Min återhämtning från psykosen. - A beautiful mind

Min återhämtning från psykosen - A beautiful mind Khai Chau 2002

Inledning - A Beautiful Mind är som ni kanske vet, en biofilm, som handlar om professor John F Nash, nobelpristagare i ekonomi, 1994, och hans liv. Jag tyckte dessutom att det var en mycket vacker titel och att det hör hit på något sätt. När man ska berätta om återhämtning från psykoser, så kan man nog inte förbise de hindren som funnits i vägen. Ju mer man kan eliminera dem, desto större chans är det att man också kan återhämta sig. Detta är inte en vetenskaplig skrift, utan erfarenheter och egna teorier, från en som varit med på vägen. Naturligtvis kommer inte allt som jag skriver att stämma på allas erfarenheter, men jag hoppas att du/läsare kan ha nytta av min skrift, åtminstone i vissa delar. Tillägnad A Beautiful Lady April 2002

Förmåga att tänka klart Det finns naturligtvis många olika viktiga faktorer för en återhämtning, och jag väljer att börja med Förmågan att tänka klart och även oförmågan. Det kanske låter konstigt att jag inte kan tänka klart, men ändå inte. Var kan det drabba mig/dig annars, när vi lider av psykiska ohälsa, om inte tänkandet? Och vad är en människa som tappat förmågan att tänka självständigt, även till vardags? Jo, som en dator med en trasig processor, om man ska tala datorspråk, eftersom jag gillar data. Grundförutsättning Jag vill också flagga för att grundförutsättning för all återhämtning är att man INTE får ett återfall! Vad är det för mening med att jag återhämtar mig, men gång på gång får börja om från början igen? Lite tur Jag har nog haft lite tur i oturen, så att säga. Tur med att träffa rätt människor, hamna på rätt plats, fatta kloka beslut osv. Det är väldigt svårt att styra sitt liv enbart på egen hand, som psykiskt handikappad. Det mesta verkar MOT en, istället för att hjälpa en. Men det finns små små ljusglimtar, små små 1

änglar, även om de är väldigt få, som förmår en att tro att man kan komma hur långt som helst! Det behövs egentligen en väldigt liten insats, bara den känns rätt/positiv, så kan människor med psykiskt handikapp bli ganska självgående också det gäller bara att hitta den! För, vi VILL vara självständiga, som alla andra, även om det ser ut som om vi är väldigt flata, vilket är en grov misstolkning. Fattigt socialt umgänge Tyvärr uppfattas människor med psykiskt handikapp som ganska asociala, det är en känsla som vi även upplever själva. Dessutom, känns det ofta jobbigt, när vi tvingas umgås med folk, p.g.a. alla tillhörande sjukdomsbilder, som gör sig mer påminda då: att känna sig iakttagen, att bli missförstådd/ misstolkad, ofrivilliga skakningar p.g.a. biverkningar, att inte kunna föra ett vettigt samtal p.g.a. inre tankestörningar, paranoida tankar m.m. Samtidigt som man inte heller mår så bra av att hela tiden vara ensam i lägenheten och det hela utvecklas till en ond cirkel. Vad som fungerar bra däremot, är dessa cyber-sammankomster på internet, där likasinnade träffas på egna/lika villkor: man lämnar ut sig precis så mycket/lite som man vill, man bestämmer själv vad man vill säga, och vilken tid som helst på dygnet, då det passar en. 2

Det känns tryggt att man inte bedöms bara efter sitt yttre. Ett livsmål Det värsta som skulle kunna ha hänt mig för min överlevnad/ återhämtning, är att jag tillät folk slå ut mina drömmar/ visioner. Jag har nog alltid varit en stor drömmare/dagdrömmare. Tänker på John Lennons låt! Jag tycker att det är livsviktigt med ett livsmål, uti fall man skulle gå vilse i livet, någon gång. Precis som när du väl tagit ut kompassriktningen, så förhindrar detta dig från villovägar, när du vandrar. Samtidigt är det mer stimulerande att leva, när man har ett mål att leva/arbeta för, eller hur? Sedan är det upp till var och en att få bestämma vad målet blir. Därför är det jätte-olyckligt att folk slår bort ens innersta drömmar, när de bara menar med att hjälpa. Någon klok person har skrivit följande: Du är så ung som din tillförsikt, så gammal som ditt tvivel, så ung som din förhoppning, så gammal som din försagdhet. Så länge skönhetens, glädjens, djärvhetens, storhetens makt från jorden, människorna och oändligheten når ditt hjärta, så länge är du ung. För när vingarna hänger neråt och ditt hjärta täcks av pessimismens snö och cynismens is har du blivit gammal på riktigt. 3

En fristad Efter att ha kommit ut från psyk.kliniken, första gången, är det viktigt att individen får komma till en fristad / återanpassningsplats, för att ladda upp sina batterier igen. För min egen del, har den bästa fristaden varit RSMH, Riksförbund för Social och Mental Hälsa. Det kanske inte passar alla, men jag är säker på att många fler skulle behöva få upptäcka föreningen. Länge har jag också engagerat mig i RSMH, för att bygga upp verksamheten, på olika vis. I sin tur, har jag också fått tillbaka så mycket genom det arbetet. Detta förstår alla som varit med och byggt upp någonting. Det obetydligas betydelse Jag tyckte mig ha sett detta märkliga uttryck, myntat av forskaren Alain Topor. Ett annat uttryck, som jag läst från en annan person är: Öar av klarhet. På något sätt, är det nog så, att vi inte klarar av att greppa det s k Helheten. Istället fokuseras desto mer energin på detaljen, det obetydliga, öar istället för havet osv. Och ibland lyckas vi också få en höna av en fjäder, i positiv mening, en lycko-träff, alltså. 4

Att vara behövd Vem kan ha behov av en människa som är psykiskt handikappad? Finns det någonting/någonstans där jag kan göra nytta, känna mig nyttig? Även om jag varit sjuk och fortfarande har kvar vissa handikapp. Låt mig bidrag med någonting som jag också kan för då kan jag också känna människovärde inom mig! Kraven i samhället har drivits upp mer och mer. Människan ska bara vara effektivare och effektivare. Vi får mindre tid för varann, speciellt tid att ta hand om de svaga. Min räddning har istället varit Ideellt arbete, inom RSMH och min idrott/hobby Bowling. Här har jag fått känna mig behövd, uppskattad för det jag gör och jag kan känna viss nytta av det jag gjort, känna mig viktig! Ekonomi handikappersättning/telebidrag Det är ett trist faktum att bristen av pengar, är ett stort hinder i återhämtningen. Denna målgrupp brukar ligga efter i penningligan, p.g.a. flera olika skäl. För det första, om man som jag insjuknade i ganska tidig ålder, utan att ha hunnit gå ut på arbetsmarknaden, så får man inte heller någon sjukpenning, även om det finns läkarintyg. I normala fall, ska ett sjukintyg också berättiga till sjukpenning. Istället har jag blivit hänvisad till socialbidrag, som det hette 5

då, 1990. Idag har jag sjukbidrag. Men någon form av handikappersättning därutöver finns inte i alla fall inte i normen. Ett förslag till handikappersättning är Telebidrag, som jag vill arbeta för. Psykiska handikapp kräver knappast några fysiska hjälpmedel, men däremot så är t.ex. behovet av att ringa och prata i telefon ganska stort. Det lindrar faktiskt mycket att kunna prata med någon, när man känner sig ensam eller mår dåligt. Numera kan man också prata via internet, genom att delta i de olika diskussionsfora som finns där. En förmedlare På något sätt, har det uppstått ett stort gap, mellan oss och dem. Våra budskap, ord, signaler, meddelanden m.m. når sällan fram till vederbörande, ute i samhället. De blir misstolkade, folk är rädda/skeptiska mot oss, innan de ens har hört talas om oss. Numera vet jag, att man kan göra t.ex. som så att Kommunen brukar gå in och förmedla om en bostad och på så sätt fungerar som en garanti. Det finns också myndigheter, som förmedlar och går in som mellanhand och söker arbetsträningsplatser åt oss. Alltså tar den första kontakten! 6

Anpassning mot koncentrationssvårighet Låter det svårt? Ännu svårare är det för oss, när vi ska skumma igenom en tidningsartikel, en roman, eller en studiebok. Inte för att vi är dumma i huvudet, men till psykiska handikapp hör också koncentrationssvårighet. Men det går att göra det hela lite lättare/lite trevligare, på ett eller annat sätt! Man kan istället använda sig av datorer, internet, filmer/bio, samtal, musik, fysiska aktiviteter/idrott, som tränar upp koncentrationsförmågan. Olika slags miljöer har naturligtvis också stor verkan. Det är inte speciellt kul att laga sin mat, hemma i sin lägenhet alldeles ensam. Men när man får vara i en matgrupp, då går det alldeles utmärkt! Likaså med aptiten. Att göra saker tillsammans, med likasinnade alltså. Rak, öppen, ärlig kommunikation Denna koncept uppsnappade jag ganska tidigt, när jag gick med i RSMH. Mot paranoida benägenheter, är det här det enda som gäller. Vi mår väldigt dåligt av att bli utsatta för dubbla budskap, gliringar, menande gester/ord m.m., som kan tolkas på FLERA sätt. I värsta fall, kan vi inte stå emot dem och det slår knut i vår egen hjärna. Det känns så befriande att prata med någon, som verkligen menar vad han/hon säger, utan att ha en massa bisyften. 7

Samma befriande, klara känsla, kan jag också få, t.ex. när jag utövar min idrott Bowling: så konkreta ting som bowlingklot och tio st käglor, KAN inte vara så mycket mer än de ser ut att vara. Och jag behöver aldrig tvivla! En strike är alltid en strike! Kontinuitet Det är tillräckligt svårt för oss att komma igång med någonting, men när vi väl gjort det, uppstår ett annat hinder: diskontinuitet! Det ligger en massa med hinder i vägen, hinder som hela tiden hackar sönder kontinuiteten. Hindrena kan komma inifrån oss själva, men likaväl utifrån t.ex. oförståelse hos den/dem som vi ska samarbeta med. För att ta studier som ett exempel: förutom allt det övriga, ska man också se till att det fungerar med BEMÖTANDET, mellan eleverna, och med läraren. Läraren bör åtminstone få vetskap om att jag har egentligen ett dolt handikapp, för att man ska kunna komma överens om allt annat, kanske anpassad studieform, schema m.m. Det har hänt ofta att jag avbrutit studierna, i första hand, p.g.a. att jag känt mig missförstådd /kränkt av lärare och/eller elever. Och när man redan känner sig dåligt psykiskt, så är det självklart att det påverkar studierna negativt. 8

En liten gnutta tolerans Folk är så snabba på att döma efter YTTRE beteenden, som ofta inte är vad vi egentligen vill mena själva. Dessa beteenden som syns utåt, styrs oftast av våra inre tankar och känslor, som i sin tur inte behöver ha med den aktuella situationen att göra. Man kan inte lika gärna skriva på sin egen panna, att idag har jag inre oro och spänningar i kroppen och det är INTE er som jag är spänd på! Så låt mig vara ifred med mina problem, åtminstone! Hur ska folk egentligen kunna ta hänsyn till ett handikapp, som de inte känner till, eftersom det inte syns? Det är därför vi också får lida i tysta, istället för att bli avhjälpta. Gång på gång blir vi missbedömda, till slut orkar man inte bryr sig om att förklara eller ens försvara sig. Man går in i skalet igen, helt enkelt. Hela tiden köra med både gas och broms, på vägen för att återhämta sig. Det man har byggt upp, varar inte särskilt länge, utan rivs ner gång på gång, och egentligen helt p.g.a. okunskap hos folk. Vila i sig själv Före detta patienter kan många gånger uppleva pressen från omgivningen/sig själva, att de ska bli fortare frisk. Naturligtvis ska man sträva mot att bli bra igen, men det får inte bli någon hetsjakt. 9

Allt annat är redan så tempo-betonat i dagens samhälle, så det gäller att inte driva upp ekorr-hjulet ännu mer. Om man springer för fort, så är risken också större att man snubblar. Vilan i sig är många gånger kanske mer helande, än strävan efter att bli fort frisk. Precis som att man ska ta rast emellanåt, när man åker väldigt långt med bil. Och det har också med tålamod att göra. Kanske har själva medicineringen en negativ effekt i form av rastlöshet, både fysiskt och psykiskt, att man blir otålig o.s.v. Då gäller det att träna upp en medvetenhet om detta, speciellt. Medicin mot ambivalens? Ingen annan sjukdom drabbas värre av ambivalens än psykiska sjukdomar. Men tyvärr, finns det ingen medicin mot just detta. Då återstår t.ex. olika hjälpmedel, mental träning, någon sorts stödperson, kan jag tänka mig. Att hela tiden vara ambivalent, sjukligt ambivalent, tar på krafterna och tid och är också ett stort hinder mot återhämtning. Det försenar den läkande processen avsevärt! Dessutom är det även ett s.k. osynligt handikapp, ända tills man börjar prata öppet om det. 10

Studie-terapi Hur låter det för dig? Kan studier fungera som terapi? Det är en väldigt skev uppfattning att psykiskt sjuka människor inte kan studera eller att de är dumma i huvudet. För att nämna ett enda exempel: professor John F Nash, som fick Nobelpriset i ekonomi 1994! A Beautiful Mind är biofilmen som är tillägnad hans liv. ALLA människor kan hålla på med studier. Alla kan börja studera på den nivå där de befinner sig. Att studera är INGEN tävling mot andra människor, vilket lätt kan uppfattas genom erfarenheter från småskolan. Var och en har eget ansvar att ta till sig kunskap, så mycket eller så lite som han/hon önskar. Det kan fungera så att genom studier, styrs också tankarna till rätt spår, bort ifrån oro/ångest, förutsatt att det känns stimulerande och inte pressande. Genom studier träffar man också andra människor, som delar samma intressen, samma värderingar och därmed bryts ensamhetskänslan något. Man är en i mängden!. På längre sikt kan studier också leda till bättre utbildning och därmed bättre jobb. 11

Eget liv faktiskt! Många olyckliga, ensamma människor är det, därför att de saknar ett Eget liv, faktiskt! Antingen har de aldrig haft det, eller också har det kommit bort med tiden. Det finns ett ordspråk som säger: Den som har en boksamling och trädgård, känner sig inte ensam!. Med det menas att när man har någonting att hänge sig åt, så fylls man också av harmoni, så att man slipper oroa sig eller gå och må dåligt. För att skaffa sig ett eget liv, måste man först och främst ta reda på vad är det man verkligen vill göra med sitt liv! Till att börja med, kan man tillåta ganska fria tyglar och stora drömmar då kommer man sanningen närmast. Det är en stor gåva att vi människor kan drömma och fantisera! Men många gånger, är vi också livrädda för att utnyttja det. Böcker, musik och filmer har nästan alltid funnits i människans historia och haft en stor verkan för vår välbefinnande. Det som kallas Kultur! Vill inte ta emot hjälp Samtidigt som det finns en stor önskan att få hjälp och stöd från omgivningen, existerar också en motvilja till detta, alltså VÄGRAN att ta emot. Detta kan förklaras med rent mänsklig stolthet, värdighet m.m. men också som ett försvar ett försvar, som bygger på tidi- 12

gare mindre positiva erfarenheter, när man verkligen öppnade sig för att söka efter hjälp, MEN blivit sviken, eller fått FEL sorts hjälp. Resultatet blir istället att man låser sig, bygger upp ett skal för att skydda sig, helt enkelt. Vi behöver då hjälp med att komma igen, att börja på ny kula, att omvärdera varje ny situation med nya ögon, för att vara kapabla att ta emot hjälp igen. Först då börjar den verkliga återhämtningen! Musik förstås! Varför skulle jag inte ta med ett avsnitt om musik? För mig har musiken betytt oerhört, i många avseenden! För det första är det rogivande, kul helt enkelt, eller hur? Sedan brukar jag lyssna extra på vissa texter, för att känna tröst, lära mig, få förståelse m.m. Texterna måste vara genomtänkta av en annan människa och inte vilken människa som helst dessa är proffs på att formulera sig också! De är en sorts författare, fast i miniatyrform. Det är också lättare att ta till sig budskap, i form av musik, jämfört med bokform, därför att den är omvandlad/omgjord/ anpassad, när man inte orkar smälta hur mycket som helst. Jag har alltid ångrat mig för att jag inte gick och lärde mig spela något instrument, när jag mindre 13

Självförtryck Jag gick på en föreläsning, som hölls av en psykoterapeut. Och minns speciellt en viktig sak, som han sa: den som blir förtryckt, lär sig att förtrycka sig själv! Så fungerar den mänskliga hjärnan. Då förstår ni nog, vilket allvarligt hinder detta är/varit, för en person att återhämta sig. Så länge personen håller på med självförtryck, och kanske hela tiden, ges det inte en chans att utvecklas, att bli bra igen. Vanans makt håller gärna en kvar i en sak, även om det inte alltid är så hälsosamt. Det känns tryggare att hålla på med någonting, som man alltid har gjort! Att hitta ett sätt att bryta tankemönstret här, vore nog lämpligt. Ofta inträffar det, när människor påbörjar t.ex. en ny hobby, träna kampsport, som är nyttigt och utvecklande för både kropp och själ. Här frigörs den inneboende energi, på ett positivt sätt, under kontrollerade former, som det brukar heta. När en person väl återvunnit självrespekten, inser han/hon också att han/hon inte behöver förtrycka sig själv längre! Och hon blir mer harmonisk, med sig själv och andra. Att se helheten Kände ni till ett annat dolt handikapp, som vi drabbas av, nämligen förmågan att se Helheten? Vi går omkring varje dag med, bildligt talat, förstoringsglas 14

och betraktar världen genom den. Detta kombinerat med ett orubbligt minne för allt det negativa, som hänt oss då förstår ni kanske lite grann, hur handikappade vi blir? Jämförelsevis, skulle man kunna tala om en statsminister, som känner sig tvungen att gå med i alla kommunfullmäktiges sammanträden i landet, samtidigt som han ska sköta statsminister-jobbet om ni förstår vad jag menar? En liten obetydlig detalj, kan många gånger förstöra en hel dag, t.o.m. en relation för oss, fastän den inte borde göra det. Och den som mår sämst av det, är vi själva! I en attack av tvångstankar VAD hjälper mot en attack av tvångstankar? Vart kan man vända sig? Man kan inte ringa ambulans, man kan inte ge syrgas, det finns inga tabletter som kan avhjälpa akut! Ändå kan man drabbas periodvis varje dag. Vet ni vad tvångstankar är? Det vet jag knappt själv, men de lär vara VÄLDIGT jobbiga. Man dör inte av dem, man blöder inte och det känns inte fysiskt men däremot FÖRLAMANDE psykiskt! Man är helt utlämnad åt sig själv under den värsta attacken, just p.g.a. dess karaktär. Man kan inte be om hjälp av någon utomstående, eftersom de upplevs allt som oftast fientliga, fast de behöver inte vara det. Små detaljer i det förflutna väcks till liv och börjar spöka igen, 15

känslan känns mycket påtaglig lika obehaglig nu, som när det inträffade. Men varför har jag tagit upp det här, när det skulle handla om återhämtning? Genom att kunna formulera/se det hela i ord, så har man också lyft fram problemet i ljuset och då blir chansen mycket större att hantera det! Katastroftänkande/neutralt tänkande Jag är inte säker på hur det är med andra drabbade, men jag kommer på mig själv ibland, som jag kallar det, Katastroftankar. Jag vet inte var de kommer ifrån, men de är egentligen väldigt katastrof-betonade, och nästan alltid obefogade. Vad kan man göra åt sånt? Jag har också utvecklat någonting som jag kallar Neutralt tänkande, istället för Positivt tänkande, eftersom det senare är svårare att uppnå, när man är inne i den onda cirkeln. Jag har funnit att det brukar lossna så småningom, om man börjar med att sysselsätta sig med någonting neutralt, d.v.s. inte så mycket känsloladdat. T.ex. lösa korsord, spela bowling, städa, diska, gå promenad m.m. Man kan även besöka en neutral plats/lokal, för att koppla från tankarna: gå på bio, kanske! 16

Tidsbegrepp Det kanske låter konstigt, men till psykiska handikapp hör också svårigheter med tidsbegrepp, åtminstone jämfört med andra människor. Vi upplever inte tiden, dygnsrytmen m.m. som alla andra. Det är lite grann som att vi är lite off-side tiden och därmed för det mesta kommer i konflikt med andra. Vi är inte i samma tidsfas, vilket också leder till att vi blir missförstådda, när vi kommer med våra funderingar, olämpligt i tiden. Ibland är vi väldigt långt före, ibland är vi istället kvar i forntiden Hjälpinsatser mot (stor-)helger Troligen är det ingen annan sjukdom som är lika känslig mot (stor-)helger som psykiska sjukdomar, då vi känner oss extra utsatta för ofrivillig ensamhet, ångest m.m ett typiskt exempel är julafton! Genom RSMH har jag ändå fått fira lite jul, på självaste julafton, i form av enklare jullunch, men dock tillsammans med likasinnade. Ofta stängs de flesta verksamheter vid sådana storhelger, när de i själva verket, behövs som mest akut! Om jag inte minns fel, så är också belastningen på avdelningarna som mest vid just kring juletid. 17

Ändrad syn på svaghet Ju tryggare vårt samhälle blir, desto mer växer förakt för det svaga, det sjuka. Det ges inte tillräckligt med tid, resurser för att sörja, bearbeta, rehabilitera det ska helst ske rekordsnabbt! Varför kan man inte bara låta saker och ting vara som de är, låta dem utvecklas i egen takt? Då blir det också mycket bättre i längden! Don t push the river- let it flow by itself!. Först när man accepterat saker och ting, då går det också mycket lättare att hantera dem. Framför allt den som blivit drabbad av psykisk sjukdom, måste tillåta sig själv att vara i det tillståndet, åtminstone för en tid. Äkta skärpa kommer utan möda! När man slappnar av, så tänker man också bättre och kroppen fungerar över huvudtaget bättre då också. Det är fullt med intolerans och fördomar mot psykiska sjukdomar ute i samhället, men det är inte därute som vi ska börja förändra det är inom oss själva! Då får vi den bästa kontrollen över vår situation. Det var nog bra att jag gjorde det, i alla fall! Känns tanken igen? Ibland känns allting bara motigt och jävligt, så att man inte har minsta lust med att sysselsätta sig med någonting. Men så blir man tvungen att genomlida en sak i alla fall och EFTERÅT, om man har tur, så kan man med 18

lyckokänsla konstatera: Det var nog bra jag gjorde det i alla fall!. Denna tanke har hjälpt mig månger att bita i det sura äpplet, för att få ett visst arbete utfört, när ingenting annat hjälper. Det känns som om hjärnan och kroppen inte är i fas med varann, vad gäller det som är bäst att göra för stunden. Därför får man faktiskt försöka sätta känslorna ur spel ibland, därför att de inte alltid vet bäst. Telefonsamtalsterapi Det lär inte finnas någon sådan form av terapi, än förutom kanske bara för min egen del. Man ska ha tur med att ha en jourhavande kompis, som man kan ringa till och prata med. VAD man pratar om, spelar mindre roll, bara personkemin stämmer. Det kan vara samhällsfrågor, idrott, politik, föreningslivet m.m en NEUTRAL tanke är alltid bättre än en ångestladdad tanke! Tyvärr har min teleräkning också varit mycket hög p.g.a. detta, men det finns ingen lag som ger mig rätt till ersättning för det, trots att det beror till 98 procent på mitt psykiska handikapp. Ungefär på samma sätt, fungerar också internet. Jag brukar besöka ett diskussionsforum: Ventilen.cjb.net Här deltar flera psykiskt handikappade personer för att skriva av sig, lindra ensamheten, få vänner och/eller stöd, både 19

när man mår dåligt som när man mår bra. Det är nyttigt att uttrycka sig och det är nyttigt att få reda på hur andra har det, kanske för att då vet man åtminstone att man inte är ensam om att ha det si eller så människan är ju en social varelse, trots allt! Någonting ANNAT att tänka på Jag tycker mycket om att umgås med småbarn det får mig att tänka på annat, än bara mina eviga bekymmer. Det är skönt när man kan engagera sig för någon annan människas liv, en förening osv då kan man för en stund glömma bort sina egna bekymmer och därmed också får vila! Vissa perioder under året, händer det att jag går på bio varje fredagkväll, av samma anledning. Jag har faktiskt också lärt mig viktiga överlevnadskonster genom bio, för att kompensera mitt psykiska handikapp, små små tankeknep eller filosofiska inställningar, som jag tillämpar till vardags. Jag har t.o.m. ändrat lite på mina värderingar, efter att ha sett en film om något speciellt ämne t.ex. Filmterapi, är bl.a. någonting som jag läste om i Illustrerad Vetenskap. Vissa moderna forskare hävdar att människor kan ha nytta av att se på film, för att bli/må bättre mentalt. 20

Skitsnack! Ja, faktiskt! Alltså skitsnack i positiv mening, nämligen när gamla goda vänner sätter sig ner över en kopp kaffe och börjar låta samtalet rulla, utan att behöva vara reserverade inför varann det känns guldvärt att ha någon att bara prata med, för att rensa tankarna, när de är som mest deprimerade eller ångestfyllda. Det NEUTRALISERAR tankarna, om inte annat och många gånger räcker det väldigt långt, för att man ska känna sig på bra humör igen. Problemet är att kunna hitta en sådan samtalspartner. Vanligt folk är ofta avvisande när det gäller den här sortens insatser, kanske av förståeliga skäl: de fattar inte poängen med det vi vill uppnå, de upplever oss som konstiga, osammanhängande, störiga m.m. Därför är det också mycket vanligt att vi förblir ensamma med våra handikapp/problem även när vi behöver hjälp som mest! Involvera/engagera Någon forskare har sagt att man ska involvera oss, i det mesta. Och jag är bered att hålla med! Jag skulle också vilja uppmana alla andra att engagera sig Servicemyndigheter och vårdgivare bör låta oss bli mer involverade, i planering/behandling/rehabilitering av oss själva. Ungefär som man sätter ihop matsedeln hemma vid köksbor- 21

det, även om barnen inte lagar så mycket mat, så vill de också gärna vara med och bestämma/påverka. Och så sitt inte framför tv-apparaten flera timmar om dagen! Det är för det mesta bortkastad tid jag skulle nog inte ha skrivit denna handbok, om jag också hade suttit framför tv:n! Gå ut i samhället och engagera dig, se efter om inte du kan hjälpa till med någonting, någonstans. Jobba ideellt, helt enkelt! Åtminstone, till att börja med. Gör något med HÄNDERNA Det kan vara en otrolig avkoppling för hjärnan, när vi sysselsätter oss med händerna, rent mekaniskt! Jag brukar spela bowling, faktiskt, denna ädla sport att fälla käglor. Kanske ligger det en dold krigisk känsla bakom, lusten att förstöra/rasera, fast här är det under kontrollerade former, förstås. Andra sätt kan vara: plocka återvinningspapper, hänga tvätt, stryka kläder, diska, knappa på datorn, träna (kampsport, om man orkar). Papper och penna Shakespeare lär ha sagt att pennan är vassare än värjan. Men nu menar jag att pennan kombinerat med papper är ett mycket effektivt hjälpmedel för minnet och annat gott. Det är något magiskt när man har fått ner någonting på pränt, 22

det består nästan för evigt, och tanken känns mer tydlig, den förvandlas o.s.v. Det är inte så ofta som man kan komma på vettiga saker att göra m.m., eller också kommer man på dem vid fel tidpunkt, mitt i natten eller så. Och när morgonen kommer, så har man glömt dem. Jag har i långa perioder haft en Dagsminneslapp, som jag har med i fickan när jag går ut. Där brukar det stå nästan allt som jag vill göra under dagen. Skulle bli väldigt vilsen/ handikappad, om jag glömde en sådan lapp en dag. Skriver också lappar hemma, kortsiktiga lappar och långsiktiga lappar, som alltså står för kortsiktiga resp. långsiktiga mål. Det är så skönt/befriande att skriva lappar: man behöver inte tänka på saken, men man glömmer inte det i alla fall. Skapa trygga hemmiljöer Allting börjar i hemmet är det inte så? Det är en ganska vanlig situation att s.k. hem/boendet för psykiskt sjuka, är under all kritik försummade. När man har rörigt i huvudet, så brukar det bli det bli rörigt runt omkring sig också. Och det gör ju saken inte bättre! Ofta bor dessa människor också ensamma och därmed upptäcks inte oredan/otrivseln lika mycket men den FINNS där hela tiden för den drabbade. Därmed är det också nästan självklart att det är dömt att 23

misslyckas, när dessa människor sedan ska ut i samhället och anpassa sig hur ska detta gå till, när man egentligen kommer ifrån ett trasigt hem? Fast detta börjar redan på avdelningarna! Det går inte att jämföra miljön på en psykiatrisk avdelning med en somatisk avdelning. Alla som har varit på besök i båda avdelningarna kan nog hålla med mig. En trygg hemmiljö är dessutom viktig ur vårdsynpunkt: om man någon gång går ut i samhället och gjort bort sig, så är det väldigt akut med en trygg hemmiljö att falla tillbaka på och vila sig, gömma sig från resten av världen, för en stund, i alla fall. Istället för att ta raka vägen tillbaka till akutmottagningen. Det måste vara en mycket billigare och humanare och smartare lösning!? Men varför har ingen kommit på det förut? Köpa bil Nej, jag har varken råd eller behov av att köpa bil. Vad det handlar om är egentligen ett tankeexperiment. Ett sätt att lura hjärnan att komma på bättre tankar. I de djupaste stunderna, i den största förvirring, kan jag komma på mig själv, hur det vänder till det positiva, när jag plötsligt tänker mig att jag ska spara ihop till en dyr bil, ju dyrare desto bättre. Visserligen är det ett jättejobb att spara ihop till en dyr bil, men det är ingenting mot att må dåligt i själen. Dessutom är problemet mera verkligt på något sätt men framför allt 24

SUNT! Det är det som är poängen med det hela! Ett sunt problem är att föredra framför ett sjukt problem. Och OM det råkar bli så att jag får råd att köpa bil, så är det inget fel heller. Nosce te ipsum Know yourself! Känn dig själv! Detta klassiska uttrycket visar sig vara mycket viktig, speciellt när man mått psykiskt dåligt. För när du väl känner dig själv utan och innan, ökar också chanserna för att du ska ha större kontroll över ditt liv, mer eller mindre oberoende av din omgivning. För att kunna lita till dig själv, måste du känna dig själv! Veta vad du vill, hur du fungerar i olika situationer m.m. Och det är kanske den största utmaningen!? För hur ska man kunna känna sig själv, veta vem man är, när ens tankar nästan hela tiden spelar en ett spratt. Hur ska man kunna springa fort, när man har ett gipsat ben? Då förstår ni att det krävs oerhört mycket träning! Andas slappna av se framåt! Inom den österländska filosofin, betonar man mycket vikten av andningen/att andas. Det tillhör, logiskt nog, det mest grundläggande som finns. När man inte andas, så dör man! Fysiologiskt fungerar det så att när man är spänd, så glöm- 25