SPEECH/07/501 Margot Wallström Vice-President of the European Commission Tal vid seminarium "Den svenska modellen och ett social Europa kompletterande eller oförenliga?" Arrangerat av Ekonomiska och sociala kommittén Stockholm den 3 september 2007 klockan 11.45-12.30
Kära åhörare, Jag vill börja med att tacka Europeiska ekonomiska och sociala kommittén för att de, i samarbete med Europeiska kommissionen och Nätverket mot utanförskap, anordnat detta viktiga seminarium. Jag vill också tacka kommittén för de två yttranden som de antagit och som ni hörde tidigare idag. För några år sedan såg jag en film som hette "Mitt stora feta grekiska bröllop". Ni kanske också såg den. Det var en ganska rolig historia om en amerikansk pojke av nordeuropeiskt ursprung som blir förälskad i en grekamerikansk flicka. De bestämmer sig för att gifta sig. Men för att passa in i hennes mycket, mycket grekiska familj måste pojken anamma den ortodoxa tron, genomgå den traditionella grekiska bröllopsceremonin och tillägna sig den grekiska kulturen. Han älskar henne så mycket så naturligtvis gör han allt detta och allt slutar lyckligt som det brukar göra i Hollywoodkomedier. Ibland ser vi svenskar vårt förhållande till resten av Europa litet på samma sätt: ett äktenskap som tvingar oss att passa in i en kultur som inte riktigt är vår, och som är ett hot mot vår identitet. Till råga på allt så är romantiken ganska obefintlig i detta äktenskap och det finns ingen garanti för att det blir ett lyckligt Hollywoodslut! Det är klart att inte alla svenskar tycker så jag gör det verkligen inte, men många gör det. Det är mycket diskussioner här i landet om den svenska sociala modellen och om den verkligen passar ihop med den större europeiska modellen och med EU:s politik. Den svenska alkoholpolitiken, fackliga rättigheter, patientrörlighet och social turism är några exempel. Men begreppet det sociala Europa debatteras sällan. Vi som är här idag politiker, medlemmar i brukar- och frivilligorganisationer och fackliga organisationer har samlats här för att diskutera just detta. Det är många frågor som behöver diskuteras, men eftersom jag har begränsat med tid idag tänkte jag koncentrera mig på fyra av dem. För det första: handlar EU bara om företag och handel eller har unionen också en social dimension? För det andra: är den svenska sociala modellen oförenlig med den europeiska sociala modellen eller kompletterar de varandra? För det tredje: vilka utmaningar står den europeiska sociala modellen inför idag? Och för det fjärde och sista: kan EU hjälpa svenskar och andra européer att möta dessa utmaningar? Den första frågan är alltså: har Europeiska unionen en social dimension? Ja, det har den. EU handlar i grunden om värderingar. EU:s medlemsstater tror på demokrati, solidaritet, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter. Vi har också gemensamma sociala mål som delaktighet, icke-diskriminering och allmän tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård. Detta står redan i EU-fördragen. Denna sociala dimension stärks i och med det nya reformfördraget. Stadgan om de grundläggande rättigheterna blir rättsligt bindande. Det slås fast att EU är en social marknadsekonomi med full sysselsättning och sociala framsteg som mål. Arbetsmarknadsparternas betydelse erkänns och stärks. Så visst finns det en europeisk social modell. 2
Det handlar om att förena ekonomisk konkurrenskraft med solidaritet och social rättvisa på ett sätt som är ömsesidigt förstärkande. Vi tror inte att Europa kan vara konkurrenskraftigt om det inte är socialt starkt och rättvist. Men det finns ingen enhetlig europeisk social modell: den är utformad på olika sätt i olika regioner och olika länder i Europa. Det här är faktiskt svaret på min andra fråga: den svenska modellen är en del av den större nordiska modellen, som i sin tur är en variant av den allmänna europeiska modellen. Detta rymmer ingen motsättning: varje land utformar helt enkelt den europeiska modellen på sitt eget sätt, utifrån sin egen historia och sina sociala traditioner. Faktum är att den nordiska modellen är en förebild för många europeiska länder. De skandinaviska länderna återfinns bland de länder som har de högsta offentliga välfärdsutgifterna i EU samtidigt som de också tillhör de länder som har de bästa ekonomiska resultaten i världen. Det beror på att de förenar hög konkurrenskraft med en hög nivå av social trygghet och miljöskydd. Arbetsmarknaden präglas av flexibilitet och trygghet, både för företagen och för arbetstagarna. De är, kort sagt, lysande exempel på den europeiska sociala modellen. Men idag står den europeiska sociala modellen ja, också den framgångsrika nordiska modellen inför stora utmaningar. Vilka utmaningar? Det var min tredje fråga. Svaret blir komplext, för alla utmaningar har ett inbördes samband. För det första är det globaliseringen. Låt oss sätta in detta i ett större perspektiv: globaliseringen kan vara en stark positiv kraft. I utvecklingsländerna bidrar den till att lyfta miljontals människor ur fattigdom. Den gör den sammanlagda kakan större, så att alla kan få en bit. Men den innebär också att Europa möter alltmer konkurrens från framväxande länder som Kina och Indien, som håller på att ta över en stor del av världens tillverkningsindustri. Globaliseringen leder alltså till att en del jobb försvinner från Europa. Men antalet jobb som går förlorade genom utläggning på entreprenad och utlokalisering är inte så stort som man i allmänhet befarar. Av alla personalnedskärningar i EU mellan 2002 och 2004 var det bara sju procent (7 %) som berodde på utlokalisering. Vi ska också akta oss för förrädiska lösningar. 3
Protektionism fungerar inte. Om vi vill ha ekonomisk tillväxt måste vi bedriva handel med hela världen. Det finns dussintals undersökningar som klart visar att Europa totalt sett drar nytta av att ha en öppen ekonomi. Europa har inget val vi måste acceptera den globala konkurrensen. Vi måste inrikta oss på ökad produktivitet och kvalitet. Vi måste utnyttja vår starka ställning på det teknologiska området och konkurrera med varor och tjänster med högt kunskapsinnehåll. Vi behöver därför investera mer i forskning och utveckling. Sverige är ett gott exempel. Men för närvarande investerar vi i EU mindre än 2 % av vår BNP i FoU. I USA är motsvarande siffra 2,8 % och i Japan 3,1 %. En kunskapsbaserad ekonomi behöver också välutbildad arbetskraft. I en färsk Eurobarometer-undersökning uppgav 62% av de tillfrågade att en bra utbildning var det viktigaste för att komma någonvart i livet. Ändå är fortfarande var tredje arbetstagare i EU okvalificerad! Och var sjätte elev som slutar skolan har inte heller några kvalifikationer! Det är en av orsakerna till att det finns 18 miljoner arbetslösa i EU. De flesta av dem är unga och äldre, kvinnor och invandrare. Arbetslöshet bidrar till fattigdom. Sextio procent av de arbetslösa hushållen i EU riskerar att drabbas av fattigdom. Detsamma gäller vart femte barn och var sjätte pensionär. Vi måste göra något för att ändra denna fullständigt oacceptabla situation och det snabbt! En annan stor utmaning för dagens Europa är befolkningens åldrande. Födelsetalen sjunker i Europa, men människor lever allt längre. Idag går det fyra personer i arbetsför ålder på en pensionär. Om 40 år kommer det sannolikt bara att finnas två arbetstagare på varje pensionär. Hur ska vi då finansiera våra sjukhus och våra pensionssystem? För det första måste vi se till att äldre arbetstagare kan stanna kvar längre på arbetsmarknaden. Då måste vi fortsätta att utveckla deras kompetens med ett livslångt lärande! Dessutom måste vi bekämpa åldersdiskriminering. För det andra bör vi välkomna invandare: med dem tillförs nya idéer och erfarenheter. Men mer måste göras för att integrera dem i våra samhällen och för att bekämpa främlingsfientlighet och diskriminering. För det tredje måste vi skapa aktiva arbetsmarknader där arbetslösa får hjälp att hitta arbete och omskolning för nya jobb. För det fjärde måste fler kvinnor komma ut på arbetsmarknaden. I dagsläget är sysselsättningsgraden 13 % lägre för kvinnor än för män. 4
Det måste finnas barnomsorg till rimligt pris och politik för att förena arbete och familjeliv. Vi måste se till att kvinnor har lika möjligheter att satsa på en yrkeskarriär. Och vi måste stänga lönegapet mellan kvinnor och män! För det femte måste vi stödja arbetstagarna genom att erbjuda goda arbetsvillkor och bra arbetsmiljö. Problemet här är att människor känner sig pressade att lära sig mer, att prestera, att konkurrera, att uppfylla mål. De blir stressade och deprimerade. I vår färska undersökning uppgav mer än hälften av svenskarna att de har ett arbete som är alltför krävande och stressigt. EU-länderna delar dessa utmaningar gemensamt. Och de måste möta dem tillsammans. Inte "the American way" utan socialt skyddsnät och med låglönearbeten. Inte "the Chinese way". Utan genom "the European way" att balansera marknadens dynamik med socialt skydd och robusta samhällsinstitutioner. Det leder fram till min sista fråga: hur kan Europeiska unionen hjälpa svenskar och andra européer att möta alla dessa utmaningar? För det första så finns den europeiska inre marknaden. Inte precis något sexigt ämne, kanske. Man kan inte bli förälskad i den inre marknaden sade Jacques Delors tidigare ordförande för Europeiska kommissionen. Men den öppnar verkligen enorma möjligheter när det gäller handel, företagsutveckling och skapande av nya jobb. Men konkurrensen måste vara sund. Det måste vara en konkurrens på lika villkor, med likabehandling av arbetstagarnas villkor och rättigheter. Därför har EU satt upp gemensamma regler för konkurrens och handel. Och vi har lagstiftning om miniminormer för arbetstagarnas rättigheter, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Den så kallade Lissabonstrategin har utarbetats för att bidra till att det skapas nya jobb och ekonomisk tillväxt i hela EU. Genom sysselsättningsstrategin och den sociala agendan hjälper EU medlemsstaterna att samordna sina arbetsmarknads- och socialpolitiska åtgärder. Våra så kallade strukturfonder garanterar att eftersatta regioner i Europa får den hjälp de behöver för att utvecklas och stöder kampen mot diskriminering och social utslagning. Kommissionen är just nu i färd med att genomföra översyner av den inre marknaden, Lissabonstrategin och de integrerade riktlinjerna. Och strukturen för EU:s budget. Detta arbete har stor betydelse för utvecklingen av det sociala Europa! Det är en politisk utmaning att bestämma var vi tycker att det ska finnas ett europeiskt mervärde. Därför har både det europeiska socialdemokratiska partiet och Europafacket nu prioriterat frågan om det sociala Europa. Borde EU göra mer för att styra arbetsmarknads- och socialpolitiken i Europa? När vi frågar medborgarna vad de har för åsikt om detta, svarar de ja. Men nu är det så att arbetsmarknads- och socialpolitik i huvudsak är en angelägenhet för medlemsstaterna. 5
Europeiska kommissionens roll är inte att centralisera politiska åtgärder för sociala frågor, utan vi kompletterar det som görs på nationell nivå. Vi gör det genom olika initiativ, som det europeiska året 2007 för lika möjligheter för alla, och Europeiska året för bekämpning av utslagning och fattigdom år 2010. Vi bjuder in och samlar regeringsrepresentanter, riksdagsledamöter, arbetsgivare och arbetstagarrepresentanter från hela EU för att de ska lära av varandra, utbyta erfarenheter om god praxis och sätta upp mål. Vi lyfter fram de bästa aspekterna av olika nationella strategier och uppmuntrar medlemsstaterna att tillämpa dem på det sätt som passar var och en bäst. Det finns inte någon patentlösning som passar alla varje land måste hitta sin egen lösning utifrån sin kultur och sina medborgares förväntningar. Europeiska kommissionen vill få igång en bred diskussion i hela Europa om sociala frågor och få kunskap om den faktiska situationen i Europa idag. I denna diskussion vill kommissionen vara öppen och höra alla åsikter. Vi vill så klart som möjligt förstå hur det europeiska samhället förändras. Först när vi tycker att vi fått en klar helhetsbild kommer vi att utarbeta förslag. Därmed har vi gjort en grundlig inventering av Europas sociala verklighet. I februari 2007 inledde vi ett omfattande allmänt samråd om detta. Det kommer att pågå till slutet av det här året. Jag uppmanar er att verkligen att göra er röst hörd! Gå in på webbplatsen och skicka era inlägg så snart ni kommer hem! Kommissionen vill höra era synpunkter. Vi lyssnar. Tack för ordet. 6