 3
Genetics. Avelsmålen som Quality Genetics strävar mot är: Hög köttkvalitet Effektivitet i uppfödningen God fruktsamhet Starka och hållbara djur Raser Bland de ekologiska grisbesättningarna är det ett fåtal som har Linderödssvin och vildsvinskorsningar. Linderödssvin ingår i programmet för bevarande av utrotningshotade gamla husdjursraser. Grisar med teckning som Linderödsgrisar, troligen korsningar. Såväl konventionell som ekologisk grisproduktion sker med hjälp av i huvudsak fyra raser: Lantras, Yorkshire, Hampshire och Duroc. Grisraserna Lantras, Yorkshire, Hampshire och Duroc. 4
Produktionen fungerar som ett korsningsprogram där man har suggor som består av en korsning av de vita raserna Lantras och Yorkshire. Suggorna betäcks eller semineras med en galt som helt eller delvis tillhör rasen Hampshire eller Duroc, svart och vit respektive brun. Avkomman som består av minst tre olika raser skickas till slakt. Avelsföretagen har valt att inte avla för fertilitets- och modersegenskaperna på Duroc och Hampshire eftersom dessa raser inte används till moderdjur i bruksbesättningar. Om moderdjur tas fram från treraskombinationerna tappar man produktion på suggan. Handelsvärde De djur som har en känd härstamning sorteras utifrån ett beräknat handelsvärde för bruksdjuret. Handelsvärdet grundar sig på djurets alla släktingar som har ett avelsvärde. Handelsvärdet är aldrig konstant. Alla djur som finns med i avelsdatabasen får sina avelsvärden omräknade regelbundet. När nya data kommer in korrigeras värdet. Det betyder att de djur som var bra för ett halvår sedan kan mycket väl ha tappat sina försprång och därmed halka ned i rangeringen. Vill man ligga långt framme i avelsframsteget bör man kontrollera tänkbara avelssuggor inför varje seminering och bara välja de suggor som är bäst av både produktions- och avelsmässiga skäl. Avelsframsteg Avelsframsteg sker genom ett gemensamt avelsarbete i ett avelsprogram för varje ras. Man mäter avelsframsteget som minskade produktionskostnader och ökade intäkter. Det innebär till exempel att medelgrisar födda det ena året är bättre än djuren som föddes året dessförinnan. Avelsframsteget gör att yngre djur oftast har bättre avels- och handelsvärde än äldre djur. Inom Quality Genetics räknar man med ett årligt avelsframsteg på 13 kronor per slaktsvin. 5
Rekryteringsmodeller Det finns flera olika modeller för rekrytering. Planering och framförhållning är viktiga delar i alla rekryteringsmodellerna. Begränsningen är hur de olika modellerna fungerar i praktiken och hur man samtidigt klarar att uppfylla reglerna för ekologisk produktion. Inköpt rekrytering Rekrytering genom enbart inköp kräver att man startar en ekologisk gyltproduktion. Den enklaste rekryteringsmodellen är inköp av dräktiga djur. En begränsning är att det kan vara svårt att få tag på tillräckligt antal djur när fertiliteten på grund av årstidsvariationer är som mest problemfylld. Det är också möjligt att köpa in obetäckta gyltor och synkronisera deras brunst genom flytten så att den passar in med suggruppernas brunst. Svårigheten är att gyltorna oftast är inne i ett cykliskt brunstmönster och att flyttbrunsten därför inte hamnar rätt i förhållande till önskad betäckningsdag. Cirka 30 procent av gyltorna kommer med brunst när det passar dem och inte när det passar planeringen. Inköp av 30 kilo gyltämne kräver utrymmen för uppväxande djur. Dessutom behöver man planera flyttningar av djuren i samband med könsmognad för att samla brunsten så den passar in i suggrupperna. Rekrytering med hjälp av dessa tre modeller räknas som konventionellt inköp om grisarna kommer från en konventionell gyltbesättning. Det tar tolv månader innan ett hondjur räknas som ekologiskt efter att det flyttats till en ekologisk besättning. Däremot blir avkomman godkänd om modern funnits i besättningen en månad före grisningen. Från en ekologisk gyltbesättning kan man köpa in obegränsat antal rekryteringsdjur genom mellangårdsavtal. 6
Ekologisk gyltproducerande besättning Som reglerna för ekologisk grisproduktion är formulerade idag kan ekologiskt godkända gyltor inte produceras i en ren hybridavelsbesättning. Inköp av konventionella rekryteringsdjur är begränsat till 10 eller 20 procent efter dispens och det finns inte tillgång till ekologiska avelsdjur. Detta gör att gyltorna måste produceras i en del av en ekologisk besättning. Teoretiskt kan besättningen bestå av en tredjedel renrasiga avelssuggor som producerar gyltor till egen rekrytering och försäljning. De renrasiga suggorna som ska hålla en hög avelskvalitet rekryteras genom 50 procent nya inköpta djur varje år. I den totala besättningen rekryteras dock bara 10 procent genom konventionellt inköp. De renrasiga suggorna producerar gyltor, varav 14 procent går till egen rekrytering av den del av besättningen som är vanliga hybridsuggor. Resterande gyltor säljs till andra ekologiska grisbesättningar. Räkneexempel Exemplet utgår från en besättning som består av totalt 72 suggor, fördelade på fyra grupper. 6 av de 18 suggorna i varje grupp är renrasiga och producerar gyltor till besättningen. Totalt finns det 24 renrasiga suggor i besättningen. Varje år rekryteras 12 nya renrasiga konventionella suggor till besättningen. Dessa utgör bara 17 procent av den totala rekryteringen. De 24 renrasiga suggorna producerar cirka 170 gyltor. Av dessa behövs cirka 24 till egen rekrytering av de 48 korsningssuggorna som producerar vanliga ekologiska slaktgrisar. Det återstår alltså 146 gyltor till försäljning genom mellangårdsavtal till andra ekologiska suggbesättningar. Renrasig inköpt kärna Rekryteringen kan också ske med en renrasig kärndel av inköpta avelsdjur av en vit ras (Y eller L) av god kvalitet. De renrasiga djuren semineras med den andra vita rasen och producerar då rekryteringsdjur. Gyltor som är exteriört bra blir framtida suggor.
Kastrater och övriga gyltor föds upp till vanliga ekologiska slaktgrisar. I en rekrytering med kärndel är den inköpta elitsuggan en hög kostnad. Det kan därför vara frestande att behålla henne för länge och därmed tappa avelsframsteg. Renrasiga djur har sämre konkurrenskraft och sjukdomsresistens. I en ekologisk besättning ställs det extra stora krav på grupphållning och konkurrens. Därför är risken större att de slås ut i förtid och kostnaden för kärndelen kan bli extra hög. Rekrytering med egen kärna kräver lika mycket plats och planering som inköp av 30 kilo ämnen. För att undvika att förlora avelsframsteg bör man ha kontroll på kärndelens avelsvärde. En sugga kan förlora i avelsvärde fortare än medeltalet för de jämngamla. Därför bör suggor i kärnan inte bara slås ut på grund av produktion och ålder utan även gallras bort utifrån avelsvärde. Alternerad återkorsning Alternerad återkorsning är den rekryteringsmodell som ökar mest i användning. Denna modell börjar i en vanlig brukskorsning med 50 procent av vardera Lantras och Yorkshire. Vissa suggor väljs ut på produktions- och avelsmässiga grunder och semineras med en av de vita raserna. Avkomman består då till 75 procent av faderns ras och 25 procent av den andra vita rasen. Gyltor med bra exteriör väljs ut och märks upp för att bli framtida suggor. Dessa föds upp och hanteras på samma sätt som i modellerna med renrasig kärna eller inköp av 30 kilo gyltämne. Vid alternerad återkorsning är det viktigt att ha kontroll på suggornas faderras. De suggor som blir avelssuggor ska semineras med den ras som de till minsta delen består av själva. Se följande korsningsschema: LY * L aly * YalY * LaLy osv. 8
Nackdelen är att man tappar lite korsningseffekt på suggorna eftersom de efter några generationer utjämnas till att bestå av 67 procent av faderns ras och 33 procent av den andra rasen. De djur som gallras bort kan ha lite sämre konkurrenskraft i uppfödningen men brukar klara sig bättre än renrasiga djur. Avel på gårdsnivå Avel på gårdsnivå kräver intresse, kunskap, plats och arbetstid. Djurägaren/-skötaren måste ha kontroll på semindoser och härstamningar. Ekologisk grisproduktion har speciella produktionsförutsättningar som inte tas i beaktande i konventionell avel. En sugga kan för det mesta antas vara bra i såväl konventionell som ekologisk produktion. Men förmodligen kan vissa produktionsmässiga framgångar nås med avel i gårdsmiljö. Vid avel på gårdsnivå gäller första urvalet om suggorna producerar bra i systemet och hur djuren fungerar i gruppen och med skötaren. Av de djur som valts ut som bra produktionsdjur väljer man sedan de djur som har bäst handelsvärde. I ekologisk grisproduktion är ben och rörelser viktiga för hållbarheten. Avelsmaterialet prövas i den miljö som deras avkommor ska fungera i. Urval Djur som väljs till avelssuggor är inte avelssuggor för evigt. Suggorna ska värderas inför varje avvänjning. Antalet suggor som ska bli avelssuggor styr beställningen av semindoser. När det är dags för semineringen ska det inte vara någon tvekan om vilka 9
suggor som ska bära generna vidare. Gyltor som visar en tydlig och tidig brunst och som inte krånglar med dåliga brunster senare i produktionen väljs ut. Suggor som behandlas för brunstproblem kan aldrig bli avelsdjur. Föder suggan många och livskraftiga smågrisar och tar hand om dem bra har hon ytterligare fördelar. Suggan ska också vara frisk och ha en bra exteriör som fungerar i den miljö som djuren lever och producerar i. Inte minst ska suggan fungera mentalt i det system som besättningen har och vara trevlig att hantera, utan att skötaren riskerar liv och lem. När suggorna är utvalda ska deras beräknade handelsvärde tas fram. Det beräknade handelsvärdet kan tas fram på två sätt. Det ena alternativet är att ansluta besättningen till Pig Select genom Quality Genetics. Pig Select innebär att besättningen lägger in sina suggor i avelsdatabasen. Via suggornas härstamning och avelsdatabasens information kan hela suggbesättningen sorteras avelsmässigt och de bästa djuren väljas till besättningsavel. Tjänsten Pig Select kostar 6 000 kronor under startåret och därefter 4 000 kronor per år. För att använda tjänsten krävs dataprogrammet Pig Win-sugg. Vid en mindre besättning kan kostnaden på 4 000 kronor per år kännas stor. Med ett mindre antal djur kan man via Quality Genetics hemsida få fram handelsvärdet på suggans far och morfar och beräkna ett handelsvärde (HV) på suggan genom följande modell: (0,5 * HV far) + (0,25 * HV morfar) = suggans HV Är suggorna köpta från en vanlig hybrid- eller avelsbesättning finns deras handelsvärde att hämta direkt på Quality Genetics hemsida. Suggans födelsebesättning, öronnummer och födelseår måste uppges för att det aktuella djuret ska identifieras i avelsdatabasen och uppgiften hämtas. Motsvarande uppgifter kan även hämtas från det andra nationella avelsföretaget, Avelspoolen. 10
Behov av djurmaterial Rekryteringsbehovet är mellan 40 och 50 procent per år. I en besättning med 72 suggor i planerad produktion och 18 suggor per grupp som grisar var sjätte vecka behövs 4-5 grisande gyltor per grupp. Det krävs minst två avelskullar att välja djur ifrån för att få fram fem gyltor till betäckning. Har man problem med omlöp och olyckshändelser bör minst tre suggor per grupp semineras med vit avelsdos. Vid perioder då man vet att fertiliteten kan vara problematisk bör fler suggor väljas till avelssuggor. Den seminering man gör vid denna tid kommer om ett år att bli gyltor som behövs för att klara fertilitetssvackan som förmodligen inträffar då. För beräkning av rekryteringsbehovet se beräkningsmallen på sista sidan. Galten betäcker en gylta och de gyltor som visar brunst och ståreflex semineras. En bra galt är ett viktigt hjälpmedel. Hur föder man upp en gylta? Produktionen av en rekryteringsgylta börjar med en sugga som kvalificerar sig för att bli avelssugga. Suggan semineras med avelssemindoser av endera vita rasen. När den utvalda avelssuggan grisar måste kullutjämningen ske med eftertanke. Om avelssuggan får färre grisar än gruppens snitt kan man flytta till henne galtgrisar. Får avelssuggan för många grisar flyttar man i första hand ifrån henne galtgrisar. Om avelssuggan får 15 sogrisar och några av dessa måste flyttas kan de märkas med ett litet klipp, 11
till exempel en etta eller en trea, redan vid flytten. Kontroll och identitetsmärkning av sogrisarna sker före utflyttningen i gruppsystem. Glöm inte bort eventuella bortadopterade avelsgrisar. Uppgifter om avelskullen noteras i avelsjournalen. När grisarna är 10-14 dagar gamla kan det vara svårt att göra en exakt bedömning av kvaliteten på spenar och exteriör. Spenarna ska vara minst 14 till antalet och det ska inte finnas svarta prickar eller ringar på spenarna. Svarta märken kan tyda på inverterade spenar som inte fungerar när gyltan så småningom ska ge di till sina smågrisar. När grisarnas kvalitet kontrolleras vid två veckors ålder är det oftast bättre att fria än fälla. Längre fram kommer flera tillfällen att kontrollera tveksamma spenar. Trampskador på klövar ger oftast ärrbildningar och onormal klövtillväxt senare i livet. Grisar med trampskador bör därför sorteras bort. Grisen till vänster har bra placerade parvisa spenar. Grisen till höger har för få spenar framför naveln och de är ojämnt placerade. Denna gylta kommer att ge sämre mjölkproduktion. Längst till höger visas en schematisk bild av en normal spene och olika grader av inverterade spenar. 12
Identitetsmärkningen görs säkrast genom randklippning av öronen. En normalstor ekologisk suggbesättning klarar att producera gyltor flera år utan att behöva klippa hål för 400 och 800. Det är viktigt att anpassa djupet i jacken till storleken på grisens öron. På så vis håller randklippningen och öronen skadas så lite som möjligt. Jacken växer med öronen; en liten gris ska ha små jack och en stor gris större jack. På små grisar kan plastlappen med SE-nummer och identitetsnummer sättas dit senare i grisens liv, men de måste randklippas med identitetsnumret innan de blandas i större grupp. System för randklippning av grisar. En riktigt utförd randklippning är det bästa sättet att bibehålla en individs identitet. Plastmärken ramlar tyvärr ofta bort. Utfodring av en växande avelsgylta kan fungera parallellt med de vanliga slaktdjuren. Vid specialiserad smågrisproduktion kan gyltorna födas upp på suggornas digivningsfoder. Föds gyltorna upp parallellt med slaktgrisarna kan slaktsvinsfodret behöva förstärkas med vitaminer och mineraler för att bättre passa gyltornas krav. Gyltor kan födas upp på slaktsvinskurva; det är bra om gyltorna växer och blir stora om de samtidigt får tillräckligt med motion så att skelettet blir starkt. Gyltor kan även födas upp ad lib med foderautomat. Ett lagom späcklager vid tiden för könsmognad borgar för att gyltan får en bra brunst. Gyltor ska födas upp och hållas på ett varierat underlag som överensstämmer med de golv och underlag som hon kommer 13
att leva och producera på som sugga. Att hålla en gylta på mjuk ströbädd under hela uppväxten för att sedan som tung och högdräktig flytta henne till en hård grisningsbox med betonggolv brukar fungera dåligt. Gyltan får ont i benen och trivs inte. Det är därför bäst om gyltorna går både på hårda golv och rastgårdar och ute i fält och i mjuka ströbäddar. Det största miljöhotet för gyltorna är blöda bäddar och slabbiga miljöer som blöter upp klövarna och ökar risken för skador i klövarnas horn. Klövskador i en blöt och skitig miljö leder tyvärr ofta till klövbölder och då är risken för tidig utslagning stor. Området där grisarna vistas ska ha ett torrt, rent och varierat underlag. Den ekologiska grismiljön passar bra för uppfödning av starka och frimodiga gyltor. Kvaliteten på de inmärkta gyltorna kontrolleras åter när de avvanda och leveransklara smågrisarna ska säljas från smågrisproducenten. Det kan ha uppkommit flera mekaniska skador och sjukdomsproblem. Det kan också hända att spenar som var tveksamma vid märkningen se dåliga ut. De grisar som inte klarar kvalitetskontrollen skickas till slaktsvinsproduktion och de gyltor som ser bra ut behålls. Vid integrerad produktion kan alla märkta gyltor gå vidare i slaktsvinsproduktionen. Kontrollen av gyltornas kvalitet sker då först när det är dags för leverans till slakt. Gyltor i box. Med lugna och välhanterade djur sätter man sig hos dem en stund för att kontrollera deras spenar och klövar. 14
När gyltor i specialiserad smågrisproduktion är uppe i normal slaktvikt ska man kontrollera dem och slakta de djur som inte klarar kvalitetskraven. När gyltorna är minst 110-120 kilo tunga (normal slaktvikt är 116 kilo) och sex månader gamla flyttas de till en separat avdelning, gärna med ätbås och möjlighet till galtkontakt men utan att galten kan betäcka själv. Denna flytt bör ske fyra veckor före betäckningsdagen för den grupp gyltorna ska tillhöra. Dagen efter flytten kan djuren vaccineras mot parvo och rödsjuka; första dosen i grundvaccineringen och andra dosen två till tre veckor senare. Efter flytten noteras brunster i almanackan för att man ska vara förberedd på hur många och vilka gyltor som kan förväntas brunsta samtidigt som den grupp som ska avvänjas om några veckor. Grundvaccingeringen som sker före betäckning skyddar gyltornas kullar mot rödjsuka och parvovirusinfektion som kan ge omlöp, kastningar, svartfoster och svagfödda grisar. Före betäckning ska galten inte ha ständig kontakt med gyltorna. De ska veta att han finns där. Ibland kommer han in och ibland är han inte så nära. Lukt-, syn- och ljudintryck från galten kan hjälpa till att stimulera brunsterna. Gylta hos ung galt. Unga galtar ska ha en gylta åt gången att öva på. 15
Det krävs tålamod för gyltbetäckning. Gyltor är nyckfulla djur som kräver fingertoppskänsla. Djuren måste hanteras och det får ta tid. En trygg gylta har lätt för att visa brunst medan en rädd gylta har andra tankar i huvudet. En bra galt som inte är för stor underlättar betäckningsarbetet. Ju mer djuren har hanterats desto bättre fungerar semineringen. Unga galtar behöver ofta hjälp att styra rätt. Om betäckningen inte lyckas snabbt tröttas både galt och gylta i benen. Efter betäckningen kan gyltorna hanteras parallellt med suggruppen i övrigt. För att veta hur gruppen överensstämmer med det planerade antalet grisningar ska eventuella omlöp kontrolleras. Dräktighetstesta suggorna vid 4-5 veckor och sju veckor efter betäckning. Eventuella djur som saknas kan beställas från förmedlingen för att komplettera gruppen. Kostnader för rekryteringsgylta I gyltkalkylen har gyltans intäkt räknats som en inköpt gylta som är beteckningsfärdig. Priset har ökats med transportkostanden och foderkostnaden för tre veckor i karantän (3 kilo foder per dag och 2,3 kronor per kilo foder). Utslagsgyltan beräknas vara 0,2 per producerad betäckningsfärdig gylta, väga 80 kilo slaktad och ge i snitt 3,50 kronor i ekotillägg. 16
Prissättningen på insatt gyltämne är samma som priset på vanlig ekologisk smågris med tillägg för en timmes extra arbetstid à 175 kronor och extra avelsavgift på semindos på Lantras eller Yorkshire. Vaccination mot rödsjuka en gång till utöver den vaccination som suggkalkylen får bära. Inför betäckning vaccineras gyltorna två gånger med kombipreparat mot både rödsjuka och parvivirusinfektion. Merkostnaden för att ta fram en rekryteringsgylta är den dyrare semindosen, eventuellt utnyttjande av tjänsten Pig Select, grundvaccinering, byggnader och foder till gyltorna samt extra arbete. De gyltor som sorteras bort kan förhoppningsvis slaktas som ekogrisar, även om det kanske inte blir till högsta betalning på grund av fett och vikt. De vita kastraterna säljs tillsammans med de andra ekogrisarna och ger ingen merkostnad. Avelsmässigt tillhör de ju eliten. Lugnt och fint i semineringen. 17
Kalkyl betäckningsfärdig gylta Intäkter Antal À-pris Kronor Hybridgylta 1,0 2 650,00 2 650,00 Utslagsgylta 80 kg 0,2 1 142,00 228,40 Gödsel 1,2 20,00 24,00 Summa 2 902,40 Kostnader Antal À-pris Kronor Gyltämne 1,2 1 025,0 1 230,20 Foder 480,0 2,3 1 104,00 Halm 180,0 0,45 8100 Dödlighet risk 1,0 20,0 20,00 Vaccination 1,0 10,0 10,00 Vaccination 2,0 25,0 50,00 Arbetskostnad 1,5 175,0 262,50 Ränta röligt kapital 747,0 5% 37,35 Ränta djurkapital 615,0 5% 30,75 Summa 2 757,50 * TB 2 144,90 * TB 2 ger cirka 145 kronor att betala byggnad och eventulla merkostnader med, utöver de i kalkylen. 18
Beräkningsmall Antal suggrupper Antal suggor per grupp Totala antalet suggor A B C Vid höga medelkullnummer (över 3,7) behövs 55 procents rekrytering per år och vid normala medelkullnummer behövs 45 procents rekrytering per år. Med 2,1 kullar per år blir det 26 procent respektive 21 procent gyltor som ska grisa i varje grupp. I beräkningen nedan väljs spår utifrån besättningens rekryteringsbehov. Man kan också utgå från gruppen. Om gruppen består av många femte- och sjättegrisare finns det anledning att öka rekryteringen. De kullar som semineras kommer att passa in i en grupp med många sjunde- och åttondegrisare om knappt ett år. Högt rekryteringsbehov 26 % * B Avrundas uppåt till Normalt rekryteringsbehov 21 % * B Avrundas uppåt till Varje avelssugga beräknas producera cirka 4 gyltor per grisning. Högt rekryteringsbeho D/4 Avrundas uppåt F Normalt rekryteringsbehov E/4 Avrundas uppåt G Vid högt rekryteringsbehov behövs i genomsnitt F avelskullar per grupp. Vid normalt behov behövs G avelskullar per grupp. 19
Landsbygdsenheten, Box 224, 532 23 Skara. Telefon 0501-60 50 00. Fax 0501-60 58 20. E-post landsbygdsenheten@o.lst.se Webb www.o.lst.se Trycksaken är gemensamt bekostad av Sverige och EU. Tryckår: 2006.