Skulpturvandring på Sofiero Från 1987 och några år framåt kommer internationellt kända konstnärer att bjudas in till Sofiero för att skapa skulpturer i den hårda och mäktiga graniten från Skåne. Utanför Sofieros huvudentré, där bilparkringen ligger, jobbade konstnärerna med stora stenblock i granit och diabas. På gjutna betongkonsoller arbetade konstnärerna fram sina unika skulpturer och intresserade kunde följa konstnärerna i deras kreativa skapandeprocesser. Då konstnärernas arbeten varade under några månaders tid, inreds det gamla hovstallet med rum till konstnärer och deras assistenter. Skulpturerna är kraftfulla och är som ett nonfigurativ eko från platsens mäktiga natur och den unika historia som finns på Sofiero. Parkeringen: Tomas Nordbäck Obelisk 2001 Material: Granit Här står en åtta och en halv meter hög stenpelare i granit. Den väger 10 ton och konstnären Tomas Nordbäck kallar skulpturen Obelisk. Vanligtvis brukar en obelisk smalna av uppåt och avslutas pyramidformigt. Men Tomas Nordbäck har gjort sin egen tolkning genom att skapa en grovhuggen, fyrkantig obelisk, utan någon toppform längst upp. Skulpturen är kraftfull, och blir som ett vägmärke för Sofiero. År 2001 har Tomas Nordbäck en egen utställning på Sofiero med namnet Bergtagen. I folktron var bergtagning en föreställning om att övernaturliga väsen kunde lura med sig människor till sina boningar i berget eller under jorden. När människorna släpptes fria hade de fått ett starkt förändrat sinnelag. Bergtagen kan också användas metaforiskt om någon blivit starkt hänförd av exempelvis ett konstverk.
Kungliga Gräsplanen: Olle Bonnier (1925-) Canek 1990 Material: Granit och bemålad plåt Energi är nyckelordet i Olle Bonniers skapande. Den 6 meter höga granitpelaren står stadigt på den kungliga gräsmattan. Uppe på toppen har Olle placerat rödmålad plåt som liknar en vinge. Olle Bonniér har under flera år vistats i Sydamerika, där han får mycket inspiration från Mayakulturens färgstarka och bildrika värld. Skulpturens namn Canek, syftar på Mayafolkets siste konung med samma namn. Skulpturen symboliserar Mayafolkets tro på Det femte väderstreckets element som är andedräkten och sången, det är en mittpunkt där vi lever och andas. Spännvidden är stor I Olle Bonniers konstnärskap. Han jobbar gärna med skalor, allt från smått till det som är riktigt stort. Han arbetar i olika material som plast, trä, sten, textil och i olika kombinationer av dessa material. Olle Bonniér är mycket öppen för experiment och han jobbar gärna med personer inom skilda yrkesgrupper som författare, dansare, musiker och tonsättare. Han har också skapat textila skulpturer med Handarbetets Vänner. 2002 köpte Dunkers kulturhus en spännande mobil, textil skulptur, med namnet Vildhundens Hjärta. Mobilen har vävts direkt på en rottingstomme och är 11m lång. Namnet syftar på Olle Bonniers upplevelse av vildhundars rörelse i flock när han bodde i Sydamerika. Kungliga Gräsplanen: Marja Sikström (1942-) Liggande monolit 1994 Material: Diabas Den vackra skulpturen Monolit i svart diabas från Östra Göinge, är som ett stort, blankt bord. Monolit är grekiska, och betyder ensam sten. Marja Sikström är en spännande konstnär som är mycket bred i sitt materialval, och hon skapar stora skulpturer i trä och sten, där det polerade och slipade ofta möter det skrovliga och grova. Hon tycker om att lämna spår i sin konst, och hon visar gärna själva skapandeprocessen i sina skulpturer. En bra beskrivning på Marjas skulpturer är att hon lyckas fånga det jordnära och sofistikerade samtidigt. Ibland jobbar Marja med trä, ibland bemålar hon ytan med gips, vilket skapar en känsla av en svunnen tid med antika anor. Marja arbetar gärna i den rödfärgade Vångagraniten och på Bruksskolan i Höganäs står Marjas Värlsdträdet, en fin skulptur som barnen kan klättra på, en egenskap som Marja tycker är viktig, då hon anser att man ska kunna umgås med skulpturer.
Primulasänkan: Dammen: Olle Baertling (1911-1981) XUL 1968 Material: Stål Mitt ute i dammen, i anslutning till Primulasänkan, står skulpturen XUL av Olle Baertling. Skulpturen är som Olle Baertlings måleri, där svarta, raka linjer, skär och delar upp färgstarka fält. Under slutet av 1940-talet var Olle Baertling elev hos André Lothe och Fernand Leger och han kommer att bli inspirerad av kubisternas nonfigurativa uttryck. Olle Baertlings formspråk domineras till en början av plana färgytor och linjer, och från mitten av femtiotalet dominerar trianglar och diagonaler. Olle Baertling förknippas med begreppet den öppna formen en strävan efter att avbilda rymd och rörelse som fortsätter utanför bildytan. Skulpturerna visar Olle Baertlings vilja att driva den "öppna formen" ett steg längre än i målningarna. Effekten skapar Olle genom en äventyrlig balansakt då han låter svetspunkten för de extremt spetsiga vinklarna ligga utanför skulpturens bottenplatta. Det är som om XUL nästan svävar fritt ut över dammen. Trots att Olle Baertling föredrog artificiella färgnyanser som inte gav naturassociationer, blir skulpturen XUL:s svarta, linjetunna stålrör som en indelare av färgerna från Sofieros vackra trädgård. Det ligger nära till hands att tänka på kronprinsessan Margaretas inspirerande skapande av Sofieros trädgård med färger från blommornas färgpalett. Primulasänkan: Norra ravinen: Michael Prentice (1944-) The Bridge/Bron 1987-89 Material: Grön granit När Michael Prentice valde platsen till sin 14 ton tunga skulptur i grön granit var han envis, och menade att The Bridge hade sin rätta placering precis i anslutning till den norra rhododendronravinen. Det var ett tidskrävande arbete som också försenades på grund av att konstnärens ateljé i Paris brandhärjades. Idén till skulpturens namn fick Michael Prentice när han funderade över varför det inte fanns en bro över det smala Öresund. Man kan ana att Michael Prentice också är utbildad arkitekt då The Bridge både är en visuell skönhet bland rododendronblommorna och fullt brukbar som en bro för besökaren. Konstnärens skulpturer finns representerade i Van Dusen Botanical Garden i Canada. Michael Prentice beskriver en av sina skulpturer med följande ord: varje ny del är som en religiös rit i sin form, i sin utveckling och i sitt liv. Att jobba med skulptur är ett sätt att inte komma undan, man kan inte göra ett halvfärdigt jobb.
Nära Jubileumsträdgården och Blomstergatan: Christel Khan (1961-) Kärlekssång 1999 Material: Terazzo På vägen in i trädgården står denna praktfulla urna av Christel Khan. Hon är en mångsidig konstnär. Då hon också har en utbildning som florist i bagaget blir det en spännande laddning när hennes lätta växtimprovisationer blandas med tunga bronsskulpturer och ett storskaligt måleri med starka färger. Urnan har namnet Kärlekssång, och skapades 1999 till utställningen Prakturnor. Christel Kahn har använt terazzo när hon formar fram Kärlekssång, det är infärgad cement blandat med marmorkross i olika färger. Urnan är dekorerad med hjärtan och tulpaner vars konturer bildas av mässingsband. Urnan står nära kronprinsessan Margaretas blomstergata, och namnet Kärlekssång kan leda oss in på att hela trädgården och parken också är en sång till kärleken som Margareta hade till blommor, konst och sin älskade familj. Murrabatten: Aron Sandberg (1873-1959) Björnen 1917 Material: Röd granit Sofieros första skulptur, Björnen, är skapad av Stockholmskonstnären 1917. Björnen sitter som en dekorativ skulpturrelief i muren, och från björnens mun sipprar det vatten ned i en näckrosdamm. Vattnet har polerat björnens tass som ser mjuk och blank ut. Aron Sandberg var också känd för sina tornfigurer och reliefer på stadshuset och rådhuset i Stockholm. Tillsammans med brodern Gustaf Sandberg var de båda anställda vid stadshusbygget i Stockholm. Aron och Gustaf jobbade ofta som Bröderna Sandberg och under 20 års tid undervisade bröderna i bildhuggeri vid Tekniska skolan i Stockholm, nuvarande Konstfack.
Köksträdgården: Carl Milles (1855-1975) Margaretamedaljongen ca 1924 Material: Brons Under 1980-talet skänkte Drottning Ingrid av Danmark Margaretamedaljongen till Sofiero som ett minne av modern kronprinsessan Margareta. Konstverket är en bronsavgjutning av den medaljong som finns på Margaretaplatsen i Helsingborg. Konstnären är Carl Milles och är en av våra mest kända internationella skulptörer som under flera år var verksam i USA. Carl Milles är känd för sina fontäner och andra verk i monumentalformat. Han betonade gärna skulpturens siluett och hans skulpturgestalter tycks ofta sväva på höga piedestaler. På Hamntorget i Helsingborg står Sjöfartsgudinnan som är skapad 1923. Denna bevingade Gudinna har mycket energi med sitt fladdrande hår och en fartygsmodell i vardera handen. Sjöfartsgudinnan är en vacker symbol för Sundsstaden Helsingborg. Rosengången: Olle Blad (1942-) Äppleskrott 2000 Material: Brons Denna underbara lilla skulptur är gjord av Olle Blad, och skapades i samband med restaureringen av Rosengången. Olle Blads främsta uttrycksmedel är brons, koppar och stål. Olle Blad vill gärna att betraktaren ska få möjligheter att uppleva konstverket med flera sinnen, därför jobbar han gärna med rörelse, rök och eld i sina skulpturer. Det finns en omtanke i Olle Blads verk, den lilla Äppleskrotten är knappt synlig, och den tycks vilja berätta, att den konstnärliga kvaliteten inte styrs av storleken. Krassegången: Oscar Reutersvärd (1915-2002) Labyrint 2001 Material: Japansk idegran Oscar Reutersvärd fick redan som barn ett intresse för labyrinter. Det hela började på Skansen i Stockholm, där 5-årige Oscar går vilse i en labyrint. Sedan den händelsen är Oscar intresserad av att göra labyrinter anpassade till barn, där häckarna inte ska växa sig högre än att man ser ut, och där det också finns en annan väg ut än där man sprungit in. Oscar Reutersvärd menade också att människan har mycket att lära av barns seende, för att barn ofta ser detaljer före helheten, en egenskap som är bra för vårt minne. Många förknippar Oscars Reutersvärd med geometriska figurer som på olika sätt strider mot matematikens lagar, som Den omöjliga triangeln, av många också kallad för Reuterswärdtriangeln. Förutom de omöjliga figurerna skapar Oscar Reutersvärd skulpturer som tycks sträva uppåt, ett exempel är rondellskulpturen Trippelrotation vid södra infarten till Helsingborg.
Dahliakvarteret: Tomas Nordbäck (1942-) Segel 2001 Material: Svart diabas På skulpturutställningen Bergtagen 2001, visade Tomas Nordbäck nio verk på Sofiero. Skulpturerna Segel och Obelisk, var två av dessa verk som fick stanna kvar på Sofiero. Segel är tillverkad i svart diabas och väger 4 ton. Trots tyngd, storlek och material har Tomas Nordbäck lyckats ingjuta en rörelse i den tunga diabasen. I västlig riktning kan man ana en lätt vridning i skulpturen vilket blir en åminnelse om närheten till Sundet och den livliga sjötrafiken, men också till en svunnen tid då sjöofficer Oscar den II bodde här på somrarna. Tomas Nordbäck har sin ateljé i Domsten, strax utanför Helsingborg. Han visste tidigt att han ville ägna sig åt konst och han debuterade redan som 19-åring med en kollektion landskapsmålningar på Vikingsbergs vårsalong 1957. Vid Ålgränden/Drottninggatan i Helsingborg finns den fina skulpturen Sundets Pärla från 1985. Den är i rostfritt stål och går också under namnet Önskebrunnen. Kungliga Fotbollsplan: Marcel Petit (1926-) Stämgaffel 1987 Material: Hyperit, Svart diabas från Ekeröd. En av de första skulpturerna som skapades på Sofiero är Marcel Petits Stämgaffel. Skulpturen är gjord i hyperit, en svart diabas från Ekeröd. Stämgaffel består av två delar och de väger 3,5 och 4,5 ton. Skulpturens insida är blankpolerad och utsidan är grovhuggen. Marcel Petit arbetar i en nonfigurativ, modern skulpturtradition, han arbetar ofta direkt med stenen utan skisser eller modeller. Marcel Petit har själv berättat att skulpturen symboliserar tvåsamheten och partnerskapet och skulpturdelarnas trånga mellanrum är en passage för det lilla barnet. Marcel Petit är en erkänd skulptör, som framför allt är verksam i sitt hemland Frankrike. Han bor största delen på året i Paris. Under flera års tid var han verksam i England och hans skulpturer har en prägel från den brittiska skulpturtraditionen. Marcel Petits vackra runda, skulpturer finns bland annat i den vackra skogen Foret de Sénart som ligger nordöst om Paris.
Kungliga Fotbollsplan: David Marshall (1928-2006) Boalt 1987 Material: Svart diabas Den vackra diabasen från Boalt har fått ge namnet till denna mäktiga skulptur av David Marshall. Då konstnären är från Kanada inspireras han av Västra Nordamerikas konst och den mexikanska och precolumbianska konsten. David Marshall är noggrann, allt är matematiskt uträknat och bredvid sig har han en liten modell av sin skulptur. Det färdiga verket är två meter högt och omkretsen är 1,30 gånger 1 meter. Boalt påminner om 60-och 70-talets minimalistiska skulpturtradition då många konstnärer undersökte skulpturens möjligheter att förstärka det omkringliggande rummet. David Marshalls spännande skulpturer finns representerade i skulpturparken Big Rock Garden Park i delstaten Washington, och i Vandusen Garden i Vancouver, Canada. Kungliga Fotbollsplan: Atsuo Okamota (1951-) Ackumulation NO 5 1988 Material: Diabas Denna vackra skulptur är som en taktil dröm. Den japanske konstnären Atsuo Okamota skapar en kraftfull spänning av det mjuka och hårda. Ena sidan är mjuk, likt slipade stenar från havet, och andra sidan är grov och ursprunglig. För Atsuo Okamota är skapandet en process som är performativ och fysisk. För att klara av stenens kraft och för att kunna hitta stenens inneboende möjligheter, bryter han ned det ursprungliga stenblocket i mindre bitar, för att därefter sammanfoga bitarna till en helhet igen. Atsuo Okamotas process börjar ofta med att han ritar formen i marken, som visar skulpturens form tvådimensionellt. Konstnärens hemstad är Hiroshima, en stad där 140 000 människor dog då USA den 6 augusti 1945 fällde the den första atombomben, för att tvinga Japan att kapitulera. För Atsuo Okamota är den konstnärliga arbetsprocessen ett sätt att bearbeta sin hemstads historia. Konstnären berättar med följande ord: det går fort att rita formen på marken, men i sinnet stannar formen kvar och blir till en tredimensionell idé. Det är en spännande tanke att man kan bryta ned och bygga upp materia fysiskt men också i tankens och drömmens värld.
Kungliga Fotbollsplan: Michel Sporgis (1951-) Öresunds månglidare 1987 Material: Grön granit (Diorit) Ett av de första verken som invigdes på Sofiero är Kanadensaren Michel Sporgis fina skulptur med namnet Öresunds månglidare Michel Sporgis jobbar gärna platsspecifikt och utgår då från platsens terräng, geografi och historia som återspeglas i spännande formspråk. Öresunds Månglidare består av två sammanfogade delar i polerad grön granit från Görbjörnarp som ligger i Osby Kommun. Det måste ha varit en utmaning för Michael Sporgis att försöka fånga spänningen i den stabila graniten och månens flyktiga spegelbild över Sundet. Michael Sporgis placerar en stor månbit i granit på en sockel som liknar en stelnad vattenvåg där vågspetsarna tycks peka nedåt. Michael Sporgis vackra skulpturer finns bland annat representerade i Frankrike, USA, Canada och Tyskland. Hovmarskalkvillan: Jim Hart (1952-) Killer Whale 1990 Material: Cederträ Det är en passande plats som konstnären Jim Hart har valt till totempålen Killerwhale som betyder späckhuggare. Den tycks vaka över Sundet och skyddar Sofiero med sin kraft. Jim Hart är haidaindian och han är en erkänd totemmästare. Hans konstnärskap ligger djupt förankrat i haidaindianernas arv och historia. Tillsammans med sin medhjälpare Paul White, skapar Jim Hart Sofieros totempåle direkt på platsen. Ett 400-årigt cederträ fraktades hit från deras hemö vid Stilla havet. Med yxor och knivar förvandlades trädstammen till en riktig totempåle. Totempålar hade sin glansperiod i början på 1800-talet och idag har detta kulturarv återupplivats. Konsten att skapa totempålar var, och är fortfarande, vanligt förekommande hos haidaindianerna. Från början tillverkades totempålar för att bära upp takbjälkarna till de stora långhusen som västkustindianerna bodde i. Så småningom började man att hugga ut skulpturer och bemåla pålen för att symbolisera vilken familj man tillhörde. Vissa stammar tillverkade välkomstpålar som placerades på stranden, som en välkomstsymbol för sjöfarare.
Teplatsen: Gunvor Svensson-Lundkvist (1916-) Minnesmärke över Gustav VI Adolf 1971 Material: brons och granit Porträttet till denna minnessten skapades redan 1971 då konstnären Gunvor Svensson- Lundkvist hade en tillfällig ateljé i slottet och kungen satt modell. Minnesstenen restes först 1981, och Drottning Ingrid invigde den med följande ord: Tankarna går tillbaka när jag står på denna platsen-till min barndom som var mycket ljus och lycklig. Min mor, min far, mina fyra bröder och jag hade det underbart på vårt älskade Sofiero. Gunvor Svensson-Lundkvist är en av Sveriges främsta inom medaljkonst och relief. Hon formgav den första medaljen till nobelpristagaren i ekonomi. Hennes stora produktion omfattar över hundra medaljer, skulptursviter, måleri och teckningar. Hon är speciellt känd för sina väggmedaljonger och reliefporträtt. Teplatsen: Bautastenen 1865 Snett bakom minnesstenen över Gustav VI Adolf, kan man hitta Bautastenen. Det är en magisk tanke, att denna sten berättar om hur platsens terräng har förändrats under 147 år. Stenens plats är nu undanskymd, och det förstärker det hemlighetsfulla med att utsikten till Sundet en gång i tiden har visats sig precis här på denna plats. Texten på stenen vittnar om att den placerades där i samband med slottets byggår 1865.
Södra Sofiero: Gunilla Bandolin (1952-) Stensättning i granit 1991 Material: Granit Denna plats fångar ögat, och många besökare undrar vad det är som visar sig här uppe på kullen. Konstnären Gunilla Bandolin beskriver platsen med följande ord: Det finns mycket himmel på denna plats. Vissa dagar, då havet yr eller horisonten vitnar badar hela kullen i himmel. Skulpturgruppen Stensättning i grå granit består av 40 fyrkantiga stenar placerade i ett rutmönster. Stenarna bildar en kvadrat på 15 x 21 meter. Stenarna ligger alla i samma plan, men de får olika höjd beroende på markens terräng. Gunilla Bandolin tog ut nollpunkten vid kullens början som utgångspunkt för ett horisontellt plan ut mot Danmark. Man kan också säga att stenarna står parallellepipediskt. Man upptäcker fenomenet, om man ställer sig vid en av de högre stenarna och sedan, låter blicken möta raden av stenar med sina blankpolerade ytor. Då upptäcker man, att stenraden är i jämnhöjd, trots, att vi med blotta ögat ser att stenarnas höjd är olika på grund av kullens terräng. Gunilla Bandolin menar också, att platsen vittnar om krig. En bunker ruvar bakom stensättningens uppställning. Här finns en påminnelse om danskarna som flydde över Öresund under kriget. Människan använder stenens kraft som bevarare av människans minne till eftervärlden genomskeppsättningar och gravstenar. Gunilla Bandolin var professor i landskapsarkitektur på Lantbrukshögskolan i Alnarp 1995-2001. Hon är representerad med flera offentliga verk i Sverige. Sedan 2006 är Gunilla Bandolin professor vid Konstfack i Stockholm. Södra Sofiero: Ingegerd Lundahl (1926-2004) och Marja Sikström (1942-) Lejonlabyrinten 1990-92 Material: Röd granit och natursten Många av Sofieros skulpturer inbjuder till lek. Konstnärerna Ingegerd Lundahl och Marja Sikström kallar också Lejonlabyrinten för en lekskulptur. Om du vandrar i labyrinten möter du La Fontaines klassiska 1600-tals fabel om Lejonet och Råttan. Labyrinten består av hundra stenar, tio av dessa är skulpturer i form av lejon och råttor i röd granit, och tio är naturstenar med fabeln ingraverad. Fabeln om den lilla råttan som hjälper det stora lejonet, är en tänkvärd saga, som har mycket att lära både barn och vuxna. Många säger att konstnär Ingegerd Lundahl får graniten att mjukna. Hennes konst har alltid värnat om barnen och hennes modeller var ofta barn och djur i hennes närhet. Till Lunds nya katolska kyrka har Ingegerd Lundahl skapat en Mariabild och på Palaestra i Lund står den fina träskulpturen Kattbärerskan.
Södra Sofiero: Jiro Sugawara (1941-) Inside Out 1988 Material: granit Den japanske skulptören Jiro Sugawara skapade detta 20 000 kg tunga granitblock till en vacker skulptur med namnet Inside Out. Eftersom Jiro Sugawara är intresserad av granitens inre egenskaper polerade han granitblockets ena sida för att därefter klyva blocket i fyra delar. De fyra lika stora blocken är 3,6 meter i höjd och 1,6 meter i bredd. Delarna placeras tätt med den polerade sidan inåt. Jiro Sugawaras konst förvaltar det japanska konstarvet som genom flera generationer skildrar Japans geografi och natur och dess inneboende krafter. Han beskriver själv Inside Out med följande ord: Denna skulptur representerar mitt personliga uttryck av den inre styrka och energi som stenen förmedlar. I Takakudistriktet,nära Sakuragawa city i Japan, finns en vacker skulpturpark som heter Amabiki. Här har Jiro Sugwara skapat flera vackra verk som har namnet Inside Out och Inside Form. Södra Sofiero: Georg Rammell (1952-) Seeing red 1988 Material: Röd Vångagranit Skulpturen är magisk, den ligger utspridd i tre delar, ett ansikte som är kluvet på mitten, strax ovanför hakan och munnen, den andra delen visar ansiktets näsa och ögon. Ensamt på marken, ligger ansiktets ena öra. När den kanadensiska konstnären Georg Rammell var här, ville han fånga platsens stämning med hjälp av den nordiska mytologin. Georg Rammell har själv beskrivit sin skulptur med följande ord: Jag valde den vackra svenska röda graniten som symbol för Jätten Ymers blodiga död. Jätten Ymer skapades ur dimmorna mellan elden och isen och när han blev attackerad av sina egna söner i en maktkamp, lät han sitt blod flöda över kosmos som hämnd. De två som överlevde översvämningen byggde världen på nytt av Ymers kvarlevor. Seeing Red är en hyllning till den nordiska ursprungsbefolkningens efterlevande. Sverige idag är inrutat av tågräls, motorvägar och kraftledningar, men för mig är landskapet dominerat av de mäktiga bronsåldershögarna som finns längs med kusterna. Georg Rammell tycker att granit är civilisationens symboliska grundsten, ett brottstycke av jorden och en metafor för den mänskliga kroppen.
Källförteckning Pressklipp från arkivet på Kulturmagasinet i Helsingborg Nina Wenedikter 130306