Yrkesliv Eftersom ämnet geografi utgjort basen i mitt yrkesverksamma liv kan jag inte låta bli att citera Royal Geographical Society, grundat 1830 i London, vars syfte formulerats som att främja den viktigaste och mest underhållande forskningsgrenen, geografin. Redan för 175 år sedan betonas underhållnings- eller upplevelseaspekten även i en strängt akademisk krets. Man kanske vågar påstå att rötterna till dagens upplevelsesamhälle och upplevelseekonomi sitter djupt förankrade i människans biologi. Den yrkesverksamma perioden startar (om man bortser från ströjobb på skollov och omfattande engagemang som jazzmusiker) med betald lärarutbildning (B-avdrag) på Lärarhögskolan i Stockholm (1965). Lärartjänst som eo adjunkt och klassföreståndare vid nyetablerade Tappströmsskolan på Ekerö uppehålls under ett år (1966). Därefter följer en sjuårsperiod som forskningsassistent vid Lunds universitet, kulturgeografiska institutionen (1967-1973). Det forskningsprogram som jag blir delaktig i har karaktären av både grundforskning och tillämpad forskning. Samarbete med näringslivet och offentlig sektor bedömdes som viktigt. En mer eller mindre direkt följd av detta blev bildandet av konsultföretaget Reab, Regionutredningar AB (1969) som i sin tur byggde på en förfrågan från konsultföretaget K- Konsult om medverkan som underkonsult i en utredning av trafikunderlaget för en ny inrikesflygplats i Skaraborgs län. Uppdraget lade grunden till en mångårig konsultverksamhet främst inom transport- och kommunikationsområdet. Grundare av Reab var tre forskningsassistenter vid kulturgeografiska institutionen vid Lunds universitet (Mats- G.Engström, Björn Hedberg och Bengt Sahlberg). Efter Lund följer en längre period (1974-1986) som forskningsledare för en forskargrupp vid Nordiska institutet för samhällsplanering (Nordplan) på Skeppsholmen i Stockholm.
Kastellholmen som kreativ lunchmatsal vid medhavd skaffning Vår forskning vid Nordplan inriktades bland annat mot aktionsforskning med olika former av demonstrationsförsök. Ett exempel på aktionsforskningen blev projektet Teletrans som handlade om samåkning till och från arbetet. Huvudsyfte var att testa modeller för att spara energi och miljö. Stommen i projektet utgjordes av tre fullskaleförsök med arbetsplatsbaserad samåkning. Planeringen av fältproven inleddes hösten 1978. Fältförsöken startade hösten 1979 och avslutades hösten 1981. Försöken genomfördes vid Vattenfall i Stockholm med en niositsig Mercedesbuss, Volvo i Göteborg med en förlängd åttasitsig Volvo och Luftfartsverket i Norrköping med en femsitsig Saab. Fordonen var utrustade med mobiltelefoni, personsökare och annan utrustning för att underlätta samspelet mellan samåkarna. Första året var samtliga fordon bensindrivna. Andra året konverterades fordonen till gasdrift (Vattenfall och Luftfartsverket) och metanoldrift (Volvo). Planerad eldrift vid Vattenfall kunde inte förverkligas. Forskningen finns avrapporterad i Transportforskningsdelegationens rapportserie.
Ett annat exempel på aktionsforskning är demonstrationsprojektet Grannskap 90. Syftet var att studera om man med den nya informationstekniken kunde arbeta på distans till sin arbetsgivare hela eller delar av arbetstiden för att å ena sidan reducera energiförbrukning, tidsåtgång, trafikarbete med mera och å den andra sidan öka mångfalden i bostadsområdena. För ändamålet byggdes en grannskapscentral upp i Nykvarn utanför Södertälje. I centralen arbetade ett antal personer som tidigare pendlat till Södertälje eller Stockholm. Grannskapscentralen under byggnation Projektet inleddes 1980 med förstudier, planering och byggnation av den fysiska grannskapscentralen. Inflyttning av arbetstagare skedde i oktober 1982 med invigning av centralen 1 november. Experimentet och forskningsarbetet pågick till maj 1984. Därefter övertog kommunen ansvaret för grannskapscentralen. Grannskapscentralen - interiör
År 1983 blev ett idéernas år. Då dök idén till ett internationellt rymduniversitet i Kiruna upp. Idén offentliggjordes vid konferensen Vision 84 (september -83) i Kiruna. Vid en ny konferens 1984 fick idén stöd av bland annat key note speaker astronauten Karol Bobko (pilot på Challangers första rymduppdrag, STS-6 SPACE SHUTTLE april 1983). En tid därefter lanserade amerikanerna ett projekt under benämningen International Space University. I Sverige blev resultatet bland annat det år 1996 invigda Miljö- och Rymdinstitutet i Kiruna. Året 1983 föddes också idén om en professur i ett nytt, för mig viktigt ämne forskningskommunikation. Stockholms universitet kontaktades. Det tog ett decennium innan en professur inrättades i Umeå med Forskning & Framstegs chefredaktör Björn Fjaestad som innehavare. Hösten 1983 firades 150-årsjubileet av Alfred Nobels födelse. Många funderade då på hur jubileet skulle kunna högtidlighållas, inte minst jag själv. Resultatet av funderingarna blev i mitt fall ett konstaterande. Att Stockholm och Sverige saknade en fysisk attraktion där nobelprisen och donatorn presenterades för en större publik.
I globaliseringens kölvatten blir det alltmer uppenbart att konkurrensen i framtiden mellan orter och regioner kommer att avgöras av deras attraktivitet som mötesplats. Ett samlat grepp kring Stockholms internationella utveckling där Nobel och Nobelprisen blir en hörnpelare bedömdes som det mest framgångsrika koncept Sverige kunde skapa. Stockholm skulle kunna bli det internationella forskarsamhällets centrum och en mötesplats i världsklass för 2000-talets globala kunskapsutbyte. På samma sätt som det över ett hundra år gamla Eiffeltornet attraherar ökande skaror besökare till Paris genom att fler och fler människor i världen ges ekonomiska förutsättningar att resa, skulle ett Nobelcenter attrahera besökare från hela världen, som vill lägga vetenskapssamhällets största ikon till sin samling av spektakulära besöksmål. Nobelprisens internationella lyskraft borgar för att ett Nobelcenter blir en attraktion med global räckvidd och med årligen förnyat innehåll. Ett Nobelcenter kan rätt utformat och i rätt miljö betraktas som en permanent världsutställning kring vetenskapssamhällets utveckling. Att utlysa en prestigeladdad arkitekttävling skulle skapa en kraftfull internationell massmedial uppmärksamhet på Stockholm och Sverige och centret skulle få status som en av de stora arkitektoniska sevärdheterna i Europa och världen. I början av 2005 ser det ut som om idén till vissa delar kan förverkligas på Skeppsholmen i Stockholm. Men tillbaka till 80-talet. I slutet av 1986 lämnas det akademiska livet på Nordplan för en tjänst som vice vd och forskningschef på Sveriges Turistråd. Då bildas också konsultföretaget EBS Invent HB (senare AB) samtidigt som min verksamhet i Reab avslutas. Även verksamheten i EBS baseras på uppdrag från näringsliv och offentlig sektor.
En partiell återgång till den akademiska världen börjar 1990 med en tjänst (20 %) som adjungerad professor vid Umeå universitet. Arbetsplats blir Högskolan i Östersund. 1992 är återgången helt genomförd och högskolan i Östersund, senare Mitthögskolan och European Tourism Research Institute, Etour, blir min arbetsplats fram till pensioneringen. Inrättandet av en professur i turism vid Högskolan i Östersund samt bildandet av en egen institution för turismvetenskap lade grunden till Etour, en av de största satsningarna inom svensk samhällsvetenskaplig forskning någonsin, till yttermera visso inom ett akademiskt ämne utan någon direkt förankring i den etablerade akademiska världen. Även i ett internationellt perspektiv är Etour unikt. Utöver de startpengar på 5 miljoner som Jämtlands läns forskningsråd beviljade Institutionen för turismvetenskap beviljades Etour 160 miljoner kronor för perioden 1997-2004. Etour fortsätter nu sin verksamhet som en integrerad del i Mittuniversitetet och ingår i ett av universitetets starka profilområden.
Interiör från Etours lokaler på Kyrkgatan i Östersund I dag finns Etour på Mittuniversitetets campus i Östersund I slutet på 90-talet får jag en anknytning till Södertörns högskola genom ett konsultuppdrag. Uppgiften är att ta reda på förutsättningarna för akademisk turismutbildning vid högskolan och att presentera förslag till hur en sådan utbildning skall formas. Uppdraget leder till ett nytt uppdrag med syftet att etablera turismforskning med eventuell professur i turismvetenskap vid högskolan. Arbetet sker i dialog med näring och offentlig sektor. Stockholm Information Service och efterföljaren Stockholm Visitors Board ingår i styrgruppen och står också tillsammans med näring och offentlig sektor för utrednings- och implementeringskostnader. En gästprofessur uppehålls vid Södertörns högskola året 2002. Invigningsprogram för Stockholm Center for Tourism Researc
Under en stor del av den yrkesverksamma perioden har en del av fritiden ägnats åt, det som i modernt språkbruk kallas, upplevelseekonomin. Att utföra musik till dans och andra aktiviteter och att under senare år lagra musiken på CD-mediet har utgjort en stimulerande bisyssla. Då är vi ju också tillbaka där vi började, nämligen vid underhållningen i dess olika former. Man kan komplettera Royal Geographical Societies påstående att geografin är den mest underhållande forskningsgrenen med att musiken är den mest underhållande kulturaktiviteten. Inspelning av CD på Sveriges Radio