9-2011. Hur mycket virke finns i ett träd? Naturvårdsträd är viktiga Vad är Rotstop?

Skogsbruket 9-2011 Hur mycket virke finns i ett träd? Naturvårdsträd är viktiga Vad är Rotstop?

Skogsbruket Obunden specialtidning för skogsägare i Finlands svenskbygd Nr 9 2011. Årgång 81 4 6 8 14 20 22 Medvind för flisvärme i Österbotten Uppvärmning med flis blir allt vanligare i Österbotten. För ett år sedan bildades ett anskaffningsbolag för värmeproducenterna i Kronoby och Pedersöre, PK-Bioenergi Ab. Kubik och euron Har du funderat på hur mycket virke det finns i ett träd? Du behöver inga dyra mätredskap för att ta reda på det. Naturvårdsträd stor nytta med små uppoffringar Våra ekonomiskogar behöver mera död ved. Ett sätt att bejaka naturvården är att i samband med avverkningar kvarlämna grupper av naturvårdsträd. Tallspinnarstekels framfart stoppades I våras spreds närmare 210 miljarder nematoder ut på ett 80 hektar stort område i Ytterö vid Björneborg. Det var tallspinnarstekeln som blev utsatt för biologisk bekämpning. Skogsägarna positiva till skogscentralens kampanj I våras skickade Kustens skogscentral åt hundratals skogsägare förslag till åtgärder som borde utföras i deras skogar. Så tillverkas ett biologiskt bekämpningsmedel Rotstop är ett av de två preparat som finns för bekämpning av rotröta, som orsakas av svampen rotticka. 4 6 8 14 22 28 Skyddet av vitryggig hackspett och havsörn är solskenshistorier 28 På omslaget: Foto: Kim Stagnäs Foto: Nina Jungell 2 Skogsbruket 9/2011

Skogsbruket www.skogsbruket.fi Ledaren 15.9.2011 Utgivare Redaktion Chefredaktör Redaktionschef Redaktionssekreterare Redaktör Medarbetare Skogsbruket 9/2011 Föreningen för Skogskultur rf Orrspelsgränden 4 00700 HELSINGFORS tfn 020 772 9000 fax 020 772 9008 fornamn.efternamn@tapio.fi Johnny Sved tfn 020-772 9205 Gerd Mattsson-Turku tfn 020-772 9059 Margita Törnroth tfn 020-772 9088 Maria Lindén tfn 020-772 9192 Bjarne Andersson tfn 050-591 2880 bjarne@bjarneandersson.com Helena Forsgård tfn 018-155 50 helena@vikan.ax Marianne Palmgren marianne.palmgren@pp.inet.fi Christoffer Thomasfolk tfn 050-353 2018 Siv Vesterlund siv.vesterlund@kitnet.fi tfn 0400-880 253 Bertel Widjeskog tfn 0500-888 530 bergine@multi.fi Annonsförsäljning Oy Adving Ab, Ingmar Qvist tfn 040-505 5446 ingmar.qvist@elisanet.fi Adressförändringar och prenumerationer Margita Törnroth tfn 020-772 9088 skogsbruket@tapio.fi Prenumerationspriser Helårsprenumeration (11 nr) 39 euro i Finland 370 SEK i Sverige 46 euro i övriga länder Halvårsprenumeration (6 nr) 24 euro i Finland 230 SEK i Sverige 28 euro i övriga länder ISSN 0037-6434 Ombrytning Margita Lindgren, Ekenäs Tryckeri Ab Tryckeri Ekenäs Tryckeri Ab, Ekenäs Tidningen trycks på PEFC-certifierat papper. Fabriker och pappersmaskiner stängs Hösten har inletts i molltoner för skogsindustrins del. Lönsamheten sviktar igen och den närmaste framtiden är mycket osäker för både pappersindustrin och sågindustrin. Det finns ett överutbud av flera papperskvaliteter i Europa och det är svårt att höja priserna i samma takt som produktionskostnaderna stiger. Prognoserna på både kort och lång sikt är dystra för de här papperskvaliteterna och för att råda bot på överutbudet måste flera maskiner stängas för gott. Det första bolaget som kommit ut med klara besked om nedskärningar är UPM. Efter att UPM i juli fick grönt ljus för sitt köp av Myllykoski meddelade bolaget omedelbart att det kommer att se över hela sin verksamhet för att göra en bedömning av enheternas konkurrenskraft på lång sikt. Redan i slutet av augusti kunde vd Jussi Pesonen presentera resultatet av bolagets analyser. UPM skär permanent ner koncernens pappersproduktion med 1,3 miljoner ton. Nedskärningen motsvarar nästan 10 procent av UPM:s totala kapacitet. I och med beslutet körs Myllykoskis fabrik i Kouvola ner helt och hållet och ännu en anrik fabrik i Kymmenedalen får lägga lapp på luckan. Det är förstås inte bara på UPM som man sitter med pannorna i djupa veck och funderar på olika framtidsstrategier. Stora Ensos vd Jouko Karvinen har konstaterat att återhämtningen efter finanskrisen ännu inte fört upp efterfrågan på papper till samma nivå som före krisen och att vi antagligen aldrig kommer att nå toppnivån igen. Delvis håller Europas affärsliv andan och följer med hur skuldkriserna i Grekland, Portugal och Italien utvecklas, delvis har digitala media vunnit allt mer terräng under de senaste åren. Karvinens slutsats är att flera pappersmaskiner kommer att tas ur produktion i Europa under den närmaste framtiden. Investerarna förbereds på fler nedläggningsnyheter. På sågvarusidan förbereder man sig också för kortare produktionsstopp. Versowood införde köpstopp för en tid sedan för att avvakta utvecklingen på marknaden. Motiveringen är att bolaget i det här läget inte vill lägga upp ett stort lager med dåliga rotposter, hellre tar man paus på inköpssidan för att komma igen när läget klarnat. Den här gången har de finska sågarna ändå en liten valutafördel jämfört med konkurrenterna i Sverige. Euron har försvagats och det ger bättre möjligheter till export utanför euroländerna. En sektor som fortsätter dra är energisektorn. Förbrukningen av energived stiger som planerat och oberoende av vilken konjunktur vi har lär det bli kallt i vinter också. Det finns alltså avsättning för klenvirke och allt bättre möjligheter att få ekonomi i röjningsgallringar och förstagallringar. Om sågindustrin skär ner ökar behovet av klenvirke ytterligare då mängden grot och stubbar som kan skördas beror på slutavverkningarna. På energisidan står vi inför utmaningen att bevisa att skogen kan stå för säkra leveranser av energived. m JOHNNY SVED johnny.sved@tapio.fi 3

Bioenergi Medvind för flisvärme i Österbotten Uppvärmning med flis blir allt vanligare i Österbotten, särskilt i norra svenska Österbotten där skogsvårdsföreningarna i många år varit aktiva inom energisektorn. För ett år sedan bildades ett anskaffningsbolag för värmeproducenterna i Kronoby och Pedersöre, PK-Bioenergi Ab. Bolaget köper i år ca 15 000 fastkubikmeter energived. Stefan Högnabba i Terjärv fungerar som verkställande direktör för bolaget, och han berättar att tio olika flisvärmeanläggningar får råvara från PK-Bioenergi. Bolaget bildades av Kronoby energiandelslag och Pedersöre värme Ab, det förstnämnda ett skogsägarandelslag, det senare ett kommunalt bolag. Anskaffnings- bolaget har således att bevaka både skogsägarnas och värmeproducenternas intressen. Anskaffningsbolaget anlitar i hög grad Skogsvårdsföreningen Österbottens sakkunskap och logistik för anskaffning och flisning av energiveden. Prisutvecklingen har varit gynnsam Vi köper energiveden vid vägkant, på samma sätt som skogsägarna också säljer annat virke. Prisutvecklingen har också varit gynnsam för skogsägarna. Prisuppgången har varit cirka 40 procent på några år. Det handlar om såväl klenare massaved som giljotinavverkat klenvirke. I våra anläggningar fungerar inte flis av kvistar och toppar särskilt bra. Utbyggnadsplaner finns Än så länge klarar vi konkurrensen mot oljan bra, men däremot finns det andra alternativ för uppvärmning som gör att råvarupriserna inte kan höjas i samma takt som tidigare. Ändå är det nog kunderna som gör största förtjänsten på vår verksamhet, i synnerhet de som får ersätta oljan med vår värme, påpekar Stefan Högnabba. Anskaffningsbolaget betjänar värmecentraler i Kronoby centrum, Sandbacka, Nedervetil, Terjärv, Bennäs, Esse, Lillby och Edsevö. Totalt levererar dessa ca 26 000 megawattimmar energi detta år. Utbyggnadsplaner finns både i Kronoby och i Pedersöre. Förverkligas planerna krävs ungefär en tredjedel mera råvara än i dagsläget, konstaterar Stefan Högnabba. m Text och foto: Bertel Widjeskog Stefan Högnabba kombinerar sitt jordbruk med att fungera som vd på deltid för det anskaffningsbolag som värmeproducenter i Kronoby och Pedersöre bildat. 4 Skogsbruket 9/2011

Bioenergi Tomtträd och parkskogar ger flisråvara Satsa inhemskt, uppmanar Fredrik Hemgård i Staraby utanför Jakobstad alla fastighetsägare. Han är entreprenör i flis- och vedbranschen och konstaterar att kalla vintrar nu också syns i efterfrågan. Det märks att vedeldande fastighetsägare har lärt sig att köpa sin ved redan på våren. Då är veden förmånlig och då kan de själva sköta lagringen så att veden verkligen är torr och finns till hands när den ska användas. Fredrik Hemgård är tredje generationens vedhandlare och väl inarbetad på den marknaden. Sedan tre år tillbaka är han också flisleverantör och pannskötare för en värmecentral i Larsmo på 300 kw. Flisråvara från stan Som entreprenör är han också tämligen unik, eftersom en kännbar del av råvaran hämtas från stan. Tomt- och parkträd i Jakobstad ger rätt mycket råvara, kanske hälften av mitt behov. Resten tar jag ur egen skog, berättar han. En sensommardag var han tillsammans med sin enda anställda medarbetare i färd med att fälla några tomtträd i Vestermalm i Jakobstad, och på köpet genomförde de också beskärning av några andra tomtträd. Stege och släpvagnens griplastare är de vanligaste hjälpmedlen när han fäller träd också på trånga och utsatta platser. En hel del råvara fås också då jag samarbetar med stadsträdgården i Jakobstad och tar till vara träd ur parker och parkskogar. I den här branschen är det rusning sommartid. Då vill folk städa upp på sina tomter, och då är också vedköparna ute för att täcka vinterns behov. Vintertid sköter jag pannan i Larsmo, samt kompletterar vedförrådet. Fredrik Hemgård har byggt ett eget lager med rum för ca 350 kubikmeter flis. I övrigt täcker han energiveden och lagrar den en sommar och en vinter innan han låter flisa den. Flisningen köper han av en lokal entreprenör. För att få bra flis krävs det stora specialmaskiner. Jag har inte för avsikt att satsa i sådana utan köper tjänsterna. Det finns kapacitet och råvara för att leverera mera flis. Jag försöker vara aktiv när marknaden fortsätter att växa, och visst är det sunt att satsa på inhemsk energiråvara, konstaterar Fredrik Hemgård. m Text och foto: Bertel Widjeskog Fredrik Hemgård syns ofta i stadsbilden i Jakobstad med sin traktor. Tomt- och parkträd avverkas som flisråvara. Här har han fällt några träd på en egnahemstomt i Vestermalm. Visste du att Virkesmängden i våra skogar under de senaste fyrtio åren har ökat med 40 procent. Sammanlagt finns det i våra skogar 2 200 miljoner kubikmeter virke. Med den mängden skulle vi fylla 2 200 miljarder en liters mjölkförpackningar. m Visste du att Det per år utförs förnyelseavverkningar på mindre än en procent av Finlands skogsareal. På 2/3 av förnyelsearealen fås den nya skogen genom plantering och på 1/3 genom naturlig förnyelse med fröträd eller genom sådd. m Skogsbruket 9/2011 5

Kubik och euron Har du funderat på hur mycket virke det finns i ett träd? Eller hur höga träden i skogen är? Du behöver inga dyra mätredskap för att ta reda på det. Hur ser ett träd ut som innehåller en kubikmeter virke och vad är ett sådant träd värt? Revirinstruktör Ove Simosas på Södra skogsreviret, som också har tagit hem många segrar i skogsfärdighetstävlingar, ger Skogsbrukets läsare en snabbkurs i skogsvärdering. Ett gran som du kan omfamna innehåller ungefär en kubikmeter virke, säger Ove Simosas. Den är värd omkring 50 euro. En gran som du inte kan innesluta i din famn innehåller omkring två kubik- meter virke och är värd dubbelt så mycket, närmare 100 euro. Då krävs det att den är frisk och rak, så att virket duger till stock. Trädets grovlek När du vet hur grovt ett träd är på brösthöjd och hur högt det är, får du trädets volym från tabell, säger Ove Simosas. Med brösthöjd avses att trädets diameter mäts på 1,3 meters höjd från marken. Skogsfackmän mäter trädens grovlek eller diameter med klave eller talmeter. En talmeter är ett måttband med vilken man mäter trädets omkrets och från måttskalan kan man direkt avläsa trädets diameter. Men ett vanligt måttband räcker bra. Omkretsen dividerad med 3,14 är det samma som diametern. Omkrets, cm Diameter, cm 30 9,6 40 12,7 50 15,9 60 19,1 70 22,3... Ett A4-papper är också bra som måttstock, säger Ove. Den kortare sidan är 21 cm och den längre sidan 30 cm. Genom att placera pappret mot stammen får man ett jämförelsemått. Det här brukar jag själv använda ibland. Det räcker med en käpp som är omkring en meter lång för att mäta trädets höjd. Trädets höjd den klenare ändan uppåt. Men håll kvar greppet och armen rak. Det är bra med en medhjälpare som kan kontrollera att käppen verkligen är lodrätt uppåt, säger Ove. Gå bakåt eller framåt från trädet tills du kommer till den plats där trädtoppen sammanfaller med den övre ändan på käppen och rotändan med ditt grepp om käppen. Försök hålla käppen så rak som möjligt. Mät upp avståndet från det ställe där du står till trädet. Det avstånd du får är det samma som trädets höjd. Med en käpp som är exakt en meter lång är det lätt att mäta avståndet. Det går också att stega upp avståndet, men stegen i ojämn skogsterräng med stenar och stubbar blir sällan lika långa som på slät mark. Snabb genväg Trädets grovlek korrelerar bra med trädets höjd i yngre skogar, säger Ove. Ett träd som är 14 centimeter grovt är omkring 14 meter högt. När träden är fullvuxna och mogna för slutavverkning stämmer det inte längre. Ett träd som är 25 centimeter grovt är vanligen 21 22 meter högt. Håll käppen så att den klenare ändan är strax intill ögat. Ta ett stadigt grepp om käppen med tummen och pekfingret med rak arm. Vänd käppen i lodrät riktning med En gran som en vuxen kan omfamna innehåller ungefär en kubikmeter virke. Virkesvolymen i ett träd Med kännedom om trädets diameter och höjd, får man från tabeller volyminnehållet i en trädstam, säger Ove. På större träd som är över 25 meter höga brukar jag tilllämpa formeln diametern x diametern dividerat med 1 000 för att få trädets volym. 6 Skogsbruket 9/2011

Stamvolymen i liters Granens stamvolym i dm 3 d 1,3 cm längd, m Ett träd som är 35 centimeter grovt på brösthöjd innehåller 1,22 m³ virke. Penningvärdet i ett träd En gran som är 15 centimeter grov och 13 meter hög, har en volym på 0,114 kubikmeter. I dagsläget är den inte mycket värd: granmassavedens rotpris är cirka 15 euro och granens värde blir 1,7 euro. En gran som är 25 centimeter grov och 22 meter hög, har en volym på 0,532 kubikmeter. Av volymen är omkring 80 procent stock och 20 procent massaved. Med ett stockpris på 55 euro/m³ är granstammen värd 25 euro. m Text och foto: Gerd Mattsson-Turku En gran som en vuxen inte kan innesluta i sin famn innehåller omkring två kubikmeter virke. Med en talmeter går det direkt att avläsa trädets diameter, när måttbandet dras runt trädstammen. OBS! De penningvärden som anges i texten gäller vid skogsavverkning. Träd på tomter har ett helt annat värde och tomtägaren får räkna med en utgift för att få dem fällda och virket bortransporterat. Orsakerna är bl.a. liten virkesmängd och besvärlig avverkning. m Skogsbruket 9/2011 7

Naturhänsyn Naturvårdsträd stor nytta med små uppoffringar Våra ekonomiskogar behöver mera död ved. Ett sätt att bejaka naturvården är att i samband med avverkningar kvarlämna grupper av naturvårdsträd. Ekonomi och naturvård går hand i hand, säger skogsvårdschef Annikka Selander. Naturvårdsträden är viktiga för sådana arter som inte annars skulle klara sig i ekonomiskogar. Största delen av dessa arter är beroende av död ved. En grupp av naturvårdsträd utgör också ett fint blickfång på förnyelseytan. Evighetsträd I Sverige används ett begrepp som jag tycker att väldigt bra beskriver vad det handlar om evighetsträd. Naturvårdsträden ska med andra ord lämnas kvar i evig- het, säger Annikka Selander, skogsvårdschef på Kustens skogscentral. Det är den utgångspunkten som Selander vill att varje skogsbruksplanerare, maskinentreprenör, skogsägare och skogsfackman ska ha när det talas om naturvårdsträd. Naturvårdsträden är viktig miljöhänsyn som bidrar till att bevara den biologiska mångfalden. Skogsägarna har en positiv inställning till naturvård och de har i alla tider sparat gamla och speciella träd. Men det har också hänt att markägare har huggit ner naturvårdsträd till bastuved och då handlar det om okunskap och brister i rådgivningen. Om naturvårdsträden faller omkull, låt dem då ligga och bli död ved. De här träden fyller en viktig funktion och lämnas kvar för att efterlikna skogens naturliga utveckling, förklarar Selander. Bevarar värdefulla inslag Naturvård handlar alltså om att beakta skogens ekologiskt värdefulla strukturdrag på lång sikt. Men vilken inverkan har naturvårdsträden när den nya skogen växer efter en förnyelseavverkning? Naturvårdsträden representerar den föregående trädgenerationen och i en större grupp bevaras också den slutna skogens mikroklimat. En kontinuerlig tillgång på död ved skapar förutsättningar för hela ekosystemet. Många rödlistade arter som är hänsynskrävande och hotade är beroende av död ved och vi talar om allt från skalbaggar till mossor och lavar samt även djur som ögat inte kan se, säger hon. Stora grupper bäst Foto: Björn Stenmark Men vilka träd lämpar sig bäst som naturvårdsträd som ska bevaras i evighet? Selander förklarar att det bästa alternativet är en grupp bestående av olika trädslag och olika storlek. Det är viktigt att lämna buskskiktet oröjt. Ädla lövträd, som lind och ek, och trädartade sälgar är mycket värdefulla. Likaså grova aspar, rönn och klibbal. Grundregeln är att spara stora grupper med träd, säger Selander. Endast när det gäller ädla lövträd, sälgar, rönnar Koncentrera naturhänsynen genom att lämna naturvårdsträden i grupper med flera olika trädslag och flera olika kronskikt och buskar. Här finns nu en blivande dödvedsresurs. En väl vald grupp av naturvårdsträd är dessutom en fröjd för ögat. 8 Skogsbruket 9/2011

Foto: Gerd Mattsson-Turku Lämna grova aspar som naturvårdsträd. Aspen är livsviktig för hålbyggande fåglar och hundratals arter av svampar, lavar och skalbaggar. Grova aspar har skårad bark som erbjuder mat och husrum även åt fjärilar. och stora aspar kan det vara motiverat att lämna dem som enskilda träd. Vi uppfyller certifieringskraven för antalet naturvårdsträd, vilket i praktiken innebär att 5 10 träd per hektar kvarlämnas. Men Selander understryker att kvaliteten på naturvårdsträden också bör beaktas. Här syftar jag både på valet av träd och på valet av plats. Att planera naturvården rätt har otroligt stor betydelse för resultatet. Utgångspunkten är att naturhänsynen koncentreras till större helheter. Det innebär i praktiken att naturvårdsträden ska lämnas intill viktiga livsmiljöer och andra naturobjekt. Man bör leta efter en fästpunkt på avverkningsytan. Det kan vara ett sumpigt område, ett bergigt parti eller ett bryn mot en åker eller vattendrag. Redan när avverkningen planeras ska drivningsplaneraren ta hänsyn till naturvården. Ett bra sätt är att märka ut områdena med fiberband så att både förhandsröjaren och skogsmaskinföraren vet vad som ska kvarlämnas. Läs skogen rätt Kedjan av aktörer inom det skogliga är lång och Selander understryker vikten av att alla läser skogen på rätt sätt. Hon konstaterar att det redan i röjningsskedet går att börja märka ut viktiga livsmiljöer och grupper av naturvårdsträd. Härom veckan besökte jag ett skifte där man gjort en maskinell första gallring i ett tallbestånd och där maskinföraren hade lämnat ett sumpigt område orört. Ett utmärkt exempel på hur det går att koncentrera naturhänsynen. Den ekonomiska uppoffringen blir liten, för största delen av träden är glasbjörk och annat löv, säger hon. Och fortsätter: Men värdet för naturen är stort, inte minst för skogsfåglarna. I det här fallet var det skogsägaren som i röjningsskedet hade sparat området. Då såg skogsmaskinsföraren att området var tänkt att kvarlämnas. Och ännu tydligare syns det i fortsättningen, när det är dags för andragallring och förnyelseavverkning. Det förekommer ibland åsikter som hävdar att naturvårdsträden enbart innebär en kostnad för markägaren. Enligt Selander är så inte fallet. Huvudregeln är att ekonomi och naturhänsyn går hand i hand. De för naturen värdefullaste naturvårdsträden är i allmänhet ekonomiskt minst värda och den ekonomiska uppoffringen är således liten. De växer också vanligen på oländiga ställen. God planering och bra arbete resulterar i effektiv virkesproduktion kombinerad med utmärkt naturhänsyn. m Text: Christoffer Thomasfolk Skogsbruket 9/2011 9

Plantskola med många järn i elden Nyligen har ett treårigt forskningsprojekt kört i gång för att få bukt på ogräs som invaderar Mellanå Plant. I början av juni blev det i stort sett privatägda bolaget West Plant Ab ny ägare till Mellanå Plant i Kristinestad då Kustens skogscentral sålde sitt aktieinnehav i plantskolan. Vilken respons har ni fått efter ägarbytet? Från kundhåll har feedbacken varit enbart positiv. Folk tycker det är bra att ett plantbolag i den här storleksklassen kommit i privat ägo, säger vd Rainer Bodman. Det har också uppskattats att bolaget West Plant är en neutral ägare. Mellanå Plant hör till de större plantproducenterna och står för över tio procent av plantproduktionen i Finland. Det lönsamma bolaget producerar 16 18 miljoner plantor per år. Framgångskonceptet beror på att Mellanå Plant är en stor enhet som går att skötas rationellt och så har rätta investeringsval fattats. Dessutom har vi ett stabilt kundunderlag och ser till att driva verksamheten i samarbete med kunderna, blir det bekymmer utreder vi dem direkt, tillägger Bodman. Ogräsbekymmer Mellanå Plant har nu börjat ett treårigt forskningsprojekt i samarbete med Skogsforskningsinstitutets enhet i Suonenjoki samt med Åbo Universitet. Plantskolan finansierar en del av forskningen och största finansiär för projektet är stiftelsen för Marjatta och Eino Kolli. Ogräs kan vara mycket problematiska i en plantskola. Längs med åren har vide och mjölkört blivit ett allt större bekymmer hos oss. Det här är en kostnadsfråga då ogräsen sysselsätter en hel del, och måste plockas bort vid rätt tidpunkt för att inte skada plantorna. Nu vill vi reda ut varifrån alla ogräs kommer; via bevattningen, växttorven eller Mjölkörten (duntrav) är ett stort problem för Mellanå Plant Ab. via luften och vad vi kan göra för att bli av med ogräsen, förklarar Bodman. Plantagefrö överglänser beståndsfrö Att satsa på förädlat frö- och plantmaterial betyder klirr i kassan då framtidens skogar får en högre produktion. Förädlade frön kommer från fröplantagen som sedan används i plantskolorna. Förädlingsvinsten blir större om man jämför plantagefrö med beståndsfrö. Enligt forskningen har beståndsfrö sämre tillväxt. Man märker skillnaden redan på de små plantorna, förädlat frö har bättre groningsprocent och -energi och plantorna har jämnare tillväxt och mindre höjdvariationer. Det gäller hela omloppstiden, säger Bodman. För tillfället råder brist på förädlat granfrö i Finland. Det finns inget behov för skogsägaren att istället för gran plantera tall på grund av fröbrist. Beståndsfrö av gran finns på lager så skogsägarna behöver inte bekymra sig. Bodman tillägger att en orsak till bristen på granfrö är att det finns alltför få fröplantager i Finland. Det tar 15 20 Granfrön är ungefär 4 millimeter långa och 2 millimeter breda. En grankotte innehåller omkring trettio frön. år innan fröproduktionen kommer igång på en plantage och ingen kunde ana att efterfrågan på granfrö skulle öka så som det nu har skett. Sedan år 2006 har vi inte haft ett bra fröår i naturskogarna. Hela 2000-talet har egentligen varit en ovanlig tid i skogen med såväl svampsom insektangrepp i fröplantagerna. Skogsforskningsinstitutet har samarbetat med Skogforsk i Sverige för att råda bot på bekymren i fröplantagerna men än så länge har bekämpningen inte lyckats. m Text: Marianne Palmgren Foto: Wikimedia 10 Skogsbruket 9/2011

Kampen om returpapper hårdnar Returpapper är en viktig råvara för pappersindustrin. På den globala pappersmarknaden är det stor brist på returpapper och papperstillverkarna slåss om den eftertraktade råvaran. Följden är att priserna har skjutit i höjden. Den främsta orsaken till att priset på returpapper stigit så snabbt är den kinesiska pappersindustrins snabba expandering. Den kinesiska returpappersimporten från Europa har under de senaste tio åren tiofaldigats, från 2,5 till 25 miljoner ton. Priserna i Finland närmar sig de europeiska Priset på returpapper har stigit även i Finland och ligger nu närmare prisnivån i Europa. Det säger Merja Helander, vd för Suomen Keräystuote Oy som är den näst största pappersinsamlaren med 20 procent av den finska marknaden. Vårt mål är och har alltid varit att förse den inhemska pappersindustrin med råvara, säger Merja Helander. Om den finska industrin inte höjt Skogsbruket 9/2011 priserna och priset på returpapper fortsättningsvis skulle ha legat långt under marknadspriserna i Europa, hade vi troligen övervägt att börja exportera vårt returpapper. Priserna är inte ännu på samma nivå som i Europa, men de har stigit. Gällande export säger Helander vidare att det inte är ekonomiskt att börja exportera papper som insamlas exempelvis i trakten av Joensuu. Avståndet till närmaste hamn är för långt i förhållande till de små mängder det trots allt är fråga om. Naturligt att göra papper av nyfiber i Finland Av det papper som används i Europa är omkring hälften tillverkat av returpapper. Om pappret görs av returpapper eller av nyfiber beror långt på vilken tillgången är. I länder med mycket skog och liten Pappersfabriker i Finland i som använder returpapper: Företag Ort Tillverkning där returpapper ingår UPM Kaipola Tidningspapper, katalogpapper Metsä-Tissue Mänttä Mjukpapper Georgia-Pacific Nordic Nokia Mjukpapper Kotka Mills Kotka Laminatpapper Stora Enso Heinola Kartong Stora Enso Varkaus Kartong Stora Enso Björneborg Kartong Sonoco-Alcore Karhula Kartong Savon Sellu Kuopio Kartong Det papper som insamlas i Finland används bl.a. för tillverkning av dagstidningspapper, toalettpapper, hushållspapper och värmeisoleringsmaterial. befolkningsmängd, som till exempel Finland, är nyfiber vanligast som råmaterial. I Finland utgör returpapper ungefär fem procent av den råvara som pappersindustrin använder. Så mycket högre siffra kan vi inte komma upp till, då över 90 procent av det papper som produceras i hemlandet går på export. Men vi är duktiga på att samla in papper. Över sjuttio procent av det papper vi använder återanvänds, på årsnivå 750 000 ton. Enbart returpapper går inte i längden Enligt uppskattningar skulle papperstillverkningen i Europa ta slut på några månader om enbart returpapper skulle användas som råmaterial, då pappersfibrerna inte kan återvinnas i det oändliga. Returpapper kan återvinnas 6 7 gånger, därefter är pappersfibrerna utslitna. Därför blandas starka nyfibrer med returpappersfibrer. Det papper som insamlas i Finland används som råmaterial för tillverkning av dagstidningspapper, kartong av olika slag, toalettpapper, hushållspapper, kuvertpapper och värmeisoleringsmaterial. m Text: Gerd Mattsson-Turku Visste du att Ett ton returpapper motsvarar ungefär 14 träd. Genom att tillverka 1 kg tidningspapper av returpapper minskar energiåtgången med 65 procent. Både Sverige och Norge är bättre på att samla in papper än Finland m 11

GTK Fabriken har producerat korvskinn sedan den grundades år 1952 och för tillfället går fabriken i tre skift. Fabriken i Hangö sysselsätter cirka 160 arbetstagare men totalt sysselsätter företaget 800 personer i fem länder. Huvudkontoret finns på Åland. Bananpalmens fibrer är urstarka Råvaran för den syntetiska tarmen eller korvskinnet består av papper av Abacafiber som importeras från Filippinerna och Ecuador. I tillverkningsprocessen stryks pappersremsan med viskos. Därefter behandlas skinnet med syra och neutraliseras med lut. Abacan som används i korvskinnsproduktionen anses vara en av världens starkaste fibrer. Den utvinns ur bladfibrerna i bananpalmen Musa textilis. Ibland kallas fibern missvisande nog för Manillahampa utgående från att Manilla i Filippinerna är en av de största exporthamnarna av abacan. Växten tillhör ändå inte hampsläktet. Eftersom korvskinnet är ett förpackningsmaterial för livsmedel är det viktigt att materialet är hållbart. Kunderna för korvskinnen finns inom livsmedelsindustrin runtom i hela världen. Vad är viskos? Foto: ViskoTeepack Korvskinn av papper och viskos På ViskoTeepack i Hangö produceras årligen mellan 150 och 160 miljoner meter korvskinn av papper och viskos. Viskos är fibern som kan användas till allt från aftonklänningar till korvskinn. Viskosfibern kan utvinnas ur bomull eller cellulosa och har ett mycket brett användningsområde. Genom att behandla fibern på olika sätt kan man åstadkomma allt från tygliknande produkter utan vävning, så kallade non-woven material, till cellofan och korvskinn. För att tillverka vävda material av fibern spinner man först trådar av cellulosan som sedan sprutas genom ett munstycke. För att tillverka till exempel korvskinn behövs förutom viskosen också papper som råvara. m Text: Maria Lindén Många hävdar att de finländska torvreserverna är på väg att ta slut. Men enligt Geologiska forskningscentralen, som nu kartlägger torvförekomsterna, saknar påståendet grund. Torvproduktionen kan öka utan att lagren sinar, säger geolog Samu Valpola. Under sommaren har personal från Geologiska forskningscentralen (GTK) vandrat omkring i skogarna i bland annat norra och södra Österbotten. Där har de noggrant undersökt varje torvområde på över tjugo hektar och mätt torvdjupet. Sedan 1970-talet har vi hunnit kartlägga cirka 16 000 kärr och årligen karterar vi cirka 35 000 hektar. Informationen som vi tar fram kommer att föras in i en databas som är öppen för allmänheten, säger Samu Valpola, geolog vid GTK i Karleby. Det är Arbets- och näringsministeriet som har gett GTK i uppgift att genomföra karteringen. Syftet är att utreda var torvfyndigheter finns och hur stora mängder det handlar om. Orsaken till att ministeriet utreder situationen är att efterfrågan på torv kommer att öka i framtiden när Finland ska uppnå klimatmålen fram till 2020. Enligt beräkningar behövs nya områden på cirka 58 000 hektar för torvproduktion och därför tar vi fram fakta, förklarar Valpola. Het politisk fråga Torvproduktion har varit en het miljöpolitisk fråga ända sedan den kom igång på allvar under 1970-talet och energikrisen som rådde då. Nu är diskussionen om torven, som ifrågasätts som förnybar energikälla för att det tar över tusen år för den att bildas, aktuell igen. GTK är ingen torvproducent som tar ställning i debatten. Hur och om torven ska utnyttjas för produktion är en politisk fråga som vi inte har att göra med. Det enda vi gör är att ta fram fakta och information, understryker Valpola. Totalt finns det cirka 9,3 miljoner hektar torvmarker i Finland. Fakta i dagsläget är att endast en procent av landets torvmarker är i torvproduktion, vilket i praktiken omfattar cirka 70 000 hektar. En stor del av dessa marker håller efter flera år i produktion på att torka ut och därför behövs nya områden. Däremot är över 1,2 miljoner hektar torvmark i naturtillstånd skyddad. Skillnaden är dramatiskt stor och visar att torven i Fin- 12 Skogsbruket 9/2011

kartlägger Finlands torvreserver land inte håller på att ta slut. Det är mycket stora mängder torv som är skyddad så den tar inte slut trots att produktionen skulle utökas, hävdar Valpola. Dikade torvmarker intressanta Det som GTK också utreder är var torvproduktionen kan utövas. Det finns stora torvreserver på dikade torvmarker. Vi utreder också, i linje med den nationella strategin hur torvmarkerna kan utnyttjas, vilka områden som lämpar sig för produktion av torv. Torvmängden är naturligtvis viktig, likaså olika miljöfrågor i området. Transportsträckorna ska vara så korta som möjligt samtidigt som kvaliteten på råvaran också ska vara hög. Det är några viktiga frågor som vi tar hänsyn till, förklarar Valpola. Torvproduktion, i praktiken torvbrytning, kan innebära mervärde för de markägare som har fyndigheter på sina marker. Enligt Valpola kan torven värderas och höja värdet på skogen. Informationen som GTK tar fram bidrar till att markägare har klara argument för värdet på skogen. Värdet på torven kan beräknas på samma sätt som kubikmeter virke i skogen, menar han. Valpola understryker att GTK endast kartlägger torvområden på minst tjugo hektar. Foto: GTK Men markägare som har mindre ytor med marker med potentiella torvreserver kan be GTK komma ut och mäta och göra värdering. Inga snabba pengar Skogsägare som vet att de har torvlager i skogen kan, om de vill, förbereda området för produktion. Det fungerar oftast så att en torvproducent hyr eller köper området och bryter torven. Men Valpola påminner om att det inte handlar om snabba pengar för någon. Tillståndsprocessen är mycket lång och tar flera år och berör flera olika myndigheter. När den processen är klar ska vattnet pumpas bort och området torkas, vilket också tar några år. Så det kan ta närmare tio år innan torvproduktionen kan inledas. Att markägare ser försäljning av torvmarker som en möjlighet är en förutsättning för att produktionen ska kunna öka effektivt. Det är inte svårt att hitta lämpliga områden för torvproduktion. Problemet är att det ofta finns många markägare i området. Att få alla överens om att börja bryta torv är en utmaning. m Text: Christoffer Thomasfolk Geologiska forskningscentralen har bland annat inventerat torvområden i Vörå, mätt torvdjupet och faställt kvaliteten på torven. Skogsbruket 9/2011 13

Skogsskador Tallspinnarstekelns framfart stoppades I våras spreds närmare 210 miljarder nematoder eller rundmaskar ut på ett 80 hektar stort område i Ytterö vid Björneborg. Det var tallspinnarstekeln som blev utsatt för biologisk bekämpning. Tallspinnarsteklarnas angrepp i området hade lett till att närmare 200 hektar tallskog måste avverkas i förtid, och risken var överhängande att insekten under sommaren skulle sprida sig ytterligare tiotals hektar. Sydvästra Finlands skogscentral skötte besprutningen, som var den första i sitt slag i världen. Vi följer nu noga med hur stekelpopulationen utvecklas. Bekämpningen lyckades mer än väl och skadegöraren har inte spridit sig till nya områden, säger forskare Antti Pouttu på Skogsforskningsinstitutet. Larverna äter barren Stekelns larver lever i marken i 2 3 år innan de förpuppar sig och kläcks. Efter det fly- På Ytterö spreds 210 miljarder nematoder ut med traktorspruta i ett försök att biologiskt bekämpa tallspinnarstekeln. ger de upp till tallarnas toppar och lägger ägg i barren. Larverna som kläcks ur äggen äter sedan upp barren. Senare i höst tas prov som visar om besprutningen tog kål på de larver som ännu finns i marken. Då fattas beslutet om eventuella nya besprutningar, tillägger Pouttu. Tallspinnarstekeln hör till Finlands naturliga fauna och finns överallt där det växer tallar. Angreppet i Ytterö är den första massattacken i Finland. I Mellaneuropa och Baltikum gör insekten stor skada. Attackerna har i värsta fall pågått i tiotals år och förstört upp till hundratusentals hektar skog. I Svenskfinland ligger främst Hangö med dess vidsträckta tallskogar och moiga jordmån i riskzonen. Tallspinnarstekelns förekomst är beroende av en varm sommar och jordmånens beskaffenhet, avslutar Pouttu. m Text: Marianne Palmgren Foto: Hannu Heikkilä Begränsad allemansrätt i Sverige? Miljöminister Andreas Carlgren säger att han kan tänka sig att införa inskränkningar i allemansrätten. Han menar att företag som nyttjar privat mark i kommersiellt syfte ska betala för sig. Tallspinnarstekelns larver lever 2 3 år i marken innan de förpuppar sig och kläcks. Allt eftersom naturturismföretagandet i Sverige ökar har allemansrätten blivit ett hett ämne, skriver tidningen Skogsland. Bör markägarna kompenseras för det slitage och de skador som eventuellt kan bli? Markägarna säger ja och får medhåll av miljöministern. Enligt Carlgren är det sunt företagande att den som bedriver kommersiell verksamhet också ska vara beredd att betala en avgift. Naturvårdsverket arbetar med en utredning kring allemansrätten. Markägarna och Lantbrukarnas Riksförbund LRF har länge velat göra ett tillägg till allemansrätten: organiserad kommersiell verksamhet på annans mark bör inte omfattas. Naturvårdsverkets utredning beräknas vara klar i höst. m 14 Skogsbruket 9/2011

Skogsskador Döda granar betyder inte automatiskt granbarkborreangrepp Granbarkborreangreppen ökade i somras, säger forskare Antti Pouttu. Nu gäller det för skogsägaren att kunna identifiera när det är granbarkborren som varit framme. Lokalt sett finns det stora skillnader på hur omfattande granbarkborreangreppen var i somras. Läget för norra Sibbos del är inte alls som i fjol. Då märkte jag redan i augusti att något var på tok. På nyligen avverkat virke fanns bruna borrmjölshögar då andra generationens granbarkborrar gick till attack. För tillfället ser det mycket bättre ut i skogarna. Jag saknar inte fjolåret, säger revirinstruktör Rolf Wickström på Södra skogsreviret. Övervintrade inte På granbarkborredrabbade områden söder om Salpausselkäåsen har granbarkborren fortsatt sin framfart. Skogscentralerna kommer under senhösten att skicka rapporter till oss så vi får en helhetsbild av situationen, säger äldre forskare Antti Pouttu från Skogsforskningsinstitutet. I fjol kom vintern snabbt. Det verkar som om en stor del av den andra generationens granbarkborrar inte hann bli fullvuxna innan kylan kom. Endast fullvuxna individer övervintrar, som larv eller puppa klarar de inte vintern. Det är nu av största betydelse hur vädret blir i oktober. Om det blir en varm och lång höst hinner den andra generationen barkborrar bli fullvuxna innan kölden sveper över Finland. Allt är inte granbarkborrens fel Alla döda eller döende granar i skogen har inte angripits av granbarkborren. Den större dubbelögade bastborren orsakar liknande skador på granen. Typiskt för granbarkborreangrepp är att barken lossnar i stora flagor och flagorna är större än handflatan. Vid angrepp av bastborren hålls barken kvar på stammen, barkflagorna som lossnar är inte större än nageln, förklarar Pouttu. Den sextandade barkborren kan också blandas ihop med granbarkborren. Den sextandade granbarkborrens gångsystem liknar en stjärna i jämförelse med granbarkborrens gångsystem. För skogsägaren lönar det sig att kunna identifiera granbarkborrens gångsystem med parningskammare, modergångar och larvgångar. Det är det allra säkraste kännetecknet, tillägger Pouttu. Vid angrepp fatta snabba beslut Det lönar sig att kolla granskogarna ännu i höst. Om skogsägaren märker i oktober att granbeståndet angripits lönar det sig att till exempel planera avverkningen till vårvintern. Arbeta också upp färska vindfällen och använd fångstvirke. Det är en bekämpningsmetod som betyder att man låter en del stammar bli angripna av granbarkborren och sedan forslar man bort stammarna innan borrarna lämnar fångstvirket i juli. Bekämpar man granbarkborren på fel sätt gör man mer skada än nytta i sin skog. Det är viktigt att inte ringakta Foto: Marianne Palmgren Den här granen är full av granbarkborrar, på stammen syns hålen med borrmjöl där de borrat in sig, säger forskare Antti Pouttu. granbarkborrens naturliga fiender som hackspettar, myrbaggen och rovlevande vedflugelarver. Spara helt barkfallna granar. De är fulla av rovdjur som för sin del minskar på Foto: Åke Lindelöw, SLU Foto: Jaana Kankaanpää Bruna borrmjölshögar, som påminner om kanel, är ett tecken på att garnbarkborrar har gått till attack. Skogsbruket 9/2011 Granbarkborrens gångsystem med en bredare modergång och smala larvgångar som går ut från den. 15

Skogsskador Massinvasionen av tallsteklar är nu över Tallstekelangreppen sker i cykler. Sannolikt kommer vi om 15 40 år att få uppleva nästa svåra massförekomst, säger Gunnar Salingre, föredragande på Kustens skogscentral. De angripna tallarna har repat sig bra, men det blir tillväxtförluster. Foto: Margita Törnroth Inom Kustens område skedde de allvarligaste angreppen i Österbotten där 250 000 300 000 hektar tallskog angreps. I Karleby, Kronoby, Nedervetil och Terjärv fortsatte massförekomsten i två år och på vissa ställen var tallarna så gott som kalätna. Sydkusten klarade sig nästan helt utan tallstekelangrepp Träden överlever angrepp av röda tallstekeln och repar sig fort, säger Gunnar Salingre på Kustens skogscentral. med undantag för Åboland. Kimitoön drabbades svårt sommaren 2008. Drabbade skogar ser dramatiska ut, men tallarna dör sällan eftersom tallstekelns larver undviker att äta upp årsskotten. Vid hårda angrepp dör ungefär fyra procent av tallarna i beståndet. De tallar som dukar under är vanligen de svagaste exemplaren. Barrförlusten betyder ungefär 40 procents tillväxtförlust under en tioårsperiod och dessutom blir träden en måltavla för andra skadegörare. Larverna äter till dominerande del på fjolårsbarren. Biologisk bekämpning Massinvasionen drabbade tallar i alla åldrar. Kulmen nåddes sommaren 2009 varefter tallstekelstammen kollapsade på grund av naturliga fiender, alltså av parasiter och sjukdomar, säger Salingre. Effektivast bekämpas tallstekeln genom att sprida ett polyedervirus, ett virus som dödar stekelns larver och är ofarligt för såväl människan som naturen. En enda flygbesprutning utfördes och det var 2007 i Nystadstrakten på initiativ av Sydvästra Finlands skogscentral. Mitt under tallstekelinvasionen kom en ändring i insektlagen för att underlätta byråkratin med flygbesprutning. Flygbesprutning är hos oss förbjuden enligt lag och därför ändrades lagen så att skogsägare på egen bekostnad kan utföra besprutningar. Men det är ingen idé att bespruta den röda tallstekeln, eftersom vi nu har svart på vitt att träden överlever angreppen och repar sig fort, avslutar Salingre. m Text: Marianne Palmgren Foto: Gunnar Salingre granbarkborrepopulationen, säger Pouttu. Granbarkborrar i Österbotten Det har rapporterats om granbarkborreangrepp i Norrland i Sverige. Är Österbotten i riskzonen? I teorin är det möjligt att granbarkborrarna kommer över från Sverige till Finland. I praktiken är det onödigt att bekymra sig ifall svenskarnas granbarkborrar kommer till Österbotten då där redan finns en granbarkborrepopulation på plats. I Österbotten handlar det i främsta hand om att väderleksförhållandena blir gynnsamma så att borrarna också där kan börja massföröka sig, säger Pouttu. Lugn sommar Om man bortser från granbarkborrarna har sommaren varit relativt stillsam på skadefronten. En del angrepp på lövträd har skett i sommar. Det är främst frostfjärilen och björkfrostmätaren som varit i farten, men skadorna har inte varit omfattande, avslutar Pouttu. m Text: Marianne Palmgren 16 Skogsbruket 9/2011

Med sikte på skogsbrukets naturvårdskort Att känna igen växter är svårt, det är gruppen jag träffar överens om. De deltar i en förberedande kurs inför färdighetsprovet för skogsbrukets naturvårdskort. Målet är att avlägga en examen som visar att de bland annat känner igen viktiga livsmiljöer i skogen samt principerna för vattenvård. Det är drygt 30 personer med på kursen som förbereder deltagarna inför färdighetsprovet. I dag står växtartkännedom på programmet och biolog Anita Storm håller i trådarna. Yrkesakademin i Vasa arrangerar kursen medan Kustens skogscentral ordnar färdighetsprovet. Efter avklarat prov får deltagarna ett kort som bevis på att de känner till skogsnaturvårdens grunder. Gruppen utgörs främst av skogsmaskinförarstuderanden, skogsmaskinentreprenörer och deras anställda men även en del skogsfackmän har passat på att delta. Intresserade skogsägare är också välkomna. Pernilla Kvist, utbildare på Yrkesakademin, berättar att man siktar på att framöver hålla en utbildning med efterföljande examenstillfälle per år. Än så länge kräver inte skogscertifieringen att maskinförarna skall ha ett naturvårdskort i bakfickan, men det kan i framtiden bli ett allmänt krav för anställning, säger Pernilla Kvist. röjning är det nu maskinföraryrket som kallar. Jag tror nog att jag kommer att ha nytta av det jag lär mig och med tanke på arbete är det bra om jag får naturvårdskortet, säger Stefan Westerlund. Kim Stagnäs berättar att han faktiskt redan gått den förberedande utbildningen en gång. Han avlade aldrig färdighetsprovet eftersom arbetsgivaren inte krävde det. Nu kräver Stora Enso att entreprenörer ska ha naturvårdskortet, så Kim har satt sig på skolbänken igen med sikte på att avlägga examen. Växtartkännedomen känns aningen onödig, men jag tycker det är viktigt att känna igen livsmiljöer och principerna för god vattenvård. De kunskaperna får jag använda nästan dagligen i mitt arbete, säger Kim. Kim är skogsmaskinentreprenör och har alla Maxforest förare med på kursen. Visst blir det dyrt då maskinerna står stilla flera dagar men vi har nog nytta av naturvårdskortet, säger han. m Text och foto: Nina Jungell Det är viktigt att känna igen livsmiljöer Stefan Westerlund jobbar enligt läroavtal för Sebastian Smått i Pörtom, Närpes. Efter att ha jobbat inom verkstadsindustrin och därefter med Biolog Anita Storm förklarar och deltagarna funderar. Skogsbruket 9/2011 17

Skogsvårdsföreningen förbättrar vägar Det är inte längre enbart skogscentralen som utför vägförbättringar och rensar diken i Österbotten. Skogsvårdsföreningen är sedan fusionen också ett alternativ. Vi har flera projekt på gång, men kan ta emot fler, säger skogsvårdsinstruktör John Berg. När Skogsvårdsföreningen Österbotten bildades vid årsskiftet 2008 2009 var ett syfte med fusionen att stärka och bredda serviceutbudet. Och så blev det också. I dagens läge har den nya föreningen flera skogsvägbyggen på gång. En skogsväg bör hålla för trafik drygt elva månader om året. Konkurrens ger bättre service Att vi numera konkurrerar med Kustens skogscentral ser jag bara som positivt för markägarna. När det uppstår konkurrens ökar kvaliteten på servicen, säger John Berg, skogsvårdsinstruktör med ansvar för skogsförbättring vid Skogsvårdsföreningen Österbottens södra distrikt. Enligt honom finns det många fördelar för skogsägare som väljer att anlita Österbottens skogsvårdsförening. För det första är det deras egen organisation som utför arbetet och för det andra har föreningen ifråga en nära kontakt till markägarna genom de lokala områdesansvariga fackmännen, förklarar Berg. Kostnaderna är lika Kostnaden för ett vägbygge, en ny skogsväg eller grundförbättring av en gammal, är ganska lika oavsett vem som anlitas för ett projekt. Fordringarna för de statliga stöden bör uppfyllas av alla aktörer. 18 Skogsbruket 9/2011

Väntetiden för ett projekt är också kortare för föreningen eftersom vi inte har många äldre projekt som ligger och väntar, säger Berg. Stora vägprojekt tar tid Stora projekt, med många markägare inblandade, tar lång tid att planera och förverkliga. Först ska väglagets styrelse besluta om till exempel grundförbättring av en väg. Därefter kontaktas aktören, skogsvårdsföreningen eller skogscentralen, som kommer ut och informerar om stödmöjligheter och praktiska frågor, oftast på ett allmänt vägmöte. Därefter beslutar väglaget vem som får arbetet. För att projektet sedan ska komma igång krävs fullmakter av åtminstone sjuttio procent av markägarna som ingår i väglaget. Därefter kan planeringen starta, förklarar Berg. Arbetet med att samla in fullmakter tar mest tid. Ett bevis för att processen är rätt långsam är de fem vägprojekt som Berg har på bordet, tre grundförbättringar och två nybyggen. Grävarbetet på den första vägen inleds i höst. Berg beskriver efterfrågan på skogsvårdsföreningens tjänster som relativt bra. Men vi har kapacitet att ta emot fler projekt med tanke på att processerna är långsamma. Vi talar om 3 4 år innan de har slutförts så därför kan vi ta emot fler. Under hundra euro per hektar Grundförbättring av en skogsväg är en långsiktig investering för markägarna, men stödmöjligheter finns. För en grundförbättring betalar staten femtio procent i stöd och för byggandet av en ny väg trettio procent i Österbotten. Räknar man priset per hektar inklusive det statliga stödet Vid grundförbättring av skogsvägar byts betongtrummor ut mot plasttrummor. handlar det om 60 100 euro netto, enligt Berg. Är det fråga om att bygga en ny skogsväg kan markägarna räkna med det dubbla, det vill säga cirka 200 euro per hektar. En stor del av det finländska skogsvägnätet har varit i bruk i över trettio år. Vägarna byggdes inte heller för dagens stora virkestransportbilar och det gör att det till slut är nödvändigt med en grundförbättring för att vägen skall hålla för dagens transporter. När man får bekymmer att ta sig fram med personbilen börjar det vara dags för en grundförbättring. Ju mera vägkroppen körs sönder desto dyrare blir det att grundförbättra vägen. Körbara elva månader om året En grundförbättring består av en hel del olika moment. Vägkanten rensas på sly, gamla trummor byts ut, diken rensas, vägkroppen formas att vara högst på mitten och därefter läggs nya gruslager. Målet är att den förbättrade skogsvägen ska kunna hållas öppen under så lång tid av året som möjligt. En grundförbättrad väg ska hålla för trafik drygt elva månader om året. Men vid menförestider, i huvudsak under våren, rekommenderar vi att vägen ska hållas stängd. När markägarna fått det statliga stödet är det också de som ska se till att vägen hålls i farbart skick så länge som möjligt. Flis kan försämra vägarna Ifråga om att hålla vägen i skick har energivedshanteringen börjat skapa huvudbry för väglagen. Orsaken är att det ofta blir avfall på vägen när virket flisas eller när stubbar och grot körs bort. När skräpet lämnas kvar blir vägytan blöt och slipprig om det inte läggs grus ovanpå. Det här har blivit ett litet problem och det bör understrykas att den som utför arbetet, det vill säga entreprenörerna, ska städa efter sig. m Text: Christoffer Thomasfolk Foto: Gerd Mattsson-Turku Skogsbruket 9/2011 19

Skogsägarna positiva till skogscentralens kampanj I våras skickade Kustens skogscentral åt hundratals skogsägare förslag till åtgärder som borde utföras i deras skogar. En av de som fick brevet med en skogsvårdskarta var Johan Hägglund. Jag tycker att det är att bra att man som skogsägare får en puff så att man vet vad som bör göras i skogen. Så kommenterar Johan Hägglund, skogsägare från Pedersöre, Kustens skogscentrals brevkampanj som genomfördes i våras. Då skickades sammanlagt 700 skogsvårds- och avverkningskartor ut. Hägglund var en av de hundratals skogsägare som fick ett brev på posten. Jag var faktiskt inte medveten om att jag hade åtgärder som behövdes vidtas i min skog. Jag ställer mig mycket positiv till att skogscentralen tar kontakt och man ska också komma ihåg att det inte är något tvång, utan åtgärdsförslagen är frivilliga, säger han. Hägglund är inte ensam om omedvetenheten. Den största orsaken till att viktiga skogsvårdsåtgärder lämnas ogjorda i de finländska skogarna är att många skogsägare inte vet vad som bör göras i deras skogar. Det är faktiskt ganska vanligt att skogsägarna inte vet att det finns skiften som behöver åtgärdas. Anledningarna till det är bland annat att skogsägarna inte har samma kontakt till skogen som tidigare, förklarar Martin Sjölind, skogsvårdsrådgivare vid Kustens skogscentral. Johan Hägglund var en av många skogsägare på Kustens skogscentrals område som fick åtgärdsförslag på posten i våras. Nu ska han gallra ett skifte och utföra röjning med egen kraft. Tydliga kartor Utgående från skogsbruksplaneringens områdesdata plockar skogscentralen ut de figurer som har åtgärdsförslag inom de närmaste fem åren. Kartorna över var figurerna finns skickas sedan ut till skogsägaren. Med kartan följer ett brev där vi förklarar kartans innehåll och vad de olika benämningarna betyder. Olika skogsskötselarbeten och gallringar finns med på kartorna, säger Sjölind. Hägglund visar brevet som han fick från Kustens skogscentral. På kartan finns tydligt inritat figurerna och i hans fall finns handlar det om en liten gallring och en röjning. Det var inte alls svårt att förstå informationen utan åtgärderna är tydliga, säger han. I brevet uppmanas de skogsägare som är 20 Skogsbruket 9/2011

redo att utföra de förslagna åtgärderna att ta kontakt med skogscentralen. Hägglund berättar att det inte tog lång tid innan skogscentralens fackman tog kontakt efter att han hade skickat in svarsblanketten. Med mitt tillstånd kunde skogscentralen meddela åt olika aktörer att jag har en gallring. Skogsbolagen kommer att ta kontakt med mig och jag får själv välja bland offerterna och bestämma vem som ska få köpa virket. I och med att jag har bara en liten gallring på 1,4 hektar är skiftet inte så värst intressant, men jag räknar med att få några bud, säger Hägglund. Röjningen däremot tänker han göra på egen hand. Jag fick tips av en skogsfackman hur jag ska göra så det ska inte vara så svårt. Men jag kunde också ha haft en aktör i branschen att utföra röjningsarbetet. Gratis förmedlingstjänst Sjölind berättar att de arbeten som skogsägarna vill ha utomstående hjälp med förs vidare till skogscentralens arbetsförmedlingstjänst Min Skog Ägor och jobb. Enligt honom har bara seriösa aktörer tillgång till tjänsten med kartor på vilka arbetsobjekt som finns till buds. Aktörerna, däribland skogsvårdsföreningar, virkesköpare och en mängd mindre skogsserviceföretag kan då ta direkt kontakt med skogsägaren och ge en offert. De har tillgång endast till den information om skogen som skogsägaren ger oss tillstånd att ge vidare. Förmedlingstjänsten är helt gratis för skogsägaren och på det här sättet skapar skogscentralen kontakter som skogsägaren inte alltid själv visste var möjliga och skogen sätts i skick, säger Sjölind. m Text och foto: Christoffer Thomasfolk Skogsbruket 9/2011 Stefan Borgman som är utvecklingschef på Södra skogsreviret deltog i allmänna klassen. Han placerade sig på 18:e plats. Skogsfackmän tävlade Över 100 skogsfackmän som jobbar på skogscentraler, i skogsvårdsföreningar och skogsreviret deltog i slutet av augusti i mästerskap i skogsfärdighet för Tapio som i år avgjordes i Sjundeå. Svenskfinland var bra representerat med fem deltagare från Åland och elva från fastlandet. Svante Nilsson som jobbar som skogsförbättringsförman på Kustens skogscentral var tävlingsledare. Banan med uppgifterna fick bra respons av deltagarna, säger Svante Nilsson. Den var 2,1 kilometer lång. Av de tävlande deltog knappt hälften i den allmänna klassen som innebär att de förutom uppgiftsbanan även orienterade. Orienteringsbanan var 4,8 kilometer för herrar och 3,8 kilometer för damer. I de här tävlingarna deltar också många pensionärer och privata skogsbruksföretagare. Sex damer ställde upp. Längs uppgiftsbanan fanns 13 uppgifter. Enligt Nilsson var de två uppgifterna med artkännedom svårast. Druvfläder och brakved var de två växter som deltagarna skulle namnge och många fick noll poäng på de här två uppgifterna. Stämplingsytan var också svår. Deltagarna hade värderat kubikmetrarna i underkant. Det blev inga medaljer för deltagare från Svenskfinland. Den bästa placeringen nådde Roger Nygård, som blev femma i uppgiftsklassen. I samma klass kom Göran Furu på tionde plats och Kaj Borgmästars på tolfte plats. I allmänna klassen som också innefattar orientering blev Lars-Erik Östman trettonde, Ove Simosas fjortonde och Johan Byggningsbacka sextonde. m Text: Gerd Mattsson-Turku 21 Foto: Martin Sjölind

Så tillverkas ett bio logiskt bekämpningsmedel Rotstop är ett av de två preparat som finns för bekämpning av rotröta, som orsakas av svampen rotticka. Det är ett biologiskt preparat som innehåller sporer av pergamentsvamp, som är rottickans naturliga fiende. Rotstop är en finländsk produkt, framtagen av Verdera Oy. Här får du följa med framställningen av preparatet steg för steg. Pergamentsvampen växer mera aggressivt än rottickan på en stubbyta. När man får pergamentsvampen först på stubbytan har rottickan inte längre någon chans att etablera sig. Pergamentsvampen får bara dött trä att förmultna och utgör ingen fara för levande träd. Preparatet med sporer av pergamentsvamp sprids ut på stubbarna då avverkningsmaskinens svärd kapar stammarna. OBS! Stubbehandling gör inte granar som är angripna av rotröta friska, men den hindrar rottickan att sprida sig till friska skogar. Rottickan lever kvar i marken i rötter från gamla stubbar upp till 50 år efter avverkningen. Sporer finns i luften under sommarhalvåret, från morsdag till farsdag. m Pergamentsvampen lever naturligt i våra skogar. Den är en rötsvamp, som bara angriper död ved. Här har den etablerat sig på en massavedsklamp i en virkestrave. 1. Sporer av pergamentsvamp lagras hos Verdera i -80 grader i små ampuller och väcks till liv. Det är fråga om svampstammar av den pergamentsvamp som naturligt växer i våra skogar. Sporerna är verkligt små, omkring 0,015 millimeter. 2. Svampens sporer överförs till en flaska som innehåller en näringslösning av maltextrakt och odlas där en tid. Svampen växer som mycelbollar i lösningen. 22 Skogsbruket 9/2011

Italien har förbjudit plastkassar i butikerna 3. Från näringslösningen överförs pergamentsvampen till ett fast växtunderlag som består av silikatpartiklar och näringslösning, där svampen odlas vidare. Redan efter några dagar syns pergamentsvampen som ett ljust ludd på ytan av växtunderlaget. I laboratoriet känns en svag svampdoft som kommer från ventilationsslangen i odlingsskåpet. Det skvallrar om att pergamentsvampen har börjat växa bra. Det biologiska bekämpningsmedlet är klart omkring tre veckor efter att odlingen startade. 4. Rotstop finns som flytande preparat från 2007. Tidigare fanns det bara i pulverform och det upplevde skogsmaskinförarna som besvärligt. Det är lättare att blanda ut ett flytande preparat i vatten. Flaskorna innehåller 0,5 deciliter Rotstop och i den vätskemängden finns det 100 500 miljoner svampsporer. Före användningen späds preparatet ut med vatten. En flaska utblandas i 50 liter vatten. Den mängden räcker till stubbehandling i 1 2 hektar gallringsskog och 0,5 1 hektar slutavverkningsskog. Från och med i år har det varit förbjudet att använda plastkassar i butikerna i Italien. EU utreder som bäst möjligheten att begränsa användningen av plastkassar i övriga EU-länder. Italien har en lag som förpliktar butikskedjor att i stället för plastkassar erbjuda kunderna kassar som är biologiskt nerbrytbara och tillverkade av tyg eller papper. Efterfrågan på papperskassar har ökat betydligt efter förbudet. Elektronikaffärer, klädbutiker och apotek gynnar papperskassar av vitt papper, då de är ett bra underlag för reklamtryck. Livsmedelskedjor använder bruna eller vita papperskassar. EU-kommissionen utreder som bäst effekterna av ett totalförbud mot plastkassar inom hela EU-området. Tre alternativ diskuteras. Plast används nästan i samma utsträckning som nu eller också begränsas användningen genom beskattning och andra avgifter. Det mest radikala alternativet är att helt och hållet förbjuda användningen av engångskassar av plast inom EU-området. m info Föreningen för Skogskultur vill befrämja skogsbruk och skogskultur i svenskbygderna i Finland. Föreningen ger bland annat ut tidningen Skogsbruket, som du nu håller i din hand, samt delar ut reseunderstöd till skolor och övriga stipendier. 5. Efter att Rotstop blandats med vatten tillsätts en färgtablett, som gör brukslösningen blå. Det görs för att den som utför stubbehandlingen ska kunna kontrollera att aggregatet som sprider ut preparatet fungerar. Minst 90 procent av stubbytan ska vara blåfärgad. Färgen försvinner inom några dagar, men om det är mycket torrt och varmt väder kan preparatet sugas in i splintveden ganska snabbt efter behandlingen och syns då bara i kärnveden. Skogsbruket 9/2011 Text: Gerd Mattsson-Turku Foto: Verdera Oy från Föreningen för Skogskultur Genom att bli medlem kan du stöda vår verksamhet. Medlemsavgiften är endast 9 euro per år. Kontakta då föreningens sekreterare. m Föreningen för Skogskultur r.f., sekreterare Nina Jungell, c/o Kustens skogscentral, Kvarngatan 15, 65100 VASA, nina.jungell@skogscentralen.fi, tfn 040-5321165 23

Kyrkan som skogsägare Nio av tio församlingar äger skog. Skogsinnehavet varierar från några hektar till närmare 5 000 hektar. Skogarna sköts enligt en skogsbruksplan. Med 170 000 hektar skog är den lutherska kyrkan en stor skogsägare. Skogsinkomsterna spelar dock en mycket blygsam roll i de enskilda församlingarnas ekonomi. I snitt utgör nettoinkomsterna från skogen under en procent av inkomsterna. Skogen är bank för många församlingar En församling äger i medeltal 400 hektar skog. Mest skog äger församlingarna i östra och norra Finland. Minst skog äger församlingarna i sydvästra Finland. Skogen utgör en bank för många församlingar som de tar pengar från för olika byggprojekt. Numera kan församlingarna också använda skogsinkomster för den löpande verksamheten. Församlingarna har mycket stränga regler för sitt skogsbruk. De ska ha en skogsbruksplan som uppdateras vart tionde år. De äldsta skogsbruksplanerna härstammar från 1850-talet. Många församlingar har fredat skog och även frivilligt lämnat skog orörd, främst gammelskogar. Skötseln konkurrensutsätts I Svenskfinland är de kyrkliga samfälligheterna* ) stora skogsägare. Kronoby kyrkliga samfällighet, 1 248 hektar Närpes kyrkliga samfällighet, 1 130 hektar Nykarleby kyrkliga samfällighet, 1 095 hektar Kronoby kyrkliga samfällighet har bildats av Kronoby, Nedervetil och Terjärv församlingar. Enligt ekonomichef Kari Harju på samfälligheten utgör inkomsterna från skogen 5 procent av församlingarnas inkomster. I fjol var skogsinkomsterna 131 000 euro och utgifterna 5 600 euro, säger Harju. Inkomsterna var större än vanligt och utgifterna mindre än vanligt. Skogsinkomsterna fördelas på samma sätt som skatteinkomsterna, dvs. ett likställt grundbelopp till de tre församlingarna och resten enligt medlemsantal. Skogarna förvaltas av samfälligheten och skogsbruksplanen är ett mycket viktigt arbetsredskap. Ekonomichefen ansvarar för skötseln i samarbete med Österbottens skogsvårdsförening. Nuvarande avtal med skogsvårdsföreningen går ut 2017. En liten samfällighet har ingen möjlighet att anställa en egen fastighetschef. Enligt upphandlingslagen ska vi konkurrensutsätta alla upphandlingar över 30 000 euro och skogsbruksplanen utgör inget undantag. m Text: Gerd Mattsson-Turku * ) Enligt kyrkolagen ska församlingar som är belägna inom samma kommun bilda en kyrklig samfällighet. En kyrklig samfällighet kan även bildas av församlingar som är belägna inom två eller flera kommuner. Samfälligheten har hand om alla fastigheter och stödfunktioner, som t.ex. begravningsväsende, centralregister, köksfunktioner och städfunktoner. Primärförsamlingarna ansvarar för den andliga verksamheten. Så blev kyrkan skogsägare Kyrkan och församlingarna är ingen ny skogsägare. På 1200-talet började personer som omvänt sig till kristendom donera gamla offerplatser och heliga lundar till kyrkan. På 1300-talet blev det tvång på att det till varje kyrka som byggdes skulle höra ett jordbruk med tillhörande byggnader som prästen fick disponera över. Till prästgården skulle också höra åker, betesmark, äng, skog och fiskevatten. Som kuriositet kan nämnas att klockaren hade rätt att ha djur på bete på gravgården och därför påbjöd kyrkolagen att gravgården måste vara ingärdad. m 24 Skogsbruket 9/2011

SKOGSMARK PÅ ÅLAND Många vill köpa men färre säljer Efterfrågan på skogmark är större än utbudet på Åland och när något bjuds ut går det i regel lätt att sälja ofta till ett pris som överstiger skogens avkastningsvärde. Två fastighetsmäklare på Åland, Sven-Olof Karlsson vid Fastighetsbyrå Karlsson och Markus Fellman vid Fastighetskonsult, säger samma sak om marknaden för skogsmark på Åland. Många vill köpa men färre vill sälja och köparna har olika motiv. En del är riktiga skogsmänniskor som har skogsbruk som biinkomst och som vill utöka sina ägor medan andra vill ha ett mindre skifte där de kan idka hobbyskogsbruk och kanske hugga den ved de behöver för eget bruk. Det finns också en del som vill köpa skogsmark för att få möjlighet att jaga. Dessutom finns en grupp köpare som tror på markens bestående värde och som vill plöja ner sina överloppsslantar i något handfast, säger Sven-Olof Karlsson. Rågrannar brukar också vara på alerten om ett område bjuds ut. Just nu är utbudet av skogskiften något bättre än det varit under de tio-femton senaste åren. Det kan vara en slump eller det kan bero på att markägare noterat att priserna är höga och tycker att det är läge att bjuda ut sina områden, säger Karlsson. Drömskifte Markus Fellman säger att trenden varit den samma så länge han varit i branschen eller från 1986. Skogsskiften blir sällan osålda, oavsett hur de är beskaffade, och de säljs oftast mot anbud. Ett drömskifte för mig som mäklare är ett rejält område, på Åland räknas allt över tio hektar dit, som består av växtlig skogsmark, inte enbart berg. Sven-Olof Karlsson håller med. Det är sällan några problem att sälja rejäla skiften. För en tid sedan ville en säljare testa marknaden och delade upp ett skifte på 50 hektar på tre delar som köparna fick bjuda skilt på. Men området såldes senare som en helhet. Bland säljarna finns jordbrukare, som avvecklar, och dödsbon, vissa av dem med arvingar spridda över värl- den som inte vill eller kan bry sig om skogsmark på Åland. Också i samband med arvskiften, då kontanta medel kan behövas, kan ett skifte bjudas ut. Priset varierar givetvis beroende på områdets karaktär och mäklarna nämner summor från 1 000 upp till 7 000 euro per hektar. Tar ansvar Foto: Margita Törnroth Vid Ålands skogsvårdsförening följer man noga med händelserna på fastighetsmarknaden och verksamhetsledaren Torbjörn Björkman säger att de som köpt ett skogskifte ofta hör av sig och undrar vilka åtgärder de ska vidta. Han säger som mäklarna det finns alla sorter bland köparna, även helt gröna skogsägare som köpt ett skifte mest som terapi eller för jaktens skull. Men de tar absolut sitt ansvar som skogsägare, de lämnar inte marken vind för våg när de väl köpt den, säger han. m Text: Helena Forsgård Skogsbruket 9/2011 25

Översikt över virkesmarknaden Tillfälligt minskad efterfrågan på virke Början på höstens virkeshandel har överraskat. De senaste veckorna har skogsägarna bjudit ut mera virke än vad skogsindustrin har kunnat köpa. Några virkesköpare har begränsat inköpsaktiviteten och det har lett till överutbud och även vänt virkespriserna nedåt. Enligt inköpsstatistiken borde skogsindustrins behov av virke vara stort resten av året. Det är en självklarhet att skogsindustrin är försiktig med sin råvirkesanskaffning på grund av osäkerheten på marknaderna för skogsindustriprodukter. En jämnare virkeshandel skulle ändå vara bättre för såväl säljare som köpare. Under första halvåret har massa- och pappersindustrins virkesförbrukning i stort sett stannat på fjolårets nivå. I jämförelse med samma period i fjol har marknadsavverkningarna ökat med 2,5 miljoner kubikmeter och importen av massaved och flis med 0,5 miljoner kubikmeter. Dessutom har sågindustrins halvårsproduktion ökat med en tiondedel. Därför har ungefär 0,4 miljoner kubikmeter mera sågverksflis kunnat levereras till massa- och pappersindustrin. I sin helhet har massa- och pappersindustrins råvarureserver ökat med cirka 3,5 miljoner kubikmeter i år. Det är också sannolikt att förra årets stormstämplingar har vuxit med flera miljoner kubikmeter från Skogsforskningsinstitutets uppskattning, som var 8,1 miljoner kubikmeter. Massa- och pappersindustrins framtid innehåller många frågetecken. Massalagren har ökat med flera dagar och skriv- och tryckpappersindustrins lönsamhet är svag. Vid sidan av utökade virkesreserver avspeglar sig naturligtvis marknadsrealiteterna på inköpsaktiviteten. Sågindustrins marknadsutsikter är också svåra att förutspå för en längre tid framåt. Produktionsvolymerna har stigit inte bara i Finland utan också i flera andra länder. På grund av detta vill inköparna av trävaror inte öka sina lager. Byggnationen och därigenom efterfrågan på olika träförädlingsprodukter är svag i många länder och inköparna vet att producenterna kan fylla deras lager med kort varsel. I framtiden får skogsägarna vänja sig vid större fluktuationer i efterfrågan på virke. Under hösten bör skogsägarna kontrollera att alla virkesförsäljningsinkomster från förra årets skattelättnadsperiod redovisas innan året tar slut. m Text: Erno Järvinen, forskningschef för MTK:s skogslinje. Larsmobo finsk mästare i skogsfärdighet Larsmobon Tore Sandström tog första platsen vid skogsfärdighets-fm för skogsägare som avgjordes i Tuulos i Tavastehus den 27 augusti. Sandström blev etta bland 389 deltagare i den allmänna klassen. Från Skogsvårdsföreningen Österbotten deltog 18 tävlande som bildade sex lag. Av Skogsvårdsföreningen Österbottens lag placerade sig lag II bäst med en 36:e plats bland 133 lag. m 26 Skogsbruket 9/2011

Virkespriser Rotpriser vecka 36 p stigande q sjunkande Hela landet Första gallring Senare gallring Tallstock 58,69 q 47,90 q 50,97 q Granstock 59,19 q 48,64 q 50,83 q Björkstock 45,15 q 35,86 q 39,10 q Tallmv*) 18,88 q 15,31 q 15,82 q Granmv 21,28 q 16,77 q 17,04 q Björkmv 18,62 q 14,66 p 14,56 q Tallsmåstock 26,61 q 21,29 q 22,56 q Gransmåstock 28,99 q 22,66 q 24,20 q *) mv=massaved p stigande q sjunkande Södra Finland Första gallring Senare gallring Tallstock 59,87 q 49,04 q 52,67 q Granstock 59,86 q 49,20 q 52,17 q Björkstock 43,02 q 31,89 p 38,37 q Tallmv 17,98 q 15,71 q 15,41 p Granmv 21,47 q 17,04 q 17,50 q Björkmv 18,18 p 14,88 p 14,59 p Tallsmåstock 24,63 p Gransmåstock 29,67 q 25,32 q p stigande q sjunkande Slutavverkning Slutavverkning Slutavverkning Södra Österbotten Första gallring Senare gallring I prisstatistiken anges de åtta vanligaste virkessortimenten. Med småstock avses stockar med toppdiametern 12 13 centimeter. Uppgifterna baserar sig på de priser som inskrivs i virkeshandelskontrakt mellan virkesköpare och enskilda skogsägare. T.ex. prisjusteringar som överenskommits med avtalskunder ingår inte och inte heller tidighetstillägg i leveransaffärer. Priserna är utan moms. Prisuppgifterna baserar på den information som Skogsindustrin rf. varje vecka tillställer Skogsforskningsinstitutet om inköpta virkesmängder från privatägda skogar samt virkespriser. Med privatägda skogar avses skogar som ägs av privatpersoner, samägda och samfällda skogar samt skogar som ägs av städer och kommuner. I statistiken ingår inte mängder och priser som berör skogsbolagens egna skogar och inte heller Forststyrelsens skogar. I statistiken ingår inköpta virkesmängder och priser från ca 84 procent av alla virkesaffärer i privatägda skogar. Utanför materialet är små och medelstora sågar. De virkespriser som anges per område och för hela landet är ett vägt medeltal av priserna på det virke som köpts de senaste fyra veckorna. Om virkesmängden för något sortiment vid rotköp är under 1 000 m³ och vid leveransköp under 500 m³ anges inget pris ( ). Om mängden är 0 m³, anges ( ) som pris. På Skogsbrukets webbsajt under rubriken Skogsbruket för prenumeranter uppdaterar vi virkespriserna varje vecka. Du behöver loginuppgifter för att kunna öppna sidan och dem hittar du på din faktura. m Priser på barrsulfatmassa och blekt lövmassa i Europa de senaste 52 veckorna Tallstock 58,01 q 47,41 q 48,00 p Granstock 58,03 q 48,18 p Björkstock 38,84 q Tallmv 19,30 p 15,55 q 15,77 q Granmv 20,61 q 16,59 p Björkmv 18,90 q 15,65 q 15,27 q Tallsmåstock 26,90 q 22,80 p 22,22 p Gransmåstock 28,32 p Leveranspriser vecka 36 Inköpt virke per vecka de senaste 52 veckorna p stigande q sjunkande Hela landet Södra Finland Södra Österbotten Tallstock 60,10 p 62,86 p 57,67 q Granstock 59,21 q 61,20 q 57,86 q Björkstock 47,52 p 45,98 p Tallmv*) 31,00 q 31,52 p 30,98 q Granmv 32,23 p 33,37 p 30,90 q Björkmv 31,42 p 31,90 p 31,25 q Tallsmåstock 37,71 q 40,91 36,29 q Gransmåstock 37,78 q *) mv=massaved Skogsbruket 9/2011 27

Naturhänsyn Skyddet av vitryggig hackspett och havsörn är solskenshistorier Ännu i slutet av 1980-talet var man i publikationer tvungen att uppge havsörnarnas häckningsplatser med 30 kilometers noggrannhet av skyddsskäl. Vid samma tid hade antalet vitryggiga hackspettar sjunkit till 20 30 par och arten förekom huvudsakligen endast i Tavastland och södra Savolax. Idag ringmärks uppemot 200 ungar av havsörn årligen och inom skogsbruket tar man systematiskt hänsyn till kända boträds omgivning. Över hundra häckande par av den vitryggiga hackspetten noterades i år och artens skyddsstatus kunde sänkas med en klass. Under de två senaste decennierna har havsörnen spridit sig till nästan hela vårt kustområde. Förutom i kustskogarna finns havsörnen idag också i Kuusamo i form av en helt ny förekomst. Havsörnen har flyttat rätt långt in i inlandet också i södra och mellersta Finland. Tecken på det här finns i form av lyckade häckningar i både Tavastland och Norra Karelen. Havsörnens boträd är fre- dat enligt naturskyddslagen och i samband med anmälan om användning av skog uppger skogsägarna ifall det finns ett känt boträd på ett område som ska avverkas. Genom att göra avverkningar och skogsvårdsåtgärder kring boträden utanför häckningstiden (1.8 31.1.) tryggar man havsörnens häckningsfrid. Om skogsägaren vill gå in för fredning kan också ELY-centralen kontaktas för ett tidsbundet METSO-avtal för boträdets omgivning. Skogscentralerna sluter inte METSO-avtal med artskydd som grund, berättar skogsnaturrådgivare Sirke Kajava vid Sydvästra Finlands skogscentral. Havsörnsstammen reducerades kraftigt på 1800-talet och i början av 1900-talet genom jakt. Det utbetalades skottpeng på örnar och bon förstördes systematiskt. Orsaken var att rovfåglarna sågs som ett hot mot sjöfågelstammarna och fisket. Ironiskt nog Foto: Wikimedia är det just beskattningen av sjöfågel som gör havsörnen populär i skärgården idag. En del skärgårdsbor är glada över att den omdiskuterade skarven äntligen har mött sin överman i kustområdena. I takt med att jakten på havsörn minskade på 1940-talet gjorde miljögifterna sitt intåg. Havsörnsstammen sjönk på grund av reproduktionssvårigheter som lägst till ett antal på 45 50 i början av 1970-talet. Då inleddes en systematisk uppföljning av stammen. Ett lyckat artskydd har lett till att stammen idag ökar. I Östersjöområdet häckar nu mer än 1500 havsörnspar. Artens framtid är ljus och samexistensen med människan är också i balans för tillfället. Den vitryggiga hackspetten blev skogsskyddets symbol Den systematiska satsningen som privatskogsbruket gör Havsörnens byte är oftast fisk men även en hel del däggdjur, inklusive kadaver, och gärna sjöfågel. 28 Skogsbruket 9/2011

Den vitryggiga hackspettens föda består i huvudsak av insektlarver. Här ses hanen invid sitt bo. Foto: Lassi Kujala på naturvården är hemligheten bakom framgången för den vitryggiga hackspetten. Det slår Juha-Matti Valonen som är miljöexpert vid UPM fast. Inom de områden i Finland där arten har gått framåt mest finns det mycket få lagstadgade skyddsområden, berättar han. Det är främst i privata ekonomiskogar som den vitryggiga hackspetten har ökat. Den vitryggiga hackspetten trivs i ljusa löv- och blandskogar och är betydligt mer kräsen gällande livsmiljö än våra andra hackspettar. Den vill ha död ved, eftersom den äter insektlarver som trivs i veden. Förekomsten av föda, speciellt vintertid är avgörande. Skogsmiljöer som hackspetten trivs i är svedje- och hagmarker som minskat kraftigt de senaste femtio åren. Valonen förklarar att hackspetten trivs vid vattendrag och i strandskogar för att den dras till öppna ytor. Den vitryggiga hackspettens förekomst har tidigare förknippats med gamla och vidsträckta björkskogar. På 2000-talet märkte man att arten också trivs bra i grå- och klibbalsbestånd och i strandskogar. Efter det har man också hittat allt fler häckningar av arten i sydöstra Finland. Juha-Matti Valonen menar att vi kan vara mycket stolta över den vitryggiga hackspettens utveckling inom privatskogsbruket. Speciellt i landets sydöstra delar och i Savolax är det främst i privata ekonomiskogar som de nya häckningsområdena har uppkommit under de senaste tio åren. Häckningar och observationer har ökat också i södra Finlands mellersta och västra delar. Arten har nu gått från skyddsklassen akut hotad till bara utrotningshotad på tio år. Skyddsstatusen för arten har alltså sänkts med en klass i och med att man denna sommar noterade över hundra häckningar av arten. I många fall av naturskydd kan skyddsklassen ändra bara på grund av att arten blir känd och efter det ökar observationerna. Det här menar experterna att inte är fallet gällande den vitryggiga hackspetten. Orsakerna till artens uppgång är en kombination av goda häckningsresultat, skyddet och skötseln av livsmiljöerna samt inflyttningen av nya individer från öster. Naturvården som en självklar del av ekonomiskogsbruket är banbrytande, säger Valonen. Från och med medlet av 1990-talet har naturvården speciellt kring små vattendrag, stränder och i form av grupper av naturvårdsträd varit gynnsamma för arten. Valonen påminner också att det ofta är bestånd som är lågproducerande som är bra livsmiljöer för den vitryggiga hackspetten. Istället för att beskoga ett lågproducerande albuskage med gran kan skogsägaren välja att sluta ett METSO-avtal, beskriver Valonen skogsägarens Juha-Matti Valonen tycker att privatskogsbruket på ett bra sätt jobbar för naturvården i skogen. möjligheter. Genom METSOprogrammet har vi tillgång till bra verktyg för att spara den vitryggiga hackspettens levnadsmiljöer. Han tycker att det nu är dags att erkänna privatskogsbrukets roll i arbetet med att skapa förutsättningar för arten att återhämta sig. Det går idag utan större hallå att genomföra skogsbruk som beaktar de behov arten har. Genom att planera avverkningarna väl, lämna död ved och prioritera välplacerade grupper av naturvårdsträd samt genom val av trädslag har framgången uppnåtts. Skogsägarnas och skogsfackmännens kännedom om de små knepens inverkan tror han att kostnadseffektivt kan se till att artens framgångssaga fortsätter. m Text: Maria Lindén Foto: UPMs bildarkiv Skogsbruket 9/2011 29

Köp & Sälj På denhär annonsplatsen får privatpersoner, enmans- och familjeföretag annonsera ut sina tjänster gratis. Som villkor för annonsering gäller att tjänsterna ska anknyta till skog. Utbud på tjänster i Österbotten: Utkörning och transport av virke, ved mm. utförs med traktor i området Jakobstad-Vörå-Maxmo, Andreas, tfn 040 860 4749 Sprängningsarbeten utförs i Pedersöre med omnejd, tfn 050 534 8565. Käld skogsservice utför manuell röjning, plantering och gallring i Karleby och Pedersörenejden, även inhoppare i skogsmaskin, tfn 041 435 8089. Skogsavverkning utförs med gallringsskördare, även huggning av tomter, virkestransport med traktor, röjning mm. utförs i Vasa med omnejd, tfn 050 322 0567. Maskinell gallring och förnyelseavverkning i Malax Korsnäs, Kenneth Forsman, tfn 050 351 3197. Gallring och utkörning av virke utförs med Norcar 600, 490 i Nykarleby med omnejd, P. Blomqvist, tfn 050 349 2888. Skogsvårdsarbeten och avverkning, planering, värdering av skog och rådgivning i Nykarlebytrakten, Smedskog, tfn 050 466 4970. Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes-Malax-Korsnäs området, tfn 050 344 3181, Tobias Dahlblom. Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes Korsnäs området, tfn 040 750 7929. ITA Nygård Ab utför röjningar, skogsvårdsarbeten och specialavverkningar i Terjärv med omnejd, tfn 050 366 0860. Trädfällning på tomter samt borttransport av ris i Vasatrakten, Österbottens farmartjänst, tfn 0500 567 171 Maskinell gallring, uttag av energived, virkesutkörning med smidig Logset 500 i Pedersöre med omnejd, S. Backman, tfn 050 592 3043. Avverkningstjänster, maskinell gallring, med gallringsskördare utförs i Vörå med omnejd, B. Svens, tfn 050 350 7249. Maskinell gallring med Norcar 600 i Österbotten, S. Ahlback, tfn 050 518 1054 Vägsladdning, slyröjning och övrigt underhåll av skogsvägar utförs mellan Vasa och Oravais, tfn 0500 138 414. Närtransport av virke, gallringsavverkning, röjning mm. inom Norrskogs område, I. och A. Nynäs, Finnäs gård, Eugmo, tfn 050 598 3149 eller 050 562 2449. Maskinell gallring och slutavverkning i Korsholm-Malax, H. Skog, tfn 0500 160 669. Björnströms Avverkning och Röj utför skogsvårdsarbeten i Vasanejden, tfn 050 505 7088. Skogsavverkningar utförs med gallringsskördare i norra Österbotten, J. Slotte, tfn 0400 139 508. Skogsdikning, skogsvägar och markarbeten utförs inom Vasaområdet, tfn 0400 86 73 73. Utbud på tjänster vid Sydkusten: Trädfällning samt virkeskörning med häst i södra Finland, MW Skogstjänst, Mats Wikström, tfn 0400 887240. Skogsvårdsarbeten och trädfällning i Östnyland, Skogsservice Åberg, tfn 040 5057 723. Snöröjning, vägsladdning, röjning av vägslänter, virkestransport med traktor utförs i östra Nyland, tfn 0400 717 836. Utrymmet per annons får omfatta högst 112 tecken, dvs. bokstäver inkl. mellanslag mellan ord. Skriv in annonstexten i rutfältet nedan och skicka det till redaktionen på adressen: Skogsbrukets köp & sälj, Orrspelsgränden 4, 00700 Helsingfors. Rune fick allt fel då han använde den mindre öppningen i relaskopet i stället för den större! När man har sett hans gallringsskogar kan man tro att det hänt honom förut också! 2,50 % 1 års deposition Månadens Tok VårA placeringserbjudanden 2,80 % 2 års deposition 3,10 % 3 års deposition Minimideposition 10 000. Erbjudandet gäller tillsvidare. Under depositionstiden är det tillåtet att ta ut pengar mot uttagsprovision. Uttagsprovisionen uppgår till 0,5 % av det uttagna beloppet om den resterande depositionstiden är högst ett år och 1,0 % om den resterande depositionstiden är längre än ett år. Mera information får du på Aktia Bank. Välkommen till Aktia Bank. Boka tid på tfn 0800 02470 Det är viktigt att det ur texten framgår vilket område annonsören betjänar. www.aktia.fi Ser en människa i varje kund. 30 Skogsbruket 9/2011

Höstarbeten på tomten Varm mark och sval luft gör hösten till en utmärkt tid för plantering av träd och buskar. Det är glest bland kunderna hos plantförsäljarna och personalen har mer tid att hjälpa till. Så länge det går att gräva i jorden så går det utmärkt att plantera buskar och träd. När växtkraften avtagit och plantan börjat tappa lite blad, är det bra tid att plantera. För nu kan den ägna all kraft åt att utveckla rotsystemet. Det är fördelen med höstplantering. På våren lurar ljus och värme den nyplanterade växten att lägga kraften på att skjuta nya skott upp mot solen istället för att satsa på att bygga upp ett ordentligt rotsystem. Men på hösten finns ingen konkurrens. Växten kan i lugn och ro ägna all energi på att växa under jord. Undvik dock att plantera vintergröna växter på senhösten. Dessa växter avdunstar vatten via bladen hela vintern och därför klarar de inte av en sen plantering. Har de inte hunnit rota sig kan de torka ut eftersom de inte kan kompensera avdunstningen med vatten från jorden. Bark runt plantan I samband med planteringen bör området närmast plantan täckas med till exempel bark eller flis. Det hindrar vatten från att avdunsta från marken. Täckmaterialet hindrar också ogräs från att slå rot intill plantan och gräsmattan från att sprida sig dit. Det minskar risken för att gräsklipparen eller grästrimmern skadar plantan. Bark- eller flislagret får inte bli för tjockt, sju centimeter är maximum. Om du i stället väljer sand, får sandlagret inte vara tjockare än tre centimeter. Om lagret med täckmaterial blir för tjockt, räcker det längre innan marken blir varm på våren och tjälen ligger också kvar längre i marken. Stammen får inte gömmas in i täckmaterialet då det håller stammen fuktig vilket gör den utsatt för angrepp av svampar. I stället för täckmaterial kan man också plantera marktäckande låga perenner runt stammen. Gärdsgårdsstörar i ny användning Käppar som är uppsatta för att stöda trädplantor bör kontrolleras ett par gånger under växtperioden och likaså de band som håller fast plantan. Banden kan börja gnaga på stammen när plantan växer och de töjs av hård vind. Ett träd har vanligen rotat sig på tre år och då kan stödkäpparna tas bort. Gamla gärdsgårdsstörar fungerar bra som stödkäppar. De är stadiga, färdigt spetsade i ändan och dessutom har de en grå, vacker ålderspatina. Skydd mot sork och hare Unga träd är eftertraktade som föda av sork, hare och kanin under vintern. Ett skydd runt stammen håller gnagarna borta. Skyddet bör vara tillräckligt högt så att hararna inte kommer åt att gnaga på stammen när snödjupet ökar och haren rör sig på snön. Alternativet till höga skydd är att trampa Gamla gärdsgårdsstörar fungerar bra som stödkäppar. ner eller skyffla bort snön närmast plantan. Skydd mot vitsvanshjort och rådjur Med illaluktande medel som sprutas eller penslas på plantorna blir de oaptitliga för hjort och rådjur. Trico är det avskräckningsmedel som säljs i Finland. Det aktiva ämnet är njurfett. Trico används också för att skydda tall- och björkplantor i skogsplanteringar från älgbetning. m Text och foto: Gerd Mattsson-Turku Skogsbruket 9/2011 31

*.QG71* Barnböcker De sju kolknubbisarna Det här är sagan om de sju kolknubbisarna, som från ett moln flyger ut på äventyr. I boken träffar vi också den familj som kolknubbisarna landar hos under sina äventyr. Familjen och kolknubbisarna träffar varandra bland annat i en papplåda, i skolans slöjdsal och under en utflykt i skogen. Sagan handlar om kolets kretslopp i naturen, fotosyntesen och koldioxid, men alla de här termerna är med avsikt bortlämnade. Boken, 34 sidor, har hårda pärmar. Den kostar 11 euro + porto. Boken beställer du från Finska Forstföreningen, tfn (09) 6850 880. Granfrönas uppbrott Vart ska granfröna flyga för att de ska växa till stora träd? Kottmamman råder sina fröbarn att i stora flockar söka sig till den forna svedjemarken; björken har visserligen redan hunnit dit, men där finns fortfarande gott om plats. Eller till den gamla grandungen där stormen snart kommer att röja utrymme för nya granplantor. Men fattar vinden tag i granfrönas vingar i rätt ögonblick, blåser fröbarnen till goda växtplatser. Sagan är underhållande och uttrycksfull och den håller också rent vetenskapligt. Boken, 40 sidor, har hårda pärmar. Den kostar 15 euro. Boken beställer du från Föreningen för Skogskultur, tfn 020 772 9042, e-post guy.karlsson@tapio.fi.. Anton besöker skogen Anton var inte nöjd med att behöva åka till landet, till en stuga utan el och vatten. Hemma fanns ju dator, TV och kompisar. Men veckan blir mer innehållsrik och spännande än vad Anton kunnat föreställa sig. På landet träffar han Mari som springer snabbt över stock och sten och kan namnen på många fåglar. Han får också sitta i en skogsmaskin, se olika djur, fiska och göra andra spännande saker. Det finns mycket att göra och upptäcka i naturen. I boken Anton besöker skogen får barn, föräldrar, förskolepersonal och lärare information och tips om hur besöken i skog och mark kan göras mer intressanta. Boken, 36 sidor, har hårda pärmar. Den kostar 110 kronor + porto. Boken beställer du från Skogsstyrelsens bokhandel (Sverige), tfn +46 36 359340, e-post bokhandeln@skogsstyrelsen.se.