SYSTEMLÖSNINGAR FÖR GRÖNA ANLÄGGNINGAR/TAK Minnesanteckningar från en studieresa till Londons taklandskap i maj 2015

Vinnova - Utmaningsdriven Innovation Hållbara attraktiva städer SYSTEMLÖSNINGAR FÖR GRÖNA ANLÄGGNINGAR/TAK Minnesanteckningar från en studieresa till Londons taklandskap i maj 2015

CBI Betonginstitutet SYSTEMLÖSNINGAR FÖR GRÖNA ANLÄGGNINGAR/TAK Minnesanteckningar från en studieresa till Londons taklandskap i maj 2015 Ylva Edwards, Tobias Emilsson, Tove Jägerhök, Jonatan Malmberg och Anna Pettersson Skog 2015-09-05 Nyckelord: gröna tak, takträdgårdar, hållbara städer, guidelines

Förord Föreliggande reserapport beskriver ett studiebesök i London våren 2015, som delvis ingår i Vinnovaprojekt Kvalitetssäkrade systemlösningar för gröna anläggningar/tak på betongbjälklag med nolltolerans mot läckage inom utlysningen Utmaningsdriven innovation Hållbara städer. Studiebesöket har anordnats av Scandinavian Green Roof Association i samarbete med GRC (the Green Roof Consultancy) i London och Scandorama. Stockholm i september 2015 Ylva Edwards

Innehåll Förord 3 1 Inledning... 6 1.1 Vinnovaprojektet... 7 1.2 Om gröna tak och anläggningar... 8 1.3 Om regnträdgårdar (rain gardens)... 10 1.4 Om gröna väggar... 11 2 Grön infrastruktur och policy för London... 13 3 Besökta anläggningar i London... 14 3.1 New Change... 14 3.2 Island Café... 15 3.3 Wardens Grove Rain Gardens... 16 3.4 Eversheds... 18 3.5 Tooley Street... 20 3.6 Rubens Hotel... 21 3.7 Victoria and Albert Museum Wetland Roof... 23 3.8 Westfield Green Wall... 25 3.9 Cyril Thatcher House Richard Knight House och Queen Caroline Estate... 26 4 Kommentar... 28 5 Referenser... 28

1 Inledning Under maj månad 2015 genomfördes en 2-dagars studieresa till London arrangerad av Scandinavian Green Roof Association. Med på resan fanns några representanter från de totalt nitton parter som ingår i Vinnovaprojektet Kvalitetssäkrade systemlösningar för gröna anläggningar/tak på betongbjälklag med nolltolerans mot läckage inom utlysningen Utmaningsdriven innovation Hållbara städer. Följande av dessa personer har tillsammans författat denna reserapport: Ylva Edwards CBI, Tobias Emilsson SLU, Tove Jägerhök White, Jonatan Malmberg SGRI och Anna Pettersson Skog Sweco. Resan omfattade besök vid ett antal anläggningar i London. År 2014 gick resan till Schweiz och nästa år blir det Österrike och Wien. Guide under resan var Dusty Gedge som är designer och konsult inom grön infrastruktur och policyarbete. Han är också ordförande i EFB (European Federation of Green Roofs and Walls associations). De anläggningar vi besökt är: New Change Offentligt tillgängligt tak Island Café Grönt tak på träunderlag Wardens Grove Rain Gardens Regnträdgårdar på mindre gata Eversheds (internationell advokatfirma) Grönt tak på byggnad av högsta BREEAM-standard Tooley Street Londons första vertikala regnträdgård Rubens Hotel En av Londons största gröna väggar Victoria and Albert Museum Wetland Roof Grönt tak utformat som våtlandskap Westfield Green Wall En av Londons största gröna väggar Cyril Thatcher House Richard Knight House gröna tak och regnträdgårdar i socialt bostadsområde Queen Caroline Estate (Green roofs + rain gardens) - gröna tak och regnträdgårdar i socialt bostadsområde I avsnitt 1.1 beskrivs det aktuella Vinnovaprojektet i korthet. Därefter ges korta beskrivningar av begreppen gröna tak och anläggningar (1.2), regnträdgårdar (1.3) samt gröna väggar (1.4) som förklarande bakgrund till de besökta anläggningarna i London.

1.1 Vinnovaprojektet Vinnovaprojektet Kvalitetssäkrade systemlösningar för gröna anläggningar/tak på betongbjälklag med nolltolerans mot läckage fokuserar på ett helhetstänk och handlar enkelt uttryckt om att kvalitetssäkra gröna systemlösningar med nolltolerans mot läckage. Projektet genomförs inom utlysningen Vinnova Utmaningsdriven Innovation UDI Hållbara städer. Forskare, offentlig sektor och näringsliv inom bland annat bygg- och anläggningssidan representeras i en affärskonstellation bestående av Stockholms stad Exploateringskontoret och CBI Betonginstitutet i samarbete med SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Sweco, SLU Sveriges Lantbruksuniversitet, SGRI Gröna tak institutet i Malmö, White samt branschföreträdare från fastighetsbolag, projektörer, konsulter, entreprenörer och materialtillverkare. Vinnovaprojektet inleddes med en initieringsdel under 2013 och har därefter beviljats en fortsättning inom ett Samverkansprojekt (UDI Steg 2) med start i maj 2014. Projektet koordineras av CBI och kommer att löpa åtminstone fram till augusti 2016. Projektet förväntas leda fram till ny kunskap, nya produkter och guidelines. Beställaren av gröna anläggningar/tak kommer, efter projektets genomförande, kunna känna större trygghet i samband med upphandling. Anläggningarna blir säkrare, forskarsidan utökas, kunskapsnivån höjs och det aktuella konsortiet kan utvecklas till en viktig kunskaps- och erfarenhetsorganisation. Svenska företag kommer också beredas goda möjligheter till ökad tillväxt. I projektet ingår en rad arbetspaket med koppling till olika delar av anläggningsuppbyggnaden och arbetsprocessen, från idé till drift och underhåll av färdig installation. Arbetsgrupperna samarbetar löpande under samverkansprojektets gång. Projektresultaten utvärderas och integreras till helhetslösningar. Fyra gröna anläggningar (case) ingår, med byggstart under 2014/2016. Dessa är Hornslandet, Hagastaden och Sergels torg i Stockholm samt Greenhouse i Malmö. Design för Vinnovaprojektet UDI Steg 2

1.2 Om gröna tak och anläggningar Om ett 20-tal år kommer 80 % av världens befolkning att bo i städer. Stockholm, Malmö och Göteborg tillsammans med universitetsstäderna kommer att utgöra långt över 80 % av Sverige. Detta kräver bland annat mer gröna anläggningar i staden. Dessa gröna anläggningar kan förstärka en rad ekosystemtjänster genom att: bidra till bättre dagvattenhantering; förbättra närheten till rekreationsmiljöer; öka den biologiska mångfalden; ge temperaturdämpande effekter; ge energibesparingar; sänka bullret; ge renare luft. Med gröna tak avses definitionsmässigt inte bara hustak utan också motsvarande för terrasser, innergårdar och t ex parkanläggningar på bjälklag som försetts med en överbyggnad bestående av en växtbädd med vegetation av mossa, sedum, örter och gräs och/eller buskar och träd. Under växtligheten finns alltid någon form av tätskikts- och isoleringssystem. Gröna tak brukar indelas i extensiva och intensiva. Extensiva tak består av ett tunt jordskikt och en torktålig vegetation som t ex fetblad eller mossor. Fetbladen har mindre aggressiva rotsystem som inte skadar tätskiktet. Ett intensivt grönt tak kan liknas vid nästan vilken markvegetation som helst, men man brukar undvika växter med kraftig rotenergi. Vegetationen behöver ofta bevattning. Det är framförallt jorddjupet som bestämmer vilken vegetation som kan komma ifråga. Jorddjupet ställer i sin tur vissa krav på bärande konstruktioner.

Principskiss över olika typer av gröna tak För tätskiktssystem i gröna takkonstruktioner krävs bland annat motstånd mot rotgenomträngning, mekanisk och kemisk påverkan/nedbrytning, höga laster, spänningspåverkan och åldring. Systemet skall uppvisa god flexibilitet och arbetbarhet samt utgöra ett homogent och kontinuerligt tätskikt under olika typer av växtlighet. Valet av system beror på taktyp, belastning och vegetationstyp. Taksystem kan även indelas i varma, kalla och inverterade tak. I ett varmt taksystem ingår alltid isolering som placeras under tätskiktssystemet. För ett kallt tak gäller att den termiska isoleringen placeras under takdäcket eller att ingen isolering ingår. Ett inverterat tak har tätskiktssystemet under isoleringen. Tätskiktssystemet på ett grönt tak /anläggning kan som regel bestå av en bitumenbaserad tätskiktsmatta, gummiduk och/eller utgöras av ett flytapplicerat härdplastsystem. Överbyggnaden kan skydda tätskiktet mot oxidation. Läcksökning kan genomföras innan det gröna landskapet etableras. Dräneringen på ett grönt tak /anläggning ska både upprätthålla optimala växtförhållanden i växtbädden och samtidigt hantera kraftiga regn utan att samtidigt skadas på grund av erosion eller vattenansamlingar. Dräneringspunkter ska kontriolleras regelbundet.

1.3 Om regnträdgårdar (rain gardens) Benämningen rain garden används i bred bemärkelse för alla typer av planteringar som anlagts för att ta emot dagvatten/ytvattenavrinning. Denna typ av system har under de senaste åren blivit allt populärare som en del i ett lokalt omhändertagande av dagvatten. En stor del av utvecklingen och populariseringen av regnträdgårdar startade i Portland i USA där man såg tekniken som ett effektivt sätt att ta om hand stora regnmängder under årets kallaste månader[lagerkvist och Bååth 2015]. Nordvästra USA har ett klimat som liknar Norges västkust gällande regnmängder och dynamik, vilket gör att regnbäddar tillsammans med andra gröna lösningar, såsom tak, blir en bra kombination. Regnbäddarna kan ofta konstrueras i anslutning till vägar eller parkeringsplatser där de ger en stor positiv effekt på dagvattendynamiken till en relativt låg kostnad. Det kan i vissa fall vara så enkelt att man kopplar bort en brunn i gatan och ersätter den med en fördjupning eller ett avgränsat planterat dike. I Sverige är regnträdgårdar relativt ovanliga och därför finns det ännu ingen entydig svensk benämning på begreppet. Metoden är relativt obeprövad i Sverige men intresset är växande. Rimligtvis bör de ha en positiv inverkan på stadens variation och upplevelserikedom då de breddar utbudet av metoder för ekologiskt hållbar dagvattenhantering. Regnträdgården kan beskrivas som en grundförsänkning i landskapet under vilket det finns ett dränerande system och ett preparerat filtermaterial som är täckt med vegetation. Den främsta nackdelen är att de kräver en förhållandevis intensiv skötsel för att kunna prestera bra under längre perioder [Svenstrup 2012]. Alternativ är att dagvatten samlas upp i konventionella rörsystem för att slutligen hamna i ett öppet dagvattensystem. Alternativt kan kanaler och dammar, där utrymme finns för detta, byggas i direkt anslutning till boendemiljön. Fördelen med regnbäddar jämfört med t.ex. gröna tak ligger i att de är enkla och billiga att anlägga och att de inte kräver någon förstärkning av konstruktion eftersom de befinner sig i markplan. Vid gynnsamma markförhållande är detta också en teknik som bidrar till att bibehålla en naturlig grundvattennivå jämfört med områden med hög grad av försegling. Utformningen av regnträdgårdar ställer speciella krav på vegetation och de arter som används i bädden eftersom fukthalten i materialet kan variera stort under sommaren. Oftast försöker man välja sorter med bred amplitud men som visat sig kunna växa i liknande naturliga miljöer. Utformingen av en regnträdgård måste också göras så att den passar ihop med den jordart som finns på platsen. Designen är beroende på om underliggande jord hor hög infiltrationsförmåga eller inte. På vår studieresa fick vi se en rad olika regnträdgårdar (avsnitten 3.5, 3.5 och 3.9).

1.4 Om gröna väggar Gröna väggar är det senaste tillskottet i verktygsklådan som kan användas till att skapa den harmoniska och miljömässigt effektiva gröna staden. Gröna väggar har vissa likheter med de andra komponenterna i en grön stad i och med att de används till att skapa utrymme för flora och fauna i stadsmiljö. Begreppet gröna väggar används ofta som ett samlingsnamn för väggar som är beklädda med växter. Den största fördelen med gröna väggar är att de kan installeras i väldigt täta stadsmiljöer eftersom de inte tar någon gatumark i anspråk. Effekten av ett vertikalt grönt element är också dramatisk. En grön vägg blir betydligt mer visuell och iögonfallande jämfört med en lika stor horisontell yta på marken. Så kallade levande väggar är gröna väggar där växternas rotsystem växer på växtsubstrat i moduler eller andra system som är uppsatta på fasaden. Levande väggar skiljer sig således från de mer traditionella gröna väggarna/fasaderna med växter som är planterade i marken och klänger eller klättrar vertikalt upp längs fasaden [Andersson och Karlsson 2014]. När det gäller installation och skötselbehov skiljer sig gröna väggar mycket från t.ex. regnbäddar och gröna tak. Den vertikala organisationen av växterna gör att de behöver vattnas kontinuerligt i stort sett hela året. Tekniken för hur växterna hålls fast på väggen varierar mellan olika system. De vanligaste systemen har varit baserade på filtmattor med fickor eller skåror där växterna planteras. Fickorna kan kombineras med jord eller substrat. Dessa filtsystem torkar ut snabbt och den vertikala organisationen gör att vattnet snabbt transporteras till botten av filten. För att undvika torkskador i toppen av väggen måste man kontinuerligt tillföra vatten. Ofta måste väggarna övervattnas för att får tillräckligt med fukt till hela väggen. Detta gör att väggarna ofta har ett relativt stort vattenbehov och att man får mycket avrinning. Avrinningen kan i bästa fall samlas upp och återanvändas. Det är också vanligt att använda system baserade på stenull eller substratfyllda backar eller lådor. Dessa system är tyngre och kräver en kraftigare konstruktion men har fördelen av att vara enklare att bevattna. Systemen har en trögare vattendynamik med längre uttorkning och ett minskat behov av kontinuerlig vattentillförsel. Detta gör att det är enklare att hålla en gynnsam vattennivå i substraten utan att riskera stor genomrinning och vattenförlust. Dessa system har inte lika stort behov av vattencirkulering. De levande väggarna där växter planteras i vertikala moduler, är inte lika vanligt i Sverige som gröna tak. Men intresset för gröna väggar är stort och väggarna ökar i antal, även om de sannolikt inte kommer att bli lika vanliga som gröna tak, utan snarare kommer att utgöra ett komplement till trädplantering, parkanläggningar och gröna tak i den täta staden. Ett problem med dessa gröna fasaden har att göra med gravitationen som drar ner jorden och gör att den lätt torkar ut. Ett annat problem är våra kalla vintrar, och inte minst vårvintrar med mycket växlande temperatur. I nuläget finns det begränsad erfarenhet från denna typ av vertikala odlingssystem och det finns mycket kvar att lära och utforska när det gäller växtval. De flesta spektakulära väggar som har byggts har gjorts i varmare klimat där man inte har lika kalla vintrar som i Sverige. Det finns dock flera experiment på gång i Skandinavien där man testar system och försöker utvidga paletten av tillgängligt växtmaterial. Huvudproblemet för den levande väggens skötsel är vattenförsörjningen. Detta tekniska system måste fungera utan avbrott. Generellt kan man säga att ju tunnare system utan substrat desto mer känsligt för avbrott i bevattningen är systemet. En bristande bevattning ger ofta stora skador på stora delar av väggen. Eftersom man har ett aktivt bevattningssystem i dessa lösningar finns det inget behov av att välja torktåliga växter, vilket gör systemet extra känsligt. Att välja torktåligt material är sällan ett alternativ eftersom dessa växter ofta har låga tillväxthastigheter och för lite växtmassa för att täcka väggen. Andre klimatfaktorer som slagregn och blåst kan också vara problematiskt för

vegetationen. I vårt klimat kan den tidigare våren vara en avgörande tidpunkt. Växterna måste vattnas även under dagar när det är frost på natten. Det finns inga direkta nyckelfärdiga lösningar till rimliga priser i nuläget. Det är också brist på tekniska lösningar på marknaden, bevattningssystemen är komplicerade och det krävs höga investeringskostnader. Framför allt verkar bevattningen utgöra en stor teknisk utmaning i relation till vinterklimat [Andersson och Karlsson 2014]. Gröna väggar i svenskt klimat studeras bl a inom ett projekt som drivs av Malmö högskola, SLU och Peab, med tester på fasader i Varvsstaden. Temperatur och fukt mäts i och innanför fasaden för att utröna denna typ av systems påverkan på byggnadens klimatskal. I projektet har man också gjort grundläggande studier på vilka växter och växtstrategier som kan tänkas fungera i kallt klimat. Inom projektet har man också gjort några försök med att sänka den gröna väggen totala miljöbelastning genom att använda återvunnet dagvatten till bevattning. Ett annat projekt, som också har gröna väggar på programmet, är BiodiverCity där Malmö stad tillsammans med 16 partners arbetar för nya idéer om urban grönska. Det projektet är delvis finansierat med bidrag från Vinnova inom utlysningen "Utmaningsdriven innovation - Hållbara attraktiva städer samt av EUs regionala utvecklingsfond. Två stora pampiga gröna väggar ingick i vår studieresa. Se avsnitten 3.6 och 3.8.

2 Grön infrastruktur och policy för London I London prioriteras numera urban greening som klimatförändringsstrategi, och som ett medel för att dessutom öka den biologiska mångfalden och göra London till en vackrare och mer boendevänlig stad. Gröna tak utgör här ett viktigt inslag. Det uppsatta målet är bland annat att öka grönskan i centrala London med 5 % fram till 2030. Fördelarna med gröna tak och väggar har fastslagits i en brittisk omfattande teknisk rapport (Living Roofs and Walls: Technical Report to Support the London Plan) till stöd för Londons policyplan. Detta har lett fram till den första verkliga policyn för gröna tak i Storbritannien. Mål för policyn är att: öka antalet/arean av gröna tak, gröna väggar, regnträdgårdar, pocket parks (minder parker som är öppna för allmänheten) och träd i gatan för att ta itu med dagvatten, värmeöar i staden, luftkvalitet och ekologiska förbättringar; öka omfattningen av grönområden i centrala delar av staden (the Central Activities Zone, CAZ) med 5 % från 2008 års nivå till 2030; öka Londons urbana skogsområden med 5 % fram till 2025. Policyn har varit framgångsrik och det finns idag mer än 175 000 kvadratmeter gröna tak i Londons centrala delar (CAZ). Karta över gröna tak i London CAZ

3 Besökta anläggningar i London 3.1 New Change Det ursprungliga gröna taket hade invaderats av gräs. Enligt Dusty sker detta ofta på tunna sedummattor som består av Rockwool. Rockwoolplattorna har nämligen fibrer som antingen kan gå horisontellt eller vertikalt mot avvattningsriktningen. Om fibrerna ligger horisontellt hålls för mycket vatten kvar vilket gynnar gräset. Horisontella fiber kan också ge problem med luftinnehåll vilket syns på bilden med mest tillväxt vid kanterna. Utblick från taket på New Change Extra utsmyckning på taket

3.2 Island Café Taket ligger ovanpå ett grekiskt kafé och ägaren är mycket engagerad. Taket har anlagts för att skapa en biodivers flora som efterliknar floran på rudurata platser som the London wall, d v s ruiner från blitzen under 2:a världskriget. Taket är uppbyggt av ett substrat som varierar i tjocklek mellan 85 och 150 mm, och är anlagt utan dräneringsmatta. Istället har man anlagt små rännor med grus som kan avleda överskottsvatten. Enligt Dusty fungerar detta mycket bra på tak som är upp till 400 m2. Flödeskravet på avvattningen är 2 l/s m2. Grusrännorna är ca 40 mm tjocka. Taket är anlagt som ett exempel att inspireras av och som man tänker kan generera mer intresse för gröna tak. Grannarna har utsikt över det gröna taket och bloggar till och med om det. Taket på Island Café, ett exempel att inspireras av Närmare titt på taket

3.3 Wardens Grove Rain Gardens Regngården är finansierad av ett Buissness improvement district och man anlade den när vägen ändå skulle göras om. Syftet är att fördröja dagvatten från trottoaren och det närmaste taket. Regnbädden har designats av Gary Grant som ett exempel på vad man kan göra för att hantera dagvatten och regn i den lilla skalan. Regnbädden tar inte upp mycket mer än en parkeringsruta och är designad som en ganska vild biotop med en blandning av våtmarksväxter, perenner och några små träd. De träd som används i bädden var av låg kvalitet jämfört med vad man ofta ser planterade i svenska städer. Man valde att plantera små träd (för 20 styck) istället för större och dyrare träd som skulle bli mer krävande. Å andra sidan återstår att se hur de klarar stadslivets stress och möjlig vandalisering. Planteringen är inte särskilt nedsänkt, men avsaknaden av kantsten gör ändå att vatten kan brädda in och infiltrera i planteringen. Planteringen är omgärdad av stockar som kan användas som parkbänkar. Stockarna är något upphöjda och lämnar en glipa på några cm ned mot trottoaren. Dagvatten från gatan kommer endast in i växtbädden om det regnar så mycket att vattnet bräddar upp på trottoaren. Regnträdgård som anlagts på mindre gata

Anlagd som vild biotop med en blandning av våtmarksväxter, perenner och några små träd Stockarna är något upphöjda och lämnar en glipa på några cm ned mot trottoaren

3.4 Eversheds Advokatfirman Eversheds har ett stort kontor på 1 Wood Street i London. Byggnaden är utrustad med ett grönt tak som från början var ett enkelt homogent sedumtak, men som 2008 blev uppgraderat till ett biodiversitetstak. På flera platser på taket har man för 8-10 år sedan skapat struktur genom att lägga på mer substrat vilket utgör grunden för kolonisering av både flora och fauna. En del av taket utgörs av en köksträdgård som sköts och nyttjas av advokatfirmans personal. Samling på Eversheds tak Åtgärder som gjorts för att skapa ökad biodiversitet var bl a inslag av död ved, där veden även användes för att skapa olika typer av mikroklimat som platser med lä och skugga och uppbyggnad av mindre kullar med större jorddjup vilket gav variation i vegetationen. Åtgärder som gjorts för att skapa ökad biodiversitet var bl a inslag av död ved

En annan sida av taket Köksträdgården som fanns på taket var anlagd som ett ideellt projekt för och av företagets anställda för rekreationsändamål och matproduktion. Köksträdgården

3.5 Tooley Street Londons första vertikala regnträdgård blev inledningsvis lite av en besvikelse för oss på studieresan, eftersom själva grönskan av någon anledning var nedmonterad när vi kom dit. Vad vi däremot kunde se istället var lagringstank och rörledningar som annars skyms av vegetationen. Här samlas dagvatten från en del av de omgivande taken in för bevattning av väggen. Regnträdgårdar är normalt inte vertikala, men denna är alltså det. Den installerades 2013. Bakom den nedmonterade grönskan finns tank och rörledningar I vanliga fall ser den vertikala regnträdgården ut som framgår av bilden till höger.

3.6 Rubens Hotel Hotellet har en av Londons största gröna väggar på 350 kvadratmeter som bevattnas med hjälp av regnvatten som tillvaratas i tankar för ändamålet. Tankarna rymmer upp till 10 000 liter vatten och pumpen drivs av solenergi. Väggen är 21 meter hög och består av en blandning av inhemska och icke inhemska växtarter. Antalet plantor uppges vara 10 000. Arkitekten heter Gary Grant. På lamellerna hade man planterat murgröna i små substratbackar. Anläggningen är exklusiv, vegetationen var prunkande och välskött utom på de delar där man haft problem med bevattningssystemet som var utformat med en droppslang som vattnar substrat. Vid vårt besök gjorde man en större omplantering av murgrönorna. Det saknas i nuläget automatisk övervakning, som visar om bevattningen fungerar eller inte, vilket gör anläggningen känsligare än vad den borde vara. Ett övervakningssystem för bevattningen skulle kunna installeras relativt enkelt och till en relativt låg kostnad. Anläggningen har en hög skötselintensitet och är en del av hotellets marknadsföring men väl värd sitt pris enligt hotellets representant. Väggen har blivit så populär att man beslutat att ändra stadsplanen så att den blir mer framträdande vilket ger en fingervisning om hur värdefull den är för hotellets exponering. Väggen har belysning som framhäver grönskan under dygnets mörka delar. Väggen i sin finaste prakt

Väggen på närmare håll (t v) och väggens belysning (t h) Underhåll med omplantering av murgröna

3.7 Victoria and Albert Museum Wetland Roof Museet är ett av Londons största muséer, och världens största museum för konsthantverk med mer än 4,5 miljoner föremål. Taket har försetts med en liten våtmark och grönska som gynnar humlor och fåglar, liksom de tambin som bor på taket. Våtmarken är visserligen liten men är en av de första i sitt slag i London. Personal från muséet står för skötseln. Detta gröna tak består av en våtmark som låter vatten dämma upp ca 15 cm. Den är anlagt på en gammal byggnad (muséet byggdes i mitten av 1800-talet) som uppgavs ha en bärande kapacitet på 280 kg/m 2. Lasten från våtbädden inklusive substratet blir 210 kg/m 2 som mest. Vattnet har visat sig värdefullt för bina i de urbana bikuporna på taket och man har haft planer på att leda dit kondensvatten från luftkonditioneringen under torrperioder för att ha stående vatten även då. Museet vill gröngöra större ytor eftersom man har sett en positiv effekt på läckage av det gröna taket. Det läcker alltså mindre med en våtmark på taket än utan på detta museum som har haft återkommande problem med läckage över tid. Våtmark på Victoria and Albert museum, med bikupor i bakgrunden

Avvattningen av våtmarken

3.8 Westfield Green Wall Också denna magnifika gröna vägg tillhör en av Londons största. Den uppfördes 2008 för att i första hand fungera som bullerbarriär mellan boende och oväsen från de många restaurangerna längs ett stort shoppingcenter, men är förstås dessutom vacker att titta på för båda parter. Väggen är cirka 170 meter lång, 4 meter hög och är planterad i totalt 5000 moduler med 200 000 plantor. Väggen vattnas förhållandevis ofta med hjälp av ett till stora delar automatiserat bevattningssystem. Väggen var imponerande i storlek och utförande men verkade kräva en hel del arbete i form av skötsel och omplantering. Westfield Green Wall

3.9 Cyril Thatcher House Richard Knight House och Queen Caroline Estate Rundturen avslutades med besök vid ett par sociala bostadsområden. Här anlades både gröna tak, gräsdiken, regnträdgårdar, odlingar för de boende och trädplantering. Gräsdike för avledning av ytvatten Även mindre gröna tak kan ge ett betydande intryck på gårdsnivå. Här ett litet grön tak med kantavslut i from av en stenfylld gabion på en förrådsbyggnad

Regnträdgård Odlingsbäddar

Gräsdike för avledning av ytvatten 4 Kommentar Studieresan var mycket uppskattad av deltagarna, inte minst av oss som fanns med från Vinnovaprojektet. Vi fick många intryck med oss från resan och knöt en rad nya kontakter. Stort tack till arrangörer, guider och medresenärer! 5 Referenser Andersson J., Karlsson A., Utmaningar och möjligheter med levande väggar i ett svenskt klimat en erfarenhetsstudie, IVL 2014 Lagerkvist E., Bååth E., Urban dagvattenhantering med regnträdgårdar gestaltningsförslag för Gårdsgatan i Norra Djurgårdsstaden Kandidatarbete 15 hp, institutionen för stad och land Landskapsarkitektprogrammet, Ultuna Uppsala 2015 Svenstrup, A., Dagvattenhantering med Rain Garden, Examensarbete SLU Alnarp, 2012 Living Roofs and Walls. Technical report: Supporting London Plan Policy, 2008