UPPSALA UNIVERSITET Inst. för lingvistik Niklas Edenmyr Grammatik, 5p. SYNTAKTISKA FUNKTIONER (forts.) Attribut o Attribut ger ytterligare information om det som nominalfrasen refererar till. o Ofta fogas flera attribut till nominalfrasen. Attributen kan delas in i beroende på var de uppträder syntaktiskt. närmast framför substantivet står adjektivattribut, t.ex. (den) blyge pojken närmast efter substantivet står prepositionsattribut som består av en prepositionsfras, t.ex. damen på bilden adverbattribut som består av adverb, t.ex. flickan därframme infinitivattribut som består av en infinitivfras, t.ex. vanan att sova satsattribut som består av en bisats, t.ex. flickan som springer framför eventuella adjektivattribut står kvantitetsattribut eller kvantifikatorer, t.ex. räkneord (två flickor) kvantitativa (obestämda, indefinita) pronomen (t.ex. många flickor) måttsbetecknande nominalfraser (tre liter vatten) framför eventuella kvantifikatiorer/kvantitetsattribut står bestämda attribut, t.ex. bestämda pronomen (den där boken), possesiva pronomen (min bok), och genitivattribut (flickans bok) Obs! De bestämda attributen räknas inte alltid som attribut, ofta räknas de till en egen kategori, determinerare. framför eventuella bestämda attribut står bestämda kvantifikatorer eller totalitetspronomen, t.ex. alla, båda, hela.
BISATSER Nästa alla bisatser inleds men en subjunktion, ex. att, om, därför att, eftersom: Jag vill att du köper en till. Jag köper två om jag har råd. Jag köpte två därför att du sa det. - Jag köpte två för att du sa det. Jag köpte två eftersom du behöver dem. Ibland inleds en bisats med ett relativt pronomen: Jag köpte två som du sa. Ibland utelämnas subjunktionen: Jag tror Ø du köper en i present. Ordföljden i bisatser är mindre flexibel än i huvudsatser. Man vill t.ex. ogärna ha något annat än subjekt på första plats. Jag vill att du köper en till.? Jag vill att en till du köper. (Poetiskt?) Ordföljden skiljer sig även åt mellan huvud- och bisatser. Mest märkbart är placeringen av negationer, som i huvudsatser kommer efter det finita verbet, men i bisatser kommer före det finita verbet. Det blir inte regn. Jag hoppas att det inte blir regn. *Jag hoppas att det blir inte regn. Man kan använda detta för att testa om satsen är en huvud- eller bisats. Kan man sätta inte framför det finita verbet är det ganska säkert en bisats. (Undantaget är huvudsatser som innehåller kanske, t.ex. Kanske professorn inte kommer.) Märk! Däremot är det mindre säkert att en sats där inte kommer efter det finita verbet är en huvudsats. Huvudsatsordföljd i bisatser är rätt vanlig, åtminstone i talspråk, t.ex. Jag vill framhålla att den här frågan får vi inte lämna olöst. I bisatser kan man även utelämna hjälpverben har och hade, speciellt i skriftspråket, t.ex. Regeringen förklarade att alla nödvändiga åtgärder redan vidtagits.
Bisatsernas syntaktiska funktion o nominala bisatser som mest fungerar som: subjekt, t.ex. Att syrran köper dyra presenter är skoj. objekt, t.ex. Jag vet att det är rea där. o adverbialbisatser, som huvudsakligen fungerar som adverbial, t.ex. Jag ska köpa polotröjan när jag får lön. o relativa bisatser, som mest fungerar som attribut till nominalfraser, t.ex. Snubben som går där köpte den sista polotröjan. Olika typer av bisatser o Dahl skiljer på tre huvudtyper av bisatser (baserat på deras uppbyggnad): konjunktionsbisatser (som bildas genom subjunktioner, dvs. det som Dahl kallar underordnande konjunktioner, man skulle också kunna kalla det för subjunktionsbisatser ) relativa bisatser frågebisatser o Konjunktionsbisatser Den vanligaste subjunktionen i sådana satser är att. Bisatsen bildas vanligtvis med att + påståendesats: Jag hoppas att jag ska få många julklappar. (objekt) Att vi får många julklappar är viktigt. (subjekt) Risken att jag kommer få för många julklappar är minimal. (attribut) Man kan bli bortskämd genom att man får många julklappar. (preposition + att-sats som adverbial) Men andra subjunktioner kan dessa bisatser också fungera som adverbial. T.ex.: tidskonjunktioner / temporala konjunktioner (När han kommer går jag) villkorskonjunktioner / konditionala konjunktioner (Om han kommer går jag) orsakskonjunktioner / kausala konjunktioner (Eftersom han kommer går jag) avsiktskonjunktioner / finala konjunktioner (Jag går för att du ska vara ensam) följdkonjunktioner / konsekutiva konjunktioner (Han åt så att han sprack) koncessiva konjunktioner (Fast jag har ätit är jag hungrig)
o Relativa bisatser Relativa bisatser inleds vanligtvis med ett relativt pronomen, t.ex. som, vilken, vad eller ett relativt adverb, t.ex. där, dit, när, då, och fungerar oftast som attribut till en nominalfras. Jämför: Alla studenter var missnöjda med föreläsaren. Alla studenter som hade fått underkänt på tentan var missnöjda med föreläsaren. Detta är ett exempel på en restriktiv bisats, dvs. den begränsar referensen hos den nominalfras som den tillhör. Ett exempel på en icke-restriktiv bisats är t.ex. Föreläsaren, som var på ovanligt dåligt humör, underkände samtliga studenter. Relativsatsen begränsar inte i detta fall referensen (det är föreläsaren oavsett om bisatsen finns med eller ej). Istället ger den ytterligare information om referenten. Ibland saknar den relativa bisatsen ett inledande led (och kan då bara vara restriktiv): Boken du talade om verkar intressant. Här är du talade om inte en fullständig sats, det finns ett tomt led. En fullständig sats hade varit du talade om boken. Istället kombinerar man den ofullständiga satsen och substantivet. Detta får sedan fungera som subjekt i en annan sats. Alltså: boken du talade om verkar intressant
En relativ bisats innehåller alltid ett tomt led, men om det är subjektsplatsen som är tom måste vi sätta som framför relativsatsen: boken som ligger på bordet Boken som ligger på bordet är ny. *Boken ligger på bordet är ny. Man kan naturligtvis även säga Boken som du talade om, men i dessa fall är som inte obligatoriskt. o Frågande bisatser (Frågebisatser) Kallas också indirekta frågor (direkta frågor är själständiga frågesatser) Som andra frågesatser kan frågande bisatser delas in i ja-nej-frågor, t.ex. Hon frågade om bussen var försenad (direkt fråga: Är bussen försenad? ) frågeordsfrågor, t.ex. Jag frågade vem som kan hjälpa mig (direkt fråga: Vem kan hjälpa mig? ) Två saker skiljer indirekt frågeordsfrågor från direkta: ordföljden är alltid rak (subjektet kommer före det finita verbet), jmf. a) Han frågade: När dog Gustav II Adolf? (direkt) b) Han frågade när Gustav II Adolf dog. (indirekt) man sätter in som efter frågeordet om det är subjekt, jmf. a) Jag frågar: Vem kan hjälpa mig? (direkt) b) Jag frågar vem som kan hjälpa mig. (indirekt)