Errata plus tillägg till Principbaserad redovisning upplaga 5 Faktaboken. Lägg till följande på sidan 160 i faktarutan om Progressiv avskrivning. Progressiv avskrivning (progressive balance depreciation) innebär att den största avskrivningen görs i slutet av nyttjandeperioden då tillgången beräknas tappa mest i värde. Avskrivningsbeloppet ökar således för varje år. I april 2014 beslutade BFN om ändringar i vägledningen Årsredovisning i mindre aktiebolag och ekonomiska föreningar (K2). Ändringarna innebär att immateriella och materiella anläggningstillgångar ska skrivas av med linjär, degressiv och produktionsberoende avskrivningsmetoder på byggnader (främst bostadsrättsföreningar) och att den metod som ska väljas ska bäst återspegla hur tillgångens ekonomiska värde för företaget förbrukas. Progressiv avskrivning anges inte som en metod som kan användas. Det förtydligas också att en felaktig bedömning av avskrivningsmetod medför att avskrivningsplanen ska omprövas. Den nya bedömningen tillämpas framåt i tiden. Sidan 113, referens 1 FAR (red) 2012. Redovisningshandboken 2012. FAR Akademi. FAR 2014. Samlingsvolymen 2014 redovisning. FAR Akademi. Sidan 190 referens 3 FAR (red) 2012. FARs samlingsvolym Redovisning. FAR Akademi. FAR 2014. Samlingsvolymen 2014 redovisning. FAR Akademi. Sidan 191 referens 1 FAR (red.) 2012. IFRS-volymen 2012. FAR Akademi. FAR 2014. IFRS-volymen 2014. FAR Akademi.
Sidan 191 referens 2 FAR (red.) 2012. Skattevolymen 2012. FAR Akademi. FAR 2014. Skattevolymen 2014. FAR Akademi. Sidan 191 referens 3 Marton, J., Falkman, P., Lumsden, M., Pettersson, A.K. & Rimmel, G. 2008. IFRS i teori och praktik. Bonniers. Denna bok är inriktad på värderingsfrågor utifrån IASB:s normering. Varje kapitel behandlar olika värderingsfrågor och avslutas med en jämförelse med svenska regler. Marton, J., Falkman, P., Lumsden, M., Pettersson, A.K. & Lundqvist, P. 2013. IFRS i teori och praktik Tredje upplagan. Bonniers. Denna bok behandlar värderingsfrågor inom IFRS, med undantag för standarder som enbart berör en enskild bransch och rena upplysningsstandarder. Varje kapitel inleds med en kort introduktion till området och avslutas med en sammanfattning av innehållet. Denna tredje upplaga avspeglar både förändringar i standarder som skett de senaste åren och nyheter som beräknas införas under kommande år Sidan 191, sista referensen Sundgren, S., Nilsson, H. & Nilsson, S. 2009. Internationell redovisning: teori och praxis. Studentlitteratur. Sundgren, S., Nilsson, H. & Nilsson, S. 2013. Internationell redovisning: teori och praxis. Studentlitteratur. Sidan 223 rad 1 ord 1 Kapitalmarkanden Kapitalmarknaden Sidan 239 referens 2
Dansell, R. & Phillips, D. 2007. Koncernredovisning i praktiken. Bonnier. Dansell, R. & Phillips, D. 2011. Koncernredovisning i praktiken. Bonnier. Sidan 239 referens 3 FAR (red.) 2012. FARs samlingsvolym Revision. FAR akademi. FAR 2014. Samlingsvolymen Revision. FAR akademi. Sidan 260 faktaruta, hävstångsformeln Hävstångsformeln (leverage formula) är ett definitionsmässigt samband som åskådliggör påverkan på ägarnas avkastning utifrån verksamhetens avkastning, räntenivåer och skuldsättning. Effekten av en hög skuldsättningsgrad kallas hävstångseffekt. Ska vara Hävstångsformeln (leverage formula) är ett definitionsmässigt samband som åskådliggör påverkan på ägarnas avkastning utifrån verksamhetens avkastning, räntenivåer och skuldsättning. Effekten av en hög skuldsättningsgrad kallas hävstångseffekt. Re= Rt + (Rt Rs) * justerade skulder/justerat eget kapital Sidan 263 referens 4 Edenhammar, H. & Thorell, P. 2009. Företagens redovisning: att förstå årsredovisningar. Iustus. Utöver att den här boken förklarar grundläggande värderingsprinciper, företags kassaflöden samt grunderna för koncernredovisning, behandlar den olika sätt att analysera företags och koncerners årsredovisningar utifrån nyckeltal. Vidare beskrivs hur årsredovisningar kan utgöra viktiga underlag vid värdering av företag. Edenhammar, H., Norberg, C. & Thorell, P. 2013. Företagens redovisning: att förstå årsredovisningar. Iustus. Denna bok förklarar de grundläggande principerna för värdering av tillgångar och skulder i balansräkningen, för redovisning av intäkter, kostnader och resultat i resultaträkningen samt hur företagets kassaflöden beskrivs i kassaflödesanalysen. Vidare beskrivs grunderna för koncernredovisningen. Slutligen behandlas olika sätt att analysera årsredovisningen med hjälp av nyckeltal samt hur årsredovisningen kan komma till användning vid värdering av företag med hjälp av olika värderingsmodeller.
Sidan 263 referens 5 Johansson, C., Johansson, R., Marton, J. & Pautsch, G. 2009. Extern redovisning (block IV). Bonnier. Den fjärde och sista delen av denna bok är inriktad på företags- och räkenskapsanalys. Efter en allmän inledning om nyckeltal för extern och intern analys behandlas frågor om tillväxt och rörelsekapital, finansiell balans samt lönsamhet och effektivitet. Johansson, C., Marton, J., Pautsch, G. & Johansson, R. 2013. Extern redovisning Faktabok. Bonnier. I bokens fjärde upplaga har en omfattande revidering skett mot bakgrund av förändringar i lagar och regler och innehållet har anpassats till Bokföringsnämndens K- projekt. Boken visar hur det inom respektive K-kategori finns regelverk som innehåller samtliga relevanta regler. Utgångspunkten för K-projektet är reglerna i bokföringslagen (BFL) som anger hur den löpande bokföringen för räkenskapsåret ska avslutas. Sidan 275 referens 4 Nobes, C. & Parker, R. (red.). 2008. Comparative International Accounting (kapitel 1 6). Prentice Hall. Nobes, C. & Parker, R. 2010. Comparative International Accounting (kapitel 1 6). Prentice Hall. Sidan 275, referens 6 Schroeder, R.G., Clark, M.W. & Cathey, J.M. 2008. Financial Accounting Theory and Analysis (kapitel 2). John Wiley & Sons. Schroeder, R.G.; Clark, M.W. & Cathey, J.M. 2013. Financial Accounting Theory and Analysis (kapitel 2). John Wiley & Sons. Sidan 281, sista stycket, rad 5 FÅB (Förordningen (2000:605) om Årsredovisning och Budgetunderlag) FÅB (Förordningen (2000:605, senaste ändringen 2011:229) om Årsredovisning och Budgetunderlag)
Sidan 287, sista referensen ESV 2012:22 ESV 2014:26 Sidan 288, referens 3 ESV 2010:32, Basbok. Grunderna i statlig redovisning ESV 2012:38, Basbok. Grunderna i statlig redovisning Sidan 288, sista referensen Rådet för kommunal redovisning (2012). Rekommendationer och informationer t.o.m. 2011, Stockholm: Rådet för kommunal redovisning. Rådet för kommunal redovisning 2014. Rekommendationer och informationer t.o.m. 2013, Stockholm: Rådet för kommunal redovisning.