SKULPTUR EFTER SKULPTUR SCULPTURE AFTER SCULPTURE FRITSCH, KOONS, RAY 11.10 2014 18.01 2015

SKULPTUR EFTER SKULPTUR SCULPTURE AFTER SCULPTURE FRITSCH, KOONS, RAY 11.10 2014 18.01 2015

Curator Jack Bankowsky Assisterande intendent Jo Widoff Intendent förmedling Ulf Eriksson Skulptur efter skulptur är organiserad av Moderna Museet www.modernamuseet.se Curator Jack Bankowsky Assistant Curator Jo Widoff Curator Learning Ulf Eriksson Sculpture After Sculpture is organized by Moderna Museet Katharina Fritsch/BUS 2014. Jeff Koons. Charles Ray. Foto/Photo: Thomas Ruff/VG Bild-Kunst, Bonn/BUS, Stockholm, Ivo Faber/ VG Bild-Kunst, Bonn/BUS, Stockholm, La Biennale di Venezia Archivio Storico delle Arti Contemporanee/Francesco Galli, Douglas M. Parker Studio, Los Angeles, Joshua White/JWPictures.com, Nic Tenwiggenhorn/VG Bild-Kunst, Bonn/BUS, Stockholm, Mike Bruce, Gate Studios, London/Courtesy the Royal Academy of Arts, Beth Phillips, Ron Amstutz, Tom Powel Imaging, Charles Ray Katharina Fritsch, Elefant / Elephant, 1987. Konstnärens ägo/collection of the artist

INTRODUKTION INTRODUCTION Skulptur efter skulptur för samman verk av Katharina Fritsch (f. 1956), Jeff Koons (f. 1955) och Charles Ray (f. 1953) i en djupgående undersökning av tre innovativa konstnärskap som vid sidan av varandra har förnyat skulpturen som konstform. Alltsedan den abstrakta konstens uppkomst under 1900-talets första årtionde till de post-mediala och sociala experiment som följde under seklets sista årtionde, kan utvecklingen av skulpturkonsten under modern tid förstås som ett gradvist raserande av konstformen så som vi tidigare känt den. Fritsch, Koons och Ray trotsade avantgardekonstens krav på evigt framåtblickande och omvandlade den traditionella skulpturens konventioner för att skapa konstverk som inte bara är tydligt föreställande utan ofta också rent av figurativa. De verk som visas i Skulptur efter skulptur kan alltså sägas komma efter skulpturens påstådda död, men de kommer också efter i en annan bemärkelse, då skulpturerna är gjorda utifrån eller efterbildar den konstform som de ska förnya. Hur dessa konstnärer har vävt in 1900-talets experiment i vårt århundrades komplexa skulpturbegrepp är vad den här utställningen vill berätta om. Sculpture After Sculpture brings together the threedimensional work of Katharina Fritsch (b. 1956), Jeff Koons (b. 1955), and Charles Ray (b. 1953) in a far-reaching examination of a trio of innovators whose parallel endeavours have reinvented the art of sculpture. From the rise of abstraction in the first decade of the twentieth century to the post-medium environmental and social experiments of the last, sculpture in the modern period constitutes a gradual undoing of the traditional art form as we once knew it. Flying in the face of avant-garde orthodoxy, Fritsch, Koons, and Ray would redeploy traditional sculptural conventions, creating discrete art objects that are not only overtly representational, but also frequently figurative. The art on view in Sculpture After Sculpture, then, may come after sculpture s supposed demise, but it also comes after in another sense, being made after in the image of the art form it would reimagine. The way these sculptors have folded the experiments of the twentieth century into the complex statuary of the twenty-first is the story this exhibition sets out to tell.

MELLAN KYRKAN OCH SKYLTFÖNSTRET Konstens möte med skyltfönstret är ett bärande tema inom den moderna konsten. Detta framträder tydligt i utställningen i tre verk som belyser ready-madens och popkonstens roll i de tre konstnärernas parallella utveckling. När Koons epokgörande serie The New (här representerad av New Hoover Convertibles, New Shelton Wet/Drys 5-Gallon Doubledecker (1981 87)) först visades på New Museum of Contemporary Art i New York så var det i museets skyltfönster på den starkt trafikerade shoppinggatan Fifth Avenue. På ett liknande sätt såg Fritschs Madonnenfigur / Madonna (1987) en förstorning i mänsklig skala av en religiös souvenir för första gången dagens ljus på ett torg i tyska Münster mellan, med konstnärens egna ord, kyrkan och skyltfönstret. Ray hittade sitt eget uttryck i förhållande till varan och konsumtionssamhället i en serie verk som byggde på den standardiserade skyltdockan, här representerad av en version av hans numera ikoniska Fall 91 (1992). Verket gjordes i tre olikt klädda versioner. Rays kommersiella kloner, precis som Koons dammsugare i perfekt nyskick eller Fritschs många madonnor, utmanade minimalismens förkärlek för serialitet och popkonstens upprepningar. De slog in på en väg som ledde bort från den minimalistiska hållningen som tidigare varit rådande. Jeff Koons, New Hoover Convertibles, New Shelton Wet / Drys 5-Gallon Doubledecker, 1981 87. Astrup Fearnley Collection, Oslo, Norway

BETWEEN THE CHURCH AND THE SHOP WINDOW Art s confrontation with the shop window is a foundational leitmotif of the modern period, and one writ large in a trio of works that highlight the roles of the readymade and Pop art in the parallel evolutions of this show s protagonists. When Koons s epochal series The New (represented here by his New Hoover Convertibles, New Shelton Wet/Drys 5-Gallon Doubledecker (1981 87)) debuted at Manhattan s New Museum of Contemporary Art, it was in that venue s storefront window on busy Fifth Avenue. Similarly, Fritsch s Madonnenfigur / Madonna (1987), a human-scaled blowup of her 1982 Katharina Fritsch, Madonnenfigur / Madonna, 1987/2009. Privat ägo/private collection Charles Ray, Fall 91, 1992. Privat ägo/private collection. Courtesy Christie s multiple, first materialized between, in the artist s own words the church and the shop window, in a public square in Münster, Germany. Ray would find his own point-of-purchase vehicle in a series of works based on the standard-issue display mannequin. Represented here by his now iconic Fall 91 (1992), a work conceived in three differently-attired variations, Ray s commercial clones, like Koons s pristine vacuum cleaners and Fritsch s multiple Madonnas, would collapse Minimalist seriality and Pop art repetition, pointing the way beyond the Minimalist moment that preceded them.

MICHAEL JACKSON AND BUBBLES MICHAEL JACKSON AND BUBBLES Michael Jackson and Bubbles (1988) var stjärnan i Jeff Koons skandalomsusade utställning Banality från samma år. Den förblir en av konstnärens mest minnesvärda skulpturer. Vad skulle kunna vara ett mer passande motiv för popkonstens senaste kung än kungen av pop? Och hur skulle en konstnär som omfamnat rollen som den store smakutjämnaren bättre kunnat avbilda popstjärnan och hans berömda husdjur än som en dramatiskt uppförstorad porslinsfigur baserad på ett idolfotografi? Koons har sagt att han alltid älskat Michael Jacksons radikalitet; hur han skulle göra vad som än behövdes för att kunna kommunicera med människor. Samma sak kan sägas om konstnären som frisinnat förenat Michelangelos berömda Pietà i Peterskyrkan med en prålig prydnadssak för att kunna förmedla magin hos sitt motiv. Om Koons har axlat Andy Warhols mantel, har han inte enbart gjort det genom att förvandla sig själv till en kändis, utan även genom att tränga in under huden på kändiskulturen. Koons har i Michael Jackson and Bubbles, med sina egna ord, skapat en gudalik ikon, men han visar oss också en tragisk figur. The star of Koons s legendary 1988 exhibition, Banality, Michael Jackson and Bubbles (1988) remains one of the artist s most memorable sculptures. What could be a more fitting subject for the latter-day king of Pop art than the King of Pop, and what better way for an artist who has embraced his role as the great leveller to depict the pop star and his famous pet than as a dramatically over-scaled porcelain figurine based on a publicity still! Koons has remarked, I always loved the radicality of Michael Jackson; that he would do absolutely anything that was necessary to be able to communicate with people. The same might be said of the artist who has freely summoned Michelangelo s Pietà and the souvenir-shop figurine to channel the magic of his subject. If Koons has inherited the mantle of Andy Warhol, he has done so not only by turning himself into a celebrity, but also by getting under the skin of our celebrity culture. Koons, in his own words again, has created a god-like icon, but he has also shown us a tragic figure.

Jeff Koons, Michael Jackson and Bubbles, 1988. Astrup Fearnley Collection, Oslo, Norway Katharina Fritsch, Geist und Blutlache / Ghost and Pool of Blood, 1988. Katherine and Keith L. Sachs

GEIST UND BLUTLACHE / GHOST AND POOL OF BLOOD Arvet efter popkonsten har betytt lika mycket för Katharina Fritschs konst som för Jeff Koons det vill säga en popkonst korsad med kristen ikonografi! På samma sätt som konstnärens lysande gula Madonnenfigur / Madonna (1987/2009) förvandlar en kitschig, religiös statyett till ett föremål att förundras över, om än inte ett att tillbedja, är Geist und Blutlache / Ghost and Pool of Blood (1988) på en gång en maskeradkliché lakanet som kastats över en människokropp och en genuint kuslig uppenbarelse. Konstnären har sagt att hon eftersträvar en verklighet som är verkligare än verklig, och det är hennes laserskarpa blick för skulpturens specifika egenheter förhållandet till skala, stiliseringen, utslätandet av figurativa detaljer och det för henne typiska användandet av monokrom färg som ett enande men samtidigt fjärmande grepp som möjliggör Fritschs trolleri. Att stöta ihop med Jungfru Maria på torget i Münster på väg till bankomaten är utan tvivel avväpnande, men det är det även att se ett spöke nu när vi har blivit påminda om hur ett spöke ser ut. GEIST UND BLUTLACHE / GHOST AND POOL OF BLOOD The legacy of Pop art has meant as much for the work of Katharina Fritsch as it has for that of Jeff Koons Pop art, that is, crossed with Christian iconography! Just as the artist s glowing yellow Madonnenfigur / Madonna (1987) turns a kitsch religious figurine into an object of awe, if not perhaps devotion, Geist und Blutlache / Ghost and Pool of Blood (1988) is at once a Halloween cliché the bed sheet thrown over a human body and a genuinely uncanny emanation. The artist has said that she is after a reality more real than real, and it is her laser-like attention to the material particularities of her art the employment of scale, the stylisation and blurring of figural details, the signature use of monochrome color as a unifying but also estranging device that enables Fritsch s sorcery. Bumping into the Virgin Mary on the way to the ATM is certainly disarming, but so too is seeing a ghost now, that is, that we are reminded of what one looks like.

FRÅN DET HITTADE TILL DET TILLVERKADE Om de tidigaste verken i Skulptur efter skulptur fortfarande kan uppfattas som ready-mades, så är de endast ready-mades i en radikalt bearbetad bemärkelse. De upphittade föremålen befinner sig här långt från Marcel Duchamps citat av ett cykelhjul eller omkullvälta pissoar. Här uppträder de upphittade föremålen förunderligt fetischerade (om inte helt omgjorda), en ironi som understryker den gemensamma utvecklingen hos alla tre konstnärerna från det hittade till det tillverkade. Vare sig de senare verken i utställningen imiterar redan existerande föremål (Koons glimmande monument Balloon Dog (Red) (1994 2000) bygger på en förgänglig partyattiralj för barnkalas medan Fritschs Frau mit Hund / Woman with Dog (2004) omvandlar en billig turistsouvenir av snäckskal till en skulptur i mänsklig skala) eller, som i fallet med Rays The New Beetle (2006) lämnar ready-maden till förmån för en direkt avbildning ur livet, så påvisar de alla en nästan tvångsmässig besatthet av hantverket. Med hjälp av dagens avancerade teknologi når denna perfektionism sin mytiska höjdpunkt i Koons studio, där assistenter arbetar i skift dygnet runt. När Ray säger att han vill att vi ska hålla andan inför konstverket talar han för alla tre skulptörerna. Charles Ray, The New Beetle, 2006. Glenstone, Potomac, Maryland

FROM FOUND TO MADE If the earliest works in Sculpture After Sculpture may still be understood as readymades, they are readymades only in the most radically assisted sense. A far cry from Duchamp s quotation bicycle wheel or inverted urinal, here the found object reappears fantastically fetishized (if not entirely remade), an irony that underwrites a shared evolution in the work of all three artists from the found to the made. Whether the later works exhibited here are simulations of pre-existing objects (Koons s glistening monument Balloon Dog (Red) (1994 2000) is based on an ephemeral party favor, while Fritsch s Katharina Fritsch, Frau mit Hund / Woman with Dog, 2004. Konstnärens ägo/collection of the artist Jeff Koons, Balloon Dog (Red), 1994 2000. Privat ägo/private collection Frau mit Hund / Woman with Dog (2004) reimagines a tourist trinket made of seashells as a human-scaled confection), or, as in the case of Ray s The New Beetle (2006), the readymade is replaced with a direct depiction from life, each artwork suggests an obsessive attention to craft. Abetted by today s advanced technologies, this perfectionism reaches its mythical apotheosis in Koons s studio-as-factory, where a team of assistants can be found working round-the-clock shifts. When Ray remarks that he wants us to hold our breaths in the presence of the art object, he speaks for all three sculptors.

TRACTOR TRACTOR Tractor (2005) är ett verk vars sexåriga tillblivelse är lång även med tanke på Charles Rays omtalat krävande arbetssätt. Verket förkroppsligar inte enbart den maniska upptagenhet vid tillverkning som konstnärerna i utställningen delar, det är också ett verk som med sin fysiska självklarhet känns direkt i maggropen, något alla tre konstnärerna eftersträvar. Inspirerad av en övergiven traktor som konstnären minns att han klättrade på som barn, köpte Ray långt senare ett liknande fordon. Han plockade isär maskinen i dess drygt hundra komponenter och skulpterade med hjälp av ett tiotal assistenter de enskilda delarna i lera. Ray valde att acceptera och rent av att leka med de oundvikliga variationer som blev följden av att tillverkarna var så många. När de enskilda styckena var gjutna och äntligen hopsatta igen visade det sig att det föremål de bildade upplevdes subtilt rastlöst i sitt skinn. Det handgjorda uttrycket gjorde att den nästan två ton tunga klumpen av mattpolerat aluminium tycktes skälva av stundande liv. Eftersom Tractor frammanar en industriell dinosaurie släpper den in en smula poetisk ruinromantik i sin blandning av form och innehåll, och därigenom en hel värld av möjlig mening. I det avseendet förverkligar Tractor Rays tidiga insikt att skulpturen kan och faktiskt måste göra mer än vad minimalismens slutsatser hade fått oss att förvänta oss av konsten. Charles Ray s Tractor (2005), a work whose six-year gestation counts as lengthy, even given the artist s famously exacting procedures, not only embodies the obsessive attention to making shared by all of the show s protagonists it achieves the visceral intensity each maker courts. Inspired by an abandoned tractor Ray remembered scrambling across as a child at play, he eventually procured a similar vehicle, disassembled the machine into its hundred-plus parts, and, with the help of some ten assistants, sculpted the individual components in clay. Ray opted to admit the inevitable variations of touch that resulted from multiple makers, and once the individual pieces were cast and, at long last, reassembled, the unity that resulted revealed itself to be subtly restless in its skin. Tractor s touched-all-over quality makes the two ton mass of dull-buffed aluminum seem to shiver with imminent life. Because Tractor conjures an industrial dinosaur, it admits into its meld of form and meaning some of the poetry of the ruin, and with it the whole world of extra-formal content. In this respect, Tractor makes good on Ray s early intuition that sculpture might indeed it must do more than the Minimalist end-game had acclimated us to expect.

SKULPTUR EFTER SKULPTUR Charles Ray, Tractor, 2005. Astrup Fearnley Collection, Oslo, Norway Katharina Fritsch, Apfel / Apple, 2009 12. Privat ägo/private collection När dessa konstnärer internaliserade ready-madens logik och rörde sig bortom detta grepp kom motivvalet, som under abstraktionens och minimalismens långa inflytande varit undertryckt, tillbaka. Därmed följde också en stark tendens att anspela på gångna tiders skulptur, även den som gjordes i ett så avlägset förflutet som den grekiska antiken. Rays Young Man (2012) uppdaterar den grekiska kourosfiguren i form av en kalifornisk hipster, medan Koons Metallic Venus (2010 12) omtolkar den romerska statyn Venus Kallipygos från första århundradet e.kr. som ett glänsande stycke lava av spegelblankt turkost rostfritt stål. Venus med den vackra bakdelen, som skulpturen även kallas, var inspirerad av berättelsen om två systrar som grälade om vem som hade den mest fulländade rumpan, och här har Koons metalliska gudinna fått en ny medtävlare, denna gång i form av en i högsta grad dödlig man. Kanske är det mest minnesvärda partiet i Rays skulptur rent av den unge mannens bakdel som emellertid fascinerar oss just därför att den är så avlägsen från det klassiska idealet!

SCULPTURE AFTER SCULPTURE As each artist internalized the logic of the readymade and moved beyond this gambit, subject matter, long repressed during the reign of abstraction and Minimalism, would make a return, and with it a strong current of allusion to the sculpture of the past, including the deep past of antiquity. Ray s Young Man (2012) updates the ancient Greek kouros type as a California hipster, while Koons s Metallic Venus (2010 12) reimagines the Callipygian Venus of the first century B.C. as glistening Jeff Koons, Metallic Venus, 2010 12. Konstnärens ägo/collection of the artist Charles Ray, Young Man, 2012. Privat ägo/private collection lava of turquoise stainless steel. Venus of the beautiful buttocks was inspired by the tale of two sisters who quibbled as to which had the more perfect backside, and here Koons s metallic goddess has a new competitor, this time a decidedly mortal male. The most memorable asset of Ray s Young Man may indeed be his rear end, though it must be said that here the attribute captivates us in direct proportion to its distance from the classical ideal!

Konstnärssamtal (på engelska) Charles Ray, 10 okt kl 18.00 Jeff Koons, 11 okt kl 14.00 Begränsat antal platser Se www.modernamuseet.se för biljetter Specialvisningar Ulf Eriksson, intendent, 12 okt kl 14.00 Jo Widoff, curator, 21 okt kl 17.30 Daniel Birnbaum, överintendent, 18 nov kl 17.30 Öppna visningar Tisdagar kl 12.00 Söndagar kl 15.00 Familjesöndag 12 okt, 19 okt, 28 dec och 4 jan kl 11.00 och 13.00 Jullovsprogram 26 27 dec, 30 dec och 2 3 jan Artist talks Charles Ray, 10 Oct at 6 pm Jeff Koons, 11 Oct at 2 pm Limited availability Please visit www.modernamuseet.se for tickets Curator-led guided tours (in Swedish) Ulf Eriksson, Curator, 12 Oct at 2 pm Jo Widoff, Curator, 21 Oct at 5.30 pm Daniel Birnbaum, Museum Director, 18 Nov at 5.30 pm Public guided tours (in Swedish) Tuesdays at noon and Sundays at 3 pm Family Sunday 12 Oct, 19 Oct, 28 Dec, and 4 Jan at 11 am and 1 pm Christmas school break programme 26 27 Dec, 30 Dec, and 2 3 Jan Det förtrollade tivolit Ett konstäventyr för barn i alla åldrar Audioguide Ladda ner appen Moderna Museet audioguide gratis på App store and Google play Skola För visningar, lärarhandledning etc, se hemsida Babyvisning 6 nov kl 15.00 17.00 Gruppbostad/ daglig verksamhet 13 nov kl 16.00 18.00 Syntolkad visning 20 nov kl 15.00 Katalog Essäer av Jack Bankowsky, Thomas Crow och Nicholas Cullinan samt ett panelsamtal med Michael Fried, Isabelle Graw, Michelle Kuo, Charles Ray och Scott Rothkopf The Enchanted Fairground An art adventure for children of all ages Audioguide Download the app Moderna Museet Audioguide for free at App store and Google play Schools Tours etc, please see website Baby tour (in Swedish) 6 Nov at 3 5 pm Special needs housing/ staff (in Swedish) 13 Nov at 4 6 pm Tour for the visually impaired (in Swedish) 20 Nov at 3 pm Catalogue Essays by Jack Bankowsky, Thomas Crow, and Nicholas Cullinan, and a panel conversation with Michael Fried, Isabelle Graw, Michelle Kuo, Charles Ray, and Scott Rothkopf

Utställningen stöds av/ With support from: