sfhhh Strandnära växt- och djursamhällen i grunda vikar i Råneå skärgård 1999

sfhhh Strandnära växt- och djursamhällen i grunda vikar i Råneå skärgård 1999

Strandnära växt- och djursamhällen i grunda vikar i Råneå skärgård 1999 av Hans Kautsky och Maria Foberg Institutionen för Systemekologi Stockholms Universitet 106 91 Stockholm

Författare: Hans Kautsky och Maria Foberg Omslagsbild: Hans Kautsky Tryck: Länsstyrelsens tryckeri, 2001 Upplaga: 100 ISSN 0283 9636 www.bd.lst.se Länsstyrelsen i Norrbottens län Postadress: 971 86 Luleå Besöksadress: Stationsgatan 5 Telefon: 0920 96 000

Förord Grunda områden utgör nyckelbiotoper inom kustekosystem i de flesta havsområden runt om i världen. De tropiska och subtropiska havens korallrev och mangroveträsk motsvaras hos oss av grunda vikar, flador, glossjöar samt kustvattendragens mynningsområden. Ett förhållande som blivit alltmer uppmärksammat allteftersom kunskapen har ökat, är att de grunda högproduktiva vikarna inte utgör avskilda ekologiska system utan snarare vitala delar av det totala kustekosystemet. Bottenvikens grunda vikar och flador har även uppmärksammats nationellt och internationellt. De är till exempel upptagna som prioriterad naturtyp i EU:s habitatdirektiv, som reglerar uppbyggandet av ett europeiskt nätverk av speciellt skyddsvärda områden (Natura 2000). Regeringen har också godkänt länsstyrelsens förslag att ta med den inre delen av Rånefjärden som ett Natura 2000-område. Det är även insikten om den viktiga funktion som de grunda vikarna har för Bottenvikens kustekosystem som gjort att de speciellt pekats ut i arbetet med de regionala miljömålen under 2001. På några års sikt är det sannolikt att flera av våra grunda vikar kommer att skyddas i någon form av reservat. I dagsläget är dock kunskapen om denna naturtyp längs Bottenvikens kust långt ifrån tillfredsställande. Denna rapport utgör därför en nödvändig del av den kunskapsuppbyggnad som krävs för att vi i framtiden ska kunna förvalta dessa områden på ett så bra sätt som möjligt.

1 Innehåll Sammanfattning...2 Inledning...3 Metodik...4 Landstranden...5 Vattenvegetationen...6 Produktionsmätningar...6 Resultat...7 Beskrivning av besökta landlokaler...7 Kvantitativ undersökning...25 Produktionsmätningar...30 Diskussion...34 Landstranden...34 Vattenvegetationen...34 Kvantitativa prover...35 Produktion...35 Referenser...36 Bilaga 1. Fotografier, Råneå år 1999 lista på foton (www.bd.lst.se) Bilaga 2. Artlista, funna arter på landlokaler och i vattnet, Råneå år 1999 Bilaga 3. Tabell Växt och djur-biomassor -kvantitativ provtagning, Råneå år 1999 Bilaga 4. Tabell Produktionsberäkningar ostkupor, Råneå år 1999 Bilaga 5. Tabell Produktionsberäkningar Pet-flaskor, Råneå år 1999

2 Sammanfattning Bottniska vikens nordligaste kuster karakteriseras av mycket flacka stränder med liten förekomst av rena hällbottnar. Grundområden kan vara vidsträckta och befinner sig i ständig omvandling på grund av landhöjningen. I Råneå skärgård förekommer öppna vågexponerade kuststräckor oftast med svallat material (sand, grus, sten, block). På dessa stränder dominerade ett mycket fattigt vegetationsamhälle med lågt artantal och låg biomassa. Det var framför allt alger som förekom. Även djuren var få och hade mycket låga biomassor. I mer skyddade vikar och flador var bottnarna däremot oftast rikligt bevuxna med framför allt kärlväxter från sötvatten. Djurbiomassorna förblev mycket låga. Den strandnära vegetationen var delvis riklig och hyste en del sällsynta arter, t.ex ryssnarv (Moehringia lateriflora), bottenviksmalört (Artemisia campestris ssp bottnica), finnskräppa (Rumex pseudonatronatus) och österbottensstarr (Carex halophila). På en lokal förekom den för Bottenviken rara klibbalen (Alnus glutinosa) tillsammans med bestånd av den för området vanliga gråalen och i angränsande vik (Törefjärden) det alltmer sällsynta hänggräset (Arctophila fulva). En lokal hyste en planta av den sällsynta bergkåreln (Erysimum hieracifolium). På de flacka, långgrunda, skyddade gyttjebottnarna återfanns den för nordligaste Bottenviken så karakteristiska ävjebroddsvegetationen, som är relativt unik för Östersjöområdet, med karaktärsarterna nålsäv (Eleocharis acicularis), ävjebrodd (Limosella aquatica), sylört (Subularia aquatica) och höstlånke (Callitriche hermaphroditica). Sällsynta arter för Torne-Kalixområdet som långnate (Potamogeton praelongus) och hornsärv (Ceratophyllum demersum) förekom på fyra, respektive en lokal i Råneåområdet. Kransalger förekom på flera lokaler, både två delvis svårbestämda Chara (insamlat), men även Nitella flexilis och den vanliga Tolypella nidifica. Jämfört med tidigare undersökningar förekom biomassor som ligger väl i samma storleksordning som med de man kan finna i Bottenhavet (40-80 g torrvikt m -2 ). De yttre, mer vågexponerade sandiga till hårda bottnarna hade dock mycket låga biomassor (kring 15 g torrvikt m -2 ). De mer exponerade stränderna har delvis ett mindre stabilt substrat (sand till sten) som rör sig vid kraftiga, vindinducerade vågrörelser. Dessa bottnar utsätts även för stora omlagringar när isarna går på våren. De skyddade vikarna med liten påverkan från skrap av is (isen smälter stillsamt bort utan att röra sig) i kombination med hög tillgång på ljus och närsalter från land gör att de dominerande ettåriga växterna har optimala förhållanden. Produktionen på bottnarna av de grunda vikarna skattades genom att dels insamla kvantitativa prover på växt- och djursamhällena dels genom att mäta produktionen. Produktionen skattades till 20 g C m -2 år på kala ytor med diatomé-film vilket är dubbelt så högt som den pelagiala produktionen i området. De bevuxna delarna av de vegetationsklädda bottnarna kunde ha en nettoproduktion på mellan 100-300 g C m -2 år motsvarande 0.5-1 g C m -2 dygn, vilket är av samma storleksordning som södra Östersjöns blåstångsamhällen i Asköområdet på ca 0.5 g C per dygn. De grunda, skyddade vikarna i nordligaste Bottenviken uppvisar flera arter som inte annars förekommer, eller är mycket sällsynta i övriga landet. De grunda vikarnas höga

3 produktion begränsar sig visserligen till ett förhållandevis mycket litet område närmast land men är dock anmärkningsvärt hög. Därför bidrar dessa strandområden till de övriga, i allmänhet mycket produktionsfattiga, angränsande ekosystemen. Den rika artförekomsten samt den delvis mycket höga produktionspotential gör att de grunda bottnarna och deras stränder är skyddsvärda. Inledning På uppdrag av Länsstyrelsen i Norrbottens Län utfördes en inventering av den strandnära vegetationen i Råneå-området. Sedan tidigare har de djupare bottnarna i Råneå skärgård inventerats kvantitativt med hjälp av dykteknik (Foberg & Kautsky, 1992). Resultaten då antydde att biomassorna och därmed produktionen kunde var hög i de grunda områdena jämfört med vad som observerades i de mer vågexponerade delarna av skärgården. Inventeringen år 1999 skulle se om det förhöll sig så. Syftet var därför att beskriva växtligheten de första metrarna på land och i vattnet ner till 0.5-1 m djup, samt att skatta de grunda bottnarnas produktion. Växt- och djursamhällena på landstranden och i den grunda vattenvegetationen i norra Bottenviken finns sedan tidigare beskrivna (bl.a. Ericson & Wallentinus, 1979, Haahtela, 1975, Haahtela, 1981, Hällfors, 1974, 1976, Julin & Pekkari, 1956, Kangas, 1976, Kautsky, et al., 1981, Pekkari, 1956, 1965, 1973, Wahl, 1996). De senaste åren har även Föreningen Norrbottens Flora utfört en del inventeringar av den strandnära vegetationen (t.ex. Hammarsjö, 1999, Zethraeus, 1999, 2000). En mer omfattande inventering av den strandnära vegetationen kring Seskarö-Haparanda skärgård utfördes år 1993 av Forsberg & Pekkari (1999) som även har inventerat vattenvegetationen. De djupare, bentiska samhällena finns beskrivna hos t.ex. Leonardsson ( 1999). Meiofaunans betydelse på både de grunda och djupare bottnarna har beskrivits i t.ex. Kautsky, et al., (1981) och av Widbom (2000). Widbom diskuterar även meiofaunans fördelar vid användning för miljöövervakning. I Kvarkens Natur ges en allmän beskrivning av landlevande växter och djur samt en utförlig beskrivning av de vattenlevande arterna i framför allt södra Bottenviken (Rinkineva & Bader, 1998). Här ges även en utförlig litteraturlista för området. Framför allt är det områden med delvis andra förhållanden och längre söder ut i Bottenhavet som undersökts de senare åren, t.ex. Björkqvist & Bergström (1997) i Vasa skärgård och söderut. Deras nordligaste lokaler var i stort sett sammansatta på liknande vis som längre norrut och har arter som även kunde hittas vid t.ex. Holmöarna (Kautsky, 1983, 1989). Grundområdena har fått uppmärksamhet de senaste åren med inventeringar utförda i Gävleborgs Län (Alexandersson, et al., 1995, Lindahl & Alexandersson, 1996) och Upplands län (Wallström, 1999, Wallström, et al., 2000, Wallström & Persson, 1997, 1999). De framhäver den unika, skyddsvärda miljö dessa grunda vikar utgör med sina speciella, produktiva biotoper med delvis sällsynta arter, framför allt bland kransalgerna. Dessa biotoper är i ständig förvandling på grund av landhöjningen, vilket var ett argument när Norra Kvarken föreslogs som världsarv och Höga Kusten utsågs till världsarv (se Rinkineva & Bader, 1998, www.highcoast.net).

4 Endast få mätningar av den bentiska produktionen har gjorts i Bottenviken. Kautsky, et al. ( 1981) gjorde en ansats till att uppskatta de olika delkomponenternas produktion på de vegetationsklädda bottnarna, mest baserat på litteraturuppgifter om arters produktion till biomassa förhållanden. Kautsky & Kautsky (1995) har gjort en jämförande beräkning av produktionen baserad på biomassedata från hela Östersjön och produktionsmätningar från bl.a. Norrbyn i norra Bottenhavet (U.Kautsky, opubl.). Metodik Under två veckor i augusti 1999 inventerades Råneå skärgårds grunda havsvikar, dels landstranden i direkt anslutning till vattnet, dels de grunda bottnarna ner till ca 0.5-1 m djup. Sammanlagt besöktes 20 lokaler (Figur 1, Tabell 1) på vilka landstrand och det grunda vattenområdet utanför inventerades på artförekomst. (En lista på foton finns som bilaga 1. Bilderna återfinns i nätversionen av rapporten på www.bd.lst.se). Figur 1. Råneå 1999. Läget för de besökta lokalerna. För position, se tabell 1.

5 Tabell 1. Råneå 1999. Lokalnummer och namn, datum för besök, position, salinitet (psu), temperatur ( o C), ledningsförmåga (ms cm -1 ) samt eventuellt antal insamlade kvantitativa prover. Lokal Datum Namn Position Salinitet Temp. Ledn.förmåga Antal nr. N grad min E grad min psu ms/cm prov 1 2/8 Kalixviken 65 48.55 22 36.8 - - - 0 2 2/8 Pollviken 65 52.239 22 26.537 0.0 21.4 161.1* 0 3 2/8 Lavikholmen 65 51.729 22 25.941 1.0 20.8 2.20 0 4 2/8 Skataudden 65 46.718 22 38.818 1.8 17.5 3.64 0 5 3/8 Bockön 65 46.615 22 38.290 1.9 23.3 3.83 3 6 3/8 Siksundsön 65 45.348 22 40.430 1.9 17.7 3.71 0 7 3/8 Maraklubben 65 46.867 22 39.451 1.8 17.8 3.55 0 8 4/8 Köpmanholmen 65 48.230 22 29.680 1.2 17.9 2.65 3 9 4/8 Lövören S 65 43.400 22 35.722 1.7 16.4 3.51 0 10 4/8 Lövören N 65 43.400 22 35.722 1.7 16.4 3.51 0 11 4/8 Husören 65 43.491 22 35.112 1.7 19.4 3.40 6 12 5/8 Granöfjärden 65 40.081 22 13.955 1.3 18.4 2.82 0 13 5/8 Brändön 65 41.112 22 21.293 1.8 20.3 3.52 3 14 6/8 Flataören 65 47.828 22 35.607 2.0 15.7 3.98 6 15 6/8 Gussöskatan 65 44.300 22 20.740 1.6 17.1 3.64 3 16 6/8 Mjöfjärden 65 48.198 22 20.005 2.0 15.7 3.92 3 17 7/8 Snödören 65 50.978 22 21.758 1.4 15.5 3.02 0 18 7/8 Hällhamnen 65 46.969 22 41.278 2.1 13.2 4.20 0 19 7/8 Storsandrevet 65 50.031 22 20.012 1.3 16.4 2.72 7 *OBS! us/cm Landstranden Landstränderna inventerades från vattenbrynet och upp till skogskanten längs en mer eller mindre bred sträcka (cirka 50-500 meter), så att en representativ bild av strandområdet erhölls. I beskrivningen anges växterna i växtsamhällen/bälten/zoner från vattenlinjen och uppåt, t.ex. vattenlinjen, albården, varför samma växt kan nämnas i flera olika bälten, vilket ger en tydligare bild av området än om en systematisk lista hade följts. De klart dominerande och karakteristiska arterna anges först. Där det är omöjligt att avgöra dominans anges detta t.ex. som spridd förekomst av.... Latinskt namn ges första gången arten nämns. I bilaga 2 ges en tabell på förekommande arter i alfabetisk ordning efter latinska namn samt förekomst på de olika lokalerna. Namnsättningen av kärlväxterna följer Mossberg, et al. (1992). Någon kvantifiering i form av täckningsgrad av materialet har av naturliga skäl ej gjorts, då lokalerna på grund av sitt läge ibland bestått av klippor, blockstränder och hällar med ytterst spridd vegetation i skrevor och sprickor. Växtarternas växtplats har noterats och deras förekomst har betecknats med enstaka, bältesbildande, riklig förekomst osv. och redovisas i beskrivningen av landlokalerna. Iakttagelserna når, på grund av strändernas olika förutsättningar, olika långt upp på stranden i meter räknat, varför meterangivelser inte har gjorts. Den övre gränsen sattes i allmänhet där skogsvegetationen tog vid. Ett antal växter har samlats in som belägg för herbarium.

6 Vattenvegetationen I direkt anslutning till landstranden inventerades vegetationen på de grunda bottnarna. Härvid noterades salthalt, bottentyp och arter samlades in för bestämning och pressning (herbarium). Vattendjupet mättes med sticka och avståndet till land skattades visuellt. För en del växter skattades täckningsgraden av bottensubstratet (en 7-gradig procentskala användes härvid: 100, 75, 50, 25, 10, 5 % och + för förekomst). På flera lokaler togs kvantitativa prover genom att slumpmässigt placera ramar (sidolängd 0.5x0.5 eller 0.2x0.2 m) i de observerade bältena. Proverna frystes i fält och sorterades senare på lab. Både växter och djur bestämdes om möjligt till art (bl.a. kransalgernas plasticitet vållade en del bekymmer) och djuren räknades. Därefter torkades arterna var för sig i 60 o C i några veckor till konstant vikt. All biomassa anges i g torrvikt m -2. Djurbiomassan är angiven med skal om sådana förekommer. Produktionsmätningar För att kunna skatta de grunda samhällenas produktion gjordes mätningar i fält. Över representativa samhällen placerades helt genomskinliga kupor av plast som var öppna nertill (diameter 7.5, 19.3 och 29 cm för olika typer av samhällen). Samhällets produktion skattades genom att mäta förändringar i syrgashalten under en given tid. För detta användes en WTW oxi196- oxygen meter. Som komplement till mätningarna av de naturliga samhällena insamlades även enskilda arter och lades i slutna kärl (PET-flaskor). Samtliga mätningar gjordes under den ljusaste delen på dagen. Respirationen skattades genom att täcka kuporna och flaskorna med svart plast och mäta efter några tidsintervall. Under mätperioden mättes även ljusinstrålningen med en Biospherical Instruments Inc. QSL-100 (ger quanta sec -1 cm -2 ). Produktionen kalibrerades till kärlstorleken (volymen inneslutet vatten) och beräknades som mg syrgas per liter och timme (mg O 2 /l*h). Från detta kunde sen produktionen i förhållande till bottenytan (m 2 ), g C samt årsproduktionen beräknas. Den s.k. light factor -metoden användes för beräkningen av dygnsproduktionen (Wetzel, 1965, se Kautsky, et al. 1984 för utvärdering av metoden): totalproduktionen för dygnet (GP 24 ) kan beräknas om man känner till instrålningen vid mättillfället och den totala instrålningen under hela dygnet. Då blir GP 24 =GP t * I 24 /I t där GP t står för totalproduktionen och I t för instrålningen vid tiden för mätningarna. I 24 är hela dygnets instrålning. GP=NP+R, netto-produktionen (NP) och respirationen (R) erhålls från fältmätningarna. Man antar att respirationen är konstant över dygnet.

7 Resultat Beskrivning av besökta landlokaler Lokal 1. 2/8. Kalixviken vid lilla Kåtaholmen var en flack strandsträcka på ca 200 meter, med ställvis kraftiga vassbälten. Stranden var kraftigt påverkad av bryggor och båtar med röjda och klippta gräsmatteytor, samt ett stort dike. Vid bryggan växte hundstarr (Carex nigra), styltstarr (C.nigra var juncea), norrlandsstarr (C.aquatilis), nickstarr (C.brunnescens), östersjötåg (Juncus balticus), trådtåg (J.filiformis), vass (Phragmites australis), kråkklöver (Potentilla palustris), krypven (Agrostis stolonifera), brunven (A. canina), flädervänderot (Valeriana sambucifolia), strätta (Angelica sylvestris), vattenmåra (Galium palustre ssp palustre), nordspira (Pedicularis palustris ssp borealis), mossviol (Viola epipsila), ögontröst (Euphrasia sp), madrör (Calamagrostis stricta), rödsvingel (Festuca rubra), frossört (Scutellaria galericulata), slåtterblomma (Parnassia palustris), kråkvicker (Vicia cracca), kärrvial (Lathyrus palustris), mjölkört (Epilobium angustifolium), kruståtel (Deschampsia flexuosa), tuvtåtel (D.caespitosa), svartvide (Salix myrsinifolia), grönvide (S.phylicifolia), sälg (S.caprea var caprea), småbjörk (Betula sp), pors (Myrica gale) och gråal (Alnus incana). Madröret var ställvis bältesbildande. Bortom bryggan fanns ett tjockt vassbälte med betade blåsävsruggar (Schoenoplectus tabernaemontani) och med en bottenvegetation av betad hundstarr, knapp/agnsäv (Eleocharis palustris/uniglumis), krypven, madrör och tuvor av östersjötåg. Strax ovanför blåsäven fanns fläckvis rikligt med nordspira. Här och var förekom rikligt med trådtåg, medan tuvull (Eriophorum vaginatum) och pors endast växte i enstaka exemplar. Här växte också myrtåg (Juncus alpinoarticulatus ssp nodulosus) spritt. Längre upp på lite torrare platser tillkom åkerfräken (Equisetum arvense) och hönsbär (Cornus suecica). Ovanför gräsmattan, framför pors- och videbården fanns en kråkklöveräng med hundstarr och sjöfräken (Equisetum fluviatile), enstaka kärrvial, topplösa (Lysimachia thyrsiflora), kärrsilja (Peucedanum palustre), flädervänderot, vattenmåra, ängsull (Eriophorum angustifolium), dystarr (Carex limosa), myrtåg, trådtåg och nickstarr. På en annars kal fläck, som troligen använts som brännplats, växte tätt med källört (Montia fontana). Videbården bestod av sälg, svartvide och gråvide (Salix cinerea). På gräsmatttan förekom höstfibbla (Leontodon autumnalis), slåtterblomma, kärrdunört (Epilobium palustre), flädervänderot, ögontröst, vägtåg (Juncus bufonius) och salttåg (Juncus gerardii). Närmast vattnet var stranden täckt av nålsävsmattor (Eleocharis acicularis). Gräsmattan övergick i uddar och vikar med knapp/agnsäv, myrtåg, salttåg, vass, krypven och madrör som dominerande arter på de närmaste 4-5 metrarna från vattnet. Enstaka kärrsältingar (Triglochin palustris) växte i knapp/agnsävsbältet. Innanför detta område vidtog hundstarr, rödsvingel, kabbeleka (Caltha palustris) och kråkklöver som dominanter. På de torrare partierna växte slåtterblomma, flädervänderot, vattenmåra, kärrdunört, krypven, nordspira, ögontröst, trådtåg, älgört (Filipendula ulmaria), grönvide, hundstarr och tuvor med nickstarr. Fläckvis förekom kärrvial rikligt, liksom kråkklöver och kabbeleka. Grönvide förekom ymnigt över hela området. I ett långt och brett dike förekom mycket sjöfräken.

8 Mellan gräsmattan och diket fanns ett frodigt område med vass, knapp/agnsäv, relativt rikligt med kärrsälting, små madrörsängar, nordspira, hundstarr, gråal, älgört, pors, kråkklöver, krypven och kärrdunört. En tuva havssälting (Triglochin maritimum) växte bredvid kärrsältingen. Dammsnäckor (Lymnaea peregra) kröp omkring. Vattenvegetationen Nära stranden var den sandiga, flacka bottnen bevuxen med Eleocharis acicularis (nålsäv), Subularia aquatica (sylört), Potamogeton perfoliatus (ålnate)(ca +-5 % täckning) och en mycket späd Zannichellia palustris (hårsärv) i små fläckar vid 0.3 m djup. Vid 0.4 m djup förekom spritt även Potamogeton panormitanus (spädnate). Ca 30 m från land ökade bottenlutningen markant och bottnen var här till 25 % täckt av Potamogeton perfoliatus. På sina håll var upp till halva bottnen täckt av denna art. De mer kortväxta Callitriche hermaphroditica (höstlånke) och P. panormitanus täckte 50 % och Subularia aquatica 10 % av bottenytan. Eleocharis acicularis förekom och vid 1 m djup även ett kort ludd av den fintrådiga, mörkgröna algen Vaucheria sp. (svartskinna) som täckte 75-100 % av bottnen. Även Cladophora sp. (grönslick) observerades. Foto togs vid ca 0.6-1 m djup av Potamogeton perfoliatus och Callitriche bredvid träklabbar på bottnen. Stranden inventerades även ca 20 m väster om piren, vid en kraftigare vassdunge som växte ner till 0.15 m djup. Nålsäv förekom. Efter vassbältet var det en relativt ren sandbotten med påväxt av enstaka Potamogeton perfoliatus som vid ca 0.5 m djup ökade till 10 % täckning. Vid ca 0.55 m djup blev bottnen även brunaktig av ett täckande lager diatomeer (kiselalger). Vid 0.7 m djup fanns Potamogeton och diatomeer kvar men här tillkom även Sagittaria natans (trubbpilblad) som hade 5-10 % täckning av bottenytan. Även Callitriche hermaphroditica förekom. Bottnen blev nu även något mjukare. En del korta stockar (sjunkvirke) hade påväxt av ett kort ludd fintrådiga alger/diatomeer. Ca 100-150 m öster ut från piren var sandstranden med spridda större block bevuxen av en mycket låg vass. Vid strandkanten växte säv (knapp/agn-säv) och på en liten bräda blågrönalgen Rivularia atra. Dammsnäckan Lymnaea peregra observerades. På vasstrån under vattnet växte en fintrådig grönalg (Ulothrix-liknande). Bottnen var sedan flack de första ca 20 m ut i vattnet, därefter brantare. På det flacka partiet växte Potamogeton perfoliatus och P. panormitanus i små grupper spritt på enstaka ställen. På det branta partiet mot djupet förekom Potamogeton perfoliatus med 25 % täckning och på 0.8 m djup fanns ett heltäckande kort, fintrådigt, grönsvart ludd av Vaucheria sp. på bottnen (100 % täckning av substratet). Foto togs på nålsäv vid 0.8 m djup som var helt övervuxen av diatomeer (såg ut som en HellyHansen-tröja av gamla sorten). Blommande Potamogeton perfoliatus förekom liksom Sagittaria natans och en del Callitriche hermaphroditica (foto vid 0.6 m djup. Foto vid 0.1 m djup på den späda Potamogeton panormitanus men även Potamogeton perfoliatus, Callitriche, Chara (korttaggade) och Tolypella nidifica (havsslinke, havsrufse) observerades.

9 Lokal 2. 2/8. Pollviken är en nyss avsnörd vik med sött vatten (0.0 psu, 161.1 µs/cm). Den flacka dystranden kantades av ett hav av flaskstarr (Carex rostrata) med kråkklöver, missne (Calla palustris), norrlandsstarr (betad), vitmossor (Sphagnum sp) och vattenmåra i ett 5-6 meter brett bälte (Foto 7). Här fanns även vattenbläddra (Utricularia vulgaris), vattenpest (Elodea canadensis), tretalig slamkrypa (Elatine triandra) och sjöfräken. Längst in i viken blommade gul näckros (Nuphar lutea). 4-5 meter från den fria vattenytan växte brunrör (Calamagrostis purpurea) som bildade en bård, madrör, trådtåg, kabbeleka, vass samt gårdsskräppa (Rumex longifolius). Topplösa, svalting (Alisma plantago-aquatica), ängsull och gråstarrstuvor (Carex canescens) förekom spritt liksom enstaka sprängört (Cicuta virosa). Mot skogen kantades stranden av björk, gråal, sälg, svartvide, granskott (Picea abies), skogsstjärnblomma (Stellaria longifolia), kärrfräken (Equisetum palustre), hönsbär, tranbär (Vaccinium oxycoccos), skogskovall (Melampyrum sylvaticum), frossört och stora tuvor med brunrör. Här växte också enstaka kråkvickerplantor samt hultbräken (Phegopteris connectilis) och mossviol. Figur 2. Lokal 2, Pollviken, Råneå 1999. Summarisk skiss av zoneringen på bottnarna Vattenvegetationen Under vattnet karakteriserades Pollviken av sötvattensarter. Den mycket mjuka bottnen var ca 0.1m djup fem meter från stranden och hade fluffiga moln av fintrådiga grönalger (Foto 8). Utricularia vulgaris (vattenbläddra), Myriophyllum sibiricum (knoppslinga), Callitriche sp., Potamogeton perfoliatus, Nuphar lutea (gul näckros), Sagittaria natans x sagittifolia (hybrid mellan trubbpilblad och pilblad) och en del mossa (mest Fontinalis dalecarlica, dalkarlsmossa, liten näckmossa ) noterades. Den utpräglade sötvattensarten Elatine triandra (tretalig slamkrypa) observerades samt Elodea canadensis (vattenpest).

10 Lokal 3. 2/8. Lavikholmen var en långgrund skyddad havsvik med låg salthalt (1.0 psu) och med massiva vassbälten med en yttre bård av knapp/agnsäv och med norrlandsstarr, madrör och kråkklöver som dominerande undervegetation i vassbältet (Foto 9-11). Vid vår ankomst stod en älg och mumsade på vegetationen i godan ro (Foto 9). Tyvärr delade hon inte vår förtjusning över mötet utan drog sig bortåt, dock utan större brådska. I vattnet observerades knoppslinga (Myriophyllum sibiricum) och hornsärv (Ceratophyllum demersum), samt enstaka pilblad (Sagittaria natans). I vattenlinjen fanns ett bälte med knapp/agnsäv med inslag av krypven, sedan vidtog norrlandsstarr och vassbältet som gick ända in i skogen. Cirka 5-10 meter innanför vattenlinjen växte rikligt med missne, topplösa, vattenmåra, kabbeleka och vattenklöver (Menyanthes trifoliata). Vattenmåran täckte fläckvis hela bottenytan. Här förekom även spridda krypvens-, flaskstarr- och styltstarrtuvor, liksom ställvis rikliga förekomster av ängsull och vattenbläddra. Även kärrdunört, hästsvans (Hippuris vulgaris), igelknopp (Sparganium sp), krypven, svalting, styltstarr, sumpfräne (Rorippa palustris) och sprängört noterades. Knapp/agnsäven förekom spritt överallt. I det inre vassbältet närmare skogen växte även älgört, gårdskräppa, sjöfräken, brunven och brunrör. Ställvis förekom vattenklöver rikligt. Framför skogen växte hönsbär, skogsstjärna, frossört, grönvide, svartvide och sälg. Vattenvegetationen På denna skyddade, långgrunda och igenväxande havsvik med låg salthalt observerades förekomst av gul näckros, Potamogeton perfoliatus, Potamogeton panormitanus, Myriophyllum sibiricum och Ceratophyllum demersum (hornsärv). Trubbpilblad ( ev. hybriden) täckte 5 % av bottenytan. Några undervattensfoton visar Potamogeton panormitanus samt knapp/agnsäv (Foto 12). På lokalen observerades även Callitriche palustris (smålånke), Fontinalis sp., samt Sparganium sp (igelknopp). Lokalen återspeglar väl de vegetationsamhällen som kan förväntas finnas i områdets mer skyddade, utsötade och igenväxande havsvikar. Lokal 4. 2/8. Skataudden var en vågexponerad udde med salthalt kring 1.8 psu.. Den klippiga stenstranden med stenpir samt liten sandstrand med brygga nedanför ett rosa hus, var en mycket vacker lokal (Foto 13). Vid vattenlinjen bland sten och grus växte rödsvingel, blåtåtel (Molinia caerulea), kråkklöver, krypven, norrlandsviol, madrör, hundstarr, slåtterblomma, vattenmåra, kråkvicker och flädervänderot. Ovanför detta växte älgört, pors, grönvide, gråal, strätta, kärrsilja, hundstarr och ett blåtåtelbälte. I sprickor på klipporna förekom krypven, östersjötåg, madrör, blåtåtel, rödsvingel och fårsvingel (Festuca ovina). Innanför klipporna var ett hav av grönvide, gråal, strätta, flädervänderot, älgört och pors. Porsen växte ända ned mot klipporna. Här fanns även kråkklöver, krypven, madrör, bergrör (Calamagrostis epigeios), grenrör (C.canescens), brunrör, strandögontröst (Euphrasia bottnica), kärrsilja och åkerbär (Rubus arcticus). På grusstranden fanns enstaka vassplantor, sumpfräne och myrtåg. Vid bryggan växte åkermolke (Sonchus arvensis), höstfibbla, blåtåtel, pors och åkerbär.

11 Vattenvegetationen Denna öppna, vågexponerade strand var småblockig och stenig. Detta substrat fortsatte ut i vattnet. I vattnet nära stranden täckte ett kort ludd (diatomeer) stenarna. Det förekom inslag av sandbottnar. Vid 0.6 m djup observerades en kraftigt diatomee-övervuxen Chara fragilis liknande (med få taggar och dåligt utvecklad taggkrans vid grenarna) som täckte 10-25 % av bottenytan och på vissa ställen fläckvis (0.5 m 2 ytor) upp till 100 % (Foto 14). Det förekom även Potamogeton perfoliatus och Potamogeton panormitanus, Potamogeton praelongus (långnate), Myriophyllun sibiricum samt Rivularia och diatomeer på stenar. I det stora hela gjorde lokalen ett fattigt intryck. Under vattnet förutom diatomeerna på sten och block samt Chara fläckarna på 0.6-0.8 m djup. Utseendet var typiskt för vad som förekommer på mer vågexponerade lokaler i hela området. Lokalerna 5-11 besöktes med hjälp av båt. Lokal 5. 3/8. Bockön. En mycket vacker och mycket långgrund, flack strandäng med vassdungar, östersjötåg, salttåg, blåsäv, knapp/agnsäv och krypven som dominerande vegetation närmast vattnet (Foto 15-17). Rikligt med block och sten i vattnet. På den torrare, gässbetade strandängen dominerade madrör, salttåg, krypven, rödsvingel, knapp/agnsäv och nordspira med inslag av strandkrypa (Glaux maritima), slåtterblomma, kråkklöver och kärrvial. Här spelade gräshoppor och många smågrodor hoppade glatt omkring. I fladorna med vattensamlingar låg krypvenens blad vackert välkammade tillsammans med fingrenade grönalger, slamkrypa (Elatine sp), höstlånke och ävjebrodd (Limosella aquatica) (Foto 18). Tärnor varnade för oss och snäppor pep omkring och plockade antagligen dammsnäckor som förekom rikligt. I gråalsbården med sten och småblock växte rikligt med havtorn (Hippophae rhamnoides) samt pors och grönvide. Framför och i albården fanns östersjötåg, flädervänderot, blåtåtel, åkermolke, rörflen (Phalaris arundinacea), hallon (Rubus idaeus), rödsvingel, lundelm (Roegneria canina), kråkvicker, vattenmåra, norrlandsstarr, älgört, kärrvial, kråkklöver, ögontröst och gåsört (Potentilla anserina ssp anserina). Här fanns även några tuvor gulkämpar (Plantago maritima) och ängsull. I sanden mellan stenarna växte rikligt med åkermolkeblad. På den närmaste madrörsängen mot alkanten förekom rikligt med havssälting. En bit bort, åt höger från land sett, ändrade ängen karaktär till ett fuktigare område dominerat av madrör, salttåg, rödsvingel och nordspira med topplösa, kråkvicker, blåtåtel, kärrvial, hundstarr, kärrsilja, slåtterblomma, älgört, ängsull och kråkklöver. Här och var fanns heltäckande gåsörtsområden. Mot vattnet fanns ett större vassbälte. På stranden mittemot fanns sanddyner med strandvial (Lathyrus japonicus var maritimus), strandråg (Leymus arenarius), mjölkört och saltarv (Honckenya peploides) framför albården, som bestod av gråal, grönvide, rönn (Sorbus aucuparia) och pors. Här växte även östersjötåg, kruståtel, lundelm, krypven och rödsvingel samt enstaka tuvor av gulkämpar och madrör. En mycket karakteristisk flack bottenviksstrand.

12 Vattenvegetationen Den mycket flacka stranden hade en hel del block spridda på den mjuka bottnen och salthalten i vattnet uppmättes till 1.9 psu. Observationer gjordes längs en ca 3-400 m lång båge genom vattnet först ut sedan tillbaks ca 100 m längre fram på stranden. I vattensamlingar växte rikligt med Callithriche hermaphroditica, Limosella aquatica (ävjebrodd) och Crassula aquatica (fyrling) samt fintrådiga grönalger. Längre ut blev bottnen strax sandig med sten, avtagande utåt, och spridda block. Vid 0.3 m djup täckte Potamogeton perfoliatus 5 % av bottenytan (Foto 19). Även Potamogeton panormitanus, P. pectinatus (borstnate) och Zannichellia palustris förekom. Dessa arter förekom sedan spritt från 0.4 m djup på den rena, sandiga bottnen med en täckning kring totalt 5 %. Även Potamogeton praelongus noterades. Längre ut var stenarna täckta av Rivularia till 75-50 % totalt i detta område 25-10 %. Vid ca 0.75 m djup växte kransalger av släktet Chara spritt på sandbotten (5 %), Potamogeton perfoliatus (5 %). Vid 0.8 m förekom Chara aspera på en ca 0.5 m 2 yta med 75 % täckning. Chara förekommer både spritt och i ansamlingar på detta djup ca 150 m från land (Foto 20-21). Ett flertal ställen har en täckning på 50 %. Observationerna gjordes nu åter mot land och Chara förekom rikligt upp till 0.4 m djup. Ytterligare närmare land återkom Potamogeton perfoliatus. Ca 30 m från land på ca 0.2 m djup blev bottnen åter mjukare. Alldeles under sedimentytan var bottnen reducerad. Spritt på små förhöjningar (bildade av rotmassa bl.a.) med ytor på ca 0.3-05 m 2 växte nålsäv, totalt med 5 % täckning. På lokalen insamlades tre kvantitativa prover från grundfladorna vilka dominerades av nålsäv (Foto 22). Lokal 6, 3/8. Siksundsön. Blockig stenstrand med 1-2 meters brett strandbräm vars vegetation var ihoptryckt på branta väggar nedanför albården (Foto 23). På stenstranden närmast vattnet växte gultåtel (Deschampsia bottnica), krypven, rödsvingel, storväxt knapp/agnsäv, kärrvial, ögontröst, blad av hästskräppa (Rumex aquaticus), åkermolke, madrör och enstaka hallonplantor, kärrfräken och nordspira. På brantens nedre del tillkom rörflen, flädervänderot, älgört, kabbeleka och höstfibbla. De flesta av dessa arter förekom också rikligt på den övre delen, som förutom en tjock havtornsbård även hyste mycket åkerbär, ögontröst, slåtterblomma, kråkvicker och madrör. Hela branten gav ett frodigt intryck. På krönet av branten förekom också havssälting, ormrot (Bistorta vivipara), hundstarr, kråkklöver, rödven (Agrostis capillaris), topplösa, norrlandsstarr, salttåg, flädervänderot, skogsstjärna, krypven, strätta, kärrsälting, vattenmåra, nordspira, gråal, grönvide, jolster (Salix pentandra) och rönn. På andra sidan av branten växte förutom redan nämnda arter även svalting, strandkvanne (Angelica archangelica ssp litoralis), gultåtel, flaskstarr, styltstarr, vanlig hästsvans, kärrsälting, kärrsilja, sprängört, vattenklöver, ängsull och sjöfräken.

13 Figur 3. Lokal 6, Siksundsön, Råneå 1999. Summarisk skiss av zoneringen på bottnarna Vattenvegetationen Vattnet kring Siksundsön hade en salthalt på 1.9 psu. Denna relativt branta lokal hade växtlighet av Potamogeton perfoliatus och Callithriche hermaphroditica vid stranden av sten. På stenen växte ett kort ludd av diatomeer. Vid 0.5 m djup växte en delvis fertil, hög Potamogeton perfoliatus som täckte 75 % av bottenytan. P. panormitanus plockades (Foto 24-28). Callitriche var delvis kraftigt övervuxen av diatomeer. Trubbpilblad förekom rikligt. Lokal 7, 3/8, Maraklubben. Relativt exponerad klippstrand med block (diabasliknande bergart, svart med porfyrstenar) (Foto 29). I sprickorna växte krypven, madrör, åkermolke, slåtterblomma, rödsvingel, flädervänderot, fårsvingel, kråkvicker, strandögontröst, gul fetknopp (Sedum acre), höstfibbla, hundstarr, fackelblomster (Lythrum salicaria), grässtjärnblomma (Stellaria graminea), knutnarv (Sagina nodosa), strandglim (Silene uniflora), blåtåtel, älgört, hallon, grönvide och småbjörk. Längre upp på klipporna mot skogen bredde ett hav av hönsbär ut sig, med älgört, krypven, kråkvicker, pors och grönvide. Här växte också nordkråkbär (Empetrum nigrum ssp hermaphroditicum), hundstarr, stenbär (Rubus saxatilis), småtall (Pinus silvestris) och småbjörk. Inåt skogen dominerade gråal, björk och rönn. Här förekom även skogsstjärnblomma. Den gula fetknoppen lyste vackert i sprickorna. På en liten äng mellan klipporna frodades krypven, salttåg, havssälting, rörflen, madrör och hundstarr. Bakom ängen vidtog fackelblomster, älgört, strätta, kråkvicker, åkermolke, kråkklöver, flädervänderot, krypven, pors, björk, gråal och grönvide. På ett sankt område intill fanns vass.

14 I ett sankområde på en liten platå fanns en vacker madrörsäng med riklig vegetation av knapp/agnsäv, havssälting, krypven, nordspira, fackelblomster, strandkrypa, rödsvingel, strandglim, östersjötåg, kärrvial, kråkvicker, åkermolke, rörflen, pors, slåtterblomma, ögontröst, och vattenmåra. Vattenvegetationen Salthalten var 1.8 psu och klippstranden (gabbro/porfyr) hade en påväxt av ett kort ludd under vattenytan (förmodligen diatomeer). I lä av sprickor växte några tussar Cladophora glomerata. Lokalen var ytterst fattig under vattnet typiskt för halvexponerade hårdbottnar i området Lokal 8, 4/8, Köpmanholmen. Blockig stenig strand med massiva vassbälten (Foto 30). Bland block och sten växte tuvtåtel, rödsvingel, krypven, flädervänderot, kråkvicker, åkermolke, älgört, strätta, madrör, kråkklöver, vattenmåra, lundelm, hundstarr, kärrvial, kabbeleka, rödven, gråal och grönvide. I det svårgenomträngliga vassbältet växte kabbeleka, vattenmåra, nordspira och topplösa. Bakom ett litet vassområde fanns en sankäng med huvudsakligen hundstarr, madrör, kabbeleka, kärrdunört och topplösa. Denna sankäng övergick i ett högre beläget snårigt område bestående av grönvide, svartvide, jolster, gråal, älgört, flädervänderot, mjölkört, kruståtel, skogsstjärnblomma, hallon, gran, rönn och kraftiga bestånd av mycket storväxt strätta. Som undervegetation fanns ögontröst, åkerbär och hönsbär. På den ännu högre liggande delen av ön, som utgjordes av gamla strandvallar, fanns en frodig och tät vegetation bestående av gråals- och hallonsnår, flädervänderot, älgört, gråbo (Artemisia vulgaris var vulgaris), strätta, kråkklöver, kråkvicker, kärrvial, topplösa, jolster och en stor iögonfallande oväntad ansamling av ängsruta (Thalictrum flavum), omgiven av stora bunkar med gråbo. Mycket spektakulärt. I sundet mellan öarna observerades knapp/agnsäv i vassbältet, samt i det mer öppna området med mindre mängd vass, även mattor av nålsäv och slamkrypa. Den djärve korsade sundet (med stor risk för att gå ned sig helt i dyn och med en dränkt stövel som belöning) och observerade trådtåg, salttåg, blåsäv samt enstaka sumpfräne och rödblära (Silene dioica) på stranden mittemot. Hela området var betat av gäss. Vattenvegetationen Köpmanholmen var omgiven av ett något utsötat vatten på 1.2 psu. Den inventerade sträckan låg på en liten ö ca 50 m SO om Köpmanholmen. Ön hade en vassbevuxen blockstrand som under vattnet redan från ca 0.2 m djup övergick till en mjukbotten. Bottnen var relativt kompakt med kraftig påväxt av nålsäv och på någon meters djup även Chara -samhällen som delvis var kraftigt övervuxna av diatomeer (Chara fragilis-typen med korta, få taggar och dåligt utvecklad taggkrans under grenarna)

15 (Foto 31). En mycket smalbladig, späd Potamogeton panormitanus täckte 10 % av bottenytan och Chara förekom i delvis täta bestånd på ca kvadratmeterstora ytor. Potamogeton pectinatus samt en hel del rosetter av pilbladshybrid (25 % täckning) förekom på 0.5 m djup (Foto 32). Ca 40 m från land på 0.5 m djup växte Isoetes echinospora (vekt braxengräs) och Subularia aquatica. Bottnen var till stor del täckt av dessa arter från 0.6 m djup och utåt (vattenkikare från båt). Enstaka Potamogeton perfoliatus och några Myriophyllum sibiricum observerades liksom Eleocharis acicularis, Elatine hydropiper (korsslamkrypa), Callitriche hermaphroditica och Sagittaria-hybriden. Kvantitativa prover togs på 0.3 m djup i Chara- äng med 100 % täckning samt pilblad och Potamogeton panormitanus med 75-100 % täckning i ramarna Denna lokal gjorde ett mycket frodigt intryck under vattnet med omväxlande vegetation. Chara och pilblad dominerade vid ytan och Isoetes-Subularia djupare ner (Subularia täckte 75 % av bottnen i större områden). Ca 300 m ut i fjärden insamlades Potamogeton vaginatus (slidnate). Figur 4. Lokal 9, Lövören S, Råneå 1999. Summarisk skiss av zoneringen på bottnarna Lokal 9, 4/8. Lövören S. Lokal 9 och 10 (Lövören N) utgjordes av en stor och vacker exponerad udde på en mindre ö med brygga och med stuga mitt på. Strandmaterialet var block och sten med grus i båda fallen (Foto 33). Det relativt smala strandbrämet kantades av en rörflensbård med förutom rörflen, huvudsakligen madrör, rödsvingel och krypven. Bland block och sten växte älgört, flädervänderot, kruståtel, mjölkört, hallon, stenbär, nordkråkbär, kråkvicker, en (Juniperus communis), hägg (Prunus padus), rönn, gran och gråal förutom spridda tuvor av krypven och rödsvingel. Iögonfallande var den stora mängden strandkvanne som ståtade med sina ljusa bollar till blomsamlingar. I sluttningen ovanför kvannen, på gamla strandvallar förekom renfana (Tanacetum vulgare f vulgare), strandråg,

16 strandveronika (Veronica longifolia), flädervänderot, strätta, åkermolke, gråbo, strandögontröst, strandglim, lundelm, grässtjärnblomma, gul fetknopp, kråkvicker och rödven. Uppe på toppen förekom också strandkrypa, krypnarv (Sagina procumbens), vattenmåra, hallon, lundgröe (Poa nemoralis) och enstaka blad av hästskräppa, förutom gråal, björk, gran, rönn, hägg, grönvide, samt en stor och välväxt sälg. Spår av älg och hare observerades. Lokalen var en karakteristisk och vacker, exponerad bottenviksstrand. Vattenvegetationen Salthalten kring Lövören uppmättes till 1.7 psu. Den steniga, blockrika stranden gick snabbt ner till 1 m djup, ca 10 m från stranden. På blocken växte ett kort ludd av diatomeer och en kraftigt diatomee-övervuxen grönslick (Cladophora glomerata) (Foto 34). På mjukbottnen som började på 1m djup växte Callitriche hermaphroditica, Subularia aquatica, Eleocharis acicularis samt enstaka Potamogeton perfoliatus. Lokal 10, 4/8. Lövören N. Denna lokal hyste huvudsakligen samma arter som lokal 9, Lövören S (Foto 35). Här fanns det dock färre kvanneplantor och ställvis rikligare med åkermolke. Här fanns även lingon (Vaccinium vitis-idaea) och pors samt ett ensamt exemplar av klart gul-lysande bergkårel (Erysimum hieracifolium). Granarna på den högre delen av ön hade ett säreget växtsätt med grenarna krypande längs marken. Vattenvegetationen Den norra delen av Lövören var mer vågexponerad, med grövre block på stranden som tillsammans med sten fortsatte ner till ca 0.9 m djup. Därefter förekom även ren sandbotten som till synes var obevuxen. På blocken förekom ett kort ludd av diatomeer (Foto 36). Lokalerna 11a och b, 4/8, Husören. En vegetationsmässigt sett, spännande brant block- och stenstrand med ytterst smalt strandbräm (11a), som bakom en udde övergick i en mer skyddad flack säv-vik (11b). I vattnet framför det smala strandbrämet fanns knapp/agnsäv med enstaka vassplantor. Stranden kantades av en madrörs- och salttågsbård som ca 1 meter uppåt ersattes av en frodig och varierande vegetation på branten, bestående av strätta, flädervänderot, hallon, kråkvicker, ögontröst, älgört, rödsvingel, gråbo, krypven, strandveronika, vattenmåra, åkermolke, gårdskräppa, rörflen och gråal. Strandveronika förekom mycket rikligt och bildade nästan en egen, vackert blå bård ovanför madrörsbältet tillsammans med flädervänderot, strätta och tuvtåtel. Högt upp växte enstaka krus- (Rumex crispus) eller gårdsskräppeblad, rödsvingel, svartvinbärsbuskar (Ribes nigrum) och gråbo. Högre upp på slänten förekom också ögontröst, grönlandsgåsört (Potentilla anserina ssp egedii), hundstarr, mjölkört, kråkklöver, höstfibbla, strätta, lundelm, tuvtåtel, kruståtel, rönn, jolster och gråal.

17 Här fann vi även en tuva av den relativt sällsynta ryssnarven (Moehringia lateriflora). Tyvärr trasades vårt belägg sönder i insamlingspåsen. Runt hörnet om slänten öppnade sig ett hav av knapp/agnsäv med blåsäv mot mitten (Foto 37, 39-41). Här växte också rikligt med kärrsälting, krypven, styltstarr, topplösa, flädervänderot och madrör. Även hästsvans förekom. Innanför detta massiva sävbälte förekom en madrörsbård med rörflen, rödsvingel, älgört, kråkvicker och flädervänderot. Ovanför denna bård höjde sig en sten/grussluttning med mycket frodig och rik vegetation bestående av strandveronika, flädervänderot, rikligt med strätta, grässtjärnblomma, styltstarr, topplösa, slåtterblomma, mossviol, rödven, gåsört, nordkråkbär, åkerbär, hönsbär, gråal, svartvide, grönvide, sälg och björk. Enstaka hästskräppa och fjällgröe (Poa alpina) noterades samt ett vackert exemplar av den sällsynta finnskräppan (Rumex pseudonatronatus). Toppen av sluttningen kröntes med kruståtel, lundelm, gran, björk och rönn. Vid foten av sluttningen i det fuktigare området trivdes kabbeleka, kärrsälting, vattenmåra, kråkklöver, kärrvial, kärrdunört, ängsull, salttåg, källört och till vår glädje och överraskning ett 30-tal ormtunga (Ophioglossum vulgatum) (Foto 38). Vattenvegetationen Salthalten var 1.7 psu på denna av öar mycket skyddade strandremsa. Stranden var småstenig och hade gräs ner till strandlinjen. Sten- och småblockig botten fortsatte under vattnet brant ner till 0.4 m djup varefter en mycket mjuk botten började. Bottnen var här reducerad alldeles under sedimentytan och flera fläckar av svavelbakterier kunde ses. Bottnen var till 25 % täckt av Potamogeton perfoliatus. Ca 25 m norr ut var en flack vik med ett utbrett sävbälte vid kanten. Den grunda bottnen hade omväxlande påväxt av Elatine triandra, Subularia aquatica och en kraftig Myriophyllum sibiricum och även Eleocharis acicularis (Foto 44-46). På 0.4 m djup täcktes hela bottnen av Myriophyllum sibiricum och utanför detta växte Potamogeton perfoliatus tillsammans med Subularia aquatica. Enstaka Ranunculus confervoides (hårmöja) och Elatine sp. observerades. Figur 5. Lokal 11, Husören, Råneå 1999. Summarisk skiss av zoneringen på bottnarna

18 I början av lokalen togs kvantitativa prover av Potamogeton perfoliatus (Foto 42, 43) och ytterligare tre prover insamlades på de grunda, kraftigt bevuxna ytorna längre in i viken. Lokal 12, 5/8. Granöfjärden (strax N om Hertsön-Luleå). Starkt påverkad dystrand med massiva vassbälten av 50 100 meters tjocklek. Liknande förhållanden observerades längs hela Granöfjärden (Foto 47-50). Ruderatväxtlighet dominerade vid den nybyggda vägen/hamnen/stenpiren blandat med ursprunglig vegetation. Vägområdet vid hamnen dominerades av ruderatväxterna bägartrampört, nordbaldersbrå, korsört, gatkamomill, sandtrav, groblad, rölleka, åkerspergel, hönsarv, vitklöver, rödklöver, alsikeklöver, vanlig pilört, gulsporre, bergsyra, kvickrot samt en liten oidentifierbar målla. Dessa har ej tagits med i artlistan eftersom de inte kan anses tillhöra den ursprungliga strandvegetationen på denna lokal. Här förekom även de mer ursprungliga strandväxterna flädervänderot, krypven, rödsvingel, mjölkört och gårdsskräppa tillsammans med vanlig smörblomma (Ranunculus acris), höstfibbla, sumpfräne, åkerfräken och åkerbär. I vattnet fanns enstaka blåsävsruggar, rikligt med mycket kraftiga igelknoppsblad (Sparganium emersum) samt inne i viken rikligt med knoppslinga och pilblad (Sagittaria sagittifolia) samt trubbpilblad (S. natans). Eventuellt förekom hybriden också. Här fanns även kransalger av släktet Nitella (-slinke), samt höstlånke, smal vattenpest (Elodea nuttallii) och vattenbläddra. Vid vattenlinjen och i vassbältet mot vägen växte vattenmåra, kråkvicker, topplösa, kabbeleka, älgört, ängsgröe (Poa pratensis), kvickrot (togs ej med i artlistan, eftersom den växte som ruderatväxt), brunven, rödven, flädervänderot, kråkklöver, brunrör, rödblära, madrör, kärrsilja, tuvtåtel, kruståtel, hampdån (Galeopsis speciosa) samt storvuxen norrlandsstarr. Vattenvegetation Vattnet i Granöfjärden hade en relativt låg salthalt (1.3 psu). Viken var kraftigt bevuxen med vidsträckta vassbälten som gick ut ca 50 till 100 m i vattnet. En piranläggning och brygga utgjorde en öppning i vassen och möjliggjorde observationer av vattenvegetationen. På södra delen av piren växte ett kraftigt bälte av Elodea nutalli (!) med spridd Sparganium emersum och en del pilbladsrosetter. På blockkanten av piren satt en fluffig Cladophora glomerata (grönslick) ner till ca 0.2 m djup. Något djupare förekom ett grönt fluff (troligtvis Ulothrix) på block och sten, men även löst på bottnen (Foto 51). Enstaka Myriophyllum sibiricum, Callitriche hermaphroditica och Utricularia vulgaris observerades. En helt diatomee-övervuxen Nitella täckte den mjuka bottnen ytterst på piren. Diatomeerna gav kransalgen en brunaktig färg. Lite Potamogeton perfoliatus förekom spritt vid yttre kanten men ökade utåt där även framför allt rosetter av pilblad, troligen hybriden, förekom. Fjärden tycktes vara helt dominerad av vass, men vid öppna partier förekom en hel del olika arter.

19 Lokal 13, 5/8, Brändön (Sandviken). Sandstrand (bad) med sten/grusstränder med block vid sidorna (Foto 53). På sandstrandens övre del växte strandvial, strandråg, lundelm, strandglim, korsört (Senecio vulgaris), hallon, bergsyra (Rumex acetosella var acetosella), madrör, fårsvingel, rödsvingel, ängssvingel och höstfibbla glest och utspritt. Här och var förekom rödsvingel relativt rikligt i tuvor. Längre upp mot gråalbården tillkom grönvide, renfana, rölleka (Achillea millefolia), mjölkört, strätta, grässtjärnblomma, kruståtel, kvickrot, småtall, åkermolke, rörflen samt enstaka flädervänderot och åkerfräken. I vattnet förekom nålsäv spritt mot sandstrandens kanter. Vänstra sidan av sandstranden, sett från land, begränsades av ett blockigt och stenigt område i vattnet med en sten/grusstrand på land (Foto 54, 55). Här fanns närmast vattnet ett knapp/agnsävsbälte med salttåg, varefter en madrörsäng tog vid, med krypven, salttåg, myrtåg, kärrsälting, knapp/agnsäv, strandkrypa, fårsvingel samt enstaka exemplar av nordspira, strandveronika, kråkklöver och havssälting. I vattnet bildade nålsäven en matta. Smärre partier med vass förekom. Mängder av smågrodor hoppade omkring. Längre upp mot gråalsnåret förekom älgört, östersjötåg, tuvtåtel, rödsvingel, kråkvicker, topplösa, slåtterblomma, renfana, vattenmåra, strätta, flädervänderot, rörflen, höstfibbla, åkerbär, grönvide, björk, sälg och pors. Vattenvegetationen Stranden bestod av sand och sten som fortsatte ut i vattnet (Foto 56-59). Vid besökstillfället var det ca 0.2 m lågvatten. Andelen sten ökade i vattnet som hade en salthalt på 1.8 psu. Även enstaka block förekom som ökade mot udden som fanns på norra sidan av stranden. Nära strandkanten täckte Chara sp. 25 % av substratet i mindre, spridda ytor på 2-3 m 2 storlek. Potamogeton perfoliatus täckte 5 % av bottnen. Även Callitriche hermaphroditica, Zannichellia palustris (ssp palustris) var vanligt förekommande från 0.2 m djup. På sten växte ett kort ludd av kiselalger och Rivularia. Ca 50 m från stranden (land) förekom åter Chara aspera och vid 0.5 m djup åter höga Potamogeton perfoliatus som totalt täckte 10 % av bottenytan. På sten och småblock växte ett kort ludd och det satt en hel del insektshus på dem (oftast Tricoptera, nattsländelarvhus, s.k. husmaskar). Därefter förekom ett ca 10 m brett stråk av bar sand för att åter på ca 0.8 m djup vara bevuxet med glesa bestånd av Potamogeton perfoliatus och Chara aspera. Kvantitativa prover togs på 0.05 och 0.1 m djup i Chara-fläckarna med Potamogeton praelongus. På lokalen observerades även Tolypella nidifica. Några plantor av Eleocharis acicularis var mycket kraftiga, förbundna med ett kraftigt rhizom vilket kan betyda att den felbestämts (belägg finns). Lokal 14, Flataören, 6/8 (Rörbäcks camping). Vidsträckt, mycket långgrund och flack sandstrand med dyner. På campingens bortre del mot bryggan fanns ett massivt vassbälte, som vid detta tillfälle stod långt upp på torra land. Framför denna veritabla vassvägg låg krypvenstuvorna utspridda över sanden med sina långa revlar i violett och grönt vackert kammade (Foto 60, 61). Sandstranden sträckte sig gott och väl 20 meter upp innan vassen tog vid. Krypvenstuvorna fick breda ut sig utan nämnvärd konkurrens vilket resulterade i storartade tuvor: en enda tuva kunde täcka en yta av upp till 1-2 m 2. Borta vid bryggan fanns rikligt med ålnate i vattnet.