Mellan konfrontation och samarbete

UMEÅ UNIVERSITET Examensarbete Juridiska institutionen Höstterminen 2006 Juris kandidatprogrammet Handledare: Örjan Edström Mellan konfrontation och samarbete En studie av Industriavtalets reglering av stridsrätt och medling och avtalets betydelse för partsklimatet Rasmus Hästbacka

Denna uppsats tillägnas mina arbetskamrater inom det statliga Apoteksbolagets läkemedelsindustri. 2

Innehåll 1. Inledning 4 1.1 Bakgrund 4 1.2 Huvudavtal som studieföremål 5 1.3 Syfte och frågeställningar 7 1.4 Vissa utgångspunkter och nyckelbegrepp 8 1.5 Metod och material 13 1.6 Något om tidigare forskning och inspirationskällor 14 1.7 Disposition 16 2. Ett teoretiskt perspektiv på partsrelationen och rätten 17 2.1 Inledning 17 2.2 Arbete och kapital 17 2.3 Ett ojämnbördigt förhållande 19 2.4 Rätten i maktkampen 21 2.5 Sammanfattning och kommentar 24 3. Stridsrätten och konfliktmönstren i ett historiskt perspektiv 26 3.1 Inledning 26 3.2 Konfliktmönster 26 3.3 Skydd och begränsningar av stridsrätten 31 3.4 Sammanfattning och analys av resultaten 39 4. Industriavtalet 44 4.1 Inledning 44 4.2 Avtalets tillkomst och huvuddrag 44 4.3 Förhandlingsavtalet i närbild 45 4.4 Sammanfattning och kommentar 55 5. Industriavtalet och partsklimatet 57 5.1 Inledning 57 5.2 Intervjuer och informanter 57 5.3 Inställningen till Industriavtalet 59 5.4 Stridsåtgärder inom Industriavtalet 61 5.5 Orsaker till den låga konfliktnivån 62 5.6 Partsklimatet på tre nivåer 64 5.7 Den stora verkstadsindustrin 66 5.8 Den regionala nivån 71 5.9 Den centrala nivån 76 5.10 Sammanfattning och slutsatser 80 6. Diskussion 83 Källor 86 3

Vi har ett fantastiskt bra klimat. Vi är överens med facken i 95 procent av fallen och tvistar i 5 procent av fallen. Regionchef för Teknikarbetsgivarna 1. Inledning 1.1 Bakgrund Partssamarbetet har inte blivit ett dyft bättre. Arbetsgivarna är lika jävliga idag som på 70-talet. Lokal ombudsman för IF Metall 1 Arbetstagare och arbetsgivare möts som säljare respektive köpare av arbetskraft. Om parterna är oeniga om villkoren för försäljningen kan de välja att vidta stridsåtgärder för att framtvinga ett medgivande. Genom strejk inställer arbetstagarna leveransen av arbetskraft i avsikt att genomdriva sina krav. Genom att lockouta arbetstagarna försöker arbetsgivaren förmå dem att vika sig för dennes anspråk. Stridsåtgärder tar många andra former, däribland blockader och maskningsaktioner, och kan även rikta sig mot den politiska makten eller vidtas mot bakgrund av internationella frågor. Redan år 1491 ägde den första kända svenska strejken rum, men strejker i modern mening kan sägas vara en produkt av det industrikapitalistiska samhället. 2 Först med 1864 års näringsfrihetsförordning fick strejkfriheten sitt genombrott i Sverige. Stridsåtgärder tilläts i den meningen att en rad offentligrättsliga förbud avskaffades. Detsamma gäller friheten att bilda fackföreningar och uppta kollektiva förhandlingar. 3 Mot slutet av 1800- talet ökade strejk- och lockoutfrekvensen i takt med den gryende fackföreningsrörelsen och motsvarande organisationssträvanden på arbetsgivarsidan. 4 Näringsfrihetsförordningen innebar inget uttryckligt erkännande av strejk-, förenings- eller förhandlingsfriheten. Friheterna gavs inget civilrättsligt skydd och var heller inte föremål för legala begränsningar. De förblev länge utomrättsliga fenomen. 5 Idag är stridsrätten såväl erkänd som kringskuren av den svenska rättsordningen. En part som går ut i konflikt åtnjuter ett visst skydd mot föreningsrättskränkningar och andra repressalier från motparten. Samtidigt har det rättsliga utrymmet för konflikter i huvudsak 1 Uttalandena rör klimatet inom Industriavtalet och härrör från ett intervjumaterial som analyseras i uppsatsen. Se avsnitt 5. 2 Thörnqvist Christer (2006), Den svenska strejkbilden under medlingsväsendets framväxt i Hundra år av medling i Sverige. Jubileumsskrift. Historik, analys och framtidsvisioner. Red. Egerö Anne-Marie Egerö och Birgitta Nyström. Medlingsinstitutet, Stockholm, s. 35. Göransson Håkan (1988), Kollektivavtalet som fredspliktsinstrument. De grundläggande förbuden mot stridsåtgärder i historisk och internationell belysning. (Ak. avh.). Juristförlaget, Stockholm, s. 40 3 Göransson (1988), s. 87 88. Här bör dock påpekas att offentligt anställda tillerkändes rätten att strejka, förhandla och teckna kollektivavtal först i och med 1965 års stats- och kommunaltjänstemannalagar. 4 Thörnqvist (2006), s. 34. Lundh Christer (2006), Medlings- och skiljeförfarande i Sverige före 1906 i Hundra år av medling i Sverige. Jubileumsskrift. Historik, analys och framtidsvisioner. Red. Egerö Anne-Marie Egerö och Nyström Birgitta. Medlingsinstitutet, Stockholm, s. 10 11. 4

inskränkts över tid. Stridsåtgärder har kommit att juridifieras från statens sida genom lagstiftning, domstolspraxis och medling och mellan parterna genom kollektivavtal. Grundbulten i svensk rätt består i att lagen upphöjer kollektivavtalet till fredspliktsinstrument. 6 Avtalsbundna parter är som huvudregel förbjudna att vidta stridsåtgärder. Under avtalslöst tillstånd är stridsrätten däremot vidsträckt. Staten har således accepterat ett stort utrymme för stridsåtgärder, men samtidigt ålagt parterna att reglera fram fredsplikt så snart kollektivavtal träffas. Förbudet mot strid under löpande avtalsperiod instiftades först genom 1928 års kollektivavtalslag (KAL) och överfördes till 1976 års medbestämmandelag (MBL) som ännu gäller. En betydelsefull begränsning, utöver statsingrepp och partsreglering, är även den interna självregleringen i fackförbundens och arbetsgivarorganisationernas egna stadgar. Den förmodligen viktigaste självregleringen består i att beslut om stridsåtgärder inom de flesta fackförbund fattas av den centrala ledningen. 7 Idag omfattas drygt 90 procent av Sveriges arbetstagare av kollektivavtal, varför möjligheten till lovlig strid hör till undantagen. 8 Inte bara förekomsten av kollektivavtal utan även deras uppbyggnad är avgörande för stridsrätten. Fredsplikten som följer av lag utvidgas ofta i kollektivavtal. Parter kan vidare avtala fram egna medlingsprocedurer i arbetskonflikter för att undgå Medlingsinstitutet, den statliga myndighet som sedan år 2000 har befogenhet att ingripa med tvångsmedling. Utrymmet för konflikter begränsas också av skiljeförfaranden som parter kan avtala fram som alternativ till tvistelösning genom stridsåtgärder och domstolsprocesser. 1.2 Huvudavtal som studieföremål Särskilt viktiga för stridsrätten är den reglering av fredsplikt, medling och skiljedom som förekommer i huvudavtal för stora delar av arbetsmarknaden. Det historiskt mest betydelsefulla avtalet är 1938 års Saltsjöbadsavtal mellan LO och SAF som formellt sades upp 1977. Avtalet har gett namn åt den legendariska Saltsjöbadsepoken som kännetecknades av långvarig arbetsfred och ett utbrett samförstånd. Perioden avbröts av 1970- och 80-talets betydligt mer konfliktpräglade år. Huvudavtalet var dock en förutsättning för den såkallade svenska modellen som ännu är vid liv i viktiga avseenden. År 1997 slöts vår tids viktigaste huvudavtal mellan 5 Göransson (1988), s. 93. Det bör dock påpekas att bl.a. straffrättsliga förbud fortsatte drabba arbetare i samband med strejker, t.ex. den såkallade Åkarpslagen som förbjöd arbetare att söka förmå strejkbrytare att uppträda solidariskt. Dock avskaffades de regler som träffade själva strejkhandlingen, i och med näringsfrihetsförordningen. Ibid. 6 Göransson (1988), s. 17 18. 7 Lokala fackklubbar och avdelningar som går ut i konflikt utan stöd av centrala beslut bryter mot både organisationens stadgar och mot kravet på beslut i behörig ordning enligt MBL. Mer om detta i avsnitt 3. Till undantagen ifråga om självreglering hör det fristående Hamnarbetarförbundet och den syndikalistiska Sveriges Arbetares Centralorganisation. Bägge organisationer tillämpar beslutande medlemsomröstningar på lokal nivå. 8 Junesjö Kurt (1998), Strejk en demokratisk rättighet för bättre arbetsförhållanden. 5

åtta fackförbund och tolv arbetsgivarorganisationer: Samarbetsavtal om industriell utveckling och lönebildning, vanligen förkortat Industriavtalet. Detta avtal står i fokus för uppsatsen. De gamla huvudorganisationerna LO och SAF (numera Svenskt Näringsliv) är inte parter i avtalet men däremot flera av deras medlemsförbund, däribland avtalets två tyngsta parter: IF Metall och Teknikarbetsgivarna. 9 Industriavtalet grundlägger en ny ordning för konfliktlösning och lönebildning. 10 I ett tillhörande Förhandlingsavtal stadgas en strikt körplan som syftar till att förbunden skall träffa nya riksavtal före de gamla löper ut. Förhandlingsavtalet förstärker MBL:s spärrar mot stridsåtgärder och grundar ett eget medlingsväsende med kraftfullare befogenheter än statens Medlingsinstitut. Industriavtalet uttrycker en stark samsyn kring hur löneutvecklingen skall förenas med industriföretagens konkurrenskraft och lönsamhet. De låga nominella men ändå reella lönepåslag som årligen kunnat inregistreras har framhållits som en stor framgång för både arbetstagare och arbetsgivare. Industrisektorns nya partssamarbete har betraktats som en vändpunkt för relationerna på svensk arbetsmarknad. 11 Industrins löneuppgörelser har etablerat sig som norm för övriga avtalsrörelser. Sektorn är löneledande med en återhållande verkan mot arbetstagarsidans lönekrav i allmänhet. Den officiella statistiken över strejker och lockouter tyder på att Industriavtalet medfört lugnare förhållanden på stora delar av arbetsmarknaden. År 2004 täckte Industriavtalet ett 60-tal avtalsområden med 600 000 anställda. Efterföljare inom privat och offentlig sektor har gjort att huvudavtal av denna typ omfattar ca 2,3 miljoner av landets 4 miljoner anställda. Endast den resterande knappa halvan av arbetsmarknaden är följaktligen underkastad statens medlingsväsende. 12 Men även här har Industriavtalet fått ett genomslag genom att avtalet influerat det nyinrättade Medlingsinstitutet. De återhållsamma lönepåslagen och arbetsfreden som följt på avtalets etablering har i den allmänna debatten hälsats som något av en välsignelse för hela samhällsekonomin. 13 Forskare har jämfört Industriavtalet med det epokbildande Saltsjöbadsavtalet. Det har beskrivits som ett återskapande av den svenska modellen i ny skepnad. 14 Landsorganisationen, Stockholm, s. 67. 9 Industrifacket Metall (IF Metall) är en sammanslagning av Industrifacket och Svenska Metallindustriarbetareförbundet som ägde rum 1 januari 2006. Teknikarbetsgivarna är det namn som organisationen Teknikföretagen går under när den uppträder som arbetsgivare. Ursprungligen löd namnet Sveriges Verkstadsförening (VF). På 1970-talet byttes beteckningen till Sveriges Verkstadsindustrier. År 2002 antogs namnet Teknikföretagen/Teknikarbetsgivarna. 10 Elvander Nils (2006), Medling Den senare utvecklingen i Hundra år av medling i Sverige. Jubileumsskrift. Historik, analys och framtidsvisioner. Red. Egerö Anne-Marie och Nyström Birgitta. Medlingsinstitutet, Stockholm. s. 113. 11 Se t.ex. Lundh Christer (2002), Spelets regler. Institutioner och lönebildning på den svenska arbetsmarknaden 1850-2000. SNS Förlag, Stockholm. s. 262 264. 12 Elvander (2006), s. 118 och 116. 13 För ett forskarinlägg se Elvander Nils (2003), Avtalsrörelsen 2001: Den nya lönebildningsregimen på prov i Ekonomisk Debatt, 2003, årg 31, nr 1, s. 19 14 Se särskilt Elvander Nils (2002b), Industriavtalet och Saltsjöbadsavtalet en jämförelse i Arbetsmarknad & Arbetsliv, årg 8, nr 3. 6

1.3 Syfte och frågeställningar I uppsatsen ska vi närma oss både Industriavtalets regelverk och den sociala verklighet där avtalet fyller en praktisk funktion. Avtalets betydelse för lönebildningen intar en sekundär plats i studien. Med hjälp av begreppen konfrontation och samarbete skall blicken fästas på partsklimatet. Syftet är att undersöka om avtalet motverkar användningen av stridsåtgärder och mer generellt dämpar parternas konfrontativa agerande till förmån för samarbete. Det innebär dels en juridisk analys av mekanismerna för konfliktlösning, och dels en samhällsvetenskaplig undersökning av avtalets betydelse för parternas interaktion. Den förra analysen fokuserar på Förhandlingsavtalets reglering av stridsrätt och medling. Den senare analysen koncentreras kring en fallstudie av IF Metall och Teknikarbetsgivarna, i form av intervjuer med partsföreträdare. Undersökningen genomförs i fyra led med hjälp av följande frågeställningar. (1) Det första ledet sätter Industriavtalet i ett historiskt och rättsligt sammanhang med avseende på de generella konfliktmönstren och stridsrättens reglering på svensk arbetsmarknad. Framställningen berör två frågeställningar: Hur har stridsbenägenheten varierat från strejkfrihetens genombrott fram till idag? Vilka är de huvudsakliga begränsningarna av stridsrätten som etablerats över tid och är gällande idag? Rättsutvecklingen kommer att relateras till konfliktmönstren och parternas förhållningssätt till regleringen, företrädesvis ståndpunkterna hos LO och SAF. I korthet berörs ett par orsaker till konfliktmönstren som framhållits i den historiska forskningen. (2) Det andra ledet tar sikte på Industriavtalets normativa innehåll. Den centrala frågeställningen lyder: Hur är Förhandlingsavtalets stridsrätts- och medlingsbestämmelser utformade och hur förhåller de sig till MBL och statens Medlingsinstitut? Industriavtalet grundlägger ingen skiljenämnd, varför frågan om skiljedom intar en sekundär plats i studien. (3) Det tredje ledet berör Industriavtalets betydelse för konfliktnivån. De frågeställningar som behandlas lyder: Har förekomsten av stridsåtgärder och varsel minskat sedan Industriavtalets tillkomst? I vilken utsträckning kan i sådana fall Industriavtalet sägas vara en orsak till nedgången? Finns det andra faktorer som är viktigare? (4) Det fjärde och sista ledet tar sikte på Industriavtalets betydelse för parternas konfrontation och samarbete i övrigt. De centrala frågeställningarna lyder: Upplever parterna att klimatet rört sig från konfrontation till samarbete? Undviker man konfrontation på grund Se även Hertzberg Louise och Wallgren Susanne (2002), Förhandlingar och medling på arbetsmarknaden i Sverige inför 2000-talet. Dokumentation från tre seminarier hösten 1999. Arbetslivsinstitutet, Bromma. Se vidare Kjellberg Anders (2000), Facklig organisering och partsrelationer i Sverige och Danmark i i Septemberforliget og det 21. århundrede. Historiske perspektiver og fremtidens dilemmaer. Red. Flemming Ibsen & Steen Scheuer, Jurist- og Økonomforbundets Forlag, København, s. 66. 7

av Industriavtalets spärrar, hot om statliga ingrepp eller andra hinder, eller attraheras man av fördelar i själva samarbetet? Vi önskar på detta vis inte bara kvantifiera graden av samarbete utan också vinna en förståelse för dess art. Närmare bestämt vill vi veta om det är frågan om samarbete under nödtvång eller om parterna lockas till ett frivilligt samarbete, samt om tvånget eller lockbetena står att finna i Industriavtalet eller annorstädes. Oavsett om samarbetet stärkts eller ej är det inte orimligt att anta att konfrontationen fortlevt i någon form trots Industriavtalet. Det blir i sådana fall av intresse att beröra vad det beror på och belysa konfrontationens uttryck. 1.4 Vissa utgångspunkter och nyckelbegrepp 1.4.1 Juridik och samhällsvetenskap Inom juridiken består den etablerade teorin för att fastställa reglernas innebörd av den såkallade rättskälleläran. Lagar och författningar får sitt innehåll av vissa auktoritativa rättskällor som utpekas av teorin. Beträffande innebörden i kollektivavtal har arbetsdomstolen utbildat vissa tolkningsmetoder för att fastställa en gemensam partsavsikt. Juridikens tillvägagångssätt utvecklas i metoddelen nedan. De rättsregler som skall studeras fyller sin funktion i förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare inom en kapitalistisk marknadsekonomi. När det kommer till analyser av parternas faktiska agerande måste perspektiv hämtas från andra discipliner än juridiken. Begreppet konfrontation och samarbete är fundamentala för hela uppsatsen. De förekommer i fackliga sammanhang och samhällsvetenskaplig forskning i ganska skiftande betydelser. Innan vi når metoddelen måste därför utrymme vigas åt preciseringar av begreppen. Efter uppsatsens inledande avsnitt följer ett teoretiskt avsnitt där ett perspektiv på partsrelationen utvecklas, ägnat att förklara den motsägelsefulla blandningen av konfrontation och samarbete mellan arbetstagare och arbetsgivare. Perspektivet väver också in funktionen hos de rättsregler som skall studeras. 1.4.2 Konfrontation En utgångspunkt i uppsatsen är att parterna agerar utifrån sina intressen som säljare respektive köpare av arbetskraft. Med konfrontation avser jag att en part hävdar sina intressen genom att utsätta motparten för stridsåtgärder, andra sanktioner i vidaste bemärkelse eller hot om sanktioner. Konfrontation aktualiseras då parterna reser motstridiga krav, eller då ena sidan har anspråk som den andra sidan vägrar acceptera. Rättsligt betecknas situationen som en arbetstvist. Det kan gälla produktionsresultatets fördelning mellan lön till personalen och vinst till företagsägarna, de anställdas anspråk på inflytande över sitt arbete kontra arbetsgivarens 8

intresse av kontroll, eller andra anställningsvillkor. I en konfrontativ situation löses tvisten genom att en part pressas till att rätta sig efter motpartens krav. Situationen kan beskrivas som en dragkamp om villkoren för arbetskraftens försäljning. Den kan också beskrivas som en kamp om makten över arbetsplatsen i vid mening. En central form av konfrontation utgörs av stridsåtgärder. Det finns ingen legaldefinition av stridsåtgärdsbegreppet. Utgångspunkten för att bedöma vilka förfaranden som faller under begreppet är uppräkningen av åtgärder i 41 MBL. Där sägs att det skall vara fråga om arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd. Vad som i övrigt skall räknas till stridsåtgärder har överlämnats till rättstillämpningen. 15 Med blockad brukar man avse att förbindelserna till ett företag skärs av vad gäller t.ex. leverans av råvaror och ny arbetskraft (såkallad nyanställningsblockad). I bredare mening kan blockad innefatta partiella stridsåtgärder i allmänhet, t.ex. vägran att utföra vissa arbetsmoment, arbeta vissa tider, företa tjänsteresor eller låna ut arbetskraft mellan ett företags filialer. 16 I förarbeten och rättspraxis kan man urskilja tre rekvisit för att en stridsåtgärd skall föreligga. Det skall vara fråga om en i fackligt syfte vidtagen åtgärd med kollektiv prägel. Med syftesrekvisitet avses främst att någon utövar påtryckning i förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare. Det kan också röra sig om en hämndaktion gentemot motparten. Åtgärdsrekvisitet innebär att den aktuella handlingen måste vara så stark att det åtminstone finns objektiva förutsättningar för att uppnå syftet. Inte alla men i stort sett vilka handlingar som helst kan anses vara en stridsåtgärd. Kollektivitetsrekvisitet innebär att åtgärder av arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer samt enskilda arbetsgivare alltid uppfyller kravet på kollektiv prägel. För att enskilda arbetstagares handlingar skall bedömas som stridsåtgärder krävs att det finns ett gemensamt syfte och ett visst mått av samråd. Förfaranden med individuell prägel från enskilda arbetsgivares sida kan bedömas som stridsåtgärder om det finns ett fackligt syfte d.v.s. ett syfte som sträcker sig utanför den individuella avtalsrelationen. 17 Utöver de typiska stridsåtgärder som lagstiftaren ringat in kan parterna iscensätta en uppsjö konfrontationsformer för att skada varandras intressen eller skapa olägenheter av annat slag. Det gäller i synnerhet arbetsgivarsidan av det enkla skälet att arbetsgivaren såväl de facto som de jure intar en överordnad ställning. I kraft av arbets- och företagsledningsrätten kan arbetsgivaren fatta ensidiga beslut över arbetsplatsen. Den avgjort överlägsna styrkedemonstrationen är då en arbetsgivare hotar med att lägga ned eller flytta produktion 15 Schmidt Folke (1997), Facklig arbetsrätt, fjärde upplagan. Reviderad av Eklund Ronnie, Göransson Håkan, Kent Källström och Tore Sigeman. Norstedts Juridik, Stockholm, s. 249. 16 Schmidt (1997), s. 225 227 17 Glavå Mats (2001), Arbetsrätt. Studentlitteratur, Lund, s. 151 159. 9

utomlands. Även arbetstagarnas vapenarsenal inrymmer fler resurser än de typiska stridsåtgärderna. Ett exempel är då en fackklubb lamslår produktionen genom att kalla till stormöte under arbetstid. 1.4.3 Samarbete Med samarbete avser jag att parterna undviker konfrontation. Det är en negativ bestämning av begreppet. I positiv bemärkelse kan samarbete ta formen av exempelvis förhandlingar som utmynnar i kollektivavtal. Samarbete kan vidare ske genom exempelvis informella samråd och samtal mellan personal och arbetsledning. Samarbete innebär att parterna löser arbetstvister utan sanktioner och hot, eller att de avstår från att resa motstridiga krav varför tvister inte uppstår och konfrontation ej heller aktualiseras. Man kan urskilja två arter av samarbete: frivilligt samarbete respektive samarbete under nödtvång. Ett rimligt kriterium för att tala om frivillighet är att respektive part bedömer sig kunna främja sina intressen genom samarbete, och därför avstår från konfrontation. Ett rimligt kriterium för att tala om samarbete under nödtvång är att en part har viljan men saknar möjligheten till framgångsrik konfrontation. Parten lider då av bristande förutsättningar i sin egen stridsförmåga eller möter yttre hinder för att vinna en strid. Bristande förutsättningar kan t.ex. vara en låg organisationsgrad bland arbetstagarna eller ett svagt fackligt engagemang. Hinder för framgångsrik konfrontation kan t.ex. vara fredsplikt i kollektivavtal, överlägsna sanktionsmedel i motpartens händer eller sträng lagstiftning. Under frivilligt samarbete motiveras parterna av någon typ av morot. När det sker under nödtvång undviker man konfrontation på grund av någon typ av piska, eller för att segerutsikterna av andra skäl är klena eller hopplösa. Det går knappast att dra någon skarp gräns mellan de två arterna av samarbete. Men två extremfall kan pekas ut som motpoler på en glidande skala. Extremfallet av samarbete under nödtvång innebär att arbetstagarsidan helt avstår från att hävda sina intressen och låter arbetsgivaren diktera villkoren. Arbetstagarna lider då av sådan bristande stridsförmåga eller möter så pass övermäktiga hinder att de underkastar sig. De uppträder som passiva ja-sägare eller lägger sig helt enkelt platt inför arbetsgivaren utan dialog. Extremfallet av frivilligt samarbete innebär att parterna möts i rena vinn-vinn-situationer. Respektive part har möjlighet att tillvarata sina intressen utan att det sker på motpartens bekostnad. Parterna drar åt samma håll utan att behöva göra några eftergifter, varför rationella skäl för konfrontation saknas. Här uppträder parterna som aktiva förhandlare eller har en så pass nära samverkan att karaktären av två motparter i relationen överskuggas av deras gemensamma projekt. De två extremfallen av samarbete är en teoretisk renodling. I verkligheten förekommer givetvis olika varianter och blandningar av samarbete mellan motpolerna nödtvång och frivillighet. På svenska 10

arbetsplatser råder sällan extremfallet av nödtvång, alltså samarbete som ren underkastelse. Fackföreningar är i regel en etablerad part och det finns en viss grundval för samarbete till ömsesidig nytta. Å andra sidan är extremfallet av frivilligt samarbete sällsynt. En grundläggande motsättning mellan parternas intressen gör att utrymmet för rena vinn-vinnsituationer är begränsat. I det teoretiska avsnittet utvecklas som sagt ett perspektiv på orsakerna bakom parternas konfrontation och förutsättningarna för samarbete. 1.4.4 Relevansen i begreppsbestämningen Definitionerna av konfrontation och samarbete är analytiskt motiverade. Jag är väl medveten om att termerna används i delvis andra innebörder av forskare och aktörer på arbetsmarknaden. Mina definitioner är inte deskriptiva utan stipulativa. En deskriptiv definition gör anspråk på att fånga en redan etablerad användning av ett ord i vardagligt språkbruk eller i vetenskapliga sammanhang. Definitionen kan vara sann eller falsk, den kan prövas mot hur ordet faktiskt används. En stipulativ definition, däremot, föreskriver hur ett ord lämpligen bör användas. Definitionen är varken sann eller falsk. Den är ett förslag vars lämplighet kan diskuteras och prövas när ordet används som analytiskt redskap. 18 Konfrontation, som begreppet här definierats, omfattar stridsåtgärder men har en vidare innebörd än det rättsliga begreppet strid eller konflikt. Den snävare rättsliga avgränsningen är motiverad av att man från statsmaktens sida funnit det angeläget att reglera vissa sanktioner i maktkampen mellan parterna. Min bredare definition av konfrontation är motiverad av intresset att undersöka även andra sanktioner i samma maktkamp. Om vi endast fokuserar på typiska stridsåtgärder riskerar vi att måla upp en lugn yta bakom vilken betydande maktstrider kan utspela sig. I rättslig mening kan ett partsklimat vara konfliktfritt, samtidigt som det är laddat med andra konfrontationsformer än stridsåtgärder. Ovan nämndes två drastiska exempel på konfrontation, fallet då arbetsgivaren lägger ned eller flyttar produktionen utomlands och fallet då arbetstagarnas fackmöte lamslår verksamheten. Därtill kommer floran av mer subtila påtryckningsmedel. Arbetsgivaren kan t.ex. köpa ut obstinata anställda, splittra sammansvetsade arbetslag genom omplaceringar eller nyttja individuell lönesättning för att bestraffa personal. 19 Arbetstagarna kan t.ex. rikta namninsamlingar mot ledningen, frysa ut omedgörliga chefer eller sjukskriva sig kollektivt som förtäckt protest. Även rättsliga sanktioner kan betraktas som en konfrontationsform. Ett partsklimat som präglas av frekventa 18 Follesdal Dagfinn, Elster Jon och Walloe Lars (1995): Argumentationsteori, språk och vetenskapsfilosofi, andra upplagan, Bokförlaget Thales, Stockholm, s.323, 332 333. 19 Vad gäller just utköp av arbetstagare är 39 LAS arbetsgivaren anmärkningsvärt behjälplig. Paragrafen ger arbetsgivaren möjlighet att skilja en arbetstagare från sin tjänst mot dennes vilja genom att först säga upp eller avskeda vederbörande i strid med kravet på saklig grund i LAS, därefter invänta AD:s ogiltigförklarande av uppsägningen/avskedet och slutligen avsluta anställningen genom att betala ett skadestånd till arbetstagaren. 11

stämningar och sammandrabbningar i domstol kan inte gärna karaktäriseras som samarbetsbetonat, även om det är fritt från stridsåtgärder. Alla nämnda exempel ger goda skäl för en bred infallsvinkel på parternas interaktion. Det går inte att göra någon skarp distinktion mellan stridsåtgärder och övriga konfrontationsformer. Strejker och lockouter faller uppenbart under stridsåtgärdsbegreppet. Rättsliga sanktioner hör uppenbart till kategorin övriga konfrontationsformer. Andra sanktioner ligger i gråzonen däremellan. Exempelvis bedöms massuppsägningar från arbetstagarnas sida i vissa fall som stridsåtgärder men i andra fall inte. 20 Det väsentliga att hålla i minnet är dock att vi använder ett brett konfrontationsbegrepp och ett snävare stridsåtgärdsbegrepp. Distinktionen är särskilt viktig då vi undersöker Industriavtalets betydelse för partklimatet. Precis som är fallet med kollektivavtal i allmänhet reser Industriavtalet hinder mot stridsåtgärder, men lämnar fältet fritt för åtskilliga andra konfrontationsformer. Om undersökningen visar att konfrontationen tilltagit trots Industriavtalet, kan det inte utan vidare tolkas som att avtalets syften gått om intet. Endast om konfrontationen bärs upp av typiska stridsåtgärder kan man tala om en uppenbar kollision med de materiella reglerna. Samarbete och besläktade termer förekommer i Industriavtalet. Avtalets egentliga beteckning lyder som sagt Samarbetsavtal om industriell utveckling och lönebildning. Min definition måste skiljas från hur termerna figurerar i avtalet, eftersom termerna används i olika syften. Industriavtalets inledande avsnitt betonar en lång tradition av partsamarbete som parterna vill bygga vidare på för att skapa en stark, förtroendefull samverkan. 21 Termerna definieras överhuvudtaget inte för att fastslå materiella förpliktelser. De används som honnörsord för att staka ut en generell riktning. Samarbetsavtalets syfte sägs vara att främja såväl industriell utveckling, lönsamhet och konkurrenskraft som god löneutveckling och goda villkor i övrigt för de anställda. 22 Termernas innebörd fixeras inte i någon gemensam partsavsikt i avtalstexten. Innebörden är åtminstone delvis öppen och föränderlig, där parterna kan ha divergerande uppfattningar om exempelvis vilka anställningsvillkor som samarbetet bör främja. Avtalets vaga begreppsanvändning är givetvis något helt annat än att utmejsla analytiska redskap. Jag har därför gjort en explicit definition av samarbete som ska möjliggöra en meningsfull undersökning av partsklimatet. 20 Glavå (2001), s. 159. 21 Samarbetsavtal om industriell utveckling och lönebildning (Industriavtalet). Industriavtalet innefattar Förhandlingsavtalet som bilaga. Utskrivet från www.industriavtalet.com i oktober 2006, s. 4 punkt 1. Min kursivering. 22 Ibid. 12

1.5 Metod och material Uppsatsens frågeställningar, som ovan sorterats i fyra led, kommer att angripas med olika metoder. (1) Det första ledet rör konfliktmönstren och stridsrätten i ett historiskt perspektiv. Konfliktmönstren åskådliggörs utifrån officiell statistik och en ny sammanställning av data från Näringslivets forskningsinstitut Ratio. 23 Reglerna kommer att belysas med hjälp av traditionell rättsdogmatisk metod. Materialet utgörs av de källor som anvisas av den etablerade rättskälleläran: lag, domstolspraxis, förarbeten och doktrin. 24 För att kunna relatera reglernas tillkomst och konfliktmönstren till den historiska utvecklingen används en historisk och två rättsvetenskapliga avhandlingar: Arbetarna lämnar fabriken av Christer Thörnqvist, Kollektivavtalet som fredspliktsinstrument av Håkan Göransson och Medling i arbetstvister av Birgitta Nyström. 25 (2) Undersökningens andra led rör Industriavtalets reglering av stridsrätts och medling och dess motsvarigheter i lagstiftningen. Avtalsbestämmelserna kommer att belysas genom tolkning av Förhandlingsavtalet och tillhörande dokument. 26 Motsvarande aspekter av MBL och Medlingsinstitutet belyses genom rättsdogmatisk metod. (3) Det tredje ledet rör Industriavtalets betydelse för konfliktnivån. Här fordras både kvantitativa och kvalitativa metoder. Som redan påpekats har en nedgång i konfliktnivån registrerats i officiell statistik efter Industriavtalets etablering. Detta kommer jag att åskådliggöra genom kvantitativa data över stridsåtgärder och varsel. Att Industriavtalet sammanfaller med nedgången ger dock bara en indikation på att avtalet är orsaken till densamma. Det kan finnas otaliga andra orsaker som skulle ha sänkt konfliktnivån även utan avtalets existens. En korrelation kan alltså föreligga utan att någon kausalitet gör det. För att kunna bedöma Industriavtalets betydelse använder jag kvalitativ metod i form av djupintervjuer med företrädare för IF Metall och Teknikarbetsgivarna. Avsikten är låta parterna berätta om det är Industriavtalet som pressar och motiverar dem att handla på ett visst sätt, eller om det finns andra faktorer som är viktigare. En balanserad framställning förutsätter att både arbetstagar- och arbetsgivarsidan hörs. Uppsatsens ringa omfattning nödvändiggör ett begränsat antal informanter. På den fackliga sidan intervjuas totalt tre företrädare på klubb-, avdelnings- och förbundsnivå. På arbetsgivarsidan intervjuas likaså tre företrädare på 23 Lindberg Henrik (2006), Konflikt, konkurrens och korporativa karteller Nya konfliktmönster och konfliktdimensioner på svensk arbetsmarknad 1993-2005 (2006). Tillgänglig på www.ratio.se 24 Lehrberg Bertil (2001), Praktisk juridisk metod, fjärde upplagan. Iustis Förlag, Stockholm, s. 38. 25 Thörnqvist Christer (1994), Arbetarna lämnar fabriken. Strejkrörelser under efterkrigstiden, deras bakgrund, förlopp och följder. (Ak. avh.), Historiska Institutionen i Göteborg, Göteborg. Se Göransson (1988) under not 1. Nyström Birgitta (1990), Medling i arbetstvister en rättslig studie av det svenska systemet i jämförande nordiskt perspektiv. (Ak. avh.), Norstedts Juridik, Stockholm. 26 Se not 21. 13

motsvarande nivåer. Tillvägagångssättet i intervjuerna beskrivs närmare i samband med att svarsmaterialet analyseras. (4) Det fjärde och sista ledet rör Industriavtalets betydelse för parternas konfrontation och samarbete i övrigt. Ambitionen är att genom intervjuerna fånga andra konfrontationsformer än typiska stridsåtgärder och undersöka om konfrontationen minskat eller tilltagit. Avsikten är vidare att belysa arten av samarbete mellan parterna och återigen låta informanterna berätta om det är Industriavtalet som pressar och motiverar dem att handla på ett visst sätt, eller om andra faktorer är viktigare. Ambitionen är dock inte att fastställa några säkra orsakssamband mellan Industriavtalet och partsklimatet. I denna begränsade fallstudie får det räcka om vi når intressanta resultat att diskutera och dra högst preliminära slutsatser från, och som ger uppslag för vidare undersökningar. 1.6 Något om tidigare forskning och inspirationskällor Bland dem som närmare studerat Industriavtalet återfinns nästan inga jurister utan främst ekonomer och andra forskare inom samhällsvetenskaperna. De har primärt befattat sig med avtalets samhällsekonomiska effekter och betydelse för lönebildningen, snarare än fördjupade rättsliga undersökningar. De experter som främst förknippas med studieföremålet är den nyligen avlidne Nils Elvander och Industrins Ekonomiska Råd. Elvander var professor i statskunskap och den svenska auktoriteten inom det tvärvetenskapliga forskningsfältet arbetsmarknadsrelationer (Industrial Relations, IR). Industrins Ekonomiska Råd består av ekonomer som utses inom ramen för Industriavtalet, men de är inte anställda av arbetstagareller arbetsgivarorganisationer. Vi begränsar oss här till en redogörelse för nämnda experters infallsvinkel och slutsatser, och nöjer oss således med ett centralt axplock ur tidigare forskning. Enligt Elvander utgör Industriavtalet och Medlingsinstitutet de två grundelementen i en ny arbetsmarknadsregim. 27 Begreppet arbetsmarknadsregim avser totaliteten av ett lands arbetsmarknadsrelationer, från arbetsplatsen till den nationella politiska nivån där de politiska villkoren för utvecklingen av arbetsmarknadsrelationerna beslutas, såsom ekonomisk politik, arbetsmarknadspolitik, arbetsrätt, familjerätt etc. 28 Elvander karaktäriserar den nya regimen som en samarbetsregim. Denna regim efterträdde 1970- och 80-talens konfrontationsregim, vilken i sin tur föregicks av en äldre samarbetsregim, Saltsjöbadsepoken. 29 Ingen av termerna samarbete eller konfrontation ges någon explicit definition. De element som föranleder Elvander att tala om en ny samarbetsregim är dock avtalsrörelsernas tidsplanering och 27 Elvander (2002b), s. 199. Elvander (2006), s. 113. 28 Elvander Nils (2002a), Industrial Relations. A Short History of Ideas and Learning. Arbetsliv I omvandling 2002:3, Arbetslivsinstitutet, Stockholm, s. 51. Min översättning från den engelska texten. 14

förekomsten av stridsåtgärder efter Industriavtalets träffande. Han framhåller Den ytterst låga frekvensen av konfliktvarsel och öppna konflikter, jämfört med 1995 och tidigare perioder och betonar att tidsplaneringen i avtalsrörelserna i stort sett hållit. 30 Ekonomerna i Industrins Ekonomisk Råd ansluter sig till Elvander och tar närmare fasta på ett ökat inslag av samförstånd i löneförhandlingarna. 31 En samstämmighet har uppstått kring förhandlingsintervallet. Den nedre gränsen för hur höga de nominella löneökningarna måste vara för att ge ökad real köpkraft bedömer förbundsparterna utifrån den förväntade inflationen. Den övre gränsen bestäms något förenklat av utvecklingen av de totala kostnaderna för arbetskraften i de viktigaste konkurrentländerna. Överträds gränsen kan de svenska företagens konkurrenskraft och därmed lönsamhet försvagas. 32 Ekonomerna skriver att köpkraft och konkurrenskraft kunnat ökas samtidigt under senare år och konkluderar: Det samförstånd som vuxit fram mellan parterna i industrin, manifesterat i Industriavtalet, har på ett väsentligt sätt bidragit till detta. 33 Elvander och nämnda ekonomer tar onekligen fasta på viktiga aspekter i förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare. Men bilden som levereras är högst selektiv. De har ingenting att säga om en maktkamp möjligen tagit andra former än stridsåtgärder, berört andra frågor än lönebildningen och utspelat sig på fler arenor än den förbundsnivå som ställs i fokus. Parternas mellanhavanden på klubb- och avdelningsnivå, som har en lång tradition inom tillverkningsindustrin, förbigås. 34 De belyser aspekter som är av särskilt intresse för arbetsgivarsidan: att lönekostnader och stridsåtgärder hållits i schack. Åtskilliga aspekter av vikt för dem som arbetar nere på verkstadsgolven utelämnas. Ekonomerna skriver att För löntagarna är utvecklingen av den reala köpkraften det centrala resultatet och finner ett samförstånd härvidlag. 35 Dock finns det självfallet en uppsjö andra fackliga kärnfrågor, där samförstånd kanske inte råder. Deras snäva infallsvinkel är måhända motiverad av att de velat undersöka de två teman som upptar störst utrymme i Industriavtalet: industriell utveckling och lönebildning. Men som sagt syftar Industriavtalet inte bara till god löneutveckling utan även goda villkor i övrigt för de anställda. 36 Hur dessa andra villkor hanterats av parterna uppehåller sig inte Elvander och ekonomerna vid. Med tanke på anspråket att uttala sig om totaliteten av ett lands arbetsmarknadsrelationer förefaller grunden för deras omdömen 29 Elvander (2002b), s.191. Elvander (2006), s. 113. 30 Elvander (2003), s. 26 och 21. Djerf Olle, Håkan Frisén, Lena Hagman och Henry Ohlsson (2003), Köpkraft och konkurrenskraft tredje avtalsrörelsen med Industriavtalet i Ekonomisk Debatt, årg 31, nr 8, s. 16. Min kursivering. 32 Ibid., s. 19. Konkurrenskraften kan dock stagas upp av en snabbare produktivitetsutveckling än konkurrenterna 33 Ibid. s. 24 25. 34 Fackens starka lokala förankring nämns t.ex. i Sandgren Anders (2002), Verkstadsindustrin och Industriavtalet. Arbetsmarknad, ekonomi och organisationer. Sveriges Verkstadsindustrier, Stockholm, s. 15. 35 Djerf m.fl. (2003), s. 19. 15

onekligen tunn. Kort sagt: de resultat som redovisats utesluter inte att maktstrider kan ha fortlevt eller tilltagit, trots eller kanske rentav på grund av Industriavtalets tillkomst. Om så är fallet finns det skäl att ifrågasätta det korrekta eller meningsfulla i att tala om ett nytt, starkt eller fruktbart partsamarbete. I jämförelse med nämnda experters snäva infallsvinkel är mina bestämningar av begreppen konfrontation och samarbete tänkta att ge ett slags vidvinkelperspektiv på hur parterna interagerar från verkstadsgolven till förbundsnivå. Min småskaliga intervjustudie kan självfallet inte fånga någon totalitet, men däremot belysa en liten del av den industriella verklighet som hittills inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. Jag vill slutligen nämna två inspirationskällor till min föresats att tränga igenom det jag kallat partsklimatets lugnare yta för att se om maktstrider döljer sig där bakom. En inspirationskälla är den såkallade arbetsprocesskolan, även om dessa forskare inte befattat sig med rättsvetenskap utan snarare historisk och ekonomisk forskning. Denna skola har hävdat att det är genom insyn i produktionens hemliga verkstad som samhällets avgörande maktförhållanden kan avslöjas. De har kritiserat särskilt nationalekonomers ensidiga fokus på vad de kallar cirkulationens ytliga miljö, d.v.s. omsättningen av värden ute på marknaderna. Det är inne i arbetsprocessen, menar de, som utvecklingens stora dramer utspelar sig. Forskarna har bland annat framhållit hur taylorismens och fordismens revolution inom tillverkningsindustrin spridit sig som ringar på vattnet genom samhällsorganisationen. 37 En annan inspirationskälla för mig har varit min egen erfarenhet av industriarbete. Jag skulle förmoda att de flesta som tillhört ett arbetarkollektiv kan vittna om sammandrabbningar med företagsledningen där vardera sida nyttjar otaliga vapen som aldrig avspeglas i den officiella konfliktstatistiken. Om forskare inte möter människorna i produktionens hemliga verkstad förblir de, enligt min mening, okunniga om några av de viktigaste maktstriderna i människors vardag och den funktion som lagar och kollektivavtal fyller här. 1.7 Disposition Närmast efter denna inledning följer det nämnda teoretiska avsnittet. Perspektivet som utvecklas här bildar en analytisk ram för uppsatsen. Övriga avsnitt är disponerade efter de fyra leden i syftesformuleringen. Först ges en historisk översikt över konfliktmönstren och stridsrätten. Därefter analyseras och jämförs Industriavtalet stridsrätts- och medlingsbestämmelser med motsvarande lagstiftning. Sedan undersöks Industriavtalets betydelse för partsklimatet. I ett avslutande avsnitt diskuteras undersökningens resultat. 36 Min kursivering av citat ur avtalets inledningsavsnitt. 37 Ett standardverk inom arbetsprocesskolan är Braverman Harry (1985): Arbete och monopolkapital. Arbetets degradering i det tjugonde århundradet. Rabén & Sjögren/Tema nova, Kristianstad. 16

2. Ett teoretiskt perspektiv på partsrelationen och rätten 2.1 Inledning Juridiken inrymmer ingen stark tradition av att kombinera rättsliga och samhällsvetenskapliga perspektiv. För den som vill företa tvärvetenskapliga studier på arbetsrättens område finns ingen vedertagen referensram att tillgå. I detta avsnitt vigs därför ett förhållandevis stort utrymme åt att utveckla ett perspektiv på partsrelationen och rätten, med influenser från främst ekonomisk historia och rättssociologi. Relationen mellan arbetstagare och arbetsgivare inrymmer både konfrontation och samarbete. Konfrontationen är en maktkamp i ett ojämnbördigt förhållande där arbetsgivaren typiskt sett har övertaget. I detta avsnitt förklaras parternas agerande utifrån förhållandet mellan deras respektive intressen, vilka i sin tur är knutna till deras olika roller i den kapitalistiska marknadsekonomin. Tre funktioner hos rätten lyfts fram. Rätten konstituerar det kapitalistiska systemet, konserverar arbetsgivarens överordnade ställning och intervenerar i maktkampen till arbetsgivarens fördel. Avsnittet avslutas med en sammanfattning och kommentar. 2.2 Arbete och kapital Arbetstagare och arbetsgivare betraktas i uppsatsen som aktörer i en tvåpartsrelation av ekonomisk natur. Arbetstagarna är tvungna att sälja sin arbetskraft för att försörja sig, medan arbetsgivaren behöver arbetskraften för att kunna utvinna en vinst. Den grundläggande betingelsen för relationen är att arbetsgivaren äger det kapital eller de produktionsmedel som arbetstagarna behöver komma i kontakt med för att kunna utföra sitt arbete. Arbetskraften köps som en vara på en marknad av ägaren till kapitalet. Detta kännetecknar en kapitalistisk marknadsekonomi. 38 Rättsordningen fyller härvidlag en konstituerande funktion. Aktörerna definieras genom person- och associationsrätten. Äganderätten skyddas genom egendomsordningen. Avtalsinstitutet säkrar omsättningen av varor på marknaderna. 39 I mötet mellan arbete och kapital skapas produktion. I produktionen utgör arbetstagare och arbetsgivare grovt sett två sociala klasser. De skiljer åt ifråga om vilka positioner de innehar på arbetsplatsen, vilka roller de spelar och vilka intressen de företräder. Enkelt uttryckt fattar den 38 En av de första att analysera relationen i dessa termer var Karl Marx. Marx Karl (1997): Kapitalet Första boken. Arkiv/Zenit, Lund, s. 127 152. 39 Hydén Håkan (1985), Arbetslivets reglering. Liber förlag, Lund, s. 22ff, 28. 17

kapitalägande klassen besluten och tillägnar sig vinsten från arbetet, medan den lönearbetande klassen utför arbetet som beslutas i utbyte mot lön. 40 2.2.1 Maktkamp Parternas eller klassernas konfrontativa beteende kan förklaras utifrån en strukturell motsättning mellan deras intressen. Motsättningen härrör från att arbetsgivaren brukar arbetskraften som en vara i produktionen. Den betraktas som ett ekonomiskt medel för att maximera vinsten. Samtidigt är arbetskraften mer än ett medel, den utgörs av människor som hävdar egna sociala behov. 41 Kolliderande intressen ger upphov till en maktkamp, eller klasskamp om man så vill. Lön ställs mot vinst, behovet av en rimlig arbetsbörda möter krav på högre tempo, intresset av trygghet krockar med krav på flexibilitet etc. Ett perspektiv som endast framhåller oförsonliga motsättningar är emellertid otillräckligt för att förklara förekomsten av samarbete. Om parternas interaktion uteslutande betraktas som ett nollsummespel, där den ena vinner vad den andra förlorar, är det svårt att se något annat än samarbete under nödtvång. Samarbetsbetonade strategier framstår endast som underkastelse, som kapitulation i klasskampen. 2.2.2 Industriell symbios Christer Lundh, professor i ekonomisk historia, anser att partsrelationen bäst kan förstås som en industriell symbios präglad av motsättningar i makt- och fördelningsfrågor, men där det samtidigt ligger i båda parters intresse att säkra företagets expansion och överlevnad. 42 Relationen präglas av ömsesidigt beroende och i viss utsträckning av en intressegemenskap. Lundh vill med begreppet industriell symbios undvika dels ett okomplicerat konsensusperspektiv, med utplånade klassintressen och dels ett ensidigt klasskampsperspektiv där alla framsteg sprungna ur samförstånd mellan parterna förklaras som skenbara eller som ett resultat av arbetarrörelsens svek. 43 För parterna i symbios är det rationellt att drabba samman i maktkamp, samtidigt som det finns en grundval för samarbete till ömsesidig nytta. Denna grundval kan enligt min mening framställas schematiskt på följande sätt. När intressemotsättningar uppstår innebär det inte alltid ett nollsummespel. Om de resurser som parterna gör anspråk på befinner sig i tillväxt kan bägge sidor mildra sina krav i kompromisser och ändå gå ut som vinnare. Exempelvis kan ett expanderande företag generera 40 Se ibid under not 36. 41 En likartad formulering återfinns i Edström Örjan (1994), MBL och Utvecklingsavtalet. Samverkansförhandlingar i företag. (Ak. avh.). Norstedts Juridik, Stockholm, s. 40. Edström resonerar här kring motsättningen mellan ekonomiska och sociala handlingssystem, med influenser från bl.a. Håkan Hydén. 42 Lundh Christer (1986), Hur har arbetarnas inflytande i arbetslivet förändrats under 1900-talet? i ARKIV För studier i arbetarrörelsens historia. Nr 33. Studentlitteratur, Lund, s. 65. 18

såväl högre löneinkomster som kapitalinkomster. En ökning av lönernas relativa andel av förädlingsvärdet sker alltid på bekostnad av kapitalandelen, men i absoluta tal kan båda inkomstslag öka samtidigt. 44 Om resursen som är föremål för dragkampen inte tillväxer kan parterna tillvarata sina intressen genom att ge och ta. De utväxlar då eftergifter mot fördelar i en bytespolitik eller kohandel. 45 En arbetsgivare kan t.ex. acceptera högre löner mot att arbetstagarna böjer sig för införande av skiftgång. Andra gånger sammanfaller intressena. Exempelvis kan ett ökat personalinflytande i viss utsträckning inverka positivt på vinsten genom att produktiviteten ökar. Intressena löper parallellt istället för att kollidera. Vinn-vinnsituationer kan således inställa sig både då intressena sammanfaller och när de kolliderar. I andra fall har parternas intressen varken en positiv eller negativt inverkan på varandra. En part kan t.ex. driva igenom önskade förändringar i arbetsorganisationen utan konfrontation, om motparten förhåller sig indifferent till förändringen. Intressena löper i dessa fall oberoende av varandra. Varken samarbete under frivillighet eller nödtvång upphäver emellertid motsättningarna. Parternas grundläggande intressen är knutna till deras roller som säljare respektive köpare av arbetskraft. Historikern Christer Thörnqvist skriver att En arbetsmarknad utan öppna konflikter är en teoretisk abstraktion, något som bara kan uppnås under mycket speciella förhållanden. Enligt Thörnqvist tillhör perioden av arbetsfred under 1950- och 1960-talen de sällsynta perioder som avviker från det normala. 46 Klasskampen mellan arbete och kapital är inbyggd i det kapitalistiska systemet. 2.3 Ett ojämnbördigt förhållande 2.3.1 Styrka och makt Partsförhållandet är typiskt sett ojämnbördigt. Arbetsgivaren har ett övertag. Det är en truism i arbetsrättsliga sammanhang. Antagandet bör enligt min mening preciseras på så vis att man skiljer mellan styrka vid förhandlingsbordet och uppnådd makt på arbetsplatsen. En stark förhandlingsposition innebär en möjlighet att skaffa sig makt. En stark part kan dock av olika skäl ha låtit en del beslutsområden vila i motpartens händer, och endast kapat åt sig inflytande 43 Ibid. 44 Inom nationalekonomin refererar begreppet förädlingsvärde till värdet av de varor eller tjänster som ett företag producerar. Det definieras som skillnaden mellan företagets försäljningsintäkter och kostnaden för inköp av halvfabrikat och råvaror. Förädlingsvärdet tillfaller de anställda i form av löner och tas ut som vinster, räntor m.m. av företagsägarna och andra som ställer kapital till förfogande. Det råder definitionsmässigt en oförsonlig motsättning mellan löneandelen och kapitalandelen. Se t.ex. Eklund Klas (1999), Vår ekonomi. En introduktion till samhällsekonomin, åttonde upplagan. Prisma, Stockholm, s. 118f. 45 Bytespolitik är en etablerad term i fackliga sammanhang. Se t.ex. LO:s rapport Fackliga strategier för bättre byten presenterad den 21/4 2004. Rapporten finns tillänglig på hemsidan: www.lo.se 46 Thörnqvist (1994), s. 297. Thörnqvist menar dessutom att de konfliktfria 1950- och 1960-talen till viss del förmodligen är en statistisk synvilla, med hänvisning till att den offentliga statistiken var mycket bristfällig under dessa år. Ibid. s. 91 f. 19

på andra områden. Svenska fackföreningar har i regel befattat sig med löner och allmänna anställningsvillkor, emellanåt begränsat arbetsgivarens ensidiga beslut i uppsägnings- och antagningsfrågor, men avstått från att på allvar inskränka arbets- och företagsledningsrätten till förmån för industriell demokrati. 47 En part kan således ha en betydande styrka, en potential att skaffa sig makt, utan att ha realiserat en betydande maktposition. 48 Arbetsgivarens starkare förhandlingsposition vilar ytterst på ägandet till produktionsmedlen. Men varken styrkeförhållandet eller maktfördelningen på arbetsplatsen är statisk. Ett huvudsyfte med arbetstagarnas fackliga organisering är just att förskjuta styrkeförhållandet. Genom stridsåtgärder och andra konfrontationsformer genomdrivs förändringar i maktfördelningen, vilka ofta men inte alltid stadfästs i kollektivavtal. 2.3.2 Makt och rätt Arbetsgivarens överordnade ställning åtnjuter rättsordningens skydd. Makten att fatta ensidiga beslut sammanfaller i hög grad med rätten att göra detsamma. Det är ytterligare en truism i arbetsrättsliga sammanhang. Om inte annat följer av auktoritativa rättskällor har arbetsgivaren exklusiv beslutsrätt i såkallade 32-frågor. 49 Den yttre dimensionen av 32 består av antagnings- och uppsägningsrätten, och den inre av arbetsledningsrätten. 50 Arbetsgivarna trumfade tidigt igenom sin exklusiva beslutsrätt i kollektivavtal och vann därefter erkännande för sina befogenheter i domstolspraxis och lagstiftning. Ursprungligen hade 32 dock ingen given rättslig status. Antagningsrätten uttrycker den del av avtalsfriheten som ger rätt välja motpart. Arbetsgivarens övergripande företagsledningsrätt är knuten till äganderätten. Men rätten att leda och fördela arbetet har däremot inte sitt normativa ursprung i äganderätten. 51 32 var ursprungligen ett maktanspråk från SAF, artikulerat i organisationens interna stadgar år 1905. Detta bestreds av arbetstagarna och deras fackföreningar. För arbetsgivarna var det därför angeläget att 32 skrevs in i kollektivavtalen. Det skedde under lockouthot i 1906 års decemberkompromiss mellan LO och SAF. Distinktionen mellan företagsledningsrätten (som är knuten till ägandet) och arbetsledningsrätten (som arbetsgivarna erövrat i förhållande till arbetstagarna) kan förtydligas på så vis att företagsledningsrätten omfattar frågor om t.ex. 47 Termen uttrycker fackföreningsrörelsens klassiska paroll för ett långtgående arbetstagarinflytande. Besläktade termer är företagsdemokrati, ekonomisk demokrati, arbetarkontroll och självförvaltning. Ett modernt förslag i denna riktning var t.ex. löntagarfonderna, som dock blev mycket kortlivade. För ett historisk perspektiv på industriell demokrati se t.ex. Lundh Christer (1987): Den svenska debatten om industriell demokrati 1919-1924.I. Debatten i Sverige. (Ak. avh). Economic History Society, Lund. 48 En part kan även tänkas besitta makt utan att inneha en stark förhandlingsposition, nämligen om makten vunnits genom en styrka som därefter gått förlorad. En sådan maktposition är givetvis instabil. 49 Glavå (2001), s. 47. 50 Åtskillnaden mellan en yttre och inre dimension görs t.ex. i Nyström Örjan (2000): Mellan anpassning och motstånd. Facket och det nya arbetslivet. Atlas, Stockholm, s. 92. 51 Glavå (2001), s. 44 47. 20